Stormhattssläktet (Aconitum) är ett växtsläkte i familjen ranunkelväxter[1] med ungefär 300 arter.[2] Stormhattar är mycket giftiga.
Stormhattarna är storväxta fleråriga örter som har köttiga knölformade jordstamar och mörkgröna handflikiga blad. Blommorna varierar i färg och sitter i toppställda klasar. Blommorna har 5 kronblandsliknande hylleblad där ett av bladen är hjälformat och två är sporrelika.[3]
Två av släktets arter förekommer i Sverige. Dels den nordisk stormhatten (A. lycoctonum) som är en underart till alpstormhatt, samt äkta stormhatt (A. napellus). Trädgårdsstormhatt (A. x stoerkianum) är en hybrid som ofta odlas som prydnadsväxt.[2][3]
Har i folkmun kallats ulvatand som ingrediens i häxsalva.
Stormhattar är mycket giftiga. Speciellt frön och rot innehåller bland annat giftet akonitin. Förgiftningar och dödsfall har inträffat vid medicinsk användning och när rötterna förväxlats med ätliga rötter. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är ovanliga. Symtomen kan komma plötsligt, inom en timme, med brännande känsla i mun och svalg, kräkningar, diarré, salivavsöndring, kallsvettighet, myrkrypningar, synstörningar, hjärtrytmrubbningar, kramper och andningsförlamning.[2]
Växten har gått under många namn i olika delar av Sverige. Ett av de vanligaste är häst och vagn. Andra listade benämningar inkluderar giske, hundflocka, hundfloka, lusfloka, lusgräs, lushatt, lusört, vargdöda[4], blåhatt, blåhätta, blåmunk, duvan i arken, jungfru Mariæ sko, polskehatt, väderhatt, änglavajna ("änglavagnarna")[5] , munk, munkaluva (samt munkhatt och munkmössa[6]).
Släktnamnet aconitum kommer från grekiskans akoniton som var ett namn på en giftig växt hos Xenofon.[2]
Dottertaxa till stormhattar, i alfabetisk ordning:[1]
Wikimedia Commons har media som rör Stormhattssläktet.
Wikispecies har information om Aconitum.
Stormhattssläktet (Aconitum) är ett växtsläkte i familjen ranunkelväxter med ungefär 300 arter. Stormhattar är mycket giftiga.
