Silverpoppel, Populus alba, är en art av lövträd i poppelsläktet. Den fäller löven på vintern. Den blir 15−30 meter hög och stammen har ofta en omkrets om 50−60 centimeter, enstaka exemplar 150−200 centimeter. Den kan bli 300−400 år gammal.
Den växer naturligt i västra Asien, Nordafrika och södra och centrala Europa och har introducerats i västra och norra Europa. Den är särskilt vanlig längs de stora floderna i Eurasien. Den tål en del sandjord och har ganska små krav, och planteras ibland som alléträd. Trots snabba och bra växtegenskaper blir den ändå mindre och mindre vanlig och trängs gradvis ut av hybridarter.
Det viktigaste kännetecknet på silverpoppel är bladen – de är lönnbladsliknande, 4−15 cm långa, mellan- eller mörkgröna på ovansidan och ljust silverfärgade eller vit-grön-grå på undersidan. Undersidan är hårig. Kontrasten mellan över- och undersidan av bladen är större än på andra poppelarter.
Knopparna är håriga. Hängena är cirka 4 cm långa. Barken är vitgrå, men blir mörkare med högre ålder.
Silverpoppel, Populus alba, är en art av lövträd i poppelsläktet. Den fäller löven på vintern. Den blir 15−30 meter hög och stammen har ofta en omkrets om 50−60 centimeter, enstaka exemplar 150−200 centimeter. Den kan bli 300−400 år gammal.
Den växer naturligt i västra Asien, Nordafrika och södra och centrala Europa och har introducerats i västra och norra Europa. Den är särskilt vanlig längs de stora floderna i Eurasien. Den tål en del sandjord och har ganska små krav, och planteras ibland som alléträd. Trots snabba och bra växtegenskaper blir den ändå mindre och mindre vanlig och trängs gradvis ut av hybridarter.
Det viktigaste kännetecknet på silverpoppel är bladen – de är lönnbladsliknande, 4−15 cm långa, mellan- eller mörkgröna på ovansidan och ljust silverfärgade eller vit-grön-grå på undersidan. Undersidan är hårig. Kontrasten mellan över- och undersidan av bladen är större än på andra poppelarter.
Knopparna är håriga. Hängena är cirka 4 cm långa. Barken är vitgrå, men blir mörkare med högre ålder.