Lesser Celandine

Svalört kan även avse Tulkört, Cyanehum vincetoxicum

---

Svalört (Ranunculus ficaria) är en art i familjen ranunkelväxter

Beskrivning

Svalört är en flerårig ört som blommar i april-maj. [1] Den har bara tre foderblad, och vid stjälkens bas finns knölformade rötter, vilka används vid fortplantningen. Den växer i lundar och parker. Bladen är hjärtformiga, kala och med en naggad kant. Den sprider sig gärna i stora bestånd.

Habitat

Förekommer naturligt från Europa till västra Asien och nordvästra Afrika. Finns på några lokaler östliga USA, men är inte ursprunglig där.

Utbredningskartor

• Norden [2]
• Norra halvklotet [3]

Biotop

Svalört trivs i fuktig, mullrik, svagt beskuggad mark.

Etymologi

Ficaria betyder fikonlik på latin; av ficus = fikon. Ordet syftar på de klubblika birötterna, som i någon mån liknar fikon.

Sval = svala syftar på att blomningen börjar vid den tid, då svalorna återkommit från sina vintervisten.

Medicinskt

Precis som många andra arter i ranunkelsläktet (Ranunculus) innehåller svalörten svaga koncentrationer av det giftiga ämnet Protoanemonin.^{[1] [2]}, en lättflyktig olja, som avsöndras om någon växtdel bryts. Om den kommer i kontakt med hud eller slemhinnor orsakas sveda och klåda, i värsta fall även blåsor (dermatitis)

Vid uppkokning och torkning ^[2] (enligt tyska Wikipedia räcker det med torkning) bryts protoanemonin ned till anemonin, som är ogiftigt, varefter skördade blad blir ätliga.

Förr i tiden samlade man in svalört, och använde rotknölarna mot fikonvårtor (Papilloma accuminatum?) på nötkreatur. Detta sades också vara verksamt mot hemorrojder, kanske motiverat av den s k signaturläran. Den färska växten användes också i viss mån som sallad.

Svalört ingick tidigare i den svenska farmakopén, och kallades på apoteken Celidon minus efter det gamla artnamnet Chelidonium minis. Man får anta att det endas var giftfri torkad svalört, som hamnade på apotek.

Bygdemål

Namn Trakt Referens Kommentar

---

Fikvårtört ^[3] Ursprunglig stavning Fijkwårtört Flengräs ^[3] I Västerbotten avses med flengräs Röllika, Achilaea millefolium, se Flen (sjukdom) Gulaåker ^[3] Kerskål ^[4] Förväxla ej med Kärs, Aegopodium podagraria som ibland kallats kirskål Korskål ^[3] Kålranunkel ^[4]. Början på 1800-talet Möja ^[4] Prästepungar ^[3] Ursprunglig stavning Prestepungar Skvallerkål ^[3] Ursprunglig stavning Sqvallerkål Smörblomma ^[4] Svalblomster ^[5] Kalmar län

Namnförvirring

Svalört har förr avsett den växt, som idag kallas Skelört, Chelidonium majus

Underarter

Arten kan delas in i ett antal underarter:

• subsp. ficaria
• subsp. bulbilifer - som efter blomningen bildar knölar i bladvecken.
• sydsvalört (subsp. ficariiformis) - förekommer i södra Europa till Turkiet och Syrien, samt i nordvästra Afrika.

Sorter

Svalörten har gett upphov till en mängd namnsorter som används som trädgårdsväxter. De kan ha annorlunda blomfärg eller blomform, men ofta är det fråga om vackert tecknade blad.

Bilder

• De klubblika rötterna

• Dubbel blomma kan uppträda efter spontan mutation

• Undersidan av ett blad
  ssp verna

• I svagt beskuggad växtplats trivs svalört

• Groddknopp för vegetativ förökning

Källor

1. ^ ”Protoanemonin”. https://en.wikipedia.org/wiki/Protoanemonin. Läst 06 Februari 2015.
2. ^ [a b] Barstow, Stephen. Around the World in 80 Plants
3. ^ [a b c d e f] Ystad Naturskyddförening
4. ^ [a b c d] J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
5. ^ Svalblomster i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)

Externa länkar

• Den virtuella floran
• Svalört i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Wikimedia Commons har media som rör Svalört.
  Bilder & media