Svartsnäppa (Tringa erythropus) är en vadarfågel som tillhör familjen snäppor.[2]
Svartsnäppan är cirka 30 centimeter lång och har ett vingspann på cirka 65 centimeter. Den är svart i häckningsdräkt och ljusgrå på vintern. Den har röda ben och näbb och en vit kil på ryggen som syns när den flyger. Ungfåglar är gråbruna med vita fläckar ovan och har blek och mycket fint bandad undersida.
Spellätet är ett surrande, visslande ljud och varningslätet en tvåstavig vissling, tju-itt.
Svartsnäppan häckar i Skandinavien och norra Asien. Den är flyttfågel och övervintrar runt Medelhavet, i södra Asien och ibland i tropiska Afrika.
I Sverige häckar svartsnäppan främst i inre Norrland i barrskog i närheten av myrar. I övriga landet syns den under flyttningen. Honorna börjar flytta i juni, följda av hanarna i juli och ungfåglarna i augusti-september.
Honor är ofta polygama. Boet är en grund urgröpning i marken på öppen fuktig taiga. Honan lägger tre till fyra ägg. Liksom de flesta vadarfåglar livnär den sig av små ryggradslösa djur, mer specifikt vattenlevande insekter och deras larver, små kräftdjur, mollusker, havsborstmaskar samt småfisk och amfibier upp till 6–7 centimeter långa.[1] Den födosöker både på dagen och natten.[1]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattades 2015 till 110.000-270.000 individer, varav det i Europa tros häcka 20.500-54.000 par.[1]
Svartsnäppan har förr även kallats svartgrå snäppare,[3] strandryttare, mörk beckasin och harlekinsnäppa.[4]
Wikimedia Commons har media som rör svartsnäppa.
Svartsnäppa (Tringa erythropus) är en vadarfågel som tillhör familjen snäppor.
_2.jpg)
