Muränor (Muraenidae) är en familj i ordningen ålartade fiskar. Det finns ungefär 200 arter och den längsta muränan är Strophidon sathete som kan bli upptill 4 meter lång.
Muränorna är med sin muskulösa, ålliknande kropp och sina kraftiga käkar en av revets potentiellt farligaste invånare. Trots sitt ormliknande utseende är muränan en fisk. De längsta arten kan bli upp till 4 meter lång medan den kraftigaste, jättemuränan, kan nå en vidd likt ett människolår. De håller till i hålor och skrevor under dagen och kommer fram på natten för att söka sitt byte – fisk, kräftdjur och bläckfisk.
Muränor saknar bröstfenor och har en tjock läderartad hud utan fjäll. Gälöppningarna är reducerade till små hål. De främre näsöppningarna är tublikt förlängda och ibland flikiga. Tänderna är långa och nålformiga, och vissa av dem står i förbindelse med giftproducerande körtlar. [1] Muränor har ett kraftigt, sönderslitande bett. Deras välutvecklade luktsinne vägleder dem till bytet, medan synen är mer begränsad.
Den europeiska muränan (Muraena helena) som förekommer i Medelhavet och angränsande delar av Atlanten, är marmorerad i brunt och gult. En sällsynt art av muränan finns även i Sverige och Östersjön. Den är en läcker matfisk. [1]
Muränorna har med sina kraftiga käkar och vassa tänder fått ett rykte om sig att attackera dykare. Det ryktet är betydligt överdrivet, och muränan håller sig helst undan människor. Dock försvarar muränan aggressivt sin bohåla, om den skulle bli trängd. Dykare som handmatar muränor med fisk löper också vissa risker, eftersom en synsvag muräna lätt kan ta miste på fisk och människofingrar.
Denna fiskrelaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
Muränor (Muraenidae) är en familj i ordningen ålartade fiskar. Det finns ungefär 200 arter och den längsta muränan är Strophidon sathete som kan bli upptill 4 meter lång.
