Hägg (Prunus padus) är ett medelstort träd i familjen rosväxter.
När inlandsisen drog sig tillbaka tillhörde häggen de trädslag som vandrade in till Skandinavien i en andra omgång efter de tidigaste arterna som asp, björk och sälg. Den kom in från Danmark omkring 8 000 f. Kr. och följde de övriga ända upp till klimatzon VIII, där den fortfarande växer. Idag är häggen Ångermanlands landskapsträd.[1] Det botaniska namnet Prunus är det latinska namnet på plommon och padus är det gamla latinska namnet på den italienska floden Po. Hägg har fått det vetenskapliga namnet av det faktum att de fanns i stort antal vid floden Po.
Häggen är allmän över hela Norden såväl på låglandet som i fjällen ända till trädgränsen, och förekommer sporadiskt som en låg, nedtryckt buske ännu högre upp. Dess stenfrukter, "häggbären", som mognar i augusti är svartglänsande, väldigt söta och sträva. Trädets bark och blad har en bittermandelartad doft, som även ingår i blommornas vällukt. Särskilt barken och fruktstenarna är (liksom bittermandeln) rika på det ämne (amygdalin), varur blåsyra och bittermandelolja kan framställas, men bären bedöms som ofarliga.[2] Fruktköttets mörka saft användes stundom till att rödfärga vin och likörer. Trädets ved är fin, jämn, tämligen hård och seg och därigenom tjänlig
Barken är gråbrun och doftar starkt och oangenämt av bittermandelolja om den krossas (liksom veden), vilket tjänar som skydd mot skadedjur. Dess frånstötande egenskaper utnyttjades fordom till att hålla råttor, möss och mullvadar borta från gårdarna. Veden är hård och seg och har röd eller gulvit splint och en rödbrun kärna. Förr tillverkades tunnband av hägg. Numera används virket i mindre omfattning som slöjdvirke och finare träarbeten. Avkok på häggbark från unga grenar används inom naturmedicinen mot urinvägsinfektion.
Två underarter erkänns, vanlig hägg (subsp. padus) med kala bladundersidor och nordhägg (subsp. borealis) som har håriga bladundersidor.
Hägg är en väldoftande blomma. Det skiljer sig från sina samarter i Sveriges flora genom att blommorna sitter i klase. Blomman har 30 ståndare och en knöligt rynkig fruktsten. Den blommar samtidigt med lövsprickningen och anger gränsen mellan vår och försommar. Blomningen är ofta så riklig att den blommande häggen i hagar, i skogsbryn, vid stränder och så vidare står lika vit som de nyligen bortsmälta snödrivorna. Denna blomning utvecklas mycket tidigt och snabbt. Det räcker med några få ljumma majnätter och varma dagar för att häggen ska kunna stå i full blom.
Häggens blomning och tiden fram till syrenens blomning betraktas av många som vårens höjdpunkt, vilket bland annat föranlett olika lyriska uttryck. I den gamla uppslagsboken Ugglan beskrevs blomningen med: "Några få ljumma majnätter och varma dagar är nog, och liksom genom ett trollslag står häggens svällande och doftande blomsterskrud färdig, frigjord från vinterknopparnas fängsel, ett mästerverk av naturens slösaktiga alstringskraft, ty ingen skönare brudslöja kan den unga Flora ikläda sig vid vårsolens möte."
Det påstås bland de folkloristiska sägnerna i vissa landsdelar att skomakaren satte upp en skylt vid sin affär: "Stängt mellan hägg och syren".
subsp. padus
subsp. borealis Nyman
Wikimedia Commons har media som rör Hägg.
