Terek Sandpiper

Tereksnäppa (Xenus cinereus) är en liten vadarfågel i familjen snäppor och den enda arten i det monotypiska släktet Xenus.^[2]

Utseende och läte

Tereksnäppan är något större än drillsnäppan och mäter 22–25 centimeter på längden. Kännetecknande för arten är dess långa, uppåtböjda näbb som är gul vid näbbroten och i övrigt svart. I alla dräkter är fågeln grå på rygg, ansikte och bröst. Magen är vitaktig, benen gula, och den har ett mer eller mindre tydligt ljust ögonbrynsstreck. Dess lockläte utgörs av en hög vissling.

Systematik

En flock i maj i Japan.

Bland snäpporna ingår Xenus i en klad tillsammans med Tringa, gråsnäppor och simsnäppor. Tereksnäppan skilde sig förmodligen från sina närmsta släktingar under sen oligocen, grundat på genetiska skillnader och fossil från förmodade Tringa-vadare och simsnäppor från övergångsperioden mellan oligocen och miocen för ungefär 22–23 miljoner år sedan. Många fynd av basala fossil från denna klad har återfunnits i Eurasien, vilket tyder på att tereksnäppans utvecklingslinje härstammar från detta område. Möjligen isolerades den när resterna av Turgajhavet torkade upp, vilket skedde vid denna tid.^[3][4][5]

Utbredning

Tereksnäppa tillsammans med småsnäppa i övervintringskvarter i Andhra Pradesh i Indien.

Tereksnäppan är en flyttfågel som häckar nära vatten på taiga, från Finland och över norra Sibirien till Kolymafloden. Den övervintrar vid tropiska kuster i östra Afrika, södra Asien och Australien. Den observeras sällsynt i västra Europa, och under flytten på hösten observeras den ibland vid Marianerna och ännu mer sällan vid Palau. Nästan årligen, men allt oftare, uppträder ett fåtal på Aleuterna, Pribiloföarna och i Alaska. Sällsynt observeras enstaka individer i neotropikerna, dit de anländer antingen från Afrika eller också har de följt med flyttande vadare som häckar i norra Amerika, och den har då observerats så långt söderut som i Argentina.^[6][7][8]

Förekomst i Sverige

Tereksnäppan är en mycket sällsynt men årlig gäst i Sverige, framför allt på Öland och Gotland. Arten sågs i Sverige första gången i april 1934 i Hornborgasjön.

Ekologi

Tereksnäppan föredrar leriga områden. Den lägger tre till fyra ägg i en uppskrapad grop direkt på marken. Tereksnäppan söker föda mycket aktivt på ett för arten typiskt sätt. Den jagar insekter och andra rörliga byten och springer ibland till vattenbrynet för att tvätta sitt byte. Den uppträder ofta tillsammans med roskarl, små Calidris-vadare, och strandpipare.^[6]

Tereksnäppan och människan

Namn

Trivialnamnet tereksnäppa har den fått efter floden Terek som rinner ut i Kaspiska havet eftersom det var från detta områden som den först beskrevs.^[9] Dess vetenskapliga artepitet cinereus är latin och betyder "som aska" eller "asklik" och syftar på dess grå fjäderdräkt.

Status och hot

Tereksnäppan har ett mycket stort utbredningsområde och världspopulationen är stor varför Internationella naturvårdsunionen (IUCN) inte bedömer den som hotad utan kategoriserar den som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

Noter

1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Xenus cinereus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
3. ^ Mlíkovský, Jirí (2002): Cenozoic Birds of the World, Part 1: Europe. Ninox Press, Prague. PDF fulltext Arkiverad 7 mars 2011 på WebCite
4. ^ Paton, Tara A.; Baker, Allan J.; Groth, J.G. & Barrowclough, G.F. (2003): RAG-1 sequences resolve phylogenetic relationships within charadriiform birds. Mol. Phylogenet. Evol. 29(2): 268–278. doi:10.1016/S1055-7903(03)00098-8 PMID 13678682 (HTML-sammanfattning)
5. ^ Thomas, Gavin H.; Wills, Matthew A. & Székely, Tamás (2004): A supertree approach to shorebird phylogeny. BMC Evol. Biol. 4: 28. doi:10.1186/1471-2148-4-28 PMID 15329156
6. ^ [a b] White, Richard W.; Lehnhausen, Bud & Kirwan, Guy M. (2006): The first documented record of Terek Sandpiper Xenus cinereus for Brazil. Revista Brasileira de Ornitologia 14(4): 460–462. PDF fulltext
7. ^ Wiles, Gary J.; Johnson, Nathan C.; de Cruz, Justine B.; Dutson, Guy; Camacho, Vicente A.; Kepler, Angela Kay; Vice, Daniel S.; Garrett, Kimball L.; Kessler, Curt C. & Pratt, H. Douglas (2004): New and Noteworthy Bird Records for Micronesia, 1986–2003. Micronesica 37(1): 69–96. HTML sammanfattning Arkiverad 5 maj 2009 hämtat från the Wayback Machine.
8. ^ VanderWerf, Eric A.; Wiles, Gary J.; Marshall, Ann P. & Knecht, Melia (2006): Observations of migrants and other birds in Palau, April–May 2005, including the first Micronesian record of a Richard's Pipit. Micronesica 39(1): 11–29. PDF fulltext
9. ^ Carnaby, Trevor (2009). Beat About the Bush Birds. Jacana Media. ISBN 978-1-77009-241-9. http://books.google.com/books?id=hh11gLdZyDgC&pg=PA77. Läst 1 mars 2013

Externa länkar

• Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder