dcsimg

Associations

provided by BioImages, the virtual fieldguide, UK
Animal / predator
larva of Anthribus fasciatus is predator of hedges and trees inhabiting Coccoidea

Animal / predator
larva of Anthribus nebulosus is predator of Coccoidea

Animal / predator
Chilocorus renipustulatus is predator of Willow (Salix) inhabiting Coccoidea

In Great Britain and/or Ireland:
Animal / parasitoid
gregarious, subiculate stroma of Cordyceps clavulata is parasitoid of completely enveloped imago of Coccoidea

Animal / pathogen
Entomophthora lecanii infects live Coccoidea

Animal / slave maker
Formicidae makes a slave of Coccoidea

Animal / parasite
stroma of Myriangium duriaei parasitises colony of Coccoidea

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
BioImages
project
BioImages

Brief Summary

provided by EOL authors

Coccoidea or scale insects is a large superfamily in the order Hemiptera with a worldwide distribution. They are unusually small insects, highly specialized for plant parasitism, that have evolved different kinds of metamorphosis depending on sex and family. Scale insects are characterized by sexual dimorphism: females are wingless, usually small (from 0.5 – 10 mm), with an oval or round but flat to fairly convex body form, sometimes bud shaped, and often protected by waxy secretions or covers. The adult females may exhibit reduction or loss of appendages, depending on family and instar, and are often sedentary or sessile. Adult males are usually winged and inconspicuous, do not feed and live a few days. Scale insect identification is mainly based upon the morphology of adult females that persist on the host plant longer than the other stages.

Females usually take three or four developmental stages to reach maturity, males usually five. Parthenogenesis is quite common. Eggs are usually laid under the female body, under the scale cover, or in waxy egg-sacs. Dispersal is carried out by first instars.

Scale insects feed on various parts of the host plant (leaves, fruits, stems, branches and roots) and are frequently introduced and acclimatized in different parts of the world. This is due to their small size (first instars are about 0.2–0.3 mm; adult females usually are from 0.5 to10 mm long) and their concealment using waxy secretions; beside many species live in hidden habitats (under leaf sheaths, in bark crevices or on roots) so that they can easily escape visual quarantine inspections. Once in a new territory, parthenogenesis and high fecundity favour quick colonization starting from a few females: for example, a single female Neopulvinaria innumerabilis may lay up to 8000 eggs (Canard 1968).

license
cc-by-3.0
copyright
Giuseppina Pellizzari & Jean-François Germain
bibliographic citation
Pellizzari G, Germain J-F (2010) Scales (Hemiptera, Superfamily Coccoidea). Chapter 9.3. In: Roques A et al. (Eds) Alien terrestrial arthropods of Europe. BioRisk 4(1): 475–510. doi: 10.3897/biorisk.4.45
author
Katja Schulz (Katja)
original
visit source
partner site
EOL authors

Dopluis ( Afrikaans )

provided by wikipedia AF

 src=
’n Dopluismannetjie met vlerke.

Dopluise is klein insekte van die orde Hemiptera. Daar is sowat 8 000 spesies.

Eienskappe

Die insekte se voorkoms wissel baie – van uiters klein organismes (wat 1 tot 2 mm lank is) tot blink, pêrelagtige voorwerpe (sowat 5 mm lank). Volwasse wyfies is gewoonlik permanent aan die plant geheg. Hulle skei ’n wasagtige stof af vir verdediging. Mannetjies het gewoonlik vlerke, na gelang van die spesie, maar eet nooit; hulle gaan binne ’n dag of twee dood. Hul enigste doel is om die wyfies te bevrug.

Die meeste insekte is parasiete op plante en drink sap wat uit die plant gesuig word. Hulle kom op ’n groot verskeidenheid plante voor en sommige is in ’n simbiotiese verhouding met miere.[1]

Baie dopluise is ’n plantplaag. Die waslaag wat hulle vorm, beskerm hulle teen insekdoders, wat net doeltreffend is in die eerste nimfstadium wanneer hulle as "kruipers" bekend is.

Verwysings

  1. (2008) “An ancient tripartite symbiosis of plants, ants and scale insects”. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 275 (1649): 2319–26. doi:10.1098/rspb.2008.0573.

Eksterne skakels

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visit source
partner site
wikipedia AF

Dopluis: Brief Summary ( Afrikaans )

provided by wikipedia AF
 src= ’n Dopluismannetjie met vlerke.

Dopluise is klein insekte van die orde Hemiptera. Daar is sowat 8 000 spesies.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visit source
partner site
wikipedia AF

Coccoidea ( Asturian )

provided by wikipedia AST

Los cocoideos o insecto escama (Coccoidea) son una superfamilia de pequeños inseutos del orde de los hemípteros conocíos vulgarmente como cochinillas. Inclúi cerca de 8.000 especies, la mayoría son parásitos de plantes que s'alimenten de cazumbre, zucada direutamente del sistema vascular del güéspede; delles especies alimentar de texíu fúngico, como especies del xéneru Newsteadia de la familia Ortheziidae.

Carauterístiques

Varien enforma n'apariencia, dende organismos bien pequeños (1-2 mm) de cubiertes cerosas, hasta oxetos brillosos d'unos 5 mm y criatures cubiertes con cera melosa. Les femes adultes son na so mayoría inmóviles (como los Pseudococcidae) y permanentemente tán afitaes a les plantes que parasitan. Secretan una cobertoria de cera para defensa; esta capa ye similar a les escames de reptiles.

Historia natural

Alimentar de diverses plantes, y munches de les sos especies son plagues. Delles especies son económicamente preseos, como Dactylopius coccus y Kerria lacca. La so capa cerosa facer resistentes a dosis "normales" de pesticides, que namái van ser efectives a más dosis o n'etapes más xuveniles de la plaga. Sicasí, frecuentemente contrólense bien con aceites emulsionables, que los encalora, o por aciu de control biolóxicu. L'agua xabonosa ye tamién pervalible contra infestaciones en plantes d'interiores.

Les femes, a diferencia de la mayoría de los hemípteros, retienen la morfoloxía inmadura esterna nel maduror sexual (neotenia). Los machos tienen namái un par de nales, pero nunca comen, y muerren n'unu o dos díes. Esi par de ales tamién ye escepcional nestos hemípteros, que los fai paecer dípteros, porque perdieron los halterios (nales ocultes rudimentaries, que funcionen como balancinos o xiroscopius) típicos de les mosques, y tienen filamentos de cola, cosa que nun asocede nes mosques. El so sistema reproductor varia considerablemente dientro del grupu ya inclúi hermafroditismo y siete formes de partenogénesis.

Referencia

  • Ben-Dov, Y. 2011: An updated checklist of the scale insects (Hemiptera: Coccoidea) of the Margarodidae sensu llato group. Zootaxa, 2859 1 62
  • 2011: Zootaxa, 3004' 1 32
  • Gullan, P.J.; Cook, L.G. 2007: Phylogeny and higher classification of the scale insects (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea). Pp. 413-425 in: Zhang, Z.-Q. & Shear, W.A. (eds) Linnaeus tercentenary: progress in invertebrate taxonomy. Zootaxa, 1668: 1–766. PDF
  • Hodgson, C.; Foldi, I. 2006: A review of the Margarodidae sensu Morrison (Hemiptera: Coccoidea) and some related taxa based on the morphology of adult males. Zootaxa, 1263: 1-250.
  • Koteja, J.; Azar, D. 2008: Scale insects from Lower Cretaceous amber of Lebanon (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccinea). Alavesia, 2: 133-167. ISSN 1887-7419 PDF
  • Williams, D.J. 2007: Carl Linnaeus and his scale insects (Hemiptera: Coccoidea). Pp. 427-490 In: Zhang, Z.-Q. & Shear, W.A. (eds) Linnaeus tercentenary: progress in invertebrate taxonomy. Zootaxa, 1668: 1–766. Abstract & excerpt
  • Williams, D.J. 2011: Some words used in scale insect names (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea). Zootaxa, 3087: 66–68. Preview
  • Williams, D.J.; Miller, D.R. 2010: Scale insects (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea) of the Krakatau Islands including species from adjacent Java. Plantía:Zootaxa

Enllaces esternos


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Coccoidea: Brief Summary ( Asturian )

provided by wikipedia AST

Los cocoideos o insecto escama (Coccoidea) son una superfamilia de pequeños inseutos del orde de los hemípteros conocíos vulgarmente como cochinillas. Inclúi cerca de 8.000 especies, la mayoría son parásitos de plantes que s'alimenten de cazumbre, zucada direutamente del sistema vascular del güéspede; delles especies alimentar de texíu fúngico, como especies del xéneru Newsteadia de la familia Ortheziidae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Coccoidea ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ


Coccoidea (lat. Coccoidea) hemiptera dəstəsinə aid heyvan fəsiləüstü.

Cinsləri

Mənbə

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Coccoidea: Brief Summary ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ


Coccoidea (lat. Coccoidea) hemiptera dəstəsinə aid heyvan fəsiləüstü.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Coccoïdeus ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA
 src= No s'ha de confondre amb Porquet de Sant Antoni, que en castellà es diu «cochinilla».

Els coccoïdeus són una superfamília d'insectes hemípters dels subordre dels esternorrincs., coneguts popularment com a cotxinilles o caparretes. Hi ha unes 8.000 espècies. Normalment tenen el cos protegit per un recobriment de substàncies ceroses i pulverulentes, i algunes tenen el tegument endurit. Algunes espècies són paràsites d'espècies agrícoles o de jardineria, ja que xuclen la saba de diversos arbres, entre els quals els cítrics i les oliveres. La serpeta (Lepidosaphes ulmi) també és una cotxinilla que ataca els fruiters.

La cotxinilla anomenada Coctus cacti viu sobre el nopal, del qual s'obté una matèria colorant vermella molt utilitzada fa segles i també en menor mesura en l'actualitat.

Les femelles, de forma inusual entre els hemípters, presenten el fenomen de la neotènia retenint la morfologia externa immadura fins a la maduresa sexual. Els mascles adults tenen ales però no s'alimenten i moren en un dia o dos. Els mascles adults, també inusualment dins dels hemípters, tenen un sol parell d'ales i semblen dípters. El sistema de reproducció varia considerablement dins del grup incloent hermafroditisme i almenys set formes de partenogènesi.

Principals famílies

Superfamília Coccoidea (cotxinilles)

Un nombre d'altres famílies només es coneixen per fòssils, incloent-hi Arnoldidae, Electrococcidae, Grimaldiellidae, Grohnidae, Hammanococcidae, Inkaidae, Jersicoccidae, Kukaspididae, Labiococcidae, Lebanococcidae, Lithuanicoccidae, Pennygullaniidae, Serafinidae i Weitschatidae.

Vegeu també

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Coccoïdeus: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Els coccoïdeus són una superfamília d'insectes hemípters dels subordre dels esternorrincs., coneguts popularment com a cotxinilles o caparretes. Hi ha unes 8.000 espècies. Normalment tenen el cos protegit per un recobriment de substàncies ceroses i pulverulentes, i algunes tenen el tegument endurit. Algunes espècies són paràsites d'espècies agrícoles o de jardineria, ja que xuclen la saba de diversos arbres, entre els quals els cítrics i les oliveres. La serpeta (Lepidosaphes ulmi) també és una cotxinilla que ataca els fruiters.

La cotxinilla anomenada Coctus cacti viu sobre el nopal, del qual s'obté una matèria colorant vermella molt utilitzada fa segles i també en menor mesura en l'actualitat.

Les femelles, de forma inusual entre els hemípters, presenten el fenomen de la neotènia retenint la morfologia externa immadura fins a la maduresa sexual. Els mascles adults tenen ales però no s'alimenten i moren en un dia o dos. Els mascles adults, també inusualment dins dels hemípters, tenen un sol parell d'ales i semblen dípters. El sistema de reproducció varia considerablement dins del grup incloent hermafroditisme i almenys set formes de partenogènesi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Červci ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Červci (Coccoidea) jsou nadčeleď hmyzu patřící mezi polokřídlé, společně s merami, mšicemi a molicemi jsou řazeni mezi mšicosavé.

Charakteristika

Na světě existuje asi 2250 druhů červců, z toho v ČR žije asi 150. Jsou to rostlinní parazité, živí se rostlinnými šťávami. Přestože jsou jedněmi z nejvýznamnějších škůdců, poskytují také barviva používaná k barvení textilu a v kosmetice. Mimo barviv jsou jihoasijští červci také zdrojem šelaku. Vyznačují se viditelným pohlavním dimorfismem. Samice jsou vždy bezkřídlé, tykadla a nohy jim často chybí nebo jsou redukovány. Samci mají zakrnělý druhý pár křídel nebo jsou zcela bezkřídlí. Tělo červců je měkké, obrvené, 3-4 mm dlouhé. Pokrývá ho štítek z vosku vylučovaného voskovými žlázami, méně často hedvábný. Někteří červci jsou živorodí, jiní kladou vajíčka.

Někteří zástupci

Externí odkazy

Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Červci: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Červci (Coccoidea) jsou nadčeleď hmyzu patřící mezi polokřídlé, společně s merami, mšicemi a molicemi jsou řazeni mezi mšicosavé.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Schildläuse ( German )

provided by wikipedia DE
 src=
Schildläuse
 src=
Röhrenschildläuse (Orthezia urticaean) an einer Brennnessel

Die Schildläuse oder Coccoidea sind eine Überfamilie der Insekten und gehören zu den Pflanzenläusen (Sternorrhyncha). Von den bekannten 3000 Arten leben in Mitteleuropa etwa 90. Die Körperlänge der Tiere beträgt zwischen 0,8 und 6 mm, die größte Art Aspidoproxus maximus kann bis zu 38 mm lang werden. Alle Schildläuse ernähren sich von Pflanzensaft und gelten aus diesem Grund häufig als Schädlinge. Ein typisches Beispiel für das Schadverhalten ist die Buchenwollschildlaus.

Die männlichen Schildläuse sind in der Regel geflügelt. Dabei sind die Hinterflügel zu Schwingkölbchen umgewandelt, außerdem besitzen sie keine Mundwerkzeuge und nehmen entsprechend auch keine Nahrung auf.

Die Weibchen leben meist in großen Kolonien auf verschiedenen Pflanzenteilen. Ihr Körper ist schildförmig und häufig in eine Kapsel eingeschlossen, bei vielen Arten sind die Weibchen vollkommen bewegungsunfähig. Der lange Stechrüssel wird in die Pflanze eingestochen. Oft sind die Schildlausweibchen auch von einem Wachssekret überzogen. Parthenogenese kommt bei Schildläusen vor, die erste Larve ist beweglich und setzt sich sehr schnell fest. Die Weibchen legen unter ihrem Schild riesige Mengen an Eiern ab.

Die Junglarven schlüpfen etwa ab Juli und wandern dann auf Blätter und junge Triebe. Durch die Saugtätigkeit kommt es während des Sommers zu Honigtaubildung.

Aus Schildläusen kann der Farbstoff Karmin gewonnen werden.

Systematik der Schildläuse

Schildläuse sind auch in Mitteleuropa durch eine Reihe von Taxa mit Familienrang vertreten.

Verbreitung

Vor allem im Winter und Frühjahr. Auf verschiedenen Zimmerpflanzen, meist an den Blattunterseiten, den Blattadern und den Ästen. Häufig an: Palmen, Oleander, Ficus, Orchideen, Aralien. Sie befallen gerne Farne und hartlaubige Gewächse wie Zitruspflanzen oder Lorbeer.

Da eine erwachsene Schildlaus ihren Standort in der Regel beibehält, ist sie auf eine gute Tarnung angewiesen. Meist lebt sie deshalb auf Blattunterseiten oder auf Ästen und ist farblich ihrer Umgebung angepasst. Man erkennt das Vorhandensein von Schildläusen oft erst an deren klebrigen Ausscheidungen als Tropfen auf Blättern und am Boden oder am Auftauchen von Ameisen.

Ernährung

Schildläuse ernähren sich hauptsächlich von im Pflanzensaft vorhandenen Eiweißen. Da Pflanzensaft – abgesehen von Wasser – aber hauptsächlich Zucker enthält, scheiden manche Napfschildlausarten den Überschuss als klebrig-klare Honigtautropfen wieder aus. Damit die Laus dabei nicht selbst verklebt, schleudert sie die Tropfen von sich weg.

Schildläuse als Schädlinge

Einige Schildlausarten gehören zu den wirtschaftlich wichtigsten Schädlingen in der Landwirtschaft. Beispielsweise sind die Ananasschmierlaus (Dysmicoccus brevipes) und Dysmicoccus neobrevipes zwei der Hauptschädlinge an Ananaspflanzen, Asterolecanium coffeae ist einer an Kaffee und die Australische Wollschildlaus (Icerya purchasi) ist es an Zitrusfrüchten.

Neben Blattläusen und Weißen Fliegen gehören Schildläuse zu den häufigsten Schädlingen an Zimmerpflanzen. Sie entziehen der Pflanze Nährstoffe. Durch den ausgeschiedenen Honigtau einiger Napfschildlausarten und die nachfolgende Bildung von Rußtaupilz wird die Photosynthese beeinträchtigt. Deckelschildläuse geben giftige Stoffe in die Pflanzen ab. All dies hemmt das Wachstum der Pflanze und trägt im Extremfall zum Absterben des Wirtes bei.

Honigtau kann für den Menschen störend sein: In Wohnungen verklebt er Böden, Möbel und Fenster, im Freien Autoscheiben. Im Weinbau kann er den Geschmack des Weines beeinträchtigen.

Ursache eines Befalls

Die Ursache eines Schildlausbefalls liegt meistens bei den ungünstigen Rahmenbedingungen der Pflanze. Die Schildläuse stellen also meist nur das Symptom dar. Schildläuse befallen gerne geschwächte und mit Stickstoff überdüngte Pflanzen. Im Winter bekommen viele Zimmerpflanzen zu wenig Licht und stehen sehr warm. Hierdurch verändert sich die Zusammensetzung des Pflanzensaftes und bietet günstige Bedingungen für eine schnelle Vermehrung der Tiere.

Vorbeugung und Bekämpfung

Als verbessernde Maßnahme sollen in erster Linie die Standortbedingungen der Pflanze und damit die Gesundheit der Pflanze verbessert werden: Hellerer, kühlerer Standort. Der Boden soll gelockert, gemulcht und mit Kompost aufgelockert werden.

Passende Duftkräuter: Bohnenkraut zu Bohnen, Lavendel zu Rosen, Kapuzinerkresse in Baumscheiben.

Bei schwachem Befall an Einzelpflanzen reicht das Abwischen der Tiere von den Pflanzen mit einem befeuchteten Lappen oder einer Bürste, eventuell mit Seifenwasser aus. Besonders schonend und effizient ist das Abduschen mit einem starken Wasserstrahl. Im Frühjahr die Stammmütter zerdrücken. Es eignen sich zudem Spritzbrühen aus Zwiebel- oder Kartoffelschalen, Rhabarberblättern, Knoblauch, Brennnessel, Rainfarn, Wermut oder auch Algenpräparate.

Bei stärkerem Befall und in Flächenkulturen können ölhaltige Schädlingsbekämpfungsmittel eingesetzt werden. In Flächenkulturen soll unbedingt die Fruchtfolge und Mischkultur beachtet werden. Unter extremen Umständen kann auf Dimethoat (Präparate zum Beispiel Bi 58, Perfekthion, Rogor usw.) als systemischem Pflanzenschutzmittel zurückgegriffen werden.

Gegen Schildläuse gibt es zudem verschiedene Nützlinge, die auf jeweils eine Lausart spezialisiert sind. So ist zum Beispiel gegen Woll- und Schmierläuse im Gewächshaus und Wintergarten der Einsatz australischer Marienkäfer möglich. Weitere natürliche Feinde der Schildlaus sind: Florfliegen, Schwebfliegen, Schlupfwespen, Raubwanzen, Ohrwürmer und Gallmücken. Die genaue Artenbestimmung der Schildläuse durch eine Fachperson wird deshalb empfohlen.

Schildläuse als Nützlinge oder Symbionten

Oft wird verkannt, dass Schildläuse nicht nur Schädlinge, sondern auch Nützlinge sind. Teilweise gehen sie Symbiosen ein mit anderen Tieren oder sogar auch mit dem Menschen.

Schildläuse als Farbstoff

Die Herstellung des intensiv-roten Farbstoffes Kermes aus Schildläusen ist seit der Antike bekannt und war zeitweise von hoher ökonomischer Bedeutung. Im Mittelmeerraum wurde dafür die auf Wurzeln immergrüner Eichen lebende Art Kermes vermilio verwendet. Porphyrophora polonica diente im Mittelalter in Osteuropa als günstigerer Ersatz für Karminrot. Seit der Entdeckung Amerikas wurden beide weitgehend von Cochenille (echtes Karmin), dem Farbstoff der amerikanischen, nur auf dem Feigenkaktus Opuntia ficus-indica lebenden Dactylopius coccus verdrängt, sie war schon den Azteken bekannt. Der Farbstoff war zeitweise (nach den Edelmetallen Gold und Silber) das drittwichtigste Importgut aus der Neuen Welt[1]; irrtümlich wird stattdessen oft die Art Protortonia cacti (unter ihrem alten Synonym Coccus cacti) als Erzeuger angegeben. Seltener wurde auch die in der Kaukasusregion lebende Porphyrophora hamelii oder die ostasiatische Lackschildlaus Kerria lacca (→Färberlack) eingesetzt. Als Lebensmittelfarbstoff E 120 wird Karmin/Koschenille vor allem in bunten Bonbons verwendet, zudem auch in Marmeladen, Süßwaren und alkoholischen Getränken. Bei in Deutschland erhältlichem Campari ist es jedoch seit einiger Zeit nicht mehr enthalten.

Nutzung als Lack

Die in Süd- und Südostasien beheimatete Lackschildlaus (Kerria lacca) liefert den Schellack. Die wohl berühmteste Anwendung sind die Schellack-Schallplatten in der ersten Hälfte des 20. Jahrhunderts und das Haarspray. Heute wird es in der Möbelpflege und im Möbelbau, im Musikinstrumentenbau speziell für Geigen und in der Lebensmittelindustrie als Überzugsmittel E 904 zum Beispiel von Schokoladendragees verwendet.

Nutzung von Wachs

Die männlichen Larven der chinesischen Wachsschildläuse Ericerus pela produzieren China- oder Pelawachs. Ein ähnliches Wachs wird auch von den Larven der indischen Wachsschildlaus Ceroplastes ceriferus (Syn.: Coccus ceriferus) (Indische Wachsschildlaus) abgeschieden. Sowie von weiteren Ceroplastes-Arten (z. B. Ceroplastes irregularis). Hier scheiden sowohl männliche als auch weibliche Larven das Wachs ab. Auch die in Südamerika beheimatete Llaveiella taenechina (Syn.: Coccus Axin) liefert Axinwachs.[2]

Nutzung des Honigtaus

  • Ameisen: Ihnen dient der Honigtau als Nahrung. Sie melken die Läuse buchstäblich, beschützen diese und tragen zur örtlichen Ausbreitung der Jungläuse bei.
  • Wespen: Sie nutzen den kohlenhydratreichen Honigtau als Nahrung. Sie tragen zur Bestäubung der Wirtspflanze bei.
  • Bienen: Sie sammeln Honigtau und machen daraus Waldhonig, auch Honigtauhonig genannt.
  • Menschen: Die Beduinen verarbeiteten schon in biblischen Zeiten den Honigtau hauptsächlich der auf Tamarisken lebenden Sinai-Schildlaus Trabutina mannipara zu Manna und verkauften ihn als Süßmittel.[3][4][5]
  • Pflanzen: Einige Wirtspflanzen profitieren von dem auf dem Honigtau wachsenden Schimmelpilz insofern, indem dieser sie vor dem Bewuchs durch Schmarotzerpflanzen schützen kann, wie zum Beispiel Lianen.

Schildläuse als Nahrung

Vögel und Insekten: Verschiedene Vogel- und Insektenarten haben Schildläuse auf ihrem Speiseplan. Sie spielen somit bei der Bekämpfung von Schildläusen eine Rolle, siehe oben. Manche Schildlausarten hingegen haben dagegen einen Schutz gefunden: Wegen ihrer bitteren Körperflüssigkeit werden sie von ihren Feinden gemieden.

Nutzung in der Homöopathie

In der klassischen Homöopathie wird die Schildlaus Coccus cacti zur Herstellung von Globuli verwendet. Das Mittel wird eingesetzt gegen Spastischen Husten, Keuchhusten und Asthma. Eine über den Placeboeffekt hinausgehende Wirkung ist – wie allgemein bei homöopathischen Präparaten – nicht nachgewiesen.

Fossile Belege

Schildläuse kommen insbesondere als Einschlüsse im Baltischen Bernstein artenreich vor, sind aber auch in kreidezeitlichem und tertiärem Bernstein anderer Lagerstätten nachgewiesen.[6] Ansonsten sind Fossilien dieser Insektengruppe äußerst selten. Als ältester Beleg gilt ein Fund aus der Obertrias (Rhät) oder dem Unterjura Kirgisistans (Familie Mesococcidae).[7] Als ältester Beleg für Brutpflege einer Schildlaus (Wathondara kotejai) gilt ein Fund in kreidezeitlichem Birmit.[8]

Literatur

Einzelnachweise

  1. C.K. Chávez-Moreno, A. Tecante, A. Casas (2009): The Opuntia (Cactaceae) and Dactylopius (Hemiptera: Dactylopiidae) in Mexico: a historical perspective of use, interaction and distribution. In: Biodiversity and conservation. Vol. 18, No.13: 3337–3355.
  2. Wilhelm Halden, Adolf Grün: Analyse der Fette und Wachse. 2. Band, Springer, 1929, ISBN 978-3-642-89318-6, S. 578.
  3. Frank Leimkugel: “Und als der Tau weg war, siehe da lag’s in der Wüste rund und klein wie der Reif auf dem Lande” — Die Sinai-Expedition der Hebräischen Universität von 1927 zur Klärung des Manna-Phänomens. In: M. Kaasch, J. Kaasch: Biologie und Gesellschaft. Verhandlungen zur Geschichte und Theorie der Biologie, Band 17, 2012, S. 249–253.
  4. Avionoam Danin: A sweet exudate of Hammada: another source of manna in Sinai. In: Economic Botany 1972, S. 373–375 [Danin(PDF)].
  5. E. Schmitschek: Manna. In: Anz. Schadlingskde., Pflanzenschutz, Umweltschutz, Band 53, 1980, S. 113–121, doi:10.1007/BF01902910 (PDF)
  6. W. Weitschat, W. Wichard: Atlas der Pflanzen und Tiere im Baltischen Bernstein. Pfeil, München 1998, ISBN 978-3-931516-45-1.
  7. Arno Hermann Müller: Lehrbuch der Paläozoologie. Band II, Teil 3, 2. Auflage, Jena 1978, .
  8. 100 Millionen Jahre alte Schildlaus betrieb Brutpflege. In: labo.de, abgerufen 9. Juni 2017.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Schildläuse: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE
 src= Schildläuse  src= Röhrenschildläuse (Orthezia urticaean) an einer Brennnessel

Die Schildläuse oder Coccoidea sind eine Überfamilie der Insekten und gehören zu den Pflanzenläusen (Sternorrhyncha). Von den bekannten 3000 Arten leben in Mitteleuropa etwa 90. Die Körperlänge der Tiere beträgt zwischen 0,8 und 6 mm, die größte Art Aspidoproxus maximus kann bis zu 38 mm lang werden. Alle Schildläuse ernähren sich von Pflanzensaft und gelten aus diesem Grund häufig als Schädlinge. Ein typisches Beispiel für das Schadverhalten ist die Buchenwollschildlaus.

Die männlichen Schildläuse sind in der Regel geflügelt. Dabei sind die Hinterflügel zu Schwingkölbchen umgewandelt, außerdem besitzen sie keine Mundwerkzeuge und nehmen entsprechend auch keine Nahrung auf.

Die Weibchen leben meist in großen Kolonien auf verschiedenen Pflanzenteilen. Ihr Körper ist schildförmig und häufig in eine Kapsel eingeschlossen, bei vielen Arten sind die Weibchen vollkommen bewegungsunfähig. Der lange Stechrüssel wird in die Pflanze eingestochen. Oft sind die Schildlausweibchen auch von einem Wachssekret überzogen. Parthenogenese kommt bei Schildläusen vor, die erste Larve ist beweglich und setzt sich sehr schnell fest. Die Weibchen legen unter ihrem Schild riesige Mengen an Eiern ab.

Die Junglarven schlüpfen etwa ab Juli und wandern dann auf Blätter und junge Triebe. Durch die Saugtätigkeit kommt es während des Sommers zu Honigtaubildung.

Aus Schildläusen kann der Farbstoff Karmin gewonnen werden.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Mdudu-gamba ( Swahili )

provided by wikipedia emerging languages

Wadudu-gamba au wadudu magamba ni wadudu wadogo wa familia ya juu Coccoidea katika oda Hemiptera ya nusungeli Pterygota (wenye mabawa). Spishi nyingi ni sumbufu, hususa kama wadudu wakiwa tele juu ya mimea, kwa sababu wanafyonza utomvu, kama vidukari na nzi weupe. Lakini hawasambazi virusi kwa sababu hawaendi kutoka mmea mmoja kuelekea mmea mwingine, kama nzi weupe. Hata shida ya kuvu inayokua kwa mana siyo kubwa kuliko shida za vidukari na nzi weupe. Spishi kadhaa hutumika kwa udhibiti wa kibiolojia ili kuua mimea misumbufu, hususa mimea iliyowasili (au kuwasilishwa) kutoka bara jingine. Wadudu-gamba wenyewe huuawa na wadudu wengine, kama wadudu-kibibi, wadudu mabawa-vena, nyigu wa kidusia n.k. Pia kuna kuvu viuawadudu (entomopathogenic fungi) inayoambukiza wadudu hawa, kama Beauveria bassiana, Lecanicillium lecanii na Aschersonia marginata.

Wadudu-gamba ni wadogo. Kwa kawaida kiwiliwili chao kina urefu wa mm 1-5, lakini spishi za familia kadhaa ni kubwa zaidi, hata mpaka mm 35. Majike huchoza kifuniko cha nta ambacho kinaweza kikubwa kuliko mdudu mwenyewe. Kifuniko hiki kinafanana mara nyingi na gamba la samaki au reptilia (asili ya jina lao), lakini nta inaweza kutoka kama nyuzi nyeupe nyembamba, kama kwa Pseudococcidae (vidukari-sufu). Majike hawana mabawa na wale wa spishi nyingi hawana miguu. Kinyume na hawa madume ya spishi zote wana miguu, na pengine mabawa pia, kwa sababu wanaihitaji ili kutafuta majike. Kwa kweli majike huhifadhi umbo wa lava ambayo huitwa neotenia (neoteny). Kama madume wakiwa na mabawa yale ya nyuma yamepungua, mara nyingi mpaka alama tu.

Wakitoka mayai lava wana miguu. Wanatembea kidogo ili kufika mahali pazuri pa kufyonza. Kwa spishi kadhaa upepo hubeba lava kuelekea mmea mwingine. Mara nyingi sisimizi wanawapeleka lava kwenye mahali pazuri, k.m. chipukizi kipya. Katika spishi nyingi mara ya kwanza ambapo lava anaambua anapoteza miguu, isipokuwa madume.

Spishi zilizochaguliwa

Picha

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Waandishi wa Wikipedia na wahariri

Mdudu-gamba: Brief Summary ( Swahili )

provided by wikipedia emerging languages

Wadudu-gamba au wadudu magamba ni wadudu wadogo wa familia ya juu Coccoidea katika oda Hemiptera ya nusungeli Pterygota (wenye mabawa). Spishi nyingi ni sumbufu, hususa kama wadudu wakiwa tele juu ya mimea, kwa sababu wanafyonza utomvu, kama vidukari na nzi weupe. Lakini hawasambazi virusi kwa sababu hawaendi kutoka mmea mmoja kuelekea mmea mwingine, kama nzi weupe. Hata shida ya kuvu inayokua kwa mana siyo kubwa kuliko shida za vidukari na nzi weupe. Spishi kadhaa hutumika kwa udhibiti wa kibiolojia ili kuua mimea misumbufu, hususa mimea iliyowasili (au kuwasilishwa) kutoka bara jingine. Wadudu-gamba wenyewe huuawa na wadudu wengine, kama wadudu-kibibi, wadudu mabawa-vena, nyigu wa kidusia n.k. Pia kuna kuvu viuawadudu (entomopathogenic fungi) inayoambukiza wadudu hawa, kama Beauveria bassiana, Lecanicillium lecanii na Aschersonia marginata.

Wadudu-gamba ni wadogo. Kwa kawaida kiwiliwili chao kina urefu wa mm 1-5, lakini spishi za familia kadhaa ni kubwa zaidi, hata mpaka mm 35. Majike huchoza kifuniko cha nta ambacho kinaweza kikubwa kuliko mdudu mwenyewe. Kifuniko hiki kinafanana mara nyingi na gamba la samaki au reptilia (asili ya jina lao), lakini nta inaweza kutoka kama nyuzi nyeupe nyembamba, kama kwa Pseudococcidae (vidukari-sufu). Majike hawana mabawa na wale wa spishi nyingi hawana miguu. Kinyume na hawa madume ya spishi zote wana miguu, na pengine mabawa pia, kwa sababu wanaihitaji ili kutafuta majike. Kwa kweli majike huhifadhi umbo wa lava ambayo huitwa neotenia (neoteny). Kama madume wakiwa na mabawa yale ya nyuma yamepungua, mara nyingi mpaka alama tu.

Wakitoka mayai lava wana miguu. Wanatembea kidogo ili kufika mahali pazuri pa kufyonza. Kwa spishi kadhaa upepo hubeba lava kuelekea mmea mwingine. Mara nyingi sisimizi wanawapeleka lava kwenye mahali pazuri, k.m. chipukizi kipya. Katika spishi nyingi mara ya kwanza ambapo lava anaambua anapoteza miguu, isipokuwa madume.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Waandishi wa Wikipedia na wahariri

Schildlüse ( Low Saxon )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Schildlüse
 src=
Röhrenschildlüse (Orthezia urticaean) an en Brennnetel

De Schildlüse (Coccoidea) sünd en Böverfamilie mank de Insekten. Se höört to de Ornen vun de Plantenlüse (Sternorrhyncha) mit to. Vun de bekannten bi 3.000 Aarden leevt in Middeleuropa um un bi 90. Dat Lief vun de Deerter is twuschen 0,8 un 6 Millimeters lang. De gröttste Aart Aspidoproxus maximus kann bit hen to 38 mms lang weern. All Schildlüse leevt vun Plantenssapp un weert vundeswegen faken as Untüüch ankeken. De Schildlüse ehre Heken hefft normolerwiese Flunken. Dor sünd de Achterflunken bi to Swungkegels ummuddelt. Bovento heft se keen Mundwarktüüch un könnt vundeswegen ok nix freten. De Seken leevt in grote Kolonien up verscheden Plantendeele. Dat Lief lett na en Schild un is faken inslaten in en Dopp. Bi allerhand Aarden könnt de Seken sik gor nich rögen. De lange Steekrüssel warrt in de Planten staken. Faken is over de Seken ok en Schicht Wass overhen trocken. Parthenogenese gifft dat bi Schildlüse woll. De erste Larve kann sik bewegen un sett sik fix fast. De Seken leggt en unbannige Tahl vun Eier unner ehr Schild af. De jungen Nymphen kruupt vun Juli af an ut un wannert denn up Blöder un jung Holt. Dör dat Sugen kummt in’n Sommer allerhand Honnigdau tostanne. Ut Schildlüse kann de Farvstoff Karmin maakt weern.

Systematik

Ok in Middeleuropa gifft dat mank de Schildlüse allerhand Taxa mit Familienrang:

Wo se vorkamen doot

Sunnerlich in’n Winzter un Vörjohr sünd Schildlüse togange up allerhand Kamerplanten, meist an de Unnersieten vun de Blöder, an de Blattadern un Twiege. Faken sitt se an Palmen, Oleander, Fiegen, Orchideen un Aralien. Geern fallt se ok over Planten mit harte Blöder her, as Zitrusplanten oder Lorbeer.

Fossile Belege

Faken kaamt Schildlüse as Inslüsse in Balt’schen Barnsteen vor, man ok in Barnsteen ut de Kried un ut dat Tertiär an annere Steed sünd se funnen wurrn.[1] Dor mol vun af, sünd Fossilien ut düsse Insektengrupp man roor.

Literatur

  • Bernhard Klausnitzer: Coccina, Schildläuse. In Westheide, Rieger (Rutg.): Spezielle Zoologie Teil 1: Einzeller und Wirbellose Tiere. Gustav Fischer Verlag, Stuttgart, Jena 1997, ISBN 978-3-437-20515-6, Seiten 654–655.

Belege

  1. W. Weitschat, W. Wichard: Atlas der Pflanzen und Tiere im Baltischen Bernstein. Pfeil, München 1998, ISBN 978-3-931516-45-1.

Weblenken

Commons-logo.svg . Mehr Biller, Videos oder Audiodateien to’t Thema gifft dat bi Wikimedia Commons.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Schildlüse: Brief Summary ( Low Saxon )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Schildlüse  src= Röhrenschildlüse (Orthezia urticaean) an en Brennnetel

De Schildlüse (Coccoidea) sünd en Böverfamilie mank de Insekten. Se höört to de Ornen vun de Plantenlüse (Sternorrhyncha) mit to. Vun de bekannten bi 3.000 Aarden leevt in Middeleuropa um un bi 90. Dat Lief vun de Deerter is twuschen 0,8 un 6 Millimeters lang. De gröttste Aart Aspidoproxus maximus kann bit hen to 38 mms lang weern. All Schildlüse leevt vun Plantenssapp un weert vundeswegen faken as Untüüch ankeken. De Schildlüse ehre Heken hefft normolerwiese Flunken. Dor sünd de Achterflunken bi to Swungkegels ummuddelt. Bovento heft se keen Mundwarktüüch un könnt vundeswegen ok nix freten. De Seken leevt in grote Kolonien up verscheden Plantendeele. Dat Lief lett na en Schild un is faken inslaten in en Dopp. Bi allerhand Aarden könnt de Seken sik gor nich rögen. De lange Steekrüssel warrt in de Planten staken. Faken is over de Seken ok en Schicht Wass overhen trocken. Parthenogenese gifft dat bi Schildlüse woll. De erste Larve kann sik bewegen un sett sik fix fast. De Seken leggt en unbannige Tahl vun Eier unner ehr Schild af. De jungen Nymphen kruupt vun Juli af an ut un wannert denn up Blöder un jung Holt. Dör dat Sugen kummt in’n Sommer allerhand Honnigdau tostanne. Ut Schildlüse kann de Farvstoff Karmin maakt weern.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Wallqanqacha usa ( Quechua )

provided by wikipedia emerging languages

Wallqanqacha usa (superfamilia Coccoidea) nisqaqa yurakunap hillinta ch'unqaq palamakunam, wallqanqacha hinawan amachakusqa. Achka wallqanqacha usakunaqa chakra yurakunapaq ancha millaymi.

Huk rikch'aqkuna

Hawa t'inkikuna

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Wallqanqacha usa: Brief Summary ( Quechua )

provided by wikipedia emerging languages

Wallqanqacha usa (superfamilia Coccoidea) nisqaqa yurakunap hillinta ch'unqaq palamakunam, wallqanqacha hinawan amachakusqa. Achka wallqanqacha usakunaqa chakra yurakunapaq ancha millaymi.

Huk rikch'aqkuna Khuchinillam huk wallqanqacha usapas.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Scale insect

provided by wikipedia EN

Scale insects are small insects of the order Hemiptera, suborder Sternorrhyncha. Of dramatically variable appearance and extreme sexual dimorphism, they comprise the infraorder Coccomorpha which is considered a more convenient grouping than the superfamily Coccoidea due to taxonomic uncertainties. Adult females typically have soft bodies and no limbs, and are concealed underneath domed scales, extruding quantities of wax for protection. Some species are hermaphroditic, with a combined ovotestis instead of separate ovaries and testes. Males, in the species where they occur, have legs and sometimes wings, and resemble small flies. Scale insects are herbivores, piercing plant tissues with their mouthparts and remaining in one place, feeding on sap. The excess fluid they imbibe is secreted as honeydew on which sooty mold tends to grow. The insects often have a mutualistic relationship with ants, which feed on the honeydew and protect them from predators. There are about 8,000 described species.

The oldest fossils of the group date to the Early Cretaceous, preserved in amber. They were already substantially diversified by this time suggesting an earlier origin during the Triassic or Jurassic. Their closest relatives are the jumping plant lice, whiteflies , phylloxera bugs and aphids. The majority of female scale insects remain in one place as adults, with newly hatched nymphs, known as "crawlers", being the only mobile life stage, apart from the short-lived males. The reproductive strategies of many species include at least some amount of asexual reproduction by parthenogenesis.

Some scale insects are serious commercial pests, notably the cottony cushion scale (Icerya purchasi) on Citrus fruit trees; they are difficult to control as the scale and waxy covering protect them effectively from contact insecticides. Some species are used for biological control of pest plants such as the prickly pear, Opuntia. Others produce commercially valuable substances including carmine and kermes dyes, and shellac lacquer. The two red colour-names crimson and scarlet both derive from the names of Kermes products in other languages.

Description

Armoured scale insects:(A) Lepidosaphes gloverii, adult females. (B) Parlatoria oleae, adult females (circular, with dark spot) and immatures (oblong). (C) Diaspidiotus juglansregiae, adult female walnut scale with waxy scale cover removed.

Scale insects vary dramatically in appearance, from very small organisms (1–2 mm) that grow beneath wax covers (some shaped like oysters, others like mussel shells), to shiny pearl-like objects (about 5 mm), to animals covered with mealy wax. Adult females are almost always immobile (apart from mealybugs) and permanently attached to the plant on which they are feeding. They secrete a waxy coating for defence, making them resemble reptilian or fish scales, and giving them their common name.[2] The key character that sets apart the Coccomorpha from all other Hemiptera is the single segmented tarsus on the legs with only one claw at the tip.[3]

The group is extremely sexually dimorphic; female scale insects, unusually for Hemiptera, retain the immature external morphology even when sexually mature, a condition known as neoteny. Adult females are pear-shaped, elliptical or circular, with no wings, and usually no constriction separating the head from the body. Segmentation of the body is indistinct, but may be indicated by the presence of marginal bristles. Legs are absent in the females of some families, and when present vary from single segment stubs to five-segmented limbs. Female scale insects have no compound eyes, but ocelli (simple eyes) are sometimes present in Margarodidae, Ortheziidae and Phenacoleachiidae. The family Beesoniidae lacks antennae, but other families possess antennae with from one to thirteen segments. The mouthparts are adapted for piercing and sucking.[2]

Adult males in contrast have the typical head, thorax and abdomen of other insect groups, and are so different from females that pairing them as a species is challenging. They are usually slender insects resembling aphids or small flies. They have antennae with nine or ten segments, compound eyes (Margarodidae and Ortheziidae) or simple eyes (most other families), and legs with five segments. Most species have wings, and in some, generations may alternate between being winged and wingless. Adult males do not feed, and die within two or three days of emergence.[2]

In species with winged males, generally only the forewings are fully functional. This is unusual among insects; it most closely resembles the situation in the true flies, the Diptera. However, the Diptera and Hemiptera are not closely related, and do not closely resemble each other in morphology; for example, the tail filaments of the Coccomorpha do not resemble anything in the morphology of flies. The hind (metathoracic) wings are reduced, commonly to the point that they can easily be overlooked. In some species the hind wings have hamuli, hooklets, that couple the hind wings to the main wings, as in the Hymenoptera. The vestigial wings are often reduced to pseudo-halteres, club-like appendages, but these are not homologous with the control organs of Diptera, and it is not clear whether they have any substantial control function.[4]

Hermaphroditism is very rare in insects, but several species of Icerya exhibit an unusual form. The adult possesses an ovotestis, consisting of both female and male reproductive tissue, and sperm is transmitted to the young for their future use. The fact that a new population can be founded by a single individual may have contributed to the success of the cottony cushion scale which has spread around the world.[5]

Life cycle

Life-cycle of the apple scale, Mytilaspis pomorum. a) underside of scale showing female and eggs, x24 b) scale upperside, x24 c) female scales on twig d) male scale, x12 e) male scales on twig

Female scale insects in more advanced families develop from the egg through a first instar (crawler) stage and a second instar stage before becoming adult. In more primitive families there is an additional instar stage. Males pass through a first and second instar stage, a pre-pupal and a pupal stage before adulthood (actually a pseudopupa, as only holometabolous insects have a true pupa).[2]

The first instars of most species of scale insects emerge from the egg with functional legs, and are informally called "crawlers". They immediately crawl around in search of a suitable spot to settle down and feed. In some species they delay settling down either until they are starving, or until they have been blown away by wind onto what presumably is another plant, where they may establish a new colony. There are many variations on such themes, such as scale insects that are associated with species of ants that act as herders and carry the young ones to protected sites to feed. In either case, many such species of crawlers, when they moult, lose the use of their legs if they are female, and stay put for life. Only the males retain legs, and in some species wings, and use them in seeking females. To do this they usually walk, as their ability to fly is limited, but they may get carried to new locations by the wind.[2]

Apple scale. a) male, with legs and wings b) foot of male c) larva, x20 d) antenna of larva e) immobile female (removed from scale)

Adult females of the families Margarodidae, Ortheziidae and Pseudococcidae are mobile and can move to other parts of the host plant or even adjoining plants, but the mobile period is limited to a short period between moults. Some of these overwinter in crevices in the bark or among plant litter, moving in spring to tender young growth. However, the majority of female scale insects are sedentary as adults. Their dispersal ability depends on how far a crawler can crawl before it needs to shed its skin and start feeding. There are various strategies for dealing with deciduous trees. On these, males often feed on the leaves, usually beside the veins, while females select the twigs. Where there are several generations in the year, there may be a general retreat onto the twigs as fall approaches. On branches, the underside is usually preferred as giving protection against predation and adverse weather. The solenopsis mealybug feeds on the foliage of its host in summer and the roots in winter, and large numbers of scale species feed invisibly, year-round on roots.[2]

Reproduction and the genetics of sex determination

Scale insects show a very wide range of variations in the genetics of sex determination and the modes of reproduction. Besides sexual reproduction, a number of different forms of reproductive systems are employed, including asexual reproduction by parthenogenesis. In some species, sexual and asexual populations are found in different locations, and in general, species with a wide geographic range and a diversity of plant hosts are more likely to be asexual. Large population size is hypothesized to protect an asexual population from becoming extinct, but nevertheless, parthenogenesis is uncommon among scale insects, with the most widespread generalist feeders reproducing sexually, the majority of these being pest species.[6]

A winged male Drosicha sp.

Many species have the XX-XO system where the female is diploid and homogametic while the male is heterogametic and missing a sex chromosome. In some Diaspididae and Pseudococcidae, both sexes are produced from fertilized eggs but during development males eliminate the paternal genome and this system called paternal genome elimination (PGE) is found in nearly 14 scale insect families. This elimination is achieved with several variations. The commonest (known as the lecanoid system) involved deactivation of the paternal genome and elimination at the time of sperm production in males, this is seen in Pseudococcidae, Kerriidae and some Eriococcidae. In the other variant or Comstockiella system, the somatic cells have the paternal genome untouched. A third variant found in Diaspididae involves the paternal genome being completely removed at an early stage making males haploid both in somatic and germ cells even though they are formed from diploids, i.e., from fertilized eggs. In addition to this there is also true haplodiploidy with females born from fertilized eggs and males from unfertilized eggs. This is seen in the genus Icerya. In Parthenolecanium, males are born from unfertilized eggs but diploidy is briefly restored by fusion of haploid cleave nuclei and then one sex chromosome is lost through heterochromatinization. Females can reproduce parthenogenetically with six different variants based on whether males are entirely absent or not (obligate v. facultative parthenogenesis); the sex of fertilized v. unfertilized eggs; and based on how diploidy is restored in unfertilized eggs. The evolution of these systems are thought to be the result of intra-genomic conflict as well as possibly inter-genomic conflict with endosymbionts under varied selection pressures. The diversity of systems has made scale insects ideal models for research.[7]

Ecology

A cluster of scale insects on a stem

Scale insects are an ancient group, having originated in the Cretaceous, the period in which angiosperms came to dominance among plants, with only a few groups species found on gymnosperms. They feed on a wide variety of plants but are unable to survive long away from their hosts. While some specialise on a single plant species (monophagous), and some on a single genus or plant family (oligophagous), others are less specialised and feed on several plant groups (polyphagous).[2] The parasite biologist Robert Poulin notes that the feeding behaviour of scale insects closely resembles that of ectoparasites, living on the outside of their host and feeding only on them, even if they have not traditionally been so described; in his view, those species that remain immobile on a single host and feed only on it behave as obligate ectoparasites.[8] For example, cochineal species are restricted to cactus hosts, and the gall-inducing Apiomorpha are restricted to Eucalyptus. Some species have certain habitat requirements; some Ortheziidae occur in damp meadows, among mosses and in woodland soil, and the boreal ensign scale (Newsteadia floccosa) inhabits plant litter.[2] A Hawaiian mealybug Clavicoccus erinaceus that fed solely on the now critically endangered Abutilon sandwicense has gone extinct as has another species Phyllococcus oahuensis.[9] Several other monophagous scale insects, especially those on islands, are threatened by coextinction due to threats faced by their host plants.[10]

Most scale insects are herbivores, feeding on phloem sap drawn directly from the plant's vascular system, but a few species feed on fungal mats and fungi, such as some species in the genus Newsteadia in the family Ortheziidae. Plant sap provides a liquid diet which is rich in sugar and non-essential amino acids. In order to make up for the shortage of essential amino acids, they depend on endosymbiotic proteobacteria.[11] Scale insects secrete a large quantity of sticky viscid fluid known as "honeydew". This includes sugars, amino acids and minerals, and is attractive to ants as well as acting as a substrate on which sooty mould can grow. The mould can reduce photosynthesis by the leaves and detracts from the appearance of ornamental plants. The scale's activities can result in stress for the plant, causing reduced growth and giving it a greater susceptibility to plant diseases.[12]

Mutualistic Formica fusca ants tending a herd of mealybugs

Scale insect in the genus Cryptostigma live inside the nests of neotropical ant species.[13] Many tropical plants need ants to survive which in turn cultivate scale insects thus forming a tripartite symbiosis.[14] Some ants and scale insects have a mutualistic relationship; the ants feed on the honeydew and in return protect the scales. On a tulip tree, ants have been observed building a papery tent over the scales. In other instances, scale insects are carried inside the ant's nest; the ant Acropyga exsanguis takes this to an extreme by transporting a fertilised female mealybug with it on its nuptial flight, so that the nest it founds can be provisioned.[2] This provides a means for the mealybug to be dispersed widely. Species of Hippeococcus have long clinging legs with claws to grip the Dolichoderus ants which tend them; they allow themselves to be carried into the ant colony. Here the mealybugs are safe from predation and environmental hazards, while the ants have a source of nourishment.[2] Another species of ant maintains a herd of scale insects inside the hollow stems of a Barteria tree; the scale insects feed on the sap and the ants, while benefiting from the honeydew, drive away other herbivorous insects from the tree as well as preventing vines from smothering it.[15]

A ladybird preying on mealybugs

Scale insects have various natural enemies, and research in this field is largely directed at the species that are crop pests. Entomopathogenic fungi can attack suitable scales and completely overgrow them. The identity of the host is not always apparent as many fungi are host-specific, and may destroy all the scales of one species present on a leaf while not affecting another species.[16] Fungi in the genus Septobasidium have a more complex, mutualistic relationship with scale insects. The fungus lives on trees where it forms a mat which overgrows the scales, reducing the growth of the individual parasitised scales and sometimes rendering them infertile, but protecting the scale colony from environmental conditions and predators. The fungus benefits by metabolising the sap extracted from the tree by the insects.[17]

Natural enemies include parasitoid wasps, mostly in the families Encyrtidae and Eulophidae, and predatory beetles such as fungus weevils, ladybirds and sap beetles.[2] Ladybirds feed on aphids and scale insects, laying their eggs near their prey to ensure their larvae have immediate access to food. The ladybird Cryptolaemus montrouzieri is known as the "mealybug destroyer" because both adults and larvae feed on mealybugs and some soft scales.[18] Ants looking after their providers of honeydew tend to drive off predators, but the mealybug destroyer has outwitted the ants by developing cryptic camouflage, with their larvae mimicking scale larvae.[2]

Significance

As pests

Many scale species are serious crop pests and are particularly problematic for their ability to evade quarantine measures.[19][20] In 1990, they caused around $5 billion of damage to crops in the United States.[21] The waxy covering of many species of scale protects their adults effectively from contact insecticides, which are only effective against the first-instar nymph stage known as the crawler. However, scales can often be controlled using horticultural oils that suffocate them, systemic pesticides that poison the sap of the host plants, or by biological control agents such as tiny parasitoid wasps and ladybirds. Insecticidal soap may also be used against scales.[22]

One species, the cottony cushion scale, is a serious commercial pest on 65 families of woody plants, including Citrus fruits. It has spread worldwide from Australia.[23][24]

As biological controls

At the same time, some kinds of scale insects are themselves useful as biological control agents for pest plants, such as various species of cochineal insects that attack invasive species of prickly pear, which spread widely especially in Australia and Africa.[25][26]

Products

Some types of scale insect are economically valuable for the substances they can yield under proper husbandry. Some, such as the cochineal, kermes, lac, Armenian cochineal, and Polish cochineal, have been used to produce red dyes for coloring foods and dyeing fabrics.[27][28][29] Both the colour name "crimson" and the generic name Kermes are from Italian carmesi or cremesi for the dye used for Italian silk textiles, in turn from the Persian[30] qirmizī (قرمز), meaning both the colour and the insect.[31] The colour name "scarlet" is similarly derived from Arabic siklāt, denoting extremely expensive luxury silks dyed red using kermes.[32]

Some waxy scale species in the genera Ceroplastes and Ericerus produce materials such as Chinese wax,[33] and several genera of lac scales produce shellac.[34]

Evolution

The containing group of the scale insects was formerly treated as the superfamily Coccoidea but taxonomic uncertainties have led workers to prefer the use of the infraorder Coccomorpha as the preferred name for the group.[35] Scale insects are members of the Sternorrhyncha. The phylogeny of the extant groups, inferred from analysis of small subunit (18S) ribosomal RNA, is shown in the first cladogram.

Sternorrhyncha

Psylloidea (jumping plant lice, etc) Psyllia pyricola.png

Aleyrodoidea (whiteflies) Neomaskellia bergii from CSIRO.jpg

Coccomorpha (scale insects) Ceroplastes ceriferus from CSIRO.jpg

Aphidomorpha

Phylloxeroidea (phylloxera bugs) Daktulosphaira vitifoliae from CSIRO.jpg

Aphididae (aphids) Aphid winged.jpg

Fossil of the pseudococcid mealybug Electromyrmococcus (in the jaws of an ant) in Miocene Dominican amber[36]

Phylogenetic diversification within the Coccomorpha has been analysed by the taxonomist Isabelle Vea and the entomologist David Grimaldi in 2016, combining DNA (3 gene regions) and 174 morphological characters (to allow fossil evidence to be incorporated). They showed that the main scale insect lineages diverged before their angiosperm hosts, and suggested that the insects switched from feeding on gymnosperms once the angiosperms became common and widespread in the Cretaceous. The Coccomorpha appeared at the start of the Triassic period, some 245 mya; the neococcoids some 185 mya. Scale insects are very well represented in the fossil record, being abundantly preserved in amber from the Early Cretaceous, 130 mya, onwards; they were already highly diversified by Cretaceous times. All the families were monophyletic except for the Eriococcidae. The Coccomorpha are division into two clades the "Archaeococcoids" and "Neococcoids". The archaeococcoid families have adult males with either compound eyes or a row of unicorneal eyes and have abdominal spiracles in the females. In neoccoids, the females have no abdominal spiracles.[37] In the cladogram below the genus Pityococcus is moved to the "Neococcoids". A cladogram showing the major families using this methodology is shown below.[38]

Coccomorpha "Archaeococcoids"

Burmacoccidae

Kozariidae

Matsucoccidae (pine bast scales)

Ortheziidae (ensign scales)

Margarodidae (ground pearls)

Kuwaniidae

Xylococcidae

Coelostomidiidae

Monophlebidae (cottony cushion scales)

Pityococcus "Neococcoids"

Pityococcidae

Steingeliidae

Phenacoleachiidae

Putoidae (giant mealybugs)

Pseudococcidae (mealybugs)

Coccidae (soft scales)

Kermesidae (kermes dye scales)

Asterolecaniidae (pit scales)

Kerriidae (lac scales)

Dactylopiidae (cochineal insects)

Palaearctic "Eriococcidae" (felted scales)

Beesoniidae, Stictococcidae, part of "Eriococcidae"

Phoenicococcidae (palm scales)

Diaspididae (armoured scales)

+ Pityococcus

Recognition of scale insect families has fluctuated over time, and the validity of many remains in flux,[39][40] with several recognized families not included in the phylogeny presented above including extinct groups are listed below:[41][42][43]

See also

References

  1. ^ "Coccoidea Handlirsch, 1903". Integrated Taxonomic Information System.
  2. ^ a b c d e f g h i j k l Capinera, John L. (2008). Encyclopedia of Entomology. Springer Science & Business Media. pp. 3263–3272. ISBN 978-1-4020-6242-1.
  3. ^ Hodgson, Chris; Denno, Barb; Watson, Gillian W. (2021). "The Infraorder Coccomorpha (Insecta: Hemiptera)". Zootaxa. 4979 (1): 226–227. doi:10.11646/zootaxa.4979.1.24. PMID 34186999. S2CID 235685337.
  4. ^ Dhooria, Manjit S. (2009). Ane's Encyclopedic Dictionary of General & Applied Entomology. Springer Science & Business Media. p. 198. ISBN 978-1-4020-8644-1.
  5. ^ Gardner, A.; Ross, L. (2011). "The evolution of hermaphroditism by an infectious male-derived cell lineage: an inclusive-fitness analysis" (PDF). The American Naturalist. 178 (2): 191–201. doi:10.1086/660823. hdl:11370/c2d17516-c096-4e53-80a1-d79b3aab10b3. PMID 21750383. S2CID 15361433.
  6. ^ Ross, Laura; Hardy, Nate B.; Okusu, Akiko; Normark, Benjamin B. (2013). "Large population size predicts the distribution of sexuality in scale insects". Evolution. 67 (1): 196–206. doi:10.1111/j.1558-5646.2012.01784.x. PMID 23289572.
  7. ^ Ross, Laura; Pen, Ido; Shuker, David M. (2010). "Genomic Conflict in Scale Insects: the causes and consequences of bizarre genetic systems". Biological Reviews. 85 (4): 807–828. doi:10.1111/j.1469-185X.2010.00127.x. PMID 20233171. S2CID 13719072.
  8. ^ Poulin, Robert (2011). Rollinson, D.; Hay, S. I. (eds.). The Many Roads to Parasitism: A Tale of Convergence. Advances in Parasitology. Vol. 74. Academic Press. pp. 27–28. doi:10.1016/B978-0-12-385897-9.00001-X. ISBN 978-0-12-385897-9. PMID 21295676.
  9. ^ Moir, Melinda L.; Hughes, Lesley; Vesk, Peter A.; Leng, Mei Chen (2014). "Which host-dependent insects are most prone to coextinction under changed climates?". Ecology and Evolution. 4 (8): 1295–1312. doi:10.1002/ece3.1021. PMC 4020690. PMID 24834327.
  10. ^ Thacker, Jonathan I.; Hopkins, Graham W.; Dixon, Anthony F. G. (2006). "Aphids and scale insects on threatened trees: co-extinction is a minor threat". Oryx. 40 (2): 233–236. doi:10.1017/S0030605306000123.
  11. ^ Moran, Nancy A. (2001). "The coevolution of bacterial endosymbionts and phloem-feeding insects". Annals of the Missouri Botanical Garden. 88 (1): 35–44. doi:10.2307/2666130. JSTOR 2666130.
  12. ^ Stauffer, S.; Rose, M. (1997). Soft Scale Insects. Elsevier. pp. 186–187. ISBN 978-0-08-054135-8.
  13. ^ Kondo, Takumasa; Gullan, Penny J. (2004). "A new species of ant-tended soft scale of the genus Cryptostigma Ferris (Hemiptera: Coccidae) associated with bamboo in Peru". Neotropical Entomology. 33 (6): 717–723. doi:10.1590/S1519-566X2004000600009.
  14. ^ Itino, Takao; Murase, Kaori; Sato, Yumiko; Inamori, Keita; Itioka, Takao; Quek, Swee-Peck; Ueda, Shouhei (2008). "An ancient tripartite symbiosis of plants, ants and scale insects". Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences. 275 (1649): 2319–26. doi:10.1098/rspb.2008.0573. JSTOR 25249807. PMC 2603224. PMID 18611850.
  15. ^ Hölldobler, Bert; Wilson, Edward O. (1990). The Ants. Harvard University Press. p. 553. ISBN 978-0-674-04075-5.
  16. ^ Evans, Harry C.; Hywel-Jones, Nigel L. (1997). Soft Scale Insects. Elsevier. pp. 3–4. ISBN 978-0-08-054135-8.
  17. ^ "The genus Septobasidium". The genome portal of the Department of Energy Joint Genome Institute. Fungal Genomics Resource. Retrieved 18 January 2020.
  18. ^ "Know Your Friends - Mealybug Destroyer". www.entomology.wisc.edu University of Wisconsin. 14 February 2009. Archived from the original on 16 February 2012. Retrieved 16 January 2020.
  19. ^ Sethusa, M.T.; Millar, I.M.; Yessoufou, K.; Jacobs, A.; Bank, M. van der; Bank, H. van der (2014). "DNA Barcode Efficacy for the Identification of Economically Important Scale Insects (Hemiptera: Coccoidea) in South Africa". African Entomology. 22 (2): 257–266. doi:10.4001/003.022.0218. ISSN 1021-3589. S2CID 84171305.
  20. ^ "Scale Insects". Iowa State University. Retrieved 14 January 2020.
  21. ^ Piper, Ross (2011). Pests: A Guide to the World's Most Maligned, Yet Misunderstood Creatures. ABC-CLIO. p. 149. ISBN 978-0-313-38426-4.
  22. ^ "Scale insects". Gardeners' World. Retrieved 16 January 2020.
  23. ^ ScaleNet
  24. ^ Nair, K. S. S. (2007). Tropical Forest Insect Pests: Ecology, Impact, and Management. Cambridge University Press. p. 221. ISBN 9781139464857.
  25. ^ Ramírez-Puebla, S. T. (2010). "Molecular phylogeny of the genus Dactylopius (Hemiptera: Dactylopiidae) and identification of the symbiotic bacteria" (PDF). Environmental Entomology. 39 (4): 1178–83. doi:10.1603/EN10037. PMID 22127169. S2CID 5816903. Archived from the original (PDF) on 2015-09-23.
  26. ^ "Opuntia ficus-indica (prickly pear)". CABI. 3 January 2018.
  27. ^ "Cochineal and Carmine". Major colourants and dyestuffs, mainly produced in horticultural systems. FAO. Retrieved June 16, 2015.
  28. ^ "Guidance for Industry: Cochineal Extract and Carmine". FDA. Retrieved 6 July 2016.
  29. ^ Munro, John H. (2003). Jenkins, David (ed.). Medieval Woollens: Textiles, Technology, and Organisation. The Cambridge History of Western Textiles. Cambridge University Press. pp. 214–215. ISBN 0-521-34107-8.
  30. ^ ویکی, پارسی. "معنی قرمز | لغت نامه دهخدا". پارسی ویکی (in Persian). Retrieved 3 April 2021.
  31. ^ "Crimson (n.)". Etymology Online. Retrieved 17 January 2020.
  32. ^ Munro, John (2012). "Scarlet". In Gale Owen-Crocker; Elizabeth Coatsworth; Maria Hayward (eds.). Encyclopedia of Medieval Dress and Textiles. Brill. doi:10.1163/2213-2139_emdt_COM_550. ISBN 978-9004124356.
  33. ^ Zhang, Xiaoming (2011). Chinese Furniture. Cambridge University Press. p. 58. ISBN 978-0-521-18646-9.
  34. ^ "How Shellac Is Manufactured". The Mail (Adelaide, SA : 1912 – 1954). 18 Dec 1937.
  35. ^ Williams, Douglas J.; Hodgson, Chris J. (2014). "The case for using the infraorder Coccomorpha above the superfamily Coccoidea for the scale insects (Hemiptera: Sternorrhyncha)". Zootaxa. 3869 (3): 348–350. doi:10.11646/zootaxa.3869.3.9. PMID 25283922.
  36. ^ Poinar, G.; Heiss, E. (2011). "New Termitaphididae and Aradidae (Hemiptera) in Mexican and Dominican amber" (PDF). Palaeodiversity. 4: 51–62.
  37. ^ Williams, D. J.; Gullan, P. J.; Miller, D. R.; Matile-Ferrero, D.; Han, Sarah I. (2011). "A study of the scale insect genera Puto Signoret (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea: Putoidae) and Ceroputo Šulc (Pseudococcidae) with a comparison to Phenacoccus Cockerell (Pseudococcidae)". Zootaxa. 2802 (1): 1. doi:10.11646/zootaxa.2802.1.1. hdl:1885/63136.
  38. ^ Vea, Isabelle M.; Grimaldi, David A. (2016). "Putting scales into evolutionary time: the divergence of major scale insect lineages (Hemiptera) predates the radiation of modern angiosperm hosts". Scientific Reports. 6 (1): 23487. Bibcode:2016NatSR...623487V. doi:10.1038/srep23487. ISSN 2045-2322. PMC 4802209. PMID 27000526.
  39. ^ Gullan, P. J.; Cook, L. G. (2007). "Phylogeny and higher classification of the scale insects (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea)". Zootaxa. 1668: 413–425. doi:10.11646/zootaxa.1668.1.22.
  40. ^ Hodgson, Chris J.; Hardy, Nate B. (2013). "The phylogeny of the superfamily Coccoidea (Hemiptera: Sternorrhyncha) based on the morphology of extant and extinct macropterous males". Systematic Entomology. 38 (4): 794–804. doi:10.1111/syen.12030.
  41. ^ Szwedo, J. (2018). "The unity, diversity and conformity of bugs (Hemiptera) through time". Earth and Environmental Science Transactions of the Royal Society of Edinburgh. 107 (2–3): 109–128. doi:10.1017/s175569101700038x. S2CID 134243346.
  42. ^ Ben-Dov, Y.; Miller, D. R.; Gibson, G.A.P. "Home". ScaleNet. Archived from the original on 2013-04-04. Retrieved 2013-04-04.
  43. ^ Johnson, Christine; Agosti, Donat; Delabie, Jacques H.; et al. (2001). "Acropyga and Azteca ants (Hymenoptera: Formicidae) with scale insects (Sternorrhyncha: Coccoidea): 20 million years of intimate symbiosis". American Museum Novitates (335): 1–18. doi:10.1206/0003-0082(2001)335<0001:AAAAHF>2.0.CO;2. S2CID 55067700.
  44. ^ Poinar, G. O. Jr (2020). "Macrodrilidae fam. nov. (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea), a new family of scale insects in mid-Cretaceous Burmese amber". Historical Biology: An International Journal of Paleobiology. 33 (9): 1726–1730. doi:10.1080/08912963.2020.1733549. S2CID 216480240.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Scale insect: Brief Summary

provided by wikipedia EN

Scale insects are small insects of the order Hemiptera, suborder Sternorrhyncha. Of dramatically variable appearance and extreme sexual dimorphism, they comprise the infraorder Coccomorpha which is considered a more convenient grouping than the superfamily Coccoidea due to taxonomic uncertainties. Adult females typically have soft bodies and no limbs, and are concealed underneath domed scales, extruding quantities of wax for protection. Some species are hermaphroditic, with a combined ovotestis instead of separate ovaries and testes. Males, in the species where they occur, have legs and sometimes wings, and resemble small flies. Scale insects are herbivores, piercing plant tissues with their mouthparts and remaining in one place, feeding on sap. The excess fluid they imbibe is secreted as honeydew on which sooty mold tends to grow. The insects often have a mutualistic relationship with ants, which feed on the honeydew and protect them from predators. There are about 8,000 described species.

The oldest fossils of the group date to the Early Cretaceous, preserved in amber. They were already substantially diversified by this time suggesting an earlier origin during the Triassic or Jurassic. Their closest relatives are the jumping plant lice, whiteflies , phylloxera bugs and aphids. The majority of female scale insects remain in one place as adults, with newly hatched nymphs, known as "crawlers", being the only mobile life stage, apart from the short-lived males. The reproductive strategies of many species include at least some amount of asexual reproduction by parthenogenesis.

Some scale insects are serious commercial pests, notably the cottony cushion scale (Icerya purchasi) on Citrus fruit trees; they are difficult to control as the scale and waxy covering protect them effectively from contact insecticides. Some species are used for biological control of pest plants such as the prickly pear, Opuntia. Others produce commercially valuable substances including carmine and kermes dyes, and shellac lacquer. The two red colour-names crimson and scarlet both derive from the names of Kermes products in other languages.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Kokkoideoj ( Esperanto )

provided by wikipedia EO
 src=
kokkoideoj
 src=
Orthezia urticaean urtikoj

La kokkoideojCoccoidea estas superfamilio de la insektoj kiuj apartenas al la plant-laŭsoj aŭ (sternorinĥoj). De la konataj 3000 specioj vivas ĉ. 90 en Mezeŭropo. La korpa longeco de la bestetoj varias inter 0,8 kaj 6 mm; la plej granda specio Aspidoproxus maximus povas atingi longecon ĝis 38 mm. Ĉiuj kokkoideoj nutras sin de la plantsuko. Tipa ekzemplo estas Cryptococcus fagisuga.

La masklaj kokkoideoj havas preskaŭ ĉiam flugilojn. La malantaŭaj flugiloj havas halterojn kaj ili havas neniujn buŝajn ilojn. Ili do ankaŭ ne povas preni nutraĵon.

La inaj bestetoj vivas ofte en grandaj kolonioj sur diversaj plantopartoj. Ilia korpo estas ŝildforma kaj ofte ene de kapsulo, ĉe multaj specioj la ino estas komplete nemovkapabla. La besteto enpikas sian longan rostron ĝis la floemo kaj elsuĉas la sukerriĉan sukon de la floemo. Ofte la kokkoideoj estas kovritaj de vaksa sekreciaĵoj. Okazas partenogenezo, la unua larvo estas movebla, sed rapide fiksiĝas. La ino metas sub la ŝildon grandegan kvanton da ovoj. La junaj larvoj eloviĝas ekde junio kaj iras al la plantvejnoj kaj junaj ŝosoj. Pro la suĉado de la dolĉa floemsuko la bestetoj eligas mielroson.

El la kokkoideoj oni povas gajni la koloraĵon karmino.

Sistematiko de la kokkoideoj

Jen la kokkoideoj de Mezeŭropo:

Literaturo

  • Bernhard Klausnitzer: Coccina, Schildläuse. En Wilfried Westheide, Reinhard Rieger (eld.): Spezielle Zoologie Teil 1: Einzeller und Wirbellose Tiere. Gustav Fischer Verlag, Stuttgart/Jena 1997, ISBN 978-3-437-20515-6, S. 654–655.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Kokkoideoj: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO
 src= kokkoideoj  src= Orthezia urticaean urtikoj

La kokkoideoj aŭ Coccoidea estas superfamilio de la insektoj kiuj apartenas al la plant-laŭsoj aŭ (sternorinĥoj). De la konataj 3000 specioj vivas ĉ. 90 en Mezeŭropo. La korpa longeco de la bestetoj varias inter 0,8 kaj 6 mm; la plej granda specio Aspidoproxus maximus povas atingi longecon ĝis 38 mm. Ĉiuj kokkoideoj nutras sin de la plantsuko. Tipa ekzemplo estas Cryptococcus fagisuga.

La masklaj kokkoideoj havas preskaŭ ĉiam flugilojn. La malantaŭaj flugiloj havas halterojn kaj ili havas neniujn buŝajn ilojn. Ili do ankaŭ ne povas preni nutraĵon.

La inaj bestetoj vivas ofte en grandaj kolonioj sur diversaj plantopartoj. Ilia korpo estas ŝildforma kaj ofte ene de kapsulo, ĉe multaj specioj la ino estas komplete nemovkapabla. La besteto enpikas sian longan rostron ĝis la floemo kaj elsuĉas la sukerriĉan sukon de la floemo. Ofte la kokkoideoj estas kovritaj de vaksa sekreciaĵoj. Okazas partenogenezo, la unua larvo estas movebla, sed rapide fiksiĝas. La ino metas sub la ŝildon grandegan kvanton da ovoj. La junaj larvoj eloviĝas ekde junio kaj iras al la plantvejnoj kaj junaj ŝosoj. Pro la suĉado de la dolĉa floemsuko la bestetoj eligas mielroson.

El la kokkoideoj oni povas gajni la koloraĵon karmino.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Coccoidea ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES
 src=
Mytilaspis pomorum. a) macho con patas y alas. b) pata de macho c) ninfa, x20 d) antena de ninfa e) hembra inmóvil (fuera de la escama)

Los cocoideos o insectos escamas (Coccoidea) son una superfamilia de pequeños insectos del orden de los hemípteros conocidos vulgarmente como cochinillas. Incluye cerca de 8000 especies, la mayoría son parásitos de plantas que se alimentan de savia, chupada directamente del sistema vascular del huésped; algunas especies se alimentan de tejido fúngico, como especies del género Newsteadia de la familia Ortheziidae.

Características

Varían mucho en apariencia, desde organismos muy pequeños (1-2 mm) de cubiertas cerosas, hasta objetos brillantes de unos 5 mm y criaturas cubiertas con cera melosa. Las hembras adultas son en su mayoría inmóviles (como los Pseudococcidae) y permanentemente están fijadas a las plantas que parasitan. Secretan una cobertura de cera para defensa.

Historia natural

Se alimentan de diversas plantas, y muchas de sus especies son plagas. Su capa cerosa los hace resistentes a dosis "normales" de pesticidas, que solo serán efectivas a más dosis o en etapas más juveniles de la plaga. Sin embargo, frecuentemente se controlan bien con aceites emulsionables, que los sofoca, o mediante de control biológico. El agua jabonosa es también usada contra infestaciones en plantas de interiores.

Las hembras, a diferencia de la mayoría de los hemípteros, retienen la morfología inmadura externa en la madurez sexual (neotenia). Los machos adultos tienen solo un par de alas, pero nunca comen, y mueren en uno o dos días. Ese par de alas también es excepcional en estos hemípteros, que los hace parecer a los dípteros, porque han perdido las alas posteriores, como las moscas y solo tienen rudimentos, semejantes a los halterios. Pero tienen filamentos de cola, cosa que no ocurre en las moscas. Su sistema reproductor varía considerablemente dentro del grupo e incluye hermafroditismo y formas de partenogénesis.

Algunas especies son económicamente útiles, como Dactylopius coccus y Kerria lacca, porque de ellos se extrae el carmín o la laca. Unas pocas especies se usan como control biológico de plantas invasoras.

 src=
Fósil de Pseudococcidae Electromyrmococcus (en las mandíbulas de una hormiga) en ámbar dominicano del Mioceno[1]

Evolución

Los insectos escamas son miembros de Sternorrhyncha. El cladograma muestra la filogenia basada en el análisis de la unidad 18S del RNA ribosómico.[2]

Sternorrhyncha

Psylloidea Psyllia pyricola.png

     

Aleyrodoidea Neomaskellia bergii from CSIRO.jpg

     

Coccoidea Ceroplastes ceriferus from CSIRO.jpg

Aphidomorpha

Phylloxeroidea Daktulosphaira vitifoliae from CSIRO.jpg

   

Aphidoidea (pulgones) Aphid winged.jpg

         

Superfamilias y familias

Incluyendo grupos extintos.[3]

Referencias

  1. Poinar, G.; Heiss, E. (2011). «New Termitaphididae and Aradidae (Hemiptera) in Mexican and Dominican amber». Palaeodiversity 4: 51-62.
  2. «Phylogeny of Insects». What-When-How. Consultado el 21 February 2018.
  3. Vea, Isabelle M.; Grimaldi, David A. (2016). «Putting scales into evolutionary time: the divergence of major scale insect lineages (Hemiptera) predates the radiation of modern angiosperm hosts». Scientific Reports 6 (1): 23487. Bibcode:2016NatSR...623487V. ISSN 2045-2322. PMC 4802209. PMID 27000526. doi:10.1038/srep23487.
  4. Poinar, G. O. Jr (2020). «Macrodrilidae fam. nov. (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea), a new family of scale insects in mid-Cretaceous Burmese amber». Historical Biology: An International Journal of Paleobiology. in press: 1-5. doi:10.1080/08912963.2020.1733549.

Bibliografía

  • Ben-Dov, Y. 2011: An updated checklist of the scale insects (Hemiptera: Coccoidea) of the Margarodidae sensu lato group. Zootaxa, 2859 1 62
  • 2011: Zootaxa, 3004' 1 32
  • Gullan, P.J.; Cook, L.G. 2007: Phylogeny and higher classification of the scale insects (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea). Pp. 413-425 in: Zhang, Z.-Q. & Shear, W.A. (eds) Linnaeus tercentenary: progress in invertebrate taxonomy. Zootaxa, 1668: 1–766. PDF
  • Hodgson, C.; Foldi, I. 2006: A review of the Margarodidae sensu Morrison (Hemiptera: Coccoidea) and some related taxa based on the morphology of adult males. Zootaxa, 1263: 1-250.
  • Koteja, J.; Azar, D. 2008: Scale insects from Lower Cretaceous amber of Lebanon (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccinea). Alavesia, 2: 133-167. ISSN 1887-7419 PDF
  • Williams, D.J. 2007: Carl Linnaeus and his scale insects (Hemiptera: Coccoidea). Pp. 427-490 In: Zhang, Z.-Q. & Shear, W.A. (eds) Linnaeus tercentenary: progress in invertebrate taxonomy. Zootaxa, 1668: 1–766. Abstract & excerpt
  • Williams, D.J. 2011: Some words used in scale insect names (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea). Zootaxa, 3087: 66–68. Preview
  • Williams, D.J.; Miller, D.R. 2010: Scale insects (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea) of the Krakatau Islands including species from adjacent Java.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Coccoidea: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES
 src= Mytilaspis pomorum. a) macho con patas y alas. b) pata de macho c) ninfa, x20 d) antena de ninfa e) hembra inmóvil (fuera de la escama)

Los cocoideos o insectos escamas (Coccoidea) son una superfamilia de pequeños insectos del orden de los hemípteros conocidos vulgarmente como cochinillas. Incluye cerca de 8000 especies, la mayoría son parásitos de plantas que se alimentan de savia, chupada directamente del sistema vascular del huésped; algunas especies se alimentan de tejido fúngico, como especies del género Newsteadia de la familia Ortheziidae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Kilptäilised ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Kilptäilised (Coccoidae) on ülemsugukond putukaid nokaliste seltsist.

Eesti faunas esindatud sugukonnad

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Kilptäilised: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Kilptäilised (Coccoidae) on ülemsugukond putukaid nokaliste seltsist.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Coccoidea ( French )

provided by wikipedia FR

Cochenilles

Les cochenilles (Coccoidea) forment une super-famille d'insectes hémiptères du sous-ordre des Sternorrhyncha.

On en compte près de 8 500 espèces[1],[2] réunies en 21 à 24 familles. Elles vivent dans une grande variété d'habitats ; des toundras (environ 2 000 espèces connues en zone paléarctique[2]) jusqu'à l'équateur. Ces insectes étaient autrefois nommés « poux des plantes » en raison de leurs pièces buccales transformées en rostre piqueur leur permettant d'aspirer la sève, soit de la sève élaborée pour certains groupes, aspirée dans le phloème, soit de la sève brute prélevée dans le xylème, alors que quelques espèces aspirent les liquides des parenchymes cellulaires[2]. Celles qui vivent en zones tropicales chaudes sont plus grandes que celles des zones tempérées. Les femelles produisent généralement une grande quantité de sécrétions tégumentaires (cires ou laques) qui les protègent et parfois les recouvrent complètement[2].

Les Coccoidea se nourrissent d'une large variété de plantes, si bien que la plupart d'entre eux sont considérés comme des nuisibles.

Les cochenilles sont des insectes communs, ou devenus communs, voire localement invasifs, mais dont l'écologie reste mal connue.

Histoire évolutive

 src=
Pullulation de cochenilles sur le tronc d'un jeune tilleul (Nord de la France)
 src=
Détail de la photo précédente, avec femelles à plusieurs stades de croissance
 src=
 src=
Cochenille et fumagine sur un eucalyptus.
 src=
Cochenilles sur un cactus Opuntia, à La Palma.
 src=
Cochenilles sur marronnier d'Inde.

Dans l'histoire de l'évolution, les cochenilles semblent apparaître vers le milieu du Mésozoïque (il y a 140 millions d'années). Elles faisaient probablement partie de la faune de la litière et on suppose qu'elles mangeaient des mycéliums. Certains groupes de margarodidés (insectes de 10 à 15 mm) étaient déjà diversifiés au crétacé inférieur (−100 millions d'années). Les cochenilles seraient devenues parasites des plantes à fleur en coévoluant avec certaines d'entre elles. Souvent, les cochenilles ont développé des relations de mutualisme avec des fourmis, ainsi qu'avec des microorganismes devenus leurs symbiontes et produisant pour elles des substances azotées indispensables. Les inclusions d'ambre du tertiaire (Eocène, Oligocène et Miocène) (−55 millions d'années) ont conservé des représentants de presque tous les groupes existant aujourd'hui[2].

Classification

La super-famille des cochenilles (Coccoidea), regroupe des hémiptères du sous-ordre des Sternorrhyncha. C'est un groupe monophylétique, l'un des 4 groupes frères des Sternorrhynches (les 3 autres étant les pucerons (Aphidoidea), les Aleurodes (Aleyrodoidea) et les psylles (Psylloidea)[2].

Description

Les cochenilles sont toutes des parasites des végétaux, à fort dimorphisme sexuel. Le mâle adulte est un insecte ailé ne possédant qu'une paire d'ailes antérieures. Ses ailes postérieures sont réduites à des structures nommées hamulohaltères, des antennes et des pattes (tarses uni-articulés) développées. Il n'a pas de pièces buccales et ne vit qu'un à deux jours, le temps de se reproduire. Chez la plupart des familles de cochenilles, la femelle est aptère, à l'aspect néoténique et peut avoir des antennes et pattes réduites (beaucoup vivent fixées sur des végétaux). La femelle ressemble à une Larve en forme d'écaille, de galle ou couverte de cire[3], alors que d'autres familles comme les Diaspididae peuvent avoir une disparition totale des pattes chez la femelle adulte, qui reste complètement fixée sur la plante.

En zone tempérée, elles ne mesurent au mieux que quelques mm, mais des espèces du genre Callipappus atteignent 40 mm de long. En Afrique, Aspidoproctus maximus (Lounsbury, 1908) mesure jusqu'à 35 mm de long et 20 mm de largeur[4].

Certaines cochenilles sécrètent une matière d'apparence cotonneuse, constituée de fins filaments cireux ou d'écailles cireuses. Certaines espèces ont une salive toxique : lorsque la plante est parasitée par un nombre important de cochenilles, on peut voir apparaitre sur les feuilles des taches noires correspondant aux toxines qui s'accumulent jusqu'à créer une petite lésion. La feuille finit par tomber, se recroqueviller, jaunir ou se nécroser, selon les espèces.

Pour certaines espèces très petites (difficiles à observer et à remarquer sur la plante), on peut déceler leur présence au niveau des jeunes feuilles : les cochenilles se fixent sur la jeune feuille en émergence, profitant d'une arrivée constante de sève, et d'un matériel plus tendre, donc plus facile à percer. La conséquence est un sous-développement de la nouvelle feuille au niveau de la piqûre. Tout autour de celle-ci, la feuille est beaucoup moins développée et peut apparaitre légèrement difforme, à cause de la dissymétrie engendrée par le manque local de sève[réf. nécessaire]. On peut vérifier s'il s'agit bien de cochenilles en laissant la feuille sur la plante, durant quelques jours ou quelques semaines, selon la vitesse de développement de la plante : l'insecte va se nourrir de manière quasi-continue, produisant son bouclier de cire : cela se traduira par une fine couche (en général brun clair) présente tout autour de l'encoche. En grattant doucement, on décolle en un seul coup l'intégralité de cette petite plaque fine à moins qu'il y en ait deux toutes proches l'une de l'autre. Avec une très bonne loupe ou un petit microscope amateur, en observant la partie de la plaque collée à la feuille, on trouve près de son centre les membres de l'insecte qui lui permettaient de rester fermement attaché à la plante.

Reproduction et cycle de vie

Le système de reproduction au sein de ce groupe est très hétérogène.

Les cochenilles sont presque toujours ovipares mais certaines espèces sont ovovivipares (les œufs pondus sont déjà embryonnés), et d'autres sont vivipares[2].

L'hermaphrodisme est possible, par exemple chez certaines espèces du genre Icerya (Monophlebidés) : chez ces espèces, dont la Cochenille australienne, chaque individu porte à la fois des organes reproducteurs mâles et femelles. L'œuf fécondé produit un hermaphrodite, et celui qui échapperait à l'autofécondation (phénomène rare) produira par parthénogenèse arrhénotoque un mâle ailé[2]. On connait aussi au moins sept formes de parthénogenèse chez les cochenilles[réf. nécessaire]. Plusieurs de ces modes de reproduction peuvent coexister au sein d'une même espèce, produisant alors à la fois des lignées parthénogénétiques et bisexuées. C'est le cas en France par exemple pour la Lécanine du cornouiller, la Lécanine de la vigne, le Pou des Hespérides ou le Cochenille virgule du pommier[2].

La parthénogenèse consiste en développement d'œuf non fécondés ; elle peut être de trois types[2]:

  • type thélytoque : les œufs non fécondés ne produisent que des femelles ; c'est toujours le cas chez quelques Diaspididés et Margarodidés ;
  • type facultatif : les œufs non fécondés produisent des femelles, mais la reproduction bisexuée donne des individus des deux sexes ;
  • type arrhénotoque : de l'œuf non fécondé ne sortent que des mâles.

La fécondation : à l'émergence, les mâles sexuellement mûrs partent à la recherche des femelles, guidés par leurs phéromones. Ils s'accouplent en quelques minutes — plusieurs mâles peuvent être observés sur une même femelle, s'accouplant les uns après les autres[2] —.

Les cochenilles connaissent trois principaux stades de développement[2] :

  • l'œuf ;
  • la larve femelle est mobile, éruciforme, avec trois ou quatre stades larvaires : L1, L2 et L3 et éventuellement L4 ; la femelle a un développement post-embryonnaire dit paramétabolique : sans métamorphose, avec des larves ressemblant plus ou moins à des adultes miniatures, pour leur forme autant que pour leur mode de vie ;
  • le mâle passe par cinq stades ; 1er et 2e stades larvaires, puis stades « prénymphe », « nymphe » et adulte. Au contraire de la femelle, le mâle connait un développement post-embryonnaire holométabole ;
  • l'adulte : la femelle, le plus souvent fixée, pond de nombreux œufs très petits, déposés sous ou derrière elle, dans un coussinet de cire blanche.

Le nombre de générations par an varie selon l'espèce et le climat. L'espèce est dite univoltine quand elle ne produit qu'une génération par an et bi-, tri- ou poly-voltine quand elle en produit plusieurs.

La fécondité[2] diffère selon les espèces et les contextes, notamment selon le taux de parasitisme ;

  • Les Parlatoria (diaspididés) ne pondent que 15 à 20 œufs par femelle.
  • Au contraire, les Eulecanium et Saissetia (comme la Cochenille noire de l'olivier) pondent jusqu'à 2 000 œufs par femelle, mais les Aspidoproctus (monophlebidés) peuvent en pondre 3 fois plus (jusqu'à environ 6 000).

Mobilité

Le mâle est ailé et vole. À l'état adulte, la femelle n'est pas mobile, sauf chez les Pseudococcidae, et se nourrit en se fixant sur les tiges ou les feuilles de certaines plantes dont elle suce la sève. Certaines familles peuvent avoir des cochenilles femelles avec des appendices développés tels que chez les Ortheziidae[3], alors que d'autres familles comme les diaspididae peuvent avoir une disparition totale des pattes chez la femelle adulte, pour rester complètement fixée sur la plante.

C'est au stade de nymphe que cet animal se disperse et colonise de nouveaux arbres, d'autres plantes ou de nouvelles parties de sa plante hôte. Certaines larves au 1er stade se déplacent activement (c'est le cas par exemple pour la Cochenille blanche du palmier-dattier (Parlatoria blanchardi Targioni Tozzetti, 1868). Certaines se laissent emporter par le vent ou sont transportées par des fourmis qui les approchent de leur colonies pour récolter leur miellat. Au second stade, dans certaines familles comme les Coccidés et les Kermesidés, les larves se fixent définitivement, jusqu'à leur mort par exemple pour les diaspididés femelles, ou jusqu'à la mue imaginale pour le mâle. Beaucoup d'espèces sont encore mobiles au second stade. Dans quelques familles comme les pseudococcidés ou les ortheziidés), la femelle reste mobile toute sa vie.

Mécanismes d'adaptation, défense et protection

 src=
Cochenille verte (Coccus viridis).

Ils sont nombreux, et probablement encore imparfaitement compris[2] :

  • Certaines espèces ont développé des symbioses avec les fourmis qui les défendent en échange de leur miellat.
  • Les boucliers, jouant parfois un rôle de camouflage, et les protections cireuses les protègent de certains prédateurs et de la déshydradation
  • Les femelles se positionnent sur des parties des plantes où elles sont mieux cachées, ou là où elles peuvent profiter du ruissellement des eaux de pluies.
  • Quelques genres (Kuwania, Xylococcus, Matsucoccus dont la Cochenille du pin maritime) se protègent dans la plante (sous les écorces, dans les gaines foliaires ou dans les nœuds de graminées ou sur des racines non visibles.
  • Les Eriococcidés se protègent dans un sac qu'elles construisent au fur et à mesure de leur croissance. Les cochenilles Diaspines recyclent leurs exuvies dans leur bouclier protecteur, élaboré à partir de sécrétions cimentées par le liquide anal.
  • Les larves de certaines espèces hypogées (de la famille des Margarodidés) peuvent en cas de stress hydrique retarder leur mue imaginale, se protéger sous un test étanche qu'elles élaborent au moyen de leurs sécrétions, pour y survivre le temps que les conditions extérieures redeviennent plus clémentes.
  • Des stratégies variées de protection des œufs et jeunes larves existent. Ce sont les ovisac solides et structurés de la Cochenille australienne ou des Pulvinaria, ou des tapis de filaments cireux enchevêtrés par la femelle ''Porphyrophora''. Chez les Ortheziidés, les femelles mobiles transportent leur ovisac. Les femelles d'autres espèces (Kermesidés et beaucoup de Coccidés) protègent leurs œufs sous leur bouclier ou sous leurs corps. En Australie, les femelles du genre Callipappus génèrent une poche « marsupiale » en invaginant leurs segments abdominaux postérieurs et y pondent directement. Les jeunes larves y grandiront. Le genre Apiomorpha crée des galles sur les eucalyptus (tumeurs creuse de la plante provoquées en particulier par l'injection de salive) et les larves s'y développent protégées de leurs prédateurs.

Parasitisme

Ce sont des parasites qui tuent rarement leurs hôtes, mais qui peuvent les affaiblir et poser problème en agriculture, horticulture, sylviculture et dans les vergers. En France, environ 110 espèces sont occasionnellement nuisibles et quelques espèces sont considérées comme ravageuses (ce sont surtout des diaspididés, coccidés, pseudococcidés ou margarodidés).

  • Certaines infestations d'arbres, rameaux et feuilles par des cochenilles sont en train de devenir caractéristiques des milieux urbains ou très anthropisés. On les trouve aussi parfois sur ou sous des objets adjacents (ex : les colliers qui lient l'arbre aux tuteurs).
  • Quand ils sont nombreux sur les feuilles ou tiges, ces insectes peuvent faire des ravages sur les arbres fruitiers et en particulier les pommiers.
  • La Cochenille du pin maritime a peut-être été favorisée par les monocultures de pins et le recul de ses prédateurs (ex : la punaise Elatophilus nigricornis Zetterstedt est un anthocoridé prédateur spécialiste de cette espèce, utilisé en lutte intégrée). Elle a tué les pins maritimes sur environ 120 000 ha dans le Var et les Alpes-Maritimes et elle colonise la Corse[5],[6].
  • Le Pou de San José polyphage affaiblit les arbres et arbustes fruitiers.
  • La cochenille du mûrier s'attaque aux pêchers de vergers et au cassissiers[7]. On peut la combattre par la lutte biologique avec un de ses prédateurs (Hyménoptère endoparasite), Encarsia berlesei (Howard)[8], ainsi que par l'hyménoptère ectoparasite Aphytis proclia (Walker)[9] ou une petite coccinelle Rhizobius satelles (Blaisdell)[10].
  • Antonina graminis s'attaque aux herbacées graminées, et peut produire des taches jaunes dans le gazon de golf[11].
  • Une dizaine d'espèces sont observées sur la vigne, quelques espèces devenant parfois localement et momentanément nuisibles : cochenille floconneuse de la vigne (Pulvinaria vitis L.), floconneuse de l'érable (Neopulvinaria innumerabilis (Rathvon), lécanine du cornouiller, (Parthenolecanium corni, Bouché), cochenille farineuse du citronnier (Planococcus citri, Risso), avec en cas de larges pullulations des pertes importantes. Elles peuvent transmettre des maladies dont les « virus de l'enroulement » de la vigne (transmis selon l'INRA par la cochenille bohémienne (Heliococcus bohemicus), la cochenille du platane (Phenacoccus aceris) et la lécanine du cornouiller (Parthenolecanium corni, Bouché).

Pour les infestations très locales, des alternatives[12] aux pesticides toxiques sont le nettoyage à l'eau sous pression, la pulvérisation d'une solution de savon noir avec 1 % d'alcool à brûler ou un peu d'huile de soja. Favoriser la présence et la survie de coccinelles sauvages, de syrphes et de leurs larves, ainsi que d'une grande richesse en insectes et oiseaux — en particulier ceux qui mangent les fourmis qui protègent les pucerons et cochenilles — permet aussi d'éviter les pullulations.

Répartition

Les introductions par l'homme et la mondialisation des échanges de plantes a bouleversé la répartition de certaines espèces. On en a par exemple dénombré 159 espèces en Sicile dont près de la moitié au moins sont des parasites des cultures récemment introduits. On en compte 343 en Italie. Les mieux connues sont celles qui parasitent les espèces cultivées.

Ils sont réputés peu mobiles et donc à faible risque de dissémination. Ils sont pourtant en Europe en pleine expansion, notamment sur les arbres urbains stressés par la pollution ou le contexte urbain et peut-être via les transports de plants parasités. Les petites larves semblent pouvoir être transportées par le vent.

Pullulations

Les pullulations de cochenilles hors de leur milieu naturel, en climat urbain et périurbain notamment, sont de plus en plus fréquentes, sur tous les continents, et elles sont mal comprises. Plusieurs facteurs semblent pouvoir les favoriser, allant d'une moindre défense de l'arbre ou de la plante parasitée à la suite d'un manque d'eau, l'exposition à certains polluants urbains ou la présence d'un couple thermo-hygrométrique anormal. Une explication essentielle semble être la régression ou disparition de leurs prédateurs naturels (notamment en ville) ; avec en particulier :

Ces prédateurs naturels des cochenilles semblent fortement régresser et ont souvent localement disparu. L'augmentation générale du taux de pesticides et de certains polluants dans l'air, les pluies, les brumes ou rosées pourraient être en partie responsables de la disparition de ces prédateurs.

Ennemis naturels

Leurs principaux ennemis (voir ci-dessus), dont certaines espèces de coccinelles prédatrices et de micro-hyménoptères parasites semblent en voie de forte régression.

Certaines guêpes ou les fourmis sont réputées les épargner et consommer leur miellat, mais divers hyménoptères dont Metaphycus helvolus ou Metaphycus lounsburyi parasitent les stades larvaires ou à l'adulte. La mouche Diversinervus elegans parasite l'adulte ou la larve[13]. Quelques prédateurs de cet insecte ont été utilisés en lutte biologique, dont Chilicorus renipustulatus et Chilicorus nigritus, deux petites coccinelles qui se nourrissent de diverses espèces de cochenilles (diaspines et lécanines).

Pathogénicité

Comme tous les insectes piqueurs-suceurs, ces espèces (notamment introduites) sont potentiellement dangereuses pour les plantes, à cause de leur ponction de sève, du rejet de miellat qui peut provoquer des fumagines, et du fait des virus qu'elles peuvent contribuer à introduire dans la sève ou les tissus qu'elles perforent, mais aussi en raison de l'absence de prédateur spécifique dans le pays d'accueil.

Les larves ou œufs ou individus adultes sont supposés fréquemment introduits ailleurs que dans leur zone d'origine avec les transports à longue distance de plantes vertes, plantes en pots, arbres de pépinières, fruits et légumes. Par exemple, une Cochenille jusqu'ici inconnue en Europe, Ripersiella hibisci, a été identifiée dans des plants de Callistemon en pot provenant d'Italie, vendus en Suisse au printemps 2021[14].

Traitements horticoles

Le bouclier ou les fibres cireuses qui protègent ces insectes et leurs œufs les rendent moins vulnérables aux pesticides externes. Les solutions aqueuses leur glissent dessus si l'on n'y ajoute pas d'agents mouillants (savon noir, liquide vaisselle...).

On évitera les huiles insecticides (huile blanche) en traitement d'hiver.

Autre moyen à éviter car favorisant l'apparition de formes résistantes, est l'utilisation de pesticides systémiques (substances pénétrant la plante et empoisonnant l'insecte suceur via la sève, dans toutes les parties de la plante, y compris racines. Du fait des œufs, il faut retraiter une semaine à dix jours après contre larves écloses dans l'intervalle. L'inconvénient de cette solution est qu'elle peut également empoisonner les prédateurs naturels des cochenilles.

Il faut traiter toutes les plantes concernées et en cas de récidive examiner d'éventuelles sources de recontamination dont certaines plantes adventices.

En jardinage, selon la gravité, les espèces à protéger et les types de cochenilles, différentes méthodes peuvent être utilisées[15].

Intérêt économique ou culinaire

 src=
Amérindien collectant des cochenilles avec un pinceau en "queue de cerf" par José Antonio de Alzate y Ramírez (1777)
 src=
Dactylopius coccus, originaire d'Amérique centrale, dont on tire un colorant (E 120)

Certaines espèces ont joué un rôle économique, qui a décliné depuis l'invention des substances de synthèse.

Des cochenilles peuvent être utilisées pour produire :

  • des laques, comme le shellac issu de l'espèce Kerria lacca qui parasite le jujubier (Zizyphus mauritiana), le kussam (Schleichera oleosa), le palas (Butea monosperma), le ghont (Zizyphus xyloporus) ou le figuier des pagodes (Ficus religiosa). Son extrait est utilisé pour fabriquer des dragées pharmaceutiques, l'enrobage de certains chocolats « qui ne fondent pas dans la main » et autrefois parmi les premières matières plastiques (premiers disques 78 tours)[6] ;
  • du carmin ou rouge écarlate produit depuis l'antiquité[16],[6] à partir de cochenille Kermes vermilio dite Kermès des teinturiers ou « graines écarlates », vivant sur le chêne kermès en Espagne et autour de la Méditerranée. La matière colorante est constituée d'acide kermésique (pigment du type anthraquinone, et d'acide laccaïque qu'on a détecté sur des momies égyptiennes et même dans certaines peintures préhistoriques. Ce colorant a été utilisé comme remède jusqu'au XVIIIe siècle (astringent pour les plaies, décongestionnant pour les yeux). Fillipo Silvestri estime même que l'extrait de cette cochenille a été la Confectio Alkermes, le médicament le plus prescrit aux VIIIe et IXe siècles. L'Alkermes est une boisson italienne encore fabriquée avec cette cochenille.
  • En Amérique centrale et du sud (Mexique, Pérou), on tire de Dactylopius coccus (Costa, 1835), nourri sur le figuier de Barbarie (Opuntia ficus-indica), un carmin rouge cramoisi constitué d'acide carminique pur (anthraquinone résistante au lavage). 70 000 cochenilles produisent 500 gr de carmin.
    Il a été utilisé pour teindre les tissus, la peau, des poteries ou comme colorant alimentaire, depuis au moins 400 av. J.-C.. Les envahisseurs espagnols ont élevé en secret ces cochenilles, entre autres à Malaga, et dès 1626 aux îles Canaries dans des « nopaleries ». La cochenille de Pologne et la cochenille d'Arménie produisent aussi un colorant rouge.
    Les colorants chimiques de synthèse ont concurrencé cette production à partir des années 1850, mais elle se poursuit au Pérou comme colorant alimentaire ou pour l'histologie (« carmin n° 40 pour histologie »)[6].
  • Les Aztèques, Incas et Mayas extrayaient un rouge carmin et l'aje à partir de grosses cochenilles de 2 cm de long. L'aje est une sécrétion jaune, graisseuse et imperméabilisante produite par Llaveia axin (Llave). Il servait aussi de base aux peintures (dont sur le visage). Poteries, bateaux, bois ou gourdes étaient imperméabilisés par de l'aje. Enfin, l'aje était aussi un remède contre la diarrhée et un analgésique contre la goutte. En altitude, il protégeait la peau des engelures et gerçures[6].
  • La manne, évoquée dans la Bible, qui aurait nourri les Hébreux lors de leur traversée du désert pourrait avoir été le miellat cristallisé d'une cochenille, pouvant être Trabutina mannipara (Hemprich & Ehrenberg, 1829), une pseudococcine vivant sur le tamaris (Tamarix sp.) dans les montagnes du Sinaï — il pourrait aussi s'agir de colonies de bactéries de type nostoc —. La cochenille, étant un insecte, n'est pas un aliment autorisé dans le judaïsme selon la Bible[17], mais le miellat est une production animale et non de la chair, comme pour le miel qui lui est casher.
  • Les Aborigènes d'Australie mangent les galles d'eucalyptus et les apiomorphas qu'elles contiennent, comme friandises. En Asie du sud-est ce sont les Monophlébines (grosses cochenilles) qui sont consommées[6].

Taxonomie

 src=
Femelles de Pulvinaria hydrangeae produisant leur excrétion cireuse et protectrice (sur feuille de tilleul)

Taxons inférieurs : familles :

Trois grands types de cochenilles

Celles qui ont un corps mou, sans bouclier protecteur.
Elles se protègent sous des filaments cireux.
Pseudococcidés et Margarodidés :
Exemples :
Cochenille farineuse des serres (Pseudococcus adonidum)
Cochenille australienne (Icerya purchasi)
Celles qui ont un corps durci par imprégnation de cire ou de laque (lécanines ou lécanies, de la famille des Lécanidés, autrefois). Maintenant les cochenilles de cette famille s'appellent les Coccidés.
Exemples :
Cochenille du cornouiller (Parthenolecanium corni)
Cochenille du pêcher (Eulecanium persicae)
Cochenille des serres (Saissetia hemisphaerica)
Cochenille de l'olivier (Saissetia oleae)
Cochenille floconneuse de la vigne (Pulvinaria vitis)
Lécanie du chêne (Parthenolecanium quercifex)
Lécanie de Fletcher (Parthenolecanium fletcheri)
Lécanie de la vigne (Parthenolecanium corni)
Celles qui ont un corps mou, couvert d'un boulier protecteur cireux (Diaspididés) dont la forme rappellerait une minuscule coquille d'huître.
Exemples :
Pou de san José (Diaspidiotus perniciosus)
Cochenille des arbres fruitiers à pépins (Diaspidiotus piri et D. ostraeiformis)
Cochenille virgule du pommier (Lepidosaphes ulmi)
Cochenille du poirier (Epidiaspis leperii)
Pou de l'oranger (Chrysomphalus aonidum et C. dictyospermi)
Cochenille noire des agrumes (Parlatoria zizyphii), Cochenilles serpette des agrumes (Lepidosaphes citricola et L. gloweri)
Cochenille du mûrier (Pseudaulascaspis pentagona)

Exemples d'espèces

Famille des Ortheziidae
Famille des Margarodidae
Famille des Pseudococcidae
Famille des Eriococcidae
Famille des Cryptococcidae
Famille des Micrococcidae
Famille des Kermesidae
Famille des Cerococcidae
Famille des Coccidae
Famille des Aclerididae
Famille des Asterolecaniidae
Famille des Phoenicococcidae
Famille des Diaspididae

Notes et références

  1. (en) « ScaleNet: Scale Insects (Coccoidea) Database », sur www.sel.barc.usda.gov (consulté le 29 mai 2021).
  2. a b c d e f g h i j k l m et n Imre Foldi, « Les cochenilles : 1re partie », Insectes, vol. 2, no 129,‎ 2003 (lire en ligne [PDF]).
  3. a et b « Scale families », sur www.sel.barc.usda.gov (consulté le 29 mai 2021).
  4. décrit par Charles P. Lounsbury (en), 1908.
  5. Hervé Jactel, Pierre Menassieu, Alain Ceria, C. Burban, Jacques Regad, S. Normand et Emmanuel Carcreff, « Une pullulation de la cochenille Matsucoccus feytaudi provoque un début de dépérissement du Pin maritime en Corse », Revue forestière française, vol. L, no n°1,‎ 1998, p. 33-45 (DOI , lire en ligne).
  6. a b c d e et f Imre Foldi, « Les cochenilles : 2e partie », Insectes, vol. 3, no 130,‎ 2003, p. 29 (lire en ligne [PDF]).
  7. Philippe Kreiter, C. Coquelet et Marcel Thaon, « La cochenille blanche du mûrier, principal ravageur des cassissiers en Région Rhône-Alpes », Publications de la Société Linnéenne de Lyon, vol. 71, no 6,‎ 2002, p. 251–252 (DOI , lire en ligne, consulté le 29 mai 2021).
  8. décrit par Leland Ossian Howard, 1906.
  9. décrit par Francis Walker, 1839, (en) Francis Walker, Monographia Chalciditum, vol. 1, Londres, Balliere, 1839.
  10. P. Kreiter et L. Dijoux, « La cochenille blanche du mûrier en verger de pêcher : Un exemple de lutte dans les Alpes-Maritimes », La Défense des Végétaux, no 501,‎ 1998, p. 36-40.
  11. (en-US) « Antonina graminis : huji.ac.il », sur Plant Pests of the Middle East, 27 août 2015 (consulté le 29 mai 2021).
  12. J. Jourdheuil, P. Grison et A. Fraval, « La lutte biologique : un aperçu historique », Courrier de la Cellule Environnement de l'INRA, no 15,‎ 1999, p. 37-60 (lire en ligne [PDF]).
  13. (en) « Chalcidoidea », sur Natural History Museum (consulté le 29 mai 2021).
  14. Office fédéral de l'agriculture, « Organisme nuisible dangereux introduit involontairement en Suisse avec des plantes ornementales », sur www.admin.ch (consulté le 16 juin 2021)
  15. Jardiner Autrement, « La lutte contre les cochenilles - Jardiner Autrement », 2 mai 2018 (consulté le 29 mai 2021).
  16. Dominique Cardon et Gaëtan du Chatenet, Guide des teintures naturelles, Plantes-Lichens, Champignons, Mollusques et Insectes, Delachaux et Niestlé, 1990, 400 p. (ISBN 2603007327).
  17. Hélène Hadas-Lebel, Judaïsme : pratiques, fêtes et symboles, 2011, 118 p. (ISBN 978-2-7509-0645-0, lire en ligne), p. 33.

Voir aussi

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Coccoidea: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Cochenilles

Les cochenilles (Coccoidea) forment une super-famille d'insectes hémiptères du sous-ordre des Sternorrhyncha.

On en compte près de 8 500 espèces, réunies en 21 à 24 familles. Elles vivent dans une grande variété d'habitats ; des toundras (environ 2 000 espèces connues en zone paléarctique) jusqu'à l'équateur. Ces insectes étaient autrefois nommés « poux des plantes » en raison de leurs pièces buccales transformées en rostre piqueur leur permettant d'aspirer la sève, soit de la sève élaborée pour certains groupes, aspirée dans le phloème, soit de la sève brute prélevée dans le xylème, alors que quelques espèces aspirent les liquides des parenchymes cellulaires. Celles qui vivent en zones tropicales chaudes sont plus grandes que celles des zones tempérées. Les femelles produisent généralement une grande quantité de sécrétions tégumentaires (cires ou laques) qui les protègent et parfois les recouvrent complètement.

Les Coccoidea se nourrissent d'une large variété de plantes, si bien que la plupart d'entre eux sont considérés comme des nuisibles.

Les cochenilles sont des insectes communs, ou devenus communs, voire localement invasifs, mais dont l'écologie reste mal connue.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Feithid ghainneach ( Irish )

provided by wikipedia GA

Feithid a dhiúlann plandaí. Na baineannaigh fhásta gan sciatháin cosanta de ghnáth, le clúdach céarach, cosúil le lanna, a thálann sí ar a colainn. Ní itheann na fireannaigh ó phlandaí, agus bíonn péire sciathán acu. Níos lú ná 8 mm ar fhad. Scaipeann an ghaoth na larbhaí nua-ghortha (na lotnaidí). Timpeall 4,000 speiceas ann, ina measc lotnaidí suntasacha a ionsaíonn plandaí atá tábhachtach sa trádáil.

 src=
Tá an t-alt seo bunaithe ar ábhar as Fréamh an Eolais, ciclipéid eolaíochta agus teicneolaíochta leis an Ollamh Matthew Hussey, foilsithe ag Coiscéim sa bhliain 2011. Tá comhluadar na Vicipéide go mór faoi chomaoin acu beirt as ucht cead a thabhairt an t-ábhar ón leabhar a roinnt linn go léir.
 src=
Is síol é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visit source
partner site
wikipedia GA

Štitaste uši ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Štitaste uši (Coccoidea) su mali, nježni kukci tijela prekrivenih tvrdim štitićima. Od oko 3.000 poznatih vrsta koje su rasprostranjene po cijelom svijetu, u srednjoj Europi živi oko 90 vrsta.

Zajednička svojstva

Štitaste uši izuzetno su važna natporodica unutar razreda kukaca u koju se ubraja više fizioloških štetnika velike važnosti za voće, vinovu lozu, ukrasno drveće i grmlje. Slabo su pokretljive i ne mogu se održati na jednogodišnjem kulturnom bilju, koje, zbog toga, rijetko napadaju. Hrane se uglavnom bjelančevinama sadržanim u biljnim sogovima. Kako se biljni sokovi sastoje uglavnom od čistog šećera, neke vrste ga izlučuju u obliku bistre i ljepljive medene rose.

Kod svih štitastih uši snažno je izražen spolni dimorfizam:

  • Ženke imaju reducirana krila, noge i ticala, ali zato imaju dobro razvijen usni aparat prilagođen sisanju. Većina ženki ima na gornjoj i djelomično donjoj strani tijela voštani štit (što im je dalo ime) koji je proizvod voštanih žlijezda. Pomoću tog štita pričvršćuju se za listove ili koru biljki.
  • Manji mužjaci imaju samo prednji par krila dok je stražnji par evoluirao u "stabilizatore", par izraslina s kuglicom na vrhu, najčešće dug koliko i ticala. Oči su im dobro razvijene a ticala i noge su im člankoviti. Uopće nemaju sisalo, što znači da se uopće ne hrane.
  • Razmnožavaju se spolno ili partenogenezom. Larva je pokretna, no vrlo brzo se uz pomoć sisala pričvršćuje za biljku. Veliki broj jaja ženka polaže ispod svog štita.


Opis

Boja im varira prema vrsti od svjetlooker, žućkastosmeđe do tamnosmeđe. Veličina im se kreće između 0,8 i 6 mm, a najveća vrsta, Aspidoproxux maximus, može narasti do 38 mm. Pričvršćeni su na naličje ili lice lista i na površinu drvenastih dijelova biljke.

Sistematika

Štitaste uši zastupljene su u srednjoj Europi nizom taksa stupnja porodica:

Suzbijanje štitastih ušiju

Suzbijaju se različitim metodama, od kojih su još uvijek najvažnije kemijske metode.

Zimsko prskanje (za vrijeme mirovanja vegetacije) osnovna je mjera sprječavanja šteta od štitastih uši na svim biljkama na kojima se ne provode druge mjere intenzivne zaštite. U to se vrijeme bez opasnosti za biljke mogu upotrebljavati insekticidi jakog djelovanja, koji uništavaju štitaste uši i ispod štita, a koje je teško ili čak nemoguće uništiti sredstvima koja se smiju primjenjivati tijekom vegetacije.

Jedan od načina je i primjena bijelog ulja:

Zarazu možemo suzbiti s 2-3 prskanja u redovitim razmacima od 14-20 dana Bijelim uljem. Kako Bijelo ulje djeluje mehanički potrebno je sredstvom dobro pokriti sve površine biljke. Ove štetnike možemo uništiti i ako duhan 1-2 cigarete potopimo preko noći u 1,5 dl vode. Drugog dana s komadićem vate namočenim u taj pripravak dobro operemo sve dijelove zaražene biljke. Po potrebi postupak se ponavlja.

Problem primjene kemijskih sredstava je među ostalim u tome što: 1. osim štetnika suzbijaju se i njegovi prirodni neprijatelji, 2. zbog velike genetske raznolikosti sva kemijska sredstva ne djeluju na sve štetnike, a može doći i do pojave rezistentnosti itd.

Štitaste uši izvrgnute su napadu mnogih prirodnih neprijatelja. Od njihovih predatora najvažniji su božje ovčice (Coccinellidae), zlatooke i biljne stjenice (Heteroptera).

Štitaste uši masovno su se pojavljivale nakon uništenja njihovih prirodnih neprijatelja, npr. najjači napadi maslinina crvca zabilježeni su u maslinicima u kojima se intenzivno suzbijaju maslinina muha i moljac.

Literatura

Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Coccoidea
  • Maceljski M., Poljoprivredna entomologija. Zrinski, Čakovec, 2002.
  • Enciklopedija leksikografskog zavoda, Zagreb MCMLXIV, tom 7
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Štitaste uši: Brief Summary ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Štitaste uši (Coccoidea) su mali, nježni kukci tijela prekrivenih tvrdim štitićima. Od oko 3.000 poznatih vrsta koje su rasprostranjene po cijelom svijetu, u srednjoj Europi živi oko 90 vrsta.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Serangga sisik ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Serangga sisik atau serangga teritip, (bahasa Inggris: scale insect) ialah serangga berukuran kecil dalam ordo Hemiptera, biasanya digolongkan sebagai superfamilia Coccoidea. Terdapat kira-kira 8,000 spesies serangga sisik.

Kadang-kadang serangga sisik dijumpai hidup secara simbiosis dengan semut.[3]

Familia

Familia utama serangga sisik antara lain:

Sejumlah familia hanya dikenali dari fosil, termasuk Arnoldidae, Electrococcidae, Grimaldiellidae, Grohnidae, Hammanococcidae, Inkaidae, Jersicoccidae, Kukaspididae, Labiococcidae, Lebanococcidae, Lithuanicoccidae, Pennygullaniidae, Serafinidae dan Weitschatidae.

Kocineal

Pewarna kirmizi (merah tua keungu-unguan) yang terdapat dalam beberapa produk perona pipi dan pemulas bibir, berasal dari Kocineal (Dactylopius coccus), semacam kutu sisik pemakan kaktus tak berduri. Majalah internasional, Sedarlah, mengungkapkan, kocineal betina dewasa panjangnya sekitar 3 milimeter, atau kira-kira seukuran pentol korek api. Kocineal jantan ukurannya hanya kira-kira setengahnya betina. Sebuah karya referensi mengatakan, ’’Hewan ini merupakan salah satu serangga yang paling merusak.’’ Akan tetapi sejumlah petani justru mengembangbiakkan serangga ini, karena mereka ingin memperoleh carmine, bahan pewarna merah indah yang diambil dari tubuh Kocineal betina, setelah binatang itu dikeringkan dan diremukkan terlebih dahulu. Sejak zaman Mikstek purba, yang hidup di negara bagian Oaxaca, Meksiko, kocineal telah dimanfaatkan sebagai bahan pewarna. Para penakluk asal Spanyol terpesona oleh warna kirmizi kocineal ini, dan tak lama kemudian banyak orang Eropa memuaskan selera mereka dengan warna-warna cerah dari pewarna alami ini. Dulu Inggris menggunakan kocineal untuk warna tradisional merah marak seragam militer. Pemanfaatan kocineal begitu meluas sehingga sejak kira-kira tahun 1650 sampai 1860, hanya emas dan perak yang mengunggulinya sebagai komoditas ekspor Meksiko yang paling bernilai. Pada pertengahan abad ke-19, bahan pewarna sintetis mulai menggantikan pewarna alami, karena pewarna sintetis kimia jauh lebih mudah diproduksi, lebih murah, dan lebih unggul kualitas pewarnaannya. Maka, dalam waktu singkat, warna-warna sintetis mengambil alih pewarna alami sebagai pewarna aditif dalam makanan, obat-obatan dan kosmetik. Namun, penelitian-penelitian pada tahun 1970-an memperlihatkan bahwa pewarna sintetis tertentu dapat menyebabkan kanker. Sejak itu, pewarna alami mulai popular kembali. Peru misalnya, sekarang memproduksi sekitar 85 persen pasokan Kocineal dunia. Kepulauan Canary juga terkenal karena hasil panen Kocineal, sebagaimana Spanyol Selatan, Aljazair, dan Negara-negara Amerika Tengah dan Selatan Tetapi, permintaan terhadap carmine dewasa ini melebihi pasokan, sehingga pemerintah Meksiko terus berupaya untuk meningkatkan produksinya. [4]

Produksi Carmine

Serangga kocineal menghabiskan seluruh hidupnya di atas bantalan kaktus tak berduri. Hewan ini melindungi dirinya dari para predator dengan mengeluarkan senyawa semacam lilin berbentuk bubuk. Bahan yang halus ini menyelimuti serangga itu dan berfungsi sebagai rumahnya. Dan, hal itu juga membuat si serangga mudah dikenali pada musim panen. Hanya kocineal betina yang mengandung pigmen merah, "asam carmine". Kocineal yang hamil mengandung konsentrasi asam carmine tertinggi. Jadi untuk memperoleh pewarna berkualitas terbaik, para pekerja memberi perhatian khusus kepada kocineal yang hamil persis sebelum mereka bertelur. Di Pegunungan Andes, Peru, panen dilakukan sebanyak tiga kali dalam waktu tujuh bulan. Kocineal diambil dari tanaman kaktus dengan menggunakan kuas yang kaku atau dikeruk dengan pisau tumpul. Setelah dikeringkan, dibersihkan dan dilumatkan, tubuh-tubuih serangga yang berbubuk ini diproses dalam amonia atau larutan natrium karbonat. Bagian yang padat dari serangga ini kemudian disaring, sehingga tinggal cairan yang murni. Kapur dapat juga ditambahkan untuk menghasilkan gradasi warna ungu.[4]

Pranala luar

Di situs University of Florida / Institute of Food and Agricultural Sciences Featured Creatures:

Referensi

  1. ^ Johnson, M.S. (2001). "Acropyga and Azteca Ants (Hymenoptera: Formicidae) with Scale Insects (Sternorrhyncha: Coccoidea): 20 Million Years of Intimate Symbiosis". American Museum Novitates. 3335: 1–18. doi:10.1206/0003-0082(2001)335<0001:AAAAHF>2.0.CO;2. Parameter |coauthors= yang tidak diketahui mengabaikan (|author= yang disarankan) (bantuan)
  2. ^ "Coccoidea Handlirsch, 1903". Integrated Taxonomic Information System.
  3. ^ Scale insects living symbiotically with ants Protea Atlas
  4. ^ a b Kocineal: Serangga Pemerah Bibir
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Serangga sisik: Brief Summary ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Serangga sisik atau serangga teritip, (bahasa Inggris: scale insect) ialah serangga berukuran kecil dalam ordo Hemiptera, biasanya digolongkan sebagai superfamilia Coccoidea. Terdapat kira-kira 8,000 spesies serangga sisik.

Kadang-kadang serangga sisik dijumpai hidup secara simbiosis dengan semut.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Coccoidea ( Italian )

provided by wikipedia IT

Le cocciniglie o, impropriamente, coccidi (Coccoidea Handlirsch, 1903), sono una superfamiglia di insetti fitofagi compresi nell'ordine dei Rhynchota (sottordine Homoptera, sezione Sternorrhyncha). Il nome cocciniglia deriva dallo spagnolo cochinilla ("porcellino di terra"). Sono insetti esclusivamente fitomizi e costituiscono uno tra i più importanti raggruppamenti di insetti dannosi. La caratteristica generale che contraddistingue questi insetti è il marcato dimorfismo sessuale e la regressione morfologica, anatomica e funzionale delle femmine (neotenia).

Morfologia

Maschio

Il maschio ha un corpo di piccolissime dimensioni, esile e allungato, con le regioni corporee ben conformate.

Il capo ha antenne composte al massimo da 10 articoli e apparato boccale atrofico. Nelle famiglie più primitive sono presenti gli occhi composti e due ocelli, ma nella maggior parte delle cocciniglie gli occhi tipici sono assenti e sostituiti da numerosi ocelli.

 src=
Maschio di diaspino.

Il torace è ben sviluppato, con zampe sottili e allungate. Le ali sono del tutto assenti oppure è presente un solo paio di ali mesotoraciche. Quelle posteriori sono invece ridotte a due processi uncinati detti retinacoli o bilancieri, che nel volo si agganciano alle ali mesotoraciche. Le ali anteriori sono interamente membranose, in genere ben sviluppate, con venatura ridotta a due sole nervature longitudinali, interpretate come radio e media. La singolare morfologia alare dei maschi delle cocciniglie ha tratto in inganno diversi zoologi fino al XIX secolo, i quali ritenevano che si trattasse di Ditteri parassiti delle femmine[1].

L'addome è composto da nove uriti di cui l'ultimo è molto ridotto oppure trasformato in un processo allungato (Diaspini). Nell'ottavo urite sono spesso presenti due processi cerosi allungati.

Femmina

La femmina presenta particolari adattamenti morfologici, anatomici e funzionali che la rendono inconfondibile, per quanto un profano potrebbe non riconoscere in essa un insetto. La regressione che caratterizza le femmine è tale che fino ad alcuni secoli fa si riteneva si trattasse di galle vegetali. Apparentemente si potrebbe pensare ad una forma di vita poco evoluta, in realtà si tratta di un adattamento spinto al regime dietetico fitofago che rientra nei casi di neotenia.

 src=
Femmina e maschio di cocciniglia del carminio.

Il corpo è simile a quello degli stadi giovanili, generalmente appiattito o convesso, di forma variabile ma con una semplificazione delle strutture morfologiche: il capo è spesso fuso con il torace, la metameria tende a scomparire, mancano le ali, le zampe sono spesso ridotte o del tutto assenti. Il corpo è mascherato da abbondanti emissioni di cera, seta, lacca, oppure ricoperto da un follicolo, detto scudetto, che assume forme caratteristiche secondo le specie.

Gli occhi composti sono sempre assenti, gli ocelli possono essere presenti o meno, talvolta sostituiti da semplici pigmentazioni della cuticola. Le antenne sono presenti nelle forme mobili, ma regrediscono a piccole protuberanze nelle forme immobili. L'apparato boccale, di tipo pungente-succhiante, si mantiene invece ben conformato, indice della forte specializzazione di questi insetti. La struttura è quella tipica dei Rincoti Omotteri Sternorrinchi, con inserimento nella parte ventrale del corpo. Il rostro è breve e formato da 1-3 articoli; gli stiletti sono molto lunghi e in posizione di riposo sono ripiegati in una tasca interna, detta crumena, disposta nella parte ventrale del corpo.

Il torace è spesso morfologicamente indistinto dal capo e si fonde con esso a formare una regione morfologica detta cefalotorace. Le zampe sono brevi, con tarsi uniarticolati, oppure sono fortemente ridotte o del tutto assenti. Le ali sono sempre assenti.

L'addome è composto da 8-9 segmenti, non bene differenziati; nei Diaspini gli ultimi uriti sono fusi in un'unica struttura morfologica detta pigidio.

Rivestimenti protettivi

La caratteristica morfologica più evidente delle femmine adulte è la protezione formata dalle secrezioni esterne. Da un punto di vista chimico le secrezioni sono di varia natura e sono riconducibili alla cera, alla lacca o alla seta. Ogni gruppo sistematico produce uno specifico secreto che si dispone e si accumula in modo caratteristico al punto che, spesso, la forma e l'aspetto della secrezione sono fondamentali per determinare le cocciniglie a livello di famiglia, sottofamiglia o specie. Le secrezioni esterne sono anche il prodotto del metabolismo glucidico di questi insetti.

 src=
Femmina di planococco, con le caratteristiche emissioni cerose a raggiera.

La cera è una miscela di sostanze liposolubili rappresentate principalmente da esteri alcolici di acidi grassi, alcoli superiori, acidi grassi liberi, idrocarburi ad alto peso molecolare (paraffine). Differisce dalla più comune cera d'api per la composizione, in quanto lo spettro acidico vede una prevalenza dell'acido cerotico (CH3(CH2)24COOH). Il componente principale è il cerotato di cerile[2]. Gli sbocchi escretori delle ghiandole ceripare hanno varie forme ma sono una costante all'interno di ogni raggruppamento tassonomico; in conseguenza di ciò, le secrezioni cerose assumono forme e disposizioni specifiche utili ai fini sistematici. Le emissioni possono essere polverulente, filamentose, bacillari, a placche, ecc. Sono frequenti, ma non esclusive, nei Pseudococcidi e ispirano talvolta il nome comune attribuito genericamente ad alcune specie (cotonello, cocciniglia cotonosa, ecc.).

La lacca è una miscela complessa, detta genericamente vernice, composta da resine, cera, glucidi, pigmenti. Il componente principale è la resina. Anche in questo caso la forma e l'aspetto della secrezione laccifera è utile per la determinazione sistematica. In alcune cocciniglie (Saissetia, Coccus, ecc.) la lacca rapprende all'aria formando un caratteristico scudetto, generalmente di forma globosa, recante sculture esterne. Le cocciniglie laccifere per eccellenza sono però quelle della famiglia dei Kerriidae, detta anche Lacciferidae: la grande quantità di lacca prodotta dagli individui di questa famiglia è tale da fondersi in una massa unica, formando un manicotto che avvolge per intero i rami infestati e le cocciniglie; queste sono fornite di sifoni per la respirazione. Nella specie Kerria lacca (cocciniglia della lacca) la produzione è tale da avere uno sfruttamento economico con l'estrazione della gommalacca.

 src=
Femmina di cocciniglia mezzo grano di pepe nascosta dallo scudetto protettivo di lacca.

La seta è una sostanza proteica secreta da ghiandole sericipare distribuite su tutto il corpo nei Diaspini. Questa sostanza rapprende formando un follicolo appiattito che riveste l'intero corpo della cocciniglia. Per la particolare fisiologia e anatomia dei Diaspini, che hanno il sistema digerente interrotto, il follicolo è al tempo stesso una struttura protettiva e una via di smaltimento dei prodotti del metabolismo azotato di questi insetti.

Riproduzione

Le cocciniglie si riproducono per via sessuale, ma non sono rari i casi di partenogenesi; in questo raggruppamento è presente anche l'unico caso di ermafroditismo riscontrato fra gli insetti (Icerya purchasi). Data la differente etologia nei due sessi, le femmine emettono feromoni sessuali per attirare i maschi.

La maggior parte delle specie è ovipara, ma sono frequenti anche le specie vivipare e quelle ovovivipare. In quest'ultimo caso, la femmina depone uova il cui embrione si è quasi del tutto evoluto in neanide. Queste uova hanno tempi di incubazione brevissimi, dell'ordine di poche ore, mentre nelle specie ovipare l'incubazione dura qualche giorno.

Nelle zone temperate si susseguono in genere da una a tre generazioni l'anno, ma molte specie possono avere molte più generazioni in ambienti caldi, come nelle regioni tropicali o in ambiente protetto (serra).

Sviluppo postembrionale

 src=
Alcuni diaspini. Nella figura C è stato rimosso il follicolo per mostrare il corpo della femmina.
A. Lepidosaphes gloverii (femmine adulte)
B. Parlatoria oleae (femmine adulte: follicoli circolari; neanidi: follicoli oblunghi)
C. Quadraspidiotus juglansregiae (femmina adulta dopo rimozione del follicolo).

Il dimorfismo sessuale che caratterizza lo stadio adulto delle cocciniglie si concretizza con una netta differenziazione dello sviluppo postembrionale. Differenziazioni più o meno marcate si riscontrano anche fra le diverse famiglie, soprattutto nello sviluppo postembrionale delle femmine. Le femmine passano attraverso due o tre stadi preimmaginali, i maschi attraverso tre o quattro. In entrambi i sessi gli stadi di neanide sono due.

I maschi hanno una metamorfosi del tipo della neometabolia. Questa metamorfosi è una forma intermedia fra l'emimetabolia e l'olometabolia: come nell'emimetabolia, non ci sono sostanziali differenze morfologiche fra gli stadi giovanili e quello adulto, a parte la presenza degli abbozzi alari; a differenza dell'emimetabolia, però, lo stadio ninfale è immobile, carattere che avvicina questa metamorfosi a quella degli olometaboli. I primi due stadi (neanide di 1ª e 2ª età) sono fondamentalmente simili a quelli corrispondenti delle femmine; solo alla fine del secondo stadio compaiono gli abbozzi alari. La prepupa e la pupa sono gli stadi ninfali, sono entrambi immobili e non si alimentano; fanno eccezione alcuni Margarodidi, nei quali la prepupa è mobile. La differenza sostanziale fra i due stadi ninfali consiste nel grado di sviluppo degli abbozzi alari, più evidenti nella pupa.

Le femmine hanno una metamorfosi differente secondo i gruppi sistematici, ma in generale è caratterizzata da una regressione morfologica più o meno spinta e, per via dell'atterismo secondario, dall'assenza degli stadi ninfali; lo sviluppo postembrionale passa perciò attraverso due o tre stadi di neanide.

Le femmine delle cocciniglie meno evolute hanno una metamorfosi definita, secondo gli Autori, ipermetabolia, pseudoipermetabolia, allometabolia. Questa metamorfosi è caratterizzata da un polimorfismo preimmaginale in quanto i due stadi di neanidi, mobili, sono intervallati da uno immobile, detto ciste, in cui l'insetto è privo di zampe. Il grado d'involuzione morfologica non è particolarmente spinto, mentre si assiste ad una forma d'involuzione funzionale: le forme mobili sono per lo più le neanidi, mentre la femmina adulta, pur mantenendo la capacità di muoversi, è generalmente immobile.

 src=
Nelle cocciniglie sono le neanidi di 1ª età a garantire la diffusione della specie, anche quando le femmine adulte, come nel caso dell'Icerya purchasi, sono potenzialmente mobili.

Le femmine delle cocciniglie più evolute hanno una metamorfosi del tipo della catametabolia che passa attraverso due stadi di neanide. Nel corso di questa metamorfosi si assiste ad un'involuzione morfologica e funzionale piuttosto spinta, in quanto le appendici, in particolare le antenne e le zampe, si riducono fino a scomparire del tutto o quasi. Le neanidi di 1ª età sono pertanto provviste di zampe e sono in grado di muoversi, mentre la femmina adulta è priva di antenne, attera, con zampe ridotte o assenti ed è immobile. L'immobilità si ha, in genere, a partire dal secondo stadio di neanide.

L'etologia degli stadi preimmaginali è importante ai fini della lotta contro questi fitofagi. Le neanidi neonate in genere passano attraverso una fase iniziale di immobilità, che può durare da poche ore a qualche giorno, durante la quale sono protette dal corpo della madre o dalle sue formazioni protettive (escrezioni cerose, scudetto) e sono pertanto visibili rimuovendo la femmina adulta. Dopo questa fase, le neanidi acquisiscono una notevole mobilità: pur essendo piccolissime sono in grado di muoversi abbastanza velocemente per spostarsi lungo lo stesso fusto o ramo o su rami diversi della stessa pianta. Questa fase dura poche ore oppure può protrarsi anche per 3 o 4 giorni. Essendo leggerissime possono essere disperse dal vento oppure da vettori occasionali come l'uomo o gli altri animali. Nella maggior parte delle cocciniglie, dallo stadio successivo in poi, l'insetto diventa immobile, insediandosi definitivamente nel nuovo sito. A questo punto gli stiletti boccali vengono sfilati dalla crumena e inseriti nei tessuti della pianta.

La fase di maggiore vulnerabilità è quella di neanide mobile, con una elevata mortalità dovuta soprattutto a fattori abiotici. La pioggia e l'insolazione sono i fattori principali di mortalità, mentre il vento, pur contribuendo anch'esso alla mortalità, favorisce anche la disseminazione e, quindi, la propagazione nell'ambiente. La vulnerabilità delle neanidi mobili si ha pure nei confronti degli insetticidi, mentre in seguito le femmine acquistano una resistenza più o meno marcata agli insetticidi per contatto grazie alle protezioni esterne.

Alimentazione

L'anatomia e la fisiologia dell'apparato digerente delle cocciniglie è l'espressione del forte adattamento alla fitofagia che presentano questi insetti e, più in generale, tutti gli Sternorrinchi (Afidi, Aleurodidi, Psille e Cocciniglie). La dieta di questi insetti ha un elevato rapporto carbonio/azoto, manca di alcuni componenti essenziali e la sostanziale sedentarietà che caratterizza la loro etologia non permette l'integrazione del fabbisogno nutritivo con l'assunzione di altri alimenti.

Per soddisfare i fabbisogni proteici gli Sternorrinchi devono assumere grandi quantità di linfa (o di succhi vegetali in generale) e smaltire l'eccesso d'acqua e zuccheri con la produzione della melata. Questa funzione è svolta dalla camera filtrante, un vero e proprio organo dializzatore che effettua il by-pass dei glucidi. La camera filtrante è un sistema di membrane, associate al tratto iniziale del mesentero, che filtra i liquidi assunti permettendo la separazione delle macromolecole (lipidi, proteine) dalle piccole molecole (zuccheri, amminoacidi). Le macromolecole proseguono nell'intestino medio (mesentero), dove subiscono la digestione vera e propria; gran parte dell'acqua, degli zuccheri e delle altre piccole molecole organiche vengono invece deviate direttamente nell'intestino posteriore (proctodeo). Il risultato è la produzione di grandi quantità di escrementi liquidi ad alto contenuto zuccherino (melata), sui quali si sviluppa una complessa biocenosi composta da insetti glicifagi (soprattutto Ditteri e Imenotteri) e funghi saprofiti (fumaggini).

Nell'ambito degli Sternorrinchi (e, quindi, delle cocciniglie) fanno eccezione i Diaspini, che hanno sviluppato invece un adattamento anatomo-fisiologico differente e più complesso, oltre alla maggior parte degli Afidi, che non dispongono di un vero e proprio apparato filtrante. I Diaspini sono sprovvisti della camera filtrante ed hanno una soluzione di continuità nel tubo digerente: il mesentero è infatti anatomicamente separato dal proctodeo; l'intestino medio assume la forma di un sacco a fondo cieco che svolge contemporaneamente la funzione di dialisi e di digestione: gli zuccheri e le piccole molecole attraversano la parete dell'intestino medio e passano nell'emolinfa, mentre le macromolecole vengono trattenute e subiscono la digestione. Gli zuccheri presenti nell'emolinfa e i prodotti del metabolismo sono raccolti dai tubi malpighiani che fungono da reni chiusi svolgendo una funzione di regolazione dell'escrezione poco conosciuta. Il risultato macroscopico è che i Diaspini non emettono melata e producono una quantità esigua di escrementi. Fondamentale è la funzione escretoria del tegumento, in quanto i prodotti del catabolismo vengono espulsi con la costruzione del follicolo.

L'altro aspetto dell'adattamento funzionale delle cocciniglie alla fitofagia, anch'esso condiviso con gli altri Sternorrinchi, è il rapporto di simbiosi con microrganismi ospitati all'interno del corpo che intervengono nella fisiologia dell'apparato digerente. Nelle cocciniglie, i microrganismi simbionti sono ubicati in strutture anatomiche differenti secondo i gruppi sistematici: nel tessuto adiposo, nell'emocele, in organi specifici unicellulari (micetociti) o pluricellulari (micetomi). Questi simbionti sono trasmessi alla discendenza con la riproduzione.

Impatto sull'agricoltura

 src=
Fumaggine sviluppata sulla melata emessa da cocciniglie.

Le cocciniglie rappresentano uno dei raggruppamenti sistematici più dannosi all'agricoltura. Nonostante siano insetti piuttosto piccoli e dotati di un potenziale riproduttivo sostanzialmente inferiore a quello di altri fitofagi come gli Afidi, i Ditteri Tefritidi o gli Acari, diverse specie di cocciniglie possono facilmente essere responsabili di infestazioni di gravità tale da causare perdite considerevoli di prodotto. I motivi della pericolosità di questi Rincoti sono diversi:

  • Facilità di diffusione geografica: le piccole dimensioni e l'immobilità facilitano la diffusione passiva con il semplice trasporto di piante e di materiale di propagazione; molte specie, originariamente localizzate in aree circoscritte del pianeta, sono diventate oggi cosmopolite a causa degli scambi commerciali fra le nazioni. Molte cocciniglie, infatti, sfuggono facilmente alle ispezioni a causa del loro aspetto e delle loro dimensioni.
  • Polifagia: le cocciniglie sono in generale insetti polifagi che attaccano inoltre varie parti di pianta (foglie, germogli, rami legnosi, frutti). Hanno pertanto una spiccata capacità di adattarsi a condizioni ambientali differenti.
  • Resistenza degli adulti: a fronte della elevata mortalità giovanile, causata soprattutto da fattori ambientali abiotici, le cocciniglie manifestano una spiccata resistenza alle avversità ambientali in virtù delle secrezioni protettive. Questa resistenza si manifesta anche nei confronti di molti insetticidi, in particolare quelli attivi per contatto, che hanno una scarsa efficacia su insetti protetti da follicoli e secrezioni cerose abbondanti. Lo stadio di massima vulnerabilità, rappresentato dalle neanidi mobili, ha una durata troppo breve affinché la mortalità giovanile possa incidere sulla dinamica di popolazione.

Le popolazioni di questi insetti, pur non avendo ritmi di crescita esponenziale paragonabili a quelli di altri pericolosi fitofagi, hanno nel complesso la proprietà di progredire in modo costante fino a raggiungere infestazioni di difficile controllo se non vengono efficacemente contrastate.

I danni diretti provocati dalle cocciniglie sono di due tipi e sono correlati al grado d'infestazione: il primo è di tipo quantitativo, il secondo di tipo qualitativo. I danni quantitativi, che si manifestano con un deperimento generale che porta alla decurtazione della resa, sono dovuti alla sottrazione della linfa e agli effetti fitotossici della saliva immessa con l'apparato boccale. Raramente si ha trasmissione di virosi come avviene invece per molti altri Omotteri. I danni qualitativi consistono nel deprezzamento commerciale del prodotto (per lo più frutti e piante ornamentali) dovuto alle decolorazioni provocate dalle punture.

Ad eccezione dei Diaspini, le cocciniglie sono responsabili anche dei danni provocati dalla melata: l'imbrattamento dei prodotti con la melata e l'eventuale sviluppo della fumaggine (funghi microscopici di colore nero che si sviluppano sulla superficie delle foglie o dei frutti nutrendosi della melata) causa un deprezzamento commerciale, ma soprattutto riduce la capacità fotosintetica della pianta a scapito della sua potenzialità produttiva.

Utilità

Nonostante si tratti di insetti dannosi, si possono citare alcuni casi, comunque circoscritti, in cui le cocciniglie sono o sono state utili:

  • Estrazione della gommalacca. La Kerria lacca è tuttora sfruttata per la produzione della gommalacca, ricavata dalle abbondanti secrezioni laccifere.
  • Lotta biologica. In Australia la specie Dactylopius indicus fu impiegata con successo, insieme alla Cactoblastis cactorum (Lepidoptera), agli inizi del XX secolo per combattere le infestazioni di Opuntia che si diffusero su oltre 20 milioni di ettari[3].
  • Estrazione di coloranti. Diverse specie, appartenenti soprattutto ai generi Kermes e Dactylopius, erano sfruttate per l'estrazione di alcuni coloranti (rosso carminio, rosso vermiglio), utilizzati fin dall'antichità per tingere stoffe e altri manufatti. Questi impieghi hanno oggi perso importanza in quanto i coloranti estratti dalle cocciniglie sono stati soppiantati dai pigmenti sintetici.
 src=
Cocciniglie del carminio essiccate, da cui si estrae il colorante.

L'uso tradizionale di alcune cocciniglie per l'estrazione di coloranti permane ancora oggi, come retaggio, nella denominazione di alcuni prodotti. L'alchermes, uno dei liquori comunemente usati in pasticceria, deve il suo nome all'arabo al-kirmiz che significa, appunto, "cocciniglia". In passato, infatti, il liquore era colorato usando il grana di Kermes, un colorante naturale estratto dalla specie Kermes vermilio (Vermiglio della Quercia). Oggi la colorazione del liquore può anche essere ottenuta con coloranti di origine sintetica E122 - E124 - E132 nei prodotti commerciali (obbligatoriamente elencati in etichetta come additivi alimentari con la relativa sigla europea).

Sistematica

La superfamiglia Coccoidea comprende circa 7 000 specie distribuite in 21 famiglie viventi. Una vecchia classificazione ripartiva le famiglie fra tre raggruppamenti morfologici: quello dei Margaroidi o Orthezoidi, comprendente le cocciniglie più primitive, quello dei Diaspidoidi, comprendente i Diaspini (femmine cataboliche protette da un follicolo sericeo, apparato digerente interrotto, assenza di melata), quello dei Lecanoidi, comprendente forme eterogenee con grado di catametabolia più o meno spinto. La classificazione interna è incerta soprattutto nell'inquadramento sistematico dei Margarodidae, in quanto diversi autori classificano al rango di famiglia diversi raggruppamenti sistematici ivi compresi come sottofamiglie o tribù.

Nei Coccoidea sono inoltre comprese le famiglie fossili Electrococcidae, Grimaldiellidae, Inkaidae, Jersicoccidae, Kukaspididae, Labiococcidae, per la maggior parte affini agli Orthezoidi.

Note

  1. ^ Tremblay, p. 189.
  2. ^ Servadei et al., p. 83.
  3. ^ Gennaro Viggiani. Lotta biologica ed integrata. Napoli, Liguori editore, 1977. 510-511. ISBN 88-207-0706-3.

Bibliografia

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Coccoidea: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Le cocciniglie o, impropriamente, coccidi (Coccoidea Handlirsch, 1903), sono una superfamiglia di insetti fitofagi compresi nell'ordine dei Rhynchota (sottordine Homoptera, sezione Sternorrhyncha). Il nome cocciniglia deriva dallo spagnolo cochinilla ("porcellino di terra"). Sono insetti esclusivamente fitomizi e costituiscono uno tra i più importanti raggruppamenti di insetti dannosi. La caratteristica generale che contraddistingue questi insetti è il marcato dimorfismo sessuale e la regressione morfologica, anatomica e funzionale delle femmine (neotenia).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Coccoidea ( Latin )

provided by wikipedia LA

Coccoidea sunt parvorum insectorum ordinis Hemipterorum superfamilia, cui sunt circa 8000 species.

Notae

  1. "Coccoidea Handlirsch, 1903". apud Integrated Taxonomic Information System
  2. Johnson, M.S.; et al (2001). "Acropyga and Azteca Ants (Hymenoptera: Formicidae) with Scale Insects (Sternorrhyncha: Coccoidea): 20 Million Years of Intimate Symbiosis". American Museum Novitates 3335: 1–18
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Et auctores varius id editors
original
visit source
partner site
wikipedia LA

Coccoidea: Brief Summary ( Latin )

provided by wikipedia LA

Coccoidea sunt parvorum insectorum ordinis Hemipterorum superfamilia, cui sunt circa 8000 species.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Et auctores varius id editors
original
visit source
partner site
wikipedia LA

Skydamariniai ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Skydamariniai (lot. Coccoidea, angl. Scale insects, vok. Schildläuse) – lygiasparnių (Sternorrhyncha) vabzdžių antšeimis, anksčiau buvo pobūris. Tai smulkūs ir vidutiniai vabzdžiai, aptinkami dažniausiai ant sumedėjusių augalų gumbelių arba skydelių pavidalu. Ryškus lytinis dimorfizmas, todėl patinai nuo patelių labai skiriasi. Patinas su 1 pora plėviškų sparnų ir su 2 siūliškais cerkais, žymiai mažesnis (50-100 kartų) už patelę. Užaugusios patelės kūnas nėra aiškiai suskirstytas į galvą, krūtinę ir pilvelį. Daugeliu atveju ir segmentacija būna neaiški. Antenos ir kojos dažniausiai labai neišsivysčiusios, todėl net sunku jas pastebėti. Letenos vienanarės, baigiasi 1 nageliu. Sparnų nėra. Nugarinė kūno dalis dengta vaškiniu apdangalu arba būna plika, bet daugiau ar mažiau sukietėjusi. Daugelio rūšių patelės primena gumbelius ant augalų kamienų ar šakų. Straublelis gana trumpas, bet duriamieji šereliai ilgi, jie yra specialiame maišelyje, esančiame kūno apačioje.

Kiaušinėlius patelės sudeda po savimi ir miršta. Pirmos stadijos lervos visada būna su kojomis, antenomis, akimis ir burnos organais. Pirmas dienas jos rėplinėja, ieškodamos tinkamos vietos apsistoti. Po pirmo išsinėrimo daugelio rūšių patelių lervos praranda gebėjimą vaikščioti. Lytiniai skirtumai atsiranda po pirmo ar antro išsinėrimo. Patinai dar turi 2 nejudrios nimfos stadijas. Nimfos stadijoje įvyksta esminiai lervos kūno persitvarkymai. Nimfos būna arba po skydu, arba specialiuose kokonuose. Iš nimfos išsivysto sparnuotas patinas. Dauginimas dažnai būna partenogenetinis.

Pasaulyje yra apie 3000, Vidurio Europoje – apie 90 rūšių. Daugelis skydamarių yra pavojingi vaismedžių, uogakrūmių ir dekoratyvinių augalų kenkėjai.

Lietuvoje skydamarių fauna neištirta, aptinkamos šios šeimos:

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Bruņutis ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Bruņutis (Coccoidea) ir augutu apakškārtas virsdzimta ar apmēram 3000 zināmām sugām. Visi virsdzimtas pārstāvji barojas ar augu sulām, tāpēc tiek uzskatīti par kaitēkļiem. Kultūraugiem kaitē daudzas bruņutu sugas: komatveida bruņuts (Lepidosaphes ulmi), grimoņu bruņuts (Parthenolecanium corni), vītolu-kārklu bruņuts (Chionaspis salicis), mīkstā augumāju bruņuts (Coccus hesperidum) u.c. Tajā pat laikā bruņutīm no seniem laikiem bija svarīga saimnieciska nozīme, jo no tām ieguva spilgti sarkano krāsvielu - karmīnu.

Apraksts

Bruņutis ir 0,5-7 mm gari kukaiņi.[1] Tām ir spilgti izteikts dzimuma dimorfisms. Mātītes tiktāl piemērojušās parazītiskam dzīvesveidam, ka vairs neatgādina kukaiņus, bet izaugumus uz augiem. To ķermeni klāj plāns hitīna apvalks un dažāda veida un blīvuma vaska atdalījumu bruņas jeb vairogs. Kukaiņiem raksturīgais ķermeņa posmojums saglabājies tikai arhaiskākajiem šīs grupas pārstāvjiem un tēviņiem. Tēviņiem ir labi attīstīti taustekļi, spārni, kājas, acis, bet barošanās orgāni pieaugušā stāvoklī ir pilnīgi reducējušies. Tēviņi ir reti sastopami.

Vairošanās

Bruņutis vairojas partenoģenētiski. Mātītes zem bruņas dēj neapaugļotas olas vai dzemdē dzīvus kāpurus. Pārvietoties spēj tikai 1., retāk 2. stadijas kāpuri. Latvijā uz kokiem parazitējošām bruņutīm gadā attīstās viena paaudze, ievazātajām siltumnīcu sugām (>15 sugas) 3-4 paaudzes. Uz kokiem un krūmiem bruņutis ziemo olu stadijā zem nedzīvās mātītes bruņas, vai arī kā 2. stadijas kāpuri mizu plaisās.

Barošanās, kaitīgums un apkarošana

Bruņutu tēviņi un kāpuri sūc sulu no augu virszemes daļām, dažas siltumnīcu sugas arī no saknēm. Bruņutīm ir polifāgas, oligofāgas un monofāgas sugas. Latvijā konstatētas ap 60 sugām. Dārzos, apstādījumos un siltumnīcās biežāk sastopamas ir grimoņu, komatveida, mīkstā augumāju, pūkainā un vītolu bruņuts. Bruņutu apsēstie augi nīkuļo, zaudē dabisko krāsu un iet bojā. Bruņutis ir arī augu vīrusu slimību pārnēsātājas. Tās apkaro ar pieskares insekcīdiem, kā arī gāzējot.

Sistemātika

 src=
Meksikas košenils (Dactylopius coccus).
 src=
Māņbruņuts (Pseudococcidae).
 src=
Melnā bruņuts (Saissetia oleae).
  • "Archaeococcoids"
  • Callipappidae
  • Coelostomidiidae
  • Kuwanniidae
  • Margarodidae
  • Matsucoccidae
  • Monophlebidae
  • Ortheziidae
  • Phenacoleachiidae
  • Pityococcidae
  • Putoidae
  • Steingeliidae
  • Stigmacoccidae
  • Xylococcidae
  • "Neococcoids"
  • Aclerdidae
  • Asterolecaniidae
  • Beesoniidae
  • Carayonemidae
  • Cerococcidae
  • Coccidae
  • Conchaspididae
  • Dactylopiidae
  • Diaspididae
  • Eriococcidae
  • Halimococcidae
  • Kermesidae
  • Kerriidae
  • Lecanodiaspididae
  • Micrococcidae
  • Phoenicococcidae
  • Pseudococcidae
  • Stictococcidae

Atsauces

  1. Latvijas daba. 1. sējums. Rīga : Preses nams. 1994. 171. lpp.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Bruņutis: Brief Summary ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Bruņutis (Coccoidea) ir augutu apakškārtas virsdzimta ar apmēram 3000 zināmām sugām. Visi virsdzimtas pārstāvji barojas ar augu sulām, tāpēc tiek uzskatīti par kaitēkļiem. Kultūraugiem kaitē daudzas bruņutu sugas: komatveida bruņuts (Lepidosaphes ulmi), grimoņu bruņuts (Parthenolecanium corni), vītolu-kārklu bruņuts (Chionaspis salicis), mīkstā augumāju bruņuts (Coccus hesperidum) u.c. Tajā pat laikā bruņutīm no seniem laikiem bija svarīga saimnieciska nozīme, jo no tām ieguva spilgti sarkano krāsvielu - karmīnu.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Serangga sisik ( Malay )

provided by wikipedia MS

Serangga sisik atau serangga teritip, (bahasa Inggeris:Scale insect) ialah serangga kecil dalam order Hemiptera, biasanya dikelaskan sebagai superfamili Coccoidea. Terdapat kira-kira 8,000 spesies serangga sisik.

Kadang-kadang serangga sisik hidup secara simbiosis dengan semut.[3]

Famili

Famili utama serangga sisik ialah:

A number of other families are known only from fossils, including Arnoldidae, Electrococcidae, Grimaldiellidae, Grohnidae, Hammanococcidae, Inkaidae, Jersicoccidae, Kukaspididae, Labiococcidae, Lebanococcidae, Lithuanicoccidae, Pennygullaniidae, Serafinidae and Weitschatidae.

Pautan luar

Wikispesies mempunyai maklumat berkaitan dengan Serangga sisik Wikimedia Commons mempunyai media berkaitan Serangga sisik

On the University of Florida / Institute of Food and Agricultural Sciences Featured Creatures website:

Rujukan

  1. ^ Johnson, M.S. (2001). "Acropyga and Azteca Ants (Hymenoptera: Formicidae) with Scale Insects (Sternorrhyncha: Coccoidea): 20 Million Years of Intimate Symbiosis". American Museum Novitates. 3335: 1–18. doi:10.1206/0003-0082(2001)335<0001:AAAAHF>2.0.CO;2. Parameter |coauthors= tidak diketahui diabaikan (guna |author=) (bantuan)
  2. ^ "Coccoidea Handlirsch, 1903". Integrated Taxonomic Information System.
  3. ^ Scale insects living symbiotically with ants Protea Atlas
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Serangga sisik: Brief Summary ( Malay )

provided by wikipedia MS

Serangga sisik atau serangga teritip, (bahasa Inggeris:Scale insect) ialah serangga kecil dalam order Hemiptera, biasanya dikelaskan sebagai superfamili Coccoidea. Terdapat kira-kira 8,000 spesies serangga sisik.

Kadang-kadang serangga sisik hidup secara simbiosis dengan semut.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Schildluizen ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Schildluizen (Coccoidea) vormen een superfamilie van de insecten en behoren tot de Sternorrhyncha. Er bestaan naar schatting 7000 soorten schildluizen. Alle schildluizen parasiteren op planten, door het sap op te zuigen.

Kenmerken

Schildluizen variëren in lengte van 1 à 2 tot 5 millimeter. Veel soorten zijn zeer plat en nauwelijks waar te nemen, andere soorten imiteren vergroeiingen of onderdelen als knoppen van een plant en zijn groter maar toch moeilijker waar te nemen door hun camouflage. Vrouwtjes hebben geen vleugels en poten, omdat ze permanent aan een plant zijn vastgehecht. Ze hebben een ovaal lichaam, dat bedekt is met een wasachtig pantser. Daarentegen hebben mannetjes wel vleugels.

Andere soorten, zoals de wolluizen, produceren een was-achtige afscheiding op de rug ter bescherming tegen vijanden. Deze wol-achtige afscheiding beschermt tevens tegen koude, waardoor de wolluizen in wat koelere streken kunnen overleven.

Voorplanting

De voortplanting geschiedt vaak ongeslachtelijk.

Verspreiding en leefgebied

Deze familie komt wereldwijd voor in tropische en subtropische gebieden op planten. Ze kunnen grote schade aanrichten in de landbouw.

Soorten

Gebruik

De natuurlijke rode kleurstof karmijn (E-120) wordt gewonnen uit de cochenilleluis (Dactylopius coccus), een schildluis die leeft op schijfcactussen.

Wikimedia Commons Zie de categorie Coccoidea van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Schildluizen: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Schildluizen (Coccoidea) vormen een superfamilie van de insecten en behoren tot de Sternorrhyncha. Er bestaan naar schatting 7000 soorten schildluizen. Alle schildluizen parasiteren op planten, door het sap op te zuigen.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Skjoldlus ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Skjoldlus er ei stor gruppe insekt innanfor nebbmunnane. Dei er særs små og lever stort sett som parasittarplantar, bortsett frå somme som et sopp. Det er skildra rundt 8 000 artar i 28 familiar på verdsbasis. I Noreg er 36 av desse registrert, fordelt på sju familiar. Sannsynlegvis er det reelle talet ein del høgare; i Danmark har ein funne heile 63 ulike artar.

Kjenneteikn

Skjoldlus er små insekt med stor skilnad på kjønna. Hoene er som oftast trege med utydeleg leddelingo og reduserte bein og augo. Dei manglar både vengjer og antenner. Ullskjoldlushoer er bevegelege gjennom heile livet, medan artar som utviklar skal eller ekte skjold er fastsitjande bortsett frå i første larvestadium.

Hannane er mykje mindre enn hoene og er ganske smale. Dei har trådforma antenner og eit nåleforma paringsorgan bakst på kroppen. Nokre artar har to par vengjer, andre har eitt eller ingen. Hann-skjoldlus har særs korte liv; det varierer frå nokre timer til nokre dagar.

Larvane er papirtynne og flate, og er like for begge kjønn. Dei har antenner, og eitt fotledd med klo på beina.

Levesett

Skjoldlus lever på plantar og syg saft av dei. Dei fleste artane går på mange ulike forskjellige planteartar, og mange er farlege skadedyr. Saftsuginga får blada til å bli misfarga eller få nekroseflekkar. Ein del artar skil i tillegg ut store mengder honningdogg - ekskrement med særs høgt sukkerinnhald - og gjev med det grobotn for svertesopp.

Skjoldlus formeirar seg stort sett kjønna, men partenogenese skjer òg. Ein del artar føder levande ungar. I Noreg er livssyklusen vanlegvis på ein generasjon i året, men det kan vera fleire i drivhus og på stoveplantar.

Desse insekta har mange naturlege fiendar. Særleg snyltekvefsar er viktige, men òg marihøner er vanlege predatorar på skjoldlus.

Kjelde

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Skjoldlus: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Skjoldlus er ei stor gruppe insekt innanfor nebbmunnane. Dei er særs små og lever stort sett som parasittarplantar, bortsett frå somme som et sopp. Det er skildra rundt 8 000 artar i 28 familiar på verdsbasis. I Noreg er 36 av desse registrert, fordelt på sju familiar. Sannsynlegvis er det reelle talet ein del høgare; i Danmark har ein funne heile 63 ulike artar.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Skjoldlus ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Skjoldlus (Coccoidea) er en gruppe med plantelus. De er insekter med sugende munndeler og hører til i den store gruppen nebbmunner.

Utseende

Skjoldlus er en gruppe med ganske forskjellig utseende plantelus. Enkelte arter er bare én millimeter lang, mens andre er større, opptil 5-6 millimeter. Noen, for eksempel familien sekkskjoldlus (Ortheziidae), ser ut som temmelig normale insekter, med markert hode, velutviklede munndeler, trådformede antenner og funksjonelle bein, mens voksne hunner av andre grupper ikke ligner på insekter i det hele tatt, men nærmest om små muslinger. Mange har kroppen dekket av et tykt lang av hvit voks, som kan være dratt ut til ull-aktige tråder. Hos andre gjemmer dyret seg under et hardt, hornaktig skjold. Hannene, der de finnes, er ganske små, gjerne rundt en millimeter lange, og har ett par rundede vinger uten påfallende årenett. De er ganske kortlivede og mange arter er helt parthenogenetiske, hanner forekommer ikke. Nymfene ser mer ut som ordinære insekter, vanligvis avlangt-ovale med velutviklede bein og antenner.

 src=
Skjoldlus. Nymfer på undersiden av et blad og voksne langs stilken.

Levevis

Skjoldlus er plantelus som lever av å suge ut plantesaft fra plantenes stengel eller bladnerver.

De fleste har et skjoldformet utseende og enkelte er derfor godt kamuflert fordi de ikke direkte ligner et insekt. Noen skiller ut et vokslignende stoff, som de lever under, Dette stoffet er god beskyttelse. Både som kamuflasje, men også dersom planten sprøytes med insektmiddel, siden det er med på å hindre insektgiften å skikkelig nå selve dyret. Andre er glatte og runde som perler og kan ligne en liten utvekst eller noe på vertsplanten.

De voksne (imago) hunnene kan ofte ikke bevege seg, og har sterkt reduserte eller helt manglende bein og antenner, ofte heller ikke noe klart definert hode. De er sitter rett og slett fast i planten de lever på og har bare bevart de organene de trenger for å ete og produsere egg.

Skjoldlus lever på mange ulike slag planter.

Hanner utvikles til individer med vinger. De kan ikke ta til seg føde og lever derfor ikke mer enn noen dager.

Skjoldlus har ufullstendig forvandling, overgang fra nyklekt larve til det voksne kjønnsmodne insektet går gradvis gjennom flere nymfestadier. Forplantning og utvikling i denne gruppen foregår på mange måter. Typisk har hunnene og hannene ulike utviklingsforløp: hunnene går gjerne gjennom færre nymfestadier (gjerne to for hunnene og fire for hannene) enn hannene, og de ser helt annerledes ut. Jomfrufødsel (partenogenese) er vanlig.

Skadedyr

Mange arter regnes som skadedyr på planter i hjemmet, hagen, gartneri, og landbruk. Særlig er skjoldlusene et stort problem i varme områder, hos oss er de av mindre betydning, i alle fall utendørs. Noen arter er vanskelige å bekjempe og har derfor betydelig økonomisk betydning som skadedyr, særlig gjelder dette de artene som gjemmer seg bak et vokslignende stoff. Likeså de voksne hunnene som har satt seg fast på planten.

Bekjempelse ved sprøyting er mest effektiv mot de unge nymfestadiene, fordi disse kryper rundt på planten. Et angrep på en plante kan bekjempes med biologisk kontroll, som innebærer å bruke naturlige fiender, slik som marihøner og parasittiske fluer. Såpevann kan også være effektivt som bekjempningsmiddel.

På den andre siden har medlemmene i familien Dactylopiidae positiv økonomisk betydning som produsenter av det røde fargestoffet karmin, som brukes i mange ulike produkter. Fra arten lakkskjoldlus (Kerria lacca, Kerriidae) får man produktet skjellakk. Noen skjoldlus kan også brukes i biologisk kontroll av innførte planter som sprer seg.

Systematisk inndeling

Skjoldlusene deles inn i to grupper. Gruppen primitive skjoldlus ("archaeococcids") omfatter familiene Margarodidae, Ortheziidae, Carayonemidae, Phenacoleachiidae og muligens Putoidae (plasseringen av den siste gruppen er usikker). De øvrige familiene tilhører gruppen avanserte skjoldlus ("neococcids").


Kilder

  • Fjelddalen, J. (1996) Skjoldlus (Coccinea, Hom.) i Norge. Insekt-Nytt 21 (3): 4-25. [1]

Eksterne lenker

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Skjoldlus: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Skjoldlus (Coccoidea) er en gruppe med plantelus. De er insekter med sugende munndeler og hører til i den store gruppen nebbmunner.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Czerwce ( Polish )

provided by wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Czerwce (Coccoidea) – nadrodzina pluskwiaków, obejmująca ponad 7000 gatunków. Są to owady małe (od 1-5 mm), o silnym dymorfizmie płciowym. Czerwce są roślinożerne i często powodują szkody w uprawach.

Samce czerwców mają niewielkie rozmiary, przeważnie posiadają jedną parę skrzydeł i uwstecznione narządy gębowe, u niektórych gatunków samce giną zaraz po zapłodnieniu samic. Samice i larwy mają zredukowane nogi, oczy i czułki. Okrywa je wytwarzana przez specjalne gruczoły ochronna wydzielina.

Dawniej, niektóre gatunki czerwców posiadały znaczenie gospodarcze, np. z wydzieliny niektórych gatunków produkowano szelak, a czerwiec polski służył jako surowiec do wyrobu czerwonego barwnika (koszenili), natomiast samic innych czerwców (Kermes ilicis, Kermes vermilio) używano do wytwarzania barwnika karmazynowego.

Systematyka

Do czerwców zaliczane są rodziny:

 src= Zobacz hasło czerwiec w Wikisłowniku

Bibliografia

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Czerwce: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Czerwce (Coccoidea) – nadrodzina pluskwiaków, obejmująca ponad 7000 gatunków. Są to owady małe (od 1-5 mm), o silnym dymorfizmie płciowym. Czerwce są roślinożerne i często powodują szkody w uprawach.

Samce czerwców mają niewielkie rozmiary, przeważnie posiadają jedną parę skrzydeł i uwstecznione narządy gębowe, u niektórych gatunków samce giną zaraz po zapłodnieniu samic. Samice i larwy mają zredukowane nogi, oczy i czułki. Okrywa je wytwarzana przez specjalne gruczoły ochronna wydzielina.

Dawniej, niektóre gatunki czerwców posiadały znaczenie gospodarcze, np. z wydzieliny niektórych gatunków produkowano szelak, a czerwiec polski służył jako surowiec do wyrobu czerwonego barwnika (koszenili), natomiast samic innych czerwców (Kermes ilicis, Kermes vermilio) używano do wytwarzania barwnika karmazynowego.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Coccoidea ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Os insetos-escama[1] ou cochonilhas-de-escama[2] são pequenos insetos da ordem Hemiptera, geralmente classificados na superfamília taxonómica Coccoidea. Existem cerca de 8 000 espécies.[3]

A maior parte destes insetos são parasitas de plantas, e alimentam-se da sua seiva, obtida diretamente do sistema vascular das plantas.[4] Algumas espécies alimentam-se de fungos, como acontece no género Newsteadia, da família Ortheziidae.[5] As cochonilhas-de-escama variam muito na sua aparência, desde pequenos organismos (1–2 mm) que vivem cobertos por uma camada cerosa (alguns semelhantes a conchas de ostra), ou insectos brilhantes com forma de pérola (cerca de 5 mm). As fêmeas adultas vivem praticamente imóveis (excepto no caso das cochonilhas-farinhentas), ao aderirem permanentemente à planta que parasitam. Segregam uma camada protetora de cera que lhes serve de meio de defesa; tal camada fá-los parecer escamas de peixe ou répteis, daí o seu nome vulgar.

As cochonilhas-de-escama alimentam-se de uma grande variedade de plantas, sendo muitas delas consideradas sérias pragas para a agricultura.

 src=
Cochonilha-de-escama numa folha de loureiro.

Algumas espécies têm valor económico, como acontece com a cochonilha, a cochonilha-da-polónia e o inseto-laca. A camada cerosa das cochonilhas-de-escama torna-as muito resistentes a pesticidas, que sobre elas têm apenas efeito se forem aplicados na fase em que o inseto está no primeiro ínstar de ninfa rastejante. Contudo, são frequentemente controladas com óleos hortícolas, que as sufoca, ou através de controlo biológico. Também se regista o uso de água com detergente contra estas infestações.

 src=
Fêmea de cochonilha-australiana, (Icerya purchasi Maskell) com jovens ninfas rastejantes

As fêmeas mantêm a morfologia externa imatura durante a sua maturidade sexual (neotenia),[3] o que é invulgar nos insectos hemípteros. Os machos têm asas mas nunca se alimentam, morrendo no período de um dia ou dois. Também é pouco usual o facto de estes terem apenas um par de asas, o que os faz parecerem-se com moscas (género Diptera), ainda que não tenham os característicos halteres (asas posteriores rudimentares) das moscas, e têm filamentos caudais, que também não se encontram nas moscas. As características específicas dos seus sistemas reprodutivos variam muito consoante o grupo a que pertencem, incluindo hermafroditismo e pelo menos sete formas de partenogénese.

Sistemática

Referências

  1. Pedro Celestino Filho, Maria de Lourdes Reis Duarte, Walkymario de Paula Lemos (2005): «Sistema de Produção da Pimenteira-do-reino», em Embrapa Amazônia Oriental Sistemas de Produção, vol. 1. ISSN 1809-4325
  2. «Manejo Integrado de cochonilha Diaspis echinocacti praga da palma forrageira em Brasil». Consultado em 26 de junho de 2009. Arquivado do original em 27 de março de 2009
  3. a b Lucía E. Claps and María E. de Haro (2001). «Coccoidea (Insecta: Hemiptera) Associated With Cactaceae in Argentina» (PDF) (em inglês). Consultado em 26 de junho de 2009. Arquivado do original (PDF) em 20 de setembro de 2008
  4. John R. Meyer (2005). «Hemiptera Suborder Homoptera» (em inglês). Consultado em 26 de junho de 2009. Arquivado do original em 4 de junho de 2009
  5. Douglass R. Miller (2005): «Selected scale insect groups (Hemiptera: Coccoidea) in the southern region of the United States», em Florida Entomologist, vol. 8, nº 4. ISSN: 1938-5102
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Coccoidea: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Os insetos-escama ou cochonilhas-de-escama são pequenos insetos da ordem Hemiptera, geralmente classificados na superfamília taxonómica Coccoidea. Existem cerca de 8 000 espécies.

A maior parte destes insetos são parasitas de plantas, e alimentam-se da sua seiva, obtida diretamente do sistema vascular das plantas. Algumas espécies alimentam-se de fungos, como acontece no género Newsteadia, da família Ortheziidae. As cochonilhas-de-escama variam muito na sua aparência, desde pequenos organismos (1–2 mm) que vivem cobertos por uma camada cerosa (alguns semelhantes a conchas de ostra), ou insectos brilhantes com forma de pérola (cerca de 5 mm). As fêmeas adultas vivem praticamente imóveis (excepto no caso das cochonilhas-farinhentas), ao aderirem permanentemente à planta que parasitam. Segregam uma camada protetora de cera que lhes serve de meio de defesa; tal camada fá-los parecer escamas de peixe ou répteis, daí o seu nome vulgar.

As cochonilhas-de-escama alimentam-se de uma grande variedade de plantas, sendo muitas delas consideradas sérias pragas para a agricultura.

 src= Cochonilha-de-escama numa folha de loureiro.

Algumas espécies têm valor económico, como acontece com a cochonilha, a cochonilha-da-polónia e o inseto-laca. A camada cerosa das cochonilhas-de-escama torna-as muito resistentes a pesticidas, que sobre elas têm apenas efeito se forem aplicados na fase em que o inseto está no primeiro ínstar de ninfa rastejante. Contudo, são frequentemente controladas com óleos hortícolas, que as sufoca, ou através de controlo biológico. Também se regista o uso de água com detergente contra estas infestações.

 src= Fêmea de cochonilha-australiana, (Icerya purchasi Maskell) com jovens ninfas rastejantes

As fêmeas mantêm a morfologia externa imatura durante a sua maturidade sexual (neotenia), o que é invulgar nos insectos hemípteros. Os machos têm asas mas nunca se alimentam, morrendo no período de um dia ou dois. Também é pouco usual o facto de estes terem apenas um par de asas, o que os faz parecerem-se com moscas (género Diptera), ainda que não tenham os característicos halteres (asas posteriores rudimentares) das moscas, e têm filamentos caudais, que também não se encontram nas moscas. As características específicas dos seus sistemas reprodutivos variam muito consoante o grupo a que pertencem, incluindo hermafroditismo e pelo menos sete formas de partenogénese.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Coccoidea ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO

Coccoidea este o superfamilie de insecte mici, cunoscuți uneori și ca păduchi țestoși. Sunt aproximativ 8000 specii din această superfamilie.

Sistematică

Principalele familii de păduchi țestoși sunt:

Un număr mare de alte familii sunt cunoscute datorită fosilelor: Arnoldidae, Electrococcidae, Grimaldiellidae, Grohnidae, Hammanococcidae, Inkaidae, Jersicoccidae, Kukaspididae, Labiococcidae, Lebanococcidae, Lithuanicoccidae, Pennygullaniidae, Serafinidae și Weitschatidae.

Vezi și

Referințe

  1. ^ Johnson, Christine; Agosti, Donat; Delabie, Jacques H.; Dumpert, Klaus; Williams, D. J.; Tschirnhaus, Michael VON; Maschwitz, Ulrich (2001). „Acropyga and Azteca Ants (Hymenoptera: Formicidae) with Scale Insects (Sternorrhyncha: Coccoidea): 20 Million Years of Intimate Symbiosis”. American Museum Novitates. 335: 1–18. doi:10.1206/0003-0082(2001)335<0001:AAAAHF>2.0.CO;2. ISSN 0003-0082.
  2. ^ Buburuza; combaterea păduchilor
  3. ^ Coccoidea Handlirsch, 1903 (TSN 109195). Integrated Taxonomic Information System.

Surse externe

Wikispecies
Wikispecies conține informații legate de Coccoidea
Commons
Wikimedia Commons conține materiale multimedia legate de Coccoidea

Pe situl Universității din Florida:

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Coccoidea: Brief Summary ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO

Coccoidea este o superfamilie de insecte mici, cunoscuți uneori și ca păduchi țestoși. Sunt aproximativ 8000 specii din această superfamilie.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Kaparji ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia SL

Glej besedilo

Kaparji (znanstveno ime Coccoidea), so naddružina polkrilcev, ki jo uvrščamo v podred prsokljuncev, sestavlja pa jo okoli 8000 danes živečih opisanih vrst. To so rastlinojede žuželke, ki so prepoznavne po izrazitem spolnemu dimorfizmu, med ljudmi pa znane predvsem zaradi vrst, ki se prehranjujejo s kulturnimi rastlinami, zaradi česar jih pogosto obravnavamo kot škodljivce. Slovensko ime so dobili po telesni zgradbi samic, ki od daleč izgledajo kot drobne kapice na rastlini.

Opis

Za kaparje so značilne ekstremne morfološke prilagoditve na sesanje rastlinskih sokov, poleg tega pa se živali različnih spolov med seboj močno razlikujejo. Samice vso odraslo obdobje preživijo pritrjene na istem mestu na rastlini, kjer sesajo rastlinske sokove. Njihov zunanji skelet je širok in obokan, zaradi česar so nekoliko podobne rakom vitičnjakom, saj se izpod njega pogosto ne vidi nobenega drugega telesnega dela. Razvojno gledano so neotenične - tudi kot odrasle živali ohranjajo značilnosti ličink, kot so odsotnost kril in neizrazita členjenost, pogosto pa imajo tudi slabo razvite ali povsem zakrnele noge, sestavljene oči in tipalnice. Pri izvornejših družinah kaparjev imajo samice še razmeroma dobro razvite in funkcionalne noge, ki pa so pri kasneje razvitih družinah popolnoma reducirane. Najočitnejša značilnost je kljunec (rostrum) nitaste oblike, s katerim prebodejo rastlinsko povrhnjico in sesajo sokove. Pogosto jih prekriva voskast izloček žlez, ki služi kot obramba pred plenilci in zajedavci. Žleze se na površino telesa odpirajo z drobnimi luknjicami, zato je tudi voskast izloček v obliki nitk, pri nekaterih vrstah pa se strdi v kompakten »oklep«. Največje dosežejo do enega centimetra v dolžino, večina pa je dolgih le nekaj milimetrov.

 src=
Skica samca pomarančevega kaparja (Icerya purchasi)
(Pseudococcus citri je staro znanstveno ime)

Samci in ličinke so gibljivi in predstavljajo del populacije, ki kolonizira nova območja. Samci so drobni in kratkoživeči, podobni mušicam. So popolnoma brez obustnih okončin in se po preobrazbi ne prehranjujejo. Tudi zadnji par njihovih kril je reduciran, podoben utripačam dvokrilcev, vendar brez vloge stabilizacije leta. Od mušic jih najlaže ločimo po prisotnosti enega ali več terminalnih izrastkov na koncu zadka - terminalnega filuma oz. cerkov. Tudi pri samcih je opazen trend redukcije telesnih značilnosti, najbolj opazen pri očeh - od dobro razvitih pri bazalnih družinah prek vrste ocelov pri vmesnih do samo para ocelov pri najrazvitejših »neococcoidih«. Za samce je značilno tudi, da je zadnji stadij pred preobrazbo v odraslo žival nepremičen, podoben bubi žuželk s popolno preobrazbo.

Razmnožujejo se lahko spolno ali partenogenetsko; samica lahko tekom svojega življenja izleže tudi do 1000 ličink (kot jajčeca ali živorodno), kar bi pri okoli šestih generacijah letno v najboljšem primeru zneslo preko 30 milijonov živali vsako leto. Gibljive so samo ličinke samic prvega stadija, po prvi levitvi pa izgubijo noge in se pritrdijo na gostiteljsko rastlino.

Ekologija

 src=
Mravlja nabira mano s kaparjev

Predstavnike skupine najdemo v vseh podnebnih pasovih od tropov do tundre, kjer rastejo njihove gostiteljske rastline. Večina vrst kaparjev je polifagih, prehranjujejo se lahko z mnogimi rastlinskimi vrstami. Med njimi pa so tudi takšni, ki so se specializirali na eno ali dve sorodni vrsti gostitelja. Kot nepremično pritrjene živali so lahka tarča plenilcev, predvsem drugih žuželk, kot so polonice, tenčičarice, plenilske stenice itd.

Znotraj skupine se je zaradi tega večkrat ločeno razvilo tesno sožitje z mravljami, kjer mravlje varujejo kaparje pred plenilci v zameno za sladko mano, ki jo ti izločajo skozi zadnjično odprtino. Ocenjujejo, da lahko kolonija mravelj letno na ta način pridobi tudi do 500 kg mane, ki jim predstavlja glavni vir dušika.

Pomen za človeka

 src=
Kaparji vrste Dactylopius coccus, iz katerih pridobivajo karmin

Kaparji so med ekonomsko najpomembnejšimi svetovnimi škodljivci na kulturnih rastlinah, posebej trajnicah, kot so sadno drevje, okrasne lesne rastline in sobno rastlinje. Škodo povzročajo s sesanjem rastlinskih sokov, kar povzroča venenje, in vnašanjem drugih patogenih organizmov (rastlinski virusi, bakterije, glive) v tkivo. Zaradi majhne velikosti jih pogosto opazimo šele takrat, ko so povzročili že precej škode, še posebej težavna pa je detekcija med karantenskimi pregledi ob majhni gostoti populacije.

Manj znana je uporaba kaparjev za pridobivanje uporabnih snovi. Iz izločka gojenih kaparjev vrste Dactylopius coccus pridobivajo barvilo karmin, iz drugih pa tudi šelak in nekatere voske. Mana, ki jo izločajo kaparji, se na vročini strdi v sladko kepo in domnevajo, da so z njeno pomočjo Izraeliti preživeli izgon v puščavo, kot ga opisuje Stara zaveza.

Zatiranje kaparjev s kemičnimi sredstvi (insekticidi) je težavno, saj trden oklep samic nudi dobro zaščito pred kemikalijami v obliki aerosolov. Škropljenje je učinkovito le proti ličinkam v prvem stadiju. Učinkovitejše je premazovanje z olji, ki zaduši tudi odrasle samice, vendar se ekonomsko gledano večinoma ne izplača in se uporablja le pri zelo hudih infekcijah. V ZDA je bilo razširjeno zadimljanje s cianidom, vendar so morali uporabo cianida opustiti, ko so postali kaparji odporni nanj. Eden najuspešnejših primerov biološke kontrole pa je vnos polonice vrste Rodolia cardinalis, ki so jo vnesli za nadzor populacije pomarančevega kaparja (Icerya purchasi), ki se je v ZDA razširil iz Avstralije.

Sistematika in evolucija

 src=
Kapar z voskastimi nitkami

Glede na izjemno specializiranost telesne oblike so kaparji nedvomno monofiletska skupina. Sistematika znotraj skupine pa je težavna, temelji skoraj izključno na telesnih značilnostih samic, kjer se vrste največkrat ločijo med seboj le po mikroskopskih znakih. Težavo pri klasifikaciji predstavlja tudi dejstvo, da so kaparji genetsko ena od najzapletenejših skupin živali, saj poznajo poleg spolnega razmnoževanja še vsaj sedem različnih tipov partenogeneze. Kljub temu so kaparji zaradi ekonomske pomembnosti ena od najbolj preučevanih skupin žuželk.

Fosilni ostanki v kamninah so redki, verjetno zaradi pritrjenega načina življenja samic in majhnih ter kratkoživih samcev. Obstaja nekaj fosilov iz perma in triasa, ki pa verjetno pripadajo ličinkam in njihova uvrstitev med kaparje ni zanesljiva. Najstarejše fosile, ki potrjeno pripadajo kaparjem, datirajo v začetek krede, pred 130-140 milijoni let, glede na ostanke sorodnih listnih uši pa domnevajo, da je skupina nastala v juri. Na račun samcev, ujetih v jantar, je fosilni zapis kaparjev eden najpopolnejših med žuželkami, vendar pa je sorodnost z danes živečimi vrstami težko oceniti zaradi slabše raziskanosti slednjih.

Tradicionalno delimo kaparje v dve večji taksonomsko nerangirani skupini, »primitivne« Archaeococcoide in »napredne« Neococcoide. Slednji so nedvoumno monofiletski, saj imajo predstavniki vseh družin močno reducirane oči. Njihov izvor ni znan, nastali pa so hkrati z obsežno radiacijo kritosemenk v pozni kredi. Skupina vsebuje obe največji družini, Coccidae s 1000 vrstami in Diaspididae s 1700 vrstami kaparjev.

Kaparji v Sloveniji

Za Slovenijo je znanih okrog 20 vrst kaparjev, ki napadajo predvsem vinsko trto in sadno drevje, slabše pa so raziskane vrste, ki jedo okrasno rastlinje. Med bolj znanimi vrstami je ameriški kapar (Quadraspidiotus perniciosus), ki so ga po 1. svetovni vojni zanesli v Evropo iz Združenih držav Amerike in je samo v Sloveniji povzročil propad milijonov dreves. Njegovo populacijo so po 2. svetovni vojni uspešno omejili z uporabo več metod, predvsem insekticidov, biološke kontrole in karantene za uvožene sadike.

Viri

  • Grimaldi D.; Engel M.S. (2005). Evolution of the Insects. Cambridge: Cambridge University Press. COBISS 55898625. ISBN 0521821495.
  • Gullan P.J.; Cranston P.S. (2005). The Insects - an outline of entomology (3 izd.). Blackwell publishing. COBISS 427253. ISBN 1-4051-1113-5.
  • Sket B. s sod (ur.) (2003). Živalstvo Slovenije. Tehniška založba Slovenije, Ljubljana. str. 664. COBISS 123099392. ISBN 86-365-0410-4.
  • Triplehorn, Charles A.; Johnson, Norman F. (2005). Borror and DeLong's Introduction to the Study of Insects (7 izd.). Belmont : Thomson Brooks/Cole. COBISS 1573286. ISBN 0-03-096835-6.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Avtorji in uredniki Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia SL

Kaparji: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia SL

Kaparji (znanstveno ime Coccoidea), so naddružina polkrilcev, ki jo uvrščamo v podred prsokljuncev, sestavlja pa jo okoli 8000 danes živečih opisanih vrst. To so rastlinojede žuželke, ki so prepoznavne po izrazitem spolnemu dimorfizmu, med ljudmi pa znane predvsem zaradi vrst, ki se prehranjujejo s kulturnimi rastlinami, zaradi česar jih pogosto obravnavamo kot škodljivce. Slovensko ime so dobili po telesni zgradbi samic, ki od daleč izgledajo kot drobne kapice na rastlini.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Avtorji in uredniki Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia SL

Sköldlöss ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Sköldlöss är små insekter i ordningen halvvingar (Hemiptera), vanligen klassificerade som överfamiljen Coccoidea. Det finns över 7 000 arter av sköldlöss, varav ungefär 90 förekommer i Sverige.[1]

Sköldlöss är alla växtparasiter som livnär sig på sav som de tar direkt från växtens kärlsystem. Sköldlöss varierar dramatiskt i utseende. Vuxna honor kan inte röra sig och sitter fast på den växt de livnär sig på. De utsöndrar ett vaxlikt täcklager för skydd; som en liten sköld.

Sköldlöss livnär sig på ett stort antal växtarter, och många sköldlusarter anses vara skadeinsekter. Det finns vissa arter som tvärtemot är ekonomiskt värdefulla, som Dactylopius coccus och Laccifer lacca. Sköldlössens täcklager fungerar som skydd mot många vanliga insektsmedel, vilka sålunda enbart är effektiva innan skölden utvecklats, det vill säga hos unga ännu rörliga individer. Olika former av kvävande (olje- eller såpbaserade) motmedel är dock funktionella.

Sköldlushonorna bevarar i motsats till de flesta halvvingar sin larvform som könsmogna. Adulta hanar har vingar, men äter aldrig och dör inom en eller två dagar. Fortplantningssystemt varierar stort mellan arterna i gruppen och omfattar båda hermafroditer och sju former av partenogenes (jungfrufödelse).

Källor

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Sköldlöss: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Sköldlöss är små insekter i ordningen halvvingar (Hemiptera), vanligen klassificerade som överfamiljen Coccoidea. Det finns över 7 000 arter av sköldlöss, varav ungefär 90 förekommer i Sverige.

Sköldlöss är alla växtparasiter som livnär sig på sav som de tar direkt från växtens kärlsystem. Sköldlöss varierar dramatiskt i utseende. Vuxna honor kan inte röra sig och sitter fast på den växt de livnär sig på. De utsöndrar ett vaxlikt täcklager för skydd; som en liten sköld.

Sköldlöss livnär sig på ett stort antal växtarter, och många sköldlusarter anses vara skadeinsekter. Det finns vissa arter som tvärtemot är ekonomiskt värdefulla, som Dactylopius coccus och Laccifer lacca. Sköldlössens täcklager fungerar som skydd mot många vanliga insektsmedel, vilka sålunda enbart är effektiva innan skölden utvecklats, det vill säga hos unga ännu rörliga individer. Olika former av kvävande (olje- eller såpbaserade) motmedel är dock funktionella.

Sköldlushonorna bevarar i motsats till de flesta halvvingar sin larvform som könsmogna. Adulta hanar har vingar, men äter aldrig och dör inom en eller två dagar. Fortplantningssystemt varierar stort mellan arterna i gruppen och omfattar båda hermafroditer och sju former av partenogenes (jungfrufödelse).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Червеці ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Поведінка

Червеці зустрічаються передусім взимку і весною. Вони люблять селитися на різних кімнатних рослинах, як правило на нижній стороні листя, особливо на листяних жилках. Часто вони з'являються на пальмах, олеандрі, фікусах, орхідеях. Також вони віддають перевагу папоротям і твердолистим рослинам, такі як цитрусові або лавр благородний. Оскільки дорослий червець, як правило, не міняє свого місцезнаходження, важливу роль грає хороше маскування. Тому червеці за кольором нерідко пристосовані до довкілля і ховаються на нижній стороні листя. Наявність червеців стає помітною передусім по їх липких виділеннях, які дрібними краплями крапають вниз, а також по появі мурашок. Червеці живляться головним чином білками рослинних соків. Чистий цукор, що міститься в рослинних соках, багато видів червеців виділяють як липку падь. Для того, щоб червець при цьому сам не заклеювався, крапельки паді буквально вистрілюються з відповідних залоз.

Класифікація

Включає такі родини:

Aclerdidae
Asterolecaniidae
Beesoniidae
Carayonemidae
Cerococcidae
Псевдощитівки (Coccidae)
Conchaspididae
Dactylopiidae
Щитівки Diaspididae
Eriococcidae
Halimococcidae
Kermesidae
Kerriidae
Lecanodiaspididae
Margarodidae
Micrococcidae
Monophlebidae
Ortheziidae
Phenacoleachiidae
Phoenicococcidae
Борошнисті червеці (Pseudococcidae)
Putoidae
Stictococcidae

Примітки

  1. а б Этимологический словарь М. Фасмера; 4, 334. Текст
  2. а б Большой энциклопедический словарь «Биология». — под ред. М. С. Гилярова, М.: Большая российская энциклопедия, 1998. ISBN 5-85270-252-8.

Посилання


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Coccoidea ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Включает от 32[3] до 49 семейств (более 10 ископаемых)[4][5][6], 1056 родов и подродов (включая 470 монотипических родов), 7634 видов и подвидов. (Ben-Dov, 2006). Крупнейшие семейства: Щитовки (Diaspididae) (2383 видов и подвидов, 371 род и подрод), Мучнистые червецы (Pseudococcidae) (2194, 277), Войлочники (Eriococcidae) (556, 68), Маргародиды (Margarodidae) (439, 70)[7].

В Европе червецы представлены несколькими семействами, в том числе:

Червецы как вредители

Некоторые виды червецов относятся к экономически наиболее серьёзным вредителям в сельском хозяйстве. К примеру, ананасовый мучнистый червец (Dysmicoccus brevipes) — основной вредитель ананасов, вид Asterolecanium coffeaeкофейных деревьев, а желобчатый австралийский червец (Icerya purchasi) — цитрусовых. Наряду с тлёй и белокрылками червецы являются наиболее частыми вредителями комнатных растений, отнимая у них важные для роста минеральные вещества. Выделенной падью некоторых видов кокцидов и появлением капнодиальных грибов (т. н. черни) замедляется фотосинтез. Щитовки к тому же вспрыскивают в растение ядовитые вещества, останавливающие его рост и вызывающие в крайних случаях даже гибель растения. Падь нередко является помехой для человека. В квартирах она клеится к полу, мебели, окнам, на улице — к стёклам автомобилей. В виноделии падь может негативно отражаться на вкусе вина.

Причины появления червецов

Причиной появления червецов часто являются неблагоприятные условия, в которых находится растение. Иными словами, червецы — это всего лишь симптом. Червецы паразитируют на ослабленных и переудобрённых азотом растениях. Зимой многие комнатные растения получают недостаточно света или стоят в слишком отопленном помещении. Из-за этого меняется консистенция растительных соков, что поощряет быстрое размножение червецов.

Профилактика и борьба с червецами

Чтобы избежать появления червецов, следует улучшить условия, в которых расположено растение, и поместить его в более светлое и прохладное место. Земля, в которой оно находится, должна быть рыхлее и пропускать больше воздуха. При немногочисленном наличии червецов достаточно удалить их с растения мокрой тряпкой или щёткой, обмыв его мыльным раствором. Эффективно также обмывание растения сильной струёй воды. Весной рекомендуется раздавливать самок. Помогают настойки из таких составляющих как луковая или картофельная кожура, листья ревеня, чеснок, крапива, пижма, полынь или водоросли. При более сильном поражении растения, а также если речь идёт о сельскохозяйственных культурах могут применяться масляные пестициды. Против червецов можно также использовать их естественных врагов, специализированных на какой-то определённый вид. Против мучнистых червецов в парниках и зимних садах возможно применение австралийских божьих коровок. Другими естественными врагами червецов являются златоглазки, журчалки, ихневмониды, хищнецы, уховёртки и галлицы. Перед их применением рекомендуется точно определить вид червецов-вредителей.

Червецы как полезные насекомые

 src=
Кошенили на листе

Червецы приносят не только вред, но и являются полезными в различных отношениях. Частично они входят в симбиоз с другими животными и даже с человеком.

Источник красителей

Основная статья: Кошениль

Ацтекам было известно производство из червецов ярко-красного красителя кармина, который в наше время используется в текстиле, продуктах питания и косметике. В Европе ещё с железного века использовались несколько видов кермесов (Kermes), прежде всего кермес средиземноморский (Kermes vermilio)[8][9], дубовая кошениль[10][11], для добычи красителя кермеса (англ.)русск. ярко-карминного или алого цвета[12][13][14]. Ещё один вид под именем польская кошениль (Porphyrophora polonica) использовался в Средневековье, в основном в Восточной Европе. В Латинской Америке кармин добывается из мексиканской кошенили (Dactylopius coccus)[15]. Пищевой краситель E120 кармин из этого вида содержится, к примеру, в напитке кампари.

Использование для лаков

 src=
Ложнощитовка Eulecanium cerasorum

Обитающий в Южной и Юго-Восточной Азии вид червецов Kerria lacca (Kerriidae) является сырьём для шеллака, который в первой половине XX века использовался для изготовления пластинок, а сегодня в спреях для волос. Также он используется при уходе за мебелью, при изготовлении мебели и музыкальных инструментов, особенно скрипок. В пищевой промышленности он под кодом E 904 используется в оболочках шоколадных драже.

Использование воска

Личинки самцов восковой ложнощитовки (Ceroplastes ceriferus) выделяют определённый сорт воска, который в отличие от пчелиного имеет более высокую температуру таяния (82 °C), почти не издаёт запахов и отлично подходит для изготовления свечей.

Взаимодействие с другими животными

 src=
Колония мучнистых червецов (Pseudococcidae) и муравьи

Падь, выделяемая червецами, является очень лакомой пищей для муравьёв. Они буквально доят червецов, защищают их и содействуют при распространении молодых особей. Также падью лакомятся осы, которые одновременно опыляют растения, на которых любят селиться червецы. Пчёлы собирают падь и делают из неё специальный мёд. Сами червецы являются пищей различных видов птиц и насекомых. Некоторые виды червецов выработали защиту против естественных врагов, имея очень горький вкус, из-за чего враги их избегают.

Примечания

  1. Стриганова Б. Р., Захаров А. А. Пятиязычный словарь названий животных: Насекомые (латинский-русский-английский-немецкий-французский) / Под ред. д-ра биол. наук, проф. Б. Р. Стригановой. — М.: РУССО, 2000. — 560 с. — 1060 экз.ISBN 5-88721-162-8.
  2. Трапезникова Ирина Валентиновна. 2011. Особенности размножения и кариосистематика мучнистых червецов (Homoptera: Pseudococcidae). Автореферат диссертации на соискание ученой степени кандидата биологических наук. Санкт-Петербург – 2011.
  3. Gullan, P. J.; Cook, L. G. 2007: Phylogeny and higher classification of the scale insects (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea). Pp. 413-425 in: Zhang, Z.-Q. & Shear, W.A. (eds) Linnaeus tercentenary: progress in invertebrate taxonomy. Zootaxa, 1668: 1–766. PDF
  4. Chris J. Hodgson, Nate B. Hardy. 2013. The phylogeny of the superfamily Coccoidea (Hemiptera: Sternorrhyncha) based on the morphology of extant and extinct macropterous males. Systematic Entomology. Volume 38, Issue 4, pages 794–804, October 2013
  5. Williams, D. J. 2013: Family-group names in the scale insects (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea)—a supplement. Zootaxa, 3616(4): 325-344. doi: 10.11646/zootaxa.3616.4.2
  6. Williams, D. J.; Denno, B. D. 2014: Scale insect genus-group names and their families (Hemiptera: Sternorrhyncha: Coccoidea). Zootaxa, 3813(1): 1-84. doi: 10.11646/zootaxa.3813.1.1
  7. Yair Ben-Dov. A Systematic Catalogue of Eight Scale Insect Families (Hemiptera: Coccoidea) of the World: Aclerdidae, Asterolecaniidae, Beesoniidae, Carayonemidae, Conchaspididae, Dactylopiidae, Kerriidae and Lecanodiaspididae. — Elsevier, 2006. — 388 p. — ISBN 0-444-52836-9.
  8. Римский-Корсаков, Михаил Николаевич. Червец кермесовый // Энциклопедический словарь Брокгауза и Ефрона : в 86 т. (82 т. и 4 доп.). — СПб., 1903. — Т. XXXVIIIa. — С. 512.
  9. Pellizzari, Giuseppina, Porcelli, Francesco, Convertini, Stefano, Marotta, Salvatore. Description of nymphal instars and adult female of Kermes vermilio Planchon (Hemiptera, Coccoidea, Kermesidae), with a synopsis of the European and Mediterranean species (англ.) // Zootaxa. — 2012. — Vol. 3336. — P. 36-50. — DOI:10.5281/zenodo.214057.
  10. Текстиль из «замёрзших» могил Горного Алтая IV - III вв. до н. э. : (опыт междисциплинарного исслед.) = Textiles from the "frozen" tombs in Gorny Altai 400-300 BC / Н. В. Полосьмак [и др.]; отв. ред. Б. А. Литвинский. — Новосибирск: Изд-во Сибирского отделения Российской академии наук, 2006. — С. 184. — 264 с. — (Интеграционные проекты СО РАН= SB RAS Integrate projects/ Российская акад. наук, Сибирское отд-ние, Ин-т археологии и этнографии [и др.]; Вып. 5). — ISBN 5-7692-0851-1.
  11. Бей-Биенко, Григорий Яковлевич. Общая энтомология : [Учебник для ун-тов и с.-х. вузов по спец. «Защита растений»] / Г. Я. Бей-Биенко. — 3-е изд., доп.. — М.: Высшая школа, 1980. — 416 с.
  12. Астафьев, Александр Сергеевич. Кермес // Энциклопедический словарь Брокгауза и Ефрона : в 86 т. (82 т. и 4 доп.). — СПб., 1895. — Т. XIVa. — С. 957—958.
  13. Кермес // Толковый словарь живого великорусского языка : в 4 т. / авт.-сост. В. И. Даль. — 2-е изд. — СПб. : Типография М. О. Вольфа, 1880—1882. — Т. 2. — С. 106.
  14. Кермес // Малый энциклопедический словарь Брокгауза и Ефрона : в 4 т. — СПб., 1907—1909.
  15. Зотова, Н. Ю. Чудесная кошениль, или История о кармине // «Биология» : газета. — 2003. — № 34.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Coccoidea: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
 src= Мексиканская кошениль (Dactylopius coccus)

Включает от 32 до 49 семейств (более 10 ископаемых), 1056 родов и подродов (включая 470 монотипических родов), 7634 видов и подвидов. (Ben-Dov, 2006). Крупнейшие семейства: Щитовки (Diaspididae) (2383 видов и подвидов, 371 род и подрод), Мучнистые червецы (Pseudococcidae) (2194, 277), Войлочники (Eriococcidae) (556, 68), Маргародиды (Margarodidae) (439, 70).

В Европе червецы представлены несколькими семействами, в том числе:

Щитовки (Diaspididae Targioni-Tozzetti, 1868) Парножелезистые червецы (Asterolecaniidae Cockerell, 1896) Пластинчатые червецы (Ortheziidae Amyot et Serville, 1843) Маргародиды (Margarodidae Cockerell, 1899) (гигантские червецы) Кокциды (Coccidae Falln, 1814) (ложнощитовки, подушечницы) Кермесы (Kermesidae Signoret, 1875) Мучнистые червецы (Pseudococcidae Cockerell, 1905) (ложноподушечницы) Войлочники (Eriococcidae Cockerell, 1899) Кошенили (Dactylopiidae) Аклердиды (Aclerdidae Cockerell, 1905)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

介殼蟲總科 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

介殼蟲總科(學名:Coccoidea),又名蚧总科[3],為半翅目胸喙亞目(舊屬同翅目,現同翅目合併到半翅目)下面的一個總科,計有23個科,合共8000多種昆蟲。這還未計算已滅絕而只剩下化石的14個科。這個總科底下的物種均為細小的昆蟲。

生態

介殼蟲總科生物通常都為植物寄生蟲,透過直接侵入植物的維管束系統來吸取植物的汁液為主食。也有以菌類維生的,如:Ortheziidae英语Ortheziidae科的Newsteadia英语Newsteadia屬生物。介殼蟲各種主類的大小不一:有些可以小至1-2毫米,有的則在五毫米左右。母成蟲都被硬殼或鱗片長期固定在植物上,並不能行動。會分泌出來自我防衛,此物質很像魚類的鱗片。

因為他們以植物為寄生主,所以常被農民視為害蟲

有些介殼蟲能和螞蟻共存[4]

系統分類

現時,介殼蟲總科包括有以下各科[5][6]

參考文獻

  1. ^ Johnson, hristine; Agosti, Donat; Delabie, Jacques H.; Dumpert, Klaus; Williams, D. J.; Tschirnhaus, Michael VON; Maschwitz, Ulrich. Acropyga and Azteca Ants (Hymenoptera: Formicidae) with Scale Insects (Sternorrhyncha: Coccoidea): 20 Million Years of Intimate Symbiosis. American Museum Novitates. 2001, 335: 1–18. ISSN 0003-0082. doi:10.1206/0003-0082(2001)335<0001:AAAAHF>2.0.CO;2.
  2. ^ Coccoidea Handlirsch, 1903. Integrated Taxonomic Information System (英语).
  3. ^ 3.0 3.1 武三安. 中国绵粉蚧属种类记述(同翅目:蚧总科:粉蚧科). 《动物分类学报》. 2000年, 第25卷 (第1期) (中文(简体)‎).
  4. ^ Itino, Takao; Murase, Kaori; Sato, Yumiko; Inamori, Keita; Itioka, Takao; Quek, Swee-Peck; Ueda, Shouhei. An ancient tripartite symbiosis of plants, ants and scale insects. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences. 2008, 275 (1649): 2319–26. JSTOR 25249807. PMC 2603224. PMID 18611850. doi:10.1098/rspb.2008.0573.
  5. ^ 王文哲. 常見介殼蟲介紹 (第六期). 臺中區農業改良場. 2000年3月 [2013-01-31]. (原始内容存档于2014-04-19) (中文(繁體)‎).
  6. ^ Coccoidea. Integrated Taxonomic Information System. 2005 [2005] (英语).
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

介殼蟲總科: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

介殼蟲總科(學名:Coccoidea),又名蚧总科,為半翅目胸喙亞目(舊屬同翅目,現同翅目合併到半翅目)下面的一個總科,計有23個科,合共8000多種昆蟲。這還未計算已滅絕而只剩下化石的14個科。這個總科底下的物種均為細小的昆蟲。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

カイガラムシ ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
Question book-4.svg
この記事は検証可能参考文献や出典が全く示されていないか、不十分です。
出典を追加して記事の信頼性向上にご協力ください。2011年8月
カイガラムシ上科 Coccoidea Ceroplastes rubens 01.jpg 分類(ウイルス) : 腹吻群 Sternorryncha : 動物界 Animalia : 節足動物門 Arthropoda : 昆虫綱 Insecta 亜綱 : 有翅昆虫亜綱 Pterygota : カメムシ目(半翅目) Hemiptera 亜目 : ヨコバイ亜目(同翅亜目) Homoptera 上科 : カイガラムシ上科 Coccoidea

本文参照

カイガラムシ(介殻虫、学名:Coccoidea)は、カメムシ目ヨコバイ亜目腹吻群カイガラムシ上科に分類される昆虫の総称。果樹や鑑賞樹木の重要な害虫となるものが多く含まれるとともに、いくつかの種で分泌する体被覆物質や体内に蓄積される色素が重要な経済資源ともなっている分類群である。

概要[編集]

熱帯亜熱帯に分布の中心を持つ分類群であるが、植物の存在するほぼ全ての地域からそれぞれの地方に特有のカイガラムシが見出されており、植物のある地域であればカイガラムシも存在すると考えても差し支えない。現在世界で約7,300種が知られており、通常は28科に分類されている。ただしカイガラムシの分類は極めて混乱しており、科の区分に関しても分類学者により考え方が異なる。

日本に分布する代表的な科としてはハカマカイガラムシ科 Orthezidaeワタフキカイガラムシ科 Margarodidaeコナカイガラムシ科 Pseudococcidaeカタカイガラムシ科 Coccidaeマルカイガラムシ科 Diaspididae などがある。

固着生活への適応[編集]

アブラムシキジラミなど腹吻群の昆虫は、基本的に長い口吻(口針)を植物組織に深く差し込んで、あまり動かずに篩管液などの食物を継続摂取する生活をし、しばしば生活史の一時期や生涯を通じて、ほとんど動かない生活をする種が知られる。その中でもカイガラムシ上科は特にそのような傾向が著しく、多くの場合に脚が退化する傾向にあり、一般的に移動能力は極めて制限されている。

脚が退化する傾向にはあるものの、原始的な科のカイガラムシではそこに含まれるほとんどの種が機能的な脚を持っており、中には一生自由に動き回ることができる種もいる。イセリアカイガラムシオオワラジカイガラムシはその代表例で、雌成虫に翅は通常無いものの、雌成虫にも脚、体節、触角、複眼が確認できる。しかしマルカイガラムシ科などに属するカイガラムシでは、から孵化したばかりの1齢幼虫の時のみ脚があり自由に動き回れるが、2齢幼虫以降は脚が完全に消失し、以降は定着した植物に完全に固着して生活するものがいる。こうしたカイガラムシでは、1齢幼虫以外は移動することは不可能で、脚以外にも体節、触角、複眼も消失する。雌の場合は、一生を固着生活で送り、そのまま交尾・産卵、そして死を迎えることになる。

基本的には固着生活を営む性質のカイガラムシでも、一部の科以外のカイガラムシでは機能的な脚を温存しており、環境が悪化したり、落葉の危険がある葉上寄生をした個体が越冬に先駆けて、歩行して移動する場合もある。

だが、基本的に脚が温存されるグループのカイガラムシであっても、樹皮の内部に潜入して寄生する種やイネ科草本の稈鞘下で生活する種などでは、脚が退化してしまい成虫においては痕跡的な脚すら持たないものもいる。

また固着性の強い雌と異なり、雄は成虫になると翅と脚を持ち、自由に動けるようになる。だが、雄でも幼虫の頃は脚、体節、触角、複眼が消失し、羽化するまで固着生活を送る種が多い。

虫体被覆物[編集]

もうひとつカイガラムシに特徴的な形質は体を覆う分泌物で、虫体被覆物と呼ばれる。虫体被覆物の主成分は余った栄養分と排泄物である。多くのカイガラムシが食物としているのは篩管に流れる液であり、ここに含まれる栄養素は著しくに偏った組成となっている。これをカイガラムシの体を構成する物質として同化すると、欠乏しがちな窒素リンなどと比して、炭素があまりにも過剰になってしまうので、これを処理する必要がある。処理の手段の一つは食物に含まれる過剰の糖と水分を、消化管にある濾過室という器官で消化管の経路をショートカットさせて糖液として排泄してしまうことであり、この排泄された糖液を甘露という。また、体内に取り込まれた過剰の糖分は炭化水素ワックスエステル樹脂酸類などといった、質の分泌物に変換されて体表から分泌され、虫体被覆物となる。カイガラムシの種類によっては、甘露などの消化管からの排泄物を体表からの分泌物とともに虫体被覆物の構成要素としている。

通常虫体が露出しているように見える種のカイガラムシでも、その表面は体表の分泌孔や分泌管から分泌されたセルロイド状の分泌物の薄いシートで被覆されている。また、分泌物の量が多いものでは体表が白粉状や綿状、あるいは粘土状の蝋物質で覆われていることが容易に観察できる。

マルカイガラムシ科のカイガラムシは多くの科のカイガラムシとは少々様相が異なり、英語で Armored scale insects と呼ばれるように、虫体からは分離して、体の上を屋根のように覆う介殻と呼ばれる貝殻状の被覆物の下で生活している。これは体表の腺から分泌される繊維状の分泌物などを腹部末端の臀板と呼ばれる構造を左官職人の用いる(こて)のように用いて壁を塗るように作り上げられる。このとき虫体は口針を差し込んでいる箇所を中心に回転運動して広い範囲に分泌物を塗りこむ。この介殻も、余った栄養分と排泄物から成り立っている。

生活史[編集]

典型的な不完全変態である他のカメムシ目(半翅目)の昆虫と異なり、仮変態(新変態、副変態とも)と呼ばれる変態を行う。雌雄では成長過程が大幅に異なっている。

雌の場合、2齢幼虫を経て成虫になるが、脱皮せずにそのまま成虫になる種が多く見られる。これは脚などが消失し、固着生活を送る種では顕著に見られる。すなわち、羽化をせずに成虫になる。このような種では体内に大きな卵のうを有しているため産卵活動もせず、交尾後、雌成虫の死骸から孵化した1齢幼虫が這い出してくる形となる。また、脚などが消失せず、移動生活を送る種でも、羽化して成虫になる種は多くない。

雄の場合、3齢幼虫を経て成虫になるが、この3齢幼虫は擬蛹と呼ばれる。つまり、完全変態昆虫の蛹に該当するが、体内構造が完全変態昆虫の蛹のそれとは大幅に異なっている。むしろ、アワフキ類やコナジラミ類に見られる擬蛹期幼虫と体内構造が似ている。このため、「カイガラムシの雄には蛹の期間があるため、完全変態である」という説明がよくされるが、厳密には不完全変態であり、不完全変態と完全変態の中間的な性質をもち特殊化した物と考えられている。前出の仮変態もこれに因んでいる。そして、羽化して翅と脚を有する成虫になる。翅は2対4枚あるが、退化して1対2枚しかない種も多く存在する。雄成虫には口吻がなく、精巣が異常なまでに発達している。そして、交尾を済ませるとすぐに死んでしまう。雄成虫の寿命は数時間から数日程度で、交尾のためだけに羽化する。

近年、カイガラムシ上科に属する種の中には、雌雄が逆転し、雄が一生を固着生活で終えるのに対し、雌が擬蛹~羽化によって有翅の成虫となる種も発見されている。そして、活発に交尾・産卵をして短い成虫期間を生殖に費やす。また、雌雄ともに擬蛹~成虫というプロセスをたどる種も発見されている。さらには、最終齢幼虫(擬蛹)が不動ではなく摂食する種も存在する。だが、これらの種をカイガラムシ上科に分類するべきではない、とする学説も存在する。カイガラムシの分類学的研究が大幅に遅れているため、これらの種に対して決定的な分類は未だされていない。

食性[編集]

草食性で、大半の被子植物に寄生し、口吻を構成する口針を植物の組織に深く突き刺して、篩管などの汁液を摂取する。食物は維管束から篩管液を摂取するものが多いが、葉に寄生するものを中心に、葉肉細胞などの柔組織の細胞を口針で破壊して吸収するものも少なくない。雌成虫は口吻が異常なまでに発達している種が多く、固着生活を送る種では顕著である。これらの種では寄生している植物から引き剥がしても、口吻が確認できないことが多い。引き剥がした際、口吻まで引きちぎられて宿主植物の内部に残存してしまっていることが多いからである。そのため、宿主植物から引き剥がされた固着性のカイガラムシは、すぐに死んでしまうことが多い。また、移動生活を送る種の場合は、口吻で植物体にくっついているが、それ以外の部分は密着していないため、寄生している植物から引き剥がしても口吻が確認できる。腹面に隠れている頭部全体や脚も確認できることが多い。

分類[編集]

カイガラムシ上科は28科に分けられることが多いが、カイガラムシの分類学的研究は大変遅れているため科の概念すら研究者間でコンセンサスが得られていないものも多い。

ここでは日本に分布しており、分類学的にも安定していると考えられる以下の12科について概説する。

ハカマカイガラムシ科 Ortheziidae
多くの研究者に最も原始的なカイガラムシの科とみなされているグループのカイガラムシである。体は比較的硬い石膏のような白色かつ鱗状のワックスで被われているのが普通で、体型は通常のアブラムシに一見良く似ている。成熟した雌成虫は腹面に袴状の卵嚢(尾嚢)を分泌する。カイガラムシとしては非常によく発達した脚を有するが、移動性は少なく緩慢でぎこちない歩行を行う。体表は多数の刺毛で被われ、ワックスの分泌パターンに対応した独特の刺毛帯群をもつ。小さな科で世界では4亜科200種程度、日本ではOrthezia 属、Newsteadia 属、Nipponorthezia 属、Ortheziola 属、Ortheziolamameti 属の5属7種が記録されている。
このグループのカイガラムシは地上の草本類で比較的良く見られるが、地中で生息しているものも少なくない。地中棲のものは発見が難しいため調査が不十分で、まだ数種の未記載種あるいは未記録種が日本にいるものと推測されている。
ワタフキカイガラムシ科 Margarodidae
フクロカイガラムシ科 Eriococcidae
コナカイガラムシ科 Pseudococcidae
タマカイガラムシ科 Kermesidae
カタカイガラモドキ科 Aclerdidae
カタカイガラムシ科 Coccidae
雌成虫が成熟すると、その背面が硬くなるものが多いため、この名がある。成熟すると背面に蝋をかぶったり、後部に蝋を分泌するものもあり、その見かけは極めて多様。カタカイガラムシ、ワタカイガラムシ、ヒモワタカイガラムシ、タマカイガラムシ、イボタロウムシルビーロウカイガラムシなど。
フサカイガラムシ科 Asterolecaniidae
フジツボカイガラムシ科 Cerococcidae
ニセタマカイガラムシ科 Lecanodiaspididae
カブラカイガラムシ科 Beesoniidae
マルカイガラムシ科 Diaspididae

人間との関係[編集]

害虫[編集]

「カイガラムシ」と一口に言ってもその種類は多く、いろいろな草花、樹木がカイガラムシに吸汁される。ただし草本類への加害は、樹木への加害に比べ少ない。吸汁された植物は、篩管液を奪われることにより生長に直接的な悪影響が出る。また、排泄物を介殻の材料として利用するマルカイガラムシ科以外のカイガラムシの排泄物は多くの場合、余剰の糖分を大量に含むため、これを栄養源とするすす病の発生を間接的に誘発する。なおコナカイガラムシ科やカタカイガラムシ科のカイガラムシのなかには植物病原ウイルスを媒介するものも知られている。また、マルカイガラムシ科の一部は担子菌類モンパキン科に属するコウヤク病菌 Septobasidium spp. と共生して樹木にコウヤク病を引き起こす。

防除方法[編集]

カイガラムシは、虫体が蝋状の物質で覆われたり、殻があったりするため、農薬を散布しても十分に虫体に付着せず、防除が難しい害虫である。

このためガス効果のあるピリミホスメチル(商品名アクテリック)、浸透移行性のあるアセタミプリド(商品名モスピラン)、気門を塞ぎ窒息を狙うマシン油乳剤(商品名スプレーオイル、機械油乳剤)などがよく使われる。これらは園芸店やホームセンターなどで容易に入手でき、一般家庭でも使用しやすい農薬である。

また、メチダチオン(DMTP、商品名スプラサイド)や石灰硫黄合剤(商品名も同じ)も効果的である。しかし前者は劇物のため入手が面倒であり慎重な取り扱いが必要で、後者は皮膚や噴霧器を侵したり強い硫黄臭を出すため、一般家庭での使用には向かない。

カイガラムシが少数の場合は、農薬を使うよりも歯ブラシなどでこすり落とすのが簡単である。

また、天敵による防除が試みられた種も多く、うまく行った場合には劇的な効果が上がっている。天敵を利用したカイガラムシの防除方法の成功例として著名なものに捕食性昆虫であるベダリアテントウムシを利用したイセリアカイガラムシの防除、捕食寄生者であるヤノネキイロコバチおよびヤノネツヤコバチを利用したヤノネカイガラムシの防除、Cassava mealy bug Phenacoccus manihoti の、寄生性昆虫Apoanagyllus lopezi を利用した防除例などがあげられる。こうした天敵を利用した防除が劇的な効果をあげた例は侵入害虫のカイガラムシへの対策として、そのカイガラムシの原産国にいる天敵を導入した場合に多い。

カイガラムシの天敵を生物農薬として商品化したものもあるが、天敵の放飼によって永続的な効果を期待するものが大半であり、天敵を農薬的に繰り返し放飼しなければならないような例は少ないため、商業的にはあまり成功していない。

資源生物[編集]

カイガラムシの資源生物としての利用は、多くの場合体表に分泌される被覆物質の利用と、虫体体内に蓄積される色素の利用に大別される。

被覆物質の利用で著名なものはカタカイガラムシ科のイボタロウムシ Ericerus pela (Chavannes, 1848) である。イボタロウムシの雌の体表は薄いセルロイド状の物質に覆われるだけでほとんど裸のように見えるが、雄の2齢幼虫は細い枝に集合してガマの穂様の白いの塊を形成する。これから精製された蝋はイボタ蝋Chinese wax)と呼ばれ、蝋燭原料、医薬品そろばん工芸品精密機械用高級ワックス、印刷機のインクなどに使われている。主な生産国は中国で、四川省などで大規模に養殖が行われている。かつては日本でも会津地方で産業的に養殖された歴史があり、会津蝋などの異名も持つが、現在では日本国内では産業的に生産されていない。会津蝋で作られた蝋燭は煙がでないとされ珍重された。

色素の利用で著名なものに中南米原産のコチニールカイガラムシ科のコチニールカイガラムシ Cochineal Costa, 1829 がある。エンジムシ(臙脂虫)とも呼ばれ、ウチワサボテン属に寄生し、アステカインカ帝国などで古くから養殖されて染色用の染料に使われてきた。虫体に含まれる色素成分の含有量が多いので、今日色素利用されるカイガラムシの中ではもっともよく利用され、メキシコペルー、南スペインカナリア諸島などで養殖され、染色用色素や食品着色料、化粧品などに用いられている。日本でも明治初期に小笠原諸島で養殖が試みられた記録があるが、失敗したようである。コチニール色素を参照のこと。

こうしたカイガラムシの色素利用は新大陸からもたらされただけでなく、旧大陸でも古くから利用されてきた。例えば地中海沿岸やヨーロッパで古くからカーミンと呼ばれて利用されてきた色素はタマカイガラムシ科の Kermes ilicis (Linnaeus, 1758) から抽出されたものだった。カイガラムシ起源の色素はすべてカルミン酸とその近縁物質で、この名称はカーミンに由来する。ネロ帝の時代に、ブリタンニア地方に生息していたカイガラムシを染料として利用する方法が発見され、属州から税金の代わりにとして納められていた時代もある。

虫体被覆物質と虫体内色素の両方を利用するものに Lac に代表されるラックカイガラムシ科のラックカイガラムシ類が挙げられ、インド東南アジアで大量に養殖されている。ラックカイガラムシの樹脂様の虫体被覆物質を抽出精製したものはシェラックShellac、セラックともいう)と呼ばれ、有機溶媒に溶かしてラックニスなどの塗料に用いられるほか、加熱するといったん熱可塑性を示す一方で、ある温度から一転して熱硬化性を示すので様々な成型品としても用いられ、かつてのSPレコードはシェラック製だった。化粧品原料、錠剤、チョコレートのコーティング剤としても使われる。

また、ラックカイガラムシの虫体内の色素は中国では臙脂(えんじ)や紫鉱、インドではラックダイと呼ばれ、染料として古くから盛んに用いられた。

また、特殊な利用に糖分を多く含んだ排泄物の利用がある。旧約聖書出エジプト記にしるされているマナと呼ばれる食品は、砂漠地帯で低木に寄生したカイガラムシの排泄した排泄物(甘露)が急速に乾燥して霜状に堆積したものと推測されている。

外部リンク[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、カイガラムシ上科に関連するカテゴリがあります。 執筆の途中です この項目は、動物に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますPortal:生き物と自然プロジェクト:生物)。
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

カイガラムシ: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語

カイガラムシ(介殻虫、学名:Coccoidea)は、カメムシ目ヨコバイ亜目腹吻群カイガラムシ上科に分類される昆虫の総称。果樹や鑑賞樹木の重要な害虫となるものが多く含まれるとともに、いくつかの種で分泌する体被覆物質や体内に蓄積される色素が重要な経済資源ともなっている分類群である。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語