Rabarber (Rheum rhabarbarum) är en art i familjen slideväxter. Rabarber är en grönsak där bladskaften är ätliga[1]. Vanligtvis äts rabarber som kokt till kräm, saft eller i paj. Rabarbern är mycket sur, så det krävs mycket socker vid tillagning, men dock ej nödvändigt. Den syrliga rabarbersmaken kommer från den för människan ogiftiga äppelsyran,[2] som är flitigt förekommande i bladskaften.[3] Rabarber innehåller oxalsyra, vilket i större mängder är giftigt och ställer till problem för njurarna. Bladen innehåller särskilt mycket oxalsyra, och äts inte.[3] Genom växtförädling har man tagit fram sorter med lägre halter av oxalsyra.[4] Småbarn eller personer med anlag för njursten skall undvika att äta rabarber.[källa behövs]
Rabarber är en relativt ung kulturväxt. På 1600-talet odlades rabarber som medicinalväxt och först när sockret blev vanligt och billigt under 1700- och 1800-talet började man äta växten. Det var först på 1800-talet den första gången beskrevs som föda. Det finns uppgifter från 1700-talet att man åt rabarberstjälkar tillsammans med lammkött och som vårprimör, råa med salt och peppar. Tidigare användes bladen i matlagning - stjälkarna kastades. Under andra världskriget avled fem personer i England efter att ha ätit både stjälkar och blad[5].
Arten är ursprunglig i östra Sibirien, Mongoliet och nordöstra Kina. Odlad och förvildad på andra platser. De första odlingarna av rabarber i Sverige kan ha varit i Majorna "eftersom det säges, att rabarbern första gången i Sverige odlades på Kungsladugårds ägor."[6]
Det är en stor flerårig ört, 50–150 cm hög. Stjälkarna är kraftiga, ihåliga, kala eller håriga vid noderna. Bladstjälkarna på basalbladen är kraftiga, vanligen kortare än bladskivan, vanligen luden. Bladskivan är ljust grön, ibland mörkt purpurröd undertill, mörkt grön på ovansidan, triangulärt-äggrund med hjärtlik bas 12–40(–55) × 10–30(–60) cm, med krusiga eller vågiga kanter. Stjälkbladen är mindre. Blomställningarna är stora, nertill ledade. Blommorna är 2,5–4 mm i diameter, kalkblad sex, grönvita till gulvita. Frukten är en vingad nöt, 1,5–2 mm lång.
Vid Julita gård finns Nordiska Genbankens referenssamling av cirka 80 rabarbersorter.
Wikimedia Commons har media som rör Rabarber.
Rabarber (Rheum rhabarbarum) är en art i familjen slideväxter. Rabarber är en grönsak där bladskaften är ätliga. Vanligtvis äts rabarber som kokt till kräm, saft eller i paj. Rabarbern är mycket sur, så det krävs mycket socker vid tillagning, men dock ej nödvändigt. Den syrliga rabarbersmaken kommer från den för människan ogiftiga äppelsyran, som är flitigt förekommande i bladskaften. Rabarber innehåller oxalsyra, vilket i större mängder är giftigt och ställer till problem för njurarna. Bladen innehåller särskilt mycket oxalsyra, och äts inte. Genom växtförädling har man tagit fram sorter med lägre halter av oxalsyra. Småbarn eller personer med anlag för njursten skall undvika att äta rabarber.[källa behövs]
