Banded Reed Cod

Die Rooibalk-klipkabeljou (Epinephelus fasciatus) is 'n vis wat wydverspreid voorkom in die Indiese- en Stille Oseane, die Rooisee en aan die kus van Afrika tot by sentraal KwaZulu-Natal. In Engels staan die vis bekend as die Redbarred rockcod.

Identifikasie

Die word tot 40 cm lank en is een van die kleiner klipkabeljoue. Die vis se lyf is oranje-rooi met ses vertikale rooi bande wat oor die lyf strek. Die rant van die dorsale vin is donkerooi. Die vis kan sy kleur varieer na aanleiding van sy gemoed.

Die vis leef in aflandige koraal- en rotsriwwe in water wat 3 tot 100m diep is. Hulle is alleenlopers en word dikwels gesien tussen die koraal koppe waar hulle hul prooi, bestaande uit klein vissies of skaaldiere, voorlê.

Sien ook

• Alfabetiese lys van visse
• Lys van Suider-Afrikaanse visse volgens wetenskaplike name
• Lys van varswater visfamilies
• Lys van visfamilies

Bron

• The Reef Guide: Fishes, corals, nudibranchs & other invertebrates: East & South Coasts of Southern Africa. Dennis King & Valda Fraser. Struik Nature. 2014 ISBN 978-1-77584-018-3

Verwysings

Eksterne skakel

• http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?ID=5348&genusname=Epinephelus&speciesname=fasciatus&AT=Epinephelus+fasciatus&lang=English

Epinephelus fasciatus és una espècie de peix de la família dels serrànids i de l'ordre dels perciformes.

Morfologia

Els mascles poden assolir els 40 cm de longitud total.^[3]

Distribució geogràfica

Es troba des del Mar Roig fins a Sud-àfrica, Pitcairn, Japó, Corea, el Mar d'Arafura i el sud de Queensland (Austràlia).^[3]

Referències

Bibliografia

• Forsskål, P. 1775. Descriptiones animalium avium, amphibiorum, piscium, insectorum, vermium; quae in itinere orientali observavit... Post mortem auctoris edidit Carsten Niebuhr. Hauniae. Descriptiones animalium quae in itinere ad Maris Australis terras per annos 1772 1773 et 1774 suscepto, ...: 1-20 + i-xxxiv + 1-164, map.
• Heemstra, P.C. i Randall, J.E., 1993, Groupers of the World (Family Serranidae, Subfamily Epinephelinae). An annotated and illustrated catalogue of the grouper, rockcod, hind, coral grouper and lyretail species known to date. FAO Species Catalogue Vol. 16., FAO Fish. Synop. Núm. 125, 125:I-viii, 1-382.
• Helfman, G., B. Collette i D. Facey: The diversity of fishes. Blackwell Science, Malden, Massachusetts (Estats Units), 1997.
• Moyle, P. i J. Cech.: Fishes: An Introduction to Ichthyology, 4a edició, Upper Saddle River, Nova Jersey, Estats Units: Prentice-Hall (2000).
• Nelson, J.: Fishes of the World, 3a edició. Nova York, Estats Units: John Wiley and Sons. Any 1994.
• Wheeler, A.: The World Encyclopedia of Fishes, 2a edició, Londres: Macdonald. Any 1985.

Enllaços externs

• AQUATAB.NET

Epinephelus fasciatus sī Serranidae-kho ê hî-á, sī chi̍t chéng chio̍h-pan.

Chham-khó chu-liāu

• "台灣魚類名錄". 台灣魚類資料庫. 中央研究院. 2011-02-11 khòaⁿ--ê.

Geurapèe bungong kala

Geurapèe bungong kala (nan Latèn: Epinephelus fasciatus) nakeuh saboh jeunèh eungkôt kareueng lam kawan geurapèe nyang na di la'ôt Acèh. Eungkôt nyoe kayém geudrop lé ureueng meula'ôt keu geupeubloe.^[1]

Nè

The blacktip grouper (Epinephelus fasciatus), also known as the redbanded grouper, blacktipped cod, black-tipped rockcod, footballer cod, red-barred cod, red-barred rockcod, scarlet rock-cod or weathered rock-cod, is a species of marine ray-finned fish, a grouper from the subfamily Epinephelinae which is part of the family Serranidae, which also includes the anthias and sea basses. It is found in the tropical Indo-Pacific region. It is the type species of the genus Epinephelus.

Description

The blacktip grouper has a body which has a standard length which is around 2.8 to 3.3 times its depth. The area between the yes is flat but the dorsal profile of the head is convex. The rounded preopercle has a finely serrated rear margin with he lowest serrations slightly enlarged. The upper edge of the gill cover is straight.^[3] The dorsal fin contains 11 spines and 15-17 soft rays while the anal fin has 3 spines and 8 soft rays.^[2] The membranes between the dorsal fin spines are deeply indented. The caudal fin is moderately rounded. There are 49-75 scales in the lateral line.^[3] The colour is variable and ranges from pale greenish grey to pale reddish yellow to scarlet. They frequently have 5 or 6 faint dark bars, the final one being on the caudal peduncle. The scales on the upper body have a pale centre and dark rear margin, which creates am indistinct checked pattern. The outer membrane of the spiny part of the dorsal fin is black, or dark red in specimens from Western Australia and some from deep water. There is a pale yellow or white spot to the rear of the tip of each of the dorsal fin spines. This species attains a maximum total length of 40 centimetres (16 in), although a more common length is around 22 centimetres (8.7 in), and a weight of 2.0 kilograms (4.4 lb).^[2]

Distribution

The blacktip grouper has a wide Indo-Pacific distribution. Its range extends from the Red Sea to the Eastern Cape in South Africa east as far as the Pitcairn Islands, north to southern Japan and Korea and south to New Caledonia and Australia. It is found in the Madagascar, Mascarenes, Comoros and the Seychelles in the Indian Ocean as well.^[1] In Australia it occurs from the Houtman Abrolhos in Western Australia north around the tropical coastline and then as far south as Port Hacking in New South Wales. It can also be found on reefs in the Coral Sea, Elizabeth Reef, around Lord Howe Island in the Tasman Sea and Christmas Island.^[4] A single record was reported in 2012 from the eastern Mediterranean Sea, off Lebanon.^[5]

Biology

This species may present simultaneous hermaphroditism in smaller individuals, while the large individuals usually lose female function.^[2]

The blacktip grouper feeds on crustaceans and smaller fishes by ambushing them.^[2][6] It is found associated with coral reefs from 4 m deep (more commonly from 15 m) up to 160 m, in both marine and brackish water, sometimes in groups of 10-15 individuals.^[2][6] Juveniles may find shelter in mangrove swamps.^[7]

Blacktip groupers of the Red Sea are fished by the Bedouin.^[7] It has also been associated with ciguatera poisoning.^[2]

Parasites

The nematode Raphidascaris (Ichthyascaris) fasciati

Blacktip groupers are host of several parasites, including Pseudorhabdosynochus spp. (diplectanid Monogeneans) on the gills.^[8] The philometrid nematode Philometra fasciati is parasitic in the ovary of female fish;^[9] the adult female parasite is a red worm which can reach up to 40 centimetres in length, for a diameter of only 1.6 millimetre; the males are tiny. Raphidascaris (Ichthyascaris) fasciati is a nematode parasitic in the intestine, 20 mm in length, described in 2020 and named after the fish.^[10]

Taxonomy

The blacktip grouper was first formally described as Perca fasciata in 1775 by the Swedish speaking Finnish born explorer Peter Forsskål (1732-1763) with the type locality given as Ras Muhammad in the southern Sinai Peninsula of Egypt.^[11] The German naturalist Marcus Elieser Bloch (1723–1799) created the new genus Epinephelus when he described E. marginalis in 1793, however E. marginalis is a synonym of Perca fasciata^[12] and this means that this species is the type species of its genus.^[13]

Gallery

• 

  Juvenile

• 

  Adult

• 

  A variant of an adult with a pale body and a red front part

• 

  Philometra fasciati (Nematoda, Philometridae), a parasite of the ovary of the blacktip grouper

References

Epinephelus fasciatus es una especie de peces de la familia Serranidae en el orden de los Perciformes.

Morfología

Los machos pueden llegar alcanzar los 40 cm de longitud total.^[2]​

Distribución geográfica

Se encuentra desde el mar Rojo hasta Sudáfrica, Pitcairn, Japón, Corea, el mar de Arafura y el sur de Queensland (Australia).

Referencias

Bibliografía

• Fenner, Robert M.: The Conscientious Marine Aquarist. Neptune City, Nueva Jersey, Estados Unidos: T.F.H. Publications, 2001.
• Helfman, G., B. Collette y D. Facey: The diversity of fishes. Blackwell Science, Malden, Massachusetts, Estados Unidos, 1997.
• Hoese, D.F. 1986. A M.M. Smith y P.C. Heemstra (eds.) Smiths' sea fishes. Springer-Verlag, Berlín, Alemania.
• Maugé, L.A. 1986. A J. Daget, J.-P. Gosse y D.F.E. Thys van den Audenaerde (eds.) Check-list of the freshwater fishes of Africa (CLOFFA). ISNB Bruselas; MRAC, Tervuren, Flandes; y ORSTOM, París, Francia. Vol. 2.
• Moyle, P. y J. Cech.: Fishes: An Introduction to Ichthyology, 4a. edición, Upper Saddle River, Nueva Jersey, Estados Unidos: Prentice-Hall. Año 2000.
• Nelson, J.: Fishes of the World, 3a. edición. Nueva York, Estados Unidos: John Wiley and Sons. Año 1994.
• Wheeler, A.: The World Encyclopedia of Fishes, 2a. edición, Londres: Macdonald. Año 1985.

Alexandriako mero (Epinephelus fasciatus) Epinephelus generoko animalia da. Arrainen barruko Serranidae familian sailkatzen da. Mundu osoko itsaso tropikaletan bizi da.

Taxonomia

Taxonomian hainbat sinonimo ditu:

Banaketa

Erreferentziak

• FishBase.org

Ikus, gainera

• Epinephelus
• Serranidae

Epinephelus fasciatus • Mérou oriflamme, Mérou badèche, Loche rouge

Epinephelus fasciatus, communément nommé Mérou oriflamme, Loche rouge^[1] entre autres noms vernaculaires, est une espèce de poissons marins de la famille des Serranidae.

Le Mérou oriflamme est présent dans les eaux tropicales de l'Indo-Pacifique, Mer Rouge incluse^[2].

Description

Ce poisson peut atteindre une taille de 40 cm de long mais la taille couramment observée est de 22 cm^[2].

Mérou oriflamme, île de Ko Tao, Thaïlande

Synonymes taxonomiques

Références

De alpinotandbaars (Epinephelus fasciatus) is een straalvinnige vis uit de familie van de zaag- of zeebaarzen (Serranidae). De soort komt voor in de Grote en Indische Oceaan. Hij wordt maximaal 40 cm lang en 2 kilogram zwaar. De soort komt voor op diepten tussen de 4 en 160 meter.

Guldgrouper^[3] (Epinephelus fasciatus) är en art i familjen havsabborrfiskar som finns i Stilla havet och Indiska oceanen.

Utseende

Arten är en kraftigt byggd fisk med stort huvud, konvex panna och förhållandevis långsträckt kropp. Ryggfenan har 9 taggstrålar och 15 till 17 mjukstrålar, analfenan har 3 taggstrålar och 8 mjukstrålar samt bröstfenorna har 18 till 20 mjukstrålar. Färgen varierar betydligt, från ljust gröngrå, över ljusorange till scharlakansfärgad, ofta med 5 till 6 svaga, mörka eller röda tvärränder som blir ljusa på undersidan^[4], den sista på stjärtfensspolen. Dessutom har fjällen på kroppens rygg och sidor röd mitt och mörk, bakre kant, så kroppen får ett svagt nätmönstrat utseende. Huvudets översida och nacken ner till överkäken är mer eller mindre färgat eller spräckligt i mörkrött till rödbrunt, ofta med ett mörkt streck under ögat, som har en svart kant, ofta med en ljusblå kontur. Fenorna är rödorange, ljust gulgröna eller grönaktigt bruna. Stjärtfenan, analfenorna och den mjuka delen av ryggfenan har ofta ljusgula, ljusblå eller rent vita kanter, medan bröstfenorna kan ha gula ytterkanter. Individer från Indiska oceanen har ofta oregelbundna, ljusa till vita fläckar på kroppen och en svartbrun linje längs ryggfenans bas.^[5] Arten kan som mest bli 40 cm lång och kan väga 2 kg, men blir vanligen inte mycket mer än 22 cm.^[6] Huden som binder ihop spetsarna på ryggfenans taggstrålar är svart, därav artens engelska namn "Blacktip grouper/rockcod".^[7]

Vanor

Guldgroupern är mycket vanlig vid korallrev och klippbottnar från 15 ner till 160 meters djup. Den påträffas även vid andra typer av rev, men inte lika rikligt. Födovalet förändras i viss mån med livsmiljön: Kring Madagaskar lever den på krabbor, fisk och räkor, vid Kenya tar den krabbor, mantisräkor, fisk, ormstjärnor och åttaarmade bläckfiskar, medan Röda havspopulationen främst förtär fisk och kräftdjur (i synnerhet krabbor). Som mest kan arten bli 19 år gammal.^[1]

Fortplantning

Arten är könsmogen åtminstone vid en kroppslängd av 16 cm; vissa forskare har dock funnit sexuellt aktiva individer som inte varit längre än 12 cm.^[1] Till skillnad från många andra medlemmar av släktet förefaller guldgroupern inte vara hermafrodit, utan arten har skilda kön. Åtminstone honorna samlas i grupper under leken.^[4]

Betydelse för människan

Arten är föremål för ett regionalt men oreglerat fiske; sportfiske förekommer också^[6]. Arten är allmän, och IUCN har därför klassificerat den som livskraftig ("LC"). Många populationer är dock hotade på grund av överfiske eller habitatförlust som korallblekning, nätfiske över känsliga rev samt fiske med sprängämnen och gift, och generellt minskar arten.^[1]

Utbredning

Guldgroupern finns i Stilla havet och Indiska oceanen från Röda havet till Sydafrika (Port Alfred), österut till Pitcairnöarna, norrut till Japan och Korea, och söderut till södra Queensland och Lord Howe Island i Australien.^[1]

Referenser

1. ^ [a b c d e] Fennessy, S., Kulbicki, M., Cabanban, A.S., Myers, R. & Choat, J.H. 2008 Epinephelus fasciatus (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-02-26.
2. ^ ”Epinephelus fasciatus (Forsskål, 1775)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167709. Läst 26 februari 2012.
3. ^ Sven O Kullander (13 september 2008). ”Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 14 december 2013. https://web.archive.org/web/20131214095552/http://artedi.nrm.se/fishnames/namefind.php?FormData=Perciformes&Verbosity=Listing&Submit=Skicka&MaxRecs=1000&Category=cOrder&Precision=%3D&Ordering=default. Läst 5 januari 2012.
4. ^ [a b] ”Blacktip grouper (Epinephelus fasciatus)”. ARKive - Images of Life on Earth. Arkiverad från originalet den 31 december 2017. https://web.archive.org/web/20171231214317/http://www.arkive.org/blacktip-grouper/epinephelus-fasciatus/#text=All#text=All. Läst 26 februari 2012.
5. ^ Phillip C. Heemstra, John E. Randall (1993). ”FAO Species Catalogue – Vol 16. Groupers of the World” (på engelska) (FTP, 857 kB). FAO. sid. 2-4. http://www.fao.org/tempref/docrep/fao/009/t0540e/T0540E23.pdf. Läst 31 december 2017.
6. ^ [a b] Binohlan, Crispina B.; Kesner-Reyes, Kathleen (15 november 2011). ”Epinephelus fasciatus (Forsskål, 1775) Blacktip grouper” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.us/summary/Epinephelus-fasciatus.html. Läst 26 februari 2012.
7. ^ Mark McGrouther (8 september 2010). ”Blacktip Rockcod, Epinephelus fasciatus (Forsskål, 1775)”. Australian Museum. http://australianmuseum.net.au/Blacktip-Rockcod-Epinephelus-fasciatus-Forsskal-1775. Läst 26 februari 2012.

Cá song sọc ngang đen^[2], tên khoa học Epinephelus fasciatus, là một loài cá trong họ Serranidae.^[3]

Danh pháp đồng nghĩa

Chú thích

Tham khảo

• Dữ liệu liên quan tới Epinephelus fasciatus tại Wikispecies
• http://www.marinespecies.org/aphia.php?p=taxdetails&id=218207

赤石斑魚，又稱黑邊石斑魚，俗名為石斑、格仔魚、赤鮨，為輻鰭魚綱鱸形目鱸亞目鮨科的其中一個種。

该物种的模式产地在红海。^[1]

分布

本魚廣泛分布於印度洋－太平洋區，包括東非、日本、韓國、台灣、澳洲、豪勳爵島及太平洋各島嶼附近海域皆有分布。

深度

水深4至160公尺。

特徵

體呈紅橙色，體側具5至6條不甚明顯橫帶。眼小，短於吻長。口大；上下頜前端具小齒，兩側齒細尖，下頜約2－4列。胸鰭圓形且長過腹鰭、尾鰭圓形，具有但黃色之末端，背鰭硬棘部的尖端呈黑色，背鰭硬棘6枚，背鰭軟條15－17枚、臀鰭硬棘3枚，軟條8枚。體被細小櫛鱗；側線鱗孔數49－75枚；縱列鱗數92－135枚，前鰓蓋骨後緣具鋸齒，下緣光滑。鰓蓋骨後緣具3扁棘。體長可達40公分。

生態

為岩礁區及珊瑚礁區常見之魚類。肉食性，以魚類及甲殼類為主食。

經濟利用

肉質鮮美，具高價值經濟魚類，適合清蒸或煮清湯皆可。

参考文献

• 台灣魚類資料庫