Piplärkor (Anthus) är ett släkte inom fågelfamiljen ärlor.
Piplärkor är relativt små och slanka fåglar med lång stjärt och rak spetsig näbb. Deras färgskala går i sandfärger, gult och vitt med inslag av brunt och varierande mängd svart streckning på bröstet. Vissa arter har även inslag av röda toner. De har alltid ljusare undersida och ofta ljusa ögonbrynsstreck. De har en lång böjd bakklo och hos fullvuxna fåglar brukar deras mellersta täckare likna ett band av kvadrater med ett mörkare centrum omgivet av en ljusare kant. De har karakteristisk sång som ofta framförs i sångflykt.
Piplärkan befinner sig ofta på marken och har sitt bo i en grästuva eller liknande.
Släktet återfinns i stora delar av världen på alla kontinenter utom Antarktis och har spritt sig till så avlägsna öar som Nya Zeeland och Sydgeorgien.
Släktet Anthus är det överlägset största släktet inom familjen ärlor. Inom familjen finns det monotypiska släktet Tmetothylacus som också bär trivialnamnet piplärka med sin enda art guldpiplärka (Tmetothylacus tenellus), liksom de två arterna i Hemimacronyx kikuyupiplärka H. sharpei och citronpiplärka H. chloris (den förra placeras dock ofta i Macronyx och den senare i Anthus, se nedan). Släktet Macronyx, som också tillhör familjen, bär trivialnamnet sporrpiplärkor.
En ny studie från 2015 visar förvånande nog att madanga (Madanga ruficollis), en sällsynt fågelart på ön Buru i Indonesien som tidigare betraktats som en glasögonfågel egentligen är en piplärka och bör placeras i Anthus, närmast papuapiplärka.[1] Till utseendet är den kraftigt avvikande, med sin ostreckade kropp, avsaknad av ögonbrynsstreck, mossgröna rygg och roströda strupe.
Samma studie visar också att Anthus troligen måste delas upp i flera släkten. De afrikanska arterna inklusive t. ex. fältpiplärka är närmare släkt med sporrpiplärkorna i Macronyx än t. ex. ängspiplärka och trädpiplärka.
Släktet myrpiplärkor (Corythopis) med sina två arter är inte alls närbesläktade med piplärkorna utan tillhör familjen tyranner (Tyrannidae).
Ett flertal av släktets arter delas upp i en stor mängd underarter och det råder olika uppfattningar om vilka taxon som ska anses ha artstatus och inte. Följande lista följer International Ornithological Congress (IOC) 2018:1 med kommentarer om avvikelser.[2]
Insamlade specimen som legat till grund för de tidigare erkända arterna Anthus pseudosimilis och Anthus longicaudatus har efter omanalys visat sig tillhöra andra arter, varför dessa två taxon inte längre erkänns.
