Sjöorre (Melanitta nigra) är en andfågel som tillhör underfamiljen Merginae.[2]
Sjöorren är en medelstor (44-54 centimeter)[3] och kompakt andfågel. Hanen är svart och har en gul fläck mitt på näbben och en liten näbbknöl vid näbbroten. Honan saknar näbbknöl och är brungrå med ljusa kinder och brunsvart hjässa, lite påminnande om hona rödhuvad dykand. Benen hos bägge kön är svartbruna eller svartgrå. Sjöorren saknar vitt i vingen som den liknande arten svärta har. Rastande flockar håller ihop tätt, både tätare och individrikare än svärtan. Till skillnad från svärtan dyker den med ett litet hopp och med ihopfällda vingar.[3]
Hanen låter vissla ett mjukt pjy cirka en gång i sekunden i spelet, men hörs också under vårnätter från sträckande flockar.[3]
Honfärgad i flykten.
Museum specimen
Sjöorre häckar i de norra regioner av Europa och västra Asien. Tidigare kategoriserades sjöorre (M. nigra) och amerikansk sjöorre (M. americana) som underarter av samma art. Forskning har dock visat att det finns skillnader i parningsläten och i näbbens form där americana har en mycket större näbbknöl med mer gult och numera kategoriserar man de båda som två goda arter[4]
I norra Sveriges fjällsjöar är den mycket vanlig och under flyttningstiden är den inte sällsynt i mellersta och södra Sveriges insjöar. Den häckar inte vid havet, men tillbringar vintern där. På havet ser man ofta stora flockar av dessa fåglar.
De sex till nio äggen är gulaktigt vita. Boet byggs nära ett vattendrag på marken. Födan består av kräft- och blötdjur, till exempel musslor. Vid sötvatten tar den också insekter och små fiskar.
Sjöorren har ett stort utbredningsområde och en stor världspopulation uppskattad till 1,6 miljoner individer, varav 107.000-131.000 par tros häcka i Europa.[1] Det finns dock motsägande data om beståndets putveckling. En jämförelse av antalet övervintrande sjöorrar i Östersjön mellan perioden 1988-1993 och 2007-2009 visar på en minskning med nästan hälften. Å andra sidan har inte sjöorren blivit ovanligare under sträcket i Finska viken, liksom antalet häckande fåglar både i Sverige och Finland. Möjligen har sjöorren skiftat övervintringsområde till Nordsjön, en tes som stärks av ett ökat antal i brittiska vatten. Innan sjöorrens populationsutveckling är ordentligt utredd kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten tills vidare som livskraftig.[1]
I Bohuslän har den dialektalt kallats "tistel",[5] och den har även kallats svärta, havsorre och svartand.[6] Notera att på norska är sjøorre namnet på svärtan (Melanitta fusca).
Wikimedia Commons har media som rör sjöorre.
Wiktionary har ett uppslag om sjöorre.
.jpg)
