Fetknoppssläktet (Sedum) är ett växtsläkte i familjen fetbladsväxter. Fetknoppar kallas ibland felaktigt "fetblad", men detta är ett annat släkte med det vetenskapliga namnet Phedimus inom samma familj.
Fetknoppssläktets arter är växter med blad av ovanlig tjocklek och tillika saftig och köttig beskaffenhet. Bladformen varierar från nästan äggformiga till cylindriska och så vidare. Såväl genom sin form, varigenom ytan är proportionsvis mindre än hos ett platt och tunt blad, som även genom bladköttets rikedom på slem bibehåller dessa växter sin vattenhalt, trots torkan och hettan på de lokaler där de växer, till exempel kala berghällar och torra kullar. Dylika växter kallas även "chylophylla" eller saftbladiga och utgör en del av "plantæ succulentæ", det vill säga de saftiga xerofyterna, som i Sveriges kyliga och tillräckligt fuktiga klimat är ganska få, men däremot utgör en väsentlig del av vegetationen i vissa länder med hett och torrt klimat, till exempel Mexikos och sydvästra Afrikas klippöknar, Kanarieöarnas branta och nakna bergväggar med mera. Mest utpräglade och mest ensidigt avpassade bland de suckulenta xerofyterna är kaktusarna.
Sedum, den regelrätta typen för fetbladsväxter, har bland andra släkten vad blommans plan angår, sin närmaste motsvarighet i Geranium, eftersom blomman innefattar 5 bladkretsar, vardera med 5 blad. Men hos fetbladsväxterna är alla blombladen fria, även fruktbladen (jämför med ranunkelväxterna). Dessutom har Sedumblomman ännu en femtalig krets inskjuten innanför ståndarna, nämligen 5 små honungsskålar.
Den gula fetknoppen är genom hela norden ytterst ymnig på de lokaler, som nyss omtalats. Den är så väl skyddad mot förtorkning, att den kan leva och växa ett halvt år utan både jord och vatten, till exempel i en tom nisch eller upphängd på väggen. Den övervintrar medelst talrika, ovanjordiska, tätbladiga skott. Blomningen infaller under försommaren, men sparsamma blommor ses även under hösten.
I Catalogue of Life listas följande som dottertaxa till Fetknoppar, i alfabetisk ordning[1]
Wikimedia Commons har media som rör Fetknoppssläktet.
Wikispecies har information om Sedum.
Fetknoppssläktet (Sedum) är ett växtsläkte i familjen fetbladsväxter. Fetknoppar kallas ibland felaktigt "fetblad", men detta är ett annat släkte med det vetenskapliga namnet Phedimus inom samma familj.
Fetknoppssläktets arter är växter med blad av ovanlig tjocklek och tillika saftig och köttig beskaffenhet. Bladformen varierar från nästan äggformiga till cylindriska och så vidare. Såväl genom sin form, varigenom ytan är proportionsvis mindre än hos ett platt och tunt blad, som även genom bladköttets rikedom på slem bibehåller dessa växter sin vattenhalt, trots torkan och hettan på de lokaler där de växer, till exempel kala berghällar och torra kullar. Dylika växter kallas även "chylophylla" eller saftbladiga och utgör en del av "plantæ succulentæ", det vill säga de saftiga xerofyterna, som i Sveriges kyliga och tillräckligt fuktiga klimat är ganska få, men däremot utgör en väsentlig del av vegetationen i vissa länder med hett och torrt klimat, till exempel Mexikos och sydvästra Afrikas klippöknar, Kanarieöarnas branta och nakna bergväggar med mera. Mest utpräglade och mest ensidigt avpassade bland de suckulenta xerofyterna är kaktusarna.
Sedum, den regelrätta typen för fetbladsväxter, har bland andra släkten vad blommans plan angår, sin närmaste motsvarighet i Geranium, eftersom blomman innefattar 5 bladkretsar, vardera med 5 blad. Men hos fetbladsväxterna är alla blombladen fria, även fruktbladen (jämför med ranunkelväxterna). Dessutom har Sedumblomman ännu en femtalig krets inskjuten innanför ståndarna, nämligen 5 små honungsskålar.
Den gula fetknoppen är genom hela norden ytterst ymnig på de lokaler, som nyss omtalats. Den är så väl skyddad mot förtorkning, att den kan leva och växa ett halvt år utan både jord och vatten, till exempel i en tom nisch eller upphängd på väggen. Den övervintrar medelst talrika, ovanjordiska, tätbladiga skott. Blomningen infaller under försommaren, men sparsamma blommor ses även under hösten.
