dcsimg

Associations ( Inglês )

fornecido por BioImages, the virtual fieldguide, UK
In Great Britain and/or Ireland:
Foodplant / parasite
cleistothecium of Erysiphe heraclei parasitises live Aethusa cynapium

Foodplant / parasite
telium of Puccinia nitida parasitises live petiole of Aethusa cynapium
Other: major host/prey

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
BioImages
projeto
BioImages

Comprehensive Description ( Inglês )

fornecido por North American Flora
Aethusa cynapium L. Sp. PI. 256. 1753
Coriandrum Cynapium Crantz, Stirp. Atistr. 3: 99. 1767.
Cicuta Cynapicum Crantz. Class. Umbell. 98. 1767.
Selinum'Cynapium E. H. L. Krause in Sturm, Fl. Deuts. ed. 2. 12: 110. 19C4.
Erect, dichotomously branching, 1-S dm. high, glabrous throughout; leaves broadly obovate in general outline, excluding the petioles up to 9 cm. long, the ultimate divisions linear, acute, 1 5 mm. long, 4 mm. broad ; petioles about 5 cm. long ; peduncles 31 5 cm. long ; rays 1 0-20, spreading-ascending, 5-30 mm. long; pedicels 10-20, spreading, unequal, 1-6 mm. long; fruit ovoid, tapering to an acute apex, about 3 mm. long, 2 mm. broad, glabrous, the ribs corkywinged, prominent.
Type locality: "Inter Europae olera," collector unknown.
Distribution: Eurasia; introduced in waste places in Nova Scotia and Massachusetts to Pennsylvania.
licença
cc-by-nc-sa-3.0
citação bibliográfica
Albert Charles Smith, Mildred Esther Mathias, Lincoln Constance, Harold William Rickett. 1944-1945. UMBELLALES and CORNALES. North American flora. vol 28B. New York Botanical Garden, New York, NY
original
visite a fonte
site do parceiro
North American Flora

Aethusa cynapium ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST

L'Aethusa ye un xéneru monotípicu de plantes de la familia Apiaceae que tien solo una especie, Aethusa cynapium, ye una planta rara yerbácea natural d'Europa, oeste d'Asia y noroeste d'África.

Descripción

 src=
Aethusa cynapium. Inflorescencia.

Ye una planta yerbácea añal o biañal con raigañu fusiforme y tarmu buecu, llisu y ramificáu qu'algama 80 cm d'altor. Les fueyes bien estremaes con golor desagradable. Les flores son blanques irregulares y pequeñes. Les flores fresques son venenoses perdiendo la so tosicidá al ensugase, el segáu nun ye venenosu. Estendióse a otres partes del mundu y ye consideráu como meruxa.

 src=
Ilustración

Hábitat

Alcuéntrase en campos, mieses y cultivos, escombros y montes esclariaos, en rexones fríes y lluvioses.

Propiedad

Principio activos

Contién alcaloides como coniina y cinapina.[1]

Indicaciones

Ye antiespasmódico, estomacal, sedante. Paez que les granes son la parte más tóxica. Los envelenamientos produciéronse por confundir les sos fueyes coles del perexil, anque s'estremen pol so mal golor. Los síntomes cursen con estomagaes, vultures, foria, intensa salivación, dolor de cabeza, temblones musculares, dolor nes estremidaes y dificultá nel movimientu. Nun suel ser mortal y el tratamientu ye llaváu d'estómagu y reposición de fluyíos.[1]

Taxonomía

Aethusa cynapium describióse por Carlos Linneo y espublizóse en Species Plantarum 1: 256. 1753.[2]

Variedaes
Sinonimia

Nome común

  • Castellán: apiu de perru, cicuta de golor d'apiu, cicuta menor, perexil bastardu, perexil de perru, perexil llocu, perexil traidor.[3]

Ver tamién

Referencies

  1. 1,0 1,1 «Aethusa». Plantes útiles: Linneo. Consultáu'l 13 d'ochobre de 2009.
  2. «Aethusa cynapium». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultáu'l 3 d'ochobre de 2012.
  3. 3,0 3,1 «Aethusa cynapium». Real Xardín Botánicu: Proyeutu Anthos. Consultáu'l 27 de payares de 2009.
  4. Aethusa cynapium en PlantList

Bibliografía

  1. Fernald, M. 1950. Manual (ed. 8) i–lxiv, 1–1632. American Book Co., New York.
  2. Gleason, H. A. 1968. The Choripetalous Dicotyledoneae. vol. 2. 655 pp. In H. A. Gleason Ill. Fl. N. O.S. (ed. 3). New York Botanical Garden, New York.
  3. Gleason, H. A. & A. J. Cronquist. 1991. Man. Vasc. Pl. N.Y. O.S. (ed. 2) i–910. New York Botanical Garden, Bronx.
  4. Scoggan, H. J. 1979. Dicotyledoneae (Loasaceae to Compositae). Part 4. 1117–1711 pp. In Fl. Canada. National Museums of Canada, Ottawa.
  5. Small, J. K. 1933. Man. S.Y. Fl. i–xxii, 1–1554. Published by the Author, New York.
  6. Voss, Y. G. 1985. Michigan Flora. Part II Dicots (Saururaceae-Cornaceae). Bull. Cranbrook Inst. Sci. 59. xix + 724.

Enllaces esternos

Cymbidium Clarisse Austin 'Best Pink' Flowers 2000px.JPG Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Botánica, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Aethusa cynapium: Brief Summary ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST

L'Aethusa ye un xéneru monotípicu de plantes de la familia Apiaceae que tien solo una especie, Aethusa cynapium, ye una planta rara yerbácea natural d'Europa, oeste d'Asia y noroeste d'África.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Aethusa cynapium ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

Aethusa cynapium, també dita etusa, és una espècie de planta dins la família apiàcia i l'única espècie dins els gènere Aethusa. És una planta herbàcia anual originària d'Europa, oest d'Àsia i nord-oest d'Àfrica. També es troba als Països Catalans (només a la zona del Pirineus arribant fins al Gironès)[1] És una planta verinosa però menys que la cicuta amb la qual està estretament relacionada.

Descripció

 src=
Inflorescència

Té una arrel fusiforme, una tija llisa, embrancada i buida que arriba a fer de 5 a 120 cm d'alt. Les fulles són molt dividides i tripinnades amb una olor desagradable. Les umbel·les són petites i compostes i les flors són irregulars i blanques. Floreix de juny a setembre. Viu en herbassars ruderals i horts des dels 100 als 1450 m d'altitud.

Toxicitat

L'enverinament amb aquesta planta mostra símptomes de calor en la boca i en la gola. Com que algunes de les seves toxines es destrueixen en assecar-se la planta, el fenc que té un contingut d'aquesta planta no és verinós.

Referències

  1. Bolòs i Vogo Flora dels Països Catalans

Enllaços externs

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Aethusa cynapium Modifica l'enllaç a Wikidata


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Aethusa cynapium: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

Aethusa cynapium, també dita etusa, és una espècie de planta dins la família apiàcia i l'única espècie dins els gènere Aethusa. És una planta herbàcia anual originària d'Europa, oest d'Àsia i nord-oest d'Àfrica. També es troba als Països Catalans (només a la zona del Pirineus arribant fins al Gironès) És una planta verinosa però menys que la cicuta amb la qual està estretament relacionada.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Geuberllys ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Planhigyn blodeuol gwenwynig ydy Geuberllys sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Apiaceae yn y genws Aethusa. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Aethusa cynapium a'r enw Saesneg yw Fool's parsley. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Gauberllys, Geuberllys, Goegberllys, Llyfn-ddail, Persli Gwyllt a Persli'r Ffwl. Mae'r 'ffwl' yn cyfeirio at y gwenwyn - ac mae'r planhigyn yn perthyn i hemloc.

 src=
Y blodau gwynion - yn reit debyg i filddail.

Mae'r dail gyferbyn a'i gilydd ac mae gan y blodyn 5 petal. Gall dyfu i hyd at 80 cm.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Geuberllys: Brief Summary ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Planhigyn blodeuol gwenwynig ydy Geuberllys sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Apiaceae yn y genws Aethusa. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Aethusa cynapium a'r enw Saesneg yw Fool's parsley. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Gauberllys, Geuberllys, Goegberllys, Llyfn-ddail, Persli Gwyllt a Persli'r Ffwl. Mae'r 'ffwl' yn cyfeirio at y gwenwyn - ac mae'r planhigyn yn perthyn i hemloc.

 src= Y blodau gwynion - yn reit debyg i filddail.

Mae'r dail gyferbyn a'i gilydd ac mae gan y blodyn 5 petal. Gall dyfu i hyd at 80 cm.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Tetlucha kozí pysk ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Tetlucha kozí pysk (Aethusa cynapium) je jedovatá bylina z čeledi miříkovitých (Apiaceae).

Vzhled

Vysoká jednoletá bylina, od června do října bíle kvetoucí okolíkem. Lodyha je často modravě ojíněná. Plodem je vejčitá dvounažka.

Stanoviště

Vyskytuje se v hájích, křoviscích, na rumištích, i jako plevel na polích a v zahradách.

Toxicita

Tetlucha kozí pysk je jedovatá, účinnou látkou je zejména alkaloid cynapin, obsažený v celé rostlině. Otravy se dějí zvláště záměnou za petrželovou nať.

Odkazy

Literatura

  • NOVÁK, Jan. Naše jedovaté rostliny. Praha: Albatros, 1984.
  • DEYL, Miloš. Naše květiny. Praha: Academia, 2001. ISBN 80-200-0940-X.
  • SPOHN, Margot; GOLTE-BECHTLE, Marianne. Co tu kvete? Květena střední Evropy. Praha: Euromedia group - knižní klub, 2010.

Externí odkazy

Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Tetlucha kozí pysk: Brief Summary ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Tetlucha kozí pysk (Aethusa cynapium) je jedovatá bylina z čeledi miříkovitých (Apiaceae).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Hundepersille ( Dinamarquês )

fornecido por wikipedia DA

Hundepersille (Aethusa cynapium) er en én- eller toårig plante i skærmplante-familien. Det er en 5-200 centimeter høj, meget variabel urt, der nemt kendes på blomsterstandens ensidigt vendte småsvøb. Arten er den eneste i slægten Halvsvøb (Aethusa). Planten er giftig.

Beskrivelse

Hundepersille har hule, glatte stængler, der er blåduggede og nedadtil ofte rødlige. Den er meget variabel og kan variere i højde fra 5 til 200 centimeter. Bladene er 2-3 gange fjersnitdelte med trekantet omrids og ægformede afsnit der er dybt fligede. Undersiden af bladene er skinnende blank. De hvide blomster sidder i dobbeltskærme, der har 10-20 stråler. Storsvøb mangler, mens småsvøbet er karakteristisk med 3-4 ensidigt vendte, hængende, lange og smalle svøbblade. Frugten er gullig med næsten kredsrundt omrids og brede ribber.

Udbredelse

Arten er udbredt i Europa, Nordafrika og Vestasien.

I Danmark er Hundepersille almindelig på dyrket jord, i skov og hegn, ved bebyggelse og på affaldspladser. Den blomstrer i juni til september.[1] På stubmarker kan ses en spæd, blot 5-15 centimeter høj, sommer-annuel form.

Kilder og eksterne henvisninger

  1. ^ Signe Frederiksen et al., Dansk flora, 2. udgave, Gyldendal 2012. ISBN 8702112191.


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DA

Hundepersille: Brief Summary ( Dinamarquês )

fornecido por wikipedia DA

Hundepersille (Aethusa cynapium) er en én- eller toårig plante i skærmplante-familien. Det er en 5-200 centimeter høj, meget variabel urt, der nemt kendes på blomsterstandens ensidigt vendte småsvøb. Arten er den eneste i slægten Halvsvøb (Aethusa). Planten er giftig.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DA

Hundspetersilie ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Die Hundspetersilie (Aethusa cynapium) ist die einzige Art der Pflanzengattung Aethusa innerhalb der Familie der Doldenblütler (Apiaceae). Dieses stark giftige Acker- und Weideunkraut ist in Europa und Westasien beheimatet.

Beschreibung

 src=
Illustration
 src=
Oberer Teil des Stängels, Laubblätter und Blütenständen
 src=
Doppeldoldiger Blütenstand
 src=
Teilfrüchte
 src=
Blattfieder von Aethusa cynapium subsp. elata
 src=
Illustration

Vegetative Merkmale

Die Hundspetersilie wächst als ein- bis zweijährige krautige Pflanze und erreicht eine Wuchshöhe von bis zu 100 Zentimetern. Sie wurzelt bis 60 Zentimeter tief.[1] Die Stängel sind rund, aber leicht kantig, oft weinrot überlaufen sowie bläulich bereift.

Die Laubblätter sind wechselständig am Stängel angeordnet. Die glänzende Blattspreite ist im Umriss dreieckig und ist zwei- bis dreifach gefiedert.[2] Beim Zerreiben riechen die Laubblätter entfernt nach Knoblauch.

Generative Merkmale

Die Hundspetersilie blüht im deutschsprachigen Raum von Juni bis September, teils noch Oktober. Der Blütenstängel bildet sich bereits im ersten Jahr.[3] Der locker aufgebaute, doppeldoldige Blütenstand ist fünf- bis fünfzehnstrahlig mit vielen Blüten. Die weißen Blüten besitzen einen Durchmesser von nur 2 Millimeter.[4] An den Dolden zweiter Ordnung sitzen Hüllblättchen, die nach unten weisen.

Die zweiteilige Spaltfrucht hat, wenn sie noch intakt ist, bei einem Durchmesser von selten 2,5 bis, 3 bis 4 Millimetern kugelige Form und ist lang. Die Rippen auf der Frucht sind rötlich bis braun. Es werden pro Pflanze etwa 500 Samen gebildet. Die schmalen Körner sind etwa 4 Millimeter lang und strohgelb gerippt.[5]

Chromosomenzahl

Beide Unterarten der Hundspetersilie besitzen die Chromosomenzahl 2n = 20.[6]

Unterscheidungsmerkmale

Im Gegensatz zur glatten Petersilie ist der Geruch der Pflanze, besonders wenn sie zerrieben wird, eher unangenehm und die Blattunterseite stark glänzend.[4] Die Hundspetersilie unterscheidet sich von der Gartenpetersilie durch weiße anstelle grüner Blütenstände, durch die Hüllblättchen an der Dolde und durch den Geruch.[3]

Wirtspflanze

Die Hundspetersilie wird gelegentlich von den Rostpilzen Puccinia nitida (Syn.: Puccinia aethusae) und Puccinia bullata, sowie dem Mehltau (Erysiphe polygoni) befallen.[7]

Vorkommen

Die Hundspetersilie ist in weiten Teilen Europas und Kleinasiens verbreitet. Sie kommt in der Schweiz in knapp 50 % der Kartierungsflächen vor.[2] Sie steigt in den Allgäuer Alpen im Tiroler Teil in Hägerau bei Steeg bis zu einer Höhenlage von 1100 Meter auf[8].

Die Hundspetersilie kommt vor allem auf Äckern, in Hausgärten, unter Sträuchern und in Auen vor. Sie gedeiht am besten auf kalkhaltigen, lockeren, nährstoffreichen Böden mit einem pH-Wert zwischen 6 und 7,5.[5] Wärmere Lagen werden von der Hundspetersilie geschätzt. Sie zählt damit zur Silene noctiflora-Gruppe, die solche Standorte bevorzugt.[9] Auch auf Schuttplätzen kommt sie vor.[2]

Systematik

Die Gattung Aethusa wurde durch Carl von Linné aufgestellt. Der Gattungsname Aethusa leitet sich vom griechischen Wort αἴθουσα (= aithusa, die Glänzende) wegen der glänzenden Laubblätter ab.[10] Das Artepitheton cynapium setzt sich aus dem griechischen Wort κύων, Genetiv: κυνός (kyon, kynos = Hund) und dem lateinischen Wort apium (= Petersilie bei Tabernaemontanus) zusammen.

Aethusa cynapium ist die einzige Art der Gattung Aethusa aus der Tribus Selineae in der Unterfamilie Apioideae innerhalb der Familie Apiaceae.

Die Hundspetersilie ist ein typischer Vertreter der Pflanzenarten, die sich im Laufe der Zeit mit verschiedenen Wuchsarten auf veränderte Umweltbedingungen und die menschliche Nutzung von Äckern eingestellt haben.[11] Es werden heute nur noch die folgenden zwei Unterarten anerkannt,[12] die sich durch die Wuchshöhe und Verzweigung unterscheiden:[3]

  • Aethusa cynapium subsp. cynapium (Syn.: Aethusa cynapium subsp. segetalis (Boenn.) Schübl. & G.Martens, Aethusa cynapium subsp. agrestis (Wallr.) Dostál): Der Stängel ist 10 bis 80 cm hoch und oft vom Grund an verzweigt. Die Laubblattzipfel sind eiförmig. Diese Unterart kommt an Ruderalstellen, auf Äckern und Brachen in Europa, Westasien und im Kaukasusraum vor.[13][14] Sie ist in Mitteleuropa eine Charakterart des Verbands Fumario-Euphorbion.[1]

Die ökologischen Zeigerwerte nach Landolt et al. 2010 sind für diese Unterart in der Schweiz: Feuchtezahl F = 3w (mäßig feucht aber mäßig wechselnd), Lichtzahl L = 4 (hell), Reaktionszahl R = 4 (neutral bis basisch), Temperaturzahl T = 3 (montan), Nährstoffzahl N = 4 (nährstoffreich), Kontinentalitätszahl K = 3 (subozeanisch bis subkontinental).[15]

  • Aethusa cynapium subsp. elata (Friedl. ex Fisch.) Schübl. & G.Martens (Syn.: Aethusa cynapium subsp. cynapioides (M.Bieb.) Nyman; Aethusa cynapioides M. Bieb.): Der Stängel ist hochwüchsig, 100 bis 200 cm hoch und erst oberhalb der Stängelmitte verzweigt. Die Laubblattzipfel sind länglich bis lineal. Diese Unterart kommt in feuchten Waldgebieten von Mitteleuropa bis Südschweden vor. Man findet sie in Frankreich, Italien, Deutschland, in der Schweiz, Österreich, Slowenien, Tschechien, Ungarn, Polen, in der Slowakei, Rumänien und in Schweden.[14]

Sie ist eine Charakterart der Gesellschaften des Verbands Alliarion.[1] Die ökologischen Zeigerwerte nach Landolt et al. 2010 sind für diese Unterart in der Schweiz: Feuchtezahl F = 3+w (feucht aber mäßig wechselnd), Lichtzahl L = 3 (halbschattig), Reaktionszahl R = 3 (schwach sauer bis neutral), Temperaturzahl T = 4 (kollin), Nährstoffzahl N = 4 (nährstoffreich), Kontinentalitätszahl K = 2 (subozeanisch).[16]

Molekulargenetische Untersuchungen[17] belegen eine enge Verwandtschaft der Hundspetersilie (Aethusa cynapium) mit der Arznei-Engelwurz (Angelica archangelica).

Trivialnamen

Für die Hundspetersilie sind oder waren, zum Teil auch nur regional, auch folgende Bezeichnungen gebräuchlich: Düllkraut (Ostfriesland), Düllwurtel (Ostfriesland), Faule Grete (Schlesien), Ful-Gret (Altmark), Geissli (mittelhochdeutsch), Gleiss, Gleisse (Schlesien), Glyssen, wilde Gröönte (Ostfriesland), Honsblomen (mittelniederdeutsch), Honssblume (mittelniederdeutsch), Hundendille (mittelhochdeutsch), Hundesblume (mittelhochdeutsch), Hundesdille (mittelhochdeutsch), Hundestitel (mittelhochdeutsch), Hundisblume (althochdeutsch), Hundistille (althochdeutsch), Hundsdille (Schlesien), Hundspeterlein, Hundspeterling (Memmingen), Katzenpeterlein (Schlesien), wäld Kerwel (Siebenbürgen), Krötenpeterlein (Schlesien), stinkender Peterlein, wilder Peterli (Schweiz), wild Petersil (Mecklenburg), wäld Pitterselch (Siebenbürgen) und Schörling (Mecklenburg).[18]

Bedeutung

Unkraut

Die Hundspetersilie gilt im Ackerbau bei der Standardbehandlung von Zuckerrüben mit den üblichen Herbiziden als schwerer bekämpfbares „Unkraut“.[19] Ihr EPPO-Code ist AETCY.

In Kulturland beim Zuckerrübenanbau wird die Hundspetersilie mit den Wirkstoffen Quinmerac sowie Sulfonylharnstoffen wie Triflusulfuron-methyl bekämpft. Ohne Bekämpfung wird bei einem Besatz von 8 Pflanzen/m² mit einer Ertragsminderung von 100 dt/ha gerechnet.[20]

Giftpflanze

In Wiesen und Weiden kommt sie als Giftpflanze vor und ist für Rinder in Wiesen und Weiden unerwünscht[4]. Für ausgewachsene Rinder liegt die tödliche Menge bei 15 kg pro Tier.[4] Auch für Pferde ist die Pflanze giftig[21]. Bei Mäusen und Meerschweinchen konnte keine toxische Wirkung nachgewiesen werden.[22]

Verwechslungen mit Petersilie führten zu Vergiftungen mit heftigen Magenkrämpfen bis zum Tod.[23]

Die Hundspetersilie enthält ein giftiges Polyin-Gemisch, in der Hauptsache Aethusin.[24] Das Kraut enthält 0,2 und die Wurzel 1 % Polyine.[4] Sie ist dafür verantwortlich, dass in Gärten in der Regel nur krausblättrige Petersilie angebaut wird, um Verwechslungen zu vermeiden.

Beim Menschen führt der versehentliche Genuss zu Brennen im Mundraum, bleicher Haut, Übergeben, kaltem Schweiß, schnellem Puls, Blähungen, Erweiterung der Pupillen und damit Sehstörungen, Krämpfe und Lähmungserscheinungen, bis zu Bewusstseinstrübung und letztlich Atemlähmung.[4]

Verwendung

Prähistorische Funde

Die Früchte der Hundspetersilie wurden sowohl in der neolithischen Flora von Ravensburg, wie auch bei Pfahlbauten aus der Bronzezeit und dem Anfang der Eisenzeit am Zürichsee gefunden.[7] Da sie sich in Mengen in Topfresten fanden, dürfte die Hundspetersilie von den prähistorischen Menschen in der Küche verwendet worden sein. Vermutlich fanden sich die Samen auch in bronzezeitlichen Ablagerungen bei Stonehenge.[25]

Medizin

Madaus zufolge nahm man früher „Wurzel“ und „Kraut“ als Beruhigungsmittel, den Saft gegen Harngrieß. Matthiolus' New-Kreuterbuch 1626 nennt Aethusa harn-, sand-, grieß-, stein- und schweißtreibend, Erbrechen und Empfängnis fördernd. Später habe man es vergessen.

Die Homöopathie kennt Aethusa bei heftigem Erbrechen, aber auch bei Konzentrationsstörungen.[26]

Trivia

Mit dem am 2. August 1926 von Karl Wilhelm Reinmuth entdeckten Asteroiden (1064) Aethusa ist der Hundspetersilie auch ein Himmelskörper gewidmet.[27]

Quellen

Literatur

  • Bruno P. Kremer: Steinbachs großer Pflanzenführer. Eugen Ulmer, Stuttgart 2005, ISBN 3-8001-4737-8.
  • Manfred A. Fischer, Karl Oswald, Wolfgang Adler: Exkursionsflora für Österreich, Liechtenstein und Südtirol. 3., verbesserte Auflage. Land Oberösterreich, Biologiezentrum der Oberösterreichischen Landesmuseen, Linz 2008, ISBN 978-3-85474-187-9.
  • T. G. Tutin, V. H. Heywood, N. A. Burges, D. M. Moore, D. H. Valentine, S. M. Walters, D. A. Webb (Hrsg.): Flora Europaea. Volume 2: Rosaceae to Umbelliferae. Cambridge University Press, Cambridge 1968, ISBN 0-521-06662-X, S. 340 (englisch, eingeschränkte Vorschau in der Google-Buchsuche).

Einzelnachweise

  1. a b c Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe und Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2001, ISBN 3-8001-3131-5, S. 715.
  2. a b c Konrad Lauber, Gerhart Wagner: Flora Helvetica. 4. vollständig überarbeitete Auflage. Haupt, Bern 2007, ISBN 978-3-258-07205-0, Nr. 1454 Aethusa cynapium, S. 766–767.
  3. a b c Werner Rauh, Karlheinz Senghas: Flora von Deutschland und seinen angrenzenden Gebieten. Ein Buch zum Bestimmen der wildwachsenden und häufig kultivierten Gefäßpflanzen (Begründet von Otto Schmeil, Jost Fitschen). 88. durchgesehene Auflage. Quelle & Meyer, Heidelberg 1988, ISBN 3-494-01166-4, S. 250.
  4. a b c d e f L. Roth, M. Daunderer, K. Kornmann, M. Grünsfelder: Giftpflanzen + Pflanzengifte - Vorkommen, Wirkung, Therapie und allergische und phototoxische Reaktionen. 5. erweiterte Auflage. Nikol, Hamburg 2008, ISBN 978-3-86820-009-6, S. 101.
  5. a b Martin Hanf: Ackerunkräuter Europas mit ihren Keimlingen und Samen. 4. durchgesehene Auflage. VerlagsUnion Agrar, München u. a. 1999, ISBN 3-405-14118-4, S. 458–459.
  6. T. G. Tutin, V. H. Heywood, N. A. Burges, D. M. Moore, D. H. Valentine, S. M. Walters, D. A. Webb (Hrsg.): Flora Europaea. Volume 2: Rosaceae to Umbelliferae. Cambridge University Press, Cambridge 1968, ISBN 0-521-06662-X, S. 340 (englisch, eingeschränkte Vorschau in der Google-Buchsuche).
  7. a b Gustav Hegi: Illustrierte Flora von Mitteleuropa. Pteridophyta, Spermatophyta. 2. Auflage. Band V. Teil 2: Angiospermae: Dicotyledones 3 (2) (Cactaceae – Cornaceae). Carl Hanser bzw. Paul Parey, München bzw. Berlin/Hamburg 1966, ISBN 3-489-74021-1, S. 1275 (unveränderter Nachdruck von 1926 mit Nachtrag).
  8. Erhard Dörr, Wolfgang Lippert: Flora des Allgäus und seiner Umgebung. Band 2, IHW, Eching 2004, ISBN 3-930167-61-1, S. 277.
  9. Peter Zwerger, Hans Ulrich Ammon (Hrsg.): Unkraut - Ökologie und Bekämpfung. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2002, ISBN 3-8001-3846-8, S. 42.
  10. Gustav Hegi: Illustrierte Flora von Mitteleuropa. Pteridophyta, Spermatophyta. 2. Auflage. Band V. Teil 2: Angiospermae: Dicotyledones 3 (2) (Cactaceae – Cornaceae). Carl Hanser bzw. Paul Parey, München bzw. Berlin/Hamburg 1966, ISBN 3-489-74021-1, S. 1272 (unveränderter Nachdruck von 1926 mit Nachtrag).
  11. Peter Zwerger, Hans Ulrich Ammon (Hrsg.): Unkraut – Ökologie und Bekämpfung. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2002, ISBN 3-8001-3846-8, S. 62.
  12. Manfred A. Fischer, Karl Oswald, Wolfgang Adler: Exkursionsflora für Österreich, Liechtenstein und Südtirol. 3., verbesserte Auflage. Land Oberösterreich, Biologiezentrum der Oberösterreichischen Landesmuseen, Linz 2008, ISBN 978-3-85474-187-9.
  13. Aethusa im Germplasm Resources Information Network (GRIN), USDA, ARS, National Genetic Resources Program. National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland. Abgerufen am 19. Mai 2018.
  14. a b R. Hand (2011): Apiaceae. – In: Euro+Med Plantbase - the information resource for Euro-Mediterranean plant diversity. Datenblatt Aethusa
  15. Aethusa cynapium L. In: Info Flora, dem nationalen Daten- und Informationszentrum der Schweizer Flora. Abgerufen am 10. April 2021.
  16. Aethusa cynapioides M. Bieb. In: Info Flora, dem nationalen Daten- und Informationszentrum der Schweizer Flora. Abgerufen am 10. April 2021.
  17. Stephen R. Downie, Mark F. Watson, Krzysztof Spalik, Deborah S. Katz: Molecular systematics of Old World Apioideae (Apiaceae): relationships among some members of tribe Peucedaneae sensu lato, the placement of several island-endemic species, and resolution within the apioid superclade. In: Canadian Journal of Botany. Band 78, Nr. 4, 2000, Seite 506–528, doi:10.1139/b00-029.
  18. Georg August Pritzel, Carl Jessen: Die deutschen Volksnamen der Pflanzen. Neuer Beitrag zum deutschen Sprachschatze. Philipp Cohen, Hannover 1882, S. 12–13, online.
  19. Peter Zwerger, Hans Ulrich Ammon (Hrsg.): Unkraut - Ökologie und Bekämpfung. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2002, ISBN 3-8001-3846-8, S. 220–221.
  20. Peter Zwerger, Hans Ulrich Ammon (Hrsg.): Unkraut - Ökologie und Bekämpfung. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2002, ISBN 3-8001-3846-8, S. 281–284.
  21. http://www.giftpflanzen-fuer-pferde.de/Hundspetersilie.htm D. Arnold: Giftpflanzen für Pferde
  22. E. Teuscher, H. Greger, V. Adrian: Untersuchungen zur Toxizität von Aethusa cynapium L., der Hundspetersilie. In: Die Pharmazie. Band 45, 1990, S. 537–538.
  23. Gerhard Madaus: Lehrbuch der biologischen Heilmittel. Band I. Olms, Hildesheim / New York 1979, ISBN 3-487-05891-X, S. 425–429 (Nachdruck der Ausgabe Leipzig 1938).
  24. Ferdinand Bohlmann, Christian Arndt, Hans Bornowski, Peter Herbst: Polyacetylenverbindungen, XXVI. Die Polyine aus Aethusa cynapium L. In: Chemische Berichte. Band 93, Nr. 4, 1960, S. 981–987 DOI:10.1002/cber.19600930433.
  25. Matt Leivers, Chris Moore: Archeology on the A303 Stonehenge Improvement. Wessex Archeology, 2008, ISBN 978-1-874350-48-4, bei scribd.com
  26. Georgos Vithoulkas: Homöopathische Arzneimittel. Materia Medica Viva. Band I. Elsevier, München 2009, ISBN 978-3-437-55061-4, S. 111–121.
  27. Lutz D. Schmadel: Dictionary of minor planet names. 5. überarbeitete Auflage. Band 1. Springer, Berlin 2003, ISBN 3-540-00238-3, S. 91 (englisch, eingeschränkte Vorschau in der Google-Buchsuche).

Weblinks

 src=
– Album mit Bildern, Videos und Audiodateien
 src=
Dieser Artikel behandelt ein Gesundheitsthema. Er dient nicht der Selbstdiagnose und ersetzt nicht eine Diagnose durch einen Arzt. Bitte hierzu den Hinweis zu Gesundheitsthemen beachten!
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Hundspetersilie: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Die Hundspetersilie (Aethusa cynapium) ist die einzige Art der Pflanzengattung Aethusa innerhalb der Familie der Doldenblütler (Apiaceae). Dieses stark giftige Acker- und Weideunkraut ist in Europa und Westasien beheimatet.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Giftpetersilje ( Stq )

fornecido por wikipedia emerging languages
Giftpetersilje

Giftpetersilje (Aethusa cynapium)
Giftpetersilje (Aethusa cynapium)

Systematik Familie: Apiaceae Unnerfamilie: Apioideae Sleek: Aethusa Oard: Giftpetersilje (Aethusa cynapium)

Giftpetersilje (Aethusa cynapium) is oafters ap goude Gruunde tou fienden un as Jood sweer tou fernäilen. Ju lät bolde as de Tuunpetersilie un schällen al oafters Ljuude fon kroank wuuden weese truch Ferwikselnge. As Giftplonte is se uus lastich un wie fernäile se truch Oumjoon uumdät se neen Säid smit un uk do Wuttele uutgreeuwe. Kanne kon man se licht an de wiete Blöite. Ju woakst fon Mai bit tou Häärst in oolde Tuune an Häägen, ap Äkkere un Schutbälte. Ju uur läige Soarte agrestis wäd man 15 cm un woakst ap Baulound.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Giftpetersilje: Brief Summary ( Stq )

fornecido por wikipedia emerging languages

Giftpetersilje (Aethusa cynapium) is oafters ap goude Gruunde tou fienden un as Jood sweer tou fernäilen. Ju lät bolde as de Tuunpetersilie un schällen al oafters Ljuude fon kroank wuuden weese truch Ferwikselnge. As Giftplonte is se uus lastich un wie fernäile se truch Oumjoon uumdät se neen Säid smit un uk do Wuttele uutgreeuwe. Kanne kon man se licht an de wiete Blöite. Ju woakst fon Mai bit tou Häärst in oolde Tuune an Häägen, ap Äkkere un Schutbälte. Ju uur läige Soarte agrestis wäd man 15 cm un woakst ap Baulound.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Händikahanbut'k ( Vepsiano )

fornecido por wikipedia emerging languages

Händikahanbut'k (latin.: Aethusa cynapium) om üks'vozne vai kaks'vozne heinäsine kazmuz. Erik om heimon üks'jäine, mülüb Sel'derejižed-sugukundha.

Putub vastha Anatolijan pol'sarel i Kavkazal, Evropas (Venäman evropižiš agjoiš harvoin). Invazivine erik Pohjoižamerikas. Navedib rohlid, väghižid, karbonatižid mahusid. Kazvab rujoheinäks ristitun pertištonno, saduiš i linmaiš.

Kazmuz oleleb ühthe metrhasai kortte. Seikh om but'k, sarakoičese. Änikoičeb kezakuspäi redukuhusai, änikused oma äiluguižed. Petruškan pojav, no händikahanbut'ken lehtesen üläh om loštai.

Händikahanbut'k om morii, ei ole olmas kävutandad.

Kacu mugažo

Homaičendad

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Händikahanbut'k: Brief Summary ( Vepsiano )

fornecido por wikipedia emerging languages

Händikahanbut'k (latin.: Aethusa cynapium) om üks'vozne vai kaks'vozne heinäsine kazmuz. Erik om heimon üks'jäine, mülüb Sel'derejižed-sugukundha.

Putub vastha Anatolijan pol'sarel i Kavkazal, Evropas (Venäman evropižiš agjoiš harvoin). Invazivine erik Pohjoižamerikas. Navedib rohlid, väghižid, karbonatižid mahusid. Kazvab rujoheinäks ristitun pertištonno, saduiš i linmaiš.

Kazmuz oleleb ühthe metrhasai kortte. Seikh om but'k, sarakoičese. Änikoičeb kezakuspäi redukuhusai, änikused oma äiluguižed. Petruškan pojav, no händikahanbut'ken lehtesen üläh om loštai.

Händikahanbut'k om morii, ei ole olmas kävutandad.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Aethusa cynapium ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Aethusa cynapium (fool's parsley, fool's cicely, or poison parsley) is an annual (rarely biennial) herb in the flowering plant family Apiaceae, native to Europe, western Asia, and northwest Africa. It is the only member of the genus Aethusa. It is related to hemlock and water-dropwort, and like them it is poisonous,[1] though less so than hemlock. It has been introduced into many other parts of the world and is a common weed in cultivated ground.[2]

Description

Inflorescence of fool's parsley

It has a fusiform root and a smooth hollow branched stem growing to about 80 cm (31 in) high, with much divided (ternately pinnate) smooth leaves with an unpleasant smell, and small compound umbels of small irregular white flowers.[2]

Toxicity

Poisoning from fool's parsley results in symptoms of heat in the mouth and throat and a post-mortem examination has shown redness of the lining membrane of the gullet and windpipe and slight congestion of the duodenum and stomach. Some toxins are destroyed by drying, and indeed, hay containing the plant is not poisonous.

References

  1. ^ Clapham, Tutin, & Warburg: Flora of the British Isles, 2nd edition, page 524
  2. ^ a b One or more of the preceding sentences incorporates text from a publication now in the public domain: Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Fool's Parsley". Encyclopædia Britannica. Vol. 10 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 616.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Aethusa cynapium: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Aethusa cynapium (fool's parsley, fool's cicely, or poison parsley) is an annual (rarely biennial) herb in the flowering plant family Apiaceae, native to Europe, western Asia, and northwest Africa. It is the only member of the genus Aethusa. It is related to hemlock and water-dropwort, and like them it is poisonous, though less so than hemlock. It has been introduced into many other parts of the world and is a common weed in cultivated ground.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Aethusa cynapium ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

Aethusa es un género monotípico de plantas de la familia Apiaceae; su única especie, Aethusa cynapium, es una rara planta herbácea natural de Europa, oeste de Asia y noroeste de África.

Descripción

 src=
Aethusa cynapium. Inflorescencia.

Es una planta herbácea anual o bienal con raíz fusiforme y tallo hueco, liso y ramificado que alcanza 80 cm de altura. Las hojas muy divididas con olor desagradable. Las flores son blancas irregulares y pequeñas. Las flores frescas son venenosas perdiendo su toxicidad al secarse. Se ha extendido a otras partes del mundo y es considerada como invasora.[cita requerida]

Hábitat

Se encuentra en campos, mieses y cultivos, escombros y bosques aclarados, en regiones frías y lluviosas.

Taxonomía

Aethusa cynapium fue descrita por Carlos Linneo y publicado en Species Plantarum 1: 256. 1753.[2]

Sinonimia
Nombres comunes
  • Castellano: apio de perro, cicuta de olor de apio, cicuta menor, perejil bastardo, perejil de perro, perejil loco, perejil traidor.[4]

Propiedades

Principios activos

Contiene alcaloides piperidínicos como la cicutina y la cinapina.[5][6]

Indicaciones

Es antiespasmódico, estomacal, sedante.[cita requerida] Parece que las semillas son la parte más tóxica. Los envenenamientos se han producido por confundir sus hojas con las del perejil, aunque se diferencian por su mal olor. Los síntomas cursan con náuseas, vómitos, diarrea, intensa salivación, dolor de cabeza, temblores musculares, dolor en las extremidades y dificultad en el movimiento. No suele ser mortal y el tratamiento es lavado de estómago y reposición de fluidos.[cita requerida]

Star of life caution.svg Aviso médico

Referencias

  1. «The Plant List». Aethusa cynapium (en inglés). Consultado el 12 de diciembre de 2018.
  2. «Aethusa cynapium». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultado el 3 de octubre de 2012.
  3. Aethusa cynapium en PlantList
  4. «Aethusa cynapium». Real Jardín Botánico: Proyecto Anthos. Consultado el 27 de noviembre de 2009.
  5. «Aethusa». Plantas útiles: Linneo. Archivado desde el original el 1 de diciembre de 2009. Consultado el 13 de octubre de 2009.
  6. Calabrese, Alberto I.; Astolfi, Emilio A. (enero de 1969). Toxicología. Buenos Aires, Argentina: Kapelusz. p. 272. OCLC 14501248.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Aethusa cynapium: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

Aethusa es un género monotípico de plantas de la familia Apiaceae; su única especie, Aethusa cynapium, es una rara planta herbácea natural de Europa, oeste de Asia y noroeste de África.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Astaperrexil txiki ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Astaperrexil txikia (Aethusa cynapium) Apiaceae familiako landare belarkara da. Zurtoina hozkatua du, eta 10 cm eta 1 m bitarteko garaiera. Perrexilaren antzeko hostoak ditu eta lore zuriak, mordotan. Fruitua arrautza itxurakoa. Europa eta Asia guztian izaten da, utzita dauden lurretan batez ere. Oso pozoitsua da.[1]

Erreferentziak


Biologia Artikulu hau biologiari buruzko zirriborroa da. Wikipedia lagun dezakezu edukia osatuz.
(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Astaperrexil txiki: Brief Summary ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Astaperrexil txikia (Aethusa cynapium) Apiaceae familiako landare belarkara da. Zurtoina hozkatua du, eta 10 cm eta 1 m bitarteko garaiera. Perrexilaren antzeko hostoak ditu eta lore zuriak, mordotan. Fruitua arrautza itxurakoa. Europa eta Asia guztian izaten da, utzita dauden lurretan batez ere. Oso pozoitsua da.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Hukanputki ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Hukanputki (Aethusa cynapium) on erittäin myrkyllinen syksyisin kukkiva sarjakukkaiskasvi. Se muistuttaa koiranputkea sekä keväällä kasvukauden alkupuolella syötäviä yrttejä kuten persiljaa ja kirveliä. Hukanputken kaikki osat ovat tuoreina myrkyllisiä. Kasvi sisältää mm koniinia ja etusiinia. Hukanputki aiheuttaa pahoinvointia ja on Euroopassa aiheuttanut jopa kuolemaan johtaneita myrkytyksiä. Hukanputki on Suomessa muinaistulokaskasvi.

Hukanputken alalajeja ovat: rikkahukanputki (Aethusa cynapium var. cynapium), pikkuhukanputki (Aethusa cynapium var. agrestis), tarhahukanputki (Aethusa cynapium var. domestica) ja isohukanputki (Aethusa cynapium var. gigantea).

Lähteet

Kirjallisuutta

Aiheesta muualla

Tämä kasveihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Hukanputki: Brief Summary ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Hukanputki (Aethusa cynapium) on erittäin myrkyllinen syksyisin kukkiva sarjakukkaiskasvi. Se muistuttaa koiranputkea sekä keväällä kasvukauden alkupuolella syötäviä yrttejä kuten persiljaa ja kirveliä. Hukanputken kaikki osat ovat tuoreina myrkyllisiä. Kasvi sisältää mm koniinia ja etusiinia. Hukanputki aiheuttaa pahoinvointia ja on Euroopassa aiheuttanut jopa kuolemaan johtaneita myrkytyksiä. Hukanputki on Suomessa muinaistulokaskasvi.

Hukanputken alalajeja ovat: rikkahukanputki (Aethusa cynapium var. cynapium), pikkuhukanputki (Aethusa cynapium var. agrestis), tarhahukanputki (Aethusa cynapium var. domestica) ja isohukanputki (Aethusa cynapium var. gigantea).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Petite Ciguë ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Aethusa cynapium

La Petite Ciguë ou Ciguë des jardins[1] (Aethusa cynapium L., 1753) dite aussi éthuse ciguë, faux-persil, ciguë des moissons[2], persil des chiens ou ache des chiens, est une plante herbacée annuelle de la famille des Apiacées. Cette plante peut se révéler très toxique.

Phytonymie

L'étymologie du nom scientifique est la suivante : Aethusa vient du grec aithô, « brûler » (allusion à la toxicité de la plante) et cynapium est un assemblage du grec kuôn, « chien » et du latin apium, « persil », référence à sa ressemblance trompeuse et dangereuse avec ce condiment[3].

Description

 src=
Aethusa cynapium. Inflorescence
 src=
Akènes mûrs de petite ciguë

Appareil végétatif

Cette plante herbacée annuelle mesure[2] de 20 à 60 cm. Plate glabre, elle est vert sombre à glauque[4].

Les tiges, creuses, cannelées, sont souvent marquées de lignes rougeâtres vers la base. Elles se prolongent par une racine principale pivotante[5].

Les feuilles de contour triangulaire, de consistance molle, sont finement divisées (composées deux ou trois fois pour les feuilles basales : 2 à 3 fois pennatiséquées)[5] et ressemblent à celles du cerfeuil. La plante dégage une odeur désagréable, surtout quand on la froisse.

Appareil reproductif

Les fleurs sont petites, blanches, hermaphrodites, groupées en ombelles composées d'une demi-douzaine à une dizaine de petites ombellules. Il n'y a pas de bractées mais chaque ombellule porte 1 à 5 longues bractéoles linéaires, pendantes[2].

Le fruit est un diakène jaune clair, de forme ovoïde, muni de dix côtes saillantes au creux parfois légèrement teinté de rouge. Il est composé de deux akènes blanc-jaunâtre qui, au niveau de la zone de contact entre eux, présentent une surface plane ou très légèrement concave, et présentant cinq stries côtelées du côté convexe. Chaque akène mesure 4 mm de longueur pour environ 2,5 mm de largeur[2]. Ces deux akènes peuvent se séparer ou rester accolés à maturité, ce qui modifie l'aspect général de la semence.

Développement

La température optimale de germination est de 15 à 20 °C[6]. Les akènes germent au printemps, sous l'influence de l'augmentation de la durée des jours, formant d'abord deux cotylédons de forme elliptique, en massue, puis une rosette de feuilles bipennées palmées. De cette rosette naîtra la tige feuillée qui portera ombelles et fruits. La pollinisation des fleurs est essentiellement anémophile (réalisée par le vent), mais peut aussi être entomophile (grâce à la venue d’insectes). La reproduction est exclusivement sexuée (on ne connait pas de stratégie de reproduction asexuée naturelle chez cette espèce)[6].

Répartition et habitat

Cette espèce est spontanée dans toutes les régions tempérées de l'Europe et de l'Asie occidentale (Turquie et région du Caucase). Elle est naturalisée dans les autres continents.

La plante pousse dans les endroits frais, les haies et les friches, au bord des chemins. On peut la trouver également dans les champs cultivés ("l'aethusa" est une adventice redoutée des cultures de betteraves sucrières) et les jardins.

Statuts de protection, menaces

L'espèce n'est pas encore évaluée à l'échelle mondiale et européenne par l'UICN. En France elle est classée comme non préoccupante [7].

Taxinomie et systématique

La Petite ciguë a été scientifiquement décrite pour la première fois en 1753 par le naturaliste suédois Carl von Linné dans son ouvrage Species Plantarum[8].

Sous-espèces

  • Aethusa cynapium subsp. elata (Éthuse élevée, Petite ciguë élevée, Fausse petite ciguë)
  • Aethusa cynapium subsp. cynapium

Propriétés et utilisations

La plante contient dans toutes ses parties (notamment les feuilles, les fleurs et les fruits) des alcaloïdes extrêmement toxiques, dont la conine.
Le risque de confusion avec le persil, la carotte, le cerfeuil ou autre Apiaceae est réel. Toutefois, l'odeur fétide de la plante est assez différente de celle du persil ou du cerfeuil. De plus, les languettes vertes (bractéoles) situées sous chaque groupe de fleurs permettent de l'identifier sûrement.

 src=
Bractérole sous les fleurs

Symbolique

Calendrier républicain

Voir aussi

Article connexe

Notes et références
  1. La réforme de l’orthographe de 1990 recommande cigüe.
  2. a b c et d (fr) HYPPA ; Unité de Malherbologie & Agronomie INRA-Dijon, « Aethusa cynapium L. ; », sur http://www2.dijon.inra.fr, INRA (consulté le 8 décembre 2011)
  3. François Couplan, Les plantes et leurs noms. Histoires insolites, éditions Quæ, 2012, p. 811
  4. Christophe de Hody, Cueilleur urbain. À la découverte des plantes sauvages et comestibles dans la ville, Arthaud, 2017, p. 54.
  5. a et b Jean-Claude Rameau, Dominique Mansion, Gérard Dumé, Flore forestière française : Plaines et collines, Forêt privée française, 1989, p. 811
  6. a et b (fr) Badoma, Unité de Malherbologie & Agronomie INRA-Dijon, « Aethusa cynapium L. », sur http://www2.dijon.inra.fr, INRA, janvier 2000 (consulté le 11 décembre 2011)
  7. MNHN & OFB [Ed]. 2003-présent. Inventaire national du patrimoine naturel (INPN), Site web : https://inpn.mnhn.fr, consulté le 26 décembre 2021.
  8. Tropicos.org, « Aethusa cynapium L. », Missouri Botanical Garden (consulté le 1er novembre 2012)
  9. Ph. Fr. Na. Fabre d'Églantine, Rapport fait à la Convention nationale dans la séance du 3 du second mois de la seconde année de la République Française, p. 25.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Petite Ciguë: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Aethusa cynapium

La Petite Ciguë ou Ciguë des jardins (Aethusa cynapium L., 1753) dite aussi éthuse ciguë, faux-persil, ciguë des moissons, persil des chiens ou ache des chiens, est une plante herbacée annuelle de la famille des Apiacées. Cette plante peut se révéler très toxique.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Peirsil amaide ( Irlandês )

fornecido por wikipedia GA

Is planda í an pheirsil amaide.

 src=
Is síol é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia GA

Divlji peršin ( Croato )

fornecido por wikipedia hr Croatian

Divlji peršin (etuza, mala kukuta, lat. Aethusa), jednogodišnji biljni rod iz porodice štitarki koji čini jedna jedina vrsta[1], divlji peršin (Aethusa cynapium), poznata i kao mala kukuta.

Divlji peršin otrovna je biljka raširena po gotovo cijeloj Europi, zapadnoj Aziji i sjevernoj Africi. Naraste do 80 cm. visine. Stabljika je uspravna, zelena, glatka i šuplja. Korijen bijele boje je tanak i vretenast, a listovi tamnozelene boje, nasuprotni, koji kada se smrve imaju neugodan miris.

Rod je dobio ime po kćeri Posejdona i Alkione, a ime vrste cynapium, po grčkom cyon, cynos (=pas) i apium (=celer), što bi ynačilo pasji celer.

Bilo je trovanja ljudi sa ovom biljkom koja su završila smrtnim slučajevima, jer je biljka nalik celeru. Životinje je izbjegavaju, osim koza koje zatim daju otrovano mlijeko.[2]

U Hrvatskoj se smatra za korov.[3].

Domaći nazivi

  • divlji peršin (Hr), Domac, R., 1994,
  • divlji peršun, Hirc, D., 1908,
  • kokoruša, Šulek, B., 1879,
  • kozji pršek, Šulek, B., 1879,
  • petrožil divji, Šulek, B., 1879,
  • petržil pasji, Šulek, B., 1879,
  • trubelika drobna, Šulek, B., 1879,
  • peršunak trolapni, Schlosser, J.C.K.; Vukotinović, Lj., 1876,
  • mala kukuta, Kušan, F., 1956
Logotip Zajedničkog poslužitelja
Na Zajedničkom poslužitelju postoje datoteke vezane uz: Divlji peršin
Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Aethusa cynapium

Izvori

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori i urednici Wikipedije
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia hr Croatian

Divlji peršin: Brief Summary ( Croato )

fornecido por wikipedia hr Croatian

Divlji peršin (etuza, mala kukuta, lat. Aethusa), jednogodišnji biljni rod iz porodice štitarki koji čini jedna jedina vrsta, divlji peršin (Aethusa cynapium), poznata i kao mala kukuta.

Divlji peršin otrovna je biljka raširena po gotovo cijeloj Europi, zapadnoj Aziji i sjevernoj Africi. Naraste do 80 cm. visine. Stabljika je uspravna, zelena, glatka i šuplja. Korijen bijele boje je tanak i vretenast, a listovi tamnozelene boje, nasuprotni, koji kada se smrve imaju neugodan miris.

Rod je dobio ime po kćeri Posejdona i Alkione, a ime vrste cynapium, po grčkom cyon, cynos (=pas) i apium (=celer), što bi ynačilo pasji celer.

Bilo je trovanja ljudi sa ovom biljkom koja su završila smrtnim slučajevima, jer je biljka nalik celeru. Životinje je izbjegavaju, osim koza koje zatim daju otrovano mlijeko.

U Hrvatskoj se smatra za korov..

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori i urednici Wikipedije
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia hr Croatian

Nuodingoji šunpetrė ( Lituano )

fornecido por wikipedia LT

Nuodingoji šunpetrė (Aethusa cynapium) – salierinių (Apiaceae) šeimos, monotipinės šunpetrės (Aethusa) genties augalas.

Tai vienmetė, nemalonaus kvapo žolė, turinti verpstišką šaknį ir tuščiavidurį stiebą. Lapai tamsiai žali, apatinė pusė blizga. Skėčiai su 12-18 stipinų. Žydi gegužėsspalio mėn. Auga patvoriuose, daržuose.

Augalas labai nuodingas, ypač kiaulėms. Taip pat pavojingas ir žmogui, nes jauni lapai panašūs į petražolės, nuo kurios skiriasi labiau blizgančia apatine puse ir silpnu lyg česnaką primenančiu kvapu.

Augalas paplitęs Europoje, vakarų Azijoje ir šiaurės vakarų Afrikoje.


Vikiteka

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia LT

Hondspeterselie ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Hondspeterselie (Aethusa cynapium) is een plant uit de schermbloemenfamilie (Umbelliferae of Apiaceae). De toevoeging 'hond' aan peterselie heeft dezelfde functie als bij hondenweer. Hondspeterselie is dus slechte of kwade peterselie. De plant komt voor langs wegkanten, in moestuinen en akkers. Ze hebben dubbel of drievoudig geveerde, glanzende bladeren. Gewoonlijk bereiken de planten een hoogte van circa 1,2 m, maar vaak zijn ze kleiner.

Let op: hondspeterselie is geen peterseliesoort (Petroselinum). De plant is giftig.

Hondspeterselie bloeit van juni tot oktober met witte, 2 mm grote bloemen. De bloemen vormen schermen van 2–6 cm doorsnede. Er wordt een omwindseltje gevormd door lange, lijnvormige, hangende schutblaadjes aan de voet van een schermpje.

De plant heeft eivormige, geribde vruchtjes zonder stekels.

De bladeren zijn twee- tot drievoudig geveerd. De deelblaadjes zijn veerspletig. De bladsteel is breed en is voorzien van een schede.

Externe links

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Hondspeterselie: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Hondspeterselie (Aethusa cynapium) is een plant uit de schermbloemenfamilie (Umbelliferae of Apiaceae). De toevoeging 'hond' aan peterselie heeft dezelfde functie als bij hondenweer. Hondspeterselie is dus slechte of kwade peterselie. De plant komt voor langs wegkanten, in moestuinen en akkers. Ze hebben dubbel of drievoudig geveerde, glanzende bladeren. Gewoonlijk bereiken de planten een hoogte van circa 1,2 m, maar vaak zijn ze kleiner.

Let op: hondspeterselie is geen peterseliesoort (Petroselinum). De plant is giftig.

Hondspeterselie bloeit van juni tot oktober met witte, 2 mm grote bloemen. De bloemen vormen schermen van 2–6 cm doorsnede. Er wordt een omwindseltje gevormd door lange, lijnvormige, hangende schutblaadjes aan de voet van een schermpje.

De plant heeft eivormige, geribde vruchtjes zonder stekels.

De bladeren zijn twee- tot drievoudig geveerd. De deelblaadjes zijn veerspletig. De bladsteel is breed en is voorzien van een schede.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Hundepersille ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NN

Hundepersille, Aethusa cynapium, er ein plante i skjermplantefamilien. Han veks i Europa, Vest-Asia og Nordvest-Afrika og er einaste medlem av hundepersilleslekta. Han veks òg vilt i Noreg. Ein reknar med tre underartar: Møllepersille, skogpersille og ugraspersille, derav dei to siste veks vilt i Noreg. Heile planten er giftig.[1]

Fotnotar

  1. "Hundepersille er en giftig plante", Helsedirektoratet.no
Spire Denne artikkelen er ei spire. Du kan hjelpe Nynorsk Wikipedia gjennom å utvide han.
Commons-logo.svg Wikimedia Commons har multimedia som gjeld: Hundepersille
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NN

Hundepersille: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NN

Hundepersille, Aethusa cynapium, er ein plante i skjermplantefamilien. Han veks i Europa, Vest-Asia og Nordvest-Afrika og er einaste medlem av hundepersilleslekta. Han veks òg vilt i Noreg. Ein reknar med tre underartar: Møllepersille, skogpersille og ugraspersille, derav dei to siste veks vilt i Noreg. Heile planten er giftig.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NN

Blekot pospolity ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons
 src=
Kwiatostan blekota pospolitego.
 src=
Nasiona

Blekot pospolity (Aethusa cynapium L.) – gatunek rośliny należący do rodziny selerowatych (Apiaceae Lindl., dawna nazwa: baldaszkowate). Zwyczajowe nazwy: szaleń, psia pietruszka. Występuje w prawie całej Europie, a także na Kaukazie i w Azji Zachodniej[2]. W Polsce jest pospolity, aż po niższe położenia górskie.

Morfologia

Łodyga
Naga, pusta w środku (dęta), delikatnie kreskowana, osiągająca wysokość 10–50 cm. W górnej części rozgałęzia się.
Liście
Nagie, spodem błyszczące, 2 – 3-krotnie pierzaste, trójkątne, przy czym ostatnie odcinki jajowatolancetowate. Wyrastają skrętolegle na łodydze.
Kwiaty
Drobne kwiatki zebrane w kwiatostan typu baldach złożony. Pokryw nie ma, lub co najwyżej jednolistna, pokrywki dłuższe od baldaszka, równowąskie i odgięte. Płatki korony górą białe, dołem zielonawe, pręcików 5, słupek 2-krotny, dolny.
Owoc
Rozłupki o długości 3–5 mm, występujące po dwie na jednej szypułce. Ich powierzchnia jest żebrowana równej wysokości i grubości żebrami.

Biologia i ekologia

Roślina jednoroczna. Rośnie na przydrożach, przychaciach i na polach uprawnych, jako chwast. Roślina azotolubna, wapieniolubna i wskaźnikowa gleb wapiennych. Kwitnie od czerwca do października. Kwiaty przedprątne lub równoczesne, owadopylne lub samopylne.

Roślina trująca
Ziele i kłącze zawierają toksyczne związki chemiczne, – koniinę i cynapinę, a także flawonoidy (kemferol, rutyna), kwas mrówkowy, kwas masłowy. Bardziej toksyczna z nich koniina powoduje silne podrażnienie błon śluzowych przewodu pokarmowego, w większych dawkach powoduje paraliż współczulnego układu nerwowego. Objawami zatrucia są: brak apetytu, drgawki, rozszerzenie źrenic, zaburzenia równowagi, paraliż, śmierć. U świni obserwowano krwotok z płuc i silną biegunkę. Roślina ma gorzki i piekący smak, można jednak pomylić jej liście z podobnymi liśćmi (nać) pietruszki – blekot bowiem często rośnie w uprawach rolniczych jako chwast. Zwierzęta rzadko ulegają zatruciu tą rośliną, omijają ją bowiem ze względu na jej zapach i piekący smak[3].

Zmienność

Opisano 3 podgatunki:

  • Aethusa cynapium ssp. agrestis (Wallr.) Dostal. – wysokość 5-20 cm, łodyga kanciasta i rozgałęziona poziomo. Pokrywki równe długością baldaszkom, lub krótsze. Archeofit, roślina uprawna i ruderalna. W klasyfikacji zbiorowisk roślinnych gatunek charakterystyczny dla związku zespołów (All.) Caucalidion lappulae[4]. Umieszczony na czerwonej liście w kategorii DD (stopień zagrożenia trudny do ustalenia)[5]
  • Aethusa cynapium ssp. cynapium L. – wysokość 30-80 cm, łodyga obła lub bruzdkowana, wiotka. Baldaszki krótsze od pokrywek. Roślina ruderalna, chwast w ogrodach.
  • Aethusa cynapium ssp. cynapioides (Bieb.) Nyman. – wysokość ponad 90 cm, łodyga obła lub słabo bruzdkowana, sztywna, pokryta woskiem. Pokrywki równe długością baldaszkom, lub dłuższe. Rośnie w zaroślach i na skrajach lasów.

Zastosowanie

Roślina lecznicza, dawniej używana w medycynie ludowej. Konieczne jest stosowanie zawsze za wiedzą i zgodą lekarza. Leczenie się na własną rękę może grozić nawet śmiercią.

  • Surowiec: Ziele. Zawiera m.in.: olejek eteryczny, alkaloidy koniina i cynapina, obecna jest też: narcyzyna, rutyna i kempferol.
  • Działanie i zastosowanie: Blekot przejawia działanie przeciwbólowe, przeciwskurczowe i słabo uspokajające.

Przypisy

  1. Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2010-05-01].
  2. Germplasm Resources Information Network (GRIN). [dostęp 2010-05-05].
  3. Jakub Mowszowicz: Przewodnik do oznaczania roślin trujących i szkodliwych. Warszawa: PWRiL, 1982. ISBN 83-200-2415-3.
  4. Władysław Matuszkiewicz: Przewodnik do oznaczania zbiorowisk roślinnych Polski. Warszawa: Wyd. Naukowe PWN, 2006. ISBN 83-01-14439-4.
  5. Kaźmierczakowa R., Bloch-Orłowska J., Celka Z., Cwener A., Dajdok Z., Michalska-Hejduk D., Pawlikowski P., Szczęśniak E., Ziarnek K.: Polska czerwona lista paprotników i roślin kwiatowych. Polish red list of pteridophytes and flowering plants. Kraków: Instytut Ochrony Przyrody Polskiej Akademii Nauk, 2016. ISBN 978-83-61191-88-9.

Bibliografia

  1. Jan Mowszowicz: Przewodnik do oznaczania roślin trujących i szkodliwych. Warszawa: PWRiL, 1982. ISBN 83-200-2415-3.
  2. Olga Seidl, Józef Rostafiński: Przewodnik do oznaczania roślin. Warszawa: PWRiL, 1973.
  3. Lucjan Rutkowski: Klucz do oznaczania roślin naczyniowych Polski niżowej. Warszawa: Wyd. Naukowe PWN, 2006. ISBN 83-01-14342-8.
  4. Jakub Mowszowicz: Flora jesienna. Przewodnik do oznaczania dziko rosnących jesiennych pospolitych roślin zielnych. Warszawa: WSiP. ISBN 83-02-00607-6.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Blekot pospolity: Brief Summary ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
 src= Kwiatostan blekota pospolitego.  src= Nasiona

Blekot pospolity (Aethusa cynapium L.) – gatunek rośliny należący do rodziny selerowatych (Apiaceae Lindl., dawna nazwa: baldaszkowate). Zwyczajowe nazwy: szaleń, psia pietruszka. Występuje w prawie całej Europie, a także na Kaukazie i w Azji Zachodniej. W Polsce jest pospolity, aż po niższe położenia górskie.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Aethusa cynapium ( Português )

fornecido por wikipedia PT

A pequena-cicuta (Aethusa cynapium) é uma planta, da família Apiaceae.[1][2]

Uso medicinal

É usada para crianças em fase de dentição.[3]

Referências

  1. «Pequena-cicuta» (em inglês). The Plant List. 2010. Consultado em 25 de julho de 2014
  2. Missouri Botanicaal Garden (2014). Tropico, ed. «Pequena-cicuta» (em inglês). Consultado em 25 de julho de 2014
  3. H. C. Allen (2002). Keynotes and Characteristics with Comparisons of Some of the Leading Remedies of the Materia Medica with Bowel Nosodes. B. Jain Publishers. p. 10. ISBN 978-81-7021-187-7.
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Aethusa cynapium: Brief Summary ( Português )

fornecido por wikipedia PT

A pequena-cicuta (Aethusa cynapium) é uma planta, da família Apiaceae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Vildpersilja ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV
 src=
Blomflock hos vildpersilja med nedåtriktade svepen.

Vildpersilja (Aethusa cynapium) är en ett- till tvåårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter. Äldre regionala namnformer var Glis och Åthäva.[1].Den blir 5 till 100 centimeter hög och blommar i juli till september med vita blommor. Stjälken är kal, slät, ibland taggig och ofta violett nertill. Bladen är flikiga och glänsande. Frukten är 3 till 4 mm tjock och avlång, med tydliga åsar. Den påminner om en spenslig hundloka och skiljs lättast från den på sina nedåtriktade, stora svepen. Hela växten är mycket giftig[2],[3] och dödsfall har inträffat.

Vildpersilja är ganska vanlig och trivs på frisk, närings- och kväverik kulturjord, exempelvis rabatter, trädgårdar, tippar, jordhögar och bangårdar. Dess utbredning är Finlands sydspets, små områden i södra Norge, hela södra Sverige och hela Danmark.

Varieteter

  • Liten vildpersilja (Aethusa cynapium var. agrestis)
  • Trädgårdsvildpersilja (Aethusa cynapium var. domestica)
  • Smal vildpersilja (Aethusa cynapium var. cynapium)
  • Stor vildpersilja (Aethusa cynapium var. gigantea)

Källor

  1. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
  2. ^ Vår flora i färg. sid. 258. ISBN 91-20-03477-6
  3. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 71. ISBN 91-20-04445-3

Externa länkar

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Vildpersilja: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV
 src= Blomflock hos vildpersilja med nedåtriktade svepen.

Vildpersilja (Aethusa cynapium) är en ett- till tvåårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter. Äldre regionala namnformer var Glis och Åthäva..Den blir 5 till 100 centimeter hög och blommar i juli till september med vita blommor. Stjälken är kal, slät, ibland taggig och ofta violett nertill. Bladen är flikiga och glänsande. Frukten är 3 till 4 mm tjock och avlång, med tydliga åsar. Den påminner om en spenslig hundloka och skiljs lättast från den på sina nedåtriktade, stora svepen. Hela växten är mycket giftig, och dödsfall har inträffat.

Vildpersilja är ganska vanlig och trivs på frisk, närings- och kväverik kulturjord, exempelvis rabatter, trädgårdar, tippar, jordhögar och bangårdar. Dess utbredning är Finlands sydspets, små områden i södra Norge, hela södra Sverige och hela Danmark.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Собача петрушка ( Ucraniano )

fornecido por wikipedia UK

Собача петрушка звичайна (Aethusa cynapium L.) — зілляста однорічна, рідко дворічна рослина монотипного роду собача петрушка з родини окружкових.

Росте серед чагарників, у лісах, особливо заплавних, а також як бур'ян по садах і городах. У більшій частині України, крім Степу. Свіже зілля містить 0,015 % етерової олії. Рослину вважають отруйною, але випадки отруєння трапляються рідко.

Див. також

Література

Посилання


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Автори та редактори Вікіпедії
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia UK

Собача петрушка: Brief Summary ( Ucraniano )

fornecido por wikipedia UK

Собача петрушка звичайна (Aethusa cynapium L.) — зілляста однорічна, рідко дворічна рослина монотипного роду собача петрушка з родини окружкових.

Росте серед чагарників, у лісах, особливо заплавних, а також як бур'ян по садах і городах. У більшій частині України, крім Степу. Свіже зілля містить 0,015 % етерової олії. Рослину вважають отруйною, але випадки отруєння трапляються рідко.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Автори та редактори Вікіпедії
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia UK

Aethusa cynapium ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Aethusa cynapium là một loài thực vật có hoa trong họ Hoa tán. Loài này được L. mô tả khoa học đầu tiên năm 1753.[1]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ The Plant List (2010). Aethusa cynapium. Truy cập ngày 10 tháng 6 năm 2013.

Liên kết ngoài


Hình tượng sơ khai Bài viết chủ đề tông hoa tán Selineae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Aethusa cynapium: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Aethusa cynapium là một loài thực vật có hoa trong họ Hoa tán. Loài này được L. mô tả khoa học đầu tiên năm 1753.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Кокорыш ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Надпорядок: Asteranae
Семейство: Зонтичные
Подсемейство: Сельдерейные
Триба: Selineae
Род: Кокорыш
Международное научное название

Aethusa L., 1753

Единственный вид

Кокорыш обыкновенный
(Aethusa cynapium L.)

Синонимы

Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 29569NCBI 40954EOL 584981GRIN g:252IPNI 837341-1TPL kew-2624785

Коко́рыш, или Соба́чья петру́шка, или Зноиха[2] (лат. Aethúsa) — род растений семейства Зонтичные (Apiaceae) с одним полиморфным видомКокорышем обыкновенным (Aethusa cynapium).

Ботаническое описание

 src=
Ботаническая иллюстрация из книги О. В. Томе Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, 1885

Однолетние (иногда двулетние) растения до 1 метра высотой.

Стебель ветвистый полый.

Листья дважды-, триждыперистые, треугольного очертания; листовые пластинки ромбические или почти треугольные, глубоко перисто-раздельные, с надрезанными долями.

Цветёт кокорыш с июня по октябрь белыми цветками, собранными в многочисленные зонтики, без покрывала, но с покрывальцем из трёх длинных линейных листиков, обращённых наружу; чашечка незаметная; венчик состоит из пяти глубоковыемчатых белых лепестков.

Плод — шаровидно-яйцевидный, на поперечном разрезе круглый (до 3 мм длины и до 2,5 мм ширины); рёбра толстые, острые; семена на внутренней стороне совершенно плоские, с дугообразными ходами; столбичек раздвоенный.

Растение не имеет запаха (по другой информации — своеобразный лёгкий или сильный запах). От настоящей петрушки отличается блестящими (сверху) листьями и строением обёртки.

Распространение и экология

Встречается в Малой Азии и Европе, как заносное — в Северной Америке; в России — на Кавказе и изредка почти во всех областях европейской части.

Растёт на рыхлых, богатых питательными веществами, зачастую карбонатных почвах по сорным местам, около жилищ, в садах, огородах.

Значение и применение

Ядовит.

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
  2. Анненков, 1878.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Кокорыш: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

Коко́рыш, или Соба́чья петру́шка, или Зноиха (лат. Aethúsa) — род растений семейства Зонтичные (Apiaceae) с одним полиморфным видом — Кокорышем обыкновенным (Aethusa cynapium).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии