Deschampsia antarctica, known as the Antarctic hair grass, is one of only two species of flowering plants native to Antarctica (Rosa et al., 2009). D. antarctica can be found mostly around maritime Antarctica and coastal areas specifically: the South Orkney Islands, South Shetland Islands, and along the western Antarctica Peninsula (Vera et al., 2012). D. antarctica is part of the Poaceae family and Deschampsia genus that consists of annual and perennial grasses that flourish in a wide array of temperatures including polar regions of the world (Cardone et al., 2009). Antarctic hair grass is composed of thick tissues that are favorable in frigid environments and low-nutrient soils common in Antarctica (Parnikoza, 2007). Distribution of the Antarctic hair grass depends on environmental conditions concerning: soil fertility, water availability, and the presence of animal colonies (Nedzarek and Chwedorzewska, 2004). D. antarctica can grow in clusters that can cover several hundred square meters and/or alternatively (at higher elevations) Antarctic hair grass can be scattered around large areas of terrestrial space (Chwedorzewska et al., 2008). Antarctic hair grass is abundant near penguin rookeries and gathering places of large mammals, acquiring nutrition from excremental waste (Chwedorzewska et al., 2008). In ideal conditions characteristics of the Antarctic hair grass individuals are observed to have: a dark green color, robust, erect culms (stems), and well-developed foliage (Chwedorzewska et al., 2008). In harsher areas of the Antarctica tundra, individuals are much smaller in size, have an olive-green color and form small, single, flat tufts (Chwedorzewska, 2008). Antarctic hair grass produce flowers that seed and seed dispersal is facilitated by birds (carried in the digestive tract of gulls and skuas), although clonal growth towards the expansion of the Antarctic hair grass has been observed in less harsh areas (Convey, 1996).
D. antarctica has a diploid number of 26 chromosomes in its genome which allows the grass to perform metabolic processes at very low temperatures (Xiong et al., 1999). The Antarctic hair grass ability to flourish in such extreme conditions has reinforced genetical breakthroughs pertaining to freezing-tolerant enhanced vascular plants (John and Spangenberg, 2005). Knowledge gained regarding freeze tolerance from further genetical research of the Antarctic hair grass species could be used in agricultural science concerning crop resistance against frosts (John and Spangenberg, 2005). Antarctic hair grass populations have also been migrating to non-native portions of maritime Antarctica due to the climatic change occurring from global warming (Convey and Smith, 2006). The sudden influx of water (from ice/snow melt) and rising temperatures are making these once unsuitable areas, suitable for Antarctic hair grass populations to inhabit areas outside their native boundaries (Convey and Smith, 2006). The arrival of founder individuals on new areas could heavily impact the biogeochemical cycles (ecological balance) of each area the grass is introduced, through mass extraction of primary nutrients taken up from the newly formed hair grass populations (Convey and Smith, 2006). The overall ecological impaction of migrant hair grass has not been studied and the hair grass effects on biogeochemical pathways are still unknown (Convey and Smith, 2006). Accidental introduction of non-native species of flowering plants to Antarctica through anthropogenic activities has added competiveness between D. antarctica and these newly-introduced invasive species (Convey, 2011). Conservation techniques have been carried-out to further prevent the traveling of non-native species of plants in support of preliminary action towards endangerment (out-competiveness) of D. antarctica (Convey, 2011).
Antarktiese smele of Antarktiese haargras (Deschampsia antarctica) is een van slegs twee inheemse blomplante in Antarktika (die ander is Antarktiese pêrelkruid).
As gevolg van 'n onlangse opwaartse neiging in gemiddelde temperatuur ontkiem meer saad wat groot getalle saailinge en plante meebring. Die neiging word toegeskryf aan globale verhitting. In die geval van Antarktiese smele dui verslae 'n vyf-en-twintig-voudige vermeerdering in die plante aan wat hulle gebied verder suid uitgebrei het en groter oppervlaktes dek waar ook al hulle aangetref word. Die spesie kom verder suid as 56 grade S voor.
Antarktiese smele of Antarktiese haargras (Deschampsia antarctica) is een van slegs twee inheemse blomplante in Antarktika (die ander is Antarktiese pêrelkruid).
As gevolg van 'n onlangse opwaartse neiging in gemiddelde temperatuur ontkiem meer saad wat groot getalle saailinge en plante meebring. Die neiging word toegeskryf aan globale verhitting. In die geval van Antarktiese smele dui verslae 'n vyf-en-twintig-voudige vermeerdering in die plante aan wat hulle gebied verder suid uitgebrei het en groter oppervlaktes dek waar ook al hulle aangetref word. Die spesie kom verder suid as 56 grade S voor.
Deschampsia antarctica Desvaux (yerba pilosa antártica o campera antártica) ye una de los dos plantes vasculares fanerógames natives de l'Antártida, la otra ye Colobanthus quitensis. Cada vez qu'hai pequeños aumentos de temperatura, más granes granen, creando un númberu grande de bancos de granes y de plantes.
La so resistencia a les radiaciones ultravioleta por cuenta de compuestos químicos que sintetiza llamaron l'atención sobre'l so posible usu farmacolóxicu pa tratar cánceres tantu de piel como de pies.
Estender hasta 56º S de llatitú.
Deschampsia antarctica describióse por Étienne-Émile Desvaux y espublizóse en Flora Chilena 6: 338. 1854.[1]
Deschampsia: nome xenéricu dau n'honor del botánicu francés Louis Auguste Deschamps.[2]
antarctica: epítetu xeográficu qu'alude al so localización na Antártida.
Deschampsia antarctica Desvaux (yerba pilosa antártica o campera antártica) ye una de los dos plantes vasculares fanerógames natives de l'Antártida, la otra ye Colobanthus quitensis. Cada vez qu'hai pequeños aumentos de temperatura, más granes granen, creando un númberu grande de bancos de granes y de plantes.
Vista de la planta nel so hábitatDeschampsia antarctica — Deschampsia cinsinə aid ot bitkisi. Antarktida ərazisində yetişən iki çiçəkləyən bitkidən biridir.
Antarktik yarımadasının şimal-qərb hissəsi, Cənubi Şetland adaları, Folklend adaları, Antarktida ətrafında olan adalarda, Argentina və Çilinin[1] cənub hissələrində yayılmışdır.
Son on illikdə Antarktik yarımadasına bu bitkilərin 25 dəfə çoxdur[2][3].
Dağ ətəklərində, daşların adasında yetişir. Qısa vegetasiya dövrünə malikdir. Çiçəkləyərkən belə şaxtaya dözümlüdürlər. Bitkinin hündürlüyü 3 - 20 sm-dir.
Antarktida şəraitində Deschampsia antarctica vegetasiya noyabrdan başlarır. Artıq dekabrda çiçəkləyir.
Deschampsia antarctica — Deschampsia cinsinə aid ot bitkisi. Antarktida ərazisində yetişən iki çiçəkləyən bitkidən biridir.
Deschampsia antarctica és una espècie de planta poàcia i és una de les dues úniques plantes amb flors que existeixen actualment a l'Antàrtida, l'altra és la cariofil·làcia Colobanthus quitensis.
Principalment es troba a les Illes Orkney del Sud, les Illes Shetland del Sud i al llarg de la part oest de la Península Antàrtica. Pel recent escalfament global s'ha incrementat la germinació d'aquesta espècie i el nombre de les seves plàntules a més d'estendre's la seva distribució més cap al sud. Els informes indiquen que s'ha incrementat 25 vegades el nombre d'aquestres plantes. Aquesta espècie es troba al sud dels 56 graus de latitud sud.
Deschampsia antarctica és una espècie de planta poàcia i és una de les dues úniques plantes amb flors que existeixen actualment a l'Antàrtida, l'altra és la cariofil·làcia Colobanthus quitensis.
Principalment es troba a les Illes Orkney del Sud, les Illes Shetland del Sud i al llarg de la part oest de la Península Antàrtica. Pel recent escalfament global s'ha incrementat la germinació d'aquesta espècie i el nombre de les seves plàntules a més d'estendre's la seva distribució més cap al sud. Els informes indiquen que s'ha incrementat 25 vegades el nombre d'aquestres plantes. Aquesta espècie es troba al sud dels 56 graus de latitud sud.
Deschampsia antarctica je jeden z pouhých dvou druhů krytosemenných rostlin, jež se vyskytují v antarktické oblasti. Roste od jihu Chile a Argentiny,[1] na ostrovech mezi Antarktidou a Jižní Amerikou, na Antarktických (Shetlandských ostrovech a Jižních Orknejích) až po severozápad Antarktického poloostrova. V posledních desetiletích se na Antarktickém poloostrově počet těchto rostlin znásobil pětadvacetkrát.[2] Důvodem je rychlé globální oteplování.
Deschampsia roste na slunečných stráních a svazích hor, kde bez problému prosperuje i v kamenitém terénu. Snáší mráz i v době kvetení. Vegetační doba je krátká. Vysoká je od pěti do 20 cm. Růst rostliny začíná už v listopadu, kdy klíčí semena, nebo se k životu probírají kořeny, které přečkaly zimu a v prosinci už kvetou. Nejdříve začínají kvést rostliny na pobřeží, v blízkosti moře, v místech kam se může dostat mořská voda z vln. Její květenství jsou laty.
V tomto článku byl použit překlad textu z článku Луговик антарктический na ruské Wikipedii.
Deschampsia antarctica je jeden z pouhých dvou druhů krytosemenných rostlin, jež se vyskytují v antarktické oblasti. Roste od jihu Chile a Argentiny, na ostrovech mezi Antarktidou a Jižní Amerikou, na Antarktických (Shetlandských ostrovech a Jižních Orknejích) až po severozápad Antarktického poloostrova. V posledních desetiletích se na Antarktickém poloostrově počet těchto rostlin znásobil pětadvacetkrát. Důvodem je rychlé globální oteplování.
Deschampsia roste na slunečných stráních a svazích hor, kde bez problému prosperuje i v kamenitém terénu. Snáší mráz i v době kvetení. Vegetační doba je krátká. Vysoká je od pěti do 20 cm. Růst rostliny začíná už v listopadu, kdy klíčí semena, nebo se k životu probírají kořeny, které přečkaly zimu a v prosinci už kvetou. Nejdříve začínají kvést rostliny na pobřeží, v blízkosti moře, v místech kam se může dostat mořská voda z vln. Její květenství jsou laty.
Deschampsia antarctica er en flerårig og urteagtig græsart. Ud over den tokimbladede Colobanthus quitensis er arten den eneste oprindelige karplante i Antarktis.
Deschampsia antarctica er en staude med tuedannende til tæppeformig vækst. Bladene er linjeformede og helrandede med indrullet rand. Begge bladsider er hårløse og græsgrønne. Blomstringen foregår i den sydlige halvkugles korte sommer (januar-februar), hvor man finder blomsterne samlet i løse, endestillede stande på 5-20 cm lange, dunhårede stængler. De enkelte blomster er 3-tallige og typiske, reducerede græsblomster. Frugterne er bittesmå, mørkebrune nødder (”korn”)[1]
Rodnettet består af trævlede finrødder og korte jordstængler.
Arten bliver 0,25 m høj under gunstige betingelser, men betydeligt bredere på egnede voksesteder.
Deschampsia antarctica har sin naturlige udbredelse i den sydligste del af Sydamerika (Argentina og Chile), på det antarktiske fastland, samt på antarktiske og subantarktiske øer: Crozetøerne, Falklandsøerne, Heard- og McDonaldøerne, Kerguelen, South Georgia og de sydlige Sandwichøer.[2]. Planten danner grønsvær sammen med Colobanthus quitensis på beskyttede og havpåvirkede flader, hvor ekskrementer fra pingviner og havpattedyr er vigtige kilder til mineraler.
Deschampsia antarctica er en flerårig og urteagtig græsart. Ud over den tokimbladede Colobanthus quitensis er arten den eneste oprindelige karplante i Antarktis.
Die Antarktische Schmiele (Deschampsia antarctica) ist eine Pflanzenart innerhalb der Familie der Süßgräser (Poaceae). Neben der Antarktischen Perlwurz (Colobanthus quitensis) ist sie die einzige heimische Samenpflanzenart der Antarktis.
Die Antarktische Schmiele ist eine ausdauernde Pflanze mit polsterförmigem Wuchs. Sie erreicht Wuchshöhen zwischen 10 und 30 Zentimetern. Das gestutzte Blatthäutchen wird 4 bis 8 Millimeter lang. Die Blattspreiten sind schmal, gerollt und etwa 2,5 bis 3 Millimeter breit.
Der Blütenstand ist eine lockere, 5 bis 20 Zentimeter lange Rispe. Die gestielten, zwei- bis dreiblütigen, 5 bis 7 Millimeter langen Ährchen stehen einzeln an den behaarten Rispenästen. Die Frucht ist eine 1 bis 1,2 Millimeter lange, dunkelbraune Karyopse.
Die Antarktische Schmiele wächst im äußersten Süden Südamerikas in Argentinien und Chile, auf Antarktika sowie auf den subantarktischen und antarktischen Inseln: Crozetinseln, Falklandinseln, Heard und McDonaldinseln, Kerguelen, Südgeorgien und südliche Sandwichinseln.[1]
Deschampsia antarctica É.Desv. hat die Synonyme: Aira antarctica Hook., Airidium elegantulum Steud., Deschampsia henrardii Kloos, Deschampsia antarctica var. brevirostrata Hack. ex Dusén, Deschampsia elegantula (Steud.) Parodi.[1]
Die Antarktische Schmiele (Deschampsia antarctica) ist eine Pflanzenart innerhalb der Familie der Süßgräser (Poaceae). Neben der Antarktischen Perlwurz (Colobanthus quitensis) ist sie die einzige heimische Samenpflanzenart der Antarktis.
Antarktische Schmiele auf der Petermann-InselAntarctisch hoargras (Deschampsia antarctica) is êen van de twêe bloeinde plantn die leevn ip Antarctica. D' andere plante is Antarctisch sterremos of vetmeur (Colobanthus quitensis).
't Is e toaie grassôorte die vôoral groeit ip de Zuudelyke Orkneyeilandn, Zuudelyke Shetlandeilandn en de westkust van 't Antarctisch Schiereiland.
Deschampsia antarctica, the Antarctic hair grass, is one of two flowering plants native to Antarctica, the other being Colobanthus quitensis (Antarctic pearlwort).
They mainly occur on the South Orkney Islands, the South Shetland Islands, and along the western Antarctic Peninsula. A recent warming trend has increased germination, and thus number of seedlings and plants, also extending their range southward to cover larger areas; reports indicate a twenty-fivefold increase in their number.[2]
Deschampsia antarctica has been recorded by the Guinness Book of World Records as the southernmost flowering plant. In 1981, a specimen was found on the Antarctic Peninsula's Refuge Islands at a latitude of 68°21′S.[3][4]
Since 2009, both D. antarctica and C. quitensis have been spreading rapidly, which studies suggest has been the result of rising air temperatures and a reduction in the number of fur seals.[5]
Deschampsia antarctica, the Antarctic hair grass, is one of two flowering plants native to Antarctica, the other being Colobanthus quitensis (Antarctic pearlwort).
They mainly occur on the South Orkney Islands, the South Shetland Islands, and along the western Antarctic Peninsula. A recent warming trend has increased germination, and thus number of seedlings and plants, also extending their range southward to cover larger areas; reports indicate a twenty-fivefold increase in their number.
Deschampsia antarctica has been recorded by the Guinness Book of World Records as the southernmost flowering plant. In 1981, a specimen was found on the Antarctic Peninsula's Refuge Islands at a latitude of 68°21′S.
Since 2009, both D. antarctica and C. quitensis have been spreading rapidly, which studies suggest has been the result of rising air temperatures and a reduction in the number of fur seals.
Antarkta hargreso (Deschampsia antarctica) estas unu el la nur du enlandaj angiospermoj de la Antarkta ekozono, la alia estante antarkta perloradiko (Colobanthus quitensis). [1].
La antarkta hargreso estas herbotufkonstituanta staŭdo. Ĝi altas 10 ĝis 30 centimetrojn. La ligulo longas 4 ĝis 8 milimetrojn. La folio estas mallarĝa, rulita kaj larĝas ĉirkaŭ 2,5 ĝis 3 milimetrojn.
La infloresko estas malkompakta paniklo kiu longas 5 ĝis 20 centimetrojn. La tigitaj spiketoj longas 5 ĝis 7 milimetrojn, portas du aŭ tri floretojn, kaj staras unuope sur la harkovritaj floraksoj.
La frukto estas malhelbruna kariopso kiu longas 1 ĝis 1,2 milimetrojn.
La specio troviĝas en suda Sudameriko, en la subantarktaj insuloj, kaj en la antarkta kontinento.
Kaŭze de la tutmonda varmiĝo, pli da semoj kapablas ĝermi, kreante multe da ĝermoplantoj kaj plantidoj. Referaĵoj indikas ke estiĝas dudekkvinfoja multoblo de plantoj kiel rezulto. Tiu kaŭzis la plivastiĝon de tiu specio suden kaj la okupadon de pli grandaj areoj. La arealo de antarkta hargreso etendiĝas pli sude ol la 56-a cirklo de suda latitudo.
Antarkta hargreso (Deschampsia antarctica) estas unu el la nur du enlandaj angiospermoj de la Antarkta ekozono, la alia estante antarkta perloradiko (Colobanthus quitensis). .
Deschampsia antarctica Desvaux (hierba pilosa antártica o pasto antártico) es una de las dos plantas vasculares fanerógamas nativas de la Antártida, la otra es Colobanthus quitensis. Cada vez que hay pequeños aumentos de temperatura, más semillas germinan, creando un gran número de bancos de semillas y de plantas.
Su resistencia a la radiación ultravioleta merced a compuestos químicos que sintetiza han llamado la atención sobre su posible uso farmacológico para tratar cánceres tanto de piel como de pies.
Se extiende hasta 56º S de latitud.
Deschampsia antarctica fue descrita por Étienne-Émile Desvaux y publicado en Flora Chilena 6: 338. 1854.[1]
Deschampsia: nombre genérico otorgado en honor del botánico francés Louis Auguste Deschamps.[2]
antarctica: epíteto geográfico que alude a su localización en la Antártida.
Deschampsia antarctica Desvaux (hierba pilosa antártica o pasto antártico) es una de las dos plantas vasculares fanerógamas nativas de la Antártida, la otra es Colobanthus quitensis. Cada vez que hay pequeños aumentos de temperatura, más semillas germinan, creando un gran número de bancos de semillas y de plantas.
Vista de la planta en su hábitatAntarktiksenlauha[2] eli etelämantereenlauha (Deschampsia antarctica) on pieni heinäkasvi, jota tavataan Etelämantereella sekä Etelä-Orkneyn ja Etelä-Shetlannin saariryhmillä. Kysymyksessä on kaljutundralla. Kasvi on toinen kahdesta Etelämantereella esiintyvästä siemenkasvista kohokkikasvi Colobanthus quitensisin ohella. Sen kasvuala on laajenemassa ilmastonmuutoksen myötä.
Antarktiksenlauha eli etelämantereenlauha (Deschampsia antarctica) on pieni heinäkasvi, jota tavataan Etelämantereella sekä Etelä-Orkneyn ja Etelä-Shetlannin saariryhmillä. Kysymyksessä on kaljulähde? heinäkasvi, jota tavataan vain eteläisellä tundralla. Kasvi on toinen kahdesta Etelämantereella esiintyvästä siemenkasvista kohokkikasvi Colobanthus quitensisin ohella. Sen kasvuala on laajenemassa ilmastonmuutoksen myötä.
Deschampsia antarctica, la canche antarctique, est une espèce de plantes monocotylédones de la famille des Poaceae. C'est l'une des deux seules espèces de plantes vasculaires indigènes de l'Antarctique, l'autre étant Colobanthus quitensis de la famille des Caryophyllaceae.
Cette petite graminée est présente sur les îles Orcades du Sud et les îles Shetland du Sud et le long de la côte occidentale de la péninsule Antarctique. On la retrouve en Argentine (Terre de Feu) et au Chili (région de Magallanes et de l'Antarctique chilien).
Selon Tropicos (12 juin 2016)[1] :
Deschampsia antarctica, la canche antarctique, est une espèce de plantes monocotylédones de la famille des Poaceae. C'est l'une des deux seules espèces de plantes vasculaires indigènes de l'Antarctique, l'autre étant Colobanthus quitensis de la famille des Caryophyllaceae.
Cette petite graminée est présente sur les îles Orcades du Sud et les îles Shetland du Sud et le long de la côte occidentale de la péninsule Antarctique. On la retrouve en Argentine (Terre de Feu) et au Chili (région de Magallanes et de l'Antarctique chilien).
Deschampsia antarctica E.Desv., 1854 è una pianta erbacea della famiglia delle Poaceae; è una delle due piante superiori che vivono nel continente antartico.[1]
Possiede la capacità di sopravvivere a temperature fino a -30°, con luce minima o assente in inverno, grazie a un gene che inibisce la ricristallizzazione del ghiaccio.
La scoperta è stata fatta da scienziati del Centro di agribioscienze dell'università La Trobe di Melbourne, in Australia, che sono riusciti anche a impiantare il gene in altri vegetali, ipotizzando che ciò permetterebbe di aumentare la tolleranza delle coltivazioni alle brinate.[2]
Deschampsia antarctica E.Desv., 1854 è una pianta erbacea della famiglia delle Poaceae; è una delle due piante superiori che vivono nel continente antartico.
Possiede la capacità di sopravvivere a temperature fino a -30°, con luce minima o assente in inverno, grazie a un gene che inibisce la ricristallizzazione del ghiaccio.
La scoperta è stata fatta da scienziati del Centro di agribioscienze dell'università La Trobe di Melbourne, in Australia, che sono riusciti anche a impiantare il gene in altri vegetali, ipotizzando che ciò permetterebbe di aumentare la tolleranza delle coltivazioni alle brinate.
Antarctische smele (Deschampsia antarctica) is een van de twee bloeiende planten die oorspronkelijk voorkomen op Antarctica. De andere is Antarctisch sterremos of vetmuur (Colobanthus quitensis).
Het is een taaie grassoort die vooral groeit op de Zuidelijke Orkneyeilanden, Zuidelijke Shetlandeilanden en de westkust van het Antarctisch Schiereiland en daar in grote pollen de grond kan bedekken.
De plant is in opmars op het Antarctisch Schiereiland en koloniseert door de geleidelijke opwarming van de Aarde de grond die ijsvrij geworden is. Dit zijn vaak gronden met een aanzienlijk zoutgehalte doordat zij besproeid worden door de nabije branding op de kust. Onderzoek heeft aangetoond dat D. antarctica een matig zoutgehalte tolereert en ook een aanzienlijk gehalte aan vrij proline vertoont, wat waarschijnlijk een reactie is op de barre omstandigheden waaronder de plant in staat is nog te gedijen.[1]
Śmiałek antarktyczny (Deschampsia antarctica) – gatunek byliny należący do rodziny wiechlinowatych. Jeden z dwóch gatunków roślin naczyniowych występujących na Antarktydzie[3].
Występuje w Antarktyce, na Falklandach oraz na południowych krańcach Argentyny i Chile[2]. Śmiałek antarktyczny jest jednym z dwóch gatunków roślin naczyniowych, występujących naturalnie w Antarktyce (wraz z kolobantem antarktycznym z rodziny goździkowatych), przy czym wraz z człowiekiem w jego siedlisku pojawiły się kolejne gatunki[4]. Najdalej na południu gatunek ten stwierdzony został na wyspie Alamode z archipelagu Terra Firma przy zachodnim wybrzeżu Półwyspu Antarktycznego na 68°42' szerokości południowej[3]. Globalne ocieplenie spowodowało 25-krotny wzrost zasięgu tego gatunku w latach 1964–1990[5].
Śmiałek antarktyczny (Deschampsia antarctica) – gatunek byliny należący do rodziny wiechlinowatych. Jeden z dwóch gatunków roślin naczyniowych występujących na Antarktydzie.
Deschampsia antarctica, nome comum erva-pilosa-antártica, é uma espécie de planta com flor pertencente à família Poaceae. Foi descrita por Étienne-Émile Desvaux e publicado em Flora Chilena 6: 338. 1854.[2]
É uma das duas plantas vasculares fanerógamas nativas da Antártida, sendo a outra a Colobanthus quitensis. Cada vez que há pequenos aumentos de temperatura, mais sementes germinam, criando um grande número de bancos de sementes e de plantas.
Esta pequena gramínea está presente nas Ilhas Órcades do Sul e nas Ilhas Shetland do Sul, bem como ao longo da costa ocidental da Península Antártica e na Argentina (na Terra do Fogo) e Chile (Região de Magalhães e Antártica Chilena).
A sua resistência à radiação ultravioleta é devida a compostos químicos que sintetiza e tem chamado a atenção sobre o seu possível uso farmacológico para tratar cancros tanto de pele como de pés.
Estende-se até aos 69º Sul de latitude.[3]
Deschampsia antarctica, nome comum erva-pilosa-antártica, é uma espécie de planta com flor pertencente à família Poaceae. Foi descrita por Étienne-Émile Desvaux e publicado em Flora Chilena 6: 338. 1854.
É uma das duas plantas vasculares fanerógamas nativas da Antártida, sendo a outra a Colobanthus quitensis. Cada vez que há pequenos aumentos de temperatura, mais sementes germinam, criando um grande número de bancos de sementes e de plantas.
Esta pequena gramínea está presente nas Ilhas Órcades do Sul e nas Ilhas Shetland do Sul, bem como ao longo da costa ocidental da Península Antártica e na Argentina (na Terra do Fogo) e Chile (Região de Magalhães e Antártica Chilena).
Deschampsia antarctica är ett gräs i tåtelsläktet som är en av endast två blomväxter som är inhemska för Antarktis. Det är ett flerårigt, lågväxande gräs som är tolerant mot låga temperaturer och anpassat till det extrema klimat som råder i Antarktis. Det klarar både att vara fruset under de långa vintrarna och hinner blomma under den korta sommaren. Den andra blomväxten i Antarktis är Colobanthus quitensis.
Detta gräs växer tuvat och har smala, rullade blad. Blomställningen är en lös till lite mer sammanhållen vippa, upp till cirka 20 centimeter hög. Ibland kan gräset växa så tätt att det bildas mattor, främst i de delar av utbredningsområdet som har mildare klimat.
Gräsets utbredning omfattar den västra sidan av Antarktiska halvön, och närliggande ögrupper som Sydorkneyöarna och Sydshetlandsöarna, samt de sydligaste delarna av Sydamerika. På antarktiska halvön växer gräset i olika från varandra genom till exempel glaciärer isolerade områden.
Deschampsia antarctica är ett gräs i tåtelsläktet som är en av endast två blomväxter som är inhemska för Antarktis. Det är ett flerårigt, lågväxande gräs som är tolerant mot låga temperaturer och anpassat till det extrema klimat som råder i Antarktis. Det klarar både att vara fruset under de långa vintrarna och hinner blomma under den korta sommaren. Den andra blomväxten i Antarktis är Colobanthus quitensis.
Deschampsia antarctica là một loài thực vật có hoa trong họ Hòa thảo. Loài này được É.Desv. mô tả khoa học đầu tiên năm 1853.[1]
Deschampsia antarctica là một loài thực vật có hoa trong họ Hòa thảo. Loài này được É.Desv. mô tả khoa học đầu tiên năm 1853.
Deschampsia antarctica E.Desv. (1854)
Лугови́к антаркти́ческий, или Щу́чка антарктическая (лат. Deschampsia antarctica) — вид травянистых растений из рода Луговик семейства Злаки, или Мятликовые; один из двух видов (наряду с Колобантусом кито) цветковых растений, встречающихся на территории Антарктиды.
Ареал вида — северо-западная часть Антарктического полуострова, Южные Шетландские, Фолклендские (Мальвинские) и некоторые другие острова Антарктики, а также юг Аргентины и Чили[2].
В последние десятилетия всемирное потепление наиболее затронуло Антарктический полуостров, что привело к расширению антарктической части ареала этого растения в двадцать пять раз[3][4].
Луговик антарктический растёт на солнечных сторонах и склонах гор в каменистой почве, хорошо прогреваемой солнцем. Растение хорошо приспособлено к суровым условиям: имеет короткий вегетационный период, выдерживает заморозки даже во время цветения.
Высота растения — от 3 до 20 см. Соцветие — метёлка.
Вегетация луговика в условиях Антарктики начинается в ноябре, когда происходит прорастание семян или возобновление прошлогодних куртин. В условиях оазиса Пойнт Томас уже в первой половине декабря цветки луговика могут иметь зрелую пыльцу. Наиболее быстрое развитие цветоносов и формирование плодов отмечается у растений экспонированных местообитаний в зоне влияния моря, в частности, морских волн.
Лугови́к антаркти́ческий, или Щу́чка антарктическая (лат. Deschampsia antarctica) — вид травянистых растений из рода Луговик семейства Злаки, или Мятликовые; один из двух видов (наряду с Колобантусом кито) цветковых растений, встречающихся на территории Антарктиды.
ナンキョクコメススキ(Deschampsia antarctica)は、イネ科の植物。南極大陸に自生する種子植物は2種しかないが、その1種がナンキョクコメススキである。
南極大陸のほか、サウス・オークニー諸島などの亜南極地域の島嶼に分布する[1]。またアルゼンチン、チリ、フォークランド諸島など南アメリカにも生育する[2]。
南極大陸に自生する種子植物は、ナンキョクミドリナデシコとこのナンキョクコメススキだけである[3]。 非常に低温の環境に適応できる。 サウスサンドウィッチ島の噴気孔周辺に生育するナンキョクコメススキのコロニーは、気温2℃の環境において平均6℃の暖かさを示した[1]。これに関しては、大地から放射される輻射熱を効率よく吸収しているとする研究もある[1]。
草高は2.5-30cm、葉の長さは2-15cm[2]。多年生植物であるが一年生植物となることもある。稈は長さ1-15cm、花序は高さ1.6-13cm[2]。小穂は2花性で長さ4.5-6.0mm[2]。雄蕊数は3で、長さは0.25-0.5mm[2]。ただし形態は生育地によって変異が大きい[2]。
染色体数は2n=26[2]。