dcsimg
Image of Pacific trillium
Creatures » » Plants » » Dicotyledons »

Bunch Flower Family

Melanthiaceae

Melanthiaceae ( Asturian )

provided by wikipedia AST

Les melanthiacees (nome científicu Melanthiaceae) son una familia de plantes monocotiledónees, consten de 16 xéneros de los que pueden estremase 5 grupos distintivos morfolóxicamente, ente los que s'atopen xéneros como Trillium (enantes en Trilliaceae). Tienen fueyes siempreverdes, de base envainadora, la inflorescencia racimosa, 3 o 4 tépalos, estilos separaos y l'estigma secu, el periantu persistente nel frutu, l'embrión pequeñu. La familia foi reconocida por sistemes de clasificación modernos como'l sistema de clasificación APG III (2009[3]) y el APWeb (2001 d'equí p'arriba[2]). La familia ta distribuyida en rexones templaes del Hemisferiu Norte, salvo un únicu xéneru, Schoenocaulon, que ta presente en Perú, pero puede ser lleváu ellí por humanos (son plantes melecinales). La familia contién potentes alcaloides.

Descripción

Yerbes de rizomas tipu tubérculu o tipu bulbu o espodaos, curtios a elongaos, los fexes vasculares del tarmu dacuando en 3 aniellos (Trillium y parientes). Raigaños dacuando contráctiles. Saponines esteroideas y dellos alcaloides tóxicos munches vegaes presentes. Pelos simples.

Fueyes alternes y espirales, a lo llargo del tarmu o nuna roseta basal (o verticiláu y usualmente el mesmu númberu qu'el verticilu esternu del periantu, en Trillium y parientes), simples, enteres, con venación paralela (pero más o menos palmetada, con venes primaries converxendo, venes secundaries pinaes, y venes d'orde más altu formando un retículo, en Trillium y parientes), envainadoras na base. Ensin estípules.

Inflorescencies indeterminaes, terminales (o amenorgaes a una única flor en Trillium y parientes).

Flores usualmente bisexuales, usualmente radiales, pequeñes a grandes.

tépalos 6, dixebraos a llixeramente conaos, inxeríos (pero en Trillium estremaos en mota y corola, con sépalos los y pétalos usualmente 3 o 4, separaos).

Estambres 6 o 8 (raramente numberosos), filamentos separaos, anteres namái 2-loculares, los lóculos munches vegaes confluentes, abrir por una única ranura, resultando nuna apariencia peltada, polen monosulcáu o ensin apertures.

carpelos 3-10, conaos, ovariu súperu a llixeramente ínfero, con placentación axial. Estilos usualmente 3, separaos, estigmes 3, más o menos elongaos. Óvulos 2 a numberosos en cada lóculo, megagametofito formáu d'un (tipu Polygonum) a dos (tipu Allium) nucleos de megaspora.

Nectarios na base del periantu o ensin nectarios.

El frutu ye una cápsula ventricida (carpelos dixebrándose ente ellos y los sos marxes ventrales dixebrándose pa lliberar les granes), o una cápsula loculicida, o una cápsula carnosa, o una baga. Granes apandaes a globoses, dacuando alaes o con apéndices, non negres.

La familia foi estudiada en detalle por Zomlefer et al. (2001[4]).

Ecoloxía

Llargamente distribuyíes en hábitats templaos o de monte, típicamente de comunidaes apoderaes por yerbes. Tolos xéneros tienen una distribución en rexones templaes del Hemisferiu Norte, salvo un únicu xéneru, Schoenocaulon, que ta presente en Perú, pero puede ser lleváu ellí por humanos (son plantes melecinales).

Les pequeñes flores de Melanthiaceae son polinizadas por escarabayos, abeyes, y mosques (y posiblemente tamién por vientu).

Les pequeñes granes son probablemente esvalixaes por vientu, pero la dispersión por formigues ye carauterística n'especies de Trillium que producen granes ariladas, ente que la dispersión por páxaros ye probable nes especies con bagues coloriaes.

Filoxenia

La monofilia de Melanthiaceae, cuando circunscripta pa incluyir Trillium, Paris, y Pseudotrillium, ta bien sostenida por secuencies d'ADN (Chase et al. 1993,[5] 1995a,[6] b,[7] 2000,[8] Rudall et al. 2000a,[9] Zomlefer et al. 2001,[4] 2006a[10]), magar la familia nun ye bono de reconocer.

Nel pasáu, los xéneros agora allugaos en Tofieldiaceae y Nartheciaceae munches vegaes fueron incluyíos nun Melanthiaceae morfolóxicamente heterogéneo, ente que Trillium y parientes fueron escluyíos (como Trilliaceae, ver Dahlgren et al. 1985,[11] Zomlefer 1996[12]), pero tantu estudios fenéticos como cladísticos confirmen la heteroxeneidá d'esta circunscripción tradicional (Ambrose 1980,[13] Goldblatt 1995[14]). Por eso la familia equí esclúi a Nartheciaceae y Tofieldiaceae, que nun tán emparentaes cercanamente a les demás especies (Zomlefer 1997a,[15]b[16]). Tofieldiaceae (que contién por casu a Tofieldia y Harperocallis, en Alismatales) son distintos de Melanthiaceae nes sos fueyes dísticas equitantes, el so polen 2-sulcáu, la presencia de druses nel texíu parenquimático, y l'ovariu con tallito. Nartheciaceae (que contién por casu a Aletris, Narthecium, y Lophiola, en Dioscoreales) tien raigaños inusuales con espacios d'aire na corteza, un únicu estilu, y cápsules loculicidas, dalgunes tamién tienen fueyes dísticas equitantes. Estos dos families nun tienen los alcaloides Veratrum y les granes esplanaes a alaes carauterístiques de la mayoría de les especies de Melanthiaceae.

La mayoría de los miembros de la familia perteneces al claramente monofiléticu y morfolóxicamente distintivu tribu Melanthieae, esto ye, Amianthium, Anticlea, Toxicoscordion, Schoenocaulon, Stenanthium, Veratrum, y Zigadenus, un grupu caracterizáu por inflorescencies con flores bisexuales o bisexuales y estaminaes, nectarios cerca de la base de los tépalos, lóculos de les anteres apicalmente confluentes, abertura por una única rajadura y resultando nuna apariencia peltada, una cápsula ventricida, y alcaloides de tipu Veratrum (Zomlefer et al. 2001[4]).

Trillium, Paris, y Pseudotrillium constitúin les Parideae, otra tribu fácil de reconocer. Estos trés xéneros tienen fueyes verticilaes con venación palmetada, reticulada, flores solitaries col periantu estremáu en mota y corola, y cápsules carnoses o bayes, toes probables sinapomorfías. El set haploide de cromosomes nestos trés xéneros consiste en 5 grandes cromosomes, y esta condición puede ser una sinapomorfía adicional.

Chionographis, Chamaelirium, y Xerophyllum representen llinaxes aisllaos dientro de la familia.

Pseudotrillium nivale puede ser hermanu del cláu Paris + Trillium, y Pseudotrillium ye distintivu en tener pétalos puntiaos. Paris usualmente tien 4- a 11-meres flores con pétalos estrechos, ente que Trillium tien flores trímeras con pétalos amplios (Farmer y Schilling 2002[17]).

Dos grandes subxéneros son tradicionalmente reconocíos dientro de Trillium: subg. Trillium, con flores pedicelaes, y subg. Phyllantherum, con flores sésiles. La condición pedicelada ye plesiomórfica, llevando a cuestionamientos a la monofilia del subg. Trillium. Los analises cladísticos basaos n'ADN (Kato et al. 1995a,[18] b[19]) y la morfoloxía (Kawano y Kato 1995[20]) tamién indiquen qu'el subg. Trillium ye parafiléticu y el subg. Phyllantherum ye monofiléticu.

Xerophyllum (dos especies en Norteamérica) ye hermanu de los xéneros del anterior Trilliaceae (Chase et al. 1995a,[6] 1995b,[7] Rudall et al. 2000a[9]). Estes especies tán afeches a los ambientes xerofíticos (tienen fueyes delgaes y graminiformes, y el vezu nuna roseta apertada), lo cual oldea col vezu de Trillium y allegaos, que tán afechos a vivir debaxo de la canopia de los montes y tienen fueyes reticulaes. Dellos autores (Thorne 1992[21]) consideraron a Veratrum (Melanthiaceae) como una de les monocotiledónees más primitives por cuenta de les sos fueyes reticulaes plicaes, y les sos carpelos mayormente ensin fundir, pero ta fondamente enfiñida dientro de Liliales y nun ta n'absolutu rellacionada cola base de les monocotiledónees, lo que quier dicir que ye pocu probable que retuviera estos calteres como primariamente primitivos.

Taxonomía

La familia foi reconocida pol APG III (2009[3]), el Linear APG III (2009[1]) asignó-y el númberu de familia 53. La familia yá fuera reconocida pol APG II (2003[22]).


6 tribus: Chionographideae - Heloniadeae - Melanthieae - Parideae - Xerophylleae con 14 xéneros, 168 especies. Los xéneros más representaos son Veratrum (45 especies), Trillium (41 especies), Paris (26 especies), Schoenocaulon (24 especies), Toxicoscordion (10 especies), y Anticlea (10 especies).

Xéneros, según el APWeb:

Importancia económica

Unos pocos xéneros, especialmente Trillium y Veratrum, son usaos como ornamentales.

Munchos xéneros tienen dellos usos en medicina y como insecticides (por cuenta de los sos alcaloides venenosos).

Les fueyes de Xerophyllum son usaes pa faer canastes.

Ver tamién

Bibliografía

  • Judd, W. S.; C. S. Campbell, Y. A. Kellogg, P. F. Stevens, M. J. Donoghue (2005). Plant Systematics: A Phylogenetic Approach, 3rd edition. Sunderland, Massachusetts: Sinauer Associates. ISBN 0-87893-407-3 ISBN-13 9780878934072.

Referencies citaes

  1. 1,0 1,1 Elspeth Haston, James Y. Richardson, Peter F. Stevens, Mark W. Chase, David J. Harris. The Linear Angiosperm Phylogeny Group (LAPG) III: a linear sequence of the families in APG III Botanical Journal of the Linnean Society, Vol. 161, Non. 2. (2009), pp. 128-131. doi:10.1111/j.1095-8339.2009.01000.x Key: citeulike:6006207 pdf: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1095-8339.2009.01000.x/pdf
  2. 2,0 2,1 «Angiosperm Phylogeny Website (Versión 9, xunu del 2008, y actualizáu dende entós)» (inglés) (2001 d'equí p'arriba). Consultáu'l 12 de xineru de 2009.
  3. 3,0 3,1 The Angiosperm Phylogeny Group III ("APG III", n'orde alfabéticu: Brigitta Bremer, Kåre Bremer, Mark W. Chase, Michael F. Fay, James L. Reveal, Douglas Y. Soltis, Pamela S. Soltis y Peter F. Stevens, amás collaboraron Arne A. Anderberg, Michael J. Moore, Richard G. Olmstead, Paula J. Rudall, Kenneth J. Sytsma, David C. Tank, Kenneth Wurdack, Jenny Q.-Y. Xiang y Sue Zmarzty) (2009). «An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the orders and families of flowering plants: APG III.». Botanical Journal of the Linnean Society (161). http://www3.interscience.wiley.com/journal/122630309/abstract.
  4. 4,0 4,1 4,2 Zomlefer, W. B.; Williams, N. H., Whitten, W. M., y Judd, W. S.. «Generic circumscription and relationships in the tribe Melanthieae (Liliales, Melanthiaceae), with emphasis on Zigadenus: evidence from ITS and trnL-F sequence data.». Amer. J. Bot. (88). http://www.amjbot.org/cgi/content/full/88/9/1657. Consultáu 'l 6 de xunu de 2008.
  5. Chase, M. W.; Soltis, D. Y., Olmstead, R. G., Morgan, D., les, D. H., Mishler, B. D., Duvall, M. R., Price, R. A., Hills, H. G., Qiu, Y.-L., Kron, K. A., Rettig, J. H., Conti, Y., Palmer, J. D., Manhart, J. R., Sytsma, K. J., Michaels, H. J., Kress, W. J., Karol, K. G., Clark, W. D., Hedrén, M., Gaut, B. S., Jansen, R. K., Kim, K.-J., Wimpee, C. F., Smith, J. F., Furnier, G. R., Strauss, S. H., Xiang, Q.-Y., Plunkett, G. M., Soltis, P. S., Swensen, S. M., Williams, S. Y., Gadek, P. A., Quinn, C. J., Eguiarte, L. Y., Golenberg, Y., Learn, G. H., Jr., Graham, S. W., Barrett, S. C. H., Dayanandan, S., y Albert, V. A.. «Phylogenetics of seed plants: An analysis of nucleotide sequences from the plastid gene rbcL.». Ann. Missouri Bot. Gard. (80).
  6. 6,0 6,1 Chase, M. W.; Duvall, M. R., Hills, H. G., Conran, J. G., Cox, A. V., Eguiarte, L. Y., Hartwell, J., Fay, M. F., Caddick, L. R., Cameron, K. M., y Hoot, S. (1995). «Molecular systematics of Lilianae.», en Rudall, P. J., Cribb, P. J., Cutler, D. F.: Monocotyledons: Systematics and evolution., Royal Botanic Gardens, 109-137.
  7. 7,0 7,1 Chase, M. W.; Stevenson, D. W., Wilkin, P., y Rudall, P. J. (1995b). «Monocot systematics: A combined analysis.», en Rudall, P. J., Cribb, P. J., Cutler, D. F.: Monocotyledons: Systematics and evolution., Royal Botanic Gardens, 685-730.
  8. Chase, M. W.; Soltis, D. Y., Soltis, P. S., Rudall, P. J., Fay, M. F., Hahn, W. H., Sullivan, S., Joseph, J., Molvray, M., Kores, P. J., Givnish, T. J., Sytsma, K. J., y Pires, J. C. (2000). «Higher-level systematics of the monocotyledons: An assessment of current knowledge and a new classification.», en Wilson, K. L. y Morrison, D. A.: Monocots: Systematics and evolution., CSIRO Publ., 3-16.
  9. 9,0 9,1 Rudall, P.; Stobart, K. L., Hong, . -P., Conran, J. G., Furness, C. A., Kite, G. C., y Chase, M. W. (2000). «Consider the lilies: systematics of Liliales.», en Wilson, K. L. y Morrison, D. A.: Monocots: Systematics and evolution., CSIRO Publ., 347-359.
  10. Zomlefer, W. B.; Judd, W. S., Whitten, W. M., y Williams, N. H.. «A synopsis of Melanthiaceae (Liliales) with focus on character evolution in tribe Melanthieae.». Aliso (22). http://cat.inist.fr/?aModele=afficheN&cpsidt=18269747. Consultáu 'l 25 de febreru de 2008.
  11. Dahlgren, R. M.; Clifford, H. T., Yeo, P. F. (1985). The families of the monocotyledons., Springer-Verlag.
  12. Zomlefer, W. B. (1996). «The Trilliaceae in the southeastern United States.». Harvard Pap. Bot. (1(9)).
  13. Ambrose, J. D. (1980). «A re-evaluation of the Melanthioideae (Liliaceae) using numerical analyses.», en C. D. Brickell, D. F. Cutler y M. Gregory: Petaloid monocotyledons, Linnean Society Symposium Series nᵘ8.. London: Academic Press, 65-81.
  14. Goldblatt, P. (1995). «The status of R. Dahlgren's orders Lliliales and Melanthiales.», en Rudall, P. J., Cribb, P. J., Cutler, D. F., y Humphries, C. J.: Monocotyledons: Systematics and evolution., Royal Botanic Gardens, 181-200.
  15. Zomlefer, W. B. (1997a). «The xenera of Melanthiaceae in the southeastern United States.». Harvard Pap. Bot. (2).
  16. Zomlefer, W. B. (1997b). «The xenera of Nartheciaceae in the southeastern United States.». Harvard Pap. Bot. (2).
  17. Farmer, S. B.; Schilling, Y. Y.. «Phylogenetic analyses of Trilliaceae based on morphological and molecular data». Syst. Bot. (27).
  18. Kato, H.; Kawano, S., Terauchi, R., Ohara, M., y Utech, F. H.. «Evolutionary biology of Trillium and related xenera (Trilliaceae). I. Restriction site mapping and variation of chloroplast DNA and its systematic implications.». Plant Species Biol. (10).
  19. Kato, H.; Terauchi, R., Utech, F. H. y Kawano, S.. «Molecular systematics of the Trilliaceae sensu llato as inferred from rbcL sequence data.». Mol. Phylog. Evol. (4).
  20. Kawano, S.; Kato, H.. «Evolutionary biology of Trillium and related xenera (Trilliaceae). II. Cladistic analyses on gross morphological characters and phylogeny and evolution of the genus Trillium.». Plant Sp. Biol. (10).
  21. Thorne, R. F. (1992). «Classification and geography of the flowering plants.». Bot. Rev. (58).
  22. APG II. «An Update of the Angiosperm Phylogeny Group Classification for the orders and families of flowering plants: APG II.». Botanical Journal of the Linnean Society (141). http://www.blackwell-synergy.com/doi/pdf/10.1046/j.1095-8339.2003.t01-1-00158.x. Consultáu 'l 12 de xineru de 2009.

Enllaces esternos


Cymbidium Clarisse Austin 'Best Pink' Flowers 2000px.JPG Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Botánica, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Melanthiaceae: Brief Summary ( Asturian )

provided by wikipedia AST

Les melanthiacees (nome científicu Melanthiaceae) son una familia de plantes monocotiledónees, consten de 16 xéneros de los que pueden estremase 5 grupos distintivos morfolóxicamente, ente los que s'atopen xéneros como Trillium (enantes en Trilliaceae). Tienen fueyes siempreverdes, de base envainadora, la inflorescencia racimosa, 3 o 4 tépalos, estilos separaos y l'estigma secu, el periantu persistente nel frutu, l'embrión pequeñu. La familia foi reconocida por sistemes de clasificación modernos como'l sistema de clasificación APG III (2009) y el APWeb (2001 d'equí p'arriba). La familia ta distribuyida en rexones templaes del Hemisferiu Norte, salvo un únicu xéneru, Schoenocaulon, que ta presente en Perú, pero puede ser lleváu ellí por humanos (son plantes melecinales). La familia contién potentes alcaloides.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Melantkimilər ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Melantkimilər (lat. Melanthiaceae)[1] - zanbaqçiçəklilər sırasına aid bitki fəsiləsi.[2]

Cinsləri

Mənbə

  1. Nurəddin Əliyev. Azərbaycanın dərman bitkiləri və fitoterapiya. Bakı, Elm, 1998.
  2. Elşad Qurbanov. Ali bitkilərin sistematikası, Bakı, 2009.
Convallaria-oliv-r2.jpg Birləpəlilər ilə əlaqədar bu məqalə qaralama halındadır. Məqaləni redaktə edərək Vikipediyanı zənginləşdirin.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Melantkimilər: Brief Summary ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Melantkimilər (lat. Melanthiaceae) - zanbaqçiçəklilər sırasına aid bitki fəsiləsi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Melantiàcies ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Les melantiàcies (Melanthiaceae) són una família de plantes monocotiledònies, consten de 16 gèneres dels quals es poden distingir 5 grups distintius morfològicament, entre els quals es troben gèneres com Trillium (anteriorment en Trilliaceae). Posseeixen fulles sempreverds, de base envainadora, la inflorescència raïmosa, 3 o 4 tèpals, estils separats i l'estigma sec, el periant persistent en el fruit, l'embrió petit.

Gèneres


 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Melantiàcies Modifica l'enllaç a Wikidata
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Melantiàcies: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Les melantiàcies (Melanthiaceae) són una família de plantes monocotiledònies, consten de 16 gèneres dels quals es poden distingir 5 grups distintius morfològicament, entre els quals es troben gèneres com Trillium (anteriorment en Trilliaceae). Posseeixen fulles sempreverds, de base envainadora, la inflorescència raïmosa, 3 o 4 tèpals, estils separats i l'estigma sec, el periant persistent en el fruit, l'embrió petit.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Kýchavicovité ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Kýchavicovité (Melanthiaceae Batsch.) je čeleď jednoděložných rostlin z řádu liliotvaré (Liliales).

Pojetí čeledi

Pojetí čeledi se v průběhu doby značně měnilo. Ve starších taxonomických systémech byly součástí široce pojatých liliovitých (Liliaceae s.l.). Modernější systémy už ji uznávají, nicméně někteří zástupci byly systémem APG II přeřazení v rámci samostatných čeledí do jiných řádů. Kohátka (Tofieldia) a další jsou nyní v samostatné čeledi kohátkovité (Tofieldiaceae) v řádu žabníkotvaré (Alismatales), liliovec (Narthecium) do čeledi liliovcovité (Nartheciaceae) v rámci řádu smldincotvaré (Dioscoreales). Rody Japonolirion a Petrosavia do samostatné čeledi Petrosaviaceae. Naopak není uznávána čeleď triliovité (Trilliaceae) a její zástupci byly v rámci podčeledi Paridae včleněni sem.[1]

Popis

Jedná se zpravidla o vytrvalé, vzácně jednoleté pozemní byliny, převážně s oddenky, vzácněji s hlízami. Jsou to rostliny jednodomé s oboupohlavními květy, jen vzácně jsou dvoudomé. Listy jsou nahloučeny na bázi, nebo nikoliv, někdy v jednom přeslenu v horní části stonku (Paridae), jsou jednoduché, přisedlé nebo řapíkaté, střídavé, uspořádané nejčastěji spirálně, vzácněji dvouřadě, s listovými pochvami. Čepele listů jsou celokrajné, čárkovité až kopinaté, vzácněji až vejčité, žilnatina je souběžná, vzácněji dlanitá. Květy jsou oboupohlavné (vzácně jednopohlavné), jsou jednotlivé a vrcholové (Paridae) nebo v květenstvích, zpravidla klasech, hroznech nebo latách, někdy i ve složených květenstvích, např. klas klasů aj. Listen pod květenstvím ve tvaru toulce není přítomen, pod jednotlivými květy jsou listeny či nikoliv. Květy jsou pravidelné, vzácně nepravidelné a souměrné (zygomorfní). Okvětí je vyvinuto, zpravidla 6 okvětních lístků ve 2 přeslenech (3+3), někdy 6-18 a v některých případech jsou rozlišeny na kalich a korunu (Paridae), okvětní lístky jsou volné nebo srostlé a vytvářejí korunní trubku, jsou bílé, žluté, zelenavé, hnědé nebo purpurové. Tyčinek je 6, vzácněji 9 nebo 12 ve 2 přeslenech, jsou volné ani nejsou srostlé s okvětím. Gyneceum je složeno ze 3 plodolistů, je apokarpní až synkarpní, čnělka je 1 nebo 3 (volné či zčásti srostlé), blizny 1 nebo 3, semeník je svrchní nebo polospodní. Plod je suchý, pukavý, převážně měchýřek nebo tobolka, někdy bobule (např. vraní oko). Semena jsou často křídlatá.[1][2][3]

Rozšíření

Je známo asi 16 rodů a 170 druhů, jsou rozšířeny v Evropě, Asii, Severní a Střední Americe, na jih zasahují až po Peru.[1]

V ČR roste v současné době ve volné přírodě jen 3-4 druhy z čeledi kýchavicovité (Melanthiaceae). Kýchavice bílá je celkem statná horská rostlina, v ČR můžeme vidět 2 poddruhy nebo druhy (záleží na pojetí). Kýchavice bílá Lobelova (Veratrum album subsp. lobelianum) roste celkem běžně hlavně v pohraničních pohořích, kýchavice bílá pravá (Veratrum album subsp. album) pouze na Šumavě a v Novohradských horách. Kýchavice černá (Veratrum nigrum) je velmi vzácný a kriticky ohrožený druh (C1), v ČR má jen několik lokalit teplých oblastech. Vraní oko čtyřlisté (Paris quadrifolia) je běžný druh vlhčích a úživnějších lesů.

Zástupci

Seznam rodů

Amianthium, Chamaelirium, Chionographis, Daiswa, Helonias, Heloniopsis, Kinugasa, Melanthium, Paris, Schoenocaulon, Stenanthium, Trillium, Veratrum, Xerophyllum, Ypsilandra, Zigadenus.[1]

Odkazy

Reference

  1. a b c d http://www.mobot.org/MOBOT/Research/APweb/
  2. http://delta-intkey.com/angio/www/trilliac.htm
  3. http://delta-intkey.com/angio/www/melanthi.htm
  4. SKALICKÁ, Anna; VĚTVIČKA, Václav; ZELENÝ, Václav. Botanický slovník rodových jmen cévnatých rostlin. Praha: Aventinum, 2012. ISBN 978-80-7442-031-3. (česky)

Literatura

  • Klíč ke Květeně České republiky, Kubát K. et al. (eds.), Academia, Praha
  • Nová Květena ČSSR, vol. 2, Dostál J. (1989), Academia, Praha

Externí odkazy

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Kýchavicovité: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Kýchavicovité (Melanthiaceae Batsch.) je čeleď jednoděložných rostlin z řádu liliotvaré (Liliales).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Giftlilje-familien ( Danish )

provided by wikipedia DA

Giftlilje-familien (Melanthiaceae) er en familie af blomstrende, urteagtige planter, som er udbredt med ca. 15 slægter på den nordlige halvkugle. Den mest autoritative systematik, APG III (2009) anerkender familien og anbringer den i Lilje-ordenen, hos de enkimbladede planter.[1]

Slægter
Note


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Germergewächse ( German )

provided by wikipedia DE

Die Germergewächse (Melanthiaceae), auch Schwarzblütengewächse genannt, sind eine Pflanzenfamilie in der Ordnung der Lilienartigen (Liliales). Die 13 bis 16 Gattungen mit etwa 170 Arten sind hauptsächlich in den gemäßigten Gebieten der Nordhalbkugel (Holarktis) verbreitet. Nur wenige Arten werden durch den Menschen genutzt.

Beschreibung

 src=
Illustration des Mexikanischen Läusekrautes (Schoenocaulon officinale) aus Koehler 1887
 src=
Blüte von Trillium erectum mit deutlich verschiedenen Blütenhüllblättern

Erscheinungsbild und Laubblätter

Es handelt sich um immergrüne oder saisongrüne, meistens ausdauernde krautige Pflanzen. Sie bilden häufig Rhizome oder Knollen als Überdauerungsorgane. Das Hypokotyl ist meist kurz.

Die wechselständig, schraubig oder in Wirteln am Stängel angeordneten Laubblätter sind einfach, flach, und ganzrandig. Die Blattadern verlaufen entweder parallel, wie bei den Einkeimblättrigen üblich, oder bei den Parideae netzartig.

Blütenstände und Blüten

Es werden meistens verzweigte, traubige, ährige oder rispige Blütenstände gebildet. Bei den Parideae ist nur eine Blüte je Stängel vorhanden.

Die Blüten sind fast immer zwittrig und meist radiärsymmetrisch, bei Chionographis zygomorph. Wie fast alle einkeimblättrigen Pflanzen haben auch die Melanthiaceae meistens dreizählige Blüten. Davon weicht die Gattung Einbeeren (Paris) mit ihren vier- bis elfzähligen Blüten ab. Es sind zwei Kreise mit meist drei Blütenhüllblättern vorhanden; sie sind in den beiden Kreisen unterschiedlich oder gleichgestaltet, dann sind es also Tepalen und bilden ein Perigon; sie können frei oder verwachsen sein. Die Farben der Blütenhüllblätter reichen von weiß über grün, von gelb bis bräunlich und von rot über rosa- bis purpurfarben. Es sind meist zwei Kreise mit je drei Staubblättern vorhanden. Die meist drei oberständigen Fruchtblätter sind frei oder zu einem Fruchtknoten verwachsen. In jeder Blüte gibt es meist drei freie Griffel.

Früchte und Samen

Meistens werden Balgfrüchte oder Kapselfrüchte gebildet; einige Einbeeren-Arten bilden Beeren mit wenigen bis vielen Samen in jedem der drei Fruchtfächer. Die hellgefärbten Samen sind oft geflügelt oder mit Anhängseln.

Inhaltsstoffe und Chromosomen

An Inhaltsstoffen sind giftige Alkaloide, Flavonoide und Steroidsaponine häufig. Es werden Calciumoxalat-Kristalle eingelagert.

Die Chromosomen sind 1 bis 6 µm lang. Die Chromosomengrundzahlen betragen bei den Parideae x = 5, Melianthieae oft x = 8, bei den Chionographideae oft x = 12, bei den Xerophylleae x = 15 und bei den Helionadeae x = 17.

 src=
Tribus Chionographideae: Blütenstände von Chamaelirium luteum
 src=
Tribus Heloniadeae: Helonias bullata
 src=
Tribus Heloniadeae: Heloniopsis orientalis
 src=
Tribus Melanthieae: Blütenstand von Toxicoscordion paniculatum
 src=
Tribus Melanthieae: Verzweigter Blütenstand von Veratrum stamineum
 src=
Tribus Parideae: Paris quadrifolia
 src=
Tribus Parideae: Paris japonica
 src=
Tribus Parideae: Großblütige Waldlilie (Trillium grandiflorum)
 src=
Tribus Xerophylleae: Bärengras (Xerophyllum tenax)

Systematik und Verbreitung

Die Areale der Taxa liegen hauptsächlich in den gemäßigten Gebieten der Nordhalbkugel (Holarktis). Verbreitungsschwerpunkte sind Ostasien und das östliche Nordamerika. Eine Ausnahme stellt die Gattung Schoenocaulon, die auch in Peru, Venezuela und im Karibischen Raum vorkommt. In Mitteleuropa gibt es die Einbeere (Paris quadrifolia) und den Weißen Germer (Veratrum album).

Der Familienname Melanthiaceae wurde 1797 durch August Johann Georg Karl Batsch in Moritz Balthasar Borkhausen: Botanisches Wörterbuch, 2, 8 veröffentlicht. Die Typusgattung Melanthium wurde 1753 durch Carl von Linné in Species Plantarum, 1, S. 339 veröffentlicht, deren Gattungsname aus den griechischen Wörtern melas für schwarz und anthos für Blüte abgeleitet ist und sich auf die schwärzlichen Blütenhüllblätter bezieht (daher auch der Trivialname Schwarzblütengewächse). Bei Zomlefer et al. 2006 wurde auf Grund molekulargenetischer Untersuchungen die Familie um die Taxa der Trilliaceae und Xerophyllaceae erweitert und ergibt dann ein monophyletisches Taxon.

Die Taxa der früher eigenständigen Familien: Chionographidaceae Takht., Heloniadaceae J.Agardh, Paridaceae Dum., Trilliaceae Chevall., Veratraceae Salisb. und Xerophyllaceae Takht. werden heute in die Familie der Germergewächse (Melanthiaceae Batsch ex Borkh.) eingeordnet. Taxa dieser Familie wurden früher auch zur Familie der Liliengewächse (Liliaceae) gestellt, beispielsweise Melanthioideae.

Zur Familie der Germergewächse (Melanthiaceae) gehören 13 bis 16 Gattungen mit etwa 170 Arten.[1] Die Familie wird in fünf Tribus gegliedert:[2]

  • Tribus Chionographideae: Sie enthält eine oder zwei Gattungen mit etwa neun Arten. Nach R. Govaerts sind alle zehn Arten in die Gattung Chamaelirium zu stellen.[1]
    • Chamaelirium Willd.: Mit einer bis zehn Arten. Darunter die Art:
      • Chamaelirium luteum (L.) A.Gray: Sie gedeiht in Höhenlagen zwischen 0 und 1100 Metern im östlichen Nordamerika.
    • Chionographis Maxim.: Sie enthält etwa fünf Arten in Asien. Sie sind nach R. Govaerts zu Chamaelirium zu stellen.[1]
  • Tribus Heloniadeae: Sie enthält einer bis drei Gattungen mit ein bis neun Arten:
    • Helonias L.: Sie enthält nur eine Art:
    • Heloniopsis A.Gray: Sie enthält fünf Arten in Ostasien.
    • Ypsilandra Franch.: Sie enthält fünf Arten in Asien von Nepal bis China und Taiwan; alle fünf Arten kommen auch in China vor.
  • Tribus Melanthieae: Sie enthält sechs bis sieben Gattungen mit etwa 100 Arten:
    • Amianthium A.Gray: Sie enthält nur eine Art:
      • Amianthium muscitoxicum (Walter) A.Gray: Sie gedeiht in Höhenlagen zwischen 0 und 1500 Metern in den östlicheh und östlich-zentralen Vereinigten Staaten.[1]
    • Anticlea Kunth: Die etwa elf Arten sind von Osteuropa und Asien bis Nordamerika und Guatemala weitverbreitet.[1]
    • Schoenocaulon A.Gray: Sie enthält 24 bis 26 Arten, die von den südlichen Vereinigten Staaten bis Venezuela vorkommen mit einem Zentrum der Artenvielfalt in Mexiko.[3][1]
    • Stenanthium (A.Gray) Kunth (Syn.: Veratrum subg. Stenanthium A.Gray): Sie enthält vier Arten, die in Nordamerika von den zentralen und östlichen Vereinigten Staaten bis Mexiko vorkommen.[1]
    • Toxicoscordion Rydb.: Die etwa acht Arten, sind von Kanada bis Mexiko weitverbreitet.[1]
    • Germer (Veratrum L.; Syn.: Melanthium L.): Sie enthält etwa 30 (früher bis zu 50) Arten auf der Nordhalbkugel mit einem Zentrum der Artenvielfalt in China (13 Arten) und nur neun Arten in Nordamerika.[4][5]
    • Zigadenus Michx.: Sie enthält nur eine Art:
  • Tribus Parideae (Syn.: Trilliaceae): Es ist Netznervatur vorhanden und die Blüten stehen einzeln. Sie enthält etwa drei (bis fünf) Gattungen und etwa 80 Arten[6]:
    • Einbeeren (Paris L., inklusive der etwa 16 Arten von Daiswa Raf. und Kinugasa Tatew. & Sutô): Sie enthält etwa 28 Arten in Eurasien.[7][1]
    • Pseudotrillium S.Farmer (gehört bei manchen Autoren zu Trillium): Sie enthält nur eine Art:
      • Pseudotrillium rivale (S.Wats.) S.Farmer (Syn.: Trillium rivale S.Wats.): Sie kommt vom südwestlichen Oregon bis nordwestlichen Kalifornien vor.[1]
    • Waldlilien (Trillium L.): Sie enthält 40 bis 70 Arten in Nordamerika und Asien.[1]
  • Tribus Xerophylleae: Sie enthält nur eine Gattung mit zwei Arten:
    • Xerophyllum Michx.: Von den nur zwei Arten ist die eine im östlichen und die andere im westlichen Nordamerika verbreitet.[1]

Gattungen, die früher hier eingeordnet waren[2]:

Nutzung

Von mehreren Veratrum-Arten wurden die medizinischen und insektiziden Wirkungen untersucht; beachte die hohe Giftigkeit[8]. Blätter und junge Pflanzen werden von Chionographis japonica gegessen[9]. Die medizinischen Wirkungen von Chamaelirium luteum wurden untersucht[10]. Die Cherokee verwendeten Amianthium muscitoxicum bei Stichen und es wurden die Wirkungen auf die Haut untersucht[11]. Die unterirdischen Pflanzenteile von Melanthium virginicum wurde gegen Endoparasiten eingesetzt, deshalb wurden die medizinischen Wirkungen untersucht[12]. Die unterirdischen Pflanzenteile von Xerophyllum tenax werden gegart gegessen[13].

Von einigen Trillium-Arten gibt es Sorten, die als Zierpflanzen in schattigen Bereichen von Parks und Gärten angepflanzt werden.

Quellen

Einzelnachweise

  1. a b c d e f g h i j k l m Rafaël Govaerts (Hrsg.): Melanthiaceae. In: World Checklist of Selected Plant Families (WCSP) – The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew, abgerufen am 26. April 2020.
  2. a b Melianthaceae im Germplasm Resources Information Network (GRIN), USDA, ARS, National Genetic Resources Program. National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland.
  3. Wendy B. Zomlefer, W. Mark Whitten, Norris H. Williams & Walter S. Judd: Infrageneric phylogeny of Schoenocaulon (Liliales: Melanthiaceae) with clarification of cryptic species based on ITS sequence data and geographical distributions., In: American Journal of Botany, 93, 2006, S. 1178–1192.
  4. Wendy B. Zomlefer, W. Mark Whitten, Norris H. Williams & Walter S. Judd: An overview of Veratrum s.l. (Liliales: Melanthiaceae) and an infrageneric phylogeny based on ITS sequence data., In: American Journal of Botany, 90, 2003, S. 250–269.
  5. W.-J. Liao, Y.-M. Yuan & D.-Y. Zhang: Biogeography and evolution of flower color in Veratrum (Melanthiaceae) through inference of a phylogeny based on multiple DNA markers, In: Plant Systematics and Evolution, Volume 267, 2007.
  6. Susan B. Farmer & Edward E. Schilling: Phylogenetic Analyses of Trilliaceae based on Morphological and Molecular Data, in Systematic Botany, Volume 27, Issue 4, 2002, S. 674–692: Online. (PDF; 545 kB)
  7. Yunheng Ji, Peter W. Fritsch, Heng Li, Tiaijiang Xiao & Zheku Zhou: Phylogeny and Classification of Paris (Melanthiaceae) Inferred from DNA Sequence Data, In: Annals of Botany, Volume 98, Issue 1, 2006, S. 245–256: Online. doi:10.1093/aob/mcl095
  8. Veratrum album, Veratrum californicum, Veratrum nigrum und Veratrum viride bei Veratrum-Arten bei Plants for A Future. (engl.)
  9. Chionographis japonica bei Plants for A Future. (engl.)
  10. Chamaelirium luteum bei Plants for A Future. (engl.)
  11. Amianthium muscitoxicum bei Plants for A Future. (engl.)
  12. Melanthium virginicum bei Plants for A Future. (engl.)
  13. Xerophyllum tenax bei Plants for A Future. (engl.)

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Germergewächse: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Die Germergewächse (Melanthiaceae), auch Schwarzblütengewächse genannt, sind eine Pflanzenfamilie in der Ordnung der Lilienartigen (Liliales). Die 13 bis 16 Gattungen mit etwa 170 Arten sind hauptsächlich in den gemäßigten Gebieten der Nordhalbkugel (Holarktis) verbreitet. Nur wenige Arten werden durch den Menschen genutzt.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Famîleya leylankên axûdar ( Kurdish )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Leylanka axûdar a spî (Veratrum album),
Îlustrasyon ji Koehler 1887.

Famîleya leylankên axûdar, famîleya berfiyên biqilonç (Melanthiaceae), famîleyeke riwekan e. Di desteya Liliales de cih digire.

13 heya 16 cins, bi qasî 170 cureyên vê malbatê hene. Kêm cureyên vê malbatê ji aliyê mirovan ve tên hezkirin û bikaranîn. Lewra ji ber ku hin cureyên vê riwekê bijehr in, bedgumanî belav bûye. Di bijîşkî û dermanfiroşiyê sûd ji hinan tê girtin.

Çavkanî

Girêdan

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Nivîskar û edîtorên Wikipedia-ê

Famîleya leylankên axûdar: Brief Summary ( Kurdish )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Leylanka axûdar a spî (Veratrum album),
Îlustrasyon ji Koehler 1887.

Famîleya leylankên axûdar, famîleya berfiyên biqilonç (Melanthiaceae), famîleyeke riwekan e. Di desteya Liliales de cih digire.

13 heya 16 cins, bi qasî 170 cureyên vê malbatê hene. Kêm cureyên vê malbatê ji aliyê mirovan ve tên hezkirin û bikaranîn. Lewra ji ber ku hin cureyên vê riwekê bijehr in, bedgumanî belav bûye. Di bijîşkî û dermanfiroşiyê sûd ji hinan tê girtin.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Nivîskar û edîtorên Wikipedia-ê

Мелантиум котыр ( Komi )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Veratrum album

Мелантиум котыр (латин Melanthiaceae) — лилия чукӧрса быдмӧг котыр. Мелантиумъяс 13 - 16 увтыр да 170 сикас.

Увтыръяс

  • Tribus Chionographideae: 2 увтыр да 6 сикас.
  • Tribus Helionadeae: 2 - 3 увтыр да 9 сикас.
    • Helonias L.: Войвыв Америка, 1 сикас.
    • Heloniopsis A.Gray: Азия, 5 сикас.
    • Ypsilandra Franch.: Азия, 5 сикас.
  • Tribus Melianthieae: 6 - 7 увтыр да 100 сикас.
    • Amianthium A.Gray: Войвыв Америка, 1 сикас.
    • Melanthium L.: Войвыв Америка, 4 сикас.
    • Schoenocaulon A.Gray: Мексика, 24 - 25 сикас.
    • Stenanthium (A.Gray) Kunth: Войвыв Америка да Азия, 4 сикас.
    • Veratrum L.: Nordhalbkugel, 27 (сикас.
    • Zigadenus Michx.: 10 сикас.
  • Tribus Parideae (Syn.: Trilliaceae): 3 - 5 увтыр да 80 сикас.
    • Paris L.: 24 сикас.
    • Pseudotrillium S.Farmer (gehört bei manchen Autoren zu Trillium): 1 сикас.
    • Trillium L.: 40 - 70 сикас.
  • Tribus Xerophylleae: Войвыв Америка, 1 увтыр да 2 сикас.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Мелантиум котыр ( Komi )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Veratrum album

Мелантиум котыр (лат. Melanthiaceae) — быдмассэзлöн лилия чукöрись котыр. Мелантиуммез 13 - 16 увтыр да 170 вид.

Увтыррез

  • Tribus Chionographideae: 2 увтыр да 6 вид.
  • Tribus Helionadeae: 2 - 3 увтыр да 9 вид.
  • Tribus Melianthieae: 6 - 7 увтыр да 100 вид.
    • Amianthium A.Gray: Ойвыв Америка, 1 вид.
    • Melanthium L.: Ойвыв Америка, 4 вид.
    • Schoenocaulon A.Gray: Мексика, 24 - 25 вид.
    • Stenanthium (A.Gray) Kunth: Ойвыв Америка да Азия, 4 вид.
    • Veratrum L.: Nordhalbkugel, 27 (вид.
    • Zigadenus Michx.: 10 вид.
  • Tribus Parideae (Syn.: Trilliaceae): 3 - 5 увтыр да 80 вид.
  • Tribus Xerophylleae: Ойвыв Америка, 1 увтыр да 2 вид.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Мелантиум котыр: Brief Summary ( Komi )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Veratrum album

Мелантиум котыр (лат. Melanthiaceae) — быдмассэзлöн лилия чукöрись котыр. Мелантиуммез 13 - 16 увтыр да 170 вид.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Мелантиум котыр: Brief Summary ( Komi )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Veratrum album

Мелантиум котыр (латин Melanthiaceae) — лилия чукӧрса быдмӧг котыр. Мелантиумъяс 13 - 16 увтыр да 170 сикас.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Мелантыевыя ( Belarusian )

provided by wikipedia emerging languages

Мелантыевыя (Melanthiaceae) — сямейства кветкавых расьлінаў, якое зьмяшчае 17 родаў і 143 віды[1].

Апісаньне

Шматгадовыя травяністыя расьліны, з кароткім, тоўстым карэнішчам, ад якога адыходзяць шматлікія шнурападобныя корані. Сьцяблы простыя, тоўстыя, полыя, у ніжняй частцы акружаныя рэшткамі леташняга лісьця, вышынёй 20–170(200) см. Лісьце даволі буйнае, ад шырока-эліптычнай да лянцэтнай формы, сьпіральна разьмешчаныя на сьцябле. Кветкі дробныя, на кароткіх кветаножках, сабраны ў густыя суквецьці. Калякветнік шасьціскладны, складаецца зь зрослых толькі ў аснове лісточкаў белага, жоўта-зялёнага або цёмна-чырвонага колеру, ападае пры плодзе. Тычачак 6. Плод — каробачка. Насеньне крылатае або вузкае[2].

Арэал

Распаўсюджаныя ў паўночным паўшар’і[3].

Крыніцы

  1. ^ Christenhusz, M. J. M.; Byng, J. W. The number of known plants species in the world and its annual increase // Phytotaxa. — 2016. — Т. 261. — № 3. — С. 201–217. (анг.)
  2. ^ Парфегов, В. И. (общ. ред.) Флора Беларуси: сосудистые растения. — М.: Беларуская навука, 2017. — Т. 3. — С. 12. — 573 с. — ISBN 978-985-08-2191-1 (рас.)(бел.)
  3. ^ Zomlefer, W.B.; Williams, N.H.; Whitten, W.M.; Judd, W.S. Generic circumscriptions and relationships in the tribe Melanthieae (Liliales, Melanthiaceae), with emphasis on Zigadenus: Evidence from ITS and TRNL-F sequence date // American Journal of Botany. — 2001. — Т. 88. — № 9. — С. 1657–1669. (анг.)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Аўтары і рэдактары Вікіпедыі

Мелантыевыя: Brief Summary ( Belarusian )

provided by wikipedia emerging languages

Мелантыевыя (Melanthiaceae) — сямейства кветкавых расьлінаў, якое зьмяшчае 17 родаў і 143 віды.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Аўтары і рэдактары Вікіпедыі

Melanthiaceae

provided by wikipedia EN

Melanthiaceae, also called the bunchflower family,[2][3] is a family of flowering herbaceous perennial plants native to the Northern Hemisphere.[4] Along with many other lilioid monocots, early authors considered members of this family to belong to the family Liliaceae, in part because both their sepals and petals closely resemble each other and are often large and showy like those of lilies,[4] while some more recent taxonomists have placed them in a family Trilliaceae. The most authoritative modern treatment, however, the APG III system of 2009 (unchanged from the 2003 APG II system and the 1998 APG system), places the family in the order Liliales, in the clade monocots. Circumscribed in this way, the family includes up to 17 genera.

Familiar members of the family include the genera Paris and Trillium.

Birth defects in sheep grazing on Veratrum californicum provided key insights into developmental biology in the 20th century
Trilliums (here Trillium cernuum) are fairly common woodland spring ephemerals in temperate North America and Asia

Genera and species

As of August 2013, the World Checklist of Selected Plant Families accepted 17 genera in the family.[5] They have been divided into five tribes. It has a total of ca 173 known species.[6] Generic assignments within the tribe Melanthieae in particular have been changed radically as a result of molecular phylogenetic studies in the 21st century.[4] Some taxonomists have combined the three genera of Heloniadae into one genus (Helonias).[7]

Heloniadeae
Chionographideae
Melanthieae
Xerophylleae
Parideae

References

  1. ^ Angiosperm Phylogeny Group (2009). "An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the orders and families of flowering plants: APG III". Botanical Journal of the Linnean Society. 161 (2): 105–121. doi:10.1111/j.1095-8339.2009.00996.x.
  2. ^ "Family: Melanthiaceae (Bunchflower family): Go Botany".
  3. ^ "Melanthiaceae: Bunchflower Family. Identify plants and flowers".
  4. ^ a b c Zomlefer, WB; NH Williams; WM Whitten; WS Judd (2001). "Generic circumscriptions and relationships in the tribe Melanthieae (Liliales, Melanthiaceae), with emphasis on Zigadenus: Evidence from ITS and TRNL-F sequence date". American Journal of Botany. Botanical Society of America. 88 (9): 1657–1669. doi:10.2307/3558411. JSTOR 3558411. PMID 21669700.
  5. ^ Search for "Melanthiaceae", "World Checklist of Selected Plant Families". Royal Botanic Gardens, Kew. Retrieved 2013-08-27.
  6. ^ Christenhusz, M. J. M. & Byng, J. W. (2016). "The number of known plants species in the world and its annual increase". Phytotaxa. Magnolia Press. 261 (3): 201–217. doi:10.11646/phytotaxa.261.3.1.
  7. ^ Tanaka, N. (1998). "Phylogenetic and Taxonomic Studies on Helonias, Ypsilandra and Heloniopsis III. Taxonomic Revision". Journal of Japanese Botany. 73 (2): 102–115. Retrieved 2019-04-04.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Melanthiaceae: Brief Summary

provided by wikipedia EN

Melanthiaceae, also called the bunchflower family, is a family of flowering herbaceous perennial plants native to the Northern Hemisphere. Along with many other lilioid monocots, early authors considered members of this family to belong to the family Liliaceae, in part because both their sepals and petals closely resemble each other and are often large and showy like those of lilies, while some more recent taxonomists have placed them in a family Trilliaceae. The most authoritative modern treatment, however, the APG III system of 2009 (unchanged from the 2003 APG II system and the 1998 APG system), places the family in the order Liliales, in the clade monocots. Circumscribed in this way, the family includes up to 17 genera.

Familiar members of the family include the genera Paris and Trillium.

Birth defects in sheep grazing on Veratrum californicum provided key insights into developmental biology in the 20th century Trilliums (here Trillium cernuum) are fairly common woodland spring ephemerals in temperate North America and Asia
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Melantiacoj ( Esperanto )

provided by wikipedia EO
 src=
Blanka veratro

Melantiacoj (Melanthiaceae) estas familio de florplantaj staŭdoj, kreskantaj en la Norda hemisfero. Pli frue multaj sciencaj aŭtoroj konsideris la familion parto de la liliacoj, sed nun oni traktas ĝin aparta familio ene de la ordo Lilialoj.

Priskribo

Ili havas rizomonbulbon, kiu travintrumas. Plimulto de la specioj estas rizoma kaj kun folia tigo. La floroj staras tigfine, simetriaj radie, la tepaloj estas liberaj. Ĝia frukto estas kapsulo. Folioj de multaj genrospecioj staras en zono (kolume), manece rip-aritaj, krom la specioj de genro veratro (Veratrum). Ilia grava karakterizaĵo, ke - simile al solanacoj - ili produktas/enhavas forte venenajn kaj kancerigajn steroidajn alkaloidojn. Kiam oni kolektis en la montaraj regionoj de la historia Hungario la radikojn de genciano (Gentiana) por brandoproduktado, oni ofte miksis tiun al veratro kaj tio kondukis al gravaj veneniĝoj.

Genroj

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Melantiacoj: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO
 src= Blanka veratro

Melantiacoj (Melanthiaceae) estas familio de florplantaj staŭdoj, kreskantaj en la Norda hemisfero. Pli frue multaj sciencaj aŭtoroj konsideris la familion parto de la liliacoj, sed nun oni traktas ĝin aparta familio ene de la ordo Lilialoj.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Melanthiaceae ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Las melanthiáceas (nombre científico Melanthiaceae) son una familia de plantas monocotiledóneas, constan de 16 géneros de los que se pueden distinguir 5 grupos distintivos morfológicamente, entre los que se encuentran géneros como Trillium (anteriormente en Trilliaceae). Poseen hojas siempreverdes, de base envainadora, la inflorescencia racimosa, 3 o 4 tépalos, estilos separados y el estigma seco, el perianto persistente en el fruto, el embrión pequeño. La familia fue reconocida por sistemas de clasificación modernos como el sistema de clasificación APG III (2009[3]​) y el APWeb (2001 en adelante[2]​). La familia está distribuida en regiones templadas del Hemisferio Norte, salvo un único género, Schoenocaulon, que está presente en Perú, pero puede haber sido llevado allí por humanos (son plantas medicinales). La familia contiene potentes alcaloides.

Descripción

Hierbas de rizomas tipo tubérculo o tipo bulbo o esbeltos, cortos a elongados, los haces vasculares del tallo a veces en 3 anillos (Trillium y parientes). Raíces a veces contráctiles. Saponinas esteroideas y varios alcaloides tóxicos muchas veces presentes. Pelos simples.

Hojas alternas y espirales, a lo largo del tallo o en una roseta basal (o verticilado y usualmente el mismo número que el verticilo externo del perianto, en Trillium y parientes), simples, enteras, con venación paralela (pero más o menos palmada, con venas primarias convergiendo, venas secundarias pinadas, y venas de orden más alto formando un retículo, en Trillium y parientes), envainadoras en la base. Sin estípulas.

Inflorescencias indeterminadas, terminales (o reducidas a una única flor en Trillium y parientes).

Flores usualmente bisexuales, usualmente radiales, pequeñas a grandes.

Tépalos 6, separados a ligeramente conados, imbricados (pero en Trillium diferenciados en cáliz y corola, con sépalos y pétalos usualmente 3 o 4, separados).

Estambres 6 u 8 (raramente numerosos), filamentos separados, anteras sólo 2-loculares, los lóculos muchas veces confluentes, abriéndose por una única ranura, resultando en una apariencia peltada, polen monosulcado o sin aperturas.

Carpelos 3-10, conados, ovario súpero a ligeramente ínfero, con placentación axial. Estilos usualmente 3, separados, estigmas 3, más o menos elongados. Óvulos 2 a numerosos en cada lóculo, megagametofito formado de un (tipo Polygonum) a dos (tipo Allium) núcleos de megaspora.

Nectarios en la base del perianto o sin nectarios.

El fruto es una cápsula ventricida (carpelos separándose entre ellos y sus márgenes ventrales separándose para liberar las semillas), o una cápsula loculicida, o una cápsula carnosa, o una baya. Semillas aplanadas a globosas, a veces aladas o con apéndices, no negras.

La familia fue estudiada en detalle por Zomlefer et al. (2001[4]​).

Ecología

Ampliamente distribuidas en hábitats templados o de montaña, típicamente de comunidades dominadas por hierbas. Todos los géneros tienen una distribución en regiones templadas del Hemisferio Norte, salvo un único género, Schoenocaulon, que está presente en Perú, pero puede haber sido llevado allí por humanos (son plantas medicinales).

Las pequeñas flores de Melanthiaceae son polinizadas por escarabajos, abejas, y moscas (y posiblemente también por viento).

Las pequeñas semillas son probablemente dispersadas por viento, pero la dispersión por hormigas es característica en especies de Trillium que producen semillas ariladas, mientras que la dispersión por pájaros es probable en las especies con bayas coloreadas.

Filogenia

La monofilia de Melanthiaceae, cuando circunscripta para incluir Trillium, Paris, y Pseudotrillium, está bien sostenida por secuencias de ADN (Chase et al. 1993,[5]​ 1995a,[6]​ b,[7]​ 2000,[8]​ Rudall et al. 2000a,[9]​ Zomlefer et al. 2001,[4]​ 2006a[10]​), si bien la familia no es fácil de reconocer.

En el pasado, los géneros ahora ubicados en Tofieldiaceae y Nartheciaceae muchas veces fueron incluidos en un Melanthiaceae morfológicamente heterogéneo, mientras que Trillium y parientes fueron excluidos (como Trilliaceae, ver Dahlgren et al. 1985,[11]​ Zomlefer 1996[12]​), pero tanto estudios fenéticos como cladísticos confirman la heterogeneidad de esta circunscripción tradicional (Ambrose 1980,[13]​ Goldblatt 1995[14]​). Por eso la familia aquí excluye a Nartheciaceae y Tofieldiaceae, que no están emparentadas cercanamente a las demás especies (Zomlefer 1997a,[15]​b[16]​). Tofieldiaceae (que contiene por ejemplo a Tofieldia y Harperocallis, en Alismatales) son diferentes de Melanthiaceae en sus hojas dísticas equitantes, su polen 2-sulcado, la presencia de drusas en el tejido parenquimático, y el ovario con tallito. Nartheciaceae (que contiene por ejemplo a Aletris, Narthecium, y Lophiola, en Dioscoreales) tiene raíces inusuales con espacios de aire en la corteza, un único estilo, y cápsulas loculicidas, algunas también tienen hojas dísticas equitantes. Estas dos familias no tienen los alcaloides Veratrum y las semillas aplanadas a aladas características de la mayoría de las especies de Melanthiaceae.

La mayoría de los miembros de la familia perteneces al claramente monofilético y morfológicamente distintivo tribu Melanthieae, es decir, Amianthium, Anticlea, Toxicoscordion, Schoenocaulon, Stenanthium, Veratrum, y Zigadenus, un grupo caracterizado por inflorescencias con flores bisexuales o bisexuales y estaminadas, nectarios cerca de la base de los tépalos, lóculos de las anteras apicalmente confluentes, abertura por una única rajadura y resultando en una apariencia peltada, una cápsula ventricida, y alcaloides de tipo Veratrum (Zomlefer et al. 2001[4]​).

Trillium, Paris, y Pseudotrillium constituyen las Parideae, otra tribu fácil de reconocer. Estos tres géneros tienen hojas verticiladas con venación palmada, reticulada, flores solitarias con el perianto diferenciado en cáliz y corola, y cápsulas carnosas o bayas, todas probables sinapomorfías. El set haploide de cromosomas en estos tres géneros consiste en 5 grandes cromosomas, y esta condición puede ser una sinapomorfía adicional.

Chionographis, Chamaelirium, y Xerophyllum representan linajes aislados dentro de la familia.

Pseudotrillium nivale puede ser hermano del clado Paris + Trillium, y Pseudotrillium es distintivo en tener pétalos punteados. Paris usualmente tiene 4- a 11-meras flores con pétalos estrechos, mientras que Trillium tiene flores trímeras con pétalos amplios (Farmer y Schilling 2002[17]​).

Dos grandes subgéneros son tradicionalmente reconocidos dentro de Trillium: subg. Trillium, con flores pediceladas, y subg. Phyllantherum, con flores sésiles. La condición pedicelada es plesiomórfica, llevando a cuestionamientos a la monofilia del subg. Trillium. Los análisis cladísticos basados en ADN (Kato et al. 1995a,[18]​ b[19]​) y la morfología (Kawano y Kato 1995[20]​) también indican que el subg. Trillium es parafilético y el subg. Phyllantherum es monofilético.

Xerophyllum (dos especies en Norteamérica) es hermano de los géneros del anterior Trilliaceae (Chase et al. 1995a,[6]​ 1995b,[7]​ Rudall et al. 2000a[9]​). Estas especies están adaptadas a los ambientes xerofíticos (poseen hojas delgadas y graminiformes, y el hábito en una roseta apretada), lo cual contrasta con el hábito de Trillium y afines, que están adaptados a vivir debajo de la canopia de los bosques y tienen hojas reticuladas. Algunos autores (Thorne 1992[21]​) consideraron a Veratrum (Melanthiaceae) como una de las monocotiledóneas más primitivas debido a sus hojas reticuladas plicadas, y sus carpelos mayormente sin fusionar, pero está profundamente embebida dentro de Liliales y no está en absoluto relacionada con la base de las monocotiledóneas, lo que quiere decir que es poco probable que haya retenido estos caracteres como primariamente primitivos.

Taxonomía

La familia fue reconocida por el APG III (2009[3]​), el Linear APG III (2009[1]​) le asignó el número de familia 53. La familia ya había sido reconocida por el APG II (2003[22]​).

6 tribus: Chionographideae - Heloniadeae - Melanthieae - Parideae - Xerophylleae con 14 géneros, 168 especies. Los géneros más representados son Veratrum (45 especies), Trillium (41 especies), Paris (26 especies), Schoenocaulon (24 especies), Toxicoscordion (10 especies), y Anticlea (10 especies).

Géneros, según el APWeb:

Importancia económica

Unos pocos géneros, especialmente Trillium y Veratrum, son usados como ornamentales.

Muchos géneros tienen varios usos en medicina y como insecticidas (debido a sus alcaloides venenosos).

Las hojas de Xerophyllum son usadas para hacer canastas.

Véase también

Bibliografía

  • Judd, W. S.; C. S. Campbell, E. A. Kellogg, P. F. Stevens, M. J. Donoghue (2005). «Melanthiaceae». Plant Systematics: A Phylogenetic Approach, 3rd edition. Sunderland, Massachusetts: Sinauer Associates. ISBN 0-87893-407-3 ISBN 9780878934072. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)

Referencias citadas

  1. a b Elspeth Haston, James E. Richardson, Peter F. Stevens, Mark W. Chase, David J. Harris. The Linear Angiosperm Phylogeny Group (LAPG) III: a linear sequence of the families in APG III Botanical Journal of the Linnean Society, Vol. 161, No. 2. (2009), pp. 128-131. doi:10.1111/j.1095-8339.2009.01000.x Key: citeulike:6006207 pdf: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1095-8339.2009.01000.x/pdf
  2. a b Stevens, P. F. (2001 en adelante). «Angiosperm Phylogeny Website (Versión 9, junio del 2008, y actualizado desde entonces)» (en inglés). Consultado el 12 de enero de 2009.
  3. a b The Angiosperm Phylogeny Group III ("APG III", en orden alfabético: Brigitta Bremer, Kåre Bremer, Mark W. Chase, Michael F. Fay, James L. Reveal, Douglas E. Soltis, Pamela S. Soltis y Peter F. Stevens, además colaboraron Arne A. Anderberg, Michael J. Moore, Richard G. Olmstead, Paula J. Rudall, Kenneth J. Sytsma, David C. Tank, Kenneth Wurdack, Jenny Q.-Y. Xiang y Sue Zmarzty) (2009). «An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the orders and families of flowering plants: APG III.» (pdf). Botanical Journal of the Linnean Society (161): 105-121. Archivado desde el original el 25 de mayo de 2017.
  4. a b c Zomlefer, W. B.; Williams, N. H., Whitten, W. M., y Judd, W. S. (2001). «Generic circumscription and relationships in the tribe Melanthieae (Liliales, Melanthiaceae), with emphasis on Zigadenus: evidence from ITS and trnL-F sequence data.». Amer. J. Bot. (88): 1657-1669. Consultado el 6 de junio de 2008. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)
  5. Chase, M. W.; Soltis, D. E., Olmstead, R. G., Morgan, D., Les, D. H., Mishler, B. D., Duvall, M. R., Price, R. A., Hills, H. G., Qiu, Y.-L., Kron, K. A., Rettig, J. H., Conti, E., Palmer, J. D., Manhart, J. R., Sytsma, K. J., Michaels, H. J., Kress, W. J., Karol, K. G., Clark, W. D., Hedrén, M., Gaut, B. S., Jansen, R. K., Kim, K.-J., Wimpee, C. F., Smith, J. F., Furnier, G. R., Strauss, S. H., Xiang, Q.-Y., Plunkett, G. M., Soltis, P. S., Swensen, S. M., Williams, S. E., Gadek, P. A., Quinn, C. J., Eguiarte, L. E., Golenberg, E., Learn, G. H., Jr., Graham, S. W., Barrett, S. C. H., Dayanandan, S., y Albert, V. A. (1993). «Phylogenetics of seed plants: An analysis of nucleotide sequences from the plastid gene rbcL.». Ann. Missouri Bot. Gard. (80): 528-580. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda); |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)
  6. a b Chase, M. W.; Duvall, M. R., Hills, H. G., Conran, J. G., Cox, A. V., Eguiarte, L. E., Hartwell, J., Fay, M. F., Caddick, L. R., Cameron, K. M., y Hoot, S. (1995). «Molecular systematics of Lilianae.». En Rudall, P. J., Cribb, P. J., Cutler, D. F., ed. Monocotyledons: Systematics and evolution. (Royal Botanic Gardens edición). Kew. pp. 109-137. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)
  7. a b Chase, M. W.; Stevenson, D. W., Wilkin, P., y Rudall, P. J. (1995b). «Monocot systematics: A combined analysis.». En Rudall, P. J., Cribb, P. J., Cutler, D. F., ed. Monocotyledons: Systematics and evolution. (Royal Botanic Gardens edición). Kew. pp. 685-730. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)
  8. Chase, M. W.; Soltis, D. E., Soltis, P. S., Rudall, P. J., Fay, M. F., Hahn, W. H., Sullivan, S., Joseph, J., Molvray, M., Kores, P. J., Givnish, T. J., Sytsma, K. J., y Pires, J. C. (2000). «Higher-level systematics of the monocotyledons: An assessment of current knowledge and a new classification.». En Wilson, K. L. y Morrison, D. A., ed. Monocots: Systematics and evolution. (CSIRO Publ. edición). Collingwood, Australia. pp. 3-16. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)
  9. a b Rudall, P.; Stobart, K. L., Hong, . -P., Conran, J. G., Furness, C. A., Kite, G. C., y Chase, M. W. (2000). «Consider the lilies: systematics of Liliales.». En Wilson, K. L. y Morrison, D. A., ed. Monocots: Systematics and evolution. (CSIRO Publ. edición). Collingwood, Australia. pp. 347-359. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)
  10. Zomlefer, W. B.; Judd, W. S., Whitten, W. M., y Williams, N. H. (2001). «A synopsis of Melanthiaceae (Liliales) with focus on character evolution in tribe Melanthieae.». Aliso (22): 566-578. Archivado desde el original el 7 de marzo de 2008. Consultado el 25 de febrero de 2008. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)
  11. Dahlgren, R. M.; Clifford, H. T., Yeo, P. F. (1985). The families of the monocotyledons. (Springer-Verlag edición). Berlín. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)
  12. Zomlefer, W. B. (1996). «The Trilliaceae in the southeastern United States.». Harvard Pap. Bot. (1(9)): 91-120. |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)
  13. Ambrose, J. D. (1980). «A re-evaluation of the Melanthioideae (Liliaceae) using numerical analyses.». En C. D. Brickell, D. F. Cutler y M. Gregory, ed. Petaloid monocotyledons, Linnean Society Symposium Series nº 8. London: Academic Press. pp. 65-81.
  14. Goldblatt, P. (1995). «The status of R. Dahlgren's orders Lliliales and Melanthiales.». En Rudall, P. J., Cribb, P. J., Cutler, D. F., y Humphries, C. J., ed. Monocotyledons: Systematics and evolution. (Royal Botanic Gardens edición). Kew. pp. 181-200.
  15. Zomlefer, W. B. (1997a). «The genera of Melanthiaceae in the southeastern United States.». Harvard Pap. Bot. (2): 133-177. |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)
  16. Zomlefer, W. B. (1997b). «The genera of Nartheciaceae in the southeastern United States.». Harvard Pap. Bot. (2): 195-211. |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)
  17. Farmer, S. B.; Schilling, E. E. (2002). «Phylogenetic analyses of Trilliaceae based on morphological and molecular data». Syst. Bot. (27): 674-692. |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)
  18. Kato, H.; Kawano, S., Terauchi, R., Ohara, M., y Utech, F. H. (1995a). «Evolutionary biology of Trillium and related genera (Trilliaceae). I. Restriction site mapping and variation of chloroplast DNA and its systematic implications.». Plant Species Biol. (10): 17-29. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda); |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)
  19. Kato, H.; Terauchi, R., Utech, F. H. y Kawano, S. (1995b). «Molecular systematics of the Trilliaceae sensu lato as inferred from rbcL sequence data.». Mol. Phylog. Evol. (4): 184-193. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda); |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)
  20. Kawano, S.; Kato, H. (1995). «Evolutionary biology of Trillium and related genera (Trilliaceae). II. Cladistic analyses on gross morphological characters and phylogeny and evolution of the genus Trillium.». Plant Sp. Biol. (10): 169-183. |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)
  21. Thorne, R. F. (1992). «Classification and geography of the flowering plants.». Bot. Rev. (58): 225-348. |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)
  22. APG II (2003). «An Update of the Angiosperm Phylogeny Group Classification for the orders and families of flowering plants: APG II.» (pdf). Botanical Journal of the Linnean Society (141): 399-436. Consultado el 12 de enero de 2009.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Melanthiaceae: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Las melanthiáceas (nombre científico Melanthiaceae) son una familia de plantas monocotiledóneas, constan de 16 géneros de los que se pueden distinguir 5 grupos distintivos morfológicamente, entre los que se encuentran géneros como Trillium (anteriormente en Trilliaceae). Poseen hojas siempreverdes, de base envainadora, la inflorescencia racimosa, 3 o 4 tépalos, estilos separados y el estigma seco, el perianto persistente en el fruto, el embrión pequeño. La familia fue reconocida por sistemas de clasificación modernos como el sistema de clasificación APG III (2009​) y el APWeb (2001 en adelante​). La familia está distribuida en regiones templadas del Hemisferio Norte, salvo un único género, Schoenocaulon, que está presente en Perú, pero puede haber sido llevado allí por humanos (son plantas medicinales). La familia contiene potentes alcaloides.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Upsuõielised ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Upsuõielised (Melanthiaceae) on liilialaadsete seltsi kuuluv üheiduleheliste taimede sugukond.

Perekondi

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Upsuõielised: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Upsuõielised (Melanthiaceae) on liilialaadsete seltsi kuuluv üheiduleheliste taimede sugukond.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Melanthiaceae ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Melanthiaceae on yksisirkkaisten Liliales-lahkoon kuuluva kasviheimo, liljakasvien (Liliaceae) sukulainen. Heimolla on ollut suomenkielinen nimi karhunruohokasvit, mutta se ei enää ole kelvollinenTofieldiaceae) ovat osoittautuneet toiseen yksisirkkaislahkoon (Alismatales) kuuluviksi.

Tuntomerkit

Kasvien lehdet ovat usein ainavihantia ja kanta on tuppimainen. Sekundaarisia aineenvaihduntatuotteita ovat flavonit, flavonolit tai flavonoidit. Kukinto on terttumainen. Sikiäin on yhdislehtinen ja koostuu kolmesta emilehdestä; istukat ovat aksiletyyppisiä tai laitaistukoita; vartalo on tyvestään lähtien haaroittunut; kussakin emilehdessä on paljon siemenaiheita. Hedelmä on vihertävien kehälehtien suojaama. Siemenessä on tavallisesti lyhyt alkio. – Eräillä lajeilla on hammaslaitaiset lehdet, eräiden kukkaterttu on haarainen, eräillä on kolme tai neljä kehälehteä, eräillä hetiö kiinnittyy kehän tyveen, eräillä on vain yksi emilehti ja joidenkin siemenissä on pitkä alkio.[1]

Levinneisyys

Heimo on levinnyt pohjoiseen lauhkeaan vyöhykkeeseen, erityisesti Itä-Aasiaan ja Pohjois-Amerikan itäosiin. Amerikassa levinneisyys ulottuu etelässä Peruun asti.[2]

Luokittelu

Melanthiaceae-kasveihin kuuluu 16 sukua ja 170 lajia, jotka ryhmitellään viideksi ryhmäksi:[3]

1. Melanthieae Grisebach. Lajit ovat vaihtelevissa määrin sipulikasveja; eräitä alkaloideja esiintyy; soluissa oksalaattikiteitä; heteenponnet munuaisenmuotoisia, läpillä aukeavia; kota liite- ja vatsaluomainen. Eräillä lajeilla tavataan sekundaarista paksuuskasvua; pärskäjuurilla (Veratrum) lehtituppi on kasvanut umpeen; eräillä lajeilla on litteät ja siivelliset siemenet. Tribukseen kuuluu seitsemän sukua ja 100 lajia, pärskäjuuria on 50 lajia ja meksikonsabadilloja (Schoenocaulon) 25 lajia. Tribus kasvaa pohjoisen pallonpuoliskon lauhkeassa vyöhykkeessä (myös Suomessa), meksikonsabadillojen levinneisyys ulottuu etelässä Peruu asti.[4]

2. Heloniadeae Fries. Oksalaattikiteet puuttuvat; siitepölyhiukkaset piikkisiä; joillakin lajeilla sikiäin päättyy pitkään vartaloon; siemenet tasasoukkia, kummastakin päästään pitkähäntäisiä. Tribuksessa on vain yksi yhdeksänlajinen helonioiden suku (Helonias), joka on kotoisin Pohjois-Amerikan itäosasta ja Itä-Aasiasta.[5]

3. Chionographideae Nakai. Kukat usein yksineuvoisia; kehälehdet yksisuonisia; mesiäiset puuttuvat; siitepölyhiukkasessa nuijamaisia ulokkeita; kota liiteluomaien; siemenet siivellisiä. Sukuja kaksi, lajeja kuusi Pohjois-Amerikan itäosassa ja Itä-Aasiassa.[6]

4. Xerophylleae S. Watson. Lajit enemmän tai vähemmän sipulikasvimaisia; oksalaattikiteitä on; lehdet pitkän tasasoukkia, kseromorfisia eli kuiviin kasuolosuhteisiin sopeutuneita; kehälehdet mesiäisettömiä; kussakin emilehdessä 2–4 siemenaihetta. Tribuksessa vain kaksi karhunheinälajia (Xerophyllum), jotka kotoisin Pohjois-Amerikasta.

5. Parideae Bartling. Juurakko varsijatkoinen; flavonoleja; oksalaattikiteitä; lehdet kiehkuroina, tavallisesti ruodittomia, keskisuoni vahava, lapa leveä, verkkosuonitus; kukat yksittäin varsipäätteisesti, joskus jopa 12-lukuisia; kehä erilaistunut verhiöksi ja teriöksi, verholehtiä tavallisesti 3–10, terälehtiä tavallisesti 3–6; heteitä 6–24; sikiäin yhdislehtinen, siinä tavallisesti kolme emilehteä, harvoin enemmän, joillakin lajeilla sikiäimessä mesiäisiä, istukat aksiletyyppisiä tai laitaistukoita, vartalo tavallisesti haaraton; siemenaiheita paljon; hedelmä marja tai (liiteluomainen ja) selkäluomainen kota, jossa hetiökin jäljellä; siemenet pyöreitä, joskus vaipallisia tai meheväkuorisia; endospermi tärkkelyspitoinen, alkio vähäpätöinen ja erilaistumaton. Tribukseen kuuluu 3–5 sukua ja noin 80 lajia pohjoisessa lauhkeassa vyöhykkeessä (myös Suomessa). Suurin suku on kolmilehdet (Trillium), jossa on 50 tai laajasti ymmärrettynä 70 lajia.[7]

Suvut:[8] [9]

  1. Amianthium A.Gray
  2. Chamaelirium Willd. – haltianliljat
  3. Chionographis Maxim.
  4. Daiswa Rafinesque
  5. Helonias L. – heloniat
  6. Heloniopsis A.Gray
  7. Kinugasa Tatew. & Suto
  8. Melanthium L.
  9. Paris L. – sudenmarjat
  10. Schoenocaulon A.Gray – meksikonsabadillat
  11. Stenanthium (A.Gray) Kunth
  12. Trillium L. – kolmilehdet
  13. Veratrum L. – pärskäjuuret
  14. Xerophyllum Michaux – karhunheinät
  15. Ypsilandra Franch.
  16. Zigadenus Michaux

Kuvia

Lähteet

Viitteet

  1. Stevens 2001 –, viittaus 29.1.2015
  2. Stevens 2001 –, viittaus 29.1.2015
  3. Stevens 2001 –, viittaus 29.1.2015
  4. Stevens 2001 –, viittaus 29.1.2015
  5. Stevens 2001 –, viittaus 29.1.2015
  6. Stevens 2001 –, viittaus 29.1.2015
  7. Stevens 2001 –, viittaus 29.1.2015
  8. http://www.mobot.org/mobot/research/apweb/genera/melanthiaceaegen.html
  9. http://finto.fi/kassu/fi/page/?uri=http%3A%2F%2Fwww.yso.fi%2Fonto%2Fkassu%2Fk7152

Aiheesta muualla

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Melanthiaceae: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Melanthiaceae on yksisirkkaisten Liliales-lahkoon kuuluva kasviheimo, liljakasvien (Liliaceae) sukulainen. Heimolla on ollut suomenkielinen nimi karhunruohokasvit, mutta se ei enää ole kelvollinenlähde?, sillä varsinaiset karhunruohokasvit (Tofieldiaceae) ovat osoittautuneet toiseen yksisirkkaislahkoon (Alismatales) kuuluviksi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Melanthiaceae ( French )

provided by wikipedia FR

La famille des mélanthiacées, regroupe des plantes monocotylédones ; elle comprend une centaine d'espèces réparties en une vingtaine de genres.

Ce sont des plantes herbacées, rhizomateuses ou tubéreuses des régions froides, tempérées ou d'Amérique tropicale.

En Europe on peut citer Paris quadrifolia, la parisette à quatre feuilles.

C’est la famille des trilles (Trillium) dont le trille blanc, Trillium grandiflorum, emblème floral de l’Ontario.

Étymologie

Le nom vient du genre type Melanthium qui lui-même se compose du grec μέλι / meli, miel, et ανθος / anthos, fleur, soulignant l'aspect mellifère de la plante[1].

Classification

En classification classique de Cronquist (1981) la famille n'existe pas et ces plantes sont incluses dans les Liliaceae. Cette famille a été créée en classification phylogénétique APG II (2003).

Certains auteurs y regroupent également les genres placés dans la famille des Narthéciacées.

Liste des genres

Selon World Checklist of Selected Plant Families (WCSP) (15 avr. 2010)[2] :

Selon Angiosperm Phylogeny Website (19 mai 2010)[3] :

Selon NCBI (15 avr. 2010)[4] :

Selon DELTA Angio (15 avr. 2010)[5] :

Notes et références

Voir aussi

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Melanthiaceae: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

La famille des mélanthiacées, regroupe des plantes monocotylédones ; elle comprend une centaine d'espèces réparties en une vingtaine de genres.

Ce sont des plantes herbacées, rhizomateuses ou tubéreuses des régions froides, tempérées ou d'Amérique tropicale.

En Europe on peut citer Paris quadrifolia, la parisette à quatre feuilles.

C’est la famille des trilles (Trillium) dont le trille blanc, Trillium grandiflorum, emblème floral de l’Ontario.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Čemerikovke ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Čemerikovke (lat. Melanthiaceae), biljna porodica u redu ljiljanolike. Ime je dobila po rodu melancijum (Melanthium), koji se danas vodi kao sinonim za rod čemerika (Veratrum). Sastoji se od 16 rodova sa oko 180 vrsta[1]. Uz rod čemerika u Hrvatskoj je poynat i petrov križ (Paris) sa vrstom četverolisni petrov križ (Paris quadrifolia).

Rodovi

  1. Amianthium A.Gray
  2. Anticlea Kunth
  3. Chamaelirium Willd.
  4. Helonias L.
  5. Paris L.
  6. Pseudotrillium S.B.Farmer
  7. Schoenocaulon A.Gray
  8. Stenanthium (A.Gray) Kunth
  9. Toxicoscordion Rydb.
  10. Trillium L.
  11. Veratrum L.
  12. Xerophyllum Michx.
  13. Zigadenus Michx.
Logotip Zajedničkog poslužitelja
Na Zajedničkom poslužitelju postoje datoteke vezane uz: Čemerikovke
Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Melanthiaceae

Izvori

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Čemerikovke: Brief Summary ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Čemerikovke (lat. Melanthiaceae), biljna porodica u redu ljiljanolike. Ime je dobila po rodu melancijum (Melanthium), koji se danas vodi kao sinonim za rod čemerika (Veratrum). Sastoji se od 16 rodova sa oko 180 vrsta. Uz rod čemerika u Hrvatskoj je poynat i petrov križ (Paris) sa vrstom četverolisni petrov križ (Paris quadrifolia).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Kichawowe rostliny ( Upper Sorbian )

provided by wikipedia HSB

Kichawowe rostliny (Melianthaceae) su swójba symjencowych rostlinow (łaćonsce , Spermatophyta).

Wobsahuje sćěhowace rody:


Qsicon Lücke.png
Tutón nastawk resp. wotrězk hišće ma wobsahowe mjezoty: faluja někotre družiny. Hlej de:Germergewächse.
Pomhaj Wikipediju, z tym ty jón rozšěriš a nětko wudospołniš.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia HSB

Melanthiaceae ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Melanthiaceae adalah salah satu suku anggota tumbuhan berbunga. Menurut sistem klasifikasi APG II suku ini termasuk ke dalam bangsa Liliales, klad Monokotil.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Melanthiaceae: Brief Summary ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Melanthiaceae adalah salah satu suku anggota tumbuhan berbunga. Menurut sistem klasifikasi APG II suku ini termasuk ke dalam bangsa Liliales, klad Monokotil.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Melanthiaceae ( Italian )

provided by wikipedia IT

Melanthiaceae Batsch ex Borkh. è una famiglia di piante angiosperme monocotiledoni dell'ordine Liliales.[1]

Descrizione

La famiglia comprende specie erbacee perenni o raramente annuali.[2]

Le foglie sono alterne, comunemente disposte a spirale; sessili o picciolate; per lo più lineari o lanceolate, raramente ovate, con margine intero.

I fiori, poco appariscenti, sono aggregati in infiorescenze a racemo, a spiga o a pannocchia, di colore dal bianco-rosato al giallo-verdognolo.

Distribuzione e habitat

La famiglia ha un areale prevalentemente olartico che si estende in parte alla zona neotropicale e a quella paleotropicale (dall'Asia orientale sino al Borneo). È assente in Africa e Australia.[2][3]

Tassonomia

Questo raggruppamento non è contemplato dal Sistema Cronquist (1981) che include le sue specie tra le Liliacee.[4]

La famiglia è stata introdotta nel 2003 dalla classificazione APG II[5] ed è stata convalidata dalle successive classificazioni APG III[6] e APG IV.[7]

La famiglia comprende 14 generi in 5 tribù:[1][3]

Note

  1. ^ a b (EN) Melanthiaceae, su Plants of the World Online, Royal Botanic Gardens, Kew. URL consultato il 14 novembre 2021.
  2. ^ a b (EN) L. Watson and M.J. Dallwitz, Melanthiaceae, su The Families of Angiosperms. URL consultato il 14 novembre 2021.
  3. ^ a b (EN) Melanthiaceae, su Angiosperm Phylogeny Website. URL consultato il 14 novembre 2021.
  4. ^ (EN) Cronquist A., An integrated system of classification of flowering plants, New York, Columbia University Press, 1981, ISBN 9780231038805.
  5. ^ (EN) The Angiosperm Phylogeny Group, An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the orders and families of flowering plants: APG II, in Botanical Journal of the Linnean Society, vol. 141, 2003, pp. 399–436.
  6. ^ (EN) The Angiosperm Phylogeny Group, An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the orders and families of flowering plants: APG III, in Botanical Journal of the Linnean Society, vol. 161, n. 2, 2009, pp. 105–121, DOI:10.1111/j.1095-8339.2009.00996.x (archiviato dall'url originale il 25 maggio 2017).
  7. ^ (EN) The Angiosperm Phylogeny Group, An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the ordines and families of flowering plants: APG IV, in Botanical Journal of the Linnean Society, vol. 181, n. 1, 2016, pp. 1–20.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Melanthiaceae: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Melanthiaceae Batsch ex Borkh. è una famiglia di piante angiosperme monocotiledoni dell'ordine Liliales.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Melantiniai ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Melantiniai (Melanthiaceae) – lelijainių (Liliopsida) klasės lelijažiedžių (Liliidae) poklasio augalų šeima.

Šeimoje apie 16 genčių ir 170 rūšių.

Lietuvoje auga šios rūšys:


Vikiteka

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Eenbesfamilie ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De eenbesfamilie (Melanthiaceae) is een familie van eenzaadlobbige, bloemplanten. Het zijn kruidachtige planten uit gematigde streken van het noordelijk halfrond, met name oostelijk Azië en oostelijk Noord-Amerika.

In het Cronquist-systeem (1981) waren de planten ondergebracht bij de leliefamilie, in het APG II-systeem (2003) vormt het een zelfstandige familie; deze omvat ook de planten die elders de familie Trilliaceae vormen.

De familie bestaat uit ongeveer 170 soorten in 16 geslachten; van nature komt in Nederland alleen de eenbes (Paris quadrifolia) van het geslacht Paris voor. Op de Nederlandstalige Wikipedia zijn ook de witte nieswortel (Veratrum album) en Helonias bullata beschreven.

Subfamilies in de familie:

  • Melanthiaceae Borkhausen, nom. cons.
    • Melanthieae Grisebach
        • Helionadeae Fries
        • Chionographideae Nakai
        • Xerophylleae S. Watson
        • Parideae Bartling

Geslachten

Externe links

Wikimedia Commons Zie de categorie Melanthiaceae van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Eenbesfamilie: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De eenbesfamilie (Melanthiaceae) is een familie van eenzaadlobbige, bloemplanten. Het zijn kruidachtige planten uit gematigde streken van het noordelijk halfrond, met name oostelijk Azië en oostelijk Noord-Amerika.

In het Cronquist-systeem (1981) waren de planten ondergebracht bij de leliefamilie, in het APG II-systeem (2003) vormt het een zelfstandige familie; deze omvat ook de planten die elders de familie Trilliaceae vormen.

De familie bestaat uit ongeveer 170 soorten in 16 geslachten; van nature komt in Nederland alleen de eenbes (Paris quadrifolia) van het geslacht Paris voor. Op de Nederlandstalige Wikipedia zijn ook de witte nieswortel (Veratrum album) en Helonias bullata beschreven.

Subfamilies in de familie:

Melanthiaceae Borkhausen, nom. cons. Melanthieae Grisebach Helionadeae Fries Chionographideae Nakai Xerophylleae S. Watson Parideae Bartling
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Giftliljefamilien ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Giftliljefamilien (Melanthiaceae) er en plantefamilie i lilje-ordenen Liliales. Den omfatter ca. 170 arter fordelt på 16 planteslekter. Som navnet antyder er artene i denne familien giftige.

Etter nyere DNA-studier har denne familien fått tilført firbladslekten (Trillium), som tidligere var en egen familie (Trillium ) i ordenen Dioscoreales, og som i nordisk botanikk tidvis fortsatt regnes som selvstendig familie.[1][2]

Arten nyserot (Veratrum album)er vanlig i Norge med to varianter. Arten firblad (Paris quadrifolia) er vanlig på skyggefull skogsbunn i Norge.

Referanser

  1. ^ Lennart Stenberg, Bo Mossberg (norsk red. Steinar Moen), Gyldendals Store nordiske flora, 2005, Oslo 2007, side 684.
  2. ^ Lid & Lid (red. Reidar Elven), Norsk flora, Oslo 2005, side 884.


Eksterne lenker

botanikkstubbDenne botanikkrelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Giftliljefamilien: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Giftliljefamilien (Melanthiaceae) er en plantefamilie i lilje-ordenen Liliales. Den omfatter ca. 170 arter fordelt på 16 planteslekter. Som navnet antyder er artene i denne familien giftige.

Etter nyere DNA-studier har denne familien fått tilført firbladslekten (Trillium), som tidligere var en egen familie (Trillium ) i ordenen Dioscoreales, og som i nordisk botanikk tidvis fortsatt regnes som selvstendig familie.

Arten nyserot (Veratrum album)er vanlig i Norge med to varianter. Arten firblad (Paris quadrifolia) er vanlig på skyggefull skogsbunn i Norge.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Melantkowate ( Polish )

provided by wikipedia POL
 src=
Veratrum lobelianum (podrodzina Melanthieae)
 src=
Helonias bullata (podrodzina Heloniadeae)
 src=
Chamaelirium luteum (podrodzina Chionographideae)
 src=
Xerophyllum tenax (podrodzina Xerophylleae)
 src=
Paris polyphylla (podrodzina Parideae)

Melantkowate (Melanthiaceae Batsch) – rodzina roślin jednoliściennych należąca do rzędu liliowców. We florze Polski jej przedstawicielami są dwa rodzaje – ciemiężyca i czworolist. Zasięg geograficzny rodziny obejmuje obszary klimatu umiarkowanego półkuli północnej, sięgając w Ameryce po pasmo Andów w Ameryce Południowej. Z danych filogenetycznych wynika, że rodzina wyodrębniła się ok. 107 milionów lat temu, a podział na główne linie rozwojowe nastąpił 97 milionów lat temu[1].

Morfologia

Pokrój
Rośliny zielne.
Łodyga
Pęd podziemny zwykle w postaci grubego, krótkiego kłącza, rzadziej cebula lub bulwa. Pęd naziemny wzniesiony, zwykle zgrubiały u nasady, z liśćmi łodygowymi łuskowatymi lub właściwymi, niekiedy z włóknistymi pochwami liściowymi u nasady.
Korzenie
Wiązkowy system korzeniowy.
Liście
Liście właściwe wyłącznie łodygowe (np. u ciemiężycy), wyłącznie odziomkowe (np. u Schoenocaulon) lub obu typów. Ulistnienie skrętoległe. Blaszki liściowe szczecinowate do szeroko eliptycznych lub łopatkowych, u niektórych gatunków osiągające długość 50 cm, zimozielone lub opadające na zimę.
Kwiaty
Rośliny andromonoetyczne, poligamiczne, gynodioetyczne, androdioetyczne lub dwupienne. Kwiaty zwykle podzalążniowe, rzadziej nadzalążniowe (niektóre gatunki ciemiężycy) lub wpół nadzalążniowe (niektóre gatunki Zigadenus i Stenanthium), lejkowate, miseczkowate do talerzykowatych, trzykrotne, promieniste (rzadziej grzbieciste, np. Chionographis), przysadkowe lub nie, pozbawione podkwiatków, zebrane w grono, rzadziej wiechę (Stenanthium), kłos (Schoenocaulon) lub baldachogrono (Heloniopsis). Okwiat położony w dwóch 3-listkowych okółkach. Listki okwiatu wolne lub zrośnięte u nasady, nitkowate do owalnych lub łopatkowatych, o długości do 2 cm, białe, zielone, żółte, różowe, czerwone, liliowe lub ciemnopurpurowo-brązowe. Miodniki niekiedy obecne. Pręciki położone w dwóch okółkach po trzy, wolne lub u nasady zrośnięte z listkami okwiatu. Nitki pręcików nitkowate do łopatkowatych. Główki pręcików lancetowate do niemal okrągłych, odwrotnie sercowatych, sercowatych lub podkówkowatych. Zalążnia jajowata do kulistej, zbudowana z 3 owocolistków, zrośniętych u nasady (Amianthium, Stenanthium) lub całkowicie (np. Ypsilandra, Heloniopsis), przechodząca w 3 zakrzywione szyjki, niekiedy zrośnięte w jeden, zakończone główkowatym znamieniem.
Owoce
Wąsko elipsoidalne, stożkowate lub kuliste torebki, zawierające równowąskie do elipsoidalnych nasiona, niekiedy płaskie lub kanciaste, lekko skrzywione lub szeroko oskrzydlone[2].

Biologia i ekologia

Rozwój
Rośliny wieloletnie, często zimozielone. Kwiaty zapylane są przez muchówki i błonkówki, jednak w przypadku niskiej aktywności owadów częsta jest również samopylność[2].
Anatomia
Kora pierwotna korzeni pozbawiona jest miękiszu powietrznego, a w łyku nie występują włókna łykowe. Aparat szparkowy pozbawiony jest komórek przyszparkowych. U roślin z rodzaju Zigadenus obecne są płytki woskowe w warstwie kutykuli. W tkankach roślin z podrodzin Melanthieae i Xerophylleae oraz u niektórych Heloniadeae obecne są rafidy.
Interakcje z innymi gatunkami
Dwa gatunki grzybów z rodzaju rdza pasożytują jedynie na roślinach z tej rodziny[2].
Cechy fitochemiczne
U większości przedstawicieli tej rodziny obecne są alkaloidy sterolowe oraz saponiny steroidowe. Przedstawiciele rodzaju ciemiężyca zawierają również flawonoidy: luteloinę i apigeninę[2].
Genetyka
Liczba chromosomów homologicznych u roślin zaliczanych do tej rodziny jest zróżnicowana. U roślin z podrodziny Zerophylleae wynosi x = 15, u Melanthieae x = 8, 10, 11, 16, a u Heloniadeae x = 12, 17, 21, 22. U ciemiężyc nierzadka jest poliploidalność. Szczególnie u Veratrum album subsp. oxysepalum spotyka się cytotypy o genomie 4x, 9x, 10x i 12x[2].

Systematyka

Pozycja rodziny w obrębie liliowców według Angiosperm Phylogeny Website (aktualizowany system APG IV z 2016)[1]
liliowce

korsjowate Corsiaceae



Campynemataceae






Petermanniaceae




zimowitowate Colchicaceae



krasnolicowate Alstroemeriaceae






melantkowate Melanthiaceae




liliowate Liliaceae




kolcoroślowate Smilacaceae




Philesiaceae



Rhipogonaceae








Pozycja w innych systemach

W dawniejszych systemach klasyfikacyjnych roślin okrytozalążkowych (wliczając w to jeszcze system Cronquista z 1981 roku) przedstawiciele tej rodziny zaliczani byli do rodziny liliowatych, jak się później okazało parafiletycznej. W systemie Reveala (1994-1999)[3] oraz w systemie Takhtajana (2008)[4] rodzina wyróżniona była w ramach monotypowego rzędu melantkowców (Melanthiales R. Dahlgre ex Reveal), nadrzędu Lilianae Takht., podklasy liliowych (Liliidae J.H. Schafn.) w klasie jednoliściennych (Liliopsida Brongn.), a opisane dalej plemiona podnoszone były do rangi rodzin. W ujęciu Reveala z lat 90. do rodziny zaliczone zostały głównie rodzaje stanowiące opisane dalej plemię Melianthieae, natomiast w systemie Takhtajana do rodziny zaliczone zostały 4 plemiona: Xerophylleae, Melanthieae, Heloniadeae i Chionographideae. W najnowszych systemach należące tu rośliny łączone są w randze rodziny w ramach rzędu liliowców (system APG, APG II, APG III, APG IV i system Reveala z 2007 r.[5]), a do rodziny zaliczono w randze podrodziny Parideae dawny rząd trójlistowców (Trilliales).

Powiązania filogenetyczne w obrębie rodziny

Relacje filogenetyczne w obrębie rodziny pozostają niejasne i są wciąż przedmiotem intensywnych badań. Badania molekularne wykazały, że opisywane na podstawie cech morfologicznych rodzaje są w istocie taksonami parafiletycznymi i tworzą kompleksy (np. Veratrum-Melanthium, Zigadenus-Amianthium)[6].

Prawdopodobne powiązania filogenetyczne między plemionami melantkowatych[1][7]:

melantkowate 

Melanthieae (syn. Veratraceae Salisbury, Xerophyllaceae Takhtajan





Heloniadeae (syn. Heloniadaceae J. Agardh)



Chionographideae (syn. Chionographidaceae Takhtajan)





Xerophylleae (syn. Xerophyllaceae Takhtajan)



Parideae (syn. trójlistowate Trilliaceae Chevalier, Paridaceae Dumortier)





Podział systematyczny[8][9][10][11]
  • podrodzina Xerophylleae

Przypisy

  1. a b c d Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2017-10-20].
  2. a b c d e M.N. Tamura: Melanthiaceae. W: Klaus Kubitzki (red.): The Families and Genera of Vascular Plants. T. 3: Flowering Plants. Monocotyledons. Lilianae (except Orchidaceae). Berlin Heidelberg: Springer-Verlag, 1998, s. 369-375. ISBN 3-540-64060-6. (ang.)
  3. Crescent Bloom: Melanthiaceae (ang.). The Compleat Botanica. [dostęp 2009-02-10].
  4. A. L. (Armen Leonovich) Takhtadzhi͡an: Flowering plants. [New York]: Springer, 2009, s. 626. ISBN 978-1-4020-9608-2.
  5. James L. Reveal: Classification of extant Vascular Plant Families - An expanded family scheme (ang.). Department of Plant Biology, Cornell University. [dostęp 2009-02-10].
  6. Wendy B. Zomlefer, Kent D. Perkins: Phylogeny of the Melanthiaceae (Liliales) (ang.). [dostęp 2009-02-10].
  7. Melanthiaceae Batsch ex Borkh., nom. cons. (ang.). Germplasm Resources Information Network (GRIN). [dostęp 2009-02-10].
  8. Wendy B. Zomlefer et al.. Generic circumscription and relationships in the tribe Melanthieae (Liliales, Melanthiaceae), with emphasis on Zigadenus: evidence from ITS and trnL-F sequence data. „American Journal of Botany”. 88, s. 1657-1669, 2001.
  9. Yunheng Ji. Phylogeny and Classification of Paris (Melanthiaceae) Inferred from DNA Sequence Data. „Annals of Botany”. 98 (1). s. 245-256.
  10. Rafaël Govaerts: World Checklist of Selected Plant Families (ang.). The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew. [dostęp 2011-03-04].
  11. GRIN Taxonomy for Plants. United States Department of Agriculture. [dostęp 2011-03-04].
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Melantkowate: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL
 src= Veratrum lobelianum (podrodzina Melanthieae)  src= Helonias bullata (podrodzina Heloniadeae)  src= Chamaelirium luteum (podrodzina Chionographideae)  src= Xerophyllum tenax (podrodzina Xerophylleae)  src= Paris polyphylla (podrodzina Parideae)

Melantkowate (Melanthiaceae Batsch) – rodzina roślin jednoliściennych należąca do rzędu liliowców. We florze Polski jej przedstawicielami są dwa rodzaje – ciemiężyca i czworolist. Zasięg geograficzny rodziny obejmuje obszary klimatu umiarkowanego półkuli północnej, sięgając w Ameryce po pasmo Andów w Ameryce Południowej. Z danych filogenetycznych wynika, że rodzina wyodrębniła się ok. 107 milionów lat temu, a podział na główne linie rozwojowe nastąpił 97 milionów lat temu.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Melanthiaceae ( Portuguese )

provided by wikipedia PT
 src=
Classificação filogenética (APG).

Melanthiaceae é uma família de plantas da ordem Liliales que inclui 170 espécies distribuídas em 16 gêneros. Na classificação clássica, pertenciam à família das Liliaceae.[1]

Gêneros

Amianthium; Chamaelirium; Chionographis, Daiswa; Helonias; Heloniopsis; Kinugasa; Melanthium; Paris; Schoenocaulon; Stenanthium; Trillium (50 spp.); Veratrum (50 spp.); Xerophyllum; Ypsilandra; Zigadenus.

Referências

  1. «Melanthiaceae» (em inglês). ITIS (www.itis.gov)
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Melanthiaceae: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT
 src= Classificação filogenética (APG).

Melanthiaceae é uma família de plantas da ordem Liliales que inclui 170 espécies distribuídas em 16 gêneros. Na classificação clássica, pertenciam à família das Liliaceae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Nysrotsväxter ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Nysrotsväxter (Melanthiaceae) är en växtfamilj som omfattar 16 släkten med cirka 170 arter. Familjens medlemmar förekommer huvudsakligen i den norra temperarade zonen, men med arter så långt söderut som i Peru. De är fleråriga örter, ofta städsegröna.

Källor


Rödklöver.png Denna växtartikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Nysrotsväxter: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Nysrotsväxter (Melanthiaceae) är en växtfamilj som omfattar 16 släkten med cirka 170 arter. Familjens medlemmar förekommer huvudsakligen i den norra temperarade zonen, men med arter så långt söderut som i Peru. De är fleråriga örter, ofta städsegröna.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Мелантієві ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK
 src=
Zigadenus paniculatus з родини Мелантієвих

Об'єднує 47 родів і 380 видів, широко розповсюджених, але найбільша їх різноманітність зустрічається в позатропічних областях північної півкулі і в Африці; лише небагато представників Мелантієвих росте в тропічній Азії, Новій Гвінеї, Австралії, Новій Зеландії та Південній Америці.

Посилання


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Мелантієві: Brief Summary ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK
 src= Zigadenus paniculatus з родини Мелантієвих

Об'єднує 47 родів і 380 видів, широко розповсюджених, але найбільша їх різноманітність зустрічається в позатропічних областях північної півкулі і в Африці; лише небагато представників Мелантієвих росте в тропічній Азії, Новій Гвінеї, Австралії, Новій Зеландії та Південній Америці.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Họ Hắc dược hoa ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Họ Hắc dược hoa hay họ Lê lô (danh pháp khoa học: Melanthiaceae) là một họ thực vật có hoa bao gồm khoảng 154-201 loài cây thân thảo sống lâu năm tại khu vực Bắc bán cầu[3]. Họ này được khá ít các nhà phân loại học công nhận, và định nghĩa cũng thay đổi nhiều. Các tác giả trước đây coi các loài cây này thuộc về họ Liliaceae, một phần là do các lá đài và cánh hoa của chúng tương tự như nhau và thường là lớn và sặc sỡ như hoa của các loài trong họ loa kèn[3], trong khi đó một số nhà phân loại học gần đây hơn lại xếp chúng trong họ Trilliaceae. Tuy nhiên, xử lý hiện đại có uy tín nhất, hệ thống APG III năm 2009 (không đổi so với các phiên bản năm 19982003), lại công nhận họ này và đặt nó trong bộ Liliales của nhánh monocots. Theo định nghĩa của APG III thì họ này bao gồm 16 chi và 170 loài.

Các loài quen thuộc của họ này có trọng lâu bốn lá (Paris quadrifolia) và cỏ duyên linh (Trillium spp.).

Phát sinh chủng loài

Cây phát sinh chủng loài dưới đây lấy theo APG III.

Liliales



Corsiaceae



Campynemataceae





Melanthiaceae




Petermanniaceae




Colchicaceae



Alstroemeriaceae s.l.


Luzuriageae (Luzuriagaceae)



Alstroemerieae (Alstroemeriaceae s.s)









Rhipogonaceae



Philesiaceae





Smilacaceae



Liliaceae








Các chi

APG chia họ này ra làm 5 tông như sau:

Các chi chuyển đi

Các chi chuyển sang các họ khác bao gồm:

Hình ảnh

Ghi chú

  1. ^ Angiosperm Phylogeny Group (2009). “An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the orders and families of flowering plants: APG III” (PDF). Botanical Journal of the Linnean Society 161 (2): 105–121. doi:10.1111/j.1095-8339.2009.00996.x. Truy cập ngày 26 tháng 6 năm 2013.
  2. ^ Melanthiaceae trong IPNI
  3. ^ a ă Zomlefer, W. B.; N. H. Williams, W. M. Whitten, W. S. Judd (2001). “Generic circumscriptions and relationships in the tribe Melanthieae (Liliales, Melanthiaceae), with emphasis on Zigadenus: Evidence from ITS and TRNL-F sequence date”. American Journal of Botany (Botanical Society of America) 88 (9): 1657–1669. doi:10.2307/3558411. Truy cập ngày 5 tháng 1 năm 2011. Chú thích sử dụng tham số |coauthors= bị phản đối (trợ giúp)

Liên kết ngoài

 src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Họ Hắc dược hoa
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Họ Hắc dược hoa: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Họ Hắc dược hoa hay họ Lê lô (danh pháp khoa học: Melanthiaceae) là một họ thực vật có hoa bao gồm khoảng 154-201 loài cây thân thảo sống lâu năm tại khu vực Bắc bán cầu. Họ này được khá ít các nhà phân loại học công nhận, và định nghĩa cũng thay đổi nhiều. Các tác giả trước đây coi các loài cây này thuộc về họ Liliaceae, một phần là do các lá đài và cánh hoa của chúng tương tự như nhau và thường là lớn và sặc sỡ như hoa của các loài trong họ loa kèn, trong khi đó một số nhà phân loại học gần đây hơn lại xếp chúng trong họ Trilliaceae. Tuy nhiên, xử lý hiện đại có uy tín nhất, hệ thống APG III năm 2009 (không đổi so với các phiên bản năm 19982003), lại công nhận họ này và đặt nó trong bộ Liliales của nhánh monocots. Theo định nghĩa của APG III thì họ này bao gồm 16 chi và 170 loài.

Các loài quen thuộc của họ này có trọng lâu bốn lá (Paris quadrifolia) và cỏ duyên linh (Trillium spp.).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Мелантиевые ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Надпорядок: Lilianae
Порядок: Лилиецветные
Семейство: Мелантиевые
Международное научное название

Melanthiaceae Batsch ex Borkh.
(1797), nom. cons.

Синонимы
Типовой род Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 810131NCBI 50362EOL 5431GRIN f:702IPNI 77126739-1FW 55862

Мелантиевые (лат. Melanthiaceae) — семейство однодольных многолетних травянистых растений, распространённых большей частью в Северном полушарии[2]. В Системе классификации APG II это семейство относится к порядку Лилиецветные. В более ранних системах большинство родов семейства входило в состав семейства Лилейные[2].

Три рода, ранее рассматривавшиеся в составе мелантиевых, Harperocallis McDaniel, Pleea Michx. и Tofieldia Huds., в 1995 году были выделены А. Л. Тахтаджяном в отдельное семейство Тофилдиевые (Tofieldiaceae).

В ряде классификаций Триллиум и ряд близких родов выделяются в отдельное семейство Триллиевые.

Роды

Примечания

  1. Об условности указания класса однодольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Однодольные».
  2. 1 2 Zomlefer, WB; NH Williams, WM Whitten, WS Judd (2001). “Generic circumscriptions and relationships in the tribe Melanthieae (Liliales, Melanthiaceae), with emphasis on Zigadenus: Evidence from ITS and TRNL-F sequence date”. American Journal of Botany. Botanical Society of America. 88 (9): 1657–1669. Проверено 2007-06-15. Используется устаревший параметр |coauthors= (справка)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Мелантиевые: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Мелантиевые (лат. Melanthiaceae) — семейство однодольных многолетних травянистых растений, распространённых большей частью в Северном полушарии. В Системе классификации APG II это семейство относится к порядку Лилиецветные. В более ранних системах большинство родов семейства входило в состав семейства Лилейные.

Три рода, ранее рассматривавшиеся в составе мелантиевых, Harperocallis McDaniel, Pleea Michx. и Tofieldia Huds., в 1995 году были выделены А. Л. Тахтаджяном в отдельное семейство Тофилдиевые (Tofieldiaceae).

В ряде классификаций Триллиум и ряд близких родов выделяются в отдельное семейство Триллиевые.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

黑药花科 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

参见正文

黑药花科学名Melanthiaceae),共有约25200余,主要分布在北半球的温带至寒温带,也有种类分布到马来西亚南美洲圭亚那亚马逊河流域。但没有生长在非洲澳洲的。中国有5-6属约几十种。

本科植物为多年生草本根茎短而厚;单生,直立;对生或3至多枚轮生于茎顶;两性,辐射对称;果实浆果或肉质蒴果

以前许多种分类法将本分入百合科或单独分为许多科,如延龄草科、白丝草科等,1998年根据基因亲缘关系分类的APG 分类法认为这些应该归为一科,纳入百合目

外部链接

 src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:黑药花科
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

黑药花科: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

黑药花科(学名:Melanthiaceae),共有约25200余,主要分布在北半球的温带至寒温带,也有种类分布到马来西亚南美洲圭亚那亚马逊河流域。但没有生长在非洲澳洲的。中国有5-6属约几十种。

本科植物为多年生草本根茎短而厚;单生,直立;对生或3至多枚轮生于茎顶;两性,辐射对称;果实浆果或肉质蒴果

以前许多种分类法将本分入百合科或单独分为许多科,如延龄草科、白丝草科等,1998年根据基因亲缘关系分类的APG 分类法认为这些应该归为一科,纳入百合目

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

メランチウム科 ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
メランチウム科(シュロソウ科) バイケイソウ(広義)
バイケイソウ(広義)
分類APG III : 植物界 Plantae 階級なし : 被子植物 Magnoliophyta 階級なし : 単子葉植物 monocots : ユリ目 Liliales : メランチウム科 Melanthiaceae 学名 Melanthiaceae
Batsch ex Borkh. (1796) [1][2][3] タイプ属 Melanthium L. [1]

メランチウム科(またはシュロソウ科、Melanthiaceae)は単子葉植物ユリ目の中の分類群で、従来の分類(新エングラー体系クロンキスト体系等)ではユリ科に含められることが多かった。APG植物分類体系では16属170種[4]ほどの草本からなる。主として北半球温帯に分布[4]

アルカロイドを含む有毒な種が多い。

[編集]

このうちの4属(Daiswa、キヌガサソウ属、ツクバネソウ属、エンレイソウ属)は、幅広いが輪生し、その先にが単生し、内花被(花冠)と外花被()の区別がある(内花被のない種もある)という、ユリ科にしては特異な形態を持つ。このため、ユリ科を細分するダールグレン体系などの分類では、これらをメランチウム科(現在は別系統とされるオゼソウ属チシマゼキショウ属ソクシンラン属キンコウカ属などもここに含めていた)とは別にエンレイソウ科 (Trilliaceae) として分けていた。またDaiswa、キヌガサソウ属はツクバネソウ属に含めることが多い。

主な種の画像[編集]

脚注および参考文献[編集]

  1. ^ a b "Melanthiaceae Batsch ex Borkh.". Tropicos. Missouri Botanical Garden. 2012年7月25日閲覧.
  2. ^ APG II 2003 原著論文
  3. ^ APG III 2009 原著論文
  4. ^ a b Stevens 2001 onwards
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

メランチウム科: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語

メランチウム科(またはシュロソウ科、Melanthiaceae)は単子葉植物ユリ目の中の分類群で、従来の分類(新エングラー体系クロンキスト体系等)ではユリ科に含められることが多かった。APG植物分類体系では16属170種ほどの草本からなる。主として北半球温帯に分布。

アルカロイドを含む有毒な種が多い。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

여로과 ( Korean )

provided by wikipedia 한국어 위키백과

여로과(藜蘆科, 학명: Melanthiaceae 멜란티아케아이[*])는 백합목이다.[1] 북반구에서 발견되는 다년생 초본식물이다.[2] 이 과는 생대적으로 적은 수의 분류학자들에게만 인정되어 왔으며, 그 범위도 다양하다.

초기의 분류학자들은 이 식물들을 백합과에 속하는 것으로 간주하였는 데, 이는 부분적으로 이 두 과가 꽃받침과 꽃잎들이 서로 아주 닮았으며, 백합과 꽃들처럼 크고 화려하기 때문이었다.[2] 그렇지만, 좀 더 최근의 분류학자들은 연영초과의 일종으로 분류하기도 하였다. 그러나, 가장 권위있는 최근의 분류인 2003년의 APG II 분류 체계(1998년의 APG 분류 체계와 다르지 않은)는 이 과를 외떡잎식물군 내의 백합목으로 분류하고 있다. APG II 분류 체계에 의한 식물들의 범위는 과로 취급되기도 하는 11-16여 속을 포함하고 있다. 이 과 내에는 삿갓나물속(Paris) 초본식물인 네잎삿갓나물(Paris quadrifolia)과 연영초속을 포함하고 있다.

하위 분류

계통 분류

다음은 백합목의 계통 분류이다.[3]

백합목

코르시아과

   

캄피네마과

  50~80% 지지를
받는 분지군  

여로과

  50~80% 지지를
받는 분지군  

페테르만니아과

     

콜키쿰과

   

알스트로에메리아과

           

리포고눔과

   

필레시아과

       

청미래덩굴과

   

백합과

         

각주

  1. Batsch, August Johann Georg Karl. Botanisches Wörterbuch: oder, Versuch einer Erklärung der vornehmsten Begriffe und Kunstwörter in der Botanick. Giessen 2: 8. 1797.
  2. Zomlefer, WB; NH Williams, WM Whitten, WS Judd (2001). “Generic circumscriptions and relationships in the tribe Melanthieae (Liliales, Melanthiaceae), with emphasis on Zigadenus: Evidence from ITS and TRNL-F sequence date”. 《American Journal of Botany》 (Botanical Society of America) 88 (9): 1657–1669. doi:10.2307/3558411.
  3. APG IV (2016). “An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the orders and families of flowering plants: APG IV”. 《Botanical Journal of the Linnean Society》 181 (1): 1–20. doi:10.1111/boj.12385.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia 작가 및 편집자

여로과: Brief Summary ( Korean )

provided by wikipedia 한국어 위키백과

여로과(藜蘆科, 학명: Melanthiaceae 멜란티아케아이[*])는 백합목이다. 북반구에서 발견되는 다년생 초본식물이다. 이 과는 생대적으로 적은 수의 분류학자들에게만 인정되어 왔으며, 그 범위도 다양하다.

초기의 분류학자들은 이 식물들을 백합과에 속하는 것으로 간주하였는 데, 이는 부분적으로 이 두 과가 꽃받침과 꽃잎들이 서로 아주 닮았으며, 백합과 꽃들처럼 크고 화려하기 때문이었다. 그렇지만, 좀 더 최근의 분류학자들은 연영초과의 일종으로 분류하기도 하였다. 그러나, 가장 권위있는 최근의 분류인 2003년의 APG II 분류 체계(1998년의 APG 분류 체계와 다르지 않은)는 이 과를 외떡잎식물군 내의 백합목으로 분류하고 있다. APG II 분류 체계에 의한 식물들의 범위는 과로 취급되기도 하는 11-16여 속을 포함하고 있다. 이 과 내에는 삿갓나물속(Paris) 초본식물인 네잎삿갓나물(Paris quadrifolia)과 연영초속을 포함하고 있다.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia 작가 및 편집자