Boloria euphrosyne

La ''Boloria euphrosyne'' ye un Inseutu lepidópteru ropalóceru de la familia Nymphalidae. (Linnaeus, 1758).^[1][2][3]

Descripción

• Doncella cobriza

• △ Doncella cobriza

Distribución

Distribúise por Europa, Rusia, Turquía y norte del Kazakstán. Atópase al norte de la península Ibérica.^[1]

Hábitat

Escamplaes de montes caducifolios y de coníferes. La canesba aliméntase de plantes del xéneru Viola.^[1]

Periodu de vuelu y envernía

Una xeneración al norte d'Europa y a elevaes altitúes al sur, ente finales de mayu y xunetu; al restu puede ser bivoltina cola primer xeneración ente abril y xunu y la segunda ente xunetu y setiembre. Envierna como canesba n'estadios entemedios.^[1]

Referencies

Enllaces esternos

• Biodiversidá Virtual
• UK Butterflies (inglés)
• Asturnatura
• Lepidoptera and their ecology (inglés)

La donzella rogenca (Boloria euphrosyne)^[2] és un lepidòpter ropalòcer de la família Nymphalidae.^[3]

Descripció

• Donzella rogenca

• △ Donzella rogenca

Distribució

Es distribueix per Europa, Rússia, Turquia i nord del Kazakhstan. Es troba al nord de la península Ibèrica.^[3]

Hàbitat

Clars de boscos caducifolis i de coníferes. L'eruga s'alimenta de plantes del gènere Viola.^[3]

Període de vol i hibernació

Una generació a al nord d'Europa i a elevades altituds al sud, entre finals de maig i juliol; a la resta pot ser bivoltina amb la primera generació entre abril i juny i la segona entre juliol i setembre. Hiberna com a eruga en estadis intermedis.^[3]

Referències

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia: Commons (Galeria) Commons (Categoria) Viquiespècies

• Biodiversidad Virtual (castellà)
• UK Butterflies (anglès)
• Asturnatura (castellà)
• Lepidoptera and their ecology (anglès)

Rødlig perlemorsommerfugl (Boloria euphrosyne) er en sommerfugl i takvingefamilien (Nymphalidae). I Europa er den især udbredt i Norden og i Mellemeuropa. Østpå findes den overalt i den tempererede del af Asien. I Danmark er rødlig perlemorsommerfugl sjælden og findes især i skovmoser på Øerne, dog ikke Bornholm. Larven lever på violplanter som de fleste andre perlemorsommerfugle. Sommerfuglen kendes bedst på sine trekantede og tydeligt adskilte kantpletter på forvingerne.

• Rødlig perlemorsommerfugl

• △ Rødlig perlemorsommerfugl

Kilder

• Taxonomicon – Boloria euphrosyne
• Michael Stoltze, Danske dagsommerfugle. Gyldendal 1996. ISBN 87-0021276-8.
• Rødlig perlemorsommerfugl på lepidoptera.dk

• Wikimedia Commons har flere filer relateret til Rødlig perlemorsommerfugl

Galleri

De Sulverskiif (Boloria euphrosyne) is in soarte yn de it skaai fan de Boloria.

Foarkommen

Yn Nederlân komt dizze flinter net mear foar. De lêste waarnimming wie yn 1959. De Sulverskiif is al noch te finen yn de Ardinnen en Eifel yn Belgje. It is in honkfêste soarte. De kâns dat de flinter oait wer út himsels nei Nederlân ta komt is hiel lyts. De flinter hâldt fan begerske boskrânen en iepen plakken yn 'e bosk.

Op de reade list stiet de Sulverskiif as ferdwûn út Nederlân.

Flinter

De wjuklingte is ûngefear 19 oant 23 mm. Op de ûnderkant fan de efterwjuk sit yn 'e midden in opfallend plak. Dat is it Sulverplak. Fandêr ek de namme Sulverskiif.

Fleantiid

De flinter fljocht fan begjin maaie ôf oant begjin juny. As der in twadde generaasje is fljocht de flinter ek fan ein july ôf oant ein augustus. De Sulverskiif fljocht yn ien generaasje, soms yn twa.

• Sulverskiif

• △ Sulverskiif

Rûp

De rûp oerwinteret as healwaaks rûp tusken de blêden. De groeiperioade leit yn 'e maaitiid en yn 'e simmer.

De rûp fret Fioeltsjes, Hûnsfioeltjes en it Boskfioeltsje.

Sjoch ek

• List fan flinters

Pursuhopeatäplä (Boloria euphrosyne) on soilla esiintyvä hopeatäplälaji. Lähisukulainen on niittyhopeatäplä, jota se muistuttaa suuresti. Laji on 3,5 sentin kokoinen. Se lentää kesä-ja heinäkuussa. Toukkien ravintoa ovat erilaiset orvokit sekä juolukka ja suopursu. Se talvehtii toukkana.

• Pursuhopeatäplä

• △ Pursuhopeatäplä

Lähteet

• Suomen Perhoset: Pursuhopeatäplä
• Iltalehden artikkeli lajista
• Luontoportti: Pursuhopeatäplä (Clossiana euphrosyne)
• Keskisuomalainen: Pursuhopeatäplä
• Perhosopas: Pursuhopeatäplä (Boloria euphrosyne)
• UniProt, Taxonomy: Boloria euphrosyne (englanniksi)

Insecten

De zilvervlek (Boloria euphrosyne, synoniem Clossiana euphrosyne) is een vlinder uit de familie Nymphalidae, de vossen, parelmoervlinders en weerschijnvlinders. De spanwijdte bedraagt 44 tot 47 millimeter.

In Nederland en Vlaanderen is de vlinder sinds halverwege de twintigste eeuw uitgestorven. In de rest van Europa komt de vlinder redelijk onbedreigd voor.

De zilvervlek geeft de voorkeur aan bosranden en open plekken in bossen als leefgebied. Veel verschillende soorten viooltjes worden als waardplant gebruikt.

De vliegtijd is van april tot en met september. Per jaar wordt een generatie voortgebracht.

Rødflekket perlemorvinge (Boloria euphrosyne) er en sommerfugl som tilhører gruppen perlemorvinger (Argynnini) i den store familien flikvinger (Nymphalidae). Den er meget lik brunflekket perlemorvinge (Boloria selene), men er vanligvis litt større og litt friskere i fargene enn denne. Den er vanlig over det meste av Norge, men går ikke høyt opp i fjellet.

Utseende

En av flere ganske like arter som kan skilles på mønsteret på bakvingens underside. Vingespennet er 34–46 mm.

• Rødflekket perlemorvinge

• △ Rødflekket perlemorvinge

Levevis

Larvene lever på ulike slags fioler (Viola spp.). De voksne sommerfuglene flyr i Norge i mai–juli, tidligst i sør. Arten finnes i lavlandet over hele Norge og er den vanligste perlemorvingen på Vestlandet.

Litteratur

• Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M. Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae – Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-51-7
• Aarvik, Leif, Berggren, Kai, Hansen, Lars Ove. 2000. Norges Sommerfugler. Catalogus Lepidopterorum Norwegiae. Norsk entomologisk forening. 192 sider. ISBN 82-995095-1-3
• Aarvik, Leif, Hansen, Lars Ove, Vladimir Kononenko. 2009. Norges Sommerfugler. Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvermere. Norsk entomologisk forening, Naturhistorisk museum, Universitetet i Oslo. 432 sider. ISBN 978-82-996923-2-8

Eksterne lenker

• (sv) rødflekket perlemorvinge hos Dyntaxa
• (en) rødflekket perlemorvinge i Global Biodiversity Information Facility
• (en) rødflekket perlemorvinge hos Fauna Europaea
• (en) rødflekket perlemorvinge hos NCBI
• (en) Kategori:Boloria euphrosyne – bilder, video eller lyd på Wikimedia Commons
• (en) Boloria euphrosyne – galleri av bilder, video eller lyd på Wikimedia Commons
• Boloria (Clossiana) euphrosyne – detaljert informasjon på Wikispecies
• Nettsiden Svenska Fjärilar, med bildegalleri
• Nettsiden Norges sommerfugler

Dostojka eufrozyna (Boloria euphrosyne ) – gatunek motyla dziennego z rodziny rusałkowatych (Nymphalidae).

Wygląd

Rozpiętość skrzydeł od 40 do 42 mm, dymorfizm płciowy niewielki – tło skrzydeł samic mniej jaskrawe niż u samców.

• Dostojka eufrozyna

• △ Dostojka eufrozyna

Siedlisko

Zamieszkuje polany, leśne drogi, zręby i nasłonecznione skraje lasów, a także torfowiska wysokie.

Biologia i rozwój

Zwykle wykształca tylko jedno pokolenie w roku (od maja do początku lipca); drugie pokolenie pojawia się bardzo rzadko w sierpniu. Lata nisko nad ziemią. Osobniki z torfowisk często siadają na bagnie zwyczajnym. Roślinami żywicielskimi są fiołki, a na torfowiskach borówka bagienna i bagno zwyczajne. Jaja składane są pojedynczo na spodzie liści roślin żywicielskich lub w ich pobliżu. Larwa wylęga się po 1–2 tygodniach i żeruje w ciągu dnia na liściach (łodyg nie zjadają). Larwy czwartego stadium zimują ukryte w ściółce. Wiosną uaktywniają się, żerując i wygrzewając się. Są ruchliwe: potrafią przebyć kilkadziesiąt metrów w poszukiwaniu rośliny żywicielskiej. Stadium poczwarki trwa 2 do 3 tygodni.

Rozmieszczenie geograficzne

Gatunek eurosyberyjski, w Polsce występuje na terenie całego kraju z wyjątkiem Dolnego Śląska i Pomorza, gdzie zanikł.

Bibliografia

• Marcin Sielezniew, Izabela Dziekańska: Motyle dzienne. Oficyna Wydawnicza Multico, Warszawa 2010, s. 224–225.

Prydlig pärlemorfjäril, Boloria euphrosyne, är en orange fjäril med ett mönster av brunsvarta fläckar. Den flyger i början av sommaren, i maj och juni. Fjärilslarverna lever på och äter violer.

Utseende

Vingbredden varierar mellan 31 och 45 millimeter, på olika individer.^[1] Hanen och honan är lika varandra. Ovansidan är orange med ett stort antal brunsvarta fläckar mer eller mindre ordnade i ränder och band. På undersidan är framvingen blekare orange med brunsvarta fläckar och i framhörnet ljusare bruna och gulaktiga små fält. Bakvingens undersida är mönstrad med fält i rödbrunt, gult och orange och där finns också enstaka brunsvarta fläckar. Längs ytterkanten finns vita fläckar. Det finns även två större vita fläckar, en mitt på bakvingen och en närmast kroppen.^[2]

• Prydlig pärlemorfjäril

• △ Prydlig pärlemorfjäril

Larven är svart och taggig och taggarna på ryggen är gula. Den blir upp till 25 millimeter lång.^[2]

Levnadssätt

Denna fjäril, liksom alla andra fjärilar, genomgår under sitt liv fyra olika stadier; ägg, larv, puppa och fullvuxen (imago). En sådan förvandling kallas för fullständig metamorfos.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, infaller i maj och juni^[2]. Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen på eller i närheten av larvens värdväxter^[1]. Ur ägget kläcks larven. Värdväxter, de växter larven lever på och äter av, är framför allt olika arter i violsläktet men även odon och skvattram har rapporterats.^[3]

Larven äter och växer en del innan den övervintrar. När den vaknar tidigt på våren fortsätter den att äta under en till två månader och därefter förpuppas den. Efter ungefär två veckor kläcks den fullbildade fjärilen ur puppan och en ny flygtid börjar.^[1]

Habitat

Den prydliga pärlemorfjärilens habitat, den omgivning den lever i, kan vara varierande slag av miljöer men där ska finnas gräs och annan lågväxande vegetation^[1].

Utbredning

Denna fjärils utbredningsområde är i stort sett hela Europa utom Island^[4] och österut genom Kaukasus, Uralbergen och Sibirien till Amurområdet och Kamtjatka^[3].

Systematik

Ibland anges att denna art tillhör släktet Clossiana, men oftare anges detta som ett undersläkte till Boloria^[5].

Fjärilens artepitet är euphrosyne och den är uppkallad efter en av de tre chariterna i grekisk mytologi, Eufrosyne.^[1]

Källor

1. ^ [a b c d e] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. (2005) sid 261-263. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-51-7
2. ^ [a b c] Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 65. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100105136
3. ^ [a b] nic.funet.fi/pub/sci/bio/life Clossiana euphrosyne, läst 22 september 2008
4. ^ Fauna Europaea Arkiverad 7 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Boloria euphrosyne utbredningskarta, läst 22 september 2008
5. ^ Fauna Europaea Boloria euphrosyne, läst 22 september 2008

Externa länkar

• Moths and Butterflies of Europe and North Africa Bilder på larv, puppa och fullvuxna prydliga pärlemorfjärilar
• Wikimedia Commons har media som rör Prydlig pärlemorfjäril.
  Bilder & media

• 1 Назва
• 2 Поширення
• 3 Опис
• 4 Спосіб життя
• 5 Посилання

Перламутровка эвфросина^[1] (лат. Clossiana euphrosyne) — вид бабочек из семейства нимфалид.

Описание

Размах крыльев 38-46 мм. Оранжевая с чёрными пятнами на верхней стороне крыльев. На нижней — есть ряд серебристо-перламутровых меток расположенных по всей длине каймы крыла. Самка имеет более тёмные пятна на обоих парах крыльев. Гусеница чёрная с белыми или жёлтыми иголками по всей длине её тела.

Распространение

Перламутровка эвфросина широко распространена на территории Европы от Скандинавии до Испании, и от Ирландии до России и Азии.

Питание

После спаривания самка откладывает яйца на листья папоротника-орляка (Pteridium aquilinum), если рядом растут некоторые виды фиалок (фиалка Ривинуса (Viola riviniana), фиалка собачья (Viola canina) или фиалка болотная (Viola palustris)).

Яйца бледно-жёлтые, с середины мая до конца июля. Стадия яйца 10-14 дней.

Развитие

Сразу же после вылупления гусеница приступает к поглощению листвы. Спустя 5-6 недель, вырастает в три раза от своего первоначального размера. Каждая гусеница перед зимней спячкой сморщиваются под покровом опавшей листвы у подножия растений, обычно в конце июля. Пробудившись с зимней спячки, в марте, гусеница теряет половину своего веса. После периода кормления и роста, во время последней линьки пополнила свой вес и готова окуклиться.

Время лёта апрель — июль. Этот вид один из самых первых вылупляющихся видов болорий. Питание взрослых состоит из нектара весенних растений, например, живучки (Ajuga), одуванчика лекарственного (Taraxacum officinale) и лютика чистяка (Ranunculus ficaria).

Второй выводок появляется в течение августа.

Среда обитания

• Вырубки, свежие лесопосадки, с большим количеством орляка в нижнем ярусе или постилкой из опавших листьев дуба (Quercus).

Примечания