The parrotfishes are abundant around Caribbean coral reefs, especially in beds of seagrass or macroalgae. They are typically the predominant vertebrate herbivores on and off of the reef. The taxonomy of scarids in the region is relatively simple: there are four genera, but virtually all of the species belong to two large genera Scarus and Sparisoma. The two remaining species comprise the monotypic Cryptotomus roseus and Nicholsina usta, the latter with a sibling species in the eastern Pacific.
Larval scarids share most of their basic features with their labrid relatives, such as long and continuous dorsal and anal fins with slender spines, a relatively wide caudal peduncle, stub-like pelvic fins, a pointed snout and small terminal mouth, typically light markings and no spines on the head. They can be separated from larval labrids by having a row of melanophores along or beneath the base of the anal fin, typically extending into the caudal peduncle. A number of similar-appearing families share the anal-fin row of melanophores, but have many more dorsal and anal-fin elements, usually twice as many in larval labrisomids, chaenopsids, tripterygiids, and dactyloscopids. The latter group of larvae also have narrower caudal peduncles, larger mouths, long pelvic fins, and the anal-fin row of melanophores is right at the base of the fin rays and not deep as in the parrotfishes.
The parrotfish family is remarkably uniform in many aspects and all species share the invariant fin-ray count of D-IX,10 A-III,9. Given the morphological and meristic consistency of the family, especially within the two large genera, DNA-sequence analyses are required for identifications to the species level.
Pre-transitional scarid larvae can have eyes that are a narrowed vertical oval, often markedly so. This character is shared by larval razorfishes of Xyrichtys and some larval gobies. The eye becomes fully round in larval scarids just before the onset of transitional markings.
Els escàrids (Scaridae) o peixos lloro són una família de peixos marins pertanyent a l'ordre dels perciformes.
Alguns peixos lloro mascles mantenen harems de femelles. Si el mascle dominant mor, una de les femelles canvia de gènere i de color i esdevé el mascle dominant.[4][5][6]
Generalment, són herbívors que mengen algues adherides al corall. Aquest fet comporta la ingestió de fragments de corall per ajudar en la digestió, els quals són aixafats i expulsats posteriorment fent dels escàrids els principals productors de sorra dels esculls de corall.[7][8]
Un gran nombre d'espècies d'aquesta família són tropicals que viuen en esculls de corall.[9]
Viuen al Mar Roig i als oceans Atlàntic, Oceà Índic i Oceà Pacífic.[10][11]
Una sola espècie de tota aquesta família, Scarus guacamaia, és considerada per la Unió Internacional per a la Conservació de la Natura de trobar-se en perill d'extinció.[12]
Els escàrids (Scaridae) o peixos lloro són una família de peixos marins pertanyent a l'ordre dels perciformes.
Papukaijakalat (Scaridae) on ahvenkalojen heimo. Heimoon kuuluu 9 sukua ja noin 83 lajia, joita tavataan trooppisilla koralliriutoilla Atlantilla, Intian valtamerellä ja Tyynellämerellä.[1]
Papukaijakalat on nimetty värikkään ulkoasun ja linnun nokkaa muistuttavan suun takia, jota se käyttää päästäkseen käsiksi syömänsä korallin sisäosaan. Jotkut lajit hakkaavat päätään riuttaan, kunnes siitä irtoaa suuria kimpaleita. Kalat murskaavat sitten korallinkappaleet levymäisillä hampaillaan syöden korallin pehmeän sisuksen. Jäte kulkeutuu ruoansulatuskanavan läpi ja erittyy hienona valkoisena korallihiekkana, joka liukenee veteen ja osa siitä päätyy uudelleen korallien käyttöön.[2] Papukaijakalat vaurioittavat koralleja, mutta se ei ole riutalle kohtalokasta. On myös arveltu, että ne estävät koralliyhdyskuntia tukahtumasta kasvuunsa. Ne pitävät myös riutoilla kasvavat levät kurissa.[3]
Papukaijakalat (Scaridae) on ahvenkalojen heimo. Heimoon kuuluu 9 sukua ja noin 83 lajia, joita tavataan trooppisilla koralliriutoilla Atlantilla, Intian valtamerellä ja Tyynellämerellä.
Papukaijakalat on nimetty värikkään ulkoasun ja linnun nokkaa muistuttavan suun takia, jota se käyttää päästäkseen käsiksi syömänsä korallin sisäosaan. Jotkut lajit hakkaavat päätään riuttaan, kunnes siitä irtoaa suuria kimpaleita. Kalat murskaavat sitten korallinkappaleet levymäisillä hampaillaan syöden korallin pehmeän sisuksen. Jäte kulkeutuu ruoansulatuskanavan läpi ja erittyy hienona valkoisena korallihiekkana, joka liukenee veteen ja osa siitä päätyy uudelleen korallien käyttöön. Papukaijakalat vaurioittavat koralleja, mutta se ei ole riutalle kohtalokasta. On myös arveltu, että ne estävät koralliyhdyskuntia tukahtumasta kasvuunsa. Ne pitävät myös riutoilla kasvavat levät kurissa.
De papegaaivissen (Scaridae) vormen een familie van baarsachtige vissen met een bek die op een papegaaiensnavel lijkt.
Papegaaivissen kunnen tot 1 meter lang worden en zijn zeer bont gekleurd. De kleur is in het jeugdstadium meestal neutraal bruin of groenig, en krijgt rijkere accenten in het volwassen stadium. Het is een sociale diersoort die in scholen in koraalriffen leeft. Er bestaan zeer veel verschillende soorten. In het geslacht Scarus worden bijvoorbeeld al zo'n 23 soorten onderscheiden.
Papegaaivissen hebben dezelfde zwemstijl als lipvissen, met roeiende bewegingen van de borstvinnen, waarbij de staart alleen bij snelle bewegingen wordt gebruikt. Met hun sterke bek schrapen zij algen van de koraalrotsen af, waarbij soms ook brokken koraal worden verorberd. De kleur vertoont een sterke variatie, soms ook tussen exemplaren van dezelfde soort. Gedurende de dag foerageert de papegaaivis door grote happen uit het levende koraal te nemen, wat goed hoorbaar is voor duikers. De vermalen onverteerbare kalkskeletten zinken als fijn wit zand naar de bodem. Deze uitwerpselen dragen in belangrijke mate bij aan het ontstaan van tropische witte zandstranden. Hij is een drukke zwemmer, die door duikers moeilijk te benaderen is. Gedurende de nacht ligt de papegaaivis op een zanderige bodem of tussen de takken van het koraal. Hij beschermt zich door een slijm af te scheiden dat een doorzichtige cocon om het lichaam heen vormt, waardoor zijn geur gemaskeerd wordt en hij zich beschermt tegen parasieten. Het slijm wordt afgescheiden uit een klier nabij de kieuwen.[2] Volwassen dieren vormen geen cocons meer.
De ontwikkeling van de papegaaivis geschiedt in een aantal stadia. Bij een overgang naar een volgend stadium treedt er niet alleen mogelijk een grote wijziging in kleurpatroon op, maar mogelijk ook van geslacht. Alle papegaaivissen worden als vrouwtje geboren, maar later transformeren sommige in mannetjes of supermannetjes.
Een supermannetje heeft een harem van een aantal vrouwtjes. Tijdens het paarseizoen zwemmen ze samen naar het wateroppervlak. Het mannetje stoot zijn sperma uit zodat de bevruchting blootgesteld aan de lucht plaatsvindt.
Deze familie is verder onderverdeeld in de volgende onderfamilies en geslachten[1]:
De papegaaivissen (Scaridae) vormen een familie van baarsachtige vissen met een bek die op een papegaaiensnavel lijkt.
Papegøyefisker (Scaridae) er en familie av saltvannsfisker.
Kroppen er avlang og litt sammentrykt fra sidene. Hodet er avrundet lengst framme. De har en lang, sammenhengende ryggfinne med 9 piggstråler og 10 bløtstråler. Gattfinnen har 3 piggstråler og 9 bløtstråler. Skjellene er store og cycloide. Lengden hos de fleste artene er 30–50 cm, men én art kan bli 1,3 m.
Navnet på familien skyldes at tennene på kjevene er vokst sammen så de minner om et papegøyenebb. Dette «nebbet» brukes til å raspe alger fra koraller. I svelget sitter et annet sett med tenner som maler opp koraller og kalkalger. Mye av den hvite sanden på korallrev har gått igjennom tarmsystemet til papegøyefisker.
De fleste lever på korallrev i tropiske strøk, med størst mangfold i det indopasifiske området. Noen få lever i kaldere klima, for eksempel vanlig papegøyefisk (Sparisoma cretense) fra Middelhavet. Alle arter er planteetere og finnes på forholdsvis grunt vann der de kan finne fastsittende alger og sjøgras. Om natta sover noen arter i en pose av slim som de selv skiller ut. De er svært fargerike og har ofte utpreget kjønnsdimorfisme. Alle papegøyefisker er hermafroditter som starter livet som hunner, men seinere kan de skifte kjønn og bli hanner.
Papegøyefisker (Scaridae) er en familie av saltvannsfisker.
Kroppen er avlang og litt sammentrykt fra sidene. Hodet er avrundet lengst framme. De har en lang, sammenhengende ryggfinne med 9 piggstråler og 10 bløtstråler. Gattfinnen har 3 piggstråler og 9 bløtstråler. Skjellene er store og cycloide. Lengden hos de fleste artene er 30–50 cm, men én art kan bli 1,3 m.
Navnet på familien skyldes at tennene på kjevene er vokst sammen så de minner om et papegøyenebb. Dette «nebbet» brukes til å raspe alger fra koraller. I svelget sitter et annet sett med tenner som maler opp koraller og kalkalger. Mye av den hvite sanden på korallrev har gått igjennom tarmsystemet til papegøyefisker.
De fleste lever på korallrev i tropiske strøk, med størst mangfold i det indopasifiske området. Noen få lever i kaldere klima, for eksempel vanlig papegøyefisk (Sparisoma cretense) fra Middelhavet. Alle arter er planteetere og finnes på forholdsvis grunt vann der de kan finne fastsittende alger og sjøgras. Om natta sover noen arter i en pose av slim som de selv skiller ut. De er svært fargerike og har ofte utpreget kjønnsdimorfisme. Alle papegøyefisker er hermafroditter som starter livet som hunner, men seinere kan de skifte kjønn og bli hanner.
Multimedia w Wikimedia Commons Skarusowate[2], papugoryby[3] (Scaridae) – rodzina morskich ryb okoniokształtnych (Perciformes). Poławiane lokalnie. W akwarystyce trudne do utrzymania z powodu specyficznych preferencji pokarmowych.
Ciepłe wody oceaniczne. Głównie rafy koralowe.
Ciało wrzecionowate, krępe, słabo wygrzbiecone. Skarusowate mają zrośnięte zęby i taki układ szczęk, który przypomina dziób papugi (stąd nazwa). Ich zęby są zlane w rodzaj twardej płytki. Dzięki tak silnemu dziobowi obgryzają obumarłe koralowce, którymi się żywią. Płetwa grzbietowa pojedyncza, długa, rozpięta na 9 promieniach ciernistych (twardych) i 10 miękkich, płetwa odbytowa z 3 cierniami i 9 promieniami miękkimi. Łuski cykloidalne, duże. Ubarwienie zwykle jasne i bardzo kontrastowe, zmienne nawet w ramach jednego gatunku. Silnie rozwinięte zęby gardłowe. U samców niektórych gatunków występuje garb tłuszczowy na czole. Młode osobniki posiadają gruczoły męskie i żeńskie (hermafrodytyzm). Największe osobniki osiągają ciężar kilkunastu kilogramów.
Skarusowate żerują w ciągu dnia, na noc chowają się w stałych kryjówkach. U niektórych gatunków zauważono wytwarzanie ochronnego kokonu zamykającego dostęp do kryjówki.
Rodzaje zaliczane do tej rodziny[4] są zgrupowane w podrodzinach Scarinae i Sparisomatinae:
Bolbometopon – Calotomus – Cetoscarus – Chlorurus – Cryptotomus – Hipposcarus – Leptoscarus – Nicholsina – Scarus – Sparisoma
Skarusowate, papugoryby (Scaridae) – rodzina morskich ryb okoniokształtnych (Perciformes). Poławiane lokalnie. W akwarystyce trudne do utrzymania z powodu specyficznych preferencji pokarmowych.
Papegojfiskar (Scarinae) är en underfamilj av tropiska fiskar tillhörande ordningen abborrartade fiskar. De räknades tidigare som egen familj men numera ingår de i familjen läppfiskar.
De förekommer huvudsakligen i tropiska havsområden på korallrev vid Röda havet, Stilla havet, Indiska oceanen och Atlanten. Några arter lever över havsbottnar med gräs eller klippiga havsområden i vattenytans närhet. De flesta arterna livnär sig på dessa växter som finns mellan korallerna och förstör i viss mån korallernas skelett. Andra arter äter huvudsakligen alger. Ett undantag är arten Bolbometopon muricatum som äter de levande delarna av korallen.
Papegojfiskar är aktiva på dagen och täcker sig med ett lager slem på natten, som skyddar dem mot nattliga rovdjur. Denna "påse" är på fram- och baksidan öppen. En del arter gömmer sig i klippornas sprickor.
Papegojfiskarnas tänder är sammanvuxna och liknar en näbb. Med sina käkar mal de växterna till en massa.
Papegojfiskar är hermafroditer. De kan alltså byta kön mellan hane och hona.
Arterna är sällsynta på fiskmarknader utanför sitt utbredningsområde. Enligt Världsnaturfonden är papegojfiskar viktiga för korallreven och organisationen rekommenderar att undvika papegojfiskar vid köp av matfiskar.[1]
Enligt nyare undersökningar är papegojfiskar systergruppen till tribus Cheilinini[2] . Med stöd av dessa forskningar ser familjens kladogram följande ut:
Läppfiskar (Labridae) ├─Hypsigenyae └─NN ├─NN │ ├─Labrini │ └─NN │ ├─Papegojfiskar (Scaridae) │ └─Cheilinini └─andra underfamiljer i familjen läppfiskar
Underfamiljen papegojfiskar delas i tio släkten med omkring 80 arter. På grund av de stora färgvariationer som finns inom enskilda arter listades tidigare felaktigt upp till 350 arter. Här listas alla släkten.
Wikimedia Commons har media som rör Papegojfiskar.
Papegojfiskar (Scarinae) är en underfamilj av tropiska fiskar tillhörande ordningen abborrartade fiskar. De räknades tidigare som egen familj men numera ingår de i familjen läppfiskar.
Риби-папуги (Scaridae) — родина переважно морських тропічних риб ряду окунеподібних. Родина містить 10 родів та близько 90 видів, поширених на мілководних рифах Атлантичного, Індійського і Тихого океанів та багатьох морів, наприклад Червоного та Карибського.
Риби-папуги названі так за будову щелеп: їх численні зуби розміщені у вигляді щільної мозаїки на зовнішній стороні щелеп, формуючи «дзьоб», що нагадує дзьоб папуг, за допомогою яких вони здатні подрібнювати водорості, що ростуть на рифах. Більшість видів мають яскраве забарвлення зеленими, блакитними, червоними та жовтими кольорами, проте вони не дуже популярні в акваріумах. Їх зуби постійно ростуть, що вимагає твердої їжі та робить незручним штучне годування. Хоча ці риби переважно живляться водоростями, інколи не нехтують і дрібними тваринами коралових рифів. Деякі види, наприклад, Bolbometopon muricatum, живляться кораловими поліпами, яких роздрібнюють зубами, а тверді частинки виділяються з послідом.
Риби-папуги (Scaridae) — родина переважно морських тропічних риб ряду окунеподібних. Родина містить 10 родів та близько 90 видів, поширених на мілководних рифах Атлантичного, Індійського і Тихого океанів та багатьох морів, наприклад Червоного та Карибського.
Риби-папуги названі так за будову щелеп: їх численні зуби розміщені у вигляді щільної мозаїки на зовнішній стороні щелеп, формуючи «дзьоб», що нагадує дзьоб папуг, за допомогою яких вони здатні подрібнювати водорості, що ростуть на рифах. Більшість видів мають яскраве забарвлення зеленими, блакитними, червоними та жовтими кольорами, проте вони не дуже популярні в акваріумах. Їх зуби постійно ростуть, що вимагає твердої їжі та робить незручним штучне годування. Хоча ці риби переважно живляться водоростями, інколи не нехтують і дрібними тваринами коралових рифів. Деякі види, наприклад, Bolbometopon muricatum, живляться кораловими поліпами, яких роздрібнюють зубами, а тверді частинки виділяються з послідом.
Họ Cá mó (danh pháp khoa học: Scaridae) là một họ cá, theo truyền thống xếp trong phân bộ Bàng chài (Labroidei) của bộ Perciformes.[1] Theo phân loại này thì họ Cá mó cùng một nhóm với các loài cá thuộc các họ Labridae, Pomacentridae, Odacidae, Cichlidae và Embiotocidae.[2] Tuy nhiên, gần đây người ta chuyển 3 họ Labridae (không đơn ngành), Odacidae và Scaridae sang bộ có danh pháp Labriformes sensu stricto của loạt Eupercaria/Percomorpharia,[3][4] trong khi 2 họ Embiotocidae và Pomacentridae ở cùng một đơn vị phân loại cấp bộ incertae sedis trong loạt Ovalentaria, còn họ Cichlidae sang một bộ riêng biệt với danh pháp Cichliformes trong loạt Ovalentaria.[3][4]
Tên gọi của các loài cá này trong tiếng Anh là parrotfish (= cá vẹt) là do miệng giống chim vẹt chứa đá vôi của chúng. Cá mó dùng cái miệng này để quắp và ăn những động vật không xương sống nhỏ sống trong san hô. Phần lớn cát và đáy của dải san hô có chứa thức ăn của cá mó, chúng nhai san hô, ăn thức ăn và nhả ra can xi. Trong phần lớn các loài, giai đoạn đầu là đỏ sẫm, nâu hay xám, trong khi giai đoạn cuối là xanh sáng hoặc xanh dương với các mảng hồng sáng hoặc vàng. Giai đoạn đầu tiên và cuối cùng khác nhau rất đáng kể, ban đầu được diễn tả như là các loài khác nhau trong một số trường hợp, nhưng có một số loài các giai đoạn này là tương tự.
Họ Cá mó bao gồm 10 chi với khoảng 100 loài cá sinh sống trong môi trường nước mặn, chủ yếu là vùng biển nhiệt đới. Các chi bao gồm:
Tại vùng biển Việt Nam có khoảng 40 loài trong 7 chi. Ba chi không có loài nào là Cryptotomus, Nicholsina và Sparisoma, do chúng phân bố ở Đại Tây Dương hay đông Thái Bình Dương.
Cá mó là loài cá biển có màu sắc khá bắt mắt, có thịt bở, nhạt, thịt nhiều, thịt có vị ngọt, béo, tính hiền, có thể phù hợp với mọi thể trạng của con người[5][6], trong ẩm thực thì phần ngon nhất là phần đầu của cá mó[7] ở chỗ khi ăn cho nhiều cảm giác có phần béo như mỡ, giòn như sụn nhưng cũng có phần dai như gân. Một số giống cá trong họ cá mó gồm cá mó xù và cá mó bông (dùng để làm cảnh).
Một số giống như cá mó như cá mó xù được bắt từ biển do vậy khi nuôi cá không bị mắc các loại bệnh lở loét, phình bụng như các loại cá khác. Cá mó ít ăn tạp nên lớn rất chậm. Cá mó xù rất hiền nên sống chung được với nhiều loài cá khác, loài cá này vào ban đêm thường ẩn mình trong hang đá để ngủ thay vì tìm thức ăn như các loài cá khác[8].
Mùa sinh sản của cá mó xù là tháng 6 âm lịch hàng năm cho đến tháng 1 năm sau. Khi sinh ra cá con chỉ to bằng đầu đũa, rất khó phát hiện và sau khi sinh cá mẹ thường ăn hết cá con, số thoát được chui theo những kẽ hở của thành hồ ra biển. Khi còn nhỏ thì cá mó xù con chạy thành từng đàn nhỏ, ở các khu vực rạn cạn cá mó xù khi lớn lên khoảng bằng hai ngón tay, hoặc ngón chân cái chúng kéo nhau ra biển khơi để sống. Cá mó xù đã đạt trọng lượng từ 0,5 – 1,5 kg[8].
Cá mó dùng để chế biến nhiều món ăn ngon nhiều món ăn độc đáo, hấp dẫn như: lẩu cá mó[7] cá mó kho nghệ tươi, cá mó chiên giòn, cá mó kho, cá mó còn có mặt trong thực đơn của các nhà hàng như lẩu cá mó, cá mó chiên giòn sốt rau cần, cá mó sốt cay...[5][9]
Bài viết chủ đề bộ Cá vược này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Họ Cá mó (danh pháp khoa học: Scaridae) là một họ cá, theo truyền thống xếp trong phân bộ Bàng chài (Labroidei) của bộ Perciformes. Theo phân loại này thì họ Cá mó cùng một nhóm với các loài cá thuộc các họ Labridae, Pomacentridae, Odacidae, Cichlidae và Embiotocidae. Tuy nhiên, gần đây người ta chuyển 3 họ Labridae (không đơn ngành), Odacidae và Scaridae sang bộ có danh pháp Labriformes sensu stricto của loạt Eupercaria/Percomorpharia, trong khi 2 họ Embiotocidae và Pomacentridae ở cùng một đơn vị phân loại cấp bộ incertae sedis trong loạt Ovalentaria, còn họ Cichlidae sang một bộ riêng biệt với danh pháp Cichliformes trong loạt Ovalentaria.
Tên gọi của các loài cá này trong tiếng Anh là parrotfish (= cá vẹt) là do miệng giống chim vẹt chứa đá vôi của chúng. Cá mó dùng cái miệng này để quắp và ăn những động vật không xương sống nhỏ sống trong san hô. Phần lớn cát và đáy của dải san hô có chứa thức ăn của cá mó, chúng nhai san hô, ăn thức ăn và nhả ra can xi. Trong phần lớn các loài, giai đoạn đầu là đỏ sẫm, nâu hay xám, trong khi giai đoạn cuối là xanh sáng hoặc xanh dương với các mảng hồng sáng hoặc vàng. Giai đoạn đầu tiên và cuối cùng khác nhau rất đáng kể, ban đầu được diễn tả như là các loài khác nhau trong một số trường hợp, nhưng có một số loài các giai đoạn này là tương tự.
Рыбы-попугаи, или скаровые, или попугаевые (лат. Scaridae) — семейство лучепёрых рыб отряда Labriformes, включающее около 10 родов и 99 видов. Некоторые из них достигают в длину 1,3 м (Bolbometopon muricatum)[1], часто встречаются в зоне коралловых рифов. Очень немногие виды выходят за пределы области распространения кораллов.
Распространены в тропической зоне Тихого и Индийского океанов.
Обычную пищу рыб составляют коралловые полипы, но некоторые виды поедают также моллюсков и других донных животных. Рыбы-попугаи получили своё название за их «клюв»: их многочисленные зубы плотно расположенные на внешней поверхности челюстной кости, которая формой напоминает клюв попугая, состоящий из двух разделенных швом пластинок на каждой челюсти и позволяющий рыбам соскабливать водоросли с кораллов и поверхностей камней[2] (что способствует процессу биоэрозии). Иногда у некоторых видов имеются ещё и наружные клыки или резцы, которые представляют опасность для неосторожных купальщиков.
Рыбы-попугаи зачастую обладают очень яркой и красивой окраской.
Некоторые виды рыб-попугаев, как правило, перед сном образуют кокон из слизи; она выделяется через рот рыбы и постепенно обволакивает все её тело. На образование кокона уходит около 2,5 % затрачиваемой рыбой энергии. Кокон служит защитой от паразитов (в частности, кровососущих изопод рода Gnathia) и скрывает её запах от хищников. Кокон также может выполнять и другие функции — например, помогает поддерживать баланс электролитов.
В семействе рыб-попугаев 10 родов с 99 видами[1]:
.jpg)
-APiazza.JPG)
Рыбы-попугаи, или скаровые, или попугаевые (лат. Scaridae) — семейство лучепёрых рыб отряда Labriformes, включающее около 10 родов и 99 видов. Некоторые из них достигают в длину 1,3 м (Bolbometopon muricatum), часто встречаются в зоне коралловых рифов. Очень немногие виды выходят за пределы области распространения кораллов.
Распространены в тропической зоне Тихого и Индийского океанов.
Обычную пищу рыб составляют коралловые полипы, но некоторые виды поедают также моллюсков и других донных животных. Рыбы-попугаи получили своё название за их «клюв»: их многочисленные зубы плотно расположенные на внешней поверхности челюстной кости, которая формой напоминает клюв попугая, состоящий из двух разделенных швом пластинок на каждой челюсти и позволяющий рыбам соскабливать водоросли с кораллов и поверхностей камней (что способствует процессу биоэрозии). Иногда у некоторых видов имеются ещё и наружные клыки или резцы, которые представляют опасность для неосторожных купальщиков.
Рыбы-попугаи зачастую обладают очень яркой и красивой окраской.
鸚哥魚科為輻鰭魚綱鱸形目的一科，分布于全球热带和亚热带的浅海珊瑚礁或海藻丛中。[1][2][3]
鸚哥魚科其下分13個屬，如下：
|df= (帮助) 引文格式1维护：显式使用等标签 (link) 
ブダイ科（学名：Scaridae）は、スズキ目ベラ亜目に所属する魚類の分類群の一つ。ブダイ・アオブダイなど10属88種が属する[1]。学名からアオブダイ科の名も用いられる。[要出典]
すべて海水魚で、大西洋・インド洋・太平洋など世界の熱帯・亜熱帯域に広く分布する[1]。同じベラ亜目に属するベラ科・スズメダイ科などと並び、サンゴ礁魚類の代表的なグループの一つである。
近縁のベラ類が肉食性であるのに対し、本科魚類は一般に草食性で、死んだサンゴに付着した藻類を削り取るように摂食する[1][2]。ブダイ類は胃をもたず、齧りとったサンゴを発達した咽頭歯で細かくすりつぶすことで、藻類のみを効率よく摂取している[3][4]。一部の種類は海草を主食としているほか、カンムリブダイのように生きたサンゴを食べる種類も知られている[1][4]。
ブダイ科魚類が摂食する死サンゴは1個体あたり年間1トン以上に及び、サンゴ礁の死滅と再生のサイクルに深く関与すると考えられている[5]。ブダイ類は死んだサンゴの群落を速やかに除去し、新たなサンゴの生育場所を提供することで、サンゴ礁の生態系維持に貢献しているとみられる[5]。咽頭歯ですりつぶされたサンゴは細かい砂となって環境中に戻されるため、本科魚類はサンゴ礁における砂の供給源としても重要な役割を果たしている[6]。
すべて昼行性で、夜間はサンゴや岩陰に身を潜め休息する[4]。一部の種類は体表から粘液を分泌し、寝袋のように体を包むことが知られている[1]。ベラ科魚類と同様に、本科の仲間もほとんどが性転換をする[1]。多くは成長につれて雌から雄に変化する雌性先熟であるが、雌を経ずに直接雄として成熟する、いわゆる「一次雄」をもつ場合もある[7]。
一般に鮮やかな斑紋と色彩をもつ。生時の体色は重要な分類形質であるが、死後は速やかに褪色するうえ、性別や成長時点による差異も大きい[1]。観賞魚としての価値は高いが、歯板が成長し続けるために、水槽内での維持は難しい[6]。食用魚として漁獲対象となる種類も多く、日本の沖縄では貝塚から本科魚類の咽頭骨が出土するなど、古代から利用されていたとみられる[4]。
やや左右に平たく側扁した、いわゆる鯛型の体型をもつ。一般にベラ類よりも大型で、最大で1mを超える種類もいる[3]。顎の歯は癒合して一枚の歯板となり、オウムの嘴状となっていることが本科魚類の最大の特徴である[1]。ベラ類とは異なり、口を突出させることはできない[1]。鱗は大きく円鱗で、側線鱗は22-24枚[1]。
背鰭は9本の棘条と10本の軟条で構成される[4]。腹鰭と臀鰭はそれぞれ1棘5軟条および3棘9軟条で、尾鰭の分枝鰭条は11本[1]。椎骨は24-26個[1]。
Nelson（2006）の体系において10属88種が認められている[1]。かつては2亜科（Scarinae および Sparisomatinae）に細分されたが、分岐学的な解析によりその妥当性は否定されている[1]。本稿では、FishBaseに記載される97種についてリストする[6]。
