Želva Reevesova (Mauremys reevesii), též želva trojkýlná nebo želva čínská, je druhem rodu Mauremys a patří mezi sladkovodní želvy.
Karapax má oválný, klenutý. Vystupjí z něj vystupují tři kýly. Tělo má zbarveno hnědě, hnědočerně až olivově. Na hlavě má výrazné žluté nebo bílé proužky. Samci jsou menší než samičky, dorůstají velikosti 10 – 12 cm, samice dorůstají 18 – 20 cm. Je velmi aktivní, často ráda vylézá na břeh kvůli slunění i procházce.[3] Dožívá se věku okolo 20 let. Patří mezi středně dobré plavce.
Patří mezi všežravce. Dává přednost masité potravě, ale jí i vodní rostliny. V zajetí jí lze k potravě přikládat i různou zeleninu (např. čínské zelí nebo hlávkový salát) a listy rostlin. Krmí se malými rybkami, malými šneky, v zajetí se naučí přijímat i kousky masa a vnitřností i granule pro vodní želvy, malé hlodavce a hmyz. Krmná dávka v zajetí musí být pestrá a vyvážená. Zvláště mláďata potřebují dostatek esenciálních látek. Je vhodné přidávat sépiovou kost kvůli vápníku pro želvu.[4]
Samice snášejí několikrát do roka 2-3 vajce do vlhkého písku. Dělka inkubace vajec závisí na teplotě, trvá asi 80 dnů. Rozmnožuje se bez potíží i v zajetí.[5] Při chovu v zajetí je líhnutí vajíček poměrně snadné.Je třeba vhodný inkubátor a substrát. Snesená vajíčka se musí vždy zahrabat ze 2/3 do substrátu v inkubátoru.[6]
Žije v Asii na jihu Číny, v Koreji, na Tchaj-wanu a v Japonsku. Obývá klidné vodní toky, zavodňovací kanály a rýžoviště, říční systémy, jezera, tůně a zaplavená pole.[6]
Nepatří mezi chráněné druhy želv, pouze v Anglii patří mezi druhy ohrožené.[5] Je ohrožena lovem, neboť se její plastron používá v tradiční čínské medicíně, a ničením lokalit jejího výskytu ve volné přírodě.[7]
V tomto článku byl použit překlad textu z článku Chinese pond turtle na anglické Wikipedii.
{{Cite web}} označená jako k „pouze dočasnému použití“. 
Obrázky, zvuky či videa k tématu želva Reevesova ve Wikimedia Commons
Želva Reevesova (Mauremys reevesii), též želva trojkýlná nebo želva čínská, je druhem rodu Mauremys a patří mezi sladkovodní želvy.
Die Chinesische Dreikielschildkröte (Mauremys reevesii) ist eine Art der Bachschildkröten. Sie ist stark gefährdet.[1]
Synonyme sind unter anderem Emys reevesii, Chinemys reevesii, Damonia unicolor, Clemmys unicolor, Geoclemys paracaretta und Chinemys pani.
Charakteristisch sind die drei Kiele auf dem Rückenpanzer, von denen der mittlere größer als die seitlichen ist. Bei älteren Exemplaren sind die seitlichen Kiele weniger deutlich als bei Jungtieren. Der längliche, stark gewölbte Panzer hat eine dunkelolivfarbene bis schwarzbraune Färbung; der Bauchpanzer kann heller sein. Die mittleren Rückenschuppen (Vertebralschilde) sind breiter als lang und sechsseitig, nur die erste ist fünfseitig. Die schmalen Randschilde (Marginalia) bilden einen glatten Rand.
Am Kopf wird die gräulich-schwarze oder bräunliche Grundfarbe durch seitliche hellgelbe Streifen unterbrochen, die an den Augen beginnen, sich als Streifen, Schnörkel oder Flecken über die ganze Halsunterseite ausbreiten und sich am Nacken einander annähern, wo noch ein zentraler Streifen dazwischen liegt. Ähnliche, eher verwischte Längsstreifen sind auch auf der Unterseite von Schwanz und Extremitäten festzustellen. Es gibt auch eine komplett schwarze Form, die entweder von Anfang an oder als Alters-Melanismus bei erwachsenen Männchen auftreten kann.[2] Männchen erreichen meist nur eine Panzerlänge von 11 bis 14 Zentimetern, bei einer Maximallänge von knapp 24 Zentimetern; Weibchen können hingegen bis zu 30 Zentimeter lang werden, haben aber einen kürzeren Schwanz.
Mit fünf bis sechs Jahren werden Weibchen in Gefangenschaft geschlechtsreif. Zur Balz verfolgen die Männchen die Weibchen, schwimmen um sie herum und versuchen unermüdlich, die Schnauzen aneinander zu reiben. Ein Weibchen kann jährlich mehrere Gelege mit jeweils drei bis sechs Eiern ablegen, die nach etwa 60 bis 90 Tagen schlüpfen. Die Chinesische Dreikielschildkröte zeigt eine temperaturabhängige Geschlechtsdetermination:[3] Bei einer Inkubationstemperatur von 26 °C schlüpfen mehr Männchen, bei 29 °C ist die Verteilung ausgewogen und bei 32 °C schlüpfen mehr Weibchen.[4] Jungtiere halten sich meistens im Wasser auf, obwohl manche Schlüpflinge schlecht schwimmen. Ältere Tiere verbringen mehr Zeit an Land unter der Bodenvegetation.
Die Chinesische Dreikielschildkröte ist omnivor und ernährt sich von einer großen Vielfalt an Pflanzen, vor allem Wasserpflanzen, und kleinen Tieren, darunter Schnecken. Jungtiere ernähren sich eher karnivor, mit zunehmendem Alter wird mehr pflanzliche Nahrung verzehrt.
Die Chinesische Dreikielschildkröte lebt in und am Süßwasser von Flüssen, Quellen, Sümpfen und Teichen, vor allem in bewachsenen flachen Tümpeln, Teichen und Sumpfgebieten im Tiefland sowie in landwirtschaftlich genutzten Feuchtgebieten. Sie kommt im gemäßigten und subtropischen China südlich des Jangtsekiang und westlich von Guangdong sowie in Hongkong und auf der koreanischen Halbinsel vor. In Taiwan wurde sie erstmals 1934 verzeichnet und möglicherweise durch Menschen eingeführt;[5] in den 1970er Jahren war sie noch im Taipeh-Becken anzutreffen, inzwischen ist sie aber nur noch auf Kinmen zu finden,[6] wo sie Teiche mit Ufervegetation bevorzugt.[7] Sie kommt auch auf den japanischen Hauptinseln Honshū, Shikoku und Kyūshū und angrenzenden Inseln bis zu den Ryūkyū-Inseln vor. Nach Japan wurde die Chinesische Dreikielschildkröte vermutlich aus den Nachbarländern eingeführt;[8] die ältesten literarischen Erwähnungen oder Zeichnungen stammen aus der späten Edo-Zeit, ein Knochenfund aus Fukuyama stammt aus einem Fundkontext der späten Muromachi-Zeit (Mitte bis spätes 15. Jahrhundert).[9] In Palau, den Philippinen, Timor und Timor-Leste wurde sie ebenfalls durch Menschen eingeführt.[10]
Außerdem wird sie seit den frühen 1990ern oft in Gefangenschaft gehalten. In kommerziellen Schildkrötenfarmen ist sie mit einigen Millionen Tieren die häufigste Wasserschildkröte mit hartem Panzer; im Jahr 2002 verkauften Schildkrötenfarmen in China über 500.000 Chinesische Dreikielschildkröten.[11]
Die wildlebenden Populationen sind durch intensives Absammeln für Verzehr, Verwendungen in der traditionellen chinesischen Medizin[12] und Haustierhandel sowie durch Habitatzerstörung und -degradation aufgrund von Urbanisierung und Umweltverschmutzung stark gefährdet. Ab den 1980ern verschwand die Chinesische Dreikielschildkröte innerhalb von 30 Jahren aus der Hälfte ihres früheren Verbreitungsgebietes. In direkter Konkurrenz zu ihr steht die unter anderem in Südkorea durch Menschen eingeführte Rotwangen-Schmuckschildkröte.[13] Die Chinesische Dreikielschildkröte gilt seit 2000 als stark gefährdet (endangered) und wird seit 2005 im Appendix III (China) des Washingtoner Artenschutzübereinkommens geführt.
Erstbeschrieben wurde die Chinesische Dreikielschildkröte 1831 von John Edward Gray als Emys reevesii.[14] Sie ist nach John Russell Reeves (1804–1877) benannt, der im Dienste der Britischen Ostindien-Kompanie Pflanzen und Tiere nach Großbritannien sandte.
Hermann Schlegel beschrieb sie 1840 anhand von drei Exemplaren aus Japan als Emys vulgaris picta und erläuterte die Unterschiede zur Japanischen Sumpfschildkröte; damals galt die Chinesische Dreikielschildkröte noch als einheimisch in Japan.[15] 1852 wurde sie von Auguste Duméril als Emys japonica beschrieben, wobei er auf die charakteristischen drei Kiele hinwies und somit nicht die Japanische Sumpfschildkröte meinte.[16]
Karl Patterson Schmidt beschrieb sie 1925 und ausführlicher 1927 anhand eines männlichen Exemplars aus China als Geoclemys grangeri in Unterscheidung zu Geoclemys reevesii.[17][18] 1946 ordnete Bryan P. Glass ein älteres Exemplar aus Hengyang, das er im Rahmen einer Sammlung dem Agricultural and Mechanical College of Texas überließ, als Geoclemmys reevesi ein.[19]
2004 wurde die Gattung Chinemys nach genetischen Studien in Mauremys integriert;[20] Molekularanalysen zufolge bildet die Chinesische Dreikielschildkröte mit M. japonica, M. sinensis und M. nigricans zusammen eine monophyletische Gruppe.
Chinemys megalocephala Fang 1934 (Synonym: Mauremys megalocephala) wurde 1989 mit der Chinesischen Dreikielschildkröte gleichgesetzt, da sie abgesehen von dem vergrößerten Kopf morphometrisch nicht zu unterscheiden ist.[21] Allerdings wurden Unterschiede im Karyotyp der zwei Formen festgestellt; davon ausgehend wurde eine Stellung als Unterart vorgeschlagen. Andere Hypothesen sehen Chinemys megalocephala als ernährungsabhängige Form oder Hybride der Chinesischen Dreikielschildkröte mit einer anderen Art.[22]
Pritchards Bachschildkröte wurde 1997 von William Patrick McCord als Mauremys pritchardi beschrieben. Sie ist nur aus dem Haustierhandel, aber in großer Anzahl bekannt. Genetischen Analysen zufolge handelt es sich um eine Hybride aus Gelber Sumpfschildkröte (mütterlicherseits) und Chinesischer Dreikielschildkröte (väterlicherseits). Es ist unbekannt, wann oder ob „Mauremys“ × pritchardi als natürliche Hybride oder in asiatischen Schildkrötenzuchten entstand.[23] Diese Hybriden sind fertil; erfolgreiche Nachzuchten sind bis zur zweiten Generation nachgewiesen.[24]
Die Chinesische Dreikielschildkröte kann auch Hybriden mit den folgenden Arten bilden: Japanische Sumpfschildkröte (väterlicher- oder mütterlicherseits),[25] Chinesische Rothalsschildkröte,[26] Amboina-Scharnierschildkröte (Gefangenschaftshybride mit Cuora amboinensis kamaroma),[27] Vietnamesische Pfauenaugen-Sumpfschildkröte[28] und Chinesische Streifenschildkröte (väterlicher- oder mütterlicherseits).[29][30] Die Vielzahl an bekannten Hybriden geht vermutlich auf die häufige Haltung und Zucht der Chinesischen Dreikielschildkröte zurück, die immer wieder auch mit anderen Altwelt-Sumpfschildkröten zusammen gehalten wird.
Die Chinesische Dreikielschildkröte (Mauremys reevesii) ist eine Art der Bachschildkröten. Sie ist stark gefährdet.
Synonyme sind unter anderem Emys reevesii, Chinemys reevesii, Damonia unicolor, Clemmys unicolor, Geoclemys paracaretta und Chinemys pani.
The Chinese broad-headed pond turtle (Mauremys megalocephala) is a species of turtle in the family Geoemydidae. It is endemic to China.
The Chinese broad-headed pond turtle (Mauremys megalocephala) is a species of turtle in the family Geoemydidae. It is endemic to China.
Revesa testudo, Mauremys reevesii, foje konata kiel Ĉina lagotestudo, Ĉina tri-kila lagotestudo, aŭ testudo de Reeves, estas specio de testudo en la familio Geoemidedoj, Geoemydidae, nome familio kiu estis iam nomata Bataguridae (Bataguredoj).[1] La specio estas endemia de Azio. Mauremys reevesii troviĝas nature en Ĉinio, Japanio, Koreio kaj Tajvano.[1][2]
Ĝi estas unu el la du plej oftaj specioj uzitaj por divenado kiuj estis trovitaj en arkeologiaj lokoj de la Dinastio Shang.[3]
La specifa nomo, reevesii, estas honora al la angla naturalisto John Reeves.[4]
Revesa testudo, Mauremys reevesii, foje konata kiel Ĉina lagotestudo, Ĉina tri-kila lagotestudo, aŭ testudo de Reeves, estas specio de testudo en la familio Geoemidedoj, Geoemydidae, nome familio kiu estis iam nomata Bataguridae (Bataguredoj). La specio estas endemia de Azio. Mauremys reevesii troviĝas nature en Ĉinio, Japanio, Koreio kaj Tajvano.
Ĝi estas unu el la du plej oftaj specioj uzitaj por divenado kiuj estis trovitaj en arkeologiaj lokoj de la Dinastio Shang.
La specifa nomo, reevesii, estas honora al la angla naturalisto John Reeves.
Chinemys megalocephala Chinemys generoko animalia da. Narrastien barruko Geoemydidae familian sailkatuta dago.
Chinemys megalocephala Chinemys generoko animalia da. Narrastien barruko Geoemydidae familian sailkatuta dago.
Mauremys reevesii Mauremys generoko animalia da. Narrastien barruko Geoemydidae familian sailkatuta dago.
Mauremys reevesii Mauremys generoko animalia da. Narrastien barruko Geoemydidae familian sailkatuta dago.
Mauremys reevesii est une espèce de tortues de la famille des Geoemydidae[1].
Cette espèce se rencontre[1] :
Elle a été introduite au Timor en Indonésie, aux Palaos et au Timor oriental.
Cette espèce est nommée en l'honneur de John Reeves (1774-1856)[2].
Mauremys reevesii est une espèce de tortues de la famille des Geoemydidae.
La tartaruga cinese palustre tricarinata (Mauremys reevesii Gray, 1831) è una rara specie di tartaruga della famiglia dei Geoemididi[2].
Il carapace, lungo al massimo 240 mm con le femmine che raggiungono le dimensioni maggiori, si presenta di forma piuttosto allungata e con tre carenature ben marcate, soprattutto nei giovani esemplari. La colorazione è molto variabile, con tinte brune più o meno scure e macchie nerastre lungo le carene. Dopo gli accoppiamenti primaverili la deposizione delle uova si ha tra giugno e luglio, con 2 o 3 covate di 4-9 uova ciascuna. Le schiuse dei piccoli avvengono dopo una novantina di giorni. L'alimentazione è onnivora, a base di piante acquatiche, insetti, anellidi, piccoli crostacei, piccoli pesci[3].
Distribuita in Giappone, nel sud della Cina, in Corea e a Taiwan, dove preferisce le acque stagnanti ed i piccoli corsi d'acqua con fondo fangoso o sabbioso. Sebbene non siano state evidenziate forme sottospecifiche, molte popolazioni presentano caratteristiche morfologiche e di livrea uniche, come quelle del Giappone (con dimensioni medie maggiori) o di Taiwan (con più striature chiare sul collo)[3].
Il principale fattore di minaccia deriva dall'intensa cattura a cui è soggetta per fini alimentari e per la medicina tradizionale. È una delle specie più abbondanti tra quelle in vendita nei market per animali d'affezione a Taiwan e in altre città del Sud-est asiatico. Inoltre, la distruzione e il degrado dell'habitat causato dall'urbanizzazione e l'inquinamento minacciano la sopravvivenza di questa specie di pianura[3].
La tartaruga cinese palustre tricarinata (Mauremys reevesii Gray, 1831) è una rara specie di tartaruga della famiglia dei Geoemididi.
Rivso vėžlys (Mauremys reevesii[2]; angl. Chinese pond turtle, Reeves' turtle, Chinese three-keeled pond turtle) – dėžinių vėžlių (Geoemydidae) šeimos (seniau vadintos Bataguridae) rūšis, gyvenanti Kinijoje, Korėjoje, Japonijoje ir Taivane.[2][3] Tai pusiau vandeniniai vėžliai, mėgstantys šildytis saulėje ant akmenų ar rąstų, todėl dažnai išlipa iš vandens į sausumą. gyvena maršose, sekliose kūdrose, upeliuose ir kanaluose su dumblingu ar smėliniu dugnu.
Rivso vėžliai yra intensyviai gaudomi, nes jų plastronai naudojami tradicinėje kinų medicinoje.[4][5] Be to, naikinamos ir jų buveinės.Pasaulinė gamtos apsaugos organizacija (angl. IUCN) laiko C. reevesii rūšimi, kuriai gresia išnykimas.[3] Rūšiai išnykimas gresia Kinijoje. Kitose šalyse išnykimo grėsmė gerokai mažesnė. Jos išsaugojimą lengvina tai, kad ši rūšis gerai dauginasi nelaisvėje.
Rūšies pavadinimo sinonimai:
Ši rūšis žinoma tuo, kad gali sėkmingai kryžmintis su kitomis dėžinių vėžlių šeimos rūšimis, net jei jos gana mažai giminingo. Manomai nauja rūšis Pričardo balinis vėžlys (Mauremys pritchardi) buvo aprašyta pasirėmus individu, kuris buvo hibridas Rivso vėžlio patino ir geltonojo balinio vėžlio (Mauremys mutica) patelės.
Rivso vėžliai nelaisvėje buvo sukryžminti ir su vėžliais Ocadia sinensis, amboninio dėžinio vėžlio (Cuora amboinensis) patelėmis, keturakio vėžlio (Sacalia quadriocellata) patinais bei japoniniais dėžiniais vėžliais (Mauremys japonica).[6]
Dėl gebėjimo kryžmintis Rivso vėžlius, auginamus kaip namų gyvūnėlius, reikia laikyti atskirtus nuo kitų šios šeimos vėžlių.
M. reevesii rūšies vėžlius veisia Kinijos vėžlių fermose. Pagal 1998 m. tyrimą keturiose Kinijos provincijose šios rūšies vėžlius augina 548 fermos. Dvi provincijos pranešė, kad 26 fermose augina 20 650 vėžlių, kasmet jose išsirita apie 5000 vėžlių. Kitos dvi provincijos pranešė, kad 522 fermose auga 260 tonų vėžlių. 1990-1995 m. trylika tradicinės Kinijos medicinos vaistų įmonių sunaudojo 430 tonų C. reevesii plastronų.[7]
Pagal 2002 m. tyrimą 684 Kinijos vėžlių fermose (viso užregistruota buvo 1499 vėžlių fermos) tyrėjai aptiko, 2,8 mln. Rivso vėžlių individų, o 566 tūkst. šių vėžlių kasmet parduodami. Tada šios įmonės pardavė 320 tonų vėžlininkystės produktų, kurių prognozuojama kaina buvo virš 6 mln. JAV dolerių. Iš to galima spėti, kad Rivso vėžlio rinkos vertė apie 12 mln. dolerių. Tai dukart daugiau už kitą daugiausia auginamą vėžlių rūšį kininį minkštašarvį vėžlį (Pelodiscus sinensis). Kadangi dalis registruotų fermų nepateikė duomenų, o dalis Rivso vėžlių veisėjų tiesiog neregistruoti, bendra jų produkcijos vertė turi būti gana ryškiai didesnė.[8]
Rivso vėžlys (Mauremys reevesii; angl. Chinese pond turtle, Reeves' turtle, Chinese three-keeled pond turtle) – dėžinių vėžlių (Geoemydidae) šeimos (seniau vadintos Bataguridae) rūšis, gyvenanti Kinijoje, Korėjoje, Japonijoje ir Taivane. Tai pusiau vandeniniai vėžliai, mėgstantys šildytis saulėje ant akmenų ar rąstų, todėl dažnai išlipa iš vandens į sausumą. gyvena maršose, sekliose kūdrose, upeliuose ir kanaluose su dumblingu ar smėliniu dugnu.
Rivso vėžliai yra intensyviai gaudomi, nes jų plastronai naudojami tradicinėje kinų medicinoje. Be to, naikinamos ir jų buveinės.Pasaulinė gamtos apsaugos organizacija (angl. IUCN) laiko C. reevesii rūšimi, kuriai gresia išnykimas. Rūšiai išnykimas gresia Kinijoje. Kitose šalyse išnykimo grėsmė gerokai mažesnė. Jos išsaugojimą lengvina tai, kad ši rūšis gerai dauginasi nelaisvėje.
Rūšies pavadinimo sinonimai:
Chinemys megalocephala Fang, 1934 Chinemys reevesii (Gray, 1831) Damonia unicolor Gray, 1873 Emys japonica Duméril & Bibron, in Duméril & Duméril, 1851 Emys reevesii Gray, 1831 Emys vulgaris Schlegel, 1844 Geoclemys grangeri Schmidt, 1925 Geoclemys paracaretta Chang, 1929 Mauremys pritchardi McCord, 1997 [hibridas]
Kura-kura Kolam Kepala Besar (Chinemys megalocephala)[2] merupakan spesies kura-kura dalam keluarga Geoemydidae. Ia endemik di China.
Kura-kura Kolam Kepala Besar (Chinemys megalocephala) merupakan spesies kura-kura dalam keluarga Geoemydidae. Ia endemik di China.
De Chinese driekielschildpad[2] (Mauremys reevesii) is een schildpaddensoort uit de familie Geoemydidae. De soort behoorde lange tijd tot het geslacht Chinemys, zodat de oude naam vaak opduikt in de literatuur.[3] De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door John Edward Gray in 1831. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Emys reevesii gebruikt.
De schildpad dankt de naam aan het schild, dat in het midden wat hoger is zoals bij alle schildpadden, maar aan beide kanten van het schild zit tussen de schildrand en het midden een extra kiel. De schildlengte is ongeveer 15-20 centimeter met uitschieters tot 35 cm, het schild is duidelijk ovaler dan bij veel andere schildpadden. De kleuren variëren van bruin tot groen en deze soort heeft aan weerszijden van de kop enkele dunne witte lengtestrepen zitten tot in de nek. De huid is meestal olijfgroen tot grijsgroen, maar kleurt bij oudere dieren donkerder tot zwart.
Het voedsel bestaat uit insecten en de larven, kleine visjes en andere waterdieren. Ook plantendelen worden wel gegeten, zoals waterplanten en fruit.[4]
De Chinese driekielschildpad komt voor in Azië in delen van China en in Japan, Korea, Oost-Timor en Taiwan. De schildpad brengt de winter door in rust waarbij de schildpad vaak onder de grond of in de modder wegkruipt. Lauwwarme wateren zoals moerassen zijn het leefgebied van deze soort in de zomer.
Toen rond 1990 de populaire roodwangschildpad op de CITES-lijst werd gezet, werd het verboden om de soort nog in te voeren. Andere soorten zoals de onechte landkaartschildpad, de geelwangschildpad en de Chinese driekielschildpad werden hier de dupe van; met miljoenen tegelijk werden ze geëxporteerd over de hele wereld omdat ze zo makkelijk te houden zijn; ze wennen snel, zijn niet agressief en niet duur in de aanschaf.
Schildpadden zoals de Chinese driekielschildpad kunnen wel heel goed in een paludarium worden gehouden als er maar geen wildvangdieren worden aangeschaft en men er professioneel mee omgaat. Een groot aquarium (200*100cm) met een 20-25 centimeter diep water -en een derde landgedeelte volstaat voor een groep volwassenen bestaande uit 3 vrouwen en 1 man. In het watergedeelte kan met kienhout en kurkstukken schuilmogelijkheden worden aangeboden, een warmtelamp en UVB voorziening zullen gelegenheid geven de dieren een zonnebad te laten nemen iets wat ze erg op prijs stellen en meedraagt aan de D3 synthese voor de aanmaak van sterke botten (schild). Deze dieren bereiken gemiddeld een leeftijd van 25 jaar, met uitzonderingen tot boven de dertig. Voor deze soort bestaat een stamboek.
De Chinese driekielschildpad (Mauremys reevesii) is een schildpaddensoort uit de familie Geoemydidae. De soort behoorde lange tijd tot het geslacht Chinemys, zodat de oude naam vaak opduikt in de literatuur. De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door John Edward Gray in 1831. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Emys reevesii gebruikt.
Trekjølskilpadde er en sumpskilpadde som er utbredt i Kina, Japan, Korea og Taiwan. Den er en relativt vanlig art i skilpaddeavl i Øst-Asia, men den er registrert som sterkt truet av CITES på grunn av jakt og tap av habitat.[2] Bukskjoldet brukes som ingrediens i tradisjonell kinesisk medisin.[3] Arten er en av krypdyrartene som er tillatt for privat husdyrhold i Norge.
Trekjølskilpadde er en ganske liten art. Voksne dyr blir gjerne rundt 20 cm, hunnene noe større enn hannene. Som voksne har dyrene distinkte gule tegninger på siden av hodet, ikke ulikt guløret terrapin. I motsetning til terrapinene har trekjøskilpadder tre distinkte kjøler langs skallet (derav navnet). Disse er tydeligst hos unge individer, men er synlige hele livet.
De er typiske sumpskilpadder og lever i elver, dammer, sumper og andre grunne vannansamlinger i subtropiske strøk i Øst-Asia. De er altetere, animalsk føde er stort sett i form av fisk. Hunnene legger fra ett til tre kull med egg i året; hvert kull er på opptil ni egg.
Trekjølskilpadder er kjent for sin evne til å hybridisere med andre medlemmer av Batagurskilpadder (familie Geoemydidae), selv med arter som de bare er fjern beslektet med.[4] En foreslått art med betegnelse Mauremys pritchardi har vist seg å være basert på en hybrid av en trekjølskilpaddehann og en asiatisk gul sumpskilpadde (Mauremys mutica). I fangenskap er det kjent hybrider med Ocadia sinensis, Cuora amboinensis, Sacalia quadriocellata og japansk sumpskilpadde (Mauremys japonica).[5]
Trekjølskilpadde er en av artene som brukes i skilpaddeavl i Kina. Slik avl utgjør en trussel mot de naturlige bestandene, ettersom ville dyr stadig fanges for å brukes som avlsdyr.[3] Ifølge en undersøkelse fra 1998 var det den gang 548 skilpaddefarmer i fire provinser som avlet på denne arten. Dataene fra de forskjellige provinsene var angitt på noe forskjellig måte: to provinser anga 20 650 dyr fra 26 oppdrettsanlegg, hvorav rundt 5 000 dyr reproduserte årlig, de to andre provinsene angav skilpadder i vekt, med 260 tonn av denne arten, fordelt på 522 anlegg. I løpet av perioden fra 1990 til 1995 brukte tretten fabrikker for tradisjonell kinesisk medisin til sammen 430 tonn trekjølskilpadder.
En undersøkelse fra 2002 av 684 kinesiske oppdrettsanlegg (1 499 anlegg var registrert på det daværende tidspunkt) fant nærmere 2,8 millioner skilpadder av denne arten, hvorav omkring 566 000 ble solgt av oppdrettere hvert år. Totalvekten av produksjonen av denne arten lå på rundt 320 tonn.[6] Undersøkelsen dekker ikke småskalaoppdrett og ikke de anleggene som ikke svarte på undersøkelsen, slik at det totale tallet på skilpadder som oppdrettes for tradisjonell medisin trolig er langt høyere.
Trekjølskilpadde er en ganske populær sumpskilpadde i fangenskap. I motsetning til rødøret terrapin, som den likner både i størrelse og levevis, er trekjølskilpadde etter sigende lettere å håndtere. De har heller ikke like grisete avføring, og derved mindre fare for smitte av Salmonella.[7] Ved lovendring i 2017 ble den en av krypdyrartene som ble tillat i privat eie i Norge.[8]
Trekjølskilpadde er en sumpskilpadde som er utbredt i Kina, Japan, Korea og Taiwan. Den er en relativt vanlig art i skilpaddeavl i Øst-Asia, men den er registrert som sterkt truet av CITES på grunn av jakt og tap av habitat. Bukskjoldet brukes som ingrediens i tradisjonell kinesisk medisin. Arten er en av krypdyrartene som er tillatt for privat husdyrhold i Norge.
Chinemys obyčajná (Chinemys reevesii) je druh sladkovodnej korytnačky z čeľade Bataguridae.
Karapax má oválny, klenutý. Vystupujú z neho tri kýly. Telo má sfarbené hnedo, hnedočierno až olivovo. Na hlave má výrazné žlté alebo biele prúžky. Samce sú menšie než samičky, dorastajú veľkosti 10 – 12 cm, samice dorastajú 18 – 20 cm. Je veľmi aktívna, často rada vylieza na breh kvôli slneniu aj prechádzke.[1] Dožíva sa veku okolo 20 rokov. Patrí medzi stredne dobrých plavcov.
Patrí medzi všežravcov. Dáva prednosť mäsitej potrave, ale je aj vodným rastlinám. V zajatí jej možné k potrave prikladať aj rôznu zeleninu (napr. čínsku kapustu alebo hlávkový šalát) a listy rastlín. Kŕmi sa malými rybkami, malými slimákmi, v zajatí sa naučí prijímať aj kúsky mäsa a vnútorností, ale aj granuly pre vodné korytnačky, malé hlodavce a hmyz. Kŕmna dávka v zajatí musí byť pestrá a vyvážená. Zvlášť mláďatá potrebujú dostatok esenciálnych látok. Je vhodné pridávať sépiovú kosť kvôli vápniku pre korytnačku.[2]
Samice znášajú niekoľkokrát do roka 2 – 3 vajcia do vlhkého piesku. Dĺžka inkubácie vajec závisí na teplote, trvá asi 80 dní. Rozmnožuje sa bez ťažkostí aj v zajatí.[3] Pri chove v zajatí je liahnutie vajíčok pomerne ľahké. Treba vhodný inkubátor a substrát. Znesené vajíčka sa musia vždy zahrabať z 2/3 do substrátu v inkubátore.[4]
Žije v Ázii na juhu Číny, v Kórei, Taiwane a Japonsku. Obýva pokojné vodné toky, zavodňovacie kanály a ryžoviská, riečne systémy, jazerá, tône a zaplavené polia.[4]
Nepatrí medzi chránené druhy korytnačiek, len v Anglicku patrí medzi druhy ohrozené.[3] Je ohrozená lovom, lebo sa jej plastrón používa v tradičnej čínskej medicíne a ničením lokalít jej výskytu vo voľnej prírode.[5]
Commons ponúka multimediálne súbory na tému Chinemys obyčajná
Chinemys obyčajná (Chinemys reevesii) je druh sladkovodnej korytnačky z čeľade Bataguridae.
Reeves kärrsköldpadda (Mauremys reevesii) är en sköldpadda som förekommer i Östasien. Den har ett halvakvatiskt levnadssätt och lever i och vid grunda vattenansamlingar och våtmarker i långlanden i Kina, Nordkorea och Sydkorea. Även i Japan, Taiwan och Hongkong finns populationer av arten, möjligen introducerade av människan. Kännetecknande för arten är att ryggskölden har tre längsgående upphöjda åsar och att det på sidan av huvudet och halsen finns en mönstring med gula strimmor. Längden på ryggskölden är sällan över 11 centimeter för hanarna medan honorna kan mäta 24 centimeter.
Sköldpaddan är rödlistad av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) som starkt hotad då den blivit sällsynt i det vilda. Minskningen har främst skett på grund av intensiv insamling då sköldpaddan dels äts som mat och dels används inom traditionell kinesisk medicin och därtill varit eftersökt inom djurhandeln sedan arten blev populär att hålla i terrarium, men även habitatförlust och föroreningar är hot mot de vilda populationerna. Dock föds den upp i fångenskap, särskilt i Kina i stor skala på sköldpaddsfarmer, och på CITES (Convention of International Trade in Endangered Species) är den upptagen enligt appendix III.
Reeves kärrsköldpadda har tidigare traditionellt placerats i släktet Chinemys, men placeras numera ofta i släktet Mauremys.[1] Den tillhör familjen Geoemydidae, en grupp som innan den fick status som egen familj räknades till familjen kärrsköldpaddor (Emydidae).
Det räknas idag inte med några underarter av Reeves kärrsköldpadda.[2] Några auktoriteter har beskrivit exemplar som tidvis har betraktats som underarter eller egna arter men som idag anses vara synonymer antingen beroende på att statusen som underart inte är säkerställd eller på att beskrivningen möjligen skett utifrån hybrider med närbesläktade arter.[1][2]
Artepitetet reevesii hedrar naturhistorikern John Russell Reeves.[2]
Ryggskölden hos Reeves kärrsköldpadda är brun till mörkbrun och har en lite rektangulär och välvd form med tre längsgående åsar på ovansidan, en mitt över ryggen från huvudet mot svansen och en på vardera sidan om denna. Längden på ryggskölden är sällan över 11 centimeter för hanarna medan honornas ryggsköld kan mäta 24 centimeter.[1] På sidan av huvudet och halsen finns en mönstring med gula strimmor.
Hanar har generellt längre svans än honor och blir dessutom mörkare (melanism) och får även mörk iris mellan 3-4 års ålder, honorna har fortsatt gul iris.
Den ursprungliga utbredningen är östra Kina, Nordkorea och Sydkorea. De populationer som finns i Japan, Hongkong och Taiwan har möjligen introducerats av människan. Det har även rapporterats insamlade exemplar från Timor, Östtimor och Palau, dessa härstammar helt säkert från djur som förts dit av människor.[1]
Historiskt har arten varit vanlig och vitt spridd i östra Kinas lågland och på koreanska halvön, men under de senaste trettio åren har den försvunnit från uppskattningsvis minst hälften av sitt tidigare område, på grund av intensiv riktad insamling. Särskilt hotade är de vilda populationerna i Kina.[1]
Reeves kärrsköldpadda har ett halvakvatiskt levnadssätt. Den är i frågan om habitat och föda ganska generalistiskt och trivs i de flesta grunda och lugna vatten såsom dammar, men även i våtmarker och i odlingslandskap med risfält. Den kan livnära sig på både animalisk och vegetabilisk föda och i dieten ingår olika smådjur, möjligen med sniglar som speciellt noterbart inslag för vuxna honor, och olika växtdelar.[1]
Livslängden kan bli uppemot 20-30 år.
Wikimedia Commons har media som rör Reeves kärrsköldpadda. (Mauremys reevesii) Wikimedia Commons har media som rör Reeves kärrsköldpadda. (Chinemys reevesii)Reeves kärrsköldpadda (Mauremys reevesii) är en sköldpadda som förekommer i Östasien. Den har ett halvakvatiskt levnadssätt och lever i och vid grunda vattenansamlingar och våtmarker i långlanden i Kina, Nordkorea och Sydkorea. Även i Japan, Taiwan och Hongkong finns populationer av arten, möjligen introducerade av människan. Kännetecknande för arten är att ryggskölden har tre längsgående upphöjda åsar och att det på sidan av huvudet och halsen finns en mönstring med gula strimmor. Längden på ryggskölden är sällan över 11 centimeter för hanarna medan honorna kan mäta 24 centimeter.
Sköldpaddan är rödlistad av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) som starkt hotad då den blivit sällsynt i det vilda. Minskningen har främst skett på grund av intensiv insamling då sköldpaddan dels äts som mat och dels används inom traditionell kinesisk medicin och därtill varit eftersökt inom djurhandeln sedan arten blev populär att hålla i terrarium, men även habitatförlust och föroreningar är hot mot de vilda populationerna. Dock föds den upp i fångenskap, särskilt i Kina i stor skala på sköldpaddsfarmer, och på CITES (Convention of International Trade in Endangered Species) är den upptagen enligt appendix III.
Загальна довжина коливається від 17 до 30 см. Спостерігається статевий диморфізм — самиці більші за самців. Голова доволі великого розміру (у порівняні з іншими представниками роду), очі здебільшого великі. Карапакс подовжений, має овальну форму. По ньому проходять 3 чіткі поздовжні кіля. Звідси інша назва цієї черепахи.
Забарвлення карапаксу коричневе або чорне. Шкіра темна зі світло—жовтими смугами на голові та шиї. Старі черепахи нерідко заростають водоростями. Тому панцир зверху має зеленуватий колір. Місцеві мешканці пов'язують цей факт з віком черепахи. Тому на Сході вважається символом довголіття.
Полюбляє прісні та солонуваті водойми, зустрічається на рисових полях й навіть у калюжах. Доволі швидка й моторна черепаха. харчується водоростями, дрібною рибою, молюсками, ракоподібними та комахами.
Самиця відкладає у прибережний пісок від 4 до 14 яєць. За сезон буває до 3 кладок. Інкубаційний період триває 2 місяці.
Суттєву небезпеку складають хижі ссавці, деякі птахи, клопи роду Белостома.
Часто тримається у тераріумах. У Китаї, Тайвані та Японії з 1990 року знаходиться під охороною.
Мешкає на островах Хонсю, Кюсю (Японія), Корейському піострові, Тайвані, у провінціях Сичуань, Шеньсі, Хубей, Хенань, Аньхой, Чжецзян, Цзянсі, Гонконг, Фуцзянь (Китай), Східному Тиморі.
Mauremys reevesii là một loài rùa trong họ Emydidae. Loài này được Gray mô tả khoa học đầu tiên năm 1831[4], còn được biết với tên khác là rùa Reeve, rùa đá Trung Quốc, hay rùa Chinese Pond, thường được nuôi trong nhà làm cảnh.
Loài này được tìm thấy sống ở miền tây và trung của Trung Quốc, Hàn Quốc, Nhật Bản và Đài Loan. Đây là loài ưa những chỗ nước đọng hoặc dòng chảy chậm, như ao, đầm và hồ có nhiều cây thủy sinh cũng như chỗ phơi nắng.
Mai của rùa đá có dạng gần giống hình chữ nhật, với 3 dãy gồ lên chạy dọc theo mai. 3 dãy gồ này hiện rõ ở rùa trưởng thành hơn là rùa nhỏ.
Mauremys reevesii là một loài rùa trong họ Emydidae. Loài này được Gray mô tả khoa học đầu tiên năm 1831, còn được biết với tên khác là rùa Reeve, rùa đá Trung Quốc, hay rùa Chinese Pond, thường được nuôi trong nhà làm cảnh.
Китайская трёхкилевая черепаха[1] (лат. Chinemys reevesii) распространена в Восточном Китае и в Японии. Имеет неумеренный аппетит и потому предрасположена к несварению. Её естественный ареал сейчас нелегко обрисовать, так как в ряд мест она завезена людьми, например на многие острова Японии.
Небольшая черепашка, до 17 см в длину, имеет на панцире три невысоких продольных киля. Её голова и шея разрисованы светло-жёлтыми полосами. Эта ловкая и подвижная черепаха населяет пресные и солоноватые водоемы, поедает как растительную, так и животную пищу. Весной самки откладывают по 6—8 яиц в прибрежный песок.
У старых особей панцирь сверху часто обрастает зелёными водорослями, которые красиво колышутся при движении животного. За это местные жители зовут их «зеленоволосыми» черепахами (绿毛龟). Такое украшение на панцире послужило причиной тому, что в Китае и Японии эта черепаха считается символом долголетия.
Китайская трёхкилевая черепаха (лат. Chinemys reevesii) распространена в Восточном Китае и в Японии. Имеет неумеренный аппетит и потому предрасположена к несварению. Её естественный ареал сейчас нелегко обрисовать, так как в ряд мест она завезена людьми, например на многие острова Японии.
Небольшая черепашка, до 17 см в длину, имеет на панцире три невысоких продольных киля. Её голова и шея разрисованы светло-жёлтыми полосами. Эта ловкая и подвижная черепаха населяет пресные и солоноватые водоемы, поедает как растительную, так и животную пищу. Весной самки откладывают по 6—8 яиц в прибрежный песок.
У старых особей панцирь сверху часто обрастает зелёными водорослями, которые красиво колышутся при движении животного. За это местные жители зовут их «зеленоволосыми» черепахами (绿毛龟). Такое украшение на панцире послужило причиной тому, что в Китае и Японии эта черепаха считается символом долголетия.
提示：本条目的主题不是金龜子。
「金龟」重定向至此。關於越南傳說中的金龜，詳見「還劍鱉」。草龟（学名：Mauremys reevesii），又名烏龜、中华草龟、金龟、珍珠龜、金线龟、墨龟、泥龟、水龟、山龟、臭青龜、长寿龟等，是地龜科下的一種龜。
草龟一般以植物、虾和小鱼为食物，幼年偏向肉食，成年偏向草食。
头、颈侧面有黄色线状斑纹，有三条纵向的隆起，后缘不呈锯齿状；雄体背部为黑色或全身黑色，雌体为棕色，腹面略带一些黄色，均有暗褐色斑纹；四肢比较扁平，有爪子，趾间具有全蹼。 成年的雌雄性个差异大，雄性尾粗，体型小。雌性一般長度為12-15厘米，雄性一般為8-10厘米。雌性殼較闊圓，而雄性殼較窄長，呈長方形。[2]
草龜與其他地龜科混種的能力特強。臘戍擬水龜就是雄性金龜及雌性黃喉擬水龜的混種，但起源不明。牠們也會與花龜、雌性馬來閉殼龜、雄性四眼斑水龜及飼養的日本石龜等都有混種。[3][4]所以牠們作為寵物時要盡可以與其他同科的成員分開。
草龜被世界自然保護聯盟列為瀕危[1]，牠們受到過度捕獵所威脅。[5]而對香港及中國大陸而言，草龜因有人工繁殖的市場，而令市面有大量的草龜提供給飼養者。
草龟（学名：Mauremys reevesii），又名烏龜、中华草龟、金龟、珍珠龜、金线龟、墨龟、泥龟、水龟、山龟、臭青龜、长寿龟等，是地龜科下的一種龜。
草龟一般以植物、虾和小鱼为食物，幼年偏向肉食，成年偏向草食。
ワシントン条約附属書IIIクサガメ（草亀[1]・臭亀[1][2]、Mauremys reevesii）は、爬虫綱カメ目イシガメ科イシガメ属に分類されるカメ。別名リーブスクサガメ、キンセンガメ、ゼニガメ（幼体）。
大韓民国、中華人民共和国（東部から南東部にかけて、香港）[3][4][5][2]。 日本（北海道南西部、本州、四国、九州、佐渡島、淡路島、壱岐、隠岐、対馬、五島列島、奄美大島、沖縄島、久米島、諏訪之瀬島など）、台湾に移入[2][6]。
最大甲長30センチメートル[5][2]。オスよりもメスの方が大型になり、オスは最大甲長19.9センチメートル（正確な計測値がないが日本で甲長21センチメートルの発見例もあり）[2]。日本の個体群は大型になるとされ[3]、中華人民共和国の個体群はメスの最大甲長23.6センチメートル、オスの最大甲長14.6センチメートル[2]。背甲はやや扁平で、上から見るとやや細長く角張った楕円形や俵型[2]。椎甲板と肋甲板に3つずつ筋状の隆起（キール）があり[3]、特に椎甲板のキールは顕著[2]。背甲の色彩は主に褐色、灰褐色、暗褐色、黒[2]。左右の喉甲板の間と左右の肛甲板の間に切れこみが入らない[2]。背甲と腹甲の継ぎ目（橋）や腹甲の色彩は暗褐色や黒で、シーム周辺は薄灰褐色や黄褐色、薄黄緑色[2]。 第十二縁甲板は分かれる。
頭部はやや大型か非常に大型で、大型個体（特にメス）では頭部が巨大化（巨頭化）する個体もいる[3][2]。吻端はやや突出し、上顎の先端は鉤状に尖ったり凹むことはない[5]。咬合面は幅広いが、稜や突起はない[2]。後頭部は細かい鱗で被われる[2]。頭部の色彩は暗褐色や濃灰褐色、褐色、黒で、黄色や薄黄緑色の不規則な斑紋や斑点が入る[3][2]。
若齢個体は背甲のシームが黄色い個体が多く[2]、別名キンセンガメの由来になっている[3]。
オスの成体は虹彩も含めた全身が黒化（メラニスティック）し[4]、斑紋が消失する[3][2]。メスも成長に伴い体色が暗くなるが、斑紋が消失することはまれ[2]。
種小名reevesiiは模式標本となった個体を入手したJ. R. Reeves, Jr.への献名で、英名と同義[2]。
旧和名はヤマガメだったが、1934年に中村健児が発表した論文から和名としてクサガメが用いられるようになった[2]。この論文内で本種が特徴的な悪臭を発するとしていること、本種の中国語名に臭青亀があること、草亀は本種だけでなく主にハナガメを指す中国語名であることから、本種の漢字標記は臭亀とする説もある[2]。
カントンクサガメとクサガメ属を構成していたが、核DNAおよびミトコンドリアDNA、短鎖散在反復配列（SINE法）による分子系統学的解析からニホンイシガメやハナガメ属と単系統群を形成すると推定されハナガメ属に含める説もあった[7]。
巨頭化する個体をオオアタマクサガメM. megalochephalaとする説もあった[3][2]。一方でミトコンドリアDNAの分子系統学的解析では通常の個体と巨頭化した個体に遺伝的差異は無く、単なる個体変異か多型とされる本種のシノニムである[3][2]。
流れの緩やかな河川、湖、池沼、湿原、水たまり、水田などに生息する[3][4][5][2]。昼行性だが、夏季は薄明薄暮性、夜行性傾向が強くなる個体もいる[2]。日光浴を行うことを好む[2]。陸づたいに水場を移動する個体もいる[5]。
食性は雑食[4][2]。大型個体は貝類や大型の甲殻類も噛み砕いて食べる[2]。主に水中で採食を行う[2]。
繁殖形態は卵生。オスは水中でメスの吻端に頭部や前肢を擦りよせるような行動で求愛し、メスが動きを止めオスを受け入れると交尾する[5]。水辺から離れた地面を掘り、日本では6-8月に1回に1-14個の卵を1-3回に分けて産む[2]。卵は2か月で孵化する[4]。幼体は夏季から初秋にかけて地表に現れる個体もいるが、多くの幼体は孵化後に地中で越冬し翌年の春季に地表へ現れる[5][2]。
開発による生息地の破壊、食用や薬用、ペット用の乱獲などにより生息数は激減している[2]。大韓民国、中華人民共和国、台湾では保護の対象とされている[2]。日本では生息数が多いと考えられているが、それらは多くが日本国外から移入された個体もしくはそれらの個体による遺伝子汚染を受けている可能性がある[2][6]。
日本の個体群に関しては化石の発見例がない、最も古い文献でも200年前に登場し江戸時代中期以前には本種に関する確実な記録がない、江戸時代や明治時代では希少で西日本や南日本にのみ分布するという記録があることなどから、朝鮮半島から人為的に移入されたと推定されている[2][6]。台湾の個体群も中華人民共和国の個体群と遺伝的差異がないため、人為的に移入されたと考えられている[6]。日本の19地点、132個体のミトコンドリアDNAに基づく分子系統学的解析では、日本の個体群は3つの系統に分かれ大半を占める系統が大韓民国の個体群と遺伝的差異がないか、ほぼないという解析結果が得られた[6]。千葉県や九州の個体群では台湾の個体群とほぼ遺伝的差異がない系統が多く、近年に中華人民共和国から人為的に移入された個体が多くを占めていると考えられている[6]。北海道や南西諸島でも後に人為的移入・定着している[2]。
ペットとして飼育されることもあり、日本にも輸入されている。日本国内の野生個体および飼育下繁殖個体、中華人民共和国からの飼育下繁殖個体が流通する。中華人民共和国産の個体が「キンセンガメ（金線亀）」として販売されたこともあった（背甲のシームが黄色いのは地域に関係のない個体変異で、中華人民共和国産固有の特徴ではない）[2]。1990年代以降は主に中華人民共和国から孵化直後の養殖個体が「ゼニガメ（銭亀）」の商品名で多く流通しているが[3]、日本産の個体を元に養殖された可能性もある[2]。ニホンイシガメとの種間雑種は関西地方や中国地方の一部では「ウンキュウ」と呼称され、種間雑種がこの流通名で販売されることもある[2]。メスは比較的大型になるため、大型のケージが用意できない場合は一般家庭での飼育には向かない[2]。アクアリウムで飼育される。幼体は皮膚が弱いため注意が必要[3]。本種に限らないがイシガメ科の他種と種間雑種を形成する可能性があるため、他種との雑居飼育は薦められない[2]。
남생이는 거북목 돌거북과 남생이속의 민물 거북이다. 식성은 잡식성으로 수초, 미꾸라지, 붕어, 납자루, 다슬기, 갑각류 등 민물에서 사는 물고기를 먹으며, 늦봄이나 초여름에 모래나 부드러운 흙 속에 산란을 한다. 4월부터 11월까지 활동하다 겨울잠을 잔다.[2] 다 자란 성체의 등껍질은 20-25cm 정도이고 더러 30cm 이상의 큰 개체도 있다.[3]
중국 대륙, 타이완, 한반도, 일본 등지에 분포하고 있다. 한국은 제주도를 제외한 한반도 전역에 서식하고, 중국은 중국 동북부 및 산둥반도 지역에 서식하고 있다. 일본의 경우에는 최근의 연구결과로 본래 대마도에서만 서식하지만, 일본 본토의 개체들은 한반도에서 이입된 것으로 추정되고 있다고 한다.
남생이 개체군 위협 요소로는 서식지 파괴, 외래 생태교란종인 붉은귀거북과의 경쟁, 새끼 남생이를 잡아먹는 황소개구리 등을 꼽을 수 있다. 이 외에도 사람에 의한 포획을 꼽을 수 있는데, 남생이의 배갑이 한약재료로 쓰이면서 개체군이 많이 소멸되었다. 따라서 대한민국은 남생이를 천연기념물 453호 및 멸종위기 야생생물 Ⅱ급으로 지정하여 개체군 보호에 노력하고 있다. 현재 서울대공원 종보전연구실, 문화재청 국립문화재연구소, 국립생태원 멸종위기종복원센터 등에서 복원 연구 및 사업을 진행하고 있다.
남생이는 전래동화에도 등장할 정도로 사람들의 사랑을 받는 거북이다.
