Mindre nandu[2] (Rhea pennata) är en fågel i familjen nanduer inom ordningen nandufåglar.[3] Det råder inte konsensus kring denna arts taxonomi. Vissa auktoriteter behandlar både höglandspopulationen tarapacensis (inklusive garleppi) och låglandspopulationen pennata som en art medan andra delar upp dessa i två arter.[3][4]
Mindre nandu når stående en höjd av 90 till 100 centimeter och har större vingar än andra strutsliknande fåglar som gör att den kan springa särskilt bra.[5] Den kan nå en fart på 60 km/h[5] vilket möjliggör en effektiv flykt från predatorer. De skarpa klorna på tårna är effektiva vapen.
Nanduerna är endemiska för Sydamerika och familjen omfattar bara en ytterligare art nämligen nandu. Fossil från eocen, cirka 40 miljoner år gamla, indikerar att de är bland de äldsta fåglarna på kontinenten.[6] Tidigare behandlades taxonen i familjen nanduer som tillhörande de enda släktet Rhea. Senare forskning föreslår att familjen delas upp i det ytterligare släktet Pterocnemia som mindre nandu placeras i, men det råder inte konsensus kring detta.
Arten behandlades tidigare som monotypisk men delas idag ofta upp i tre underarter bestående av två ganska distinkta underartsgrupper där höglandspopulationerna tarapacensis och garleppi utgör en grupp och pennata den andra. 1990 föreslog Fjeldså & Krabbe att höglandspopulationerna bör behandlas som den egna arten bergsnandu (Rhea/Pterocnemia tarapacensis).[7] I sin gemensamma uppdaterade taxonomi från 2014 följer Birdlife International[8] och Handbook of the Birds of the World[9] detta förslag.
Taxonomi enligt Clements et al. 2012:[3]
(Behandlas ibland som den egna arten "bergsnandu", Rhea tarapacensis)
Den mindre nandun lever i områden med buskmarker i Patagoniens grässlätter och på Andernas platåer, igenom Argentina, Bolivia, Chile och Peru.[1]
Honorna lägger ofta äggen i närheten av boet snarare än i det och de flesta av äggen flyttas till boet av hanen som är den som ruvar. De ägg som lämnas utanför boet förruttnar och attraherar flugor vilka utgör föda åt hanen och ungarna.[5] Utanför häckningssäsongen är den mindre nandun rätt social. Den lever i grupper från 5 till 30 fåglar av båda könen och i olika åldrar.
Tidigare när IUCN och Birdlife International behandlade de båda taxonen tarapacensis och pennata som en art kategoriserades den som nära hotad (NT)[1] men i och med uppdelningen i två arter så tilldelades pennata hotkategorin livskraftig (LC) medan tarapacensis kategoriseras som nära hotad (NT).[10][4]
Lokalt är fågeln känd under ett antal namn som suri, choique, ñandú petiso, eller ñandú del norte.
Mindre nandu (Rhea pennata) är en fågel i familjen nanduer inom ordningen nandufåglar. Det råder inte konsensus kring denna arts taxonomi. Vissa auktoriteter behandlar både höglandspopulationen tarapacensis (inklusive garleppi) och låglandspopulationen pennata som en art medan andra delar upp dessa i två arter.
