Bombus argillaceus (Bombus argillaceus Scopoli) je vzácný druh čmeláka. V České republice náleží mezi zákonem chráněné druhy.
Patří do druhové skupiny pocket makers, tzn. že při stavbě díla jsou pod larvami budovány zvláštní voskové kapsičky. Dělnice do nich ukládají pyl a med. Larvy nejsou krmeny, ale samy takto nashromážděnou potravu odebírají.
Zbarvení: předohruď i zadohruď je zvýrazněna širokou žlutou páskou, uprostřed je páska černá. Zadeček matky je celý černý.[1] Dělnice mají první článek zadečku žlutý konec bílý. Samci mají světlou hlavu. Tento čmelák patří k větším druhům. Matka dorůstá do velikosti 24 mm až 28 mm.
Za letu vydává hluboký tón.
Létá v době květu hluchavek. Hnízdí v opuštěných brlozích syslů.
Z území Česka pravděpodobně vymizel. Nejbližší výskyt je hlášen z jižního Slovenska.
Reference
Bombus argillaceus (Bombus argillaceus Scopoli) je vzácný druh čmeláka. V České republice náleží mezi zákonem chráněné druhy.
Patří do druhové skupiny pocket makers, tzn. že při stavbě díla jsou pod larvami budovány zvláštní voskové kapsičky. Dělnice do nich ukládají pyl a med. Larvy nejsou krmeny, ale samy takto nashromážděnou potravu odebírají.
Zbarvení: předohruď i zadohruď je zvýrazněna širokou žlutou páskou, uprostřed je páska černá. Zadeček matky je celý černý. Dělnice mají první článek zadečku žlutý konec bílý. Samci mají světlou hlavu. Tento čmelák patří k větším druhům. Matka dorůstá do velikosti 24 mm až 28 mm.
Za letu vydává hluboký tón.
Létá v době květu hluchavek. Hnízdí v opuštěných brlozích syslů.
Z území Česka pravděpodobně vymizel. Nejbližší výskyt je hlášen z jižního Slovenska.
Die Tonerdhummel (Bombus argillaceus) ist eine Art aus der Gattung der Hummeln (Bombus). Ihren deutschen Namen gab ihr Eberhard von Hagen.
Die Tonerdhummel ist in Mitteleuropa (Österreich, Schweiz, Süddeutschland) nur an sogenannten Wärmeinseln verbreitet, d. h. an Orten mit sehr vielen Sonnenstunden. Dort bewohnt sie sowohl das Flachland als auch Gebirge bis 1300 m Höhe. Als Nistplätze dienen große unterirdische Mäusenester (besonders der Schermaus), in denen die Königin ab Ende April ein Volk gründet. Die Volkgröße variiert zwischen 100 und 500 Individuen. Die ersten Arbeiterinnen fliegen ab Mitte Mai, Jungköniginnen und Drohnen ab Mitte August. Anfang Oktober stirbt das Volk endgültig ab. Die Tonerdhummel gehört zu den Pocketmakern.
Die Tonerdhummel hat zwei leuchtend gelbe Querbinden auf dem Thorax. Das Abdomen der Königin ist vollkommen schwarz, bei Arbeiterinnen und Drohnen hingegen ist 1. Tergit gelb, das 5. und 6. weiß. Somit kann es zu Verwechslungen mit der Gartenhummel oder anderen Erdhummeln kommen.
Tonerhummelköniginnen erreichen eine Größe von 24 bis 28 mm, Arbeiterinnen werden 8–19 mm und Drohnen 12–17 mm groß. Sie alle haben einen sehr langen Kopf und einen langen Rüssel. Die Flügel sind dunkler als bei anderen Hummeln.
Aufgrund ihrer Größe ist die Tonerdhummel wohl die größte Hummel Deutschlands, da die Königinnen der Dunklen Erdhummel und Feldhummel nur eine Größe von max. 24 mm erreicht.
Wie alle Hummeln ernährt sich die Tonerdhummel von Nektar und ihre Larven von Pollen. Zu ihren Haupttrachtpflanzen zählen unter anderem: Klee, Schwarznesseln, Beinwell und Leinkraut.
Die Tonerdhummel wird in der Rote Liste gefährdeter Arten des Bundesamtes für Naturschutz (BfN) unter Kategorie 2 geführt und gilt damit als stark gefährdet.
Die Tonerdhummel (Bombus argillaceus) ist eine Art aus der Gattung der Hummeln (Bombus). Ihren deutschen Namen gab ihr Eberhard von Hagen.
Bombus argillaceus is a bumblebee species of the subgenus Megabombus, distributed from south and south-eastern Europe to western Asia.[2]
A large bumblebee, the queen has a body length of 24 to 28 mm (0.94 to 1.10 in) with a long proboscis, a very oblong head[3] and dark wings. The males and workers are considerably smaller than the queen. The thorax is yellow with a broad, median, black band. The abdomen of the queen is completely black, while the males and workers have the first tergite (abdominal segment) and the centre of the second yellow, the middle part black and the tail white, except the last tergite, which is black.[4]
In Turkey, it lives in the mountains, usually at heights between 900 and 1,870 m (2,950 and 6,140 ft) above sea level. It has, however, been found as high as 2,855 m (9,367 ft).[4]
Its major food sources are flowering plants from the Boraginaceae (forget-me-not family), Asteraceae (aster family), Lamiaceae (mint family), and Fabaceae (pea family).[4]
B. argillaceus is found from the eastern Mediterranean to the Alps in France, Italy, Switzerland, and Austria, over Hungary north to Cluj in Romania. In the east, it reaches eastern Kazakhstan, and in the south and south-east the Balkans, Greece,[5] Cyprus, Turkey, the Caucasus, and northern Iran.[2]
Bombus argillaceus is a bumblebee species of the subgenus Megabombus, distributed from south and south-eastern Europe to western Asia.
Bombus argillaceus es una especie de abejorros del subgénero Megabombus, que se distribuye desde el sur y el sudeste de Europa hasta el oeste de Asia. [2]
Es un abejorro grande; la reina tiene una longitud de 24 a 28 mm con una probóscide larga, una cabeza muy oblonga[3]y alas negras. Los machos y las obreras son considerablemente más pequeños que la reina. El tórax es amarillo con una banda ancha, mediana y negra. El abdomen de la reina es completamente negro, mientras que los machos y las obreras tienen la primera tergita (segmento abdominal) y el centro de la segunda amarilla, la parte media negra y la cola blanca, excepto la última tergita, que es negra.[4]
En Turquía, vive en las montañas, generalmente a alturas entre 900 y 1.870 m (2.950 y 6.140 pies) sobre el nivel del mar. Sin embargo, se ha encontrado a una altura de hasta 2.855 m (9.367 pies).[4]
Sus principales fuentes de alimento son las plantas con flores de la familia Boraginaceae (familia de los nomeolvides), Asteraceae (familia de las asteráceas), Lamiaceae (familia de la menta) y Fabaceae (familia de los guisantes).[4]
B. argillaceus se encuentra desde el Mediterráneo oriental hasta los Alpes en Francia, Italia, Suiza y Austria, pasando por Hungría hasta llegar a Cluj en Rumania. En el este, alcanza el este de Kazajistán, y en el sur y sudeste de los Balcanes, Grecia,[5] Chipre, Turquía, el Cáucaso y el norte de Irán.[2]
Bombus argillaceus es una especie de abejorros del subgénero Megabombus, que se distribuye desde el sur y el sudeste de Europa hasta el oeste de Asia.
Bombus argillaceus is een vliesvleugelig insect uit de familie bijen en hommels (Apidae). De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1763 door Scopoli.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesBombus argillaceus (saknar svenskt namn) är en insekt i släktet humlor (Bombus).
Humlan förekommer från alpdalarna i södra Frankrike, schweiziska Rhòne och Slovakien söderöver till Medelhavskusten, dock med undvikande av Iberiska halvön och södra Italien. Österut finns den över större delen av Österrike, hela Ungern, södra Rumänien, Moldavien, Ryssland (upp till Kursk och Volgograd) till östra Kazakstan. I sydöst finns den i hela Balkan över Kreta, Cypern, Turkiet, Kaukasus och Transkaukasus till norra Iran.[3] Ett par fynd har även gjorts i USA.[4]
En stor, långtungad humla med mycket långsträckt huvud; drottningen är 24–28 millimeter lång, arbetarna och hanarna betydligt mindre.[5] Vingarna är mörka men genomskinliga, och pälsen är slät. Mellankroppen har en bred gul krage, och ett likaledes brett, gult band över bakre delen. Bakkroppen är helt svart hos drottningen; arbetare och hanar har ett gult band på det främsta segmentet och mitten av det andra samt en vit bakkroppsspets.[6]
En solälskande art som förekommer på varma och torra marker. Humlan har ett av de största bona bland europeiska arter; det innehåller mellan 100 och 600 individer, i de sydliga delarna av utbredningsområdet ibland ännu fler. Boet anläggs underjordiskt, ofta i övergivna musbon. Arten har Bombus maxillosus som boparasit.[5]
I Turkiet kan den gå upp till 2 500 m höjd, även om den oftast håller sig kring 900 och 1 870 m.[6]
Arten är genetiskt mycket lik fälthumla (Bombus ruderatus), som den endast skiljer sig från genom drottningarnas färgmönster, och hybrider förekommer mellan de två arterna.[7] Utseendemässigt påminner arbetare och hanar om trädgårdshumla (Bombus hortorum) med undantag för de mörka vingarna och den släta pälsen.[6]
Näringsväxter är bland andra kransblommiga växter som dån, hjärtstilla och bosyska, ärtväxter som klövrar, åkerböna och vickrar, vallört och sporrar.[5]
Тіло чорне, крила темні. Верхні краї бічних вічок знаходяться на рівні або вище верхнього краю складних очей. Передня та задня частини мезосоми опушені жовтими волосками. Ширина перев'язки із чорних волосків між крилами небагато менша за ширину перев'язки з жовтих волосків на передній частині мезосоми. Метасома вкрита чорними волосками. Довжина тіла самок — 20-23 мм, самців — 14-15 мм.
У Туреччині, він живе в горах, як правило, на висотах між 900—1,870 метрів, загалом же був знайдений до висоти 2855 метрів. Основними джерелами живлення є нектар та пилок квітучих рослин від Boraginaceae, Asteraceae, Lamiaceae, Fabaceae. Соціальний вид. Самиці запліднюються самцями восени, після чого йдуть на зимівлю, а навесні кожна молода матка самостійно будує гніздо на поверхні землі або в норах мишоподібних гризунів. Робочі особини цього виду не роблять окремих запасів пилку в гнізді, личинки харчуються через так звані кишені, які наповнюються свіжепринесеним пилком. За сезон розвивається одне покоління, що складається з декількох виводків. В одному гнізді вирощується 50-100 робочих особин та приблизно така ж кількість репродуктивних особин — самців та майбутніх маток. Літає з квітня до жовтня.
Джміль глинистий — важливий запилювач багатьох квіткових рослин, у тому числі сільськогосподарських, таких як плодово-ягідні, баштанні культури.
Основними факторами, що призводять до зниження чисельності, є значне скорочення місць, придатних для гніздування та збору корму, знищення гнізд цього виду під час оранки полів, лук або скошування рослин та загибель дорослих особин при обробках полів пестицидами. Чисельність також сильно скоротилася в результаті оранки вторинних біоценозів.
Охороняється в заповідниках степової та лісостепових зон. Необхідно створити заказники і нові заповідники в інших місцях мешкання виду.
Bombus argillaceus là một loài Hymenoptera trong họ Apidae. Loài này được Scopoli mô tả khoa học năm 1763.[2]
Bombus argillaceus là một loài Hymenoptera trong họ Apidae. Loài này được Scopoli mô tả khoa học năm 1763.
Bombus argillaceus (Scopoli, 1763)
Шмель глинистый[1] (лат. Bombus argillaceus) — редкий вид шмелей, занесённый в Красную книгу Чеченской Республики[1], Смоленской области[2], Севастополя[3], Крыма и Украины[4].
Европейская часть России, Закавказье, Туркмения, страны Средиземноморья[1][5].
Светлые волоски на передней части спинки и на щитике, черные или темно-коричневые волоски на лбу выше основания усиков, черные волоски в задней части 2-го тергита брюшка. Гнездятся у поверхности почвы, используют мох и сухую траву для строительства гнёзд. Посещают растения семейства бобовых (Fabaceae) и лютиковых (Ranunculaceae)[1][5].
Шмель глинистый (лат. Bombus argillaceus) — редкий вид шмелей, занесённый в Красную книгу Чеченской Республики, Смоленской области, Севастополя, Крыма и Украины.