dcsimg

Associations ( Inglês )

fornecido por BioImages, the virtual fieldguide, UK
Foodplant / miner
larva of Euleia heraclei mines live leaf of Peucedanum ostruthium

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
BioImages
projeto
BioImages

Comprehensive Description ( Inglês )

fornecido por North American Flora
Imperatoria ostruthium L,. Sp. PI. 259. 1753
Selinum Imperatoria Crantz, Stirp. Austr. 3: 42. 1767.
Selinum Ostruthium Wallr. Annus Bot. 41. 1815.
Peucedanum Ostruthium Koch, Nova Acta Acad. Leop. -Carol. 12: 95. 1825.
Peucedanum Imperatoria Endl. Med. Pfl. 395. 1842.
Stout, glabrous to puberulent, 3-15 dm. high; basal leaves deltoid in general outline, excluding the petioles 1.5-3 dm. long, ternate, the leaflets petiolulate, lanceolate to orbicular, 5-30 cm. long, 4-35 cm. broad, usually 3-parted and sharply serrate and incised; petioles 3-6 dm. long; cauline leaves reduced, with dilated sheaths; peduncles 1-2 dm. long; involucre wanting, or of 1 or 2 lanceolate bracts; involucel of a few filiform, setaceous, deciduous bractlets, 2—8 mm. long; rays numerous, unequal, 2-4.5 cm. long; pedicels numerous, 3-10 mm.; fruit 4—5 mm. long.
Type locality: "Ad radices Alpium Helvetiae, Austriae," collector unknown.
Distribution: Central Europe; adventive in Newfoundland, New York, Pennsylvania, and Michigan.
licença
cc-by-nc-sa-3.0
citação bibliográfica
Albert Charles Smith, Mildred Esther Mathias, Lincoln Constance, Harold William Rickett. 1944-1945. UMBELLALES and CORNALES. North American flora. vol 28B. New York Botanical Garden, New York, NY
original
visite a fonte
site do parceiro
North American Flora

Peucedanum ostruthium ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST
 src=
Peucedanum ostruthium
 src=
Vista de la planta

Peucedanum ostruthium o imperatoria W.D.J.Koch ye una especie fanerógama perteneciente a la familia Apiaceae. Ye nativa d'Europa central onde crez en praos húmedos de monte.

Carauterístiques

Ye una bella planta yerbácea perenne colos tarmos finamente estriaos, acanalaos y gruesos. Algama los 40-100 cm d'altor. Les fueyes de color verde escuru son peciolaes, les inferiores estremar en trés foliolos ovales y dentaos y estos estrémense n'otros trés. Les flores arrexuntar n'umbeles terminales con numberosos rayos, son de color blancu o rosáu. El frutu ye un aqueniu con dos ales estreches.

Principios activos

Propiedaes

  • Ye dixestiva y carminativa asemeyada a l'anxélica. Encamentada pa les flatulencias.
  • Usáu como estimulante respiratoriu en casu d'asma y bronquitis.

Taxonomía

Peucedanum ostruthium describióse por Wilhelm Daniel Joseph Koch y espublizóse en Novorum Actorum Academiae Caesareae Leopoldinae-Carolinae Naturae Curiosorum 12(1): 95. 1824.[1]

Sinonimia
  • Imperatoria ostruthium L. [2]
  • Angelica ostruthium (L.) Lag.
  • Imperatoria aromatica Salisb.
  • Imperatoria major Lam.
  • Ostruthium officinale Link
  • Peucedanum ostruthium (L.) W.D.J. Koch
  • Selinum imperatoria Crantz
  • Selinum ostruthium (L.) Wallr.[3]

Nome común

  • Castellanu: imperatoria, imperatoria romana, imperatorio, imperial de Roncesvalles.[3]

Ver tamién

Referencies

  1. «Peucedanum ostruthium». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultáu'l 5 d'ochobre de 2012.
  2. Peucedanum ostruthium en PlantList
  3. 3,0 3,1 «Peucedanum ostruthium». Real Xardín Botánicu: Proyeutu Anthos. Consultáu'l 5 d'ochobre de 2012.

Bibliografía

  1. Gleason, H. A. & A. J. Cronquist. 1991. Man. Vasc. Pl. N.Y. O.S. (ed. 2) i–910. New York Botanical Garden, Bronx.

Enllaces esternos

Cymbidium Clarisse Austin 'Best Pink' Flowers 2000px.JPG Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Botánica, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Peucedanum ostruthium: Brief Summary ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST
Peucedanum ostruthium  src= Peucedanum ostruthium  src= Vista de la planta

Peucedanum ostruthium o imperatoria W.D.J.Koch ye una especie fanerógama perteneciente a la familia Apiaceae. Ye nativa d'Europa central onde crez en praos húmedos de monte.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Ffenigl-y-moch gwridog ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Planhigyn blodeuol ydy Ffenigl-y-moch gwridog sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Apiaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Peucedanum ostruthium a'r enw Saesneg yw Masterwort. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Llysiau'r Ddannoedd, Dyfrforonen Sypflodeuog, Llysiau'r Ddannodd, Pelydr Gau Ysbaen, Poerlys, Poethwraidd a Sinsir y Gors. Mae'n frodorol o ganol a de Ewrop.

Fe'i defnyddir i roi blas ar wirod. Defnyddiwyd ei ddail a'i wreiddiau yn y gorffennol fel medygyniaethau naturiol i anhwylderau yn y croen, y treuliad, chwysu, ffliw ac anwyd.[1]

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Sylvia Vogl, Paolo Picker, Judit Mihaly-Bison, Nanang Fakhrudin, Atanas G. Atanasov, Elke H. Heiss, Christoph Wawrosch, Gottfried Reznicek, Verena M. Dirsch, Johannes Saukel & Brigitte Koppa (2013). "Ethnopharmacological in vitro studies on Austria's folk medicine - an unexplored lore in vitro anti-inflammatory activities of 71 Austrian traditional herbal drugs". Journal of Ethnopharmacology 149 (3): 750–771. doi:10.1016/j.jep.2013.06.007. PMC 3791396. PMID 23770053. http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?tool=pmcentrez&artid=3791396.
Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Ffenigl-y-moch gwridog: Brief Summary ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Planhigyn blodeuol ydy Ffenigl-y-moch gwridog sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Apiaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Peucedanum ostruthium a'r enw Saesneg yw Masterwort. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Llysiau'r Ddannoedd, Dyfrforonen Sypflodeuog, Llysiau'r Ddannodd, Pelydr Gau Ysbaen, Poerlys, Poethwraidd a Sinsir y Gors. Mae'n frodorol o ganol a de Ewrop.

Fe'i defnyddir i roi blas ar wirod. Defnyddiwyd ei ddail a'i wreiddiau yn y gorffennol fel medygyniaethau naturiol i anhwylderau yn y croen, y treuliad, chwysu, ffliw ac anwyd.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Všedobr horský ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ
 src=
Suché plodenství všedobru horského

Všedobr horský (Imperatoria ostruthium) je vytrvalá silně po celeru páchnoucí bylina s většinou přímou, dutou lodyhou. Pokud je lodyha chudě větvená, tak pouze v horní části. Dorůstá výšky 0,3 až 1m. Spodní listy jsou řapíkaté, zpravidla dvakrát trojčetné, až 35 cm dlouhé, lístky trojsečné, po okraji pilovité. Horní lodyžní listy jsou přisedlé nafouklými pochvami. Květní okolíky mají až 50 okolíčků s drobnou bílou, někdy až narůžovělou korunou. Kvete od června do srpna. Plody velikosti maximálně 5 mm mají 3 vyniklá žebra s výraznými postranními křídly[1][2].

Synonyma

  • všedobr horní
  • Peucedanum ostruthium, Koch 1824
  • Selinum imperatoria, Crantz

Rozšíření

 src=
Všedobr horský

Vyskytuje se prakticky v celé Evropě. Velmi pravděpodobně je jeho výskyt hlavně druhotný spojený s umělou kultivací této léčivé rostliny. Původní by mohl být v horách středního Španělska v Pyrenejích a Alpách[2]. V českých zemích byl rozšířen, stejně jako například příbuzná čechřice vonná, pravděpodobně už při německé kolonizaci horských oblastí, kde místy zplaněl. Dnes tak roste především v pohraničních pohořích, zejména v Krušných horách, Krkonoších, Jizerských horách, Orlických horách, Beskydech, ale i ve Žďárských vrších.

Stanoviště a ekologie

Roste na vlhčích loukách, v příkopech cest, podél potoků, v křovinách i na rumištích v místech zaniklých horských domů a sídel. Rostlina je v ČR často svým rozšířením lokálně vázaná na původně německé osídlení horských poloh.

Význam

Oddenek, tzv. Mistrův kořen (všelék, ruka sv. Jana) se používá tradičně v humánní i veterinární medicíně v podobě mastí, zásypů, pilulek i lihových extraktů. Droga má ostrý, aromatický pach a palčivě nahořklou chuť. Ve středověku platil oddenek dokonce jako univerzální lék[3]. V minulosti se využíval též jako rostlina magická.

Literatura

  • Květena České republiky, díl 5 / V. Grulich, B. Slavík (Eds.). Vyd. 1. - Praha : Academia, 1997. - str. 418,419 - ISBN 80-200-0590-0

Reference

  1. http://botany.cz/cs/imperatoria-ostruthium/
  2. a b Květena České republiky, díl 5 / V. Grulich, B. Slavík (Eds.). Vyd. 1. - Praha : Academia, 1997. - str. 418,419 - ISBN 80-200-0590-0
  3. http://kvetiny.atlasrostlin.cz/vsedobr-horni


Externí odkazy

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Všedobr horský: Brief Summary ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ
 src= Suché plodenství všedobru horského

Všedobr horský (Imperatoria ostruthium) je vytrvalá silně po celeru páchnoucí bylina s většinou přímou, dutou lodyhou. Pokud je lodyha chudě větvená, tak pouze v horní části. Dorůstá výšky 0,3 až 1m. Spodní listy jsou řapíkaté, zpravidla dvakrát trojčetné, až 35 cm dlouhé, lístky trojsečné, po okraji pilovité. Horní lodyžní listy jsou přisedlé nafouklými pochvami. Květní okolíky mají až 50 okolíčků s drobnou bílou, někdy až narůžovělou korunou. Kvete od června do srpna. Plody velikosti maximálně 5 mm mají 3 vyniklá žebra s výraznými postranními křídly.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Meisterwurz ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Meisterwurz (Peucedanum ostruthium), auch Kaiserwurz und Ostruz genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Haarstrang (Peucedanum) innerhalb der Familie der Doldenblütler (Apiaceae). Sie ist vor allem im Alpenraum verbreitet und als Heilpflanze bekannt.

Beschreibung

 src=
Illustration
 src=
Habitus. Laubblätter und Blütenstände
 src=
Doppeldoldiger Blütenstand
 src=
Fruchtstand und Früchte

Vegetative Merkmale

Der Meisterwurz ist eine ausdauernde krautige Pflanze, die Wuchshöhen von 30 bis 100 Zentimetern erreicht. Meisterwurz strömt einen starken würzigen Geruch nach Möhren und Sellerie aus.

Der „Wurzelstock“ ist dick spindelförmig, braun und milchend. Er treibt unterirdische Ausläufer aus. Die Sprossachse steht aufrecht, ist stielrund und gerillt. Im Inneren ist sie röhrig-hohl und an der Außenseite kahl, außer unter den Dolden, wo sie rauflaumig behaart ist.

Die Laubblätter sind grasgrün und kahl oder an der Blattunterseite, besonders an den Blattrippen, borstig-flaumig behaart und am Rand borstig bewimpert. Das Laubblatt ist bis zu 30 Zentimeter lang und bis zu 34 Zentimeter breit. Die unteren, basalen Laubblätter sind häufig fast doppelt dreizählig. Die Abschnitte erster Ordnung sind gestielt und tief (fast bis zum Grund) dreiteilig. Die Lappen sind elliptisch bis lanzettlich, zugespitzt und zwischen 5 und 10 Zentimeter lang sowie 4 bis 7 Zentimeter breit. Der Spreitenrand ist ungleich doppelt gesägt mit derber Stachelspitze an den Zähnen. Die oberen Laubblätter sind in der Regel nur einfach drei-schnittig, auf großen, aufgeblasenen, fast häutigen Scheiden sitzend.

Generative Merkmale

Die Blütezeit reicht von Juni bis August. Die Blütenstände sind große, flache bis zu 50-strahlige Dolden. Die Strahlen sind dünn, kantig, ungleich lang und innerseits fein rauflaumig behaart. Die Döldchen sind reichblütig. Die Blütenstiele sind sehr dünn, fast glatt und deutlich länger als die Früchte. Hüllblätter fehlen oder sind zuweilen einblättrig vorhanden. Die wenigen Hüllchenblätter sind borstlich, krautig und fast glatt.

Die Blütezeit erstreckt sich von Juni/Juli bis August. Die Blüten sind zwittrig. Der Kelchsaum ist verwischt. Die Kronblätter sind weiß oder rötlich, etwa 1 bis 1,5 Millimeter lang und zwischen 0,75 und 1 Millimeter breit. Sie sind fast glatt, sehr schwach oder stumpf papillös, breit verkehrt-eiförmig und am Grunde leicht genagelt. Die Spitze ist ausgerandet und mit einem eingeschlagenen, spitzen Läppchen versehen. Der Fruchtknoten ist oberständig und kegelförmig gewölbt, der Griffel ist zwischen 1 und 1,5 Millimeter lang. Die Narbe ist kopfig.

Die Spaltfrucht, Doppelachäne genannt, ist weiß-gelblich mit bräunlicher Scheibe, fast kreisrund, zwischen 4 und 5 Millimeter lang und ebenso breit. Die Spitze ist etwas ausgerandet und stark zusammengedrückt. Die drei Rückenrippen der Teilfrüchte sind im Querschnitt dreikantig vorspringend, und stumpflich durch große Buchten voneinander getrennt. Die dünnen Randflügel sind sehr breit, fast so breit wie der Gehäusedurchmesser an der breitesten Stelle. Das Gewebe der Fruchtwand ist teilweise fein getüpfelt, aber parenchymatisch und kaum wesentlich verdickt.

Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 22.[1]

Ökologie

Die Meisterwurz ist ein sommergrüner Hemikryptophyt und eine Schaftpflanze. Ihr Rhizom riecht aromatisch. Vegetative Vermehrung erfolgt durch die unterirdischen Ausläufer.

Blütenökologisch handelt es sich um vormännliche „Nektar führende Scheibenblumen vom Heracleum-Typ“. Sie sind andromonözisch d. h. männliche und zwittrige Blüten kommen auf derselben Pflanze vor. Die Blüten werden reichlich von Insekten besucht, die die Blütenstände als „Sonnendeck“ nutzen. Bestäuber sind u. a. Männchen der Bremsen-Art Tabanus borealis.

Die Einzelfrüchte breiten sich aus als Segelflieger, daneben erfolgt Zufallsausbreitung durch Huftiere sowie Menschenausbreitung als Kulturrelikt und Kulturflüchter. Fruchtreife ist von September bis Oktober. Die Früchte sind Wintersteher.

Natürliche Feinde

Meisterwurz ist die einzige Futterpflanze für die Larven von Oreina gloriosa, einer Blattkäfer-Art.[2]

Giftigkeit

Die Pflanze wirkt durch Furocumarine photosensibilisierend.

Verbreitung

Die Meisterwurz kommt ursprünglich vor in Spanien, Andorra, Frankreich, Korsika, Italien, Deutschland, der Schweiz, Österreich, Liechtenstein, Slowenien, Kroatien, Polen, Ukraine und Rumänien.[3] In Großbritannien, Irland, Dänemark, Norwegen und Schweden und auch in Kanada und in den Vereinigten Staaten ist sie ein Neophyt.[3][4]

In Deutschland ist die Meisterwurz ursprünglich nur in den bayrischen Alpen in Höhenlagen zwischen 1450 und 2100 Meter heimisch. In den Allgäuer Alpen steigt sie bis zu einer Höhenlage von 2200 Metern auf.[5] Einzelne Vorkommen finden sich heute im Gesenke und den Mittelgebirgen. In ganz Österreich ist die Meisterwurz verbreitet. Bei den vereinzelten Vorkommen in Nordeuropa, einschließlich Island, Südeuropa und Osteuropa ist unklar, ob diese natürlich sind.

Meisterwurz ist auf Gebirgswiesen, steilen Hängen, Kar- und Hochstaudenfluren, auf feuchten Schutthalden, in Lawinenrunsen, auf Lägerfluren (wo Vieh lagert), im Grün-Erlengebüsch und Krummholz, auf Rutschstellen in Wäldern, am Fuß von Felsen und an Bachufern innerhalb der Alpen und Voralpen nicht selten. Sie bevorzugt Kalk- und Urgestein in Höhenlagen zwischen 1400 und 2700 Meter. In den Mittelgebirgen und im Flachland ist die Meisterwurz selten und zumeist aus ehemaligen Kulturen verwildert. Meisterwurz ist in Mitteleuropa eine Adenostylion alliariae-Verbandscharakterart, eine Art der Hochstaudenfluren.[1] Sie kommt aber auch in Gesellschaften der Verbände Rumicion alpini oder Aegopodion vor.[1]

Die ökologischen Zeigerwerte nach Landolt & al. 2010 sind in der Schweiz: Feuchtezahl F = 3 (mäßig feucht), Lichtzahl L = 3 (halbschattig), Reaktionszahl R = 3 (schwach sauer bis neutral), Temperaturzahl T = 2 (subalpin), Nährstoffzahl N = 4 (nährstoffreich), Kontinentalitätszahl K = 3 (subozeanisch bis subkontinental).[6]

Systematik

Die Erstveröffentlichung erfolgte 1753 unter dem Namen (Basionym) Imperatoria ostruthium durch Carl von Linné. Die Neukombination zu Peucedanum ostruthium (L.) W.D.J.Koch wurde 1824 durch Wilhelm Daniel Joseph Koch in Novorum Actorum Academiae Caesareae Leopoldinae-Carolinae Naturae Curiosorum, 12, 1, S. 95.veröffentlicht. Weitere Synonyme für Peucedanum ostruthium (L.) W.D.J.Koch sind Imperatoria major Gray, Ostruthium officinale Link, Angelica ostruthium (L.) Lag. und Selinum ostruthium (L.) Wallr.[7]

Von Peucedanum ostruthium gibt es drei Varietäten:

  • Peucedanum ostruthium var. angustifolium (Bell.) Alef.
  • Peucedanum ostruthium (L.) W.D.J.Koch var. ostruthium
  • Peucedanum ostruthium var. vulgare Alef.

Nutzen

 src=
Japanisches Kräuterbuch aus dem 17. Jahrhundert

Meisterwurz wird traditionell als Heilpflanze verwendet – war in der Antike aber offenbar unbekannt. Hildegard von Bingen kannte zwar eine Heilpflanze, die sie Astrencia[8] nennt, dabei könnte es sich aber ebenso gut um die Große Sterndolde (Astrantia major) handeln. Im 16. Jahrhundert zumindest wurde die Meisterwurz Astrenz genannt, wohingegen die Große Sterndolde Schwartz Astrenz genannt wurde. Mit „Astränze“, „Astrantia“, „Stränze“, „Strenze“ und „Strenzel“ wurden Alfred Helfenstein[9] folgend aber auch andere Pflanzen wie Sanikel, Bibernellen, Fünffingerkraut und Bergpetersilie bezeichnet.

Klar ist, dass Conrad Gessner 1560 den Anbau des Meisterwurzes empfiehlt, und sich die Meisterwurz bis in das 19. Jahrhundert vielfach in Gärten findet.

Der „Wurzelstock“ enthält zwischen 0,18 und 0,78 % (in Extremfällen bis 1,4 %) Ätherische Öle, der größte Teil davon (etwa 35,2 %) ist Sabinen.[10] Weitere Bestandteile sind 1,3 % Oxypeucedanin (C13H12O2), 0,5 % Ostruthin (C18H20O8), 0,3 % Ostruthol (C24H24O8) und 0,1 % Osthol (C12H18O2). Für das isolierte Kumarin Ostruthin konnten 2003 in Laborexperimenten (in vitro) hemmende Eigenschaften gegenüber verschiedenen Mykobakterien beobachtet werden.[11]

Aus den Wurzeln wurden Pillen, Pulver, Dekokte, Aufgüsse oder Salben gefertigt, die als Universalmittel bei Bronchialkatarrh, Asthma, Delirium tremens, Epilepsie, ansteckenden Krankheiten, Dermatophytosen, zur Wundbehandlung, bei Magenbeschwerden, als Gegengift, bei Wassersucht oder Zahnschmerz verwendet wurden. Meisterwurz war auch Bestandteil des Spiritus carminativus Sylvii. Auch im Orvietan war sie enthalten, einem aus vierundfünfzig verschiedenen Kräutern zusammengesetzten Allheilmittel.[12] Aus ihr wird besonders in Gebirgsgegenden Schnaps und auch Kräuterkäse hergestellt.[12] In Tirol wurde zur Weihnachtszeit die Stube mit der „Wurzel“ ausgeräuchert. Die „Wurzel“ diente zum ‚Vertreiben von Hexen‘.

Literatur

  • Gustav Hegi: Peucedanum ostruthium. In: Illustrierte Flora von Mitteleuropa. 5, 2. Teil. J. F. Lehmanns Verlag, München 1926, S. 1396–1401.
  • Ruprecht Düll, Herfried Kutzelnigg: Taschenlexikon der Pflanzen Deutschlands und angrenzender Länder. Die häufigsten mitteleuropäischen Arten im Portrait. 7., korrigierte und erweiterte Auflage. Quelle & Meyer, Wiebelsheim 2011, ISBN 978-3-494-01424-1.
  • Orientierende Untersuchungen zur Inkulturnahme von Meisterwurz (Peucedanum ostruthium)/Preliminary investigations on the introduction of masterwort (Peucedanum ostruthium) (L.)W. Koch. EM. Walle, Journal of Medicinal & Spice Plants, 2, 2010, S. 86–94.

Einzelnachweise

  1. a b c Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe und Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2001, ISBN 3-8001-3131-5, S. 720–721.
  2. Susanne Dobler, Patrick Mardulyn, Jacques M. Pasteels, Martine Rowell-Rahier: Host-Plant Switches and the Evolution of Chemical Defense and Life History in the Leaf Beetle Genus Oreina. In: Evolution. Band 50, Nr. 6, Dezember 1996, S. 2373–2386, JSTOR:2410706.
  3. a b R. Hand (2011): Apiaceae: Datenblatt Peucedanum In: Euro+Med Plantbase - the information resource for Euro-Mediterranean plant diversity.
  4. Peucedanum im Germplasm Resources Information Network (GRIN), USDA, ARS, National Genetic Resources Program. National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland. Abgerufen am 23. Mai 2018.
  5. Erhard Dörr, Wolfgang Lippert: Flora des Allgäus und seiner Umgebung. Band 2, IHW, Eching 2004, ISBN 3-930167-61-1, S. 282.
  6. Peucedanum ostruthium (L.) W. D. J. Koch In: Info Flora, dem nationalen Daten- und Informationszentrum der Schweizer Flora. Abgerufen am 28. März 2021.
  7. Datenblatt Peucedanum ostruthium bei POWO = Plants of the World Online von Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew: Kew Science.
  8. Vgl. auch Ute Obhof: Rezeptionszeugnisse des „Gart der Gesundheit“ von Johann Wonnecke in der Martinus-Bibliothek in Mainz – ein wegweisender Druck von Peter Schöffer. In: Medizinhistorische Mitteilungen. Zeitschrift für Wissenschaftsgeschichte und Fachprosaforschung. Band 36/37, 2017/2018, S. 25–38, hier: S. 33 (Astrens „maister wurcz“).
  9. Alfred Helfenstein: Das Namengut des Pilatusgebietes. Keller, Luzern 1982, ISBN 3-85766-004-X, S. 43.
  10. Wojciech Cisowskia, Urszula Sawickaa, Marek Mardarowicz, Monika Asztemborska, Maria Łuczkiewicz: Essential Oil from Herb and Rhizome of Peucedanum ostruthium (L. Koch.) ex DC.. In: Zeitschrift für Naturforschung C. 56, 2001, S. 930–932 (PDF, freier Volltext).
  11. Andreas Schinkovitz, Simon Gibbons, Michael Stavri, Michael J. Cocksedge, Franz Bucar: Ostruthin: An Antimycobacterial Coumarin from the Roots of Peucedanum ostruthium. In: Planta Med. Band 69, Nr. 4, 2003, S. 369–371, doi:10.1055/s-2003-38876.
  12. a b Meisterwurz bei Pflanzenfreunde.com.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Meisterwurz: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Meisterwurz (Peucedanum ostruthium), auch Kaiserwurz und Ostruz genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Haarstrang (Peucedanum) innerhalb der Familie der Doldenblütler (Apiaceae). Sie ist vor allem im Alpenraum verbreitet und als Heilpflanze bekannt.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Peucedanum ostruthium ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Peucedanum ostruthium - MHNT

Peucedanum ostruthium or Imperatoria ostruthium, masterwort,[2] is a species of flowering plant in the family Apiaceae. It is native to the mountains of Central and Southern Europe, but has been widely introduced outside its native range.

Distribution

Masterwort is native to the mountains of Central and Southern Europe, including the Carpathians, Alps, northern Apennines, Massif Central and isolated occurrences in the Iberian Peninsula.[3] It has, however, been widely introduced and cultivated and its native range is therefore not entirely clear.[1]

Use

Masterwort is used as a flavouring for various liqueurs and bitters. Its roots and leaves have been used in the traditional Austrian medicine internally (as tea, liqueurs and wine) and externally (as fumigation, tincture or incense) for treatment of disorders of the gastrointestinal tract, skin, respiratory tract, cardiovascular system, infections, fever, flu and colds.[4]

Chemical constituents

The plant is a source of coumarins, including oxypeucedanin, ostruthol, imperatorin, osthole, isoimperatorin and ostruthin.[5]

References

  1. ^ a b A. Guillén & M. Laínz (2003). S. Castroviejo (ed.). Araliaceae–Umbelliferae (PDF). Flora Iberica. Vol. 10. Consejo Superior de Investigaciones Científicas. pp. 346–361. ISBN 8400081501.
  2. ^ BSBI List 2007 (xls). Botanical Society of Britain and Ireland. Archived from the original (xls) on 2015-06-26. Retrieved 2014-10-17.
  3. ^ "Mästerrot, Peucedanum ostruthium (L.) Koch". Den virtuella floran. Naturhistoriska Riksmuseet. March 7, 2012. Retrieved November 6, 2013.
  4. ^ Sylvia Vogl; Paolo Picker; Judit Mihaly-Bison; Nanang Fakhrudin; Atanas G. Atanasov; Elke H. Heiss; Christoph Wawrosch; Gottfried Reznicek; Verena M. Dirsch; Johannes Saukel; Brigitte Koppa (2013). "Ethnopharmacological in vitro studies on Austria's folk medicine - an unexplored lore in vitro anti-inflammatory activities of 71 Austrian traditional herbal drugs". Journal of Ethnopharmacology. 149 (3): 750–771. doi:10.1016/j.jep.2013.06.007. PMC 3791396. PMID 23770053.
  5. ^ Helge Joa; Sylvia Vogl; Atanas G. Atanasov; Martin Zehl; Thomas Nakel; Nanang Fakhrudin; Elke H. Heiss; Paolo Picker; Ernst Urban; Christoph Wawrosch; Johannes Saukel; Gottfried Reznicek; Brigitte Kopp; Verena M. Dirsch (2011). "Identification of ostruthin from Peucedanum ostruthium rhizomes as an inhibitor of vascular smooth muscle cell proliferation". Journal of Natural Products. 74 (6): 1513–1516. doi:10.1021/np200072a. PMC 3122331. PMID 21627108.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Peucedanum ostruthium: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN
Peucedanum ostruthium - MHNT

Peucedanum ostruthium or Imperatoria ostruthium, masterwort, is a species of flowering plant in the family Apiaceae. It is native to the mountains of Central and Southern Europe, but has been widely introduced outside its native range.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Pufa peŭcedano ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

La pufa peŭcedanomajstroradiko (Peucedanum ostruthium, sin. Imperatoria ostruthium) estas planto el la genro de la peŭcedano (Peucedanum) ene de la familio de Apiacoj (Apiaceae).

La specio antaŭ ĉio troviĝas en la Alporegiono kaj estas konata kiel kuracplanto.

Ĝi ankaŭ estas uzata kiel gustigilo por diversaj likvoroj kaj biteroj.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Peucedanum ostruthium ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES
 src=
Peucedanum ostruthium
 src=
Vista de la planta

Peucedanum ostruthium o Imperatoria ostruthium W.D.J.Koch es una especie fanerógama perteneciente a la familia Apiaceae. Es nativa de Europa central donde crece en prados húmedos de montaña.

Características

Es una bella planta herbácea perenne con los tallos finamente estriados, acanalados y gruesos. Alcanza los 40-100 cm de altura. Las hojas de color verde oscuro son pecioladas, las inferiores se dividen en tres foliolos ovales y dentados y estos se dividen en otros tres. Las flores se agrupan en umbelas terminales con numerosos rayos, son de color blanco o rosado. El fruto es un aquenio con dos alas estrechas.

Principios activos

Propiedades

  • Es digestiva y carminativa semejante a la angélica. Recomendada para las flatulencias.
  • Usado como estimulante respiratorio en caso de asma y bronquitis.

Taxonomía

Peucedanum ostruthium fue descrita por Wilhelm Daniel Joseph Koch y publicado en Novorum Actorum Academiae Caesareae Leopoldinae-Carolinae Naturae Curiosorum 12(1): 95. 1824.[1]

Sinonimia
  • Imperatoria ostruthium L.[2]
  • Angelica ostruthium (L.) Lag.
  • Imperatoria aromatica Salisb.
  • Imperatoria major Lam.
  • Ostruthium officinale Link
  • Peucedanum ostruthium (L.) W.D.J. Koch
  • Selinum imperatoria Crantz
  • Selinum ostruthium (L.) Wallr.[3]

Nombres comunes

  • Castellano: imperatoria, imperatoria romana, imperatorio, imperial de Roncesvalles.[3]

Referencias

  1. «Peucedanum ostruthium». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultado el 5 de octubre de 2012.
  2. Peucedanum ostruthium en PlantList
  3. a b «Peucedanum ostruthium». Real Jardín Botánico: Proyecto Anthos. Consultado el 5 de octubre de 2012.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Peucedanum ostruthium: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES
 src= Peucedanum ostruthium  src= Vista de la planta

Peucedanum ostruthium o Imperatoria ostruthium W.D.J.Koch es una especie fanerógama perteneciente a la familia Apiaceae. Es nativa de Europa central donde crece en prados húmedos de montaña.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Impératoire ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Peucedanum ostruthium

 src=
Peucedanum ostruthium - Muséum de Toulouse.

Le Benjoin ou l’Impératoire (Peucedanum ostruthium) est une espèce de plantes de la famille des Apiaceae (Ombellifères).

Elle est aussi appelée peucédan impératoire, benjoin français, ostruche, autruche, maître des maléfices ou eau fraîche[1].

Habitat

 src=
Impératoire-benjoin dans les monts Dore (Massif central).

L'impératoire est une plante d'altitude qui croît entre 1 400 m et 2 800 m dans les montagnes du centre et du sud de l'Europe, dans les prairies, les rocailles et au bord des ruisseaux[2]. En France, elle pousse dans tous les massifs, sauf le Jura.

Utilisations

  • L'impératoire possède diverses propriétés : homéopathiques, vétérinaires (on en faisait autrefois des tisanes destinées à mettre les vaches en chaleur)[3], gynécologiques (décontracturantes)[4].
  • Au XVIIe siècle, l'impératoire, alors au sommet de sa réputation, entrait dans la composition d'une des drogues les plus en vogue en Europe, l'orviétan.
  • L'impératoire a aussi un usage aromatique pour les boissons et les fromages, alimentaire (racine, feuilles), condimentaire[4].
  • On extrait de la plante une huile essentielle nommée « huile de benjoin français »[4].
  • L'infusion d'impératoire est apéritive.

Synonymes

  • Imperatoria ostruthium L.
  • Imperatoria major Gray

Notes et références

  1. « Impératoire, plantes des montagnes, plantes des Alpes, peucedanum ostruthium, impératoire stimulante », sur Compléments alimentaires, 2 mai 2012 (consulté le 21 juin 2016)
  2. Anthony Huxley, fleurs de montagne, Nathan, 1973
  3. Françoise Nicollier et Grégoire Nicollier, « Les plantes dans la vie quotidienne à Bagnes : noms patois et utilisations domestiques », Bulletin de la Murithienne, no 102,‎ 1984, p. 149 (ISSN , OCLC , lire en ligne).
  4. a b et c REDURON J.P. 2007. - Ombellifères de France Tome 3. Bulletin de la Société Botanique du Centre-Ouest, Nouvelle série - Numéro spécial 28 - 2007, 1726 p.

Voir aussi

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Impératoire: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Peucedanum ostruthium

 src= Peucedanum ostruthium - Muséum de Toulouse.

Le Benjoin ou l’Impératoire (Peucedanum ostruthium) est une espèce de plantes de la famille des Apiaceae (Ombellifères).

Elle est aussi appelée peucédan impératoire, benjoin français, ostruche, autruche, maître des maléfices ou eau fraîche.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Peucedanum ostruthium ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT
 src=
Peucedanum ostruthium

L'imperatoria (Peucedanum ostruthium (L.) W.D.J.Koch, 1824) è una pianta erbacea, perenne, appartenente alla famiglia delle Apiaceae, originaria dell'Europa centrale e meridionale.

Distribuzione e habitat

Si trova nei prati e nei boschi freschi montani, sulle Alpi o sugli Appennini, raramente cresce più in basso.

Descrizione

Pianta vivace, glabra a radice tuberosa, con fusto eretto 40–80 cm, fistoloso, striato, cilindrico, scarsamente ramoso sulla parte superiore, con rami alterni ed i più alti opposti.
Le foglie sono di colore verde acceso sulla pagina superiore e di verde pallido sulla pagina inferiore, un po' ruvide sulle nervature, le inferiori lungamente picciolate, tripennate composte, a foglioline ovali o oblunghe, picciolate, spesso lobate, seghettate, le superiori piccole e sessili e portate da una guaina rigonfia.
I fiori bianchi o rosei, sono raccolti in grandi ombrelle di 20-40 raggi gracili e molto disuguali, con invoolucro nullo ed involuncelli di brattee lineari e caduche. Calice di 5 denti minuti, corolla con petali espansi, cuoriformi rovesciati con apice inflesso e depresso. Stami più lunghi della corolla, antere sferoidali, ovario con stilopodio conico, bifido all'apice e stili da prima papilliformi, poi allungati e ricurvi nel frutto.
I frutti sono appiattiti e alati di 3–6 mm (ala compresa), hanno acheni portati da un carpoforo bipartito e con 5 costole, delle quali le tre dorsali poco salienti, le due marginali invece espanse e combacianti fra di loro a formare un largo margine liscio. Hanno 1-3 vitte nelle vallecole, due stili persistenti più lunghi dello stilopodio.

Principi attivi

Il rizoma contiene olio etereo, terpeni, fellandrene, limonene, pinene, e eteri di acido isobutirrico, acido isovalerianico, acido formico, acido acetico e acido palmitico libero di odoro e simile a quello dell'angelica con sapore amaro ed aromatico. Inoltre contiene molti lattoni come ossipeucedamina, ostrutina, ostrolo, ostruttolo, imperatonina, isoimperatorina. Infine sostanze tanniniche, mucillagginose, gomme, olio grasso.[1]

Usi

Viene utilizzato a scopi medicamentosi, contro disturbi gastrici ed intestinali accompagnati da abbondante formazione di catarro e costipazione, inoltre contro catarri bronchiali con forte secrezione, come risolvente e tonico. Inoltre veniva utilizzato contro la leocorrea (Ftp. 1938). In Savoia viene masticato contro l'emicrania. L'essenza, viene utilizzata anche nella preparazione di alcuni liquori come il Chartreuse e Benedictine.[1]

Note

  1. ^ a b Giovanni Negri, Erbario Figurato, p. 223.

Bibliografia

  • Giuseppe Lodi, Piante Officinali Italiane, Bologna, Edizioni Agricole Bologna, 1957, p. 791.
  • Giovanni Negri, Erbario Figurato, Milano, Ulrico Hoepli Editore Milano, 1979, p. 459, ISBN 88-203-0279-9.
  • (EN) The British Homoeopathic Society British Homoeopathic Pharmacopoeia, 1876, London WC, The British Homoeopathic Society, p. 362, ISBN 978-1-4255-7966-1.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Peucedanum ostruthium: Brief Summary ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT
 src= Peucedanum ostruthium

L'imperatoria (Peucedanum ostruthium (L.) W.D.J.Koch, 1824) è una pianta erbacea, perenne, appartenente alla famiglia delle Apiaceae, originaria dell'Europa centrale e meridionale.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Meisterrot ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NN

Meisterrot (Peucedanum ostruthium) er ei fleirårig urt i skjermplantefamilien, som blir 30 til 100 cm høg. Ho kjem frå fjellområde i Sør- og Mellom-Europa. Ho er innført til Noreg, truleg som medisinplante, kanskje knytt til klostervesenet i mellomalderen. Ho er no i pågåande tilbakegang i Noreg og blir difor rekna som ein nær truga art her til lands.[1]

Fotnotar

  1. Artsdatabanken.no

Kjelder

Bakgrunnsstoff

Commons-logo.svg Commons har multimedia som gjeld: Meisterrot
Spire Denne botanikkartikkelen er ei spire. Du kan hjelpe Nynorsk Wikipedia gjennom å utvide han.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NN

Meisterrot: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NN

Meisterrot (Peucedanum ostruthium) er ei fleirårig urt i skjermplantefamilien, som blir 30 til 100 cm høg. Ho kjem frå fjellområde i Sør- og Mellom-Europa. Ho er innført til Noreg, truleg som medisinplante, kanskje knytt til klostervesenet i mellomalderen. Ho er no i pågåande tilbakegang i Noreg og blir difor rekna som ein nær truga art her til lands.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NN

Gorysz miarz ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Gorysz miarz (Peucedanum ostruthium) – gatunek rośliny z rodziny selerowatych.

Rozmieszczenie geograficzne

Występuje na podgórzach i górach Europy Środkowej, północnej części Europy Południowej, jako zadomowiony na Wyspach Brytyjskich i w Skandynawii. W Polsce w Sudetach nad potokami, w innych miejscach bardzo rzadko, zdziczała.

Morfologia

Łodyga
Żeberkowana, o wysokości 30 – 60 cm, nierzadko nawet do wysokości 1 m.
Liście
Podwójnie trójdzielonpierzaste o wielkości 10 – 30 cm, z odcinkami szerokojajowatymi szerokości 4 – 7 cm, na brzegach piłkowane lub wcięte.
Kwiaty
Białe lub różowe, zebrane w baldachimy

Biologia i ekologia

Bylina. Kwitnie od czerwca do sierpnia. Siedlisko: Łąki, lasy, zarośla olszowe, skały, brzegi potoków, na glebach wilgotnych, w górach głównie na wysokościach 1400 – 2800 m n.p.m.

Zastosowanie

  • Roślina lecznicza
    • Surowiec zielarski: kłącze (Rhizoma Imperatoria), zawiera olejki eteryczne z 95% terpenów, pochodne kumaryny, tłuste oleje, żywice, garbiniki
    • Działanie: stosowany przy chronicznych zaburzeniach żołądkowo-jelitowych i dolegliwościach wątrobowych jako środek ogólnie wzmacniający.

Przypisy

  1. Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2010-05-01].
  2. Germplasm Resources Information Network (GRIN). [dostęp 2010-05-05].

Bibliografia

  1. Jürke Grau, Reinhard Jung, Bertram Münker: Zioła i owoce leśne. Warszawa: Świat Książki, 1996. ISBN 83-7129-274-0.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Gorysz miarz: Brief Summary ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL

Gorysz miarz (Peucedanum ostruthium) – gatunek rośliny z rodziny selerowatych.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Mästerrot ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV
 src=
Peucedanum ostruthium

Mästerrot (Peucedanum ostruthium) är en flerårig ört med vita blommor.

Beskrivning

Mästerrot hör framför allt hemma i mellersta Europas bergsdalar, men förekommer även kvarstående eller naturaliserad i södra och mellersta Sverige. Mästerrotens örtstånd är tämligen högväxt, glatt, med 3-flikiga blad med sågade bladkanter. De mångstråliga blomflockarna har vita eller rödlätta blommor, och delfrukterna är platta, med vingade åsar. Under vissa år och på vissa lokaler utvecklas endast rotblad, utan stjälk. Rotstocken är tjock, med utlöpare. Lukten är starkt aromatisk och säregen, smaken skarp, stickande kryddartad, beroende på halten av flyktig olja och ett brännande skarpt ämne, imperatorin.

Denna ört har införts och planterats av bönder i t.ex. Lima, Dalarna, utan vetenskapsmännens kännedom, redan före Linnè. När Carl von Linné fann den där på ett fäbodställe, uppfattade han den som en "ny" art och publicerade denna 1755. Mästerroten stod fortfarande kvar på fäbodar i Lima 2008.[1]

Medicinsk användning

Mästerroten användes förr som läkemedel mot feber och magkatarr.

Inom folkmedicinen används den främst som magtonikum, dvs. den förbättrar matsmältningen och lindrar på så sätt väderspänningar, diarréer, kramp i mage och tarmar. Använd växtdel är roten. [2]

Referenser

  1. ^ Fältobservation med levande belägg. 2008. Claes Möre
  2. ^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.

Externa länkar

Källor

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Mästerrot, 1904–1926.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Mästerrot: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV
 src= Peucedanum ostruthium

Mästerrot (Peucedanum ostruthium) är en flerårig ört med vita blommor.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Peucedanum ostruthium ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI
 src=
Peucedanum ostruthium

Peucedanum ostruthium là một loài thực vật có hoa trong họ Hoa tán. Loài này được (L.) W. Koch miêu tả khoa học đầu tiên năm 1824.[2]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ A. Guillén & M. Laínz (2003). S. Castroviejo, biên tập. Araliaceae–Umbelliferae (PDF). Flora Iberica 10. Consejo Superior de Investigaciones Científicas. tr. 346–361. ISBN 8400081501.
  2. ^ The Plant List (2010). Peucedanum ostruthium. Truy cập ngày 10 tháng 6 năm 2013.

Liên kết ngoài


Hình tượng sơ khai Bài viết chủ đề tông hoa tán Selineae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Peucedanum ostruthium: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI
 src= Peucedanum ostruthium

Peucedanum ostruthium là một loài thực vật có hoa trong họ Hoa tán. Loài này được (L.) W. Koch miêu tả khoa học đầu tiên năm 1824.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Горичник настурциевый ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Надпорядок: Asteranae
Семейство: Зонтичные
Подсемейство: Сельдерейные
Триба: Selineae
Вид: Горичник настурциевый
Международное научное название

Peucedanum ostruthium (L.) W.D.J.Koch, 1824

Синонимы
Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 29819NCBI 52477GRIN t:27463IPNI 846311-1TPL kew-2403688

Горичник настурциевый (лат. Peucedanum ostruthium) — вид многолетних травянистых растений рода Горичник (Peicedanum) семейства Зонтичные (Apiaceae).

Народное название: царский корень[источник не указан 3298 дней].

В природе ареал охватывает горные местности Западной Европы. Как заносное натурализировалось в Северной Америке.

Растёт высоко в горах (в Альпах выше 1000 м, редко — ниже); предпочитает известковые почвы и кремнезёмы горных лугов, берега ручьев, влажные кустарниковые заросли.

Ботаническое описание

Корень толстый, веретеновидный, с многочисленными подземными побегами.

Стебель прямой, округлый, бороздчатый, голый, простой или наверху ветвистый, высотой 30—100 см.

Листья голые или снизу шероховатые. Прикорневые листья длиной 30 см, шириной 35 см, почти двояко тройчатые, доли первого порядка черешковые, глубоко трёхраздельные, лопасти эллиптические или ланцетовидные, заострённые, длиной 5—10 см, шириной 4—7 см. Верхние листья просто надрезанные, сидячие, влагалищные.

Зонтики 40—50-лучевые, диаметром 10—15 см, зонтички диаметром около 1 см. Зубцы чашечки незаметные; лепестки белые или красноватые, длиной 1—1,5 мм, шириной 0,75—1 мм, широко обратнояйцевидные.

Плоды почти округлые, длиной 4—5 мм и такой же ширины.

Значение и применение

Корневище горичника (Rhizoma Imperatoriae, Imp. albae или Osturthii) используется в народной медицине. Терапевтический эффект оказывают содержащиеся в корневище фуранокумарины (императорин), эфирные масла, ароматические горечи, дубильные вещества, смола и крахмал. В районах, где горичник обилен (Австрия, Швейцария), его используют для паровых бань (ингаляций) при астме и бронхитах.[источник не указан 3296 дней]. Лучшее время заготовки корневищ - ранняя весна или поздняя осень.

В кулинарии используется для приготовления зелёного швейцарского сыра.[источник не указан 3296 дней] Также корневище используется для изготовления шнапса.

Классификация

Таксономия

Вид Горичник настурциевый входит в род Горичник (Peucedanum) семейства Зонтичные (Apiaceae) порядка Зонтикоцветные (Apiales).


ещё 8 семейств
(согласно Системе APG II) ещё около 170 видов порядок Гвоздичноцветные род Горичник отдел Цветковые, или Покрытосеменные семейство Зонтичные вид
Горичник настурциевый
ещё 44 порядка цветковых растений
(согласно Системе APG II) ещё более 300 родов

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Горичник настурциевый: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

Горичник настурциевый (лат. Peucedanum ostruthium) — вид многолетних травянистых растений рода Горичник (Peicedanum) семейства Зонтичные (Apiaceae).

Народное название: царский корень[источник не указан 3298 дней].

В природе ареал охватывает горные местности Западной Европы. Как заносное натурализировалось в Северной Америке.

Растёт высоко в горах (в Альпах выше 1000 м, редко — ниже); предпочитает известковые почвы и кремнезёмы горных лугов, берега ручьев, влажные кустарниковые заросли.

 src= Ботаническая иллюстрация из книги Köhler’s Medizinal-Pflanzen, 1887
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии