dcsimg

Associations ( Inglês )

fornecido por BioImages, the virtual fieldguide, UK
Animal / parasitoid / endoparasitoid
larva of Tachina grossa is endoparasitoid of larva of Hemaris fuciformis

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
BioImages
projeto
BioImages

Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por Ecomare
De glasvleugelpijlstaart lijkt in rust wat op een hommel, maar is in vlucht veel sneller. De vleugels zijn eerst licht geschubd, maar vallen tijdens de eerste vlucht af, waardoor ze transparant glasachtig doorschijnend worden. Deze pijlstaart voedt zich al vliegend, vooral aan bloemen van zenegroen. De rups leeft op walstro en kamperfoelie, waarop hij een typerend vraatspoor maakt. Hij wordt veel gezien in de Hollandse duinen.
licença
cc-by-nc
direitos autorais
Copyright Ecomare
fornecedor
Ecomare
original
visite a fonte
site do parceiro
Ecomare

Brief Summary ( Inglês )

fornecido por Ecomare
When resting, the broad-bordered bee hawkmoth resembles a bumble bee, but is a much faster flyer. The wings are lightly scaled at first which fall off during the first flight, making them transparent. This hawkmoth feeds while in flight, particularly on flowers from the ajuga.
licença
cc-by-nc
direitos autorais
Copyright Ecomare
fornecedor
Ecomare
original
visite a fonte
site do parceiro
Ecomare

Hemaris fuciformis ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST

La esfinxe[1] babarón d'orla ancha (Hemaris fuciformis) ye una especie de lepidópteru ditrisio de la familia Sphingidae que s'atopa n'Europa, Norte d'África y l'oeste d'Asia. [2][3][4] (Linnaeus, 1758).

Descripción

Anque bien paecida a la esfinxe babarón d'orla estrecha (Hemaris tityus), ye daqué mayor, con un valumbu alar de 20 a 24 mm. Les nales posteriores son relativamente más pequeñes. Ye d'abdome gruesu y de color pardu amarellentáu y les sos nales anteriores son tresparentes y curties, dándo-y un aspeutu paecíu al babarón, d'ende'l so nome común.

Distribución

En toa Europa, especialmente na central. Na península ibérica, otra manera, son escasos los biotipos qu'ocupa. Nes árees montascoses algama los 2.000 msnm. Ocupa terrenes secos y soleyeros: escamplaes de montes de coníferes, solanes, riegues y veres de los ríos, raramente en xardinos; n'años calorosos vuela en gran númberu, rarificándose los años más frescos.

 src=
Canesba de la esfinxe babarón
 src=
Hemaris fuciformis

Fase larvaria y dómina de vuelu

La primer xeneración de gates densedólcase a empiezos de branu y la segunda a empiezos de seronda, aliméntase de madreselves (Lonicera xylosteum y Symphoricarpus racemosus). Les caparines vuelen dende finales de la primavera hasta mediaos de branu. Na península ibérica vuela una segunda xeneración.

Referencies

  1. Reichholf-Riehn, Helgard; Eloisa Matheu (traducción), Francesc Limona y Lidia Biescas (adaptación) (1985).
  2. (en castellán) http://www.asturnatura.com/especie/hemaris-fuciformis.html Hemaris fuciformis - Asturnatura
  3. (n'inglés) http://www.pyrgus.de/Hemaris_fuciformis_en.html Hemaris fuciformis - Lepidoptera and their ecology
  4. N'alemán http://www.lepiforum.de/lepiwiki.pl?Hemaris_Fuciformis Hemaris Fuciformis


Enllaces esternos

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Hemaris fuciformis: Brief Summary ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST

La esfinxe babarón d'orla ancha (Hemaris fuciformis) ye una especie de lepidópteru ditrisio de la familia Sphingidae que s'atopa n'Europa, Norte d'África y l'oeste d'Asia. (Linnaeus, 1758).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Hemaris fuciformis ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

Hemaris fuciformis és un lepidòpter heteròcer glossat de la família Sphingidae. Mostra activitat diürna.

Descripció

Imago

A primera vista pot semblar un abellot, de fet això és el que busca l'espècie mostrant aquesta forma i coloració; així doncs, és un clar exemple de mimetisme. Es diferencia d'Hemaris tityus sobretot per la seva única franja vermella en comptes de dues, l'una taronja i l'altra negra. Tampoc s'ha caure en l'error de confondre'l amb el bufaforats (Macroglossum stellatarum), ja que l'un té les ales pigmentades mentre que l'altre les té majoritàriament transparents.

Envergadura alar d'entre 38 i 48 mm. Cap, cos tòrax i part de l'abdomen verd oliva i pelut; zona inferior blanca. Als primers segments abdominals hi té una franja horitzonal vermella. Al final de l'abdomen s'hi troba un floc de pèls negres. Marge de les ales pigmentades de vermell.

Eruga

Fins a 40 mm de longitud. Cos verd lluent clapat de groc clar; zona ventral marró rogenca envoltada d'una línia groga. Presenta dues línies dorsals blanques. Cua situada a l'onzè segment, violeta a la base, però es torna marró fosc al final.

 src=
Eruga en posició defensiva

Distribució i hàbitat

S'estén per gran part de la regió Paleàrtica, incloent Europa, regions del nord d'Àfrica i zones d'Àsia, tant oriental (més comuna) com occidental (més local). A la península Ibèrica i als Països Catalans és més comuna que Hemaris tityus, tot i així tampoc és gaire freqüent, només es pot localitzar en punts concrets de la nostra geografia.

Es pot trobar en prats, camins forestals, clars de bosc i fins i tot jardins. L'eruga s'alimenta de Lonicera, Symphoricarpos i Knautia.

Període de vol i hibernació

En zones càlides (a la majoria de la península Ibèrica) vola en dues generacions des de finals de primavera fins a finals d'estiu, a la resta de llocs només hi ha una generació estival. Hibernació com a pupa en una cambra subterrània.

Costums

L'adult, a diferència de la majoria d'heteròcers, vola de dia. A l'hora de libar flors i a diferència del bufaforats (Macroglossum stellatarum), recolza el primer parell de potes als pètals, no deixa completament el cos en suspensió.

Espècies similars

Bibliografia

  • Helgard Reichholf-Riehm, 1985. Mariposas. ISBN 84-7031-555-2.
  • D.J. Carter & B. Hagreaves, 1987. Guía de Campo de las Orugas de las Mariposas y Polillas de España y de Europa. Ediciones Omega. ISBN 84-282-0798-4.
  • P.C. Rougeot & P. Viette. Guía de Campo de las Mariposas Nocturnas de Europa y Norte de África. ISBN 84-282-0567-1.

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Hemaris fuciformis: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

Hemaris fuciformis és un lepidòpter heteròcer glossat de la família Sphingidae. Mostra activitat diürna.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Gwalchwyfyn gwenynaidd ymyl lydan ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Gwyfyn sy'n perthyn i urdd y Lepidoptera yw gwalchwyfyn gwenynaidd ymyl ydan, sy'n enw gwrywaidd; yr enw lluosog ydy gwalchwyfynod gwenynaidd ymyl lydan; yr enw Saesneg yw Broad-bordered Bee Hawk-moth, a'r enw gwyddonol yw Hemaris fuciformis.[2][3]

Hemaris fuciformis-03 (xndr).jpg
Hemaris fuciformis-02 (xndr).jpg

Gellir dosbarthu'r pryfaid (neu'r Insecta) sy'n perthyn i'r Urdd a elwir yn Lepidoptera yn ddwy ran: y gloynnod byw a'r gwyfynod. Mae'r dosbarthiad hwn yn cynnyws mwy na 180,000 o rywogaethau mewn tua 128 o deuluoedd.

Wedi deor o'i ŵy mae'r gwalchwyfyn gwenynaidd ymyl lydan yn lindysyn sy'n bwyta llawer o ddail, ac wedyn mae'n troi i fod yn chwiler. Daw allan o'r chwiler ar ôl rhai wythnosau. Mae pedwar cyfnod yng nghylchred bywyd glöynnod byw a gwyfynod: ŵy, lindysyn, chwiler ac oedolyn.

Gweler hefyd

Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:

Cyfeiriadau

  1. "CATE Creating a Taxonomic eScience - Sphingidae". Cate-sphingidae.org. Cyrchwyd 2011-10-19.
  2. Gwefan Cyngor Cefn Gwlad Cymru. Cyngor Cefn Gwlad Cymru. Adalwyd ar 29 Chwefror 2012.
  3. Geiriadur enwau a thermau ar Wefan Llên Natur. Adalwyd 13/12/2012.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Gwalchwyfyn gwenynaidd ymyl lydan: Brief Summary ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Gwyfyn sy'n perthyn i urdd y Lepidoptera yw gwalchwyfyn gwenynaidd ymyl ydan, sy'n enw gwrywaidd; yr enw lluosog ydy gwalchwyfynod gwenynaidd ymyl lydan; yr enw Saesneg yw Broad-bordered Bee Hawk-moth, a'r enw gwyddonol yw Hemaris fuciformis.

Hemaris fuciformis-03 (xndr).jpg Hemaris fuciformis-02 (xndr).jpg

Gellir dosbarthu'r pryfaid (neu'r Insecta) sy'n perthyn i'r Urdd a elwir yn Lepidoptera yn ddwy ran: y gloynnod byw a'r gwyfynod. Mae'r dosbarthiad hwn yn cynnyws mwy na 180,000 o rywogaethau mewn tua 128 o deuluoedd.

Wedi deor o'i ŵy mae'r gwalchwyfyn gwenynaidd ymyl lydan yn lindysyn sy'n bwyta llawer o ddail, ac wedyn mae'n troi i fod yn chwiler. Daw allan o'r chwiler ar ôl rhai wythnosau. Mae pedwar cyfnod yng nghylchred bywyd glöynnod byw a gwyfynod: ŵy, lindysyn, chwiler ac oedolyn.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Dlouhozobka zimolezová ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Dlouhozobka zimolezová (Hemaris fuciformis) je noční motýl z čeledi lišajovitých, vyznačující se převážně denní aktivitou a specifickým vzhledem, připomínajícím čmeláka, podle kterého dostal také své odborné pojmenování (latinsky fuciformis = "čmelákotvarý").[1] Vyskytuje se i na území ČR, není ale hojný.[2]

Rozšíření

Druh je rozšířen po celé Evropě a v lesostepních oblastech Asie.
Vyskytuje se na okrajích světlých lesů, na lesních cestách a pasekách, ale i v parcích a zahradách. Není příliš omezen nadmořskou výškou, vyskytuje se jak v nížinách, tak v horských údolích.[3]

Popis

 src=
Sbírkový exemplář
(svrchní a spodní pohled)

Jedná se o malý druh lišaje, délka předního křídla je pouze 19–22 mm. Oba páry křídel mají podobné zbarvení – vnitřní plocha je sklovitě průzračná, pouze žilkování a okraje křídel jsou červenohnědé. Na předním křídle je poblíž kořene znatelná silnější tmavá příčka, vytvářející hnědou skvrnu. Hruď je zelenohnědá, značně chlupatá. První článek zadečku kopíruje zbarvení hrudi, 2. a 3. článek jsou tmavě červenohnědé a ostatní články jsou opět zelenohnědé, s výjimkou černé štětičky chloupků na konci zadečku. Tykadla jsou tmavá, paličkovitá.[3]
Dlouhozobku zimolezovou lze zaměnit s příbuzným druhem, dlouhozobkou chrastavcovou. Dlouhozobka chrastavcová se liší užším hnědým lemem křídel a absencí tmavé skvrnky v ploše předního křídla. Záměna je možná také s některými druhy čmeláků, kterým se dlouhozobky rodu Hemaris podobají.[4]

Vajíčka jsou zelené barvy, drobná a kulatá.[4]

Housenka je zelená, jemně bíle tečkovaná s nažloutlým, zdvojeným hřbetním pruhem. Na zádi má výrazný růžek.

Kukla je tmavě hnědá, matně lesklá. Měří 2,5–3 cm.[3]


Bionomie

V České republice tvoří jednu až dvě generace. První generace létá v květnu a červnu, méně početná generace druhá pak v červenci a srpnu. Dlouhozobka zimolezová je aktivní během dne, létá prudce a rychle a v letu se zastavuje, aby sála nektar z květů. Ráda saje na květech hvozdíkovitých rostlin. Pro svůj způsob letu bývá, stejně jako další druhy dlouhozobek, někdy považována laickým obyvatelstvem za kolibříka.[5]

Housenky žijí na zimolezu, chrastavci a pámelníku.[4] Z vajíček se líhnou asi po dvou týdnech koncem června a svůj vývoj dokončují v polovině září.[2] Kuklí se v řídkém zámotku při zemi, nebo mělce pod ní.[3][4]

Část kukel se líhne v červenci, motýli pak létají ještě téhož roku jako druhá generace. Zbytek kukel přezimuje.[2]

Galerie

Odkazy

Reference

  1. Latinsko-český slovník [online]. [cit. 2018-07-14]. Dostupné online.
  2. a b c LULÁK M., KRNÁČ J. Začínáme s entomologií a chovem motýlů. 1. vyd. Karviná: Alfa Consulting, 1999. 352 s. ISBN 8023839721.
  3. a b c d HRABÁK, Rudolf. Kapesní atlas našich motýlů. 1. vyd. Praha: SZN ve spolupráci s SPN, 1985. 352 s.
  4. a b c d ZAHRADNÍK, Jiří. Naši motýli. Praha: Albatros, 1997.
  5. Dlouhozobka - "kolibřík" z třídy hmyzu [online]. [cit. 2018-07-14]. Dostupné online.

Externí odkazy

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Dlouhozobka zimolezová: Brief Summary ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Dlouhozobka zimolezová (Hemaris fuciformis) je noční motýl z čeledi lišajovitých, vyznačující se převážně denní aktivitou a specifickým vzhledem, připomínajícím čmeláka, podle kterého dostal také své odborné pojmenování (latinsky fuciformis = "čmelákotvarý"). Vyskytuje se i na území ČR, není ale hojný.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Hummelschwärmer ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src=
Hummelschwärmer
 src=
Hemaris fuciformis (Männchen)
 src=
Hemaris fuciformis (weiblich)
 src=
Ei des Hummelschwärmers an Roter Heckenkirsche
 src=
Raupe des Hummelschwärmers im 3. Larvenstadium
 src=
Raupe des Hummelschwärmers im 4. Stadium
 src=
Raupe des Hummelschwärmers im letzten Stadium mit braunem Bauch

Der Hummelschwärmer (Hemaris fuciformis) ist ein Schmetterling (Nachtfalter) aus der Familie der Schwärmer (Sphingidae). Die Art gehört zu den vier ausschließlich tagaktiven Schwärmerarten, die in Europa vorkommen. Sie ist deutlich häufiger zu finden als der nahe verwandte und stark gefährdete Skabiosenschwärmer (Hemaris tityus).

Merkmale

Falter

Die Falter erreichen eine Flügelspannweite 38 bis 48 Millimeter bei einer durchschnittlichen Vorderflügellänge von ca. 22 Millimeter. Sie haben, wie auch andere Arten der Gattung Hemaris, starke Ähnlichkeit mit Hummeln. Die beiden Flügelpaare sind größtenteils durchsichtig. Der Außenrand der Vorderflügel ist besonders zur Flügelspitze hin rotbraun gefärbt, auch die Hinterflügel besitzen einen solchen Saum. Die Flügeladern sind ebenfalls rotbraun, ebenso wie ein Fleck, der ungefähr zwischen den ersten beiden Dritteln des Vorderflügels an das Costalfeld, jenes Flügelfeld das nach vorne mit der Costalader, dem Flügelvorderrand abschließt, angrenzt. Am Flügelansatz und entlang des Costalfeldes sind die Vorderflügel olivgrün beschuppt. Der Thorax ist an der Oberseite kräftig olivgrün, an der Unterseite hell behaart. Der Hinterleib ist ebenso stark behaart. Zum Thorax hin ist die Behaarung auf der Oberseite olivgrün, auf der Unterseite und an den Seiten weiß, sodass man diese weißen Haare zum Teil auch von oben erkennen kann. In der Mitte des Hinterleibs sind zwei Segmente auf der Ober- und Unterseite des Körpers kräftig weinrot behaart, im hinteren Drittel des Hinterleibs ist die Behaarung in der Mitte olivgrün und an den Seiten weißlich. Am Hinterleibsende tragen die Tiere einen durch olivgrüne Haare zweigeteilten schwarzen Haarbüschel. Wenn sich die Haare der Falter abnützen, kann man die dunkle, metallisch glänzende Farbe des Körpers erkennen.

Die gleichmäßig keulenförmig verdickten Fühler sind ebenfalls dunkel metallisch glänzend. Die Art kann vom sehr ähnlichen Skabiosenschwärmer vor allem durch das längs durch eine Falte geteilte Costalfeld, an das ein Fleck angrenzt, durch den deutlich breiteren Saum am Vorderflügelaußenrand und durch die unterschiedliche Färbung der Behaarung, insbesondere die weinroten Ringe des Hinterleibes, unterschieden werden. Auch der Olivgrüne Hummelschwärmer (Hemaris croatica) hat Ähnlichkeit mit dem Hummelschwärmer, kann aber aufgrund der voll gefärbten Flügel unterschieden werden. Von Hemaris affinis, der im Osten Asiens beheimatet ist, kann man den Hummelschwärmer ebenfalls aufgrund der weinroten Hinterleibsringe unterscheiden.

Unterarten

  • Hemaris fuciformis pseudodentata Dubatolov, 2003[1]

Ähnliche Arten

Raupen

Die Raupen erreichen eine Körperlänge von 35 bis 40 Millimetern. Sie sind nach dem Schlüpfen etwa drei Millimeter lang und haben eine hellgelbliche Färbung. Ältere Raupen sind kräftig hellgrün gefärbt und tragen beidseits des Rückens eine helle Längslinie. Die gesamte Körperoberfläche ist sehr rau und mit zahlreichen kleinen hellen Punktwarzen bedeckt. Die Bauchseite der Tiere ist deutlich abgesetzt dunkelbraun gefärbt. Gelegentlich treten auch komplett braun oder golden gefärbte Raupen auf. Um die Stigmen befindet sich bei ausgewachsenen Tieren je ein rötlicher Fleck. Das Analhorn ist zunächst dunkel, später an der Basis rötlich und zur Spitze hin bräunlich gefärbt.

Vorkommen

Der Hummelschwärmer hat ein ähnliches Verbreitungsgebiet wie der Skabiosenschwärmer und kommt vom Süden Großbritanniens über Mitteleuropa ostwärts bis Zentral- und Ostasien vor. Er besiedelt im Vergleich zum Skabiosenschwärmer deutlich größere Teile der Iberischen Halbinsel als dieser sowie Sardinien, fehlt aber in Irland und im Norden Großbritanniens und dringt auch weniger weit in den Hohen Norden vor. In Skandinavien ist nur der südöstliche Teil Norwegens und etwa die südliche Hälfte Schwedens besiedelt. Er kommt auch in Zentralgriechenland vor und besiedelt über die Türkei hinaus den Westen Jordaniens, den Norden Israels, den Kaukasus, Turkmenistan, den Norden Afghanistans und den Tianshan Tadschikistans. In Asien ist er weiters vom Ural über den Norden Kasachstans, den Westen Sibiriens bis zum Altai verbreitet. Aus dem Atlasgebirge Marokkos und Algeriens ist eine isolierte Population bekannt. Östlich des Altai, im Pamir, Hindukusch und dem Nordwesten Pakistans, im Süden Sibiriens und im Transbaikal bis nach Sachalin ist die Art nur gelegentlich anzutreffen. Aus Südkorea ist die Art nicht bekannt, dortige Funde sind Falschbestimmungen der ähnlichen Art Hemaris affinis.[2]

Die Tiere leben im Norden Europas vor allem an sonnigen Lichtungen und Waldrändern und in lichten Wäldern mit Heckenkirschenbewuchs. Weiter südlich bevorzugen sie sandiges und kalkhaltiges Hügelland mit Bewuchs von Koniferen und buschigen Heckenkirschen, wo sie häufig in großer Individuenzahl vorkommen. Die Falter waren früher auch häufig in einigem Umkreis dieser Gebiete anzutreffen, sind mittlerweile aber aufgrund von forstwirtschaftlichen Eingriffen stark reduziert worden. Die Art meidet offene Wiesen und fliegt bevorzugt entlang von Waldrändern oder Flussläufen, in der Türkei und auf der Krimhalbinsel werden aber auch häufig Wiesen und Gärten besiedelt. In Nordafrika werden vor allem feuchte Bergwälder und Buschland mit Eichen- und Heckenkirschenbewuchs bewohnt.

Lebensweise

Die Falter sind, unüblich für Schwärmer, wie auch die übrigen Arten der Gattung tagaktiv. Sie ähneln in ihrem Verhalten dem Skabiosenschwärmer sehr, sind ab etwa 10:00 Uhr aktiv und fliegen auf Nektarsuche rasch umher. Bevorzugte Nahrungspflanzen sind Rhododendron (Rhododendron), Leimkräuter (Silene), Günsel (Ajuga), Pechnelken (Lychnis) und Lungenkräuter (Pulmonaria), sie saugen gelegentlich in Gärten aber auch an Phlox (Phlox) und Flieder (Syringa). Während der Nektarsuche finden sich auch Pärchen um die Balz und Paarung zu vollziehen. Nach dieser begibt sich das Weibchen auf die Suche nach geeigneten Eiablageplätzen. Die Falter sind sehr scheu und fliegen bei einer Störung mit hoher Geschwindigkeit davon.

Flug- und Raupenzeiten

Die Entwicklungszyklen der Art sind sehr unterschiedlich, weswegen auch in kleineren Beobachtungsgebieten die Anzahl der auftretenden Generationen pro Jahr unterschiedlich ist und zwischen einer, einer vollständigen und einer unvollständigen und zwei schwankt. Grundsätzlich fliegen die Falter im Norden Europas in einer Generation von Ende Mai bis Mitte Juni, eine in ihrer Entwicklung unvollständige zweite Generation fliegt im August. Im südlichen Ural fliegt die Art in einer Generation von Mitte Mai bis Anfang Juli, im zentralen Ural, dem Tianshan und auch in den höher gelegenen Bereichen Bulgariens fliegt sie im Juni. In den wärmeren Teilen des Verbreitungsgebietes fliegen zwei Generationen pro Jahr. In Nordafrika fliegen sie im April und Mai und im Juni und Juli. Die Raupen findet man in Mittel- und Nordeuropa von Mitte Juni bis Anfang August, in den wärmeren Verbreitungsgebieten von Mai bis September.

Nahrung der Raupen

Die Raupen ernähren sich vor allem von Heckenkirschen (Lonicera). Im nördlichen Europa wird Waldgeißblatt (Lonicera periclymenum) bevorzugt, in den mittleren und südlichen Teilen des Verbreitungsgebietes ernähren sich die Raupen hauptsächlich von buschigen Arten wie Rote Heckenkirsche (Lonicera xylosteum), Schwarze Heckenkirsche (Lonicera nigra) und Tataren-Heckenkirsche (Lonicera tatarica). Darüber hinaus werden gelegentlich auch Schneebeeren (Symphoricarpos), Labkräuter (Galium), Deutzien (Deutzia) und Witwenblumen (Knautia) gefressen. In der Türkei sind Raupen vor allem auf Alpen-Schuppenkopf (Cephalaria alpina) zu finden.

Entwicklung

Die Weibchen legen ihre 1,1 mal 1,0 Millimeter großen, kugeligen, blassgrün schimmernden Eier einzeln auf der Unterseite der Blätter der Raupenfutterpflanzen ab. Dabei werden Pflanzen in praller Sonne oder in ganztägig schattiger Lage gemieden. Die überwiegend nachtaktiven Raupen ruhen tagsüber. Sie sitzen auf der Unterseite der Blätter und fressen auf der Mittelrippe oder einer Blattader des Blattes sitzend kleine Löcher beidseits der selbigen in das Blatt. Ältere Raupen sitzen auf den Ästen ihrer Pflanzen. Wenn man die Raupe stört, lässt sie sich auf den Boden fallen, sie ist aber weniger schreckhaft als die Raupen des Skabiosenschwärmers. Die Verpuppung erfolgt am Boden in einem locker gesponnenen Kokon, in den Pflanzenteile eingewoben werden. Die Puppe sieht jener des Skabiosenschwärmers ähnlich, ist schwarzbraun gefärbt und besitzt glänzende Bereiche. Die Übergänge zwischen den Segmenten sind braun. Sie stellt das Überwinterungsstadium dar. Es sind drei Parasitoide bekannt, die am Hummelschwärmer parasitieren: Die Schlupfwespe Amblyjoppa fuscipennis, die Brackwespe Cotesia coryphe und die Raupenfliege Tachina praeceps.

Gefährdung und Schutz

Die Art wird in Deutschland in der Roten Liste gefährdeter Arten als „gefährdet“ (Kategorie 3) eingestuft.[3] Sie ist damit weniger stark gefährdet als der nahe verwandte Skabiosenschwärmer, regional nimmt der Hummelschwärmer etwa in Baden-Württemberg, wo er nur auf der Vorwarnliste steht (Kategorie V), zu. Trotzdem gibt es einige Regionen, in denen die Bestandszahlen stark rückläufig sind, wie etwa an den Hochwasserdämmen entlang des Rheins und seiner Zuflüsse, da dort durch Mahd und Flurbereinigungen zu wenige Nektarpflanzen vorhanden sind. Die Gefährdung des Hummelschwärmers ist aber vor allem deswegen nicht so gravierend wie beim Skabiosenschwärmer, weil sich die Habitate der Raupen und der Imagines unterscheiden. Heckenkirschen als Raupennahrungspflanzen des Hummelschwärmers sind noch in ausreichender Anzahl vorhanden; umso wichtiger ist es, diese Pflanzen an wichtigen Standorten, wie etwa an sonnenbeschienenen Säumen, zu schützen und etwa bei der Pflege von Trockenhängen zu berücksichtigen. Dies kommt auch anderen gefährdeten Schmetterlingsarten, wie etwa dem Blauschwarzen Eisvogel (Limenitis reducta), zugute.

Siehe auch

Quellen

Einzelnachweise

  1. Dubatolov, V. V. (2003): A new subspecies of Hemaris fuciformis (Linnaeus, 1758) from the Kopetdagh Mountains in Southern Turkmenistan (Lepidoptera, Sphingidae). Eurasian Entomological Journal 2(1): Seite 67–68
  2. Sphingidae of the Western Palaearctic. A.R. Pittaway, abgerufen am 31. Oktober 2007.
  3. Bundesamt für Naturschutz (Hrsg.): Rote Liste gefährdeter Tiere Deutschlands. Landwirtschaftsverlag, Münster 1998, ISBN 978-3-89624-110-8

Literatur

  • A. R. Pittaway: The Hawkmoths of the western Palaearctic. Harley Books 1993, ISBN 0-946589-21-6
  • Hans-Josef Weidemann, Jochen Köhler: Nachtfalter. Spinner und Schwärmer. Naturbuch-Verlag, Augsburg 1996, ISBN 3-89440-128-1.
  • David J. Carter, Brian Hargreaves: Raupen und Schmetterlinge Europas und ihre Futterpflanzen. Blackwell Wissenschaftsverlag 1987, ISBN 3-8263-8139-4
  • Günter Ebert (Hrsg.): Die Schmetterlinge Baden-Württembergs Band 4, Nachtfalter II (Bombycidae, Endromidae, Lasiocampidae, Lemoniidae, Saturniidae, Sphingidae, Drepanidae, Notodontidae, Dilobidae, Lymantriidae, Ctenuchidae, Nolidae). Ulmer Verlag Stuttgart 1994. ISBN 3-8001-3474-8

Weblinks

 src=
– Album mit Bildern, Videos und Audiodateien
Qsicon lesenswert.svg
Dieser Artikel wurde am 6. November 2007 in dieser Version in die Liste der lesenswerten Artikel aufgenommen.
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Hummelschwärmer: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src= Hummelschwärmer  src= Hemaris fuciformis (Männchen)  src= Hemaris fuciformis (weiblich)  src= Ei des Hummelschwärmers an Roter Heckenkirsche  src= Raupe des Hummelschwärmers im 3. Larvenstadium  src= Raupe des Hummelschwärmers im 4. Stadium  src= Raupe des Hummelschwärmers im letzten Stadium mit braunem Bauch

Der Hummelschwärmer (Hemaris fuciformis) ist ein Schmetterling (Nachtfalter) aus der Familie der Schwärmer (Sphingidae). Die Art gehört zu den vier ausschließlich tagaktiven Schwärmerarten, die in Europa vorkommen. Sie ist deutlich häufiger zu finden als der nahe verwandte und stark gefährdete Skabiosenschwärmer (Hemaris tityus).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Hemaris fuciformis ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Hemaris fuciformis, known as the broad-bordered bee hawk-moth, is a moth of the family Sphingidae.

Distribution

It is found in North Africa, Europe (except northern Scandinavia) and central and eastern Asia.

Description

The wingspan is 38–48 millimetres (1.5–1.9 in). The moth flies from April to September depending on the location. Hemaris fuciformis larvae.jpg|Figs, 3, 3a larvae after last moult 3b larva just before pupation 3c pupa The larvae feed on honeysuckle and Galium species.

Subspecies

  • Hemaris fuciformis fuciformis
  • Hemaris fuciformis pseudodentata Dubatolov, 2003 (Kopetdagh Mountains)[2]

Similar species

Compared to H. tityus, H. fuciformis has a much broader marginal band to the wings, and the forewing's discal cell is longitudinally divided by a fold.

References

  1. ^ "CATE Creating a Taxonomic eScience - Sphingidae". Cate-sphingidae.org. Archived from the original on 2012-11-10. Retrieved 2011-10-19.
  2. ^ "A new subspecies of Hemaris fuciformis from the Kopetdagh Mountains in Southern Turkmenistan" (PDF). Archived from the original (PDF) on 2011-09-30. Retrieved 2011-10-19.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Hemaris fuciformis: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Hemaris fuciformis, known as the broad-bordered bee hawk-moth, is a moth of the family Sphingidae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Hemaris fuciformis ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

La esfinge abejorro de orla ancha[1] (Hemaris fuciformis) es una especie de lepidóptero ditrisio de la familia Sphingidae que se encuentra en Europa, Norte de África y el oeste de Asia.[2]

Descripción

Aunque muy parecida a la esfinge abejorro de orla estrecha (Hemaris tityus), es algo mayor, con una longitud alar de 20 a 24 mm. Las alas posteriores son relativamente más pequeñas. Es de abdomen grueso y de color pardo amarillento y sus alas anteriores son transparentes y cortas, dándole un aspecto parecido al abejorro, de ahí su nombre común.

Distribución

En toda Europa, especialmente en la central. En la península ibérica, por el contrario, son escasos los biotipos que ocupa. En las áreas montañosas alcanza los 2.000 msnm. Ocupa terrenos secos y soleados: claros de bosques de coníferas, solanas, torrentes y orillas de los ríos, raramente en jardines; en años calurosos vuela en gran número, rarificándose los años más frescos.

 src=
Larva de la esfinge abejorro

Fase larvaria y época de vuelo

La primera generación de orugas se desarrolla a comienzos de verano y la segunda a comienzos de otoño, se alimenta de madreselvas (Lonicera xylosteum y de Galium). Las mariposas vuelan desde finales de la primavera hasta mediados de verano. En la península ibérica vuela una segunda generación.

Referencias

  1. * Reichholf-Riehn, Helgard; Eloisa Matheu (traducción), Francesc Limona y Lidia Biescas (adaptación) (1985). Mariposas. Editorial Blume, S. A. ISBN 8470315552. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)
  2. http://www.asturnatura.com/especie/hemaris-fuciformis.html Hemaris fuciformis - Asturnatura
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Hemaris fuciformis: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

La esfinge abejorro de orla ancha​ (Hemaris fuciformis) es una especie de lepidóptero ditrisio de la familia Sphingidae que se encuentra en Europa, Norte de África y el oeste de Asia.​

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Kuusamakiitäjä ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Kuusamakiitäjä (Hemaris fuciformis) on keskikokoinen, päivällä lentävä kiitäjäperhoslaji.

Koko ja ulkonäkö

Yleisvaikutelmaltaan kuusamakiitäjä muistuttaa kimalaista. Perhosen ruumis on kellertävän karvan peittämä ja takaruumissa on leveähkö punaruskea poikkiraita. Takaruumiin kärjessä on musta tupsu, joka on keskeltä keltainen. Siivet ovat laajalti läpinäkyvät, etusiivessä on punaruskea keskitäplä ja sekä etu- että takasiipien ulkoreunassa leveä punaruskea reunus. Siiven tyvestä suuntautuu siipisuoni keskitäplän keskelle. Siipiväli 37–48 mm.[1][2] Sukupuolet erottaa helpoimmin tuntosarvista, jotka ovat koiraalla selvästi pitemmät ja paksummat.[3]

Toukka on vihreä ja sen peräpäässä on sininen piikki. Myöhemmässä vaiheessa toukan sivuille ilmestyy punaiset laikut. Täysikasvuisena toukalla on pituutta 40–45 mm.[3]

Levinneisyys ja lentoaika

Kuusamakiitäjää tavataan Pohjois-Afrikan Atlasvuorilta ja Iberian niemimaalta Etelä- ja Keski-Euroopan poikki Keski-Aasiaan ja Etelä-Siperiaa pitkin Venäjän kaukoitään.[3] Suomessa laji on melko harvinainen ja levinneisyysalue painottuu Etelä-Suomeen ja Keski-Suomen itäosiin. Lännessä se on jonkin verran harvinaisempi. Lentoaika Suomessa ulottuu toukokuun lopulta heinäkuun alkuun selvän huipun ollessa kesäkuun alussa.[4][5]

Elinympäristö ja elintavat

Useimmista kiitäjälajeista poiketen kuusamakiitäjä on aktiivinen päivisin ja erityisesti aurinkoisina aamupäivinä. Iltapäivällä laji liikkuu harvemmin. Perhonen käy ahkerasti kukilla ja pyrkii liikkumaan metsänreunan suuntaisesti vältellen aukeita niittyjä. Lajin voi kuitenkin tavata myös puistoissa ja puutarhoissa. Kukalla käydessään se ei laskeudu vaan lentää paikoillaan ja pysyy yhdellä kukalla vain muutaman sekunnin. Häirittynä perhonen lentää salamannopeasti karkuun.[6][3]

Naaras munii noin 100 munaa, jotka se asettaa lehtien alapinnoille yksitellen ja suosii pensaita, jotka kasvavat lähellä metsänreunaa tai aukkopaikkaa. Naaras välttelee sekä syvällä varjossa että suorassa paisteessa kasvavia pensaita. Toukat kuoriutuvat noin viikon kuluttua, piilottelevat enimmäkseen lehtien alapinnoilla eivätkä liiku kovin paljon. Ne ruokailevat pääasiassa öisin. Häirittynä toukka pudottautuu maahan. Toukat ovat täysikasvuisia elokuussa ja koteloituvat maahan karikkeen sekaan. Kotelo talvehtii. Aikuiset perhoset kuoriutuvat koteloistaan varhain aamulla.[3][6]

Ravintokasvi

Ravintokasveina toimivat pääasiassa erilaiset kuusamat (Lonicera) sekä lumimarja (Symphoricarpus albus).

Lähteet

  1. http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/h/hemaris_fuciformis.html
  2. http://www.ukmoths.org.uk/show.php?bf=1983
  3. a b c d e Nationalnyckeln till Sverges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare–tofsspinnare Lepidoptera: Lasiocampidae–Lymantriidae. ISBN 978-91-88506-58-0 s.190–191
  4. http://www.insects.fi/Lepidoptera/Sphingidae/Hemaris/fuciformis/Hemaris%20fuciformis.htm
  5. Pertti Pakkanen: Kuusamakiitäjä. Suomen Perhostutkijain Seura.
  6. a b http://tpittaway.tripod.com/sphinx/h_fuc.htm
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Kuusamakiitäjä: Brief Summary ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Kuusamakiitäjä (Hemaris fuciformis) on keskikokoinen, päivällä lentävä kiitäjäperhoslaji.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Sphinx gazé ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Hemaris fuciformisSphinx du chèvrefeuille

Le Sphinx gazé ou Sphinx du chèvrefeuille (Hemaris fuciformis) est une espèce paléarctique de lépidoptères de la famille des Sphingidae.

Description

Imago

Envergure : de 4 à 5 cm, aile antérieure longue de 17 à 20 mm.
Au moment de l'émergence de la chrysalide, les ailes sont recouvertes d'écailles brun rouge qui tombent lors du premier vol sauf au niveau des zones marginales qui restent brun rouge. Celles-ci sont nettement plus larges que celles de l'espèce proche Hemaris tityus[1].

Chenille

Verte pointillée de blanc, munie d'une corne postérieure typique de nombreux sphingidés.

Répartition et habitat

Répartition
Régions paléarctiques (sauf dans le nord) : de l'Angleterre au Caucase et à l'ouest de la Sibérie. Connu de toute la France métropolitaine et de la Corse.
Habitat
Peut s'élever à plus de 2 000 mètres en montagne. Diurne, il vit dans les prairies fleuries, les clairières, le long des lisières et des chemins forestiers, les friches, les jardins ensoleillés où, à la manière d'un colibri, il butine en particulier les fleurs bleues et violettes (bugles, sauges, knauties, buddléia...)[2].

Période de vol

Les imagos volent habituellement en Europe de mai à juin (si univoltins), mais ils peuvent être présents également en août (si bivoltins, selon les régions).

Plantes-hôtes

Les plantes-hôtes de la chenille sont presque uniquement des chèvrefeuilles (surtout Lonicera xylosteum et L. nigra)[3].

Noms vernaculaires

  • En français : le Sphinx gazé[4],[5],[3], le Sphinx du chèvrefeuille[4],[5],[3] (nom qui désigne aussi l'espèce nord-américaine Hemaris diffinis), ou (plus rarement[3]) le Sphinx fuciforme[6].
  • En anglais : Broad-bordered Bee Hawkmoth[7].

Systématique

L'espèce Hemaris fuciformis a été décrite par le naturaliste suédois Carl von Linné en 1758, sous le nom initial de Sphinx fuciformis[8],[7].

Elle appartient à la famille des Sphingidae, à la sous-famille des Macroglossinae, à la tribu des Dilophonotini et à la sous-tribu des Hemarina. Elle est l'espèce type pour le genre Hemaris.

Synonymie

  • Sphinx variegata Allioni, 1766[9]
  • Sphinx bombyliformis (Ochsenheimer, 1808)
  • Macroglossa milesiformis Treitschke, 1834[10]
  • Macroglossa lonicerae Zeller, 1869[11]
  • Macroglossa caprifolii Zeller, 1869 [11]
  • Macroglossa robusta Alphéraky, 1882[12]
  • Hemaris simillima Moore, 1888[13]

Notes et références

  1. Michael Chinery, Insectes de France et d'Europe occidentale, Paris, Flammarion, août 2012, 320 p. (ISBN 978-2-08-128823-2), p. 146-147
  2. Collectif d'entomologistes amateurs, Guide des papillons nocturnes de France : plus de 1620 espèces décrites et illustrées, Paris, Delachaux et Niestlé, 2007, 288 p. (ISBN 978-2-603-01429-5), p. 32, n°70
  3. a b c et d Les Sphingidae de France.
  4. a et b MNHN & OFB [Ed]. 2003-présent. Inventaire national du patrimoine naturel (INPN), Site web : https://inpn.mnhn.fr, consulté le 17 octobre 2018
  5. a et b Lépi'Net.
  6. P.C. Rougeot, P. Viette, Guide des papillons nocturnes d'Europe et d'Afrique du Nord, Delachaux et Niestlé, Lausanne, 1978.
  7. a et b (en) « Hemaris fuciformis », sur funet.fi (consulté le 17 octobre 2018).
  8. Linnaeus, 1758, Syst. Nat. (Edn 10) 1 : 493.
  9. Allioni, 1766; Mel. Soc. Turin: 193
  10. Treitschke, 1834; Schmett. Eur. 10 (1): 125
  11. a et b (de) Philipp Christoph Zeller, « Macroglossa », Stettiner Entomologische Zeintung, vol. Ztg 30 (10-12) : 38,‎ 1869.
  12. Alphéraky, 1882; Horae Soc. ent. Ross. 17 (1-2): 17
  13. Moore, 1888; Proc. zool. Soc. Lond. 1888 : 391

Voir aussi

Article connexe

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Sphinx gazé: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Hemaris fuciformis • Sphinx du chèvrefeuille

Le Sphinx gazé ou Sphinx du chèvrefeuille (Hemaris fuciformis) est une espèce paléarctique de lépidoptères de la famille des Sphingidae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Rausvasis kamaninis sfinksas ( Lituano )

fornecido por wikipedia LT
Binomas Hemaris fuciformis
 src=
Hemaris fuciformis

Rausvasis kamaninis sfinksas (lot. Hemaris fuciformis, vok. Hummelschwärmer) – sfinksų (Sphingidae) šeimos mažiausias Lietuvoje gyvenantis drugys.

Sparnai skaidrūs, didesnėje dalyje be žvynelių ir su tamsiu apvadu pakraščiuose, išore panašus į juosvąjį kamaninį sfinksą. Ši sfinksų rūšis taip pat išore mėgdžioja kamanes. Gyvena upių slėnių saulėtuose šlaituose, miškų aikštelėse. Skraido V-VII mėn.


Vikiteka

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia LT

Rausvasis kamaninis sfinksas: Brief Summary ( Lituano )

fornecido por wikipedia LT
 src= Hemaris fuciformis

Rausvasis kamaninis sfinksas (lot. Hemaris fuciformis, vok. Hummelschwärmer) – sfinksų (Sphingidae) šeimos mažiausias Lietuvoje gyvenantis drugys.

Sparnai skaidrūs, didesnėje dalyje be žvynelių ir su tamsiu apvadu pakraščiuose, išore panašus į juosvąjį kamaninį sfinksą. Ši sfinksų rūšis taip pat išore mėgdžioja kamanes. Gyvena upių slėnių saulėtuose šlaituose, miškų aikštelėse. Skraido V-VII mėn.


Vikiteka

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia LT

Glasvleugelpijlstaart ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Insecten

De glasvleugelpijlstaart (Hemaris fuciformis) is een vlinder uit de familie pijlstaarten (Sphingidae).

Kenmerken

Met zijn geelbruine pels, witte band, zwart achterwerk en doorzichtige vleugsel lijkt de glasvleugelpijlstaart op een fors uitgevallen hommel. De spanwijdte bedraagt tussen de 38 en 48 millimeter.

Leefwijze

Het is een snelle vlieger die al stilhangend met zijn lange tong nectar uit bloemen van onder andere rododendrons, vlinderstruiken en koekoeksbloemen kan drinken.

Verspreiding en leefgebied

De vlinder komt voor in Noord-Afrika, Europa (uitgezonderd Noord-Scandinavië) en Centraal en Oost-Azië. In Nederland vooral boven zandgrond vrij algemeen. De vliegtijd loopt van eind april tot half september, per jaar vliegen twee generaties.

De rups en zijn waardplanten

Waardplanten van de rupsen zijn soorten van de geslachten kamperfoelie en walstro. De rupsen, met de voor de pijlstaartenfamilie kenmerkende puntstaart en vaak rode ringen om de stigma's, zijn te zien van juni tot augustus. Overwinteren gebeurt als pop tussen dorre bladeren op de grond.

Externe link

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Glasvleugelpijlstaart: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

De glasvleugelpijlstaart (Hemaris fuciformis) is een vlinder uit de familie pijlstaarten (Sphingidae).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Bredkantet humlesvermer ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO
 src=
Hemaris fuciformis

Bredkantet humlesvermer (Hemaris fuciformis) er en sommerfugl som tilhører familien svermere (Sphingidae). Denne vesle, dagaktive arten har glassklare vinger og en gul og svart, hårete kropp og ligner en humle, men atferden er ganske ulik. Den henger på svirrende vinger fremfor blomstene den suger nektar fra, men må holde seg fast med frambeina. Den er nokså vanlig på Østlandet, forekommer også noen få steder på Vestlandet. Larven lever på arter i leddvedslekta.

Utseende

En middelsstor (vingespenn 46 – 52 mm), tettbygd sommerfugl som har en viss likhet med en humle. Vingene er uten skjell og glassklare, bortsett fra hos nyklekte eksemplarer, som har spredte, grønnlige skjell. Antennene er tykkere mot spissen, ca. 2/3 så lange som forvingene, ytterst med en markert krok. Hodet og brystet er tett kledt med gulbrune hår. Bakkroppen er hovedsakelig kledt med mørkt rødlige hår, men med et ubrudt, gulbrunt belte i den bakerste delen, dette er hvitt på sidene. Bakerst med en markert, svart haledusk. Forvingene har en bred, brunrød ytterkant. Cellen nær fremkanten er delt i to av en lengdeåre, og åren som avslutter cellen ytterst er tykk. Ved roten i den bakerste delen har den et ganske stort felt kledt med gule hår. Bakvingene har en nokså bred, brunrød ytterkant og et ganske stort felt kledt med gule hår langs innerkanten.

Levevis

Som alle humlesvermere flyr den om dagen i solskinn. Den besøker forskjellige blomster, der den henger foran blomstene og stikker sin lange sugesnabel ned i dem. Man kan høre en svak, summende lyd. I motsetning til mange andre svermere holder den seg fast i blomsten med frambeina. Bredkantet humlesvermer flyr fra mai til juli, hyppigst rundt Sankthans.

Utbredelse

Bredkantet humlesvermer finnes fra Nord-Afrika gjennom det meste av Europa og Midtøsten østover til India. I Norge er den nokså vanlig på Østlandet og langs kysten til Kristiansand. Det finnes også en liten, tilsynelatende isolert bestand på Finnøy i Rogaland. Arten er også observert nord for Dovre.[1]

Referanser

Kilder

  • Nettsiden Svenska Fjärilar, med bildegalleri: [1]
  • Nettsiden Norges sommerfugler: [2]

Eksterne lenker

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Bredkantet humlesvermer: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO
 src= Hemaris fuciformis

Bredkantet humlesvermer (Hemaris fuciformis) er en sommerfugl som tilhører familien svermere (Sphingidae). Denne vesle, dagaktive arten har glassklare vinger og en gul og svart, hårete kropp og ligner en humle, men atferden er ganske ulik. Den henger på svirrende vinger fremfor blomstene den suger nektar fra, men må holde seg fast med frambeina. Den er nokså vanlig på Østlandet, forekommer også noen få steder på Vestlandet. Larven lever på arter i leddvedslekta.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Hemaris fuciformis ( Pms )

fornecido por wikipedia PMS
Drapò piemontèis.png Vos an lenga piemontèisa Për amprende a dovré 'l sistema dle parlà locaj ch'a varda sì.

A l'ha j'ale trasparente. La farfala a vòla da magg a aost.

Distribussion

A viv ant Italia setentrional e sentral, ràira.

Arferiment bibliogràfich për chi a veul fé dj'arserche pì ancreuse

  • Haemorrhagia fuciformis L.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PMS

Hemaris fuciformis: Brief Summary ( Pms )

fornecido por wikipedia PMS

A l'ha j'ale trasparente. La farfala a vòla da magg a aost.

Distribussion

A viv ant Italia setentrional e sentral, ràira.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PMS

Hemaris fuciformis ( Português )

fornecido por wikipedia PT

Hemaris fuciformis é uma espécie de insetos lepidópteros, mais especificamente de traças, pertencente à família Sphingidae.[1]

A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.

Trata-se de uma espécie presente no território português.

Referências

  1. «Hemaris fuciformis». Sistema Global de Informação sobre Biodiversidade (em inglês). Consultado em 16 de agosto de 2019

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Hemaris fuciformis: Brief Summary ( Português )

fornecido por wikipedia PT

Hemaris fuciformis é uma espécie de insetos lepidópteros, mais especificamente de traças, pertencente à família Sphingidae.

A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.

Trata-se de uma espécie presente no território português.

 src=

 src=

♂ △

 src=

 src=

♀ △

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Humledagsvärmare ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Humledagsvärmare (Hemaris fuciformis) är en fjäril i familjen svärmare (Sphingidae) som till skillnad från de flesta andra svärmare är dagaktiva.

Kännetecken

Humledagsvärmare har ett vingspann på mellan 38 och 49 millimeter, honan är något större än hanen men hanen har något kraftigare och lite längre antenner. Mellankroppen är olivgrön och bakkroppen är rödbrun på främre halvan och gul på den bakre halvan. Vingarna är genomskinliga med en rödbrunaktig kant. Svävdagsvärmare är snarlik men den saknar en vingribba genom framvingens diskfält. Larven är som fullvuxen 40 till 45 millimeter lång och är grön och oftast med brunröda fläckar, men dessa saknas ibland.

Utbredning

Humledagsvärmare finns lokalt ganska talrikt i Sverige upp till Dalarna och vidare längs norrlandskusten upp till Ångermanland. Den finns även i Danmark och södra Norge och Finland och i större delen av resten av Europa samt Nordafrika. Den finns österut genom Ryssland och Centralasien till nordvästra Kina.

Levnadssätt

Humledagsvärmare lever i anslutning till skog där även värdväxten skogstry förekommer. Den flyger på dagtid i solsken och kan ses svävande som en kolibri framför olika blommer som den suger nektar av, till exempel tjärblomster, glimmar, syren, kråkvicker, skogstry, gökärt, violer och skogsnäva. Flygtiden är från mitten av maj till slutet av juni i södra Sverige. I norr något senare. Äggen läggs enstaka eller ibland i grupper om två till tre på värdväxten som främst är skogstry och kaprifol. Larven är fullvuxen i augusti. Den förpuppar sig då i markskiktets förna. Puppan övervintrar.

Etymologi

Fuciformis betyder drönarliklatin.

Källor

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-58-4

Externa länkar

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Humledagsvärmare: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Humledagsvärmare (Hemaris fuciformis) är en fjäril i familjen svärmare (Sphingidae) som till skillnad från de flesta andra svärmare är dagaktiva.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Hemaris fuciformis ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Hemaris fuciformis, được gọi là the Broad-bordered Bee Hawk-moth, là một loài bướm đêm thuộc họ Sphingidae. Nó được tìm thấy ở Bắc Phi, châu Âu (ngoại trừ miền bắc Scandinavia) và miền trung và Đông Á.

Sải cánh dài 38–48 milimét (1,5–1,9 in). The moth gặp ở tháng 4 đến tháng 9 tùy theo địa điểm.

Ấu trùng ăn các loài kim ngânGalium.

Phụ loài

  • Hemaris fuciformis fuciformis
  • Hemaris fuciformis pseudodentata Dubatolov, 2003

Liên kết ngoài

 src= Wikimedia Commons có thêm hình ảnh và phương tiện truyền tải về Hemaris fuciformis

Tham khảo

  1. ^ “CATE Creating a Taxonomic eScience - Sphingidae”. Cate-sphingidae.org. Bản gốc lưu trữ ngày 10 tháng 11 năm 2012. Truy cập ngày 19 tháng 10 năm 2011.


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan tới họ bướm Sphingidae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Hemaris fuciformis: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Hemaris fuciformis, được gọi là the Broad-bordered Bee Hawk-moth, là một loài bướm đêm thuộc họ Sphingidae. Nó được tìm thấy ở Bắc Phi, châu Âu (ngoại trừ miền bắc Scandinavia) và miền trung và Đông Á.

 src=

Dorsal side

 src=

△ Ventral side

Hemaris fuciformis-03 (xndr).jpg Hemaris fuciformis-02 (xndr).jpg

Sải cánh dài 38–48 milimét (1,5–1,9 in). The moth gặp ở tháng 4 đến tháng 9 tùy theo địa điểm.

Ấu trùng ăn các loài kim ngânGalium.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Шмелевидка жимолостная ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
Латинское название Hemaris fuciformis
(Linnaeus, 1758)
Синонимы
  • Haemorrhagia fuciformis

wikispecies:
Систематика
на Викивидах

commons:
Изображения
на Викискладе

NCBI 987953

Бражник жимолостный[1] или Шмелевидка жимолостная (Hemaris fuciformis) — дневная бабочка из семейства бражников.

Описание

Длина переднего крыльев 20—24 мм. Размах крыльев 38—42 мм. Похож на шмелевидку скабиозовую. В отличие от неё медиальная ячейка переднего крыла разделена жилкой. У самок кайма на крыльях темнее. Необычны довольно маленькие по сравнению с передними задние крылья. Грудь у основание брюшка в густых зеленоватых волосках, средина брюшка с темно-фиолетовым и желтым поясками, конец брюшка черный, посредине желтый. Своими прозрачными крыльями, коротким плотным брюшком и окраской напоминает шмеля.

  • Hemaris fuciformis MHNT dos.jpg
  •  src=

Ареал

Палеарктика: Центральная и Южная Европа, север Турции, Афганистан, Северо-Западный Китай (Синьцзян: горы Тянь-Шаня), Северная Индия (Химачал Прадеш); в СНГ — в европейской части, на север до Ижмы в Коми, Кавказ, горы Средней Азии, Казахстан, почти вся Сибирь, на север до Октябрьского в Приобье (Ханты-Мансийский АО), Центральной Якутии и Магадана, юго-восточная граница проходит по Западному (до Сохондинского заповедника) и Северному Забайкалью, Северному и Нижнему Приамурью, обитает и на Сахалине. В горах встречается на высоте до 2000 м.

Местообитания

На солнечных сухих территориях, на лесных полянах, в теплых пойменных лесах, на южных склонах гор, а также вдоль ручьев и рек, изредка в садах.

Время лета

С конца мая до начала июля.

Жизненный цикл

Гусеница

Стадия гусеницы: с июля до августа. Гусеница зеленого цвета, с двумя белыми полосами, проходящими на спине. Рог на конце брюшка почти прямой, красно-бурый. Кормовое растение гусениц — жимолость, снежноягодник ветвистый (Symphoricarpus racemosus).

Куколка

Окукливание в рыхлом коконе на поверхности земли или в почве.

Примечания

  1. Стриганова Б. Р., Захаров А. А. Пятиязычный словарь названий животных: Насекомые (латинский-русский-английский-немецкий-французский) / Под ред. д-ра биол. наук, проф. Б. Р. Стригановой. — М.: РУССО, 2000. — С. 232. — 1060 экз.ISBN 5-88721-162-8.
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Шмелевидка жимолостная: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

Бражник жимолостный или Шмелевидка жимолостная (Hemaris fuciformis) — дневная бабочка из семейства бражников.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии