Argynnis paphia Linnaeus 1758

Hona

Hane. De tjockare ränderna på framvingarna är doftfjäll som används för att stimulera honan vid parning.

Det är lätt att känna igen den silverstreckade pärlemorfjärilen genom att titta på undersidan av bakvingen. Silverstrecken på grön botten är karaktäristiska för arten.

Hona av den sällsynta formen Valezina.

Silverstreckad pärlemorfjäril (Argynnis paphia) är en art i släktet pärlemorfjärilar. Man tar inte fel på den när man ser undersidan av bakvingen, som är grönaktig med ljusare, silverfärgade streck. De första ses i början av juli, och sedan flyger de fram till slutet av augusti. Denna fjäril håller till på ängsmarker och i skogsgläntor och skogsbryn.

Utseende

Silverstreckad pärlemorfjäril är ganska stor, med ett vingspann på 53 till 65 millimeter. Den är störst i sitt släkte.

På vingarnas ovansida har den en varmt orange färg, med svarta och mörbruna fläckar. Hannen har fyra stråk av mörka ansvällningar på framvingen. Honorna saknar dessa ansvällningar och kan förväxlas med ängspärlemorfjäril. Denna är dock något mindre.

Livscykel

Arten har en generation per år. Äggen läggs på ett träd eller en stubbe i omedelbar närhet till violer. De kläcks efter cirka 2 veckor. Strax därefter gör larven sig i ordning för övervintring, och vaknar nästa vår. Larven äter då av violerna tills den förpuppas i mitten av juni. Efter 2 till 4 veckor kommer den vuxna fjärilen ut ur puppan.

Foderväxter

Den vuxna fjärilen (imagon) får mat från lind, rubusar och kärrtistel. Larverna lever på flera olika violarter, till exempel buskviol, skogsviol och luktviol.

Förekomst

Arten förekommer i södra och mellersta Sverige upp till Ångermanland och är tämligen allmän.