Resident breeder.
La boscarla clamorosa[1] (Acrocephalus stentoreus) és un ocell de la família dels acrocefàlids (Acrocephalidae) que habita zones palustres i ciutats des del nord-est d'Àfrica cap a l'est, per Orient Pròxim i Mitjà, sud d'Iran, zona del Mar d'Aral, Afganistan, Pakistan, Índia, Sri Lanka, sud de la Xina, Birmània, Java, illes Petites de la Sonda, Moluques, Sulawesi i Filipines, fins a l'Arxipèlag Bismarck, les Illes Salomó i Queensland, a Austràlia.
La boscarla clamorosa (Acrocephalus stentoreus) és un ocell de la família dels acrocefàlids (Acrocephalidae) que habita zones palustres i ciutats des del nord-est d'Àfrica cap a l'est, per Orient Pròxim i Mitjà, sud d'Iran, zona del Mar d'Aral, Afganistan, Pakistan, Índia, Sri Lanka, sud de la Xina, Birmània, Java, illes Petites de la Sonda, Moluques, Sulawesi i Filipines, fins a l'Arxipèlag Bismarck, les Illes Salomó i Queensland, a Austràlia.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Telor cyrs croch (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion cyrs croch) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Acrocephalus stentoreus; yr enw Saesneg arno yw Clamorous reed warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Teloriaid (yr Hen Fyd) (Lladin: Sylviidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. stentoreus, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Awstralia.
Mae'r telor cyrs croch yn perthyn i deulu'r Teloriaid (yr Hen Fyd) (Lladin: Sylviidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Babacs Tsieina Babax lanceolatus Corbreblyn Leyte Micromacronus leytensis Iwhina Fformosa Yuhina brunneiceps Iwhina gwarwyn Yuhina bakeri Iwhina gyddfresog Yuhina gularis Iwhina mwstasiog Yuhina flavicollis Iwhina penrhesog Yuhina castaniceps Iwhina tinwinau Yuhina occipitalis Jeri gyddf-resog Neomixis striatigula Jeri’r Gogledd Neomixis tenella Minla cefnwinau Heterophasia annectens Sibia mannog Crocias albonotatus Telor heglog Megalurulus rufusAderyn a rhywogaeth o adar yw Telor cyrs croch (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion cyrs croch) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Acrocephalus stentoreus; yr enw Saesneg arno yw Clamorous reed warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Teloriaid (yr Hen Fyd) (Lladin: Sylviidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. stentoreus, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Awstralia.
Der Stentorrohrsänger (Acrocephalus stentoreus) ist eine mittelgroße Singvogelart aus der Familie der Rohrsängerartigen, die in Nordafrika und Asien weit verbreitet ist. In Größe, Gestalt, Gefieder und Lebensraum ähnelt der Stentorrohrsänger dem auch in Europa verbreiteten Drosselrohrsänger, an dessen Verbreitungsgebiet er sich mit einer kleinen Überlappung südlich anschließt.[1]
Die Vögel haben ein braunes fast ungemustertes Gefieder, das am Bauch i. Allg. deutlich heller ist als am restlichen Körper. Allerdings gehört ein Teil der Vögel im israelisch-jordanischen Teil des Verbreitungsgebietes (Unterart A. s. levantinus) zu einer insbesondere am Bauch ungewöhnlich dunkel gefärbten Farbmorphe. Je nach Unterart kann es auch vorkommen, dass der Bauch, die Schwanzunterseite und die Kehle völlig weiß sind.
Die Flügel und der relativ lange Schwanz sind ebenfalls braun und mit schwarzem oder dunkelbraunem Streifen. Über den Augen tragen sie einen dünnen, länglichen hell- oder dunkelbraunen Streifen, der sich kaum in den Bereich hinter das Auge erstreckt. Der Schnabel ist dunkel mit heller Basis, relativ lang und spitz. Die Beine sind dunkelgrau bis dunkelgrünblau.[1] Die Körperlänge dieser großen Rohrsängerart beträgt 18–20 cm, das Gewicht 23–34 g.[2]
Der Stentorrohrsänger kommt von Nordostafrika über die küstennahen Gebiete der arabischen Halbinsel, Irak und Iran, die zentralasiatischen Republiken, Pakistan und Teile Indiens bis nach Südostasien (selten auf den Philippinen) als Brutvogel vor. Nur die Vögel im zentralasiatischen Gebiet sind Zugvögel; sie überwintern in Indien. Im östlichen und westlichen Teil des Verbreitungsgebietes sind die meisten Vögel Standvögel. Diese Art bewohnt die dortigen Feuchtgebiete, vor allem die Papyrus- und Schilfgürtel. In der Trockenzeit weichen sie auf Gärten und das umliegende Buschland aus.
Sie ernähren sich – typisch für Rohrsänger – von Insekten, die sie von Pflanzen abpicken oder im Flug fangen.
Der Gesang der Männchen ist laut, kräftig und enthält kratzende und melodische Laute. Er ist dabei abwechslungs- und strukturreicher als der des ähnlichen Drosselrohrsängers. Der Gesang wird im Vergleich zu diesem aber seltener von exponierten Schilfspitzen oder ähnlichen Singwarten aus vorgetragen.[1] Seine Lautstärke ist überdies namensgebend: Stentor (griechisch Στέντωρ) wird in der Ilias als Mann mit ohrenbetäubend lauter Stimme beschrieben.
Aufgrund ihrer weiten Verbreitung und da für diese Art keinerlei Gefährdungen bekannt sind, stuft die IUCN diese Art als nicht gefährdet (least concern) ein.
Das napfförmige Nest wird aus Schliff und anderen Wasserpflanzen zusammengeflochten. Das Weibchen legt 2–7 helle, mit dunklen Flecken versehene Eier. Die Brutdauer beträgt 12–14 Tage, danach verbleiben die Jungen noch bis zu 15 Tage im Nest. Wenn sie es verlassen haben, sind sie noch nicht flugfähig und werden von den Eltern noch einige Tage weiter versorgt.
Im Handbook of the Birds of the World werden vier Unterarten unterschieden.[2]
Die Nominatform:
Die drei anderen Unterarten bilden die „indische Gruppe“, die neuerdings von einigen Autoren auch als eigene Art „Indienrohrsänger“ (A. brunnescens) vorgeschlagen wird.
Die International Ornithological Union führt in ihrer Liste noch vier weitere Unterarten auf den Inseln des indonesischen Archipels.[3] Eine eventuelle Zuordnung zum Australrohrsänger (A. australis),[2] der zuweilen ebenfalls als Unterart des Stentor-Rohrsängers aufgefasst wird, ist aber nicht vollständig geklärt.
Der Stentorrohrsänger (Acrocephalus stentoreus) ist eine mittelgroße Singvogelart aus der Familie der Rohrsängerartigen, die in Nordafrika und Asien weit verbreitet ist. In Größe, Gestalt, Gefieder und Lebensraum ähnelt der Stentorrohrsänger dem auch in Europa verbreiteten Drosselrohrsänger, an dessen Verbreitungsgebiet er sich mit einer kleinen Überlappung südlich anschließt.
लामोठुँडे ट्याकट्याके नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा क्लामरस रिड वार्ब्लर (Clamorous Reed Warbler) भनिन्छ ।
लामोठुँडे ट्याकट्याके नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा क्लामरस रिड वार्ब्लर (Clamorous Reed Warbler) भनिन्छ ।
The clamorous reed warbler (Acrocephalus stentoreus) is an Old World warbler in the genus Acrocephalus. It breeds from Egypt eastwards through Pakistan, Afghanistan and northernmost India to south China and southeast Asia. A. s. meridionalis is an endemic race in Sri Lanka.
Nine subspecies are recorded:
Clamorous reed warbler is a large song thrush-sized warbler at 18–20 cm. The adult has an unstreaked brown back and whitish underparts. The forehead is flattened, and the bill is strong and pointed. The sexes are identical, as with most warblers. It is very like the great reed warbler, but that species has richer coloured underparts.
There are a number of races differing in plumage shades. The migratory northern race has the richest brown upperparts, and the endemic Sri Lanka subspecies is the darkest form.
Like most warblers, the clamorous reed warbler is insectivorous, but will take other small prey items.
The song is loud and far-carrying, but less raucous than that of the great reed warbler. It is a slow, chattering kereet-kereet-kereet with typically acrocephaline whistles and mimicry added.
Most populations are sedentary, but the breeding birds in Pakistan, Afghanistan and north India are migratory, wintering in peninsular India and Sri Lanka.
This passerine bird is a species found in large reed beds, often with some bushes. 3-6 eggs are laid in a basket nest in reeds.
The clamorous reed warbler (Acrocephalus stentoreus) is an Old World warbler in the genus Acrocephalus. It breeds from Egypt eastwards through Pakistan, Afghanistan and northernmost India to south China and southeast Asia. A. s. meridionalis is an endemic race in Sri Lanka.
La Stentora kanbirdo (Acrocephalus stentoreus ) estas birdo de la genro Acrocephalus aŭ kanbirdoj kiuj estas brunecaj birdoj kiuj loĝas en kareksejoj kaj apartenas al la familio de Akrocefaledoj, sed iam estis inkludataj en la grupo de Silviedoj. Ili reproduktiĝas el Egiptio orienten tra Afganio, Pakistano kaj plej norda Barato al suda Ĉinio, sudorienta Azio kaj suden al Aŭstralio. Estas ankaŭ endemia raso en Srilanko.
Plej parto de populacioj estas loĝantaj birdoj, sed la birdoj reproduktantaj en Pakistano, Afganio kaj norda Barato estas migrantaj, kiuj vintrumas en duoninsula Barato kaj Sri-Lanko.
Tiis paserina birdo estas specio troviĝanta en grandaj kareksejoj, ofte kun kelkaj arbustoj. La ino demetas 3-6 ovojn en kestonesto en kanejo.
Stentora kanbirdo estas granda turdecgranda birdo 18-20 cm longa. Plenkreskulo havas nestriecan brunan dorson kaj blankecajn subajn partojn. La frunto estas ebeneca kaj la beko estas forta kaj pinteca. Ambaŭ seksoj estas identaj, kiel ĉe plej parto de kanbirdoj. Ĝi estas tre simila al la Turda kanbirdo, sed tiu specio havas pli kolorajn subajn partojn.
Estas kelkaj rasoj diferencaj laŭ nuancoj en plumaro. La migranta norda raso havas la plej brunajn suprajn partojn, kaj la endemia srilanka subspecio estas la plej malhela formo.
Kiel ĉe plej parto de kanbirdoj, ankaŭ la Stentora kanbirdo estas insektovora, sed ili manĝas ankaŭ aliajn malgrandajn predojn.
La kanto estas laŭta kaj aŭdebla de malproksime, sed malpli raŭka ol tiu de la Turda kanbirdo. Ĝi estas malrapida, babileca kerit-kerit-kerit kun tipaj akrocefalecaj fajfoj kaj aldone iom da voĉimitado.
Ĉe Kalkato, Okcidenta Bengalo, Barato.
Ĉe Kalkato, Okcidenta Bengalo, Barato.
Ĉe Kalkato, Okcidenta Bengalo, Barato.
Ĉe Kalkato, Okcidenta Bengalo, Barato.
Ĉe Kalkato, Okcidenta Bengalo, Barato.
en Lago Koleruo, Andra-Pradeŝo, Barato.
en Lago Koleruo, Andra-Pradeŝo, Barato.
La Stentora kanbirdo (Acrocephalus stentoreus ) estas birdo de la genro Acrocephalus aŭ kanbirdoj kiuj estas brunecaj birdoj kiuj loĝas en kareksejoj kaj apartenas al la familio de Akrocefaledoj, sed iam estis inkludataj en la grupo de Silviedoj. Ili reproduktiĝas el Egiptio orienten tra Afganio, Pakistano kaj plej norda Barato al suda Ĉinio, sudorienta Azio kaj suden al Aŭstralio. Estas ankaŭ endemia raso en Srilanko.
El carricero estentóreo (Acrocephalus stentoreus)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Acrocephalidae propia del sur de Asia, el noreste de África y Australasia.
El carricero estentoreo es un carricero de gran tamaño que puede alcanzar entre los 18-20 cm. El adulto presenta una espalda marrón sin rallas, y las partes inferiores de color claro. Su frente está aplanada, y su pico es fuerte y puntiagudo. Ambos sexos son idénticos, como las mayorías de los carriceros. Es muy parecido al carricero tordal, pero esa especie presenta colores más intenos en las partes bajas.
Las diversas subespecies difieren en la tonalidad de plumaje. La raza del norte migratoria norte presenta tonos castaños más intensos, mientaras que la subespeice endémica de Sri Lanka es la que presenta una tonalidad más oscura.
Como todas los carriceros es insectívoro, pero no desecha otras presas pequeñas.
El canto es alto y prolongado, pero menos estridente que el carricero común. Es un lento, parloteo kereet-kereet-kereet con los silbidos típicos de los acrocephaline y algo de mimetismo.
Se reconocen nueve subespecies:
Se estiende desde el valle del Nilo, por el sur de Asia llegando al archipiélago malayo y Nueva Guinea. La mayoría de las poblaciones son sedentarias, pero las que crían Pakistán, Afganistán y el norte de la India son migratorias, y pasan el invierno en Sri Lanka y sur de la India.
Este pájaro se encuentra en los carrizales, a veces con algunos arbustos. En la puesta pone de 3 a 6 huevos en un nido en forma de canasta entre las cañas.
El carricero estentóreo (Acrocephalus stentoreus) es una especie de ave paseriforme de la familia Acrocephalidae propia del sur de Asia, el noreste de África y Australasia.
Acrocephalus stentoreus Acrocephalus generoko animalia da. Hegaztien barruko Acrocephalidae familian sailkatua dago.
Acrocephalus stentoreus Acrocephalus generoko animalia da. Hegaztien barruko Acrocephalidae familian sailkatua dago.
Papyruskerttunen (Acrocephalus stentoreus) on kerttusten heimoon kuuluva varpuslintu.
Linnun pituus on 18–20 cm, siipien kärkiväli 21–24 cm ja paino keskimäärin noin 25 g. Suurikokoinen, rastaskertusen kokoluokkaa oleva kerttunen, jolla on lyhyehköt siivet ja pitkähkö, voimakkaasti pyöristynyt pyrstönkärki. Väritykseltään hieman rastaskerttusta vaaleampi ja hennompinokkainen. Sukupuolet ovat samanvärisiä. Laulu, jota koiras esittää korkean kaislan tai pensaan latvasta, on voimakasta ja sisältää korkeampia ääniä kuin rastaskerttusen laulu. Matkii runsaasti muita lintuja. Äänet ovat kovia ja karkeita.[2]
Laaja esiintymisalue ja monta alalajia. Esiintyy paikoitellen Egyptissä, Lähi-idässä, Arabian niemimaalla, Afganistanissa, Pakistanissa ja Intiassa. Laajempi yhtenäinen esiintymisalue on Kaspianmeren itäpuolella ja toinen Etelä-Kiinassa ja Thaimaassa. Sri Lankassa elää oma alalajinsa. Esiintyy myös Indonesiassa, Uudessa-Guineassa sekä koko Australiassa Tasmania mukaan lukien.[2]
Papyruskerttunen on osassa esiintymisaluetta muuttolintu, osassa paikkalintu. Keski-Aasian kanta talvehtii Intiassa. Australian, Uuden-Guinean ja Kiinan populaatiot ovat pääosin paikkalintuja.[2]
Lajin esiintymisalueen laajuus on noin 10 miljoonaa neliökilometriä ja sen kanta on elinvoimainen.[1] Lajia ei ole tavattu Suomessa.
Papyruskerttunen elää nimensä mukaisesti mieluiten papyruskaislakasvustoissa erilaisissa vesistöissä, niin alavilla mailla kuin vuoristossa. Se viihtyy myös järeissä järviruoko- ja osmankäämikasvustoissa sekä pensaikoissa.[2]
Syvä kuppimainen pesä on rakennettu ruokojen korsista ja lehdistä ja vuorattu hienommilla kasvikuiduilla. Se on kiinnitetty pystykorsiin 0,5–1,2 metriä vedenpinnan tai maan yläpuolelle. Naaras munii 3–6 munaa, jotka ovat saman näköisiä kuin rastaskerttusen munat. Muna painaa noin 2,9 g. Naaras hautoo 13–15 päivää ja molemmat emot huolehtivat poikasista, jotka lähtevät pesästä lentokyvyttöminä 11–13 päivän ikäisinä. Usein 2 pesyettä kesän aikana.[2]
Pääravintoa ovat hyönteiset ja muut pienet selkärangattomat. Syö myös sammakonpoikasia, vesikasvien siemeniä ja marjoja.[2]
Papyruskerttunen (Acrocephalus stentoreus) on kerttusten heimoon kuuluva varpuslintu.
Acrocephalus stentoreus
La Rousserolle stentor (Acrocephalus stentoreus) est une espèce d'oiseau de la famille des Acrocephalidae vivant du nord-est de l'Afrique et du Proche-Orient à l'Australie.
Cet oiseau est un migrateur partiel : certaines populations sont migratrices
La rousserolle stentor mesure 19 cm de long. Elle ressemble à la rousserolle effarvatte du nord, mais est plus trapue[1].
Son chant est mélodieux et puissant d'où son nom de stentor.
Cette espèce niche en Égypte, au Pakistan, en Afghanistan, au nord de l'Inde, en Asie du sud-est et en Australie.
La rousserolle stentor vit dans les marais à papyrus, dans les mangroves et dans les roselières.
C'est un oiseau insectivore
Son nid est une grande coupe soignée composée de feuilles de roseaux et de matériaux similaires. Il est suspendu près de la surface de l'eau.
D'après Alan P. Peterson, il existe dix sous-espèces :
Acrocephalus stentoreus
La Rousserolle stentor (Acrocephalus stentoreus) est une espèce d'oiseau de la famille des Acrocephalidae vivant du nord-est de l'Afrique et du Proche-Orient à l'Australie.
Cet oiseau est un migrateur partiel : certaines populations sont migratrices
Kerak-basi ramai (bahasa Latin: Acrocephalus stentoreus) adalah spesies burung dari keluarga Sylviidae, dari genus Acrocephalus. Ia berkembangbiak dari Mesir mengarah ke timur, yakni ke Pakistan, Afghanistan dan ke utara, yakni India dan ke selatan, yaitu ke China, Asia Tenggara dan ke selatan, yakni ke Australia. Terdapat juga ras endemik di Sri Lanka.
Kerakbasi ramai memiliki tubuh berukuran agak besar (18 cm). Warna coklat. Ekor memanjang. Alis mata keputihan. Tubuh bagian atas coklat zaitun seragam. Tubuh bagian bawah keputihan. Sisi tubuh dan penutup ekor bawah kuning tua. Sangat mirip dengan Kerakbasi besar. Iris coklat, paruh dan kaki coklat keabu-abuan. Suka bergantung pada batang buluh ketika bertengger. Mengembangkan bulu di tenggorokan saat bernyanyi. Tinggal sendirian atau berpasangan. Sarang berbentuk cawan, dari rumput, pelepah buluh, menggantung disekeliling batang vertikal yang sempit, dekat permukaan tanah. Telur berwarna kuning tua, berbintik abu-abu, jingga, coklat kemerahan, jumlah 3-4 butir. Berbiak bulan April-Agustus.
Kerak-basi ramai (bahasa Latin: Acrocephalus stentoreus) adalah spesies burung dari keluarga Sylviidae, dari genus Acrocephalus. Ia berkembangbiak dari Mesir mengarah ke timur, yakni ke Pakistan, Afghanistan dan ke utara, yakni India dan ke selatan, yaitu ke China, Asia Tenggara dan ke selatan, yakni ke Australia. Terdapat juga ras endemik di Sri Lanka.
Burung Cekup Rasam, Acrocephalus stentoreus merupakan sejenis sylviid warblers dalam genus Acrocephalus. Genus burung ini berasal dari Mesir sebelum mula tersebar ke timur Pakistan, Afghanistan, bahagian utara India, selatan China, tenggara Asia dan selatan Australia. Terdapat juga endemik burung ini di Sri Lanka.
Burung Cekup Rasam adalah haiwan yang tergolong dalam golongan benda hidup, alam : haiwan, filum : kordata, sub-filum : bertulang belakang (vertebrata), kelas : burung. Burung Cekup Rasam adalah haiwan berdarah panas, mempunyai sayap dan tubuh yang diselubungi bulu pelepah. Paruh Burung Cekup Rasam tidak bergigi.
Burung Cekup Rasam membiak dengan bertelur. Telur Burung Cekup Rasam bercengkerang keras.
Di Kolkata, Bengal Barat, India.
Di Tasik Kolleru, Andhra Pradesh, India.
Burung Cekup Rasam, Acrocephalus stentoreus merupakan sejenis sylviid warblers dalam genus Acrocephalus. Genus burung ini berasal dari Mesir sebelum mula tersebar ke timur Pakistan, Afghanistan, bahagian utara India, selatan China, tenggara Asia dan selatan Australia. Terdapat juga endemik burung ini di Sri Lanka.
De Indische karekiet (Acrocephalus stentoreus) is een zangvogel uit de familie Acrocephalidae.
Het verenkleed is bruinachtig gekleurd. Boven de ogen bevindt zich een beige wenkbrauwstreep. Hij heeft een lange snavel. Zijn zang is luid en melodieus. De lichaamslengte bedraagt 16 tot 18 cm.
Zijn voedsel bestaat uit insecten, alsmede ook kleine kikkers.
Het komvormige nest bevindt zich meestal boven het water, in riet of andere moerasplanten. Het legsel bestaat uit 3 tot 6 witte eieren met donkere vlekken.
Deze soort komt voor in de moerassen van Azië en Australië en telt 10 ondersoorten:
De Indische karekiet (Acrocephalus stentoreus) is een zangvogel uit de familie Acrocephalidae.
Trzciniak głośny (Acrocephalus stentoreus) – gatunek średniej wielkości ptaka z rodziny trzciniaków. Występuje od Egiptu, poprzez Półwysep Arabski, Bliski Wschód po Indie, część Indonezji i Nową Gwineę. Niezagrożony wyginięciem.
Gatunek opisali po raz pierwszy Wilhelm Hemprich i Christian Gottfried Ehrenberg w roku 1833 pod nazwą Curruca stentorea. Holotyp pochodził z Damietty (prowincja Egiptu). Bazując na badaniach mitochondrialnego DNA i morfologii ustalono, że trzciniak głośny tworzy monofiletyczny klad wraz z trzciniakiem zwyczajnym (A. arundinaceus), trzciniakiem wschodnim (A. orientalis), trzciniakiem australijskim (A. australis) oraz trzciniakiem białoskrzydłym (A. vaughani). Prawdopodobnie do kladu należą inni pacyficzni przedstawiciele Acrocephalus, jednakże brak dokładnych danych na ten temat. Na terenie Kazachstanu odnotowano hybrydyzację z trzciniakiem zwyczajnym[3].
Długość ciała wynosi 18-20 cm, masa 23-24 g[3]. Upierzeniem przypomina trzciniaka zwyczajnego - z wierzchu w ciepłym odcieniu brązu, miejscami czerwonawy, zwłaszcza na kuprze i pokrywach nadogonowych. Brew i okolice oczu białawe. Gardło, pierś i środek brzucha białawe, pozostała część spodu ciała płowa. Trzciniaka głośnego cechuje jednak bardziej rudawy odcień spodu ciała. Górna część dzioba ciemnobrązowa, dolna zaś jasna z czarną plamką u nasady. Nogi i stopy zielonkawoołowiane[4].
Dla podgatunku nominatywnego formuła skrzydłowa różna; 2. lotka II rzędu mieści się w długości między 5. a 7., najdłuższe są lotki 7., 3. i 4., posiadają również równą długość. Na 3. i 4. występuje emarginacja. Dziób mierzy 23-27 mm (♂ 25-27, ♀ 23-25), natomiast skrzydło 75-85 mm (♂ 80-85, ♀ 75-77)[4].
Wyróżnia się następujące podgatunki[5]:
Gatunek wędrowny, lecz nie w całej populacji. Osobniki zamieszkujące Turkmenistan, Uzbekistan, Tadżykistan, Afganistan i Kazachstan przebywają na terenie tylko w okresie lęgowym; zimują w Indiach. Osobniki z północnych Indii są osiadłe[7]. Przebywa na ciernistych drzewach, trzcinach (w tym trzcinie papirusowej) oraz krzewach. Zasiedla obszary podmokłe, brzegi strumieni i rzek, namorzyny, jeziora i okolice kanałów nawadniających[3].
Okres lęgowy w Nepalu trwa od kwietnia do lipca[8], w Indiach w maju i czerwcu. Z Pakistanu pochodzi notka o gnieździe odnalezionym w sierpniu, zaś na Cejlonie lęgi odbywają się w czerwcu i lipcu[9].
Gniazdo stanowi bardzo głęboki kubeczek z trzciny z dodatkiem liści i korzeni. Jedno z zebranych gniazd miało średnicę około 8 cm i głębokość 15 cm[9]. W lęgu 3-5 jaj[8]. Są białe, jednak pokryte ciemnymi wzorami; wymiary wynoszą około 2,03-2,46 x 1,47-1,6 cm[9]. Jedynie samica bierze udział w inkubacji. Młode pozostają w gnieździe 11-3 dni od wyklucia[3].
Przez IUCN trzcinniczek głośny klasyfikowany jest jako gatunek najmniejszej troski (LC, Least Concern). Całkowita populacja nie jest znana, jednak obszary lęgowe pokrywają około 5 460 000 km². W połączeniu z brakiem istotnych zagrożeń nie budzi to obaw co do wymarcia[7]. Spotykany m.in. w Parku Narodowym Bandhavgarh[10], w trakcie wędrówek w Parku Narodowym Van Vihar[11], Parku Narodowym Gir[12] i Parku Narodowym Dibru-Saikhowa[13] (Indie).
Trzciniak głośny (Acrocephalus stentoreus) – gatunek średniej wielkości ptaka z rodziny trzciniaków. Występuje od Egiptu, poprzez Półwysep Arabski, Bliski Wschód po Indie, część Indonezji i Nową Gwineę. Niezagrożony wyginięciem.
Papyrussångare[2] (Acrocephalus stentoreus) är en tätting i familjen rörsångare som förekommer i stora delar av södra Asien samt i Egypten.[3]
Papyrussångaren är en stor rörsångare med en kroppslängd på 16-18 centimeter. Den är i flera avseenden lik trastsångaren, men skiljer sig framför allt genom den långa och smala näbben, kortare vingar samt längre och mer rundade stjärt. Fjäderdräkten är mörkt olivbrun ovan, solkigt brunbeige under med lite ljusare strupe. Den har ett blekt och smalt ögonbrynsstreck som sträcker sig fram till ögat.[4]
Även lätena liknar trastsångarens, med ett grötigt track och ett hårt trrrrr. Sången är ett grovt och trevande schackrande med enstaka falsettoner, lite påminnande om björktrastars läten i gryningen.[4]
Papyrussångare delas in i tio underarter med följande utbredning:[3]
Vissa behandlar de fyra östligaste underarterna siebersi, harterti, celebensis och lentecaptus istället som en del av australisk rörsångare.[6]
Hybridisering med trastsångare har noterats i södra Kazakstan.[7]
Papyrussångaren häckar som namnet avslöjar helst i papyrusbestånd, men även kaveldun, bladvass, majs och liknande hög vegetation nära vatten eller i fuktiga områden. Den ses ofta födosöka i gles vass nära vattenytan.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller mycket vanlig i stora delar av sitt utbredningsområde.[1]
Papyrussångare (Acrocephalus stentoreus) är en tätting i familjen rörsångare som förekommer i stora delar av södra Asien samt i Egypten.
Chích đầu nhọn[2] (danh pháp khoa học: Acrocephalus stentoreus) là một loài chim trong họ Acrocephalidae.[3]
|tựa đề=
trống hay bị thiếu (trợ giúp)
Chích đầu nhọn (danh pháp khoa học: Acrocephalus stentoreus) là một loài chim trong họ Acrocephalidae.
噪大苇莺(学名:Acrocephalus stentoreus)为鶲科苇莺属的鸟类。该物种分布于从埃及一直到中国南方和澳大利亚的广大地区,其模式产地在埃及。[2]