dcsimg

Associations ( Inglês )

fornecido por BioImages, the virtual fieldguide, UK
In Great Britain and/or Ireland:
Lichen / parasite
apothecium of Abrothallus usneae parasitises thallus of Usnea

Lichen / gall
basidioma of Biatoropsis usnearum causes galls on branch (terminal) of Usnea

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
BioImages
projeto
BioImages

Usnea ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA
 src=
Usnea en un bosc de Txèquia.

Usnea és el nom científic i genèric de diversos líquens de la família Parmeliaceae, que generalment creixen penjant dels arbres com si fossin una cabellera grisa o verdosa.

La Usnea és cosmopolita. El fong amb què fa simbiosi pertany a la divisió Ascomycota, mentre que l'alga és de la divisió Chlorophyta.

S'han descrit moltes espècies d'Usnea, fins a 600. (Ref. Wirtz, N. et al, 2006.)

Ecologia

La Usnea és molt sensible a la contaminació atmosfèrica; quan no n'hi ha, pot créixer fins a 10-20 cm cada any.

Usos

La Usnea s'ha utilitzat com a espècie medicinal des de fa, com a mínim, 1.000 anys, l'àcid úsnic (C18H16O7), que és un potent antibiòtic i antifúngic. És comestible i té un alt contingut en vitamina C.

Els natius americans la feien servir com a compresa per a les ferides de guerra.

També es fa servir per a combatre malalties dels peixos dels aquaris.[1]

Algunes espècies

 src=
Espècies de Txèquia.

Referències

  1. «USNEA; USING USNIC ACID AS A FISH REMEDY FOR TUMORS AND MORE.». [Consulta: 21 desembre 2017].
  2. Articus, K. (2004) Neuropogon and the phylogeny of Usnea s.l. (Parmeliaceae, lichenized Ascomycetes). Taxon 53(4): 925-934.
Crystal Clear app virussafe.png
Caldria contextualitzar les obres citades al cos de l'article.
Aquest article té una llista de referències o de bibliografia, però no se sap quina verifica cada part. Podeu millorar aquest article assignant cadascuna d'aquestes obres a frases o paràgrafs concrets.

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Usnea: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA
 src= Usnea en un bosc de Txèquia.

Usnea és el nom científic i genèric de diversos líquens de la família Parmeliaceae, que generalment creixen penjant dels arbres com si fossin una cabellera grisa o verdosa.

La Usnea és cosmopolita. El fong amb què fa simbiosi pertany a la divisió Ascomycota, mentre que l'alga és de la divisió Chlorophyta.

S'han descrit moltes espècies d'Usnea, fins a 600. (Ref. Wirtz, N. et al, 2006.)

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Provazovka ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Provazovka (Usnea), lidově Krakonošovy vousy, je rod lišejníků s charakteristickou provázkovitou stélkou z čeledi terčovkovité, které rostou především epifyticky na stromech a připomínají šedé či zelenavé vlasy. V Česku se vyskytují zejména na horách, různé druhy však rostou po celém světě. Houba je vřeckovýtrusná, fotobiont je zelená řasa.

Je známo mnoho druhů a vznikají také lokální morfy ovlivněné prostředím. Podle výzkumů z počátku 21. století obsahuje asi 600 druhů.[1] V Česku jde například o druh provazovka obecná (Usnea filipendula) nebo provazovka srstnatá (Usnea hirta).

Provazovky jsou velmi citlivé na znečištění ovzduší, zejména oxidem siřičitým. Používají se k výrobě kyseliny usnové, která hojí povrchová zranění. Provazovka se proto již více než 1000 let sbírá v lidovém lékařství. Je také jedlá a bohatá na vitamín C.

Reference

V tomto článku byl použit překlad textu z článku Usnea na anglické Wikipedii.

  1. Wirtz, N., Printzen, C., Sancho, L.G. and Lumbsch, H.T. 2006. The phylogeny and classification of Neuropogon and Usnea (Parmeliaceae, Ascomycota), Taxon 55(2):367 - 376., Volně dostupný abstrakt

Externí odkazy

Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Provazovka: Brief Summary ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Provazovka (Usnea), lidově Krakonošovy vousy, je rod lišejníků s charakteristickou provázkovitou stélkou z čeledi terčovkovité, které rostou především epifyticky na stromech a připomínají šedé či zelenavé vlasy. V Česku se vyskytují zejména na horách, různé druhy však rostou po celém světě. Houba je vřeckovýtrusná, fotobiont je zelená řasa.

Je známo mnoho druhů a vznikají také lokální morfy ovlivněné prostředím. Podle výzkumů z počátku 21. století obsahuje asi 600 druhů. V Česku jde například o druh provazovka obecná (Usnea filipendula) nebo provazovka srstnatá (Usnea hirta).

Provazovky jsou velmi citlivé na znečištění ovzduší, zejména oxidem siřičitým. Používají se k výrobě kyseliny usnové, která hojí povrchová zranění. Provazovka se proto již více než 1000 let sbírá v lidovém lékařství. Je také jedlá a bohatá na vitamín C.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Usnea ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src=
Dieser Artikel behandelt die Flechten-Gattung Usnea. Für die gleichnamige Band siehe Usnea (Band).

Die Gattung Usnea umfasst Flechten, die meist von Bäumen herabhängend wachsen. Vertreter der Gattung werden auch als Bartflechten oder Baumbart bezeichnet.

Merkmale

Bartflechten sind busch- bis bartförmige Strauchflechten mit runden, fädigen Ästen; sie sind grau bis gelbgrünlich. Die Lager werden meist fünf bis zehn Zentimeter lang und sind nur an einer Stelle angewachsen. In Gebirgslagen mit sauberer Luft können sie jedoch wesentlich größere Längen erreichen; in Gebieten mit höherer Luftverschmutzung werden sie kürzer. An den Fäden befinden sich oft halbkugelige bis stiftförmige Auswüchse. Sie können sorediös aufbrechen oder Isidien tragen. Zieht man an den Strängen, reißen zunächst nur Rinde und Mark auf, so dass der zentrale weiße Markstrang freigelegt wird. Apothecien sind bei manchen Arten sehr selten, können aber bei einigen bei guter Entwicklung regelmäßig vorhanden sein.

Arten (Auswahl)

Ökologie

Bartflechten wachsen an Nadel- und Laubbäumen mit saurer Borke. Sie bevorzugen niederschlagsreiche Lagen und Kaltluftgebiete. Einige Arten kommen auch in der Antarktis vor, z.b. Usnea sphacelata und U. aurantiaco-atra.[1][2]

Besonderheiten

In einigen Arten (wie Usnea barbata, deren antibiotische Wirkung auch durch den Chirurgen Mikulicz genutzt wurde[3][4]) wurde das Antibiotikum Usninsäure entdeckt, das inzwischen synthetisch hergestellt wird. Im Hochland Südamerikas wird eine gesteinsbewohnende Art als Tee gegen Husten genutzt.

Usnea florida kann beim Monitoring lokaler Klimaveränderungen mittels Flechtenkartierung Anwendung finden.[5]

Ähnliche Gattungen

Unter den Strauchflechten sind die Bartflechten durch ihre fädigen (nicht bandartigen), grünlichen Lager gekennzeichnet. Die Gattung Bryoria besitzt braune bis graue Fäden; außerdem fehlt der weiße Zentralstrang.

Siehe auch

  • Der Name Usnea gab auch, wegen der Ähnlichkeit im Wuchs, dem Spanischen Moos (Tillandsia usneoides) (englisch Spanish Moss) den botanischen Namen (usneoides „usnea-ähnlich“). Diese Art bildet ebenfalls „Baumbärte“, gehört jedoch zu den Bromeliengewächsen.
  • In der Volksbotanik wird zwischen Bartflechten und Cetraria-Arten häufig nicht weiter unterschieden.[6]
  • Der Usnea Plug, ein vulkanischer Hügel auf King George Island im Archipel der Südlichen Shetlandinseln, verdankt der Flechtengattung seinen Namen.

Literatur

  • Volkmar Wirth: Die Flechten Baden-Württembergs. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart 1995, ISBN 3-8001-3325-3.
  • Ulrich Kirschbaum, Volkmar Wirth: Flechten erkennen. Luftgüte bestimmen. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart 1995, ISBN 3-8001-3486-1.

Einzelnachweise

  1. Dzmitry A. Lukashanets, Peter Convey, Oleg I. Borodin, Vladislav Ye. Miamin, Yury H. Hihiniak, Alexey A. Gaydashov, Aleksander P. Yatsyna, Vasil V. Vezhnavets, Natallia N. Maysak, Tatyana V. Shendrik: Eukarya biodiversity in the Thala Hills, East Antarctica In: Antarctic Science, Band 33, Ausgabe 6, Dezember 2021
  2. CLAIRE CARVALLO, NATHALY GODOY, BERTHA AGUILAR, CLAUDIA EGAS, RAÚL FUENTEALBA & MARGARITA PRÉNDEZ: Long-term monitoring of atmospheric pollution in the Maritime Antarctic with the lichen Usnea aurantiaco-atra (Jacq.) Bory: a magnetic and elemental study In: Antarctic Science, Band 33, Ausgabe 6, Dezember 2021
  3. Josef Richard Möse: Volkstümliche Pflanzenheilkunde im Licht moderner Antibiotikaforschung. Die Heilkunst (1958), Heft 7, S. 248–251; S. 364 f.
  4. Rudolf Fritz Weiss: Lehrbuch der Phytotherapie. 5. Aufl. Stuttgart 1982, S. 65 f.
  5. VDI 3957 Blatt 20:2017-07 Biologische Messverfahren zur Ermittlung und Beurteilung der Wirkung von Luftverunreinigungen (Biomonitoring); Kartierung von Flechten zur Ermittlung der Wirkung von lokalen Klimaveränderungen (Biological measuring techniques for the determination and evaluation of effects of air pollutants (biomonitoring); Mapping of lichens to indicate local climate change). Beuth Verlag, Berlin, S. 6.
  6. Gundolf Keil: Die Bartflechte als Lebensmittel. In: Medizinhistorische Mitteilungen. Zeitschrift für Wissenschaftsgeschichte und Fachprosaforschung. Band 35, 2016 (2018), S. 107–121, hier: S. 111 f.
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Usnea: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src= Dieser Artikel behandelt die Flechten-Gattung Usnea. Für die gleichnamige Band siehe Usnea (Band).

Die Gattung Usnea umfasst Flechten, die meist von Bäumen herabhängend wachsen. Vertreter der Gattung werden auch als Bartflechten oder Baumbart bezeichnet.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Sunkha kaka ( Quíchua )

fornecido por wikipedia emerging languages

Sunkha kaka icha Sach'a sunkha (genus Usnea) nisqakunaqa suni sunkhaman rikch'akuq kusma qarakunam, sach'akunapi wiñaq. Wayaqacha k'allampakunamanmi kapunku.

Rikch'aqkuna

Kaymi huk rikch'aqninkuna:

Hawa t'inkikuna

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Sunkha kaka: Brief Summary ( Quíchua )

fornecido por wikipedia emerging languages

Sunkha kaka icha Sach'a sunkha (genus Usnea) nisqakunaqa suni sunkhaman rikch'akuq kusma qarakunam, sach'akunapi wiñaq. Wayaqacha k'allampakunamanmi kapunku.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Janggôt jén

fornecido por wikipedia emerging_languages

Janggôt jén nakeuh sijeunèh likèn nyang muwareuna ijô pucat atawa keulabèë nyang jitimoh di Iërupa, Asia ngön barat la’ôt Amirika Utara. Likèn nakeuh sijeunèh parasit nyang jeuet jipumaté bak kayèë bak jiduëk. Peunula nyoë paléng kayém jitimoh bak bak kayèë tuha lam uteuën. Jih jitimoh lagèë gumpai beuneung meugantung bak cabeuëng atawa dheuën bak kayèë.

Lagèë ban dum jeunèh likèn, janggôt jén nakeuh hasé jampu kulat ngön ganggang nyang jitimoh meusajan lam saboh hubôngan simbiosis. Likèn nakeuh jeunèh meukheuluk udép keudroë keucuali meunyo geukalön ngön mikroskop, ‘oh watèë ganggang jeuët geukalön udép bak badan kulat. Nakeuh sabab ganggang nyang peujeuët likèn jeuët jipeugèt fotosintesis.

Ne

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging_languages

Janggôt jén: Brief Summary

fornecido por wikipedia emerging_languages

Janggôt jén nakeuh sijeunèh likèn nyang muwareuna ijô pucat atawa keulabèë nyang jitimoh di Iërupa, Asia ngön barat la’ôt Amirika Utara. Likèn nakeuh sijeunèh parasit nyang jeuet jipumaté bak kayèë bak jiduëk. Peunula nyoë paléng kayém jitimoh bak bak kayèë tuha lam uteuën. Jih jitimoh lagèë gumpai beuneung meugantung bak cabeuëng atawa dheuën bak kayèë.

Lagèë ban dum jeunèh likèn, janggôt jén nakeuh hasé jampu kulat ngön ganggang nyang jitimoh meusajan lam saboh hubôngan simbiosis. Likèn nakeuh jeunèh meukheuluk udép keudroë keucuali meunyo geukalön ngön mikroskop, ‘oh watèë ganggang jeuët geukalön udép bak badan kulat. Nakeuh sabab ganggang nyang peujeuët likèn jeuët jipeugèt fotosintesis.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging_languages

Usnea ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Usnea is a genus of mostly pale grayish-green fruticose lichens that grow like leafless mini-shrubs or tassels anchored on bark or twigs.[2]: 203  The genus is in the family Parmeliaceae. It grows all over the world. Members of the genus are commonly called old man's beard, beard lichen, or beard moss.[2]: 203 

Members of the genus are similar to those of the genus Alectoria.[2]: 148  A distinguishing test is that the branches of Usnea are somewhat elastic, but the branches of Alectoria snap cleanly off.[2]: 148 

Systematics

The genus Usnea was circumscribed by Michel Adanson in 1763.[3] He used the name designated by Johann Jacob Dillenius, whose earlier published description did not meet the rules of valid publication as established by the International Code of Nomenclature for algae, fungi, and plants. However, he did not specify a type specimen; the species Usnea florida, moved to the genus by Friedrich Heinrich Wiggers in 1780, has been designated as the lectotype.[4] Since the establishment of the genus, hundreds of Usnea species have been described. A three-volume series by Józef Motyka published in 1936 and 1947 listed 451 species.[5] By 2006, the genus contained more than 600 species, which made it one of the largest genera within the family Parmeliaceae.[6] However, many former species are now regarded as morphological varieties and adaptations to local circumstances. The number of recognized species in Finland has decreased for this reason, for example, dropping from 34 in 1951 to 25 in 1963 and only 12 in 2000.[7] In addition, some former Usnea species have been moved to other genera; for instance, Usnea longissima was renamed Dolichousnea longissima in 2004.[8] By 2022, the overall number of species assigned to the genus had dropped to 355.[9]

The name Usnea is probably derived from the Arabic word Ushnah, meaning moss or lichen, though it may also mean "rope-like".[10][11] Based on a fossil Usnea found in Baltic amber, the genus is known to date back to at least the late Eocene, about 34 million years ago.[12]

Description

Usnea lichens are fruticose. Structurally they are shrubby, often with many branches, and can be erect or pendent.[11] Colours vary depending on the species, from straw-coloured, yellow-green or pale green through green or greyish-green to reddish or variegated red and green.[13] Unlike other similar-looking fruticose lichens, species in this genus have an elastic chord or axis running through the middle of the thallus that can be revealed by gently pulling a filament apart from either end.[14]

Usnea looks very similar to the plant Spanish moss, so much so that the latter's Latin name is derived from it (Tillandsia usneoides, the 'Usnea-like Tillandsia').

Distribution and habitat

Usnea lichens are widely distributed in both the northern and southern hemisphere, in both temperate and tropical regions.[13]

Ecology

Usnea lichens reproduce via vegetative means through fragmentation, asexual means through soredia, or sexual means through ascogonium and spermatogonium.[15] The growth rate of lichens in nature is slow, but the growth rate has been sped up in laboratory conditions where Usnea is being cultured.[16]

Like other lichens, Usnea often grows on sick or dying trees due to the pre-existing loss of canopy leaves, allowing for greater photosynthesis by the lichen's algae; this leads some gardeners to mistakenly blame the lichen for the tree's leaf loss and illness.[17]

Usnea is very sensitive to air pollution, especially sulfur dioxide.[18] Under poor growing conditions, such as areas high in pollution, they may grow no larger than a few millimetres, if they survive at all. Where the air is unpolluted, they can grow to 10–20 cm long. It can sometimes be used as a bioindicator, because it tends to only grow in those regions where the air is clean,[19] and of high quality.

Uses

By humans

Traditional medicines

According to Paul Bergner, Author of Medical Herbalism. "The usnic acid in Usnea is effective against gram positive bacteria such as Streptococcus and Staphylococcus, making Usnea a valuable addition to herbal formulas for sore throats and skin infections. It is also effective against a bacterium that commonly causes pneumonia"[20]

There is reason to believe that Usnea, in high concentrations, could possess some toxicity.[21] The National Toxicology Program is currently evaluating the issue.[22]

Dyes

Usnea species have been used to create orange, yellow, green, blue, and purple dyes for textiles.[23][24]

Cosmetics

Usnea barbata has been used in cosmetic production for its antimicrobial and antifungal properties as a preservative and deodorant.[25]

Firestarters

When dry, Usnea lichens are flammable and can be used as a fire starter.[26]

Food

Some Usnea species have been used as food sources during times of scarcity. For example, people in Bosnia and Herzegovina ate Usnea barbata during the Bosnian War, particularly in the winter, when other plant material was not readily available.[27] They ground it into powdery "flour" to make bread or ate it as mush.[28]

By other organisms

The northern parula, a species of New World warbler which breeds in North America, uses Usnea lichens in the construction of its nest in some parts of its range. Where these lichens have declined due to air pollution, the bird has also vanished.[29]

Species

Usnea amblyoclada
Usnea antarctica
Usnea ceratina
Usnea hirta
Usnea intermedia
Usnea scabrata
Usnea subscabrosa

References

  1. ^ Species Fungorum.
  2. ^ a b c d Field Guide to California Lichens, Stephen Sharnoff, Yale University Press, 2014, ISBN 978-0-300-19500-2
  3. ^ Adanson 1763, p. 616.
  4. ^ Index Fungorum.
  5. ^ Motyka 1936.
  6. ^ Wirtz et al. 2006.
  7. ^ Halonen 2000, p. 13.
  8. ^ Articus 2004, p. 932.
  9. ^ Wijayawardene et al. 2022, p. 151.
  10. ^ Yavuz & Çobanoğlu 2010, p. 4.
  11. ^ a b Dobson 2011, p. 445.
  12. ^ Kaasalainen, Rikkinen & Schmidt 2020, p. 319.
  13. ^ a b McCarthy & Mallett 2004, p. 80.
  14. ^ Brodo, Irwin M.; Sylvia Duran Sharnoff; Stephen Sharnoff; Canadian Museum of Nature (2001). Lichens of North America. Yale University Press. pp. 709–710. ISBN 9780300082494. Retrieved 6 December 2012.
  15. ^ Marand, Sajan (5 January 2010). "Usnea". A Text Book of Botany: Vol. III. Calicut University. pp. 87–90. Retrieved 6 December 2012.
  16. ^ "Optimization of Culture Conditions for Lichen Usnea ghattensis G. Awasthi to Increase Biomass and Antioxidant Metabolite Production". Food Technol. Biotechnol. 47 (1): 7–12. 2009. ISSN 1330-9862.
  17. ^ Brodo, Irwin M.; Sylvia Duran Sharnoff; Stephen Sharnoff; Canadian Museum of Nature (2001). Lichens of North America. Yale University Press. pp. 57–58. ISBN 9780300082494. Retrieved 6 December 2012.
  18. ^ Batty, Lesley C.; Hallberg, Kevin B., eds. (2010). Ecology of Industrial Pollution. Ecological Reviews. Cambridge University Press. p. 49. ISBN 9780521514460. Retrieved 4 December 2012. Usnea spp., at one time widespread and luxuriant, almost entirely disappeared from a major area of England and Wales covering at least 68 000 km² and at least 6 000 km² of lowland Scotland, mainly as a result of the increase in atmospheric pollution.
  19. ^ "Usnea Lichens". www.lichens.net. Retrieved 2018-04-06.
  20. ^ "Lymphatic and antibiotic herbs".
  21. ^ Jellin, JM; Gregory P.; Batz F.; Hitchens, K.; et al. (2000). "USNEA". Pharmacist's Letter/Prescriber's Letter Natural Medicines Comprehensive Database (3rd ed.). Stockton, CA: Therapeutic Research Facility. pp. 1048–1049. ISBN 0967613647. Adverse reactions are uncommon in appropriate amounts. Poisoning can be possible, although signs of poisoning have not yet been described.
  22. ^ "Testing Status: Usnea lichen 09063". Testing Status of Agents at NTP. National Toxicology Program. Retrieved 5 December 2012.
  23. ^ Bolton, Eileen M. (1991). Lichens for Vegetable Dying (2 ed.). Julia Bolton Holloway. p. 27. ISBN 9781566590013.
  24. ^ Casselman, Karen Diadick (2001). Lichen Dyes: The New Source Book. Courier Dover Publications. pp. 33–36. ISBN 9780486412313.
  25. ^ Ash, Michael; Irene Ash (2004). "Lichen (Usnea barbata) extract". Handbook of Preservatives. Synapse Info Resources. p. 437. ISBN 9781890595661. Retrieved 6 December 2012.
  26. ^ Woodland Trust.
  27. ^ Redzic, Barudanovic & Pilipovic 2010, p. 182.
  28. ^ Redzic, Barudanovic & Pilipovic 2010, p. 180.
  29. ^ DeGraaf & Yamasaki 2001, p. 219.
  30. ^ Fryday, Alan M.; Øvstedal, Dag O. (2012). "New species, combinations and records of lichenized fungi from the Falkland Islands (Islas Malvinas)". The Lichenologist. 44 (4): 483–500. doi:10.1017/s0024282912000163. S2CID 87490768.

Sources

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Usnea: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Usnea is a genus of mostly pale grayish-green fruticose lichens that grow like leafless mini-shrubs or tassels anchored on bark or twigs.: 203  The genus is in the family Parmeliaceae. It grows all over the world. Members of the genus are commonly called old man's beard, beard lichen, or beard moss.: 203 

Members of the genus are similar to those of the genus Alectoria.: 148  A distinguishing test is that the branches of Usnea are somewhat elastic, but the branches of Alectoria snap cleanly off.: 148 

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Usnea ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES
 src=
Usnea species, Bohemian Forest, Czech Republic.
 src=
Usnea en Parque nacional de las Grandes Montañas Humeantes. Estados Unidos

Usnea es un género de líquenes de la familia Parmeliaceae, que generalmente crece colgando de ramas de árboles, pareciendo cabello gris o verdoso. Usnea luce muy similar en apariencia a la barba de roca Tillandsia usneoides, originaria de América, que no tiene ninguna relación.

Usnea crece en bosques densos de todo el mundo. Como todos los líquenes, es una simbiosis entre un hongo (del género Ascolichen) y un alga.

En la monografía de Józef Motyka de 1947 se distinguen 451 especies. La categorización taxonómica no está aún resuelta. El número de especies reconocidas en Finlandia ha decrecido por esta razón, de 34 en 1951 a 25 en 1963 y solo 12 en 2000. Aunque siguen existiendo más de 600 especies y es el género más grande de Parmeliaceae. (Ref. Wirtz, N. et al 2006.)

Usnea es muy sensible a la contaminación del aire, especialmente dióxido de azufre. En malas condiciones crecen muy poco, no más de pocos milímetros en total, si logran sobrevivir. Donde el aire está limpio, pueden crecer 10 a 20 cm.

Usnea ha sido usado en medicina popular al menos por un milenio. Se cree que el ácido úsnico (C18H16O7) de muchas especies es un potente antibiótico. Esto, combinado con la estructura filamentosa del liquen, significa que Usnea podría ser usado para tratar heridas en caso de no encontrarse materiales estériles o antibióticos modernos.

Especies

Hay ochenta y cinco especies de Usnea [1]

Referencias

  1. «PLANTS profile for Usnea (beard lichen)». USDA PLANTS. United States Department of Agriculture, Natural Resources Conservation Service. Consultado el 4 de diciembre de 2012.
  2. a b Colmeiro, Miguel: «Diccionario de los diversos nombres vulgares de muchas plantas usuales ó notables del antiguo y nuevo mundo», Madrid, 1871.

Kirtz, N., Printzen, C., Sancho, L.G. y Lumbsch, H.T. 2006. Filogenia y clasificación de Neuropogon y Usnea (Parmeliaceae, Ascomycota). Taxon 55(2):367 - 376.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Usnea: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES
 src= Usnea species, Bohemian Forest, Czech Republic.  src= Usnea en Parque nacional de las Grandes Montañas Humeantes. Estados Unidos

Usnea es un género de líquenes de la familia Parmeliaceae, que generalmente crece colgando de ramas de árboles, pareciendo cabello gris o verdoso. Usnea luce muy similar en apariencia a la barba de roca Tillandsia usneoides, originaria de América, que no tiene ninguna relación.

Usnea crece en bosques densos de todo el mundo. Como todos los líquenes, es una simbiosis entre un hongo (del género Ascolichen) y un alga.

En la monografía de Józef Motyka de 1947 se distinguen 451 especies. La categorización taxonómica no está aún resuelta. El número de especies reconocidas en Finlandia ha decrecido por esta razón, de 34 en 1951 a 25 en 1963 y solo 12 en 2000. Aunque siguen existiendo más de 600 especies y es el género más grande de Parmeliaceae. (Ref. Wirtz, N. et al 2006.)

Usnea es muy sensible a la contaminación del aire, especialmente dióxido de azufre. En malas condiciones crecen muy poco, no más de pocos milímetros en total, si logran sobrevivir. Donde el aire está limpio, pueden crecer 10 a 20 cm.

Usnea ha sido usado en medicina popular al menos por un milenio. Se cree que el ácido úsnico (C18H16O7) de muchas especies es un potente antibiótico. Esto, combinado con la estructura filamentosa del liquen, significa que Usnea podría ser usado para tratar heridas en caso de no encontrarse materiales estériles o antibióticos modernos.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Zurbizar ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Zurbizar (Usnea) Parmeliaceae familiako generoa da.

Espezie hautatuak


Biologia Artikulu hau biologiari buruzko zirriborroa da. Wikipedia lagun dezakezu edukia osatuz.
(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Zurbizar: Brief Summary ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Zurbizar (Usnea) Parmeliaceae familiako generoa da.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Naavat ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Naavat (Usnea) on jäkäläsuku, johon kuuluvat lajit kasvavat puiden oksilta roikkuvina ja muistuttavat ulkonäöltään harmaata tai vihertävää partaa. Naavoja kasvaa kaikissa maanosissa. Muiden jäkälien tavoin ne koostuvat symbioosissa elävistä sieni- ja levälajeista. Naavojen sienet kuuluvat kotelosienten kaareen (Ascomycota) ja levät kaareen Chlorophyta. Naavat on helppo erottaa muista jäkälistä siinä, että niiden keskellä kasvaa joustava puhtaan valkoinen säie, jollaista muissa niitä muistuttavissa jäkälissä ei ole. Toisin kuin monien muiden jäkälien, naavojen väri ei kasvukauden kestäessä muutu.

Taksonomia

Naavalajeja on useita satoja. Eräässä Józef Motykan vuonna 1947 laatimassa luettelossa niitä mainitaan 451 lajia. Nykyisen käsityksen mukaan monet niistä kuitenkin ovat vain samojen lajien muunnoksia, jotka ovat sopeutuneet paikallisiin olosuhteisiin. Monista muodoista on edelleen epäselvää, onko niitä pidettävä eri lajeina. Myös Suomessa katsottiin vuonna 1951 kasvavan 34 naavalajia, mutta nykyisen käsityksen mukaan vain 12. Koko maailmassa naavalajeja tunnetaan noin 500, ja suku on karpeiden heimon (Parmeliaceae) suurimpia.[2] Ulkonäkönsä puolesta naavat sekoitetaan helposti luppoihin.

Ekologia

Naavat ovat hyvin herkkiä ilmansaasteille, varsinkin rikkidioksidille. Jos sitä esiintyy ilmassa runsaasti, naavat kasvavat vain muutaman millimetrin pituisiksi, mikäli lainkaan pysyvät elossa, kun taas puhtaassa ilmassa ne voivat kasvaa 10 tai jopa 20 senttimetrin pituisiksi.

Käyttö

Question book-4.svg
Tähän artikkeliin tai osioon ei ole merkitty lähteitä, joten tiedot kannattaa tarkistaa muista tietolähteistä.
Voit lisätä artikkeliin tarkistettavissa olevia lähteitä ja merkitä ne ohjeen mukaan.

Naavoja on käytetty lääkekasveina ainakin tuhat vuotta. Monet lajit sisältävät naavahappoa (C18H16O7), jolla on antibioottisia vaikutuksia. Tämän sekä partamaisen rakenteensa vuoksi niitä on käytetty haavojen sterilisointiin, ennen kuin nykyisiä antibiootteja oli saatavissa. Erityisesti intiaanit ovat käyttäneet niitä taisteluissa saamiensa haavojen hoitoon. Naavat ovat myös syötäviä, ja ne sisältävät runsaasti c-vitamiinia.

Nykyisessä amerikkalaisessa luontaislääkinnässä naavoja käytetään lääkkeenä varsinkin keuhkojen ja ylempien hengityselinten sekä virtsaelinten tulehduksiin. Kliinisillä kokeilla niiden tehoa ei ole voitu vahvistaa eikä kumota, mutta muilla tavoin tehdyt tutkimukset viittaavat vahvasti siihen, että niillä on mikrobeja tappavia vaikutuksia.akvaariokaloilla esiintyvien tulehdusten torjunnassa, mikä johtuu niiden sisältämästä naavahaposta.[3]

Naava oli yhtenä aineksena Lipokinetix-nimisessä tuotteessa, jonka väitettiin auttavan painonpudotukseen kiihdyttämällä aineenvaihduntaa. Muiden sisältämiensä aineksien vuoksi tuotetta väitettiin kuitenkin vaaralliseksi, ja sen vaikutuksia tutkitaan yhä.kenen mukaan?

Naavalajeja

Lähteet

  1. Usnea Index Fungorum. Viitattu 12.11.2010.
  2. Wirtz, N, Printzen, C., Sancho, L.G., Lumbsch, H.T. 2006. The phylogeny and classification of Neuropogon and Usnea (Parmeliaceae, Ascomycota) revisited. Taxon 55(2):367 - 376.
  3. http://www.aquarium-pond-answers.com/2007/01/usnea-using-usnic-acid-as-fish-remedy.html

Kirjallisuutta

  • Rainar Hakulinen: Jäkäläkasvio. WSOY 1963.

Aiheesta muualla

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Naavat: Brief Summary ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Naavat (Usnea) on jäkäläsuku, johon kuuluvat lajit kasvavat puiden oksilta roikkuvina ja muistuttavat ulkonäöltään harmaata tai vihertävää partaa. Naavoja kasvaa kaikissa maanosissa. Muiden jäkälien tavoin ne koostuvat symbioosissa elävistä sieni- ja levälajeista. Naavojen sienet kuuluvat kotelosienten kaareen (Ascomycota) ja levät kaareen Chlorophyta. Naavat on helppo erottaa muista jäkälistä siinä, että niiden keskellä kasvaa joustava puhtaan valkoinen säie, jollaista muissa niitä muistuttavissa jäkälissä ei ole. Toisin kuin monien muiden jäkälien, naavojen väri ei kasvukauden kestäessä muutu.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Usnée ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Usnea

 src=
Usnea australis.

Usnea (de l'arabe ushna, « mousse, lichen ») est un genre de lichens de type fruticuleux de la famille des Parmeliaceae. Ce sont les usnées.

Plusieurs espèces sont appelées « barbe de Jupiter » ou « usnée barbue » (notamment Usnea barbata et Usnea filipendula )

Quelques espèces

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Usnée: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Usnea

 src= Usnea australis.

Usnea (de l'arabe ushna, « mousse, lichen ») est un genre de lichens de type fruticuleux de la famille des Parmeliaceae. Ce sont les usnées.

Plusieurs espèces sont appelées « barbe de Jupiter » ou « usnée barbue » (notamment Usnea barbata et Usnea filipendula )

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Usnea ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Usnea è un genere di licheni frutticosi grigiastri-verdastri con crescita simile a piccoli arbusti spogli ancorati su cortecce o rami di alberi.[1] Il genere appartiene alla famiglia delle Parmeliaceae ed ha distribuzione cosmopolita. Le specie del genere vengono comunemente chiamate barbe di bosco.[1] e ricordano il genere Evernia.[2] Inoltre, le specie del genere Usnea sono simili a quelle appartenenti al genere Alectoria.[1] La differenza risiede nella caratteristica elasticità dei talli di Usnea, mancante invece nel genere Alectoria.[1] Usnea ricorda, inoltre, una specie di angiosperma del genere Tillandsia, tanto che quest'ultima è stata chiamata Tillandsia usneoides. Come altri licheni, Usnea è una simbiosi tra un fungo e un'alga. Nel genere Usnea, il simbionte fungino appartiene alla divisione degli Ascomycota, mentre il simbionte algale alla divisione delle Chlorophyta.

Morfologia e riproduzione

Come tutti i licheni con tallo frutticoso, la morfologia delle specie di Usnea è simile a quella di un piccolo arbusto ancorato alla corteccia dell'albero ospite. Al contrario di altri licheni con morfologia simile, le specie di questo genere hanno una corda elastica che decorre al centro del tallo, che si può osservare tirando delicatamente un filamento del tallo.[3] Si riproduce per via vegetativa ovvero attraverso frammentazione, asessuata ovvero attraverso i soredi, o sessuale ovvero attraverso ascogoni e spermatogoni.[4] In natura, il tasso di crescita dei licheni è lento, seppure in condizioni di laboratorio è stato possibile velocizzare la crescita di Usnea coltivata in loco.[5]

Ecologia

Usnea cresce spesso su alberi morenti o malati siccome l'assenza delle foglie permette al lichene una maggiore capacità di fotosintesi; questo ha portato i giardinieri a credere che questi licheni siano la causa delle malattie che affliggono gli alberi ospite.[6] Le specie di Usnea sono particolarmente sensibili all'inquinamento atmoferico e in particolar modo all'anidride solforosa.[7] In caso di cattive condizioni ambientali possono crescere solo pochi millimetri, se riescono a sopravvivere. Dove l'aria non è inquinata, possono crescere sino a 10–20 cm. Per questa loro sensibilità possono essere utilizzati come bioindicatori ambientali.[8]

Tassonomia

Molte specie del genere Usnea sono state descritte. Una serie di tre volumi scritta da Józef Motyka e pubblicata nel 1936 e 1947 raccoglie un inventario di 451 specie.[9] Molte delle specie elencate nei libri sono oggi riconosciute come varianti morfologiche e adattamenti all'ambiente locale. La categorizzazione tassonomica di molti membri di questo genere rimane incerta. Per questa ragione, il numero di specie riconosciute in Finlandia è andato col tempo diminuendo: dalle 34 specie nel 1951 a solo 12 specie nel 2000.[10] Il genere Usnea è conosciuto per includere più di 600 specie e per essere il genere più ampio della famiglia delle Parmeliaceae.[11] Nel 2004 la specie Usnea longissima è stata rinominata Dolichousnea longissima in 2004.[12]

Sono conosciute 87 specie di Usnea.[13]

Alcune specie

Usi

Medicina

Secondo Paul Bergner, l'acido usnico presente in Usnea è efficace contro i batteri grampositivi come Streptococcus e Staphylococcus, aprendo la possibilità all'aggiunta di estratti vegetali di Usnea in formulazioni fitoterapiche per curare infezioni del cavo orale e della pelle. Ha mostrato, inoltre, efficacia contro i batteri responsabili della polmonite.[16] Nonostante le possibilità di applicazione in medicina, si può ragionevolmente pensare che gli estratti di Usnea possano causare fenomeni di tossicità.[17] Il "National Toxicology Program" sta attualmente valutando il problema.[18]

Coloranti

Le specie di Usnea sono state utilizzate per la preparazione di coloranti tessili arancioni, gialli, verdi, blu e viola.[19][20]

Cosmesi

La specie Usnea barbata è stata usata nella produzione di cosmetici per le sue proprietà antifungine, antimicrobiche e deodoranti.[21]

Combustibili

La specie Usnea barbata, quando secca, è estremamente infiammabile tanto da essere spesso utilizzata come innesco.

Note

  1. ^ a b c d Field Guide to California Lichens, Stephen Sharnoff, Yale University Press, 2014, ISBN 978-0-300-19500-2
  2. ^ Jellin, JM, Gregory P., Batz F. e Hitchens, K., USNEA, in Pharmacist's Letter/Prescriber's Letter Natural Medicines Comprehensive Database, 3rd, Stockton, CA, Therapeutic Research Facility, 2000, pp. 1048–1049, ISBN 0967613647.
  3. ^ Irwin M. Brodo, Sylvia Duran Sharnoff, Stephen Sharnoff e Canadian Museum of Nature, Lichens of North America, Yale University Press, 2001, pp. 709–710, ISBN 9780300082494. URL consultato il 6 dicembre 2012.
  4. ^ Sajan Marand, Usnea, in A Text Book of Botany: Vol. III, Calicut University, 5 gennaio 2010, pp. 87–90. URL consultato il 6 dicembre 2012.
  5. ^ Optimization of Culture Conditions for Lichen Usnea ghattensis G. Awasthi to Increase Biomass and Antioxidant Metabolite Production, in Food Technol. Biotechnol., vol. 47, n. 1, 2009, pp. 7–12, ISSN 1330-9862.
  6. ^ Irwin M. Brodo, Sylvia Duran Sharnoff, Stephen Sharnoff e Canadian Museum of Nature, Lichens of North America, Yale University Press, 2001, pp. 57–58, ISBN 9780300082494. URL consultato il 6 dicembre 2012.
  7. ^ Batty, Lesley C. e Hallberg, Kevin B. (a cura di), Ecology of Industrial Pollution, Ecological Reviews, Cambridge University Press, 2010, p. 49, ISBN 9780521514460. URL consultato il 4 dicembre 2012.
    «Usnea spp., at one time widespread and luxuriant, almost entirely disappeared from a major area of England and Wales covering at least 68 000 km² and at least 6 000 km² of lowland Scotland, mainly as a result of the increase in atmospheric pollution.»
  8. ^ Usnea Lichens, su www.lichens.net. URL consultato il 6 aprile 2018.
  9. ^ Józef Motyka, Lichenum generis usnea.
  10. ^ Pekka Halonen, Studies on the lichen genus Usnea in East Fennoscandia and Pasific North America (PDF), Oulu, Finland, Oulu University Library, 2000, p. 13, ISBN 9514255232, ISSN 0355-3191. URL consultato il 6 dicembre 2012.
  11. ^ Nora Wirtz, Printzen, Christian, Sancho, Leopoldo G. e Lumbsch, Thorsten H., The phylogeny and classification of Neuropogon and Usnea (Parmeliaceae, Ascomycota) revisited, in Taxon, vol. 55, n. 2, 1º maggio 2006, pp. 367–376, DOI:10.2307/25065584, ISSN 0040-0262, JSTOR 25065584.
  12. ^ Kristina Articus, Neuropogon and the phylogeny of Usnea s.l. (Parmeliaceae, Lichenized Ascomycetes) (PDF), in Taxon, vol. 53, n. 4, novembre 2004, pp. 925–934, DOI:10.2307/4135560, ISSN 0040-0262, JSTOR 4135560. URL consultato il 5 dicembre 2012.
  13. ^ PLANTS profile for Usnea (beard lichen), in USDA PLANTS, United States Department of Agriculture, Natural Resources Conservation Service. URL consultato il 4 dicembre 2012.
  14. ^ Lichens of Wales, su wales-lichens.org.uk. URL consultato il 3 dicembre 2014.
  15. ^ Gadea, A., Le Pogam, P., Biver, G., Boustie, J., Le Lamer, A. C., Le Dévéhat, F., & Charrier, M. (2017). "Which Specialized Metabolites Does the Native Subantarctic Gastropod Notodiscus hookeri Extract from the Consumption of the Lichens Usnea taylorii and Pseudocyphellaria crocata?". Molecules 22(3): 425. DOI: 10.3390/molecules22030425
  16. ^ http://medherb.com/Therapeutics/Immune_-_Lymphatics_and_antibiotics.htm
  17. ^ Jellin, JM, Gregory P., Batz F. e Hitchens, K., USNEA, in Pharmacist's Letter/Prescriber's Letter Natural Medicines Comprehensive Database, 3rd, Stockton, CA, Therapeutic Research Facility, 2000, pp. 1048–1049, ISBN 0967613647.
    «Adverse reactions are uncommon in appropriate amounts. Poisoning can be possible, although signs of poisoning have not yet been described.»
  18. ^ Testing Status: Usnea lichen 09063, in Testing Status of Agents at NTP, National Toxicology Program. URL consultato il 5 dicembre 2012.
  19. ^ Eileen M. Bolton, Lichens for Vegetable Dying, 2ª ed., Julia Bolton Holloway, 1991, p. 27, ISBN 9781566590013.
  20. ^ Karen Diadick Casselman, Lichen Dyes: The New Source Book, Courier Dover Publications, 2001, pp. 33–36, ISBN 9780486412313.
  21. ^ Michael Ash e Irene Ash, Lichen (Usnea barbata) extract, in Handbook of Preservatives, Synapse Info Resources, 2004, p. 437, ISBN 9781890595661. URL consultato il 6 dicembre 2012.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Usnea: Brief Summary ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Usnea è un genere di licheni frutticosi grigiastri-verdastri con crescita simile a piccoli arbusti spogli ancorati su cortecce o rami di alberi. Il genere appartiene alla famiglia delle Parmeliaceae ed ha distribuzione cosmopolita. Le specie del genere vengono comunemente chiamate barbe di bosco. e ricordano il genere Evernia. Inoltre, le specie del genere Usnea sono simili a quelle appartenenti al genere Alectoria. La differenza risiede nella caratteristica elasticità dei talli di Usnea, mancante invece nel genere Alectoria. Usnea ricorda, inoltre, una specie di angiosperma del genere Tillandsia, tanto che quest'ultima è stata chiamata Tillandsia usneoides. Come altri licheni, Usnea è una simbiosi tra un fungo e un'alga. Nel genere Usnea, il simbionte fungino appartiene alla divisione degli Ascomycota, mentre il simbionte algale alla divisione delle Chlorophyta.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Kedenė ( Lituano )

fornecido por wikipedia LT
LogoIF.png

Kedenė (lot. Usnea, vok. Bartflechten) – kežinių (lot. Parmeliaceae) šeimos kerpių gentis.

Šios kerpės paprastai auga nukarę nuo medžių šakų, būdamos panašios žalsvus arba pilkšvus plaukus ir barzdas. Plaukų viduje kartais būna kitos spalvos šerdis, tai svarbu atpažįstant rūšis. Kaip ir kitos kerpės, kedenė yra simbiontinis organizmas. Grybinis komponentas priklauso aukšliagrybiams (Ascomycota).

Kedenės yra itin jautrios oro užterštumui (ypač sieros dioksidui) ir tokiomis sąlygomis jų ilgis neviršija keleto milimetrų. Neužterštame ore kedenės užauga iki 10-20 cm ilgio.
Jau mažiausiai tūkstantį metų kedenės naudojamos gydymui. Jose esama antibiotiko kedeninės rūgšties (angl. usnic acid), todėl kedenių „barzdos“ tiko žaizdoms tvarstyti.
Iš kedenių gaminami kvepalai.

Į Lietuvos raudonąją knygą įrašytos šios kedenių rūšys:

Lietuvoje taip pat pasitaiko giminingos Alectoria genties kerpių. Jos iš pažiūros gana panašios, tačiau plaukai kitaip (dichotomiškai) šakojasi ir neturi šerdies. Vikiteka

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia LT

Baardmos ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL
 src=
Baardmossen in een boom
 src=
Baardmos

Baardmos (Usnea, soms ook wel 'oudemansbaard' genoemd) is een geslacht van korstmossen dat behoort tot de ascomyceten. Ze komen voor in vochtige bossen over de hele wereld, waar ze meestal aan boomtakken hangen. In zeldzame gevallen worden ze ook op de bodem of op rotsen aangetroffen. Het geslacht behoort tot de familie van Parmeliaceae. Baardmossen worden gekenmerkt door een struikachtige bouw en een centrale as vanwaaruit vertakkingen ontspringen. In gebieden die vrij zijn van luchtverontreiniging kunnen ze 10-20 cm lang worden.

Net als alle korstmossen is baardmos een symbiose van een schimmel en een alg. De schimmel behoort tot de Ascomycota.

Soorten

Er zijn een groot aantal soorten beschreven, een monografie door Józef Motyka uit 1947 onderscheidde 451 soorten. Veel van deze worden nu als morfologische variëteiten en aanpassingen aan lokale omstandigheden gezien. De taxonomische indeling is nog lang niet opgelost. Het aantal soorten dat in Finland voorkomt wordt om deze reden door onderzoekers steeds kleiner geschat. In 1951 werden 34 soorten genoemd, in 1963 werd dat gereduceerd tot 25 en in 2000 was er sprake van slechts 12 soorten.

Nederland

Volgens de inventarisatie-gegevens van de Bryologische en Lichenologische Werkgroep(BLWG) komen in Nederland negen soorten baardmossen voor (Usnea articulata, U. cornuta, U. esperantiana, U. filipendula, U. flavocardia, U. fulvoreagens, U. hirta, U. subfloridana en U. wasmuthii). Vijf soorten zijn de afgelopen eeuw in Nederland uitgestorven. Baardmossen zijn erg gevoelig voor luchtvervuiling, met name voor zwaveldioxide. Door zowel zwaveldioxide- als ammoniakbelasting zijn vrijwel alle soorten baardmossen van de Veluwe verdwenen, terwijl dit gebied vroeger bekendstond om zijn vele soorten en grote exemplaren. In Nederland komen baardmossen door verbetering van de luchtkwaliteit sinds het begin van de 21e eeuw weer vaker voor, zelfs in steden, en er worden tegenwoordig ook weer grotere exemplaren gevonden. U. hirta en U. subfloridana zijn de meest algemene soorten. Ook enkele zeldzame soorten lijken aan een voorzichtig herstel te zijn begonnen.

Chemie

Baardmos wordt al minstens 1000 jaar medicinaal gebruikt als antibioticum, de werkzame stof is de secundaire metaboliet usninezuur (C18H16O7). Usninezuur veroorzaakt een gelige kleur van de baardmossen. Enkele soorten hebben een rood of roze pigment, de aard van deze stof is nog onbekend. Baardmos is eetbaar en rijk aan vitamine C.

Bronnen en externe links

Wikispecies Wikispecies heeft een pagina over Usnea.
Wikimedia Commons Zie de categorie Usnea van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Baardmos: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL
 src= Baardmossen in een boom  src= Baardmos

Baardmos (Usnea, soms ook wel 'oudemansbaard' genoemd) is een geslacht van korstmossen dat behoort tot de ascomyceten. Ze komen voor in vochtige bossen over de hele wereld, waar ze meestal aan boomtakken hangen. In zeldzame gevallen worden ze ook op de bodem of op rotsen aangetroffen. Het geslacht behoort tot de familie van Parmeliaceae. Baardmossen worden gekenmerkt door een struikachtige bouw en een centrale as vanwaaruit vertakkingen ontspringen. In gebieden die vrij zijn van luchtverontreiniging kunnen ze 10-20 cm lang worden.

Net als alle korstmossen is baardmos een symbiose van een schimmel en een alg. De schimmel behoort tot de Ascomycota.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Strylav ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO
 src=
Usnea filipendula fotografert i Østerrike.

Strylav (latin: Usnea), også kalt gubbeskjegg (feilaktig), er en slekt av hengende lav. Plantelegemet (thallus) – som i likhet med andre laver er en symbiose mellom en sopp og en fotosyntesevert (alge) – henger på grener i trær og kan bli inntil 80 cm langt. Det finnes 19 arter i Norge.

Slektens arter kalles ofte (feilaktig) for «skjegglav» eller «gubbelav», men kjenens fra disse slektene på at strylav er elastisk – ved fukting eller bløting av laven vil den kunne trekkes ut med en elastisk midttråd. Dette kjennetegnet er sikkert, og strylav er den eneste av disse ellers like artene som er medisinsk virksom.

Strylav hører til gruppen busklav innenfor familien Parmeliaceae, og det er i alt 30-40 arter av hengende busklav i Norden, fordelt på slektene:

  • Skjegglav (Alectoria) – 3 arter i Norge
  • Brunskjegg (Bryoria) – 15 arter i Norge
  • Strylav (Usnea) – 19 arter i Norge
  • Ragglav (Ramalina)
  • Ulvelav (Letharia) – én art i Norge.

Strylav er vanlig på gran og andre treslag i Norge, men noen arter vokser på stein. Voksestedet er ofte gammel urskog, og veksten ser ut som gulgrønne, grønngrå eller andre lyse «ulldotter» som henger ned fra trærne.

Medisinsk bruk

Strylav har vært i medisinsk bruk som antibiotika i mange århundrer. i Kina har det vært brukt i kanskje 3000 år. De brukte huldrestry (Usnea longissima), mens det i Japan og Korea også ble brukt Usnea diffracta mot tuberkulose og bronkitt.

Om lag 1% av laven utgjøres av usninsyre, en slags bredsprektet, antibiotisk fenolsyre. Den virker trolig mot både tuberkulosebakterier, stafylokokker, streptokokker og pneumokokker. Videre inneholder artene diffractasyre, barbatinsyre, linolensyre, arakidonsyre og lobarsyre. Det er også C-vitamin i strylav. Trolig kan stoffene også hemme svulster og virke antiseptisk.

Taksoniomi og arter

Huldrestry (Usnea longissima) er meget sjelden, og vernet i Norge. Den ser ut som «juleglitter» ved at den henger ned fra greiner i lange laser. Den er medisinsk virksom (slimløsende), og vokser nesten utelukkende i urskog.

Universitetet i Oslo har registrert mer enn 90.000 arter av lav, og det er et stort antall slekter og arter også i Norge. Den taksonomiske plasseringen av slekten gjengis nedenfor:

Litteratur

  • Krog, Hildur/Østhagen, Haavard/Tønsberg, Tor: Lavflora. Norske busk- og bladlav, Oslo 1994, ISBN 82-00-41445-0
  • ITIS - Usnea
  • Rolv.no – Månedens urt – «Usnea, skogens antibiotikum» (lest 11.nov 2008)

Eksterne lenker

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Strylav: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO
 src= Usnea filipendula fotografert i Østerrike.

Strylav (latin: Usnea), også kalt gubbeskjegg (feilaktig), er en slekt av hengende lav. Plantelegemet (thallus) – som i likhet med andre laver er en symbiose mellom en sopp og en fotosyntesevert (alge) – henger på grener i trær og kan bli inntil 80 cm langt. Det finnes 19 arter i Norge.

Slektens arter kalles ofte (feilaktig) for «skjegglav» eller «gubbelav», men kjenens fra disse slektene på at strylav er elastisk – ved fukting eller bløting av laven vil den kunne trekkes ut med en elastisk midttråd. Dette kjennetegnet er sikkert, og strylav er den eneste av disse ellers like artene som er medisinsk virksom.

Strylav hører til gruppen busklav innenfor familien Parmeliaceae, og det er i alt 30-40 arter av hengende busklav i Norden, fordelt på slektene:

Skjegglav (Alectoria) – 3 arter i Norge Brunskjegg (Bryoria) – 15 arter i Norge Strylav (Usnea) – 19 arter i Norge Ragglav (Ramalina) Ulvelav (Letharia) – én art i Norge.

Strylav er vanlig på gran og andre treslag i Norge, men noen arter vokser på stein. Voksestedet er ofte gammel urskog, og veksten ser ut som gulgrønne, grønngrå eller andre lyse «ulldotter» som henger ned fra trærne.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Usnea ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL

Usnea Dill. ex Adans. (brodaczka) – rodzaj grzybów z rodziny tarczownicowatych (Parmeliaceae)[1]. Ze względu na współżycie z glonami zaliczany do grupy porostów[2].

Systematyka i nazewnictwo

Pozycja w klasyfikacji według Index Fungorum: Parmeliaceae, Lecanorales, Lecanoromycetidae, Lecanoromycetes, Pezizomycotina, Ascomycota, Fungi[1].

Nazwa polska według Krytycznej listy porostów i grzybów naporostowych Polski[2].

Synonimy naukowe: Alectoria Link, Eumitria Stirt., Neuropogon Nees & Flot., Usneomyces E.A. Thomas ex Cif. & Tomas[3]:

Charakterystyka

Rosną na drzewach w lasach. Plecha zwisająca, krzaczkowata lub brodata. Cechuje je duża zmienność i są trudne do oznaczenia. Zanikają z powodu nawet nieznacznych zanieczyszczeń powietrza.

Gatunki występujące w Polsce

Wykaz gatunków oraz nazwy polskie na podstawie checklist[2]. Nazwy naukowe na podstawie Index Fungorum[7].

Wszystkie gatunki w Polsce objęte są ochroną gatunkową[8].

W Polsce wymarły 22 gatunki[9] za [10], m.in. Usnea longissima Ach.[11] (wg nowych ujęć taksonomicznych Dolichousnea longissima (Ach.) Articus[12][13]) – brodaczka najdłuższa, która jeszcze w XX wieku występowała w Tatrach i Puszczy Białowieskiej[9] za [10]. Objęta ochroną gatunkową[8].

Przypisy

  1. a b Index Fungorum (ang.). [dostęp 2013-11-12].
  2. a b c The Lichenes, Lichenicolous and allied Fungi of Poland.Krytyczna lista porostów i grzybów naporostowych Polski. Kraków: Instytut Botaniki im. W. Szafera PAN, 2003. ISBN 83-89648-06-7.
  3. Species Fungorum (ang.). [dostęp 2013-11-12].
  4. a b c d e f g h i Według Index Fungorum takson niepewny
  5. Wymieniona pod synonimem Usnea rigida (Ach.) Motyka
  6. Wymieniona pod synonimem Usnea madeirensis Motyka
  7. Index Fungorum (gatunki) (ang.). [dostęp 2013-10-20].
  8. a b Rozporządzenie Ministra Środowiska z dnia 9 października 2014 r. w sprawie ochrony gatunkowej grzybów. [dostęp 2015-01-04].
  9. a b Ludwik Lipnicki, Hanna Wójciak: Porosty. Klucz – atlas do oznaczania najpospolitszych gatunków. Wyd. pierwsze. Warszawa: Wydawnictwa Szkolne i Pedagogiczne, 1995, s. 13. ISBN 83-02-05668-5.
  10. a b Lista roślin zagrożonych w Polsce. Kazimierz ZARZYCKI (red.), Władysław Wojewoda (red.), Zofia HEINRICH (red.). Wyd. 2. Kraków: Polska Akademia Nauk, Instytut Botaniki im. W. Szafera, 1992. ISBN 83-85444-05-X.
  11. Index Fungorum (ang.). [dostęp 2017-05-07].
  12. Kristina Articus. Neuropogon and the phylogeny of Usnea s.l. (Parmeliaceae, Lichenized Ascomycetes). „Taxon”. 53 (4), s. 925–934, listopad 2004. ISSN 0040-0262. [dostęp 2017-05-07].
  13. Index Fungorum (ang.). [dostęp 2017-05-07].
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Usnea: Brief Summary ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
 src= Brodaczka kępkowa  src= Brodaczka kędzierzawa

Usnea Dill. ex Adans. (brodaczka) – rodzaj grzybów z rodziny tarczownicowatych (Parmeliaceae). Ze względu na współżycie z glonami zaliczany do grupy porostów.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Skägglavar ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Skägglavar,Usnea, är ett släkte av hänglavar. Släktet ingår i familjen Parmeliaceae.[1][2]

Den i Sverige vanligast förekommande arten av släktet heter skägglav, Usnea dasypoga. Den i Sverige mest hotade arten av släktet är (om man undantar knölig skägglav, U. ceratina, som ej setts senan 1874[3]) dvärgskägglav, U. glabrata, som bara är känd från en lokal i Uppland, där den ej återfunnits (obekräftade uppgifter finns från Värmland och Södermanland).[4] Grenskägglav, U. cylindrica, är akut hotad. Den i Sverige sårbara arten långskägg, U. longissima, kan bli uppåt tio meter lång (är dock vanligen under en meter).[5]

Skägglavar är känsliga för luftföroreningar och fungerar därför som indikatorarter.

Taxonomi

Arter enligt Catalogue of Life:[1]

Källor

  1. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/usnea/match/1. Läst 24 september 2012.
  2. ^ Dyntaxa Usnea
  3. ^ Knölig skägglavArtdatabanken.
  4. ^ Dvärgskägglav på Artdatabanken.
  5. ^ Långskägg på Artdatabanken.

Externa länkar

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Skägglavar: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Skägglavar,Usnea, är ett släkte av hänglavar. Släktet ingår i familjen Parmeliaceae.

Den i Sverige vanligast förekommande arten av släktet heter skägglav, Usnea dasypoga. Den i Sverige mest hotade arten av släktet är (om man undantar knölig skägglav, U. ceratina, som ej setts senan 1874) dvärgskägglav, U. glabrata, som bara är känd från en lokal i Uppland, där den ej återfunnits (obekräftade uppgifter finns från Värmland och Södermanland). Grenskägglav, U. cylindrica, är akut hotad. Den i Sverige sårbara arten långskägg, U. longissima, kan bli uppåt tio meter lång (är dock vanligen under en meter).

Skägglavar är känsliga för luftföroreningar och fungerar därför som indikatorarter.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Уснея ( Ucraniano )

fornecido por wikipedia UK

Опис

Слань (талом) усней звисаюча або стеляна за субстратом, нитчасто-руниста, рясно розгалужена, що формою нагадує густу бороду, звідси й часто розповсюджена назва — уснея бородата (beard lichen). Сірувато-блідо-зеленого (жовтувато-зеленого) кольору, довжиною до 1-2 метрів, залежно від виду. Гілочки слані округлі, жорсткі, розгалужені, сильно витягнуті, на кінцях волосовидні, вкриті дрібними загостреними або напівкруглими в перетині сосочками і соредіозними горбиками. Краєчки гілок тонкі, волосоподібні.

У верхній частині слані, на вершинках горбків, рідше на поверхні гілок розвиваються соредії — утворення, за допомогою яких рослина розмножується. Соредії білі, порошкоподібні або зернисті, зазвичай рясні, овальної чи округлої форми, завжди з голчастими виростами — ізідами. Відриваючись від слані та потрапляючи у сприятливі умови, ізіди і соредій розростаються в нові слані. Плодові тіла — апотецій — розвиваються рідко, розмноження найчастіше відбувається вегетативно: соредій, ізіди і фрагментами слані.

Уснея — не паразит, цей лишайник використовує дерево, в основному, як опору. Всі види цього роду — епіфіти, вони використовують фотосинтез для отримання поживних речовин і енергії, а вологу отримують з атмосферних опадів та повітря.

Поширення

Виростають на стовбурах і гілках хвойних, рідше — листяних порід, у різних кліматичних зонах, але особливо розповсюджені в помірній лісовій зоні. Головна умова для розвитку — чисте, не забруднене повітря, тому поблизу міст лишайник не зустрінеш.

Деякі види

Джерела

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Автори та редактори Вікіпедії
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia UK

Уснея ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

В уснеях в большом количестве содержится специфическая для лишайников усниновая кислота, обладающая сильными антибиотическими свойствами.

Некоторые виды

Примечания

  1. 1 2 Уснея (англ.) на сайте MycoBank.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Уснея: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
 src= Уснея в Байкальском заповеднике

В уснеях в большом количестве содержится специфическая для лишайников усниновая кислота, обладающая сильными антибиотическими свойствами.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

鬍鬚地衣 ( Chinês )

fornecido por wikipedia 中文维基百科

鬍鬚地衣是一種梅衣科的屬,叢生,外表黃色或微綠色。鬍鬚地衣的分布範圍極為廣泛,極地和熱帶均有分布。它具有長柄和一個像線團的盤狀固著器,為野生動物食物,或著也可以可作為飼料。鬍鬚地衣有許多用途,像是它可以治療百日咳黏膜炎癲癇水腫等病症。另外有些鬍鬚地衣可製造一種橙色顏料。在西元前300年,就有用老人鬚(U. barbata,即鬚松蘿)刺激毛髮生長的記載。

參見

參考文獻

小作品圖示这是一篇與细菌相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
Commons-logo.svg
维基共享资源中相关的多媒体资源:
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
维基百科作者和编辑
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 中文维基百科

鬍鬚地衣: Brief Summary ( Chinês )

fornecido por wikipedia 中文维基百科

鬍鬚地衣是一種梅衣科的屬,叢生,外表黃色或微綠色。鬍鬚地衣的分布範圍極為廣泛,極地和熱帶均有分布。它具有長柄和一個像線團的盤狀固著器,為野生動物食物,或著也可以可作為飼料。鬍鬚地衣有許多用途,像是它可以治療百日咳黏膜炎癲癇水腫等病症。另外有些鬍鬚地衣可製造一種橙色顏料。在西元前300年,就有用老人鬚(U. barbata,即鬚松蘿)刺激毛髮生長的記載。

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
维基百科作者和编辑
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 中文维基百科

サルオガセ ( Japonês )

fornecido por wikipedia 日本語
サルオガセ Usnea longissima-1.jpg
ナガサルオガセ Usnea longissima
分類 : 菌界 Fungi : 子嚢菌門 Ascomycota : チャシブゴケ菌綱 Lecanoromycetes : チャシブゴケ目 Lecanorales : ウメノキゴケ科 Parmeliaceae : サルオガセ属 Usnea
Dill. ex Adans. 和名 サルオガセ

サルオガセ(猿尾枷、猿麻桛)とは、「樹皮に付着して懸垂する糸状の地衣」(広辞苑)。霧藻、蘿衣ともいう。植物学上では、サルオガセ科サルオガセ属(Usnea)の地衣類の総称。

ブナ林など落葉広葉樹林の霧のかかるような森林の樹上に着生する。その形は木の枝のように枝分かれし、下垂する。しかし樹木のない南極に自生するナンキョクサルオガセ(インモウゴケ)は例外で、岩石に着生する。

日本ではヨコワサルオガセアカサルオガセをはじめ、およそ40種類確認されており、世界では600種以上と言われる。

南アメリカ原産のサルオガセモドキTillandsia usneoides)は外観がサルオガセに酷似しているが、地衣類ではなくパイナップル科チランジア属に属する被子植物である。

Usnea 2 (2005 07 19).jpg
 src= ウィキメディア・コモンズには、サルオガセに関連するカテゴリがあります。 執筆の途中です この項目は、菌類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますP:生き物と自然PJ生物)。
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
ウィキペディアの著者と編集者
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 日本語

サルオガセ: Brief Summary ( Japonês )

fornecido por wikipedia 日本語
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
ウィキペディアの著者と編集者
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 日本語

송라속 ( Coreano )

fornecido por wikipedia 한국어 위키백과

송라속(학명: Usnea)은 접시지의목 석화과에 딸린 지의류의 한 속이다. 대개 창백한 회녹색을 띠며, 나무껍질이나 나뭇가지에 마치 수염, 덤불, 겨우살이, 같은 것을 연상시키는 모양으로 피어나 기생한다.[1]:203

다른 지의류가 그러하듯이, 송라속의 지의류들도 진균류조류의 공생체다. 송라를 이루는 진균은 자낭균에 속하고, 조류는 녹조에 속한다.

송라(Usnea diffracta), 솔송라(Usnea hakonensis), 실송라(Usnea longissima) 등 87종이 있다.[2]

간독성 물질인 송라산을 함유하고 있다.

각주

  1. Field Guide to California Lichens, Stephen Sharnoff, Yale University Press, 2014, ISBN 978-0-300-19500-2
  2. “PLANTS profile for Usnea (beard lichen)”. 《USDA PLANTS》. United States Department of Agriculture, Natural Resources Conservation Service. 2012년 12월 4일에 확인함.
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia 작가 및 편집자

송라속: Brief Summary ( Coreano )

fornecido por wikipedia 한국어 위키백과

송라속(학명: Usnea)은 접시지의목 석화과에 딸린 지의류의 한 속이다. 대개 창백한 회녹색을 띠며, 나무껍질이나 나뭇가지에 마치 수염, 덤불, 겨우살이, 같은 것을 연상시키는 모양으로 피어나 기생한다.:203

다른 지의류가 그러하듯이, 송라속의 지의류들도 진균류조류의 공생체다. 송라를 이루는 진균은 자낭균에 속하고, 조류는 녹조에 속한다.

송라(Usnea diffracta), 솔송라(Usnea hakonensis), 실송라(Usnea longissima) 등 87종이 있다.

간독성 물질인 송라산을 함유하고 있다.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia 작가 및 편집자