Moorea Sandpiper

La xivita de Moorea (Prosobonia ellisi) és un ocell limícola extint de la família dels escolopàcids (Scolopacidae) que habitava Moorea, a les illes de la Societat.

William Anderson va recollir dos exemplars entre el 30 de setembre i l'11 d'octubre de 1777, durant el tercer viatge de Capità Cook, però tots dos han desaparegut i l'au es va extingir al segle XIX. L'únic indici de la seva existència anterior són les notes d'Anderson i les descripcions basades en elles, una pintura de William Ellis i altra de J. Webber que aparentment representa l'altre exemplar. Aquests mostren un ocell marró una miqueta més lleuger que la xivita de Tahití, sense cap punt blanc darrere de l'ull, un anell ocular més clar, dues barres a l'ala blanca i taques a secundàries i primèries. Un dels espècimens de Latham tenia potes i peus grocs. Les relacions exactes entre l'ocell de Moorea i el de Tahití encara no estan completament resoltes.

Referències

Prosobonia ellisi Prosobonia generoko animalia zen, jada iraungia. Hegaztien barruko Scolopacidae familian sailkatzen zen.

Erreferentziak

• World Bird Names

Ikus, gainera

• Prosobonia
• Scolopacidae

Mooreansirri (Prosobonia ellisi) oli Ranskan Polynesian Seurasaarilla elänyt kahlaaja. Siitä tunnetaan vain William Ellisin maalaus James Cookin kolmannelta retkeltä 1777, jolloin William Anderson keräsi kaksi yksilöä, jotka ovat myöhemmin kadonneet. Lajin holotyypin kuvaili Richard Bowdler Sharpe 1906.^[2]

Lähteet

De Mooreastrandloper (Prosobonia ellisi) is een uitgestorven vogel uit de familie Scolopacidae (strandlopers en snippen).

Verspreiding en leefgebied

Deze soort was endemisch op Moorea, een eiland van de Genootschapseilanden,

Brodźczyk rudobrewy (Prosobonia ellisi) – gatunek małego ptaka z rodziny bekasowatych. Znany wyłącznie z dwóch tablic barwnych przedstawiających jeden zaginiony okaz pochodzący z wyspy Moorea (ówcześnie zwaną Eimeo; Polinezja Francuska), pozyskany w 1777. Gatunek uznano za wymarły.

Taksonomia

Po raz pierwszy gatunek opisał Richard Bowdler Sharpe w 1906 na łamach Bulletin of the British Ornithologists' Club. Nowemu gatunkowi nadał nazwę Prosobonia ellisi^[3]. Jest ona obecnie (2018) podtrzymywana przez Międzynarodowy Komitet Ornitologiczny^[4]. Holotyp pochodził z wyspy Moorea (ówcześnie zwaną Eimeo; Wyspy Towarzystwa, Polinezja Francuska)^[5]. Opisu dokonano jednak na podstawie tablicy barwnej, która ukazywała ten okaz. Pozyskany został w 1777, w trakcie trzeciej podróży Jamesa Cooka. Sam holotyp zaginął^[3]. Dawni autorzy uznawali P. ellisi za synonim brodźczyka białoskrzydłego (L. leucoptera), istnieją jednak wystarczające przesłanki do uznania brodźczyka rudobrewego za odrębny gatunek^[3]. Mają one podłoże biogeograficzne oraz morfologiczne^[6].

Morfologia

Brodźczyki rudobrewe przypominały wyglądem brodźczyki białoskrzydłe (również wymarłe). Miały jednak rdzawą, nie białawą, brew. Ich pokrywy skrzydłowe większe wyróżniały się jasnordzawą barwą. Nogi natomiast miały kolor żółtawy, nie zielony jak u brodźczyków białoskrzydłych. Dziób na końcu był nieco zgięty, nie prosty^[6].

Status

Międzynarodowa Unia Ochrony Przyrody uznaje gatunek za wymarły (EX, Extinct). Prawdopodobnie za wymarcie odpowiadały szczury zawleczone na wyspy pod koniec XVIII wieku. Obydwie tablice barwne przedstawiające ten gatunek są współcześnie przechowywane w zbiorach w Londynie^[7]. Autorem jednej z nich jest William Ellis, natomiast autorstwo kolejnej z nich przypisuje się Johnowi Webberowi^[6]. Znane w XVIII wieku metody konserwacji eksponatów zoologicznych były mało skuteczne, stąd ogółem zachowało się bardzo niewiele spreparowanych przez załogę Cooka ptaków^[8].

Przypisy

Lista wymarłych gatunków za: Maas, P.H.J: Globally Extinct Birds. The Sixth Extinction, 2 stycznia 2017. [dostęp 24 maja 2017].

Mooreasnäppa^[3] (Prosobonia ellisi) är en utdöd vadarfågel i familjen snäppor som tidigare förekom på en ö i Stilla havet.^[4]

Upptäckt och tidigare förekomst

Mooreasnäppan förekom endast på ön Moorea i Franska Polynesien^[4] där lokalbefolkningen kallade den te-te på tahitiska. Två exemplar samlades in av William Andersson mellan 30 september och 11 oktober 1777 under James Cooks tredje seglats i Stilla havet. Dessa har båda förlorats men finns förevigade i en målning av William Ellis samt en teckning av J. Webber. Den har tidigare betraktats som synonym med tahitisnäppa, (Prosobonia leucoptera), men anses idag utgöra en fullgod art.

Fågeln förekom endast på ön Moorea.

Utseende och levnadssätt

Av de två avbildningarna att döma verkar mooreasnäppan ha varit en något ljusare fågel än tahitisnäppan, utan en vit fläck bakom ögat som denna, en tydligare roströd ögonring, två vita vingband och rostfärgade arm- och handtäckare. Inget är känt om dess levnadssätt. Den närbesläktade tahitisnäppan ska ha observerats vid bäckar, vilket antyder att den snarare levde i inlandet snarare än vid kusten.

Status och utdöende

Arten har inte setts sedan den samlades in 1777 och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför följaktligen som utdöd.^[1] En bidragande orsak till dess försvinnande tros ha varit införda råttor.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar William Wade Ellis (1751-1785), engelsk kirurg och naturforskare samt konstnär på James Cooks tredje resa.^[5]

Referenser

1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Prosobonia ellisi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-01-12.
2. ^ Sharpe, R. B. 1906b. A note on the White–winged Sandpiper. Bulletin of the British Ornithologists’ Club 16: 86
3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
5. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

• Wikispecies har information om Prosobonia ellisi.
  Artförteckning