Chiropotes utahicki és una espècie de mico de la família dels pitècids que es troba al Brasil.
Der Uta-Hick-Saki (Chiropotes utahickae) ist eine Primatenart aus der Gruppe der Neuweltaffen (Platyrrhini). Er ist nach der langjährigen Primatenkuratorin des Kölner Zoos, Uta Hick (später Uta Rümpler), benannt und wird manchmal mit dem Satansaffen zu einer Art zusammengefasst.
Uta-Hick-Sakis ähneln Satansaffen, allerdings ist ihr Fell eher braun und nicht schwarz gefärbt. Es sind mittelgroße Primaten mit kurzem, dichtem Fell. Der Kopf ist bei erwachsenen Tieren durch den Haarschopf und den langen Bart an der Kehle charakterisiert. Der Schwanz ist lang und ausgesprochen buschig.
Uta-Hick-Sakis kommen nur in Brasilien vor. Ihr Verbreitungsgebiet wird im Norden vom Amazonas, im Westen vom Rio Xingu und im Osten vom Rio Tocantins begrenzt. Ihr Lebensraum sind Wälder, vorwiegend tropische Regenwälder.
Über die Lebensweise der Uta-Hick-Sakis ist wenig bekannt, vermutlich stimmt sie mit der der übrigen Bartsakis überein. Demzufolge sind sie tagaktive Baumbewohner, die sich meist auf allen vieren fortbewegen. Sie leben in größeren, gemischten Gruppen, die sich zur Nahrungssuche in kleinere Untergruppen aufteilen. Ihre Nahrung besteht vorwiegend aus hartschaligen Früchten und Samen.
Hauptbedrohung dieser Primaten ist die Zerstörung ihres Lebensraums durch Bauprojekte und Umwandlung in landwirtschaftlich genutzte Gebiete. Hinzu kommt die Bejagung wegen ihres Fleisches und Felles. Die IUCN befürchtet einen Bestandsrückgang von 50 Prozent in den nächsten 30 Jahren und listet die Art als „stark gefährdet“ (endangered).
In Europa wird die Art nicht mehr gehalten, ehemalige Halter sind Mulhous, Berlin und Köln.[1]
Der Uta-Hick-Saki (Chiropotes utahickae) ist eine Primatenart aus der Gruppe der Neuweltaffen (Platyrrhini). Er ist nach der langjährigen Primatenkuratorin des Kölner Zoos, Uta Hick (später Uta Rümpler), benannt und wird manchmal mit dem Satansaffen zu einer Art zusammengefasst.
Uta-Hick-Sakis ähneln Satansaffen, allerdings ist ihr Fell eher braun und nicht schwarz gefärbt. Es sind mittelgroße Primaten mit kurzem, dichtem Fell. Der Kopf ist bei erwachsenen Tieren durch den Haarschopf und den langen Bart an der Kehle charakterisiert. Der Schwanz ist lang und ausgesprochen buschig.
Uta-Hick-Sakis kommen nur in Brasilien vor. Ihr Verbreitungsgebiet wird im Norden vom Amazonas, im Westen vom Rio Xingu und im Osten vom Rio Tocantins begrenzt. Ihr Lebensraum sind Wälder, vorwiegend tropische Regenwälder.
Über die Lebensweise der Uta-Hick-Sakis ist wenig bekannt, vermutlich stimmt sie mit der der übrigen Bartsakis überein. Demzufolge sind sie tagaktive Baumbewohner, die sich meist auf allen vieren fortbewegen. Sie leben in größeren, gemischten Gruppen, die sich zur Nahrungssuche in kleinere Untergruppen aufteilen. Ihre Nahrung besteht vorwiegend aus hartschaligen Früchten und Samen.
Hauptbedrohung dieser Primaten ist die Zerstörung ihres Lebensraums durch Bauprojekte und Umwandlung in landwirtschaftlich genutzte Gebiete. Hinzu kommt die Bejagung wegen ihres Fleisches und Felles. Die IUCN befürchtet einen Bestandsrückgang von 50 Prozent in den nächsten 30 Jahren und listet die Art als „stark gefährdet“ (endangered).
In Europa wird die Art nicht mehr gehalten, ehemalige Halter sind Mulhous, Berlin und Köln.
Uta Hick's bearded saki (Chiropotes utahicki) is an endangered species of bearded saki, a type of New World monkey. It is endemic to Brazil, where restricted to the Amazon between the Xingu and Tocantins Rivers.[1] It was formerly treated as a subspecies of the more easterly C. satanas, but its back is pale brownish.[3][4]
It was named in honor of Uta Hick, a German primatologist who cared for bearded sakis at the Cologne Zoo.[5][6] In the 1980s, she was the first person who could successfully keep captive bearded sakis.[7] Her married name is Uta Rümpler.[8]
The specific name utahicki is often corrected to utahickae,[1] as -ae is the appropriate suffix for the genitive of a woman honoree's name (meaning "Uta Hick's") according to ICZN rules.[8][9] Even though -i technically indicates a male honoree, some sources discourage modifying the earlier utahicki,[10] because there is no official way to make such corrections under the current (1999) ICZN.[11]
Uta Hick's bearded saki (Chiropotes utahicki) is an endangered species of bearded saki, a type of New World monkey. It is endemic to Brazil, where restricted to the Amazon between the Xingu and Tocantins Rivers. It was formerly treated as a subspecies of the more easterly C. satanas, but its back is pale brownish.
El sakí barbudo de Uta Hick (Chiropotes utahicki) es una especie de primate platirrino endémico en Brasil, donde habita en la selva amazónica entre los ríos Xingu y Tocantins.[2] El taxón fue descrito por Philip Hershkovitz en 1985 como una subespecie del sakí barbudo negro (Chiropotes satanas) como C. s. utahicki.[3][4][5] El nombre específico es con frecuencia modificado a utahickae,[2] pero esto ha sido discutido.[6]
El sakí barbudo de Uta Hick (Chiropotes utahicki) es una especie de primate platirrino endémico en Brasil, donde habita en la selva amazónica entre los ríos Xingu y Tocantins. El taxón fue descrito por Philip Hershkovitz en 1985 como una subespecie del sakí barbudo negro (Chiropotes satanas) como C. s. utahicki. El nombre específico es con frecuencia modificado a utahickae, pero esto ha sido discutido.
Chiropotes utahickae Chiropotes generoko animalia da. Primateen barruko Pitheciinae azpifamilia eta Pitheciidae familian sailkatuta dago
Chiropotes utahickae Chiropotes generoko animalia da. Primateen barruko Pitheciinae azpifamilia eta Pitheciidae familian sailkatuta dago
Il chiropote di Uta Hick (Chiropotes utahickae Hershkovitz, 1985) è un primate platirrino appartenente alla famiglia Pitheciidae.
Il pelo è di colore bruno scuro, più chiaro sul dorso e via via più scuro sulle appendici (testa, braccia e coda), mentre le parti nude del corpo (faccia e mani) sono nere, coi genitali esterni anch'essi glabri ma rosati.
Sulla testa il pelo cresce formando due semisfere nella parte superiore della testa, mentre sulla mandibola è presente una barba che nei maschi arriva al petto, mentre nelle femmine è solitamente più corta. La coda è ricoperta di pelo e lunga quanto il corpo: non è prensile in età adulta, ma pare lo sia durante i primi due mesi di vita del cucciolo.
Vive in gruppetti di una trentina d'individui, che durante la ricerca del cibo si sparpagliano nel raggio di 100 metri, suddividendosi in sottogruppi di cinque o sei esemplari.
Si nutre di frutta non ancora del tutto matura, semi (oltre il 60% del totale) ed eventualmente anche foglie, fiori ed insetti.
Vive nella zona compresa fra i fiumi Xingu e Tocantins, in Brasile centro-orientale, dal medio corso dei fiumi fino alla costa.
Veniva considerato una sottospecie di Chiropotes satanas (C. satanas utahickae), ma l'analisi del DNA mitocondriale ha dimostrato che è più opportuna una classificazione di questi animali come specie a sé stante.
Il chiropote di Uta Hick (Chiropotes utahickae Hershkovitz, 1985) è un primate platirrino appartenente alla famiglia Pitheciidae.
Chiropotes utahickae is een zoogdier uit de familie van de sakiachtigen (Pitheciidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Hershkovitz in 1985.
De soort komt voor in Brazilië.
Bronnen, noten en/of referentiesChiropotes utahickae is een zoogdier uit de familie van de sakiachtigen (Pitheciidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Hershkovitz in 1985.
Chiropotes utahicki é uma espécie de cuxiú, um Macaco do Novo Mundo, da família Pitheciidae. É endêmico do Brasil, sendo restrito à Amazônia, entre os Xingu e Tocantins.[1] Já foi considerado subespécie do cuxiú-preto (Chiropotes satanas), mas sua a cor de seu dorso difere desse último por ser de um marrom pálido.[3][4] O nome específico frequentemente é mudado para utahickae,[1] mas isso não é recomendado.[5]
Chiropotes utahicki é uma espécie de cuxiú, um Macaco do Novo Mundo, da família Pitheciidae. É endêmico do Brasil, sendo restrito à Amazônia, entre os Xingu e Tocantins. Já foi considerado subespécie do cuxiú-preto (Chiropotes satanas), mas sua a cor de seu dorso difere desse último por ser de um marrom pálido. O nome específico frequentemente é mudado para utahickae, mas isso não é recomendado.
Chiropotes utahickae är en primat i släktet sakier som förekommer i norra Brasilien. Den listades tidigare som underart till satansapan (Chiropotes satanas) och godkänns nu oftast som självständig art.[2][1] Artepitet hedrar zoologen Uta Hick från Kölns zoo som var mycket aktiv i sakiernas utforskning.[3]
Arten har en mörk rödbrun päls som kan vara ännu mörkare på huvudet och på extremiteterna. Annars har den samma utseende som satansapan. Hannar är med en genomsnittlig kroppslängd (huvud och bål) av 39 cm och en vikt av cirka 3,1 kg tydlig större än honor. Honornas kroppslängd är ungefär 36,5 cm och de väger cirka 2,5 kg. Därtill kommer den yviga svansen som är nästan lika lång som övriga kroppen.[3]
Utbredningsområdet ligger mellan floderna Xingu och Tocantins som är södra bifloder till Amazonfloden. Habitatet utgörs främst av regnskog.[1]
Chiropotes utahickae är aktiv på dagen och äter huvudsakligen mogna eller omogna frukter. Födan kompletteras med frön, blommor, blad, andra växtdelar och några insekter. Flera honor, hannar och deras ungar bildar en flock som har cirka 22 medlemmar. Gruppen delar sig ofta när de letar efter föda. Flockens revir är ungefär 60 till 100 hektar stort.[1][3]
Honan föder efter 150 dagar dräktighet ett ungdjur under den torra perioden mellan december och april. Ungen klamrar sig i början fast i pälsen på moderns buk och klättrar senare även på hennes rygg. Individerna kan leva upp till 18 år.[3]
Arten hotas främst av skogsavverkningar. Till exempel är olika dammbyggnader planerade i utbredningsområdet. Dessutom jagas djuret för köttets och pälsens skull. IUCN befarar att populationen minskar med 50 procent under de kommande 30 åren (tre generationer) och listar Chiropotes utahickae som starkt hotad (EN).[1]
Wikimedia Commons har media som rör Chiropotes utahickae.
Chiropotes utahickae är en primat i släktet sakier som förekommer i norra Brasilien. Den listades tidigare som underart till satansapan (Chiropotes satanas) och godkänns nu oftast som självständig art. Artepitet hedrar zoologen Uta Hick från Kölns zoo som var mycket aktiv i sakiernas utforskning.
Chiropotes utahicki là một loài động vật có vú trong họ Pitheciidae, bộ Linh trưởng. Loài này được Hershkovitz mô tả năm 1985.[2]
Bài viết liên quan đến Bộ Linh trưởng này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Chiropotes utahicki là một loài động vật có vú trong họ Pitheciidae, bộ Linh trưởng. Loài này được Hershkovitz mô tả năm 1985.
Chiropotes utahicki Hershkovitz, 1985
Синонимы
Chiropotes utahicki (лат.) — вид приматов из парвотряда широконосые обезьяны.
Примат среднего размера, с мохнатым хвостом, используемым для цепляния только в первые месяцы жизни. По бокам головы два пучка волос, на нижней части лица длинные волосы («борода»). Борода сильнее выражена у самцов. Длина тела самцов в среднем 39 см, длина тела самок в срденем 36,6 см. Средняя масса самцов — 3,06 кг, самок — 2,56 кг.[1]
Представители вида встречаются только в Бразилии, где населяют дождевые леса Амазонии между реками Токантинс и Шингу.[2]
Классификация черноспинных саки дискуссионна. Ранее все приматы из рода Chiropotes считались подвидами черноспинного саки (Chiropotes satanas), однако в 2002 году по совокупности генетических и морфологических отличий были выделены виды Chiropotes utahickae, Chiropotes chiropotes и Chiropotes sagulatus.[2][3][4]
Международный союз охраны природы присвоил этому виду охранный статус «Под угрозой уничтожения». Основные угрозы популяции — уничтожение и фрагментация среды обитания, а также охота ради мяса и шерсти.[5]
Chiropotes utahicki (лат.) — вид приматов из парвотряда широконосые обезьяны.
우타힉사키(Pithecia utahicki)는 신세계원숭이에 속하는 수염사키원숭이의 일종이다. 남아메리카의 브라질에서 발견된다.
