dcsimg

Associations

provided by BioImages, the virtual fieldguide, UK
Foodplant / parasite
uredium of Coleosporium tussilaginis parasitises live Senecio viscosus

In Great Britain and/or Ireland:
Foodplant / parasite
cleistothecium of Golovinomyces cichoracearum var. fischeri parasitises live Senecio viscosus

Foodplant / spot causer
mostly hypophyllous colony of Ramularia anamorph of Ramularia filaris causes spots on live leaf of Senecio viscosus

Foodplant / spot causer
amphigenous colony of Ramularia hyphomycetous anamorph of Ramularia filaris var. filaris causes spots on live leaf of Senecio viscosus

Foodplant / internal feeder
larva of Sphenella marginata feeds within capitulum of Senecio viscosus

Foodplant / sap sucker
Stictopleurus abutilon sucks sap of Senecio viscosus

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
BioImages
project
BioImages

Comments

provided by eFloras
Senecio viscosus is a smelly, Eurasian weed now widely scattered in areas of cool damp climates, often as a casual waif. The viscid hairs trap wind-blown particles of sand, dust, and soot, which give the surfaces varying textures and colors.
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of North America Vol. 20: 546, 548, 562 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
editor
Flora of North America Editorial Committee
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Description

provided by eFloras
Annuals, (10–)20–40(–60) cm (taprooted). Herbage densely fetid-viscid (hairs glandular). Stems single. Leaves evenly distributed; petiolate; blades obovate to oblong (pinnately dissected to pinnatifid), 2–7 × 1.5–4 cm, bases tapered or ± truncate, ultimate margins wavy or crenate-dentate (distal leaves sessile, smaller, ± clasping). Heads (1–)3–8(–30) in irregular, corymbiform arrays. Calyculi of 2–5 bractlets (largest to 4 mm). Phyllaries (± 13) ± 21, 5–7 mm, tips black. Ray florets ± 13; corolla laminae 1–2 mm (usually coiled, scarcely surpassing phyllaries). Cypselae usually glabrous, sometimes hairy. 2n = 40.
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of North America Vol. 20: 546, 548, 562 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
editor
Flora of North America Editorial Committee
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Senecio viscosus ( Asturian )

provided by wikipedia AST

Senecio viscosus ye una especie herbal de la familia de les asteracees.

 src=
Ilustración de Flora Batava

Descripción

Añal, fedienta, mafosa, con tarmos glandulares ramosos de 20-60 cm. Fueyes verdeoscuro, obovaes na so contorna, estremaes con lóbulos de la mesma dentaos o lobulaos, estrechaos hasta un peciolu curtiu, densamente pelosu-glandulares. Munchos capítulos de 6-12 mm de diámetru, n'inflorescencies ramoses. Flores ligulaes marielles con lóbulos curtios endolcaos escontra baxo; arreyo cónicu con bráctees de 8-11 mm, densamente glandular, y con 3-4 bráctees esternes más curties. Frutos llampiños. Floria pel branu.[1]

Distribución y hábitat

Dende'l centru d'España y Grecia a Holanda y norte de Rusia. En Gran Bretaña ya Irlanda.[2]Naturalizada en partes del norte y oeste d'Europa.

Taxonomía

Senecio viscosus describióse por Carlos Linneo y espublizóse en Species Plantarum 2: 868. 1753.[3]

Etimoloxía

Senecio: nome xenéricu que remanez del Llatín sĕnĕcĭo, ōnis = "vieyu", polos capítulos maduros que recuerden a les sos cabeces de pelo y barba blanques.

viscosus: epítetu llatín que significa "delgada".[4]

Sinonimia
  • Senecio calvertii Boiss. [5]

Ver tamién

Referencies

  1. Polunin, O (1989). Guía fotográfica de les flores monteses d'España y d'Europa. Barcelona:Omega. ISBN 84-282-0857-3.
  2. Blamey, M.; Fitter R., Fitter A. (2003). Wild Flowers of Britain & Ireland. London:St Helier:Apodero books. ISBN 0-7136-5944-0.
  3. Senecio viscosus en Trópicos
  4. N'Epítetos Botánicos
  5. Senecio viscosus en The Plant List

Bibliografía

  1. Fernald, M. 1950. Manual (ed. 8) i–lxiv, 1–1632. American Book Co., New York.
  2. Flora of North America Editorial Committee, y. 2006. Magnoliophyta: Asteridae, PART 7: Asteraceae, part 2. Fl. N. Amer. 20: i–xxii + 1–666.
  3. Gleason, H. A. 1968. The Sympetalous Dicotyledoneae. vol. 3. 596 pp. In H. A. Gleason Ill. Fl. N. O.S.. New York Botanical Garden, New York.
  4. Gleason, H. A. & A.J. Cronquist. 1991. Man. Vasc. Pl. N.Y. O.S. (ed. 2) i–910. New York Botanical Garden, Bronx.
  5. Moss, Y. H. 1983. Fl. Alberta (ed. 2) i–xii, 1–687. University of Toronto Press, Toronto.
  6. Scoggan, H. J. 1979. Dicotyledoneae (Loasaceae to Compositae). Part 4. 1117–1711 pp. In Fl. Canada. National Museums of Canada, Ottawa.
  7. Welsh, S. L. 1974. Anderson's Fl. Alaska Adj. Parts Canada i–xvi, 1–724. Brigham Young University Press, Provo.

Enllaces esternos

Cymbidium Clarisse Austin 'Best Pink' Flowers 2000px.JPG Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Botánica, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Senecio viscosus: Brief Summary ( Asturian )

provided by wikipedia AST
Senecio viscosus

Senecio viscosus ye una especie herbal de la familia de les asteracees.

 src= Ilustración de Flora Batava
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Creulys ludiog ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Planhigyn blodeuol o deulu llygad y dydd a blodyn haul ydy Creulys ludiog sy'n enw benywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Asteraceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Senecio viscosus a'r enw Saesneg yw Sticky groundsel.[1] Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Creulys gludiog, Creulys Ludiog, Penfelen Gludiog.

Daw'r gair "Asteraceae", sef yr enw ar y teulu hwn, o'r gair 'Aster', y genws mwyaf lluosog o'r teulu - ac sy'n tarddu o'r gair Groeg ἀστήρ, sef 'seren'.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gerddi Kew; adalwyd 21 Ionawr 2015
Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Creulys ludiog: Brief Summary ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Planhigyn blodeuol o deulu llygad y dydd a blodyn haul ydy Creulys ludiog sy'n enw benywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Asteraceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Senecio viscosus a'r enw Saesneg yw Sticky groundsel. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Creulys gludiog, Creulys Ludiog, Penfelen Gludiog.

Daw'r gair "Asteraceae", sef yr enw ar y teulu hwn, o'r gair 'Aster', y genws mwyaf lluosog o'r teulu - ac sy'n tarddu o'r gair Groeg ἀστήρ, sef 'seren'.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Klæbrig brandbæger ( Danish )

provided by wikipedia DA

Klæbrig brandbæger (Senecio viscosus) er en enårig plante i kurvblomst-familien. Det er en ildelugtende, giftig urt, der vokser på næringsrig bund. Den er indvandret til Danmark i begyndelsen af 1800-tallet.

Beskrivelse

Klæbrig brandbæger ligner alm. brandbæger, men er stærkt klæbrig af talrige kirtelhår. Kurven, der er 1 centimeter i diameter, har udstående gule, 2-4 millimeter lange, tungeformede randkroner, der først henimod afblomstringen er tilbagerullede. Desuden er kurvsvøbbladenes spidser ikke mørke, og de ydre svøbblade er næsten halvt så lange som de indre.

Udbredelse

Arten er hjemmehørende i Vest-, Mellem- og Sydeuropa og det sydvestlige Asien samt indslæbt i Nordeuropa og Nordamerika.

I Danmark findes klæbrig brandbæger temmelig almindeligt ved vejkanter, på jernbaneterræn, i grusgrave, på strandvolde og i klitter. Blomstringen sker i juli til oktober.[1]

Kilder og eksterne henvisninger

  1. ^ Signe Frederiksen et al., Dansk flora, 2. udgave, Gyldendal 2012. ISBN 8702112191.
  • M. Skytte Christiansen og Henning Anthon: Danmarks Vilde Planter, Branner og Korchs Forlag 1958.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Klæbrig brandbæger: Brief Summary ( Danish )

provided by wikipedia DA

Klæbrig brandbæger (Senecio viscosus) er en enårig plante i kurvblomst-familien. Det er en ildelugtende, giftig urt, der vokser på næringsrig bund. Den er indvandret til Danmark i begyndelsen af 1800-tallet.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Klebriges Greiskraut ( German )

provided by wikipedia DE

Das Klebrige Greiskraut (Senecio viscosus), auch Kleb-Greiskraut oder Klebriges Kreuzkraut genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Greiskräuter (Senecio) innerhalb der Familie der Korbblütler (Asteraceae). Ihre natürliche Heimat liegt in den gemäßigten Zonen Eurasiens, und sie ist in einigen Gebieten der Welt ein Neophyt.

Beschreibung

 src=
Der Stängel ist dicht drüsig behaart.
 src=
Drüsig behaartes, fiederspaltiges Laubblatt
 src=
Drüsig behaarte Körbchenhülle eines knospigen Blütenkörbchens
 src=
Blütenkorb: die Außenhüllblätter stehen locker ab, die Zungen der Zungenblüten sind mehr oder weniger eingerollt.
 src=
Fruchtstände und Pappus
 src=
Blütenkörbchen mit gelben Zungen- und Röhrenblüten
 src=
Fruchtstand im Detail und Pappus
 src=
Die Früchte sind fast kahl.
 src=
Illustration aus Johann Georg Sturm: Deutschlands Flora in Abbildungen, 1796

Erscheinungsbild und Blatt

Das Klebrige Greiskraut ist eine auffallend unangenehm riechende, sommergrüne, einjährige krautige Pflanze, die Wuchshöhen von meist 20 bis 40 (10 bis 60) Zentimeter erreicht. Es wird eine Pfahlwurzel gebildet. Bis auf die Blüten und Früchte sind die oberirdischen Pflanzenteile mit kurzen, klebrigen Drüsenhaaren bedeckt. Der einzige Stängel je Exemplar ist verzweigt.[1][2][3][4][5]

Die wechselständig am Stängel verteilt angeordneten Laubblätter sind in Blattstiel und Blattspreite gegliedert. Die Blattspreite ist bei einer Länge von 2 bis 7 Zentimeter und einer Breite von 1,5 bis 4 Zentimeter im Umriss verkehrt-eiförmig bis länglich. Sie hat eine sich verjüngende bis mehr oder weniger gestutzte Basis und ist tief fiederteilig bis -spaltig. Die Blattlappen sind schmal, lanzettlich, gewellt oder buchtig gezähnt.[1][2][3][4] Die obersten Blätter sind kleiner, sitzend und mehr oder weniger stängelumfassend.[5]

Blütenstand und Blüte

Die Blütezeit erstreckt sich von (Juni) Juli bis September. In zusammengesetzten, unregelmäßigen, lockeren, schirmtraubigen Gesamtblütenständen stehen meist drei bis acht (1 bis 30) körbchenförmige Teilblütenstände zusammen. Die Körbchenhülle (Involucrum) ist bei einer Höhe von 9 bis 11 Millimeter und bei einem Durchmesser von 5 bis 6 Millimeter walzlich-glockig. Die wenigen, meist nur zwei bis drei, selten bis zu fünf, Außenhüllblätter stehen locker ab, teilweise bis zum Korbstiel herabgedrückt, und sind (das größte ist etwa 4 mm lang) fast halb so lang wie die inneren Hüllblätter. Die etwa 13 bis 21 Hüllblätter sind 5 bis 7 Millimeter lang und an der Spitze schwärzlich.

Die Blütenkörbchen enthalten gelbe, fertile Zungen- und Röhrenblüten. Die etwa 13 gelben Zungenblüten sind kurz und ihre 1 bis 2 Millimeter lange Zunge ist nur vor der Befruchtung und bei Sonnenschein ausgebreitet und meist früh zurückgeschlagen oder zurückgerollt, so dass sie leicht übersehen werden.[3][4][5]

Frucht

Die Achänen sind glatt und meist kahl.[4][5] Der reinweiße Pappus ist zur Fruchtzeit dreimal so lang wie die Frucht.[3]

Chromosomensatz

Die Chromosomengrundzahl beträgt x = 10; es liegt Tetraploidie vor mit einer Chromosomenzahl von 2n = 40.[5]

Ökologie

Das Klebrige Greiskraut ist ein Therophyt.[1]

Die Blüten sind bei sonnigem Wetter ausgebreitet, sonst sind die Zungenblüten zurückgekrümmt. Bestäuber sind Bienen.

Aufkriechende Insekten werden vermutlich vom klebrigen Stängel zurückgehalten. Die Achänen breiten sich über ihren Pappus als Schirmchenflieger aus, dennoch ist auch eine Ausbreitung als Wasserhafter möglich. Eine 75 cm hohe Pflanze produzierte an 426 Körbchen etwa 260.000 Einzelfrüchte.

Vorkommen

Das Klebrige Greiskraut kommt ursprünglich in Westasien, im Kaukasusgebiet, Ost-, Mittel- und Südosteuropas vor. Als indigene Pflanze gilt sie in den baltischen Staaten, in Armenien, Georgien, Ciskaukasien, Spanien, Frankreich, Belgien, in den Niederlanden, in Deutschland, Österreich, Schweiz, Italien, Polen, Tschechien, in der Slowakei, in Slowenien, Ungarn, Serbien, Kroatien, Montenegro, Bulgarien, Albanien, Rumänien, Mazedonien, Griechenland und in der Türkei.[6] Als Neophyt findet man das Klebrige Greiskraut in Skandinavien, dem ozeanischen Nordamerika,[6] in Ostasien sowie auf den Britischen Inseln.[7]

Ursprünglich ist das Klebrige Greiskraut wohl in Sandheiden und Binnendünen der atlantisch geprägten, submediterranen und kühlgemäßigten Klimabereiche beheimatet, von wo aus ihre synanthrope Ausbreitung entlang von Straßen und Bahndämmen erfolgte. In Siedlungsferne kommt es vor in Silikat-Steinschutt-Gesellschaften des Verbands Galeopsion segetum, sekundär dann in Gesellschaften der Verbände Sisymbrion oder Epilobion angustifolii.[8] In den Alpen steigt das Klebrige Greiskraut bis in Höhenlagen von 2275 Metern und im Kaukasus bis 2500 Meter. In Mitteleuropa tritt es häufig auf, fehlt aber im westlichen Tiefland, im Alpenvorland und in den Ostalpen in kleineren Gebieten; es kommt an seinen Standorten oft in kleineren, individuenreichen Beständen vor. In Österreich ist es in allen Bundesländern häufig[3].

Das Klebrige Greiskraut braucht steinigen oder sandig-grusigen Untergrund, der oft kalkarm ist, dies aber nicht sein muss. Es besiedelt Bahngleise, Wegränder, Felsschutt oder Bauschutt und geht auch häufig auf Waldschläge. Es ist schwach kalkmeidend. Es gedeiht in den collinen bis montanen Höhenstufen.[3] In den Allgäuer Alpen steigt es am Südfuß des Grünten in Bayern bis zu 1120 m Meereshöhe auf.[9]

Es handelt sich um eine potentielle invasive Pflanze, besonders da sie über Saatgut von Nutzpflanzen ausgebreitet werden kann.[6]

Taxonomie

Die Erstveröffentlichung von Senecio viscosus erfolgte 1753 durch Carl von Linné in Species Plantarum, Band 2, S. 868[10].[11][6] Ein Synonym für Senecio viscosus ist Senecio calvertii Boiss.[7][12]

Literatur

  • Siegmund Seybold: Die Flora von Deutschland und der angrenzenden Länder. Ein Buch zum Bestimmen aller wild wachsenden und häufig kultivierten Gefäßpflanzen. Begründet von Otto Schmeil, Jost Fitschen. 95. vollständig überarbeitete und erweiterte Auflage. Quelle & Meyer, Wiebelsheim 2011, ISBN 978-3-494-01498-2.
  • Henning Haeupler, Thomas Muer: Bildatlas der Farn- und Blütenpflanzen Deutschlands. Herausgegeben vom Bundesamt für Naturschutz (= Die Farn- und Blütenpflanzen Deutschlands. Band 2). 2. korrigierte und erweiterte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2007, ISBN 978-3-8001-4990-2.
  • Oskar Sebald, Siegmund Seybold, Georg Philippi, Arno Wörz (Hrsg.): Die Farn- und Blütenpflanzen Baden-Württembergs. Band 6: Spezieller Teil (Spermatophyta, Unterklasse Asteridae): Valerianaceae bis Asteraceae. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 1996, ISBN 3-8001-3343-1.
  • Dietmar Aichele, Heinz-Werner Schwegler: Die Blütenpflanzen Mitteleuropas. 2. Auflage. Band 4: Nachtschattengewächse bis Korbblütengewächse. Franckh-Kosmos, Stuttgart 2000, ISBN 3-440-08048-X.
  • Ruprecht Düll, Herfried Kutzelnigg: Taschenlexikon der Pflanzen Deutschlands und angrenzender Länder. Die häufigsten mitteleuropäischen Arten im Porträt. 7., korrigierte und erweiterte Auflage. Quelle & Meyer, Wiebelsheim 2011, ISBN 978-3-494-01424-1.
  • Hermann Wagner: Illustrierte Deutsche Flora, Eine Beschreibung der in Deutschland und der Schweiz einheimischen Blütenpflanzen und Gefäßkryptogamen. Bearbeitet und vermehrt von Dr. August Garcke. 2. Auflage. Julius Hoffmann (K. Thienemann’s Verlag), Stuttgart 1882, Datenblatt mit der Beschreibung und Links zu Bildern.
  • Theodore M. Barkley: Senecio. In: Flora of North America Editorial Committee (Hrsg.): Flora of North America North of Mexico. Volume 20: Magnoliophyta: Asteridae, part 7: Asteraceae, part 2 (Astereae, Senecioneae). Oxford University Press, New York / Oxford u. a. 2006, ISBN 0-19-530564-7, Senecio viscosus, S. 562 (englisch, online).

Einzelnachweise

  1. a b c Klebriges Greiskraut. FloraWeb.de Zuletzt eingesehen am 22. November 2013
  2. a b Senecio viscosus In: Info FloraDas nationale Daten- und Informationszentrum der Schweizer Flora. Zuletzt eingesehen am 22. November 2013
  3. a b c d e f Datenblatt bei Botanik im BildFlora von Österreich, 24. April 2008. Zuletzt eingesehen am 22. November 2013
  4. a b c d Hermann Wagner: Illustrierte Deutsche Flora, Eine Beschreibung der in Deutschland und der Schweiz einheimischen Blütenpflanzen und Gefäßkryptogamen. Bearbeitet und vermehrt von Dr. August Garcke, 2. Auflage. Julius Hoffmann (K. Thienemann’s Verlag), Stuttgart 1882, Datenblatt mit der Beschreibung und Links zu Bildern. (Memento des Originals vom 28. April 2018 im Internet Archive)  src= Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.@1@2Vorlage:Webachiv/IABot/www.flogaus-faust.de
  5. a b c d e Theodore M. Barkley: Senecio. In: Flora of North America Editorial Committee (Hrsg.): Flora of North America North of Mexico. Volume 20: Magnoliophyta: Asteridae, part 7: Asteraceae, part 2 (Astereae, Senecioneae). Oxford University Press, New York / Oxford u. a. 2006, ISBN 0-19-530564-7, Senecio viscosus, S. 562 (englisch, online).
  6. a b c d Senecio viscosus im Germplasm Resources Information Network (GRIN), USDA, ARS, National Genetic Resources Program. National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland. Abgerufen am 22. November 2013.
  7. a b Werner Greuter: Compositae (pro parte majore). Senecio viscosus. In: Werner Greuter, Eckhard von Raab-Straube (Hrsg.): Compositae. In: Euro+Med Plantbase – the information resource for Euro-Mediterranean plant diversity. Berlin ab 2006. Abgerufen am 22. November 2013
  8. Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe und Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2001, ISBN 3-8001-3131-5, S. 956–957.
  9. Erhard Dörr, Wolfgang Lippert: Flora des Allgäus und seiner Umgebung. Band 2, IHW, Eching 2004, ISBN 3-930167-61-1, S. 627.
  10. Erstveröffentlichung eingescannt bei biodiversitylibrary.org.
  11. Senecio viscosus bei Tropicos.org. Missouri Botanical Garden, St. Louis Abgerufen am 22. November 2013.
  12. Datenblatt bei Global Compositae Checklist. Abgerufen am 22. November 2013

Weblinks

 src=
– Album mit Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Klebriges Greiskraut: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Das Klebrige Greiskraut (Senecio viscosus), auch Kleb-Greiskraut oder Klebriges Kreuzkraut genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Greiskräuter (Senecio) innerhalb der Familie der Korbblütler (Asteraceae). Ihre natürliche Heimat liegt in den gemäßigten Zonen Eurasiens, und sie ist in einigen Gebieten der Welt ein Neophyt.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Senecio viscosus

provided by wikipedia EN

Senecio viscosus is a herbaceous annual plant of the genus Senecio. It is known as the sticky ragwort,[1] sticky groundsel or stinking groundsel.[2]

Description

An annual, growing to 70 cm high and covered with glandular hairs. Very similar to Senecio sylvaticus which does not have glandular hairs. The outer bracts show a brown tip. The ray-florets are ligulate, yellow and at first spreading then rolled back. The leaves are alternate and deeply lobed. Senecio vulgaris (Groundsel) does not have ray florets.[3]

Distribution

Locally common in Britain and Ireland on waste ground.[3][4][5]

References

  1. ^ USDA, NRCS (n.d.). "Senecio viscosus". The PLANTS Database (plants.usda.gov). Greensboro, North Carolina: National Plant Data Team. Retrieved 10 November 2015.
  2. ^ Baynes, T. S.; Smith, W. R., eds. (1880). "Groundsel" . Encyclopædia Britannica. Vol. 11 (9th ed.). New York: Charles Scribner's Sons. p. 221.
  3. ^ a b Parnell, J. and Curtis, T. 2012. Webb's An Irish Flora. Cork University Press. ISBN 978-185918-478-3
  4. ^ Martin, W.K. 1965. The Concise British Flora in Colour. Ebury Press
  5. ^ Hackney,P. 1992. Stewart & Corry's Flora of the North-east of Ireland. Institute of Irish Studies, The Queen's University of Belfast. ISBN 0-85389-446-9

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Senecio viscosus: Brief Summary

provided by wikipedia EN

Senecio viscosus is a herbaceous annual plant of the genus Senecio. It is known as the sticky ragwort, sticky groundsel or stinking groundsel.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Senecio viscosus ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Senecio viscosus es una especie de planta herbácea de la familia de las asteráceas.

 src=
Ilustración de Flora Batava

Descripción

Anual, fétida, viscosa, con tallos glandulares ramosos de 20-60 cm. Hojas verdeoscuro, obovadas en su contorno, divididas con lóbulos a su vez dentados o lobulados, estrechados hasta un pecíolo corto, densamente peloso-glandulares. Muchos capítulos de 6-12 mm de diámetro, en inflorescencias ramosas. Flores liguladas amarillas con lóbulos cortos enrollados hacia abajo; involucro cónico con brácteas de 8-11 mm, densamente glandular, y con 3-4 brácteas externas más cortas. Frutos lampiños. Florece en verano.[1]

Distribución y hábitat

Desde el centro de España y Grecia a Holanda y norte de Rusia. En Gran Bretaña e Irlanda.[2]​Naturalizada en partes del norte y oeste de Europa.

Taxonomía

Senecio viscosus fue descrita por Carlos Linneo y publicado en Species Plantarum 2: 868. 1753.[3]

Etimología

Ver: Senecio

viscosus: epíteto latíno que significa "glutinoso".[4]

Sinonimia
  • Senecio calvertii Boiss.[5]

Referencias

  1. Polunin, O (1989). Guía fotográfica de las flores silvestres de España y de Europa. Barcelona:Omega. ISBN 84-282-0857-3.
  2. Blamey, M.; Fitter R.; Fitter A. (2003). Wild Flowers of Britain & Ireland. London:St Helier:Domino books. ISBN 0-7136-5944-0.
  3. Senecio viscosus en Trópicos
  4. En Epítetos Botánicos
  5. Senecio viscosus en The Plant List

Bibliografía

  1. Fernald, M. 1950. Manual (ed. 8) i–lxiv, 1–1632. American Book Co., New York.
  2. Flora of North America Editorial Committee, e. 2006. Magnoliophyta: Asteridae, PART 7: Asteraceae, part 2. Fl. N. Amer. 20: i–xxii + 1–666.
  3. Gleason, H. A. 1968. The Sympetalous Dicotyledoneae. vol. 3. 596 pp. In H. A. Gleason Ill. Fl. N. U.S.. New York Botanical Garden, New York.
  4. Gleason, H. A. & A.J. Cronquist. 1991. Man. Vasc. Pl. N.E. U.S. (ed. 2) i–910. New York Botanical Garden, Bronx.
  5. Moss, E. H. 1983. Fl. Alberta (ed. 2) i–xii, 1–687. University of Toronto Press, Toronto.
  6. Scoggan, H. J. 1979. Dicotyledoneae (Loasaceae to Compositae). Part 4. 1117–1711 pp. In Fl. Canada. National Museums of Canada, Ottawa.
  7. Welsh, S. L. 1974. Anderson's Fl. Alaska Adj. Parts Canada i–xvi, 1–724. Brigham Young University Press, Provo.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Senecio viscosus: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Senecio viscosus es una especie de planta herbácea de la familia de las asteráceas.

 src= Ilustración de Flora Batava
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Pihkane ristirohi ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Pihkane ristirohi (Senecio viscosus) on korvõieliste sugukonda ristirohu perekonda kuuluv taimeliik.

Pihkasel ristirohul on hambulise servaga lihtlehed. Taim meenutab harilikku ristirohtu, ent sellest erinevalt on taim näärmekarvane ja kleepuv, nõrga lõhnaga. Keelõied enamasti silmapaistvad, väljapoole rulluva helekollase naastuga.

Pihkane ristirohi on looduslikult levinud Euroopas. Eestis on levinud paiguti, peamiselt ranniku ning asulates, raudteejaamades. [1]

Viited

  1. "Senecio viscosus - pihkane ristirohi". Eesti taimede uue levikuatlase tööversioon, 2018.

Välislingid

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Pihkane ristirohi: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Pihkane ristirohi (Senecio viscosus) on korvõieliste sugukonda ristirohu perekonda kuuluv taimeliik.

Pihkasel ristirohul on hambulise servaga lihtlehed. Taim meenutab harilikku ristirohtu, ent sellest erinevalt on taim näärmekarvane ja kleepuv, nõrga lõhnaga. Keelõied enamasti silmapaistvad, väljapoole rulluva helekollase naastuga.

Pihkane ristirohi on looduslikult levinud Euroopas. Eestis on levinud paiguti, peamiselt ranniku ning asulates, raudteejaamades.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Tahmavillakko ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Tahmavillakko (Senecio viscosus) on asterikasveihin kuuluva pahanhajuinen ja tahmeavartinen ja -lehtinen kasvi. Se on myrkyllinen. Suomessa tahmavillakko on tulokaslaji.[1]

Ulkonäkö ja koko

Yksivuotinen tahmavillakko kasvaa 20–50 senttimetriä korkeaksi. Tanakahko varsi on haaraton tai ylhäältä haarova. Koko varsi ja lehdet ovat tahmeakarvaisia, minkä vuoksi kasvi on tavallisesti roskan sotkema. Alemmat lehdet ovat lyhytruotisia, ylemmät ruodittomia, vastapuikeita, pariliuskaisia, lehden liuskat hampaisia. Kukat ovat keltaisia. Pienissä mykeröissä on noin 12 kielikukkaa. Tahmavillakon kukinta-aika ulottuu heinäkuusta lokakuuhun. Kasvi tuottaa pitkän kukinta-aikansa aikana valtavan määrän siemeniä.[1][2]

 src=
Tahmavillakon roskaantunut lehti.

Levinneisyys

Tahmavillakko on levinnyt lähes koko Eurooppaan itäisintä osaa lukuun ottamatta. Sitä tavataan myös tulokaslajina Pohjois-Amerikassa.[3] Suomessa laji on yleisin Etelä-Suomessa, mutta sitä tavataan yleisesti Oulun korkeudelle saakka.[4]

Tahmavillakko on Suomessa tulokaslaji, joka on kulkeutunut maahan 1800-luvulla toisaalta Pietarista liikenteen mukana, toisaalta satamakaupunkeihin laivojen painolastihiekassa. Laji säilyi pitkään satunnaistulokkaana ja alkoi levitä laajemmalle vasta 1930–1940-luvuilla. Alun perin tahmavillakko on peräisin Välimeren maista.[1][5]

Elinympäristö

Tahmavillakkoa tavataan monien muiden tulokaslajien tapaan rautateillä, tienvarsilla, hiekkakuopilla, joutomailla, hiekkarannoilla, kallioilla ja pelloilla.[2]

Lähteet

  • Oulun kasvit. Piimäperältä Pilpasuolle. Toim. Kalleinen, Lassi & Ulvinen, Tauno & Vilpa, Erkki & Väre, Henry. Luonnontieteellinen keskusmuseo, Kasvimuseo, Norrlinia 11 / Oulun kaupunki, Oulun seudun ympäristövirasto, julkaisu 2/2005. Yliopistopaino, Helsinki 2005.
  • Retkeilykasvio. Toim. Hämet-Ahti, Leena & Suominen, Juha & Ulvinen, Tauno & Uotila, Pertti. Luonnontieteellinen keskusmuseo, Kasvimuseo, Helsinki 1998.
  • Tolvanen, Mattias: Tahmavillakko. Teoksessa Luonnossa. Kasvit II. Toim. Piirainen, Mikko. Weilin+Göös Oy, Porvoo 2008, s. 147.

Viitteet

  1. a b c Tolvanen 2008, s. 147.
  2. a b Retkeilykasvio 1998, s. 434.
  3. Den virtuella floran: Klibbkorsört (ruots.) Viitattu 17.5.2009.
  4. Kasviatlas 2008: Tahmavillakon levinneisyys Suomessa Viitattu 6.1.2010.
  5. Oulun kasvit 2005, s. 401.

Aiheesta muualla

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Tahmavillakko: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Tahmavillakko (Senecio viscosus) on asterikasveihin kuuluva pahanhajuinen ja tahmeavartinen ja -lehtinen kasvi. Se on myrkyllinen. Suomessa tahmavillakko on tulokaslaji.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Senecio viscosus ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Senecio viscosus adalah spesies tumbuhan yang tergolong ke dalam famili Asteraceae. Spesies ini juga merupakan bagian dari ordo Asterales. Spesies Senecio viscosus sendiri merupakan bagian dari genus Senecio.[1] Nama ilmiah dari spesies ini pertama kali diterbitkan oleh L..

Referensi

  1. ^ "Senecio". The Plant List. Diakses tanggal 23 April 2015.



 src= Artikel bertopik tumbuhan ini adalah sebuah rintisan. Anda dapat membantu Wikipedia dengan mengembangkannya.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Senecio viscosus: Brief Summary ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Senecio viscosus adalah spesies tumbuhan yang tergolong ke dalam famili Asteraceae. Spesies ini juga merupakan bagian dari ordo Asterales. Spesies Senecio viscosus sendiri merupakan bagian dari genus Senecio. Nama ilmiah dari spesies ini pertama kali diterbitkan oleh L..

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Kleverig kruiskruid ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Het kleverig kruiskruid (Senecio viscosus) is een eenjarig kruiskruid dat van nature voorkomt in praktisch geheel Europa. Uitzonderingen zijn Ierland, IJsland en het noorden van Scandinavië.[1] Ook in België en Nederland komt de soort in het wild voor.[2]

Beschrijving

Deze 15-45 cm (soms tot 60 cm) hoge plant valt binnen de in België en Nederland voorkomende soorten in het geslacht kruiskruid op doordat de stengels, bladeren en omwindselblaadjes van het bloemhoofdje klierachtig en kleverig behaard zijn.

De bloemhoofdjes hebben twee tot vijf buitenomwindselblaadjes en vaak dertien lintbloemen. De omwindselblaadjes zijn klierachtig behaard met ongeveer 0,25 mm lange klierharen. De nootjes zijn kaal of hebben een enkele rij korte haren tussen de ribben. De bloeiperiode begint in juni en loopt door tot in de herfst in september of oktober.[2]

De grijsgroene diep ingesneden bladeren hebben vaak getande slippen.[3]

Voorkomen

Behalve in vrijwel geheel Europa komt de soort voor op enkele plaatsen in Siberië, in Noord-Afrika en in Noord-Amerika.[4]

Het is een plant van open, droge, omgewerkte grond, vaak op grind langs spoorwegen, waar ze plaatselijk algemeen kan zijn. Ook in de duinen komt ze voor. Ze behoort tot de pioniervegetatie op droge voedselarme basische, oppervlakkig geroerde bodem en op droge matig voedselrijke bodem.[2]

Ecologie

Kleverig kruiskruid is waardplant voor de larven van Platyptilia farfarellus[5], deze komt in Nederland echter niet voor. Ook is de soort waardplant voor de larven van Heliothis peltigera

De plant behoort tot de planten-sociologische groep Epilobion angustifolii.

Referenties

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Kleverig kruiskruid: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Het kleverig kruiskruid (Senecio viscosus) is een eenjarig kruiskruid dat van nature voorkomt in praktisch geheel Europa. Uitzonderingen zijn Ierland, IJsland en het noorden van Scandinavië. Ook in België en Nederland komt de soort in het wild voor.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Starzec lepki ( Polish )

provided by wikipedia POL

Starzec lepki (Senecio viscosus L.) – gatunek rośliny z rodziny astrowatych. Występuje w Europie (bez Skandynawii i Wysp Brytyjskich) oraz na części Azji (Turcja, Kaukaz, Zakaukazie)[2]. Rozprzestrzenił się też gdzieniegdzie poza rodzimym obszarem swojego występowania[2]. W Polsce gatunek częsty zarówno na niżu jak i w górach.

Morfologia

Pokrój
Roślina do 60 cm wysokości, cała lepko, gruczołowato owłosiona, o silnym zapachu.
Liście
Pierzasto wcinane, odcinki liści lancetowate, nierówno, niekiedy głęboko ząbkowane.
Kwiaty
Zebrane w koszyczkach osiągających 12 mm średnicy, zwykle z 13 podwiniętymi, kwiatami języczkowatymi. Zewnętrzne listki okrywy z czarną plamką na szczycie, zwykle w liczbie 21. Występują też dodatkowe, luźno odstające listki okrywy. Kwitnie od lipca do września.

Biologia i ekologia

Roślina jednoroczna. Siedlisko: zręby, nieużytki, przydroża, skarpy, torowiska kolejowe. W klasyfikacji zbiorowisk roślinnych gatunek wyróżniający dla Cl. Senecioni-Tussilaginetum[3].

 src=
Morfologia

Zmienność

Tworzy mieszańce z starcem leśnym[4].

Przypisy

  1. Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2010-04-15].
  2. a b Germplasm Resources Information Network (GRIN). [dostęp 2010-05-27].
  3. Matuszkiewicz Władysław. Przewodnik do oznaczania zbiorowisk roślinnych Polski. Wyd. Naukowe PWN, Warszawa, 2006. ​ISBN 83-01-14439-4​.
  4. Rutkowski Lucjan. Klucz do oznaczania roślin naczyniowych Polski niżowej. Wyd. Naukowe PWN, 2006. ​ISBN 83-01-14342-8​.

Bibliografia

  1. Lucjan Rutkowski: Klucz do oznaczania roślin naczyniowych Polski niżowej. Warszawa: Wyd. Naukowe PWN, 2006. ISBN 83-01-14342-8.
  2. Gibbons B., Brough P. 1992. Atlas roślin Europy Północnej i Środkowej. Multico, Warszawa. ​ISBN 83-7073-080-9​.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Starzec lepki: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Starzec lepki (Senecio viscosus L.) – gatunek rośliny z rodziny astrowatych. Występuje w Europie (bez Skandynawii i Wysp Brytyjskich) oraz na części Azji (Turcja, Kaukaz, Zakaukazie). Rozprzestrzenił się też gdzieniegdzie poza rodzimym obszarem swojego występowania. W Polsce gatunek częsty zarówno na niżu jak i w górach.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Klibbkorsört ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Klibbkorsört (Senecio viscosus) är en ettårig ört tillhörande familjen korgblommiga växter. Plantan blir 15 till 60 centimeter hög och har bladen strödda längs med den ofta greniga stjälken. Mellan juli och oktober blommar den med mellan 8 och 15 gula strålblommor kring varje holk. Holkarna är cirka 5 millimeter breda men strålblommorna får blomman att se bredare ut då den slår ut. Senare under blomningen rullar oftast strålblommorna ihop sig. Holkarna har 7 till 9 ljusgröna holkfjäll som löper rakt uppåt utan att överlappa varandra samt ett fåtal ytterholkfjäll vid basen. Både bladen och stälken är glandelhårig och tydligt klibbig. Arten kan till utseendet förväxlas med korsört som också är hårig men ej klibbig.

Klibbkorsörten växer i allmänhet i öppna områden med torr och näringsrik ler- eller grusjord, den är exempelvis vanligt förekommande på ruderatmark, i industriområden samt på bangårdar. Arten utbreder sig i Sverige söder om Stockholm, i hela Danmark samt fläckvis längre norrut i de skandinaviska kustområdena.

Referenser

Källor

Se även

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Klibbkorsört: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Klibbkorsört (Senecio viscosus) är en ettårig ört tillhörande familjen korgblommiga växter. Plantan blir 15 till 60 centimeter hög och har bladen strödda längs med den ofta greniga stjälken. Mellan juli och oktober blommar den med mellan 8 och 15 gula strålblommor kring varje holk. Holkarna är cirka 5 millimeter breda men strålblommorna får blomman att se bredare ut då den slår ut. Senare under blomningen rullar oftast strålblommorna ihop sig. Holkarna har 7 till 9 ljusgröna holkfjäll som löper rakt uppåt utan att överlappa varandra samt ett fåtal ytterholkfjäll vid basen. Både bladen och stälken är glandelhårig och tydligt klibbig. Arten kan till utseendet förväxlas med korsört som också är hårig men ej klibbig.

Klibbkorsörten växer i allmänhet i öppna områden med torr och näringsrik ler- eller grusjord, den är exempelvis vanligt förekommande på ruderatmark, i industriområden samt på bangårdar. Arten utbreder sig i Sverige söder om Stockholm, i hela Danmark samt fläckvis längre norrut i de skandinaviska kustområdena.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Senecio viscosus ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Senecio viscosus là một loài thực vật có hoa trong họ Cúc. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1753.[1]

Chú thích

  1. ^ The Plant List (2010). Senecio viscosus. Truy cập ngày 4 tháng 6 năm 2013.

Tham khảo

 src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Senecio viscosus  src= Wikispecies có thông tin sinh học về Senecio viscosus


Bài viết tông Vi hoàng này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Senecio viscosus: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Senecio viscosus là một loài thực vật có hoa trong họ Cúc. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1753.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Крестовник клейкий ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Надпорядок: Asteranae
Порядок: Астроцветные
Семейство: Астровые
Подсемейство: Астровые
Подтриба: Крестовниковые
Вид: Крестовник клейкий
Международное научное название

Senecio viscosus L., 1753

Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 36193NCBI 85882EOL 468415GRIN t:401844IPNI 248231-1TPL gcc-51556

Кресто́вник кле́йкий, или ли́пкий (лат. Senécio viscósus), — однолетнее травянистое растение, вид рода Крестовник (Senecio) семейства Сложноцветные (Asteraceae).

Клейкое сорное растение с мелкими корзинками, отгиб у краевых цветков которых часто характерно загнут назад.

Ботаническое описание

 src=
Ботаническая иллюстрация из книги А. Дитриха Flora regni Borussici, 1833—1844

Однолетнее растение с единственным прямостоячим, в верхней части обыкно ветвящимся, стеблем до 50—80 см высотой, густо покрытое железистым опушением и оттого клейкое. Листья очерёдно расположенные по стеблю, тёмно-зелёные, глубоко равномерно перистораздельные, нижние из них 1,5—9 см длиной и 0,2—3 см шириной, обратнояйцевидные в очертании, средние и верхние — продолговатые, сидячие, иногда с маленькими ушками в основании.

Корзинки многочисленные, собранные в щитковидное общее соцветие. Обёртка колокольчатая или широкоцилиндрическая, 6—11 мм длиной и 5—7 мм шириной; внутренние листочки её в числе 18—22, 7—9 мм длиной, 0,5—1 мм шириной, линейно-ланцетные, зелёные, густо покрытые железистыми волосками; внешние — в числе до 7, линейные, 2—4 мм длиной и около 0,3 мм шириной. Краевые цветки ложноязычковые, в числе 8—12, жёлтые, 10—12 мм длиной, с отгибом 1—1,5 мм шириной, часто завёрнутым назад.

Семянки 3—4 мм длиной, голые или несколько опушённые, коричневые до фиолетово-чёрных.

Распространение

Широко распространённое средне- и южновропейское растение, как заносное встречающееся в Западной и Северной Европе, на Дальнем Востоке и в восточной части Северной Америки. Обычно по сорным местам, по приморским и речным отмелям, по берегам рек.

Таксономия

Senecio viscosus L., Sp. Pl. 2: 868 (1753).

Синонимы

  • Jacobaea viscosa (L.) Moench, 1794
  • Obaejaca viscosa (L.) Cass., 1825
  • Senecio calvertii Boiss., 1856 — Крестовник Кальверта
  • Senecio foetidus Bubani, 1899
  • Senecio glutinosus Schur, 1866, nom. illeg.
  • Senecio tymphresteus Boiss. & Heldr., 1859
  • Senecio vulgaris subsp. viscosus (L.) Bonnier & Layens, 1894
  • Seneciunculus viscosus (L.) Opiz, 1852

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Крестовник клейкий: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Кресто́вник кле́йкий, или ли́пкий (лат. Senécio viscósus), — однолетнее травянистое растение, вид рода Крестовник (Senecio) семейства Сложноцветные (Asteraceae).

Клейкое сорное растение с мелкими корзинками, отгиб у краевых цветков которых часто характерно загнут назад.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии