Batavsandbi (Andrena batava) är en stekelart som beskrevs av Pérez 1902. Batavsandbi ingår i släktet sandbin, och familjen grävbin.[1]
Kroppen har svart grundfärg; på bakkroppen har de två främre tergiterna (ovansidans bakkroppssegment) ljusare behåring än resten. Tergiternas bakkanter har dock längre, ljusbruna fransar. Behåringen är orange hos honan, speciellt på mellankroppen, gråaktig (vanligen med bruna och svarta markeringar) hos hanen. Kroppslängden uppgår till mellan 9 och 13 mm.[2][3]
Batavsandbiet förekommer i jordbrukslandskap, våtmarker och havsstränder.[4] Arten är starkt specialiserad på videväxter, och beroende av tillgång på sådana för sin överlevnad. Honan gräver troligen ut larvbona på glesbevuxna sandområden.[2]
Arten är en förväxlingsart till spetssandbi (Andrena apicata), och räknas därför av vissa forskare som en synonym till denna art.[2]
Arten är dåligt känd (se även den taxonomiska osäkerheten ovan) men man antar att den i alla fall finns, tämligen sällsynt, i Tyskland och norra Italien.[2] I Sverige är arten känd från 8 lokaler, de flesta på Revingefältet i Skåne samt en lokal nära havet i Halland.[4] Förutom på Revingefältet har den i Skåne även observerats i Torna Hällestad, vid Vombsjön och mycket tidigt (1915 – 1919) vid Helsingborg[3]. Den är rödlistad som sårbar ("VU") och förefaller minska, främst på grund av markexploatering.[4]
Batavsandbi (Andrena batava) är en stekelart som beskrevs av Pérez 1902. Batavsandbi ingår i släktet sandbin, och familjen grävbin.
