Ninox scutulata[2] ye una especie d'ave estrixiforme de la familia Strigidae que vive nel sur y este d'Asia.
El nínox pardu ye un búho de tamañu mediu (unu 32 cm de llargu), con cola llarga y ensin discu facial. Como indica'l so nome'l plumaxe de les sos partes cimeros ye pardu, y el de les partes inferiores ye ablancazáu con un mestu motudu de llurdios de tonu castañu, anque la subespecie de les islles Andamán (Ninox scutulata fosca) tamién tien pardes les partes inferiores. La so cola presenta un llistáu con franxes pardes de dos tonos. Los sos güeyos son grandes y col iris mariellu. Dambos sexos son d'apariencia similar.
Estender polos montes del sur d'Asia, de la India y Sri Lanka hasta l'oeste d'Indonesia y per l'este d'Asia hasta Xapón y el sureste de Rusia.
Ye una especie principalmente nocherniega pero que de cutiu ye alcontráu por aves más pequeñes folgando nos árboles. Aliméntase principalmente de grandes inseutos, xaronques, mures y pequeños páxaros. Añera nel interior de los buecos de los árboles.
Ninox scutulata ye una especie d'ave estrixiforme de la familia Strigidae que vive nel sur y este d'Asia.
Ninox scutulata[1] a zo ur spesad evned-preizh eus ar c'herentiad Strigidae.
Anvet e voe Strix scutulata (kentanv) da gentañ-penn (e 1822) gant an naturour breizhveuriat Thomas Stamford Raffles (1781-1826).
Bevañ a ra diwar amprevaned bras, glazarded, laboused bihan, logod ha raned.
Ar spesad a gaver an nav isspesad[2] anezhañ :
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Ninox scutulata a zo ur spesad evned-preizh eus ar c'herentiad Strigidae.
Anvet e voe Strix scutulata (kentanv) da gentañ-penn (e 1822) gant an naturour breizhveuriat Thomas Stamford Raffles (1781-1826).
El nínox bru (Ninox scutulata) és un ocell de la família dels estrígids (Strigidae) que habita boscos, manglars, terres de conreu i jardins d'Àsia Meridional i Oriental des de Pakistan, Índia i Bangladesh, cap a l'est, fins al Sud-est Asiàtic, Sumatra, Borneo, Java, Sulawesi i Palawan, a les Filipines.
El nínox bru (Ninox scutulata) és un ocell de la família dels estrígids (Strigidae) que habita boscos, manglars, terres de conreu i jardins d'Àsia Meridional i Oriental des de Pakistan, Índia i Bangladesh, cap a l'est, fins al Sud-est Asiàtic, Sumatra, Borneo, Java, Sulawesi i Palawan, a les Filipines.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gwalchdylluan frown (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: gwalchdylluan brown) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Ninox scutulata; yr enw Saesneg arno yw Brown hawk owl. Mae'n perthyn i deulu'r Tylluanod (Lladin: Strigidae) sydd yn urdd y Strigiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn N. scutulata, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r gwalchdylluan frown yn perthyn i deulu'r Tylluanod (Lladin: Strigidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Cordylluan Glaucidium passerinum Cordylluan Bolifia Glaucidium bolivianum Cordylluan Brasil Glaucidium brasilianum Cordylluan Ciwba Glaucidium siju Cordylluan dorchog Glaucidium brodiei Cordylluan fannog Glaucidium perlatum Cordylluan frongoch Glaucidium tephronotum Cordylluan Hardy Glaucidium hardyi Cordylluan resog Asia Glaucidium cuculoides Cordylluan y goedwig Glaucidium radiatum Cordylluan y Gogledd Glaucidium gnoma Cordylluan yr Andes Glaucidium jardiniiAderyn a rhywogaeth o adar yw Gwalchdylluan frown (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: gwalchdylluan brown) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Ninox scutulata; yr enw Saesneg arno yw Brown hawk owl. Mae'n perthyn i deulu'r Tylluanod (Lladin: Strigidae) sydd yn urdd y Strigiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn N. scutulata, sef enw'r rhywogaeth.
Der Falkenkauz (Ninox scutulata) ist eine mittelgroße Eulenart aus der Gattung der Buschkäuze (Ninox). Der Name bezieht sich auf den Habitus der Eule, der entfernt an einen Falken erinnert.
Der Falkenkauz ist in Asien weitverbreitet und in Teilen seines Verbreitungsgebietes ein Zugvogel. Es werden mehrere Unterarten unterschieden.[1] Die Bestandssituation wird von der IUCN als ungefährdet (least concern) eingestuft.[2]
Der Falkenkauz erreicht eine Körperlänge von 27 bis 33 Zentimetern, wovon 9,5 bis 13,6 Zentimeter auf den Schwanz entfallen. Das Gewicht liegt zwischen 170 und 230 Gramm. Es besteht kein auffälliger Geschlechtsdimorphismus. Die Männchen sind allerdings tendenziell etwas größer als die Weibchen.
Beide Geschlechter haben einen schokoladenbraunen Scheitel und Nacken mit einer unscharf abgegrenzten ockerfarbenen Strichelung. Das Gesicht ist braun mit zahlreichen schmalen weißen Stricheln, die Stirn ist am hellsten. Der Mantel, der Rücken und die Flügeldecken sind einfarbig schokoladenbraun. Die Federn der Flügeldecken haben allerdings auf der Außenfahne weiße Flecken. Die Arm- und Handschwingen sind gleichfalls schokoladenbraun, sind jedoch ockerfarben quergebändert. Der Schwanz ist dunkelbraun mit einer breiten, graubraunen Querbänderung und weißen Federspitzen. Die Körperunterseite ist weißlich mit großen, tropfenförmigen rotbraunen Längsstreifen. Die Iris ist leuchtend gelb. Die Wachshaut am Schnabel ist matt-grün oder grünlich braun. Der dunkle Schnabel hat eine aufgehellte Schnabelspitze.
Das Verbreitungsgebiet des Falkenkauzes reicht vom indischen Subkontinent bis nach Ostsibirien und Japan. In südlicher Richtung gehören zum Verbreitungsgebiet die Andamanen, die malaiische Halbinsel, die Sundainseln, Sulawesi, die Molukken, Taiwan und die Philippinen. Als Irrgast hat der Falkenkauz auch schon Inseln vor der Küste Nordwest-Australiens erreicht.[1] Im Norden seines Verbreitungsgebietes ist der Falkenkauz ein Zugvogel, der auf den Sundainseln, Taiwan und den Philippinen überwintert, im Süden seines Verbreitungsgebietes dagegen ein Standvogel. Im Winterhalbjahr sind in Teilen des Verbreitungsgebietes entsprechend zwei verschiedene Populationen anzutreffen.
In Indien ist der Falkenkauz in Waldgebieten von den Tiefebenen bis in Höhenlagen von etwa 1700 Metern anzutreffen. In Japan besiedelt er gewöhnlich Hartlaubwälder und hält sich bevorzugt an Waldrändern auf. Er ist dort auch ein häufiger Brutvogel in Stadtrandgebieten und bekannt dafür, in Tempel- und Parkanlagen zu brüten, sofern diese einen Bestand an hohen Bäumen aufweisen. Auf dem indischen Subkontinent ist er besonders häufig in Galeriewäldern und auch hier in der Nähe menschlicher Siedlungen anzutreffen. In Südostasien besiedelt der Falkenkauz überwiegend primäre Regenwälder und ist in der Nähe von menschlichen Siedlungen selten.[1]
Der Falkenkauz ist dämmerungs- und nachtaktiv. Er lebt einzelgängerisch oder in Paaren. Verpaarte Vögel sitzen während des Tages häufig in großer Nähe zueinander auf einem Ast, der durch Kletterpflanzen oder Blattwerk des Baumes beschattet ist.[3]
Die Nahrung des Falkenkauzes besteht aus Insekten wie Käfern und Heuschrecken, aber auch aus Fröschen, Eidechsen, kleinen Singvögeln, Mäusen und gelegentlich auch Fledertieren. Er jagt typischerweise von einer Ansitzwarte aus.
Der Falkenkauz ist während der Fortpflanzungszeit sehr ruffreudig. Die Duette des Männchens und des Weibchens sind während der Nacht häufig über Stunden vernehmbar. Er brütet bevorzugt in natürlichen Baumhöhlen.
In Japan fällt die Brutzeit in die Monate Mai und Juni, in Nordindien dagegen brütet er von Mai bis Juli und auf Sumatra im Zeitraum März bis April. Das Gelege besteht aus zwei bis fünf Eiern. Diese werden allein vom Weibchen bebrütet, das vom Männchen mit Nahrung versorgt wird. Die Brutzeit beträgt 25 Tage. Die Nestlinge werden von beiden Elternvögeln gefüttert. Sie sind in einem Alter von 24 bis 27 Lebenstagen flügge.
Bisher sind neun Unterarten bekannt:[4]
Der Falkenkauz (Ninox scutulata) ist eine mittelgroße Eulenart aus der Gattung der Buschkäuze (Ninox). Der Name bezieht sich auf den Habitus der Eule, der entfernt an einen Falken erinnert.
Der Falkenkauz ist in Asien weitverbreitet und in Teilen seines Verbreitungsgebietes ein Zugvogel. Es werden mehrere Unterarten unterschieden. Die Bestandssituation wird von der IUCN als ungefährdet (least concern) eingestuft.
कालपेचक नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलार्इ अङ्ग्रेजीमा "ब्राउन हक-आउल" (Brown Hawk-Owl) भनिन्छ ।
कालपेचक नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलार्इ अङ्ग्रेजीमा "ब्राउन हक-आउल" (Brown Hawk-Owl) भनिन्छ ।
வேட்டைக்கார ஆந்தை (ஆங்கில மொழி: Brown hawk-owl) என்பது ஒருவகை ஆந்தை ஆகும். இப்பறவை தெற்கு ஆசியாவின் இந்தியா, இலங்கை மேற்கு, கிழக்கு இந்தோனேசியா, தெற்கு சீனா போன்ற பகுதிகளில் காணப்படுகிறது. . வேட்டைக்கார ஆந்தை வெப்பமண்டலத்தில் வாழக்கூடிய பறவை ஆகும். இது நன்கு மரங்களடர்ந்த காடு மற்றும் காடு போன்ற பகுதிகளில் வசிக்கிறது. இது மரப்பொந்துகளில் மூன்று முதல் ஐந்து முட்டைகள் இடும்.
வேட்டைக்கார ஆந்தைகள் நடுத்தர அளவுகொண்டவை (32 செ.மீ) ஆகும்.
இந்த வகை ஆந்தை இனங்கள் பெரும்பாலும் இரவு நேரங்களில் வெளிவருகின்றன. இது பெரிய பூச்சிகள், தவளைகள், பல்லிகள், சிறிய பறவைகள், எலிகள் போன்றவற்றை வேட்டையாடி உண்கிறது. கூச்ச சுபாவம் மிக்க இந்தப் பறவையின் குரல் விசித்திரமானது. ஒவ்வொரு முறையும் வேறுவேறு குரல்களில் ஒலி எழுப்பக்கூடியது. அதனால் இதை அடையாளம் காண்பதில் சிக்கல் உள்ளது.
மேற்கு வங்காளம், டார்ஜிலிங் மாவட்டத்தின் சாம்சிங்கில்-வேட்டைக்கார ஆந்தை
மேற்கு வங்காளம், டார்ஜிலிங் மாவட்டத்தின் சாம்சிங்கில்-வேட்டைக்கார ஆந்தை
வேட்டைக்கார ஆந்தை (ஆங்கில மொழி: Brown hawk-owl) என்பது ஒருவகை ஆந்தை ஆகும். இப்பறவை தெற்கு ஆசியாவின் இந்தியா, இலங்கை மேற்கு, கிழக்கு இந்தோனேசியா, தெற்கு சீனா போன்ற பகுதிகளில் காணப்படுகிறது. . வேட்டைக்கார ஆந்தை வெப்பமண்டலத்தில் வாழக்கூடிய பறவை ஆகும். இது நன்கு மரங்களடர்ந்த காடு மற்றும் காடு போன்ற பகுதிகளில் வசிக்கிறது. இது மரப்பொந்துகளில் மூன்று முதல் ஐந்து முட்டைகள் இடும்.
வேட்டைக்கார ஆந்தைகள் நடுத்தர அளவுகொண்டவை (32 செ.மீ) ஆகும்.
இந்த வகை ஆந்தை இனங்கள் பெரும்பாலும் இரவு நேரங்களில் வெளிவருகின்றன. இது பெரிய பூச்சிகள், தவளைகள், பல்லிகள், சிறிய பறவைகள், எலிகள் போன்றவற்றை வேட்டையாடி உண்கிறது. கூச்ச சுபாவம் மிக்க இந்தப் பறவையின் குரல் விசித்திரமானது. ஒவ்வொரு முறையும் வேறுவேறு குரல்களில் ஒலி எழுப்பக்கூடியது. அதனால் இதை அடையாளம் காண்பதில் சிக்கல் உள்ளது.
ခင်ပုပ်ငှက်ကို မြင်ဘူးသူ နည်းပါးသော်လည်း ကျီးကန်း၏ ကမ္ဘာ့ရန်သူအဖြစ် သိသူများသည်။ ခင်ပုပ်ကို အရှေ့တိုင်းဒေသများတွင် အများအပြား တွေ့ရသည်။ မြန်မာနိုင်ငံ၌ ကွင်းပြင်၌ တောင်ခြေများတွင် ကျက်စားလေ့ရှိသည်။ မြင့်မားသော တောင်ပေါ်များ၌မူ တွေ့ရခဲသည်။ ခင်ပုပ်သည် ဇီးကွက်မျိုးတွင် ပါဝင်သည်။ အလျား ၁၂ လက်မခွဲခန့် ရှိသည်။ အခြားဇီးကွက်များကဲ့သို့ နားရွက်တွင် အမွှေးမရှိချေ။ ကိုယ်အောက်ပိုင်းတွင် ဖြူ၍ လည်ပင်းတွင် မည်းနက်သောအမှတ်အသား ရှိသည်။ တောင်ပံရှည်၍ ချွန်သည်။
ခင်ပုပ်သည် ညဉ့်ငှက်မျိုးဖြစ်၍ မှောင်သောအခါတွင်သာ အစာရှာထွက်သည်။ နေရောင်ကို ကြောက်သောကြောင့် နေ့အချိန်တွင် သစ်ပင်၊ ဝါးရုံ၊ ချုံဖုတ်များတွင် ပုန်းလျှိုးနေတတ်သည်။ ပိုးမွှားများနှင့် အခြား တိရစ္ဆာန်ငယ် ငှက်ငယ်များကို ဖမ်းဆီးစားသောက်တတ်သည်။ ညဉ့် အချိန်၌သာ အော်တတ်၍၊ ယင်း၏အော်သံမှာ ဇီးကွက်သံနှင့် တူသည်။ သားပေါက်ချိန်မှာ ဧပြီလမှ မေလအထိ ဖြစ်၍ တစ်ခါတစ်ရံတွင် မတ်လမှ ဇွန်လအထိ ဖြစ်သည်။ ဥများကို မြေမှ ပေ ၂ဝ ခန့်မြင့်သော သစ်ခေါင်းထဲတွင် အုလေ့ရှိသည်။ တစ်မြုံလျှင် ဥ ၃၊ ၄ လုံးရှိ၍၊ ဥ၏ အရွယ်မှာ ပျမ်းမျှ အလျား ၁.၃၈ လက်မနှင့် ပြက် ၁.၁၆ လက်မရှိသည်။ [၁]
at Samsing in Darjeeling district of West Bengal, India.
ခင်ပုပ်ငှက်ကို မြင်ဘူးသူ နည်းပါးသော်လည်း ကျီးကန်း၏ ကမ္ဘာ့ရန်သူအဖြစ် သိသူများသည်။ ခင်ပုပ်ကို အရှေ့တိုင်းဒေသများတွင် အများအပြား တွေ့ရသည်။ မြန်မာနိုင်ငံ၌ ကွင်းပြင်၌ တောင်ခြေများတွင် ကျက်စားလေ့ရှိသည်။ မြင့်မားသော တောင်ပေါ်များ၌မူ တွေ့ရခဲသည်။ ခင်ပုပ်သည် ဇီးကွက်မျိုးတွင် ပါဝင်သည်။ အလျား ၁၂ လက်မခွဲခန့် ရှိသည်။ အခြားဇီးကွက်များကဲ့သို့ နားရွက်တွင် အမွှေးမရှိချေ။ ကိုယ်အောက်ပိုင်းတွင် ဖြူ၍ လည်ပင်းတွင် မည်းနက်သောအမှတ်အသား ရှိသည်။ တောင်ပံရှည်၍ ချွန်သည်။
ခင်ပုပ်သည် ညဉ့်ငှက်မျိုးဖြစ်၍ မှောင်သောအခါတွင်သာ အစာရှာထွက်သည်။ နေရောင်ကို ကြောက်သောကြောင့် နေ့အချိန်တွင် သစ်ပင်၊ ဝါးရုံ၊ ချုံဖုတ်များတွင် ပုန်းလျှိုးနေတတ်သည်။ ပိုးမွှားများနှင့် အခြား တိရစ္ဆာန်ငယ် ငှက်ငယ်များကို ဖမ်းဆီးစားသောက်တတ်သည်။ ညဉ့် အချိန်၌သာ အော်တတ်၍၊ ယင်း၏အော်သံမှာ ဇီးကွက်သံနှင့် တူသည်။ သားပေါက်ချိန်မှာ ဧပြီလမှ မေလအထိ ဖြစ်၍ တစ်ခါတစ်ရံတွင် မတ်လမှ ဇွန်လအထိ ဖြစ်သည်။ ဥများကို မြေမှ ပေ ၂ဝ ခန့်မြင့်သော သစ်ခေါင်းထဲတွင် အုလေ့ရှိသည်။ တစ်မြုံလျှင် ဥ ၃၊ ၄ လုံးရှိ၍၊ ဥ၏ အရွယ်မှာ ပျမ်းမျှ အလျား ၁.၃၈ လက်မနှင့် ပြက် ၁.၁၆ လက်မရှိသည်။
Ninox scutulata obscura
The brown boobook (Ninox scutulata), also known as the brown hawk-owl, is an owl which is a resident breeder in south Asia from India, Sri Lanka, Bangladesh and Nepal east to western Indonesia and south China.
This species is a part of the larger grouping of owls known as typical owls, Strigidae, which contains most species of owl. The other grouping is the barn owls, Tytonidae.
The brown boobook was formally described in 1822 by Stamford Raffles from a specimen collected in Sumatra under the binomial name Strix scutulata.[2] The specific epithet is from Latin scutulatus meaning "diamond-shaped".[3] The brown boobook is now placed with the other boobooks in the genus Ninox that was introduced by the English naturalist Brian Houghton Hodgson in 1837.[4][5]
Nine subspecies are recognised:[5]
The brown boobook is a medium-sized owl with a length of 32 cm (13 in). It has a hawk-like shape due to its long tail and lack of a distinct facial disk. The upperparts are dark brown, with a barred tail. The underparts are whitish with reddish-brown streaking, although the subspecies found in the Andaman Islands has dark brown underparts. The eyes are large and yellow. Sexes are similar.[6]
This species is very nocturnal but it can often be located by the small birds that mob it while it is roosting in a tree. It feeds mainly on large insects, frogs, lizards, small birds, and mice. The call is a repeated low soft, musical oo-uk ...ooo-uk... which may be heard at dusk and dawn. This owl is quite common in towns and cities like Colombo, Sri Lanka, as well as suburban areas close to buildings.
The brown boobook is a resident breeder in most of tropical south Asia from the Middle East to south China. Its habitat is well-wooded country and forest. It lays three to five eggs in a tree hole.
There are two records of the brown boobook in the western hemisphere: an individual photographed on St. Paul Island, Alaska, on August 27, 2007,[7] and a dead owl found on Kiska Island in 2008.[8]
Eggs, Collection Museum Wiesbaden
Brown boobook at Samsing in Darjeeling district of West Bengal, India.
Brown boobook couple, Thattekad Bird Sanctuary, Kerala, India
The brown boobook (Ninox scutulata), also known as the brown hawk-owl, is an owl which is a resident breeder in south Asia from India, Sri Lanka, Bangladesh and Nepal east to western Indonesia and south China.
This species is a part of the larger grouping of owls known as typical owls, Strigidae, which contains most species of owl. The other grouping is the barn owls, Tytonidae.
El nínox pardo (Ninox scutulata)[2] es una especie de ave estrigiforme de la familia Strigidae que vive en el sur y este de Asia.
El nínox pardo es un búho de tamaño medio (uno 32 cm de largo), con cola larga y sin disco facial. Como indica su nombre el plumaje de sus partes superiores es pardo, y el de las partes inferiores es blanquecino con un denso moteado de manchas de tono castaño, aunque la subespecie de las islas Andamán (Ninox scutulata obscura) también tiene pardas las partes inferiores. Su cola presenta un listado con franjas pardas de dos tonos. Sus ojos son grandes y con el iris amarillo. Ambos sexos son de apariencia similar.
Se extiende por los bosques del sur de Asia, de la India y Sri Lanka hasta el oeste de Indonesia y por el este de Asia hasta Japón y el sureste de Rusia.
Es una especie principalmente nocturna pero que a menudo es localizado por aves más pequeñas descansando en los árboles. Se alimenta principalmente de grandes insectos, ranas, ratones y pequeños pájaros. Anida en el interior de los huecos de los árboles.
|coautores=
(ayuda)
El nínox pardo (Ninox scutulata) es una especie de ave estrigiforme de la familia Strigidae que vive en el sur y este de Asia.
Ninox scutulata Ninox generoko animalia da. Hegaztien barruko Strigidae familian sailkatua dago.
Haukkapöllö (Ninox scutulata) on pöllöihin kuuluva lintulaji. Se pesii Etelä-Aasiassa Intiasta ja Sri Lankasta Indonesiaan ja Etelä-Kiinaan.
Tämä pöllö kuuluu pöllölintujen lahkossa pöllöjen heimoon, johon suurin osa pöllölajeista kuuluu. Toinen heimo on tornipöllöt (Tytonidae).
Haukkapöllö pesii suurimmassa osassa trooppista Etelä-Aasiaa ja Lähi-idästä Etelä-Kiinaan. Sen elinpiiriä ovat puustoinen maaseutu ja metsät. Se munii puun koloon kolmesta viiteen munaa.
Haukkapöllö on keskikokoinen 32 senttimetriä pitkä pöllö, ja se on muodoltaan haukkamainen, mikä johtuu sen pitkästä pyrstöstä ja siitä, ettei sillä ole naamakiehkuraa. Se on päältä tummanruskea, pyrstö on viirullinen. Alta se on valkeahko, mutta siinä on punaruskeita viiruja, joskin Andamaaneilla tavattavan alalajin alapuoli on tummanruskea. Silmät ovat suuret ja keltaiset. Sukupuolet ovat samanlaiset.
Laji on yölintu, mutta sen voi havaita, kun pikkulinnut kiusaavat sitä, kun se istuu puunoksalla. Se syö pääasiassa suuria hyönteisiä, sammakoita, liskoja, pikkulintuja ja hiiriä. Sen ääni on toistuvat matala ja hiljainen uu-ak ...uu-ak..., jota kuulee aamu- ja iltahämärissä.
Haukkapöllö on tavattu vaeltavana Australiassa ja Kazakstanissa. Palaussa olevan kannan alkuperä on tuntematon. Läntisellä pallonpuoliskolla sitä on tavattu vain kerran[3].
Sillä on seuraavat alalajit:[2]
Haukkapöllö (Ninox scutulata) on pöllöihin kuuluva lintulaji. Se pesii Etelä-Aasiassa Intiasta ja Sri Lankasta Indonesiaan ja Etelä-Kiinaan.
Tämä pöllö kuuluu pöllölintujen lahkossa pöllöjen heimoon, johon suurin osa pöllölajeista kuuluu. Toinen heimo on tornipöllöt (Tytonidae).
Haukkapöllö pesii suurimmassa osassa trooppista Etelä-Aasiaa ja Lähi-idästä Etelä-Kiinaan. Sen elinpiiriä ovat puustoinen maaseutu ja metsät. Se munii puun koloon kolmesta viiteen munaa.
Ninox scutulata obscuraHaukkapöllö on keskikokoinen 32 senttimetriä pitkä pöllö, ja se on muodoltaan haukkamainen, mikä johtuu sen pitkästä pyrstöstä ja siitä, ettei sillä ole naamakiehkuraa. Se on päältä tummanruskea, pyrstö on viirullinen. Alta se on valkeahko, mutta siinä on punaruskeita viiruja, joskin Andamaaneilla tavattavan alalajin alapuoli on tummanruskea. Silmät ovat suuret ja keltaiset. Sukupuolet ovat samanlaiset.
Laji on yölintu, mutta sen voi havaita, kun pikkulinnut kiusaavat sitä, kun se istuu puunoksalla. Se syö pääasiassa suuria hyönteisiä, sammakoita, liskoja, pikkulintuja ja hiiriä. Sen ääni on toistuvat matala ja hiljainen uu-ak ...uu-ak..., jota kuulee aamu- ja iltahämärissä.
Haukkapöllö on tavattu vaeltavana Australiassa ja Kazakstanissa. Palaussa olevan kannan alkuperä on tuntematon. Läntisellä pallonpuoliskolla sitä on tavattu vain kerran.
Ninox scutulata
La Ninoxe hirsute (Ninox scutulata) ou chouette à aiguillons[1] est une espèce d'oiseaux de la famille des Strigidae.
Cette espèce vit en Asie du Sud depuis l'Inde et le Sri Lanka jusqu'à l'ouest de l'Indonésie et le sud de la Chine à l'est.
Cet oiseau vit dans les forêts tropicales denses qui bordent les rivières et les fleuves et près des points d'eau au bord des côtes, jusqu'à une altitude de 2000 m.
La chouette à aiguillons mesure environ 32 cm de long.
Mâle et femelle ont même plumage.
Elle dort le jour, toujours au même endroit.
Le ninoxe hirsute est un oiseau carnivore essentiellement nocturne.
Il cherche sa nourriture la nuit et aussi parfois le jour, principalement le matin par temps couvert.
Il attrape ses proies avec rapidité et adresse en vol : petits oiseaux, petites chauves-souris, termites volants, papillons et coléoptères.
Il mange aussi des souris, des lézards, des grenouilles et même parfois des serpents.
Le couple formé par les chouettes ninoxes hirsutes est souvent permanent.
La saison des amours a lieu de janvier à mars.
Le nid se trouve dans le trou d'un grand arbre, souvent un manguier, entre 2 et 5 m au-dessus du sol. La femelle y pond2-3 œufs et les couve pendant 24 jours.
Ninox scutulata
La Ninoxe hirsute (Ninox scutulata) ou chouette à aiguillons est une espèce d'oiseaux de la famille des Strigidae.
Punggok coklat (Ninox scutulata) adalah spesies burung hantu dalam famili Strigidae. Burung ini tersebar di India, Asia Timur, Asia Tenggara, Filipina, Sulawesi, Kalimantan, Sumatra, Jawa dan Bali.[2]
Punggok coklat (Ninox scutulata) adalah spesies burung hantu dalam famili Strigidae. Burung ini tersebar di India, Asia Timur, Asia Tenggara, Filipina, Sulawesi, Kalimantan, Sumatra, Jawa dan Bali.
Burung Pungguk atau juga dikenali sebagai burung Hantu Betemak (bahasa Inggeris: Brown Boobook) ialah salah satu daripada haiwan yang terdapat di Malaysia. Nama sainsnya Ninox scutulata. [2]
Pungguk (Ninox scutulata) merupakan burung hantu yang merupakan pembiak penetap di Selatan Asia dari India dan timur Sri Lanka ke barat Indonesia dan selatan China.
Spesies ini merupakan sebahagian dari kumpulan burung hantu lebih besar yang dikenali sebagai burung hantu biasa, Strigidae, yang mengandungi kebanyakan spesies burung hantu. Kumpulan lain adalah burung hantu reban, Tytonidae.
Pungguk adalah pembiak penetap dikebanyakan selatan Asia tropika dari Timur Tengah ke selatan China. Habitatnya adalah kawasan berhutan dan banyak pokok. Ia bertelor dua hingga lima biji telor dalam lubang pada pokok.
Pungguk adalah burung hantu bersaiz serdahana (32 cm) dengan bentuk helang disebabkan ekor panjangnya dan ketiadaan cakera muka menonjol. Bahagian bawah adalah perang gelap, dengan ekor belang. Bahagian bawah keputihan dengan jalur perang kemerahan, sungguhpun spesies kecil dijumpai di Pulau Andaman memiliki bahagian bawah perang gelap. Ekornya berbelang. Mata besar dan kekuningan. Kedua jantina serupa.
Spesies ini nokturnal malam tetapi sering dijumpai melalui burung kecil yang mengerumuninya ketika dia bersarang di pokok. Ia makan kebanyakannya serangga besar, katak, mengkarung, burng kecil, dan tikus. Panggilannya lembut, bermuzik oo-uk ...ooo-uk... berulang yang dapat didengari pada wakti senja dan subuh.
Burung Hantu Betemak boleh didapati di Semenanjung Malaysia.
Burung Hantu Betemak adalah haiwan yang tergolong dalam golongan benda hidup, alam haiwan, bertulang belakang (vertebrat), kelas Burung. Dalam aturan : , tergolong dalam keluarga : .Burung Hantu Betemak adalah haiwan berdarah panas, mempunyai sayap dan tubuh yang diselubungi bulu pelepah. Burung mempunyai paruh tanpa gigi.
Jantung Burung Hantu Betemak terdiri daripada 4 kamar seperti manusia. Kamar atas dikenali sebagai atria, sementara kamar bawah dikenali sebagai ventrikel.
Sebagai burung, Burung Hantu Betemak membiak dengan cara bertelur. Telur yang dihasilkan mempunyai cangkerang keras di dalam sarang yang dibinanya.
Burung Hantu Betemak merupakan haiwan yang dilindungi di Malaysia dan memerlukan lesen pemburuan untuk memburunya.
Pungguk di Samsing di daerah Darjeeling Bengal Barat, India.
Burung Pungguk atau juga dikenali sebagai burung Hantu Betemak (bahasa Inggeris: Brown Boobook) ialah salah satu daripada haiwan yang terdapat di Malaysia. Nama sainsnya Ninox scutulata.
Pungguk (Ninox scutulata) merupakan burung hantu yang merupakan pembiak penetap di Selatan Asia dari India dan timur Sri Lanka ke barat Indonesia dan selatan China.
Spesies ini merupakan sebahagian dari kumpulan burung hantu lebih besar yang dikenali sebagai burung hantu biasa, Strigidae, yang mengandungi kebanyakan spesies burung hantu. Kumpulan lain adalah burung hantu reban, Tytonidae.
Pungguk adalah pembiak penetap dikebanyakan selatan Asia tropika dari Timur Tengah ke selatan China. Habitatnya adalah kawasan berhutan dan banyak pokok. Ia bertelor dua hingga lima biji telor dalam lubang pada pokok.
Pungguk adalah burung hantu bersaiz serdahana (32 cm) dengan bentuk helang disebabkan ekor panjangnya dan ketiadaan cakera muka menonjol. Bahagian bawah adalah perang gelap, dengan ekor belang. Bahagian bawah keputihan dengan jalur perang kemerahan, sungguhpun spesies kecil dijumpai di Pulau Andaman memiliki bahagian bawah perang gelap. Ekornya berbelang. Mata besar dan kekuningan. Kedua jantina serupa.
Spesies ini nokturnal malam tetapi sering dijumpai melalui burung kecil yang mengerumuninya ketika dia bersarang di pokok. Ia makan kebanyakannya serangga besar, katak, mengkarung, burng kecil, dan tikus. Panggilannya lembut, bermuzik oo-uk ...ooo-uk... berulang yang dapat didengari pada wakti senja dan subuh.
De Zuid-Aziatische valkuil (Ninox scutulata) is een soort valkuil uit de uilenfamilie die voorkomt in een Zuid-Azië, China en Indonesië.
De Zuid-Aziatische valkuil is een middelgrote uil van 25 tot 32 cm lengte. Door zijn lange staart en het ontbreken van het typische "uilengezicht" lijkt deze uil op een sperwer of valk. De vogel is donkerbruin van boven en de staart is gebandeerd. Van onder is de vogel bleekwit met roodbruine verticale strepen. De ondersoorten verschillen sterk in kleur. De soorten op het vasteland van Azië zijn lichter van kleur en groter dan die van de eilanden in de Indische Archipel.[2]
Er zijn 7 ondersoorten[3]:
De Zuid-Aziatische valkuil is een vogel van een groot aantal typen bosgebieden en randen van bos in zowel in laagland als montaan gebied. Deze uil foerageert voornamelijk op grote insecten maar ook op kikkers, hagedissen, kleine vogels en muizen.
De Zuid-Aziatische valkuil heeft een enorm groot verspreidingsgebied en daardoor alleen al is de kans op de status kwetsbaar (voor uitsterven) uiterst gering. De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd. De vogel is plaatselijk algemeen en de aantallen zijn stabiel. Om deze redenen staat deze valkuil als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
De Zuid-Aziatische valkuil (Ninox scutulata) is een soort valkuil uit de uilenfamilie die voorkomt in een Zuid-Azië, China en Indonesië.
Ninox scutulata é uma espécie de ave estrigiforme pertencente à família Strigidae.[1]
Ninox scutulata é uma espécie de ave estrigiforme pertencente à família Strigidae.
Brun spökuggla[2] (Ninox scutulata) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]
Brun spökuggla delas in i åtta underarter:[3]
Tidigare ansågs chokladspökuggla (Ninox randi), nordlig spökuggla (Ninox japonica) och dunkelspökuggla (Ninox obscura) tillhöra brun spökuggla, men har nu upplyfts till egna arter.[3]
Fågeln påverkas av skogsavverkning, framför allt i Stora Sundaöarna. Den minskar i antal, dock inte så kraftigt att den kan betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig.[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till ovanlig.[4]
Brun spökuggla (Ninox scutulata) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.
Ninox scutulata là một loài chim trong họ Strigidae.[1]
Иглоно́гая сова́[1] (лат. Ninox scutulata) — единственный на территории России вид иглоногих сов.
Размах крыльев иглоногой совы около 80 сантиметров, вес до 250 граммов. Радужная оболочка глаз жёлтая. Клюв чёрный, слегка желтеющий к основанию. Когти тёмные, лапы желтоватые. Основной цвет оперения тёмно-бурый. Брюхо более светлое, со множеством каплевидных продольных пестрин, число и интенсивность окраски которых могут различаться у разных особей. Самцы часто выглядят более тёмными.
Только что вылупившийся птенец иглоногой совы имеет массу около 16 граммов. Его покрывает густой, высотой 7—8 миллиметров, белый пух, сквозь который местами видна розоватая кожа. Лапа, кроме подошвы и пятки, также опушена, хотя пух на пальцах довольно редкий. Восковица светло-желтоватая. Клюв и когти отливают стальной синевой. На кончике клюва белый яйцевой зуб.
Иглоногая сова обитает в лесах Юго-Восточной Азии от Индии и Шри-Ланки до Японии, Индокитая и Индонезии. В России она встречается в Приморском крае. У нас эти птицы являются перелётными — прилетают в Приморье в начале мая, а улетают в сентябре.
Основная добыча иглоногих сов — крупные ночные бабочки (совки, бражники, медведицы, артемиды и так далее), а также стрекозы. Они кормятся также и позвоночными (воробьиные птицы, летучие мыши, мышевидные грызуны).
В конце мая — первых числах июня с интервалом в 48 часов в дупле прямо на древесную труху самка откладывает 3, реже 2 или 4 яйца. Размеры яиц варьируют в пределах 38—40x33—35 миллиметров. Вес яйца около 20—23,5 грамма. Форма обычно эллипсовидная, скорлупа белая, слегка блестящая. Цвет матово-белый.
Самка приступает к насиживанию сразу же после откладки первого яйца. С этого момента она почти не покидает дупла. Самец по-прежнему днюет поблизости.
Насиживание длится 28 дней. На двадцать пятые — двадцать седьмые сутки, набрав вес 145—160 граммов, птенцы покидают дупло, но родители продолжают их кормить.
Иглоно́гая сова́ (лат. Ninox scutulata) — единственный на территории России вид иглоногих сов.
褐鷹鴞(学名:Ninox japonica、Northern booboo)为鴟鴞科鷹鴞屬下的一个种。原為Brown hawk-owl(Ninox scutulata)的亞種,後分離為新種。[2]分佈於俄羅斯東部(烏蘇里蘭)、朝鮮、韓國、中國北部和中部以及日本。
|access-date=
中的日期值 (帮助) 褐鷹鴞(学名:Ninox japonica、Northern booboo)为鴟鴞科鷹鴞屬下的一个种。原為Brown hawk-owl(Ninox scutulata)的亞種,後分離為新種。分佈於俄羅斯東部(烏蘇里蘭)、朝鮮、韓國、中國北部和中部以及日本。
アオバズク(青葉木菟、Ninox scutulata)は、フクロウ目フクロウ科アオバズク属に分類される鳥類。
インド、インドネシア、カンボジア、シンガポール、スリランカ、タイ、大韓民国、中華人民共和国東部から南部、台湾、朝鮮民主主義人民共和国、ネパール、バングラデシュ、フィリピン、ブータン、ブルネイ、ベトナム、マレーシア、ミャンマー、ラオス、ロシア南東部
夏季に中華人民共和国、日本、朝鮮半島、ウスリーで繁殖し、冬季になると東南アジアへ南下し越冬する。インドやスリランカ、中華人民共和国南部、東南アジアでは周年生息する。日本では亜種アオバズクが九州以北に繁殖のため飛来(夏鳥)する。和名は青葉が芽生える季節に飛来することが由来。亜種リュウキュウアオバズクが奄美大島以南の南西諸島に周年生息(留鳥)する。
全長27-30.5cm。翼開張66-70.5cm。頭部から背面は黒褐色の羽毛で覆われる。下面の羽毛は白く、褐色の縦縞が入る。顔を縁取るような羽毛(顔盤)は不明瞭。
虹彩は黄色。嘴の色彩は黒い。後肢の色彩は黄色。
オスはメスに比べて相対的に翼長が長く、腹面の縦縞が太くなる傾向がある。
鳴き声は基本的に「ホッ、ホッ」と二回ずつで規則正しく分かりやすい。
平地から低山地にかけての森林や農耕地に生息し、越冬地ではマングローブ林などでも見られる。群れは形成せず単独もしくはペアで生活する。夜行性で、昼間は樹上で休む。
食性は動物食で、昆虫類、両生類、爬虫類、小型の鳥類、小型哺乳類などを食べる。
繁殖形態は卵生。樹洞(時には庭石の間や巣箱)に巣を作り、1回に2-5個の卵を産む。抱卵はメスのみが行い、オスは見張りをしたりメスに獲物を運んだりする。抱卵期間は約25日、巣立ちまでの日数は約28日。雛は巣立ち後、徐々に営巣木から周辺の林へ移動する。
大木の樹洞に巣を作るため社寺林に飛来したり、昆虫類を食べるため夜間に街灯に飛来することもあり、日本では最も人間にとって身近なフクロウと言っていい。しかしながら、近年は営巣木の伐採や越冬地での開発により個体数を減らしている。