Långstjärtad rosenfink[2] (Carpodacus sibiricus) är en östasiatisk fink.[3]
Utbredning och systematik
Långstjärtad rosenfink häckar i södra Sibirien, norra Kina, södra Sachalin, Hokkaido, södra Kurilerna och i Nordkorea. Den förekommer året runt i ett område i södra Sibirien, från Kazakstan till sydöstra Ryssland, medan övriga popualtioner är flyttfåglar.
Fem populationer brukar ges underartsstatus:[4]
-
Carpodacus sibiricus sibiricus – häckar i södra Sibirien till norra Mongoliet och norra Manchuriet. Övervintrar så långt söderut som Turkestan.
-
C. s. ussuriensis – häckar från centrala Manchuriet till Nordkorea. Övervintrar så långt söderut som nordöstra Kina och Sydkorea.
-
C. s. sanguinolentus – häckar Sachalin, Hokkaido och södra Kurilerna. Övervintrar så långt söderut som södra Japan.
-
C. s. lepidus – häckar i västra Kina, i sydöstra Gansu och södra Shaanxi.
-
C. s. henrici – häckar i bergsområdena i västra Kina, från sydöstra Tibet till västra Sichuan och norra Yunnan.
Arten observeras sällsynt i Europa, men precis som med många andra asiatiska rosenfinkar så förekommer den inom burfågelhandeln och flera observationer bedöms därför som sannolika förrymda exemplar. Det gäller alla de sex fynd som gjorts i Sverige.[5]
Släktestillhörighet
Tidigare placerades långstjärtad rosenfink i det egna släktet Uragus men förs idag till Carpodacus efter DNA-studier.[6][7]
Utseende
Fågeln mäter 13-18 cm, har en ganska liten kropp och lång stjärt. Näbben är liten och ljust gulgrå, och benen mörkt rosafärgade. Ovansidan av vingen och stjärten är till största delen svarta med två tydliga vita vingband. Stjärtens ytterfan har vita yttre kanter. Den adulta hanen är rosaröd med mörkstreckad mantel som blir brunare om vintern. Hjässan är sommartid vitaktig och på vintern grå. Den adulta honan är ljust gulbrun med samma ving- och stjärteckning som hanen.
Ekologi
Dess naturliga biotop är tempererad öppen skogsmark, subtropisk eller tropisk fuktig buskmark, tempererad gräsmark och i jordbruksbygd med buskar och träd.
Status och hot
Arten har ett mycket stort utbredningsområde och populationstrenden uppskattas vara stabil. Trots att populationsstorleken inte uppskattats så bedöms arten som livskraftig (LC) av IUCN.[1]
Källor
- Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:470-471, ISBN 978-0-7136-7040-0
Noter
- ^ [a b] BirdLife International 2016 Carpodacus sibiricus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
-
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
-
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
-
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
-
^ Långstjärtad rosenfink, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
-
^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
-
^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. MArtens, H. Lehmann, and Y.-H. Sun (2013), Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus), Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.
