Streak Throated Barwing

Waldenbandvinge^[2] (Actinodura waldeni) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Waldenbandvingen är en 20-22 cm lång, kortstjärtad och rödbrun bandvinge. På det gråaktiga huvudet syns en fyllig tofs med bleka gråbruna fjäderspetsar och ett svagt svartaktigt mustaschstreck. Undersidan är vanligtvis rödbrun, otydligt streckad i gråbrunt på strupe och bröst. På vingar och stjärt syns tät bandning i svart och rödbrunt. Den liknar himalayabandvingen, framför allt underarten daflaensis som snarare har vitgrå än rödbrun undersida, men denna har ett brett och tydligt mustaschstreck, saknar streckning undertill men har istället streckad mantel.^[4][5]

Waldenbandvinge av underarten daflaensis.

Läte

Sången består av en högljudd, genomträngande, stigande och något darrande fras som inleds med ett skallrande ljud.^[4]

Utbredning och systematik

Waldenbandvinge delas in i fyra underarter:^[3]

• Actinodura waldeni daflaensis – förekommer i norra Assam (norr om Brahmaputra) och sydöstra Tibet
• Actinodura waldeni waldeni – förekommer mellan sydöstra Assam (Naga Hills och Manipur) och nordvästra Myanmar
• Actinodura waldeni poliotis – förekommer i norra Myanmar (berget Victoria)
• Actinodura waldeni saturatior – förekommer i nordöstra Myanmar (Kachin State) och södra Kina (NW Yunnan)

Vissa behandlar waldenbandvingen och himalayabandvingen (S. nipalensis) som en och samma art, och hybridisering (med underarten daflaensis) har påvisats i nordöstra Indien. Det har även föreslagits att daflaensis istället skulle behandlas som en del av himalayabandvingen.^[6]

Släktestillhörighet

Bandvingarna placeras traditionellt i Actinodura. DNA-studier^[7] visar dock att två avvikande arter, rostkronad minla (Chrysominla strigula) och blåstjärtad siva (Siva cyanouroptera) är en del av bandvingarna. Olika taxonomiska auktoriteter har behandlat resultatet på olika sätt, antingen som här inkludera dessa i Actinodura,^[3] eller dela upp släktet i två. Waldenbandvingen och dess närmaste släktingar lyfts då ut i släktet Sibia.^[1][8]

Levnadssätt

Waldenbandvingen förekommer i mossig, städsegrön lövskog, blandskog, bambu och skog med inslag av ek och rhododendron på mellan 1700 och 3300 meters höjd. Den ses enstaka, i par eller i smågrupper med mellan fem och tio fåglar, på jakt efter insekter, mollusker och frukt. Fågeln häckar fram till oktober i Indien. Arten är stannfågel, men kan söka sig till lägre nivåer under hårt vinterväder.

Waldenbandvingen ses ofta födosöka bland mossiga stammar och grenar.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ganska vanlig i Indien men mycket sällsynt i Kina.^[9]

Namn

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Arthur Hay, 9:e markis av Tweeddale (1824-1878, 1862-76 känd som Vicomte Walden), överste i British Army.^[10]

Referenser

1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Sibia waldeni Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
4. ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2019). Streak-throated Barwing (Sibia waldeni). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59669 21 januari 2019).
5. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
6. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2012) Birds of South Asia: the Ripley Guide. Vols. 1 and 2. 2nd edition. National Museum of Natural History, Smithsonian Institution, Michigan State University & Lynx Edicions, Washington, D.C., Michigan & Barcelona.
7. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2018), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. (forthcoming).
8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör waldenbandvinge.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Actinodura waldeni.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org