Caloboletus ist eine Pilzgattung aus der Familie der Dickröhrlingsverwandten (Boletaceae). Charakteristisch ist die Merkmalskombination aus gelber Röhrenschicht, oliv-braunem Sporenpulver, glattwandigen Sporen, einer Hutdeckschicht aus verwobenen Pilzfäden sowie einem blauenden und deutlich bitter schmeckenden Fleisch.[1]
Die Typusart ist der Schönfuß-Röhrling (Caloboletus calopus).
Der Hut ist gewöhnlich blass, weißlich bis rauchgrau oder lehm- bis lederfarben gefärbt. Häufig kommen ocker-/olivfarbenen Töne vor, selten dagegen rote. Allmählich wird der Hut dunkler. Er blaut nicht bei Verletzung. Bis auf Caloboletus firmus mit seinen orangen bis roten Poren (Röhrenmündungen) haben die Röhren und Poren zunächst eine zitronen- bis schwefelgelbe, später eine olive Farbe und blauen auf Druck. Der zentrale Stiel ist blassgelb bis gelb, mit oder ohne rote Töne und normalerweise genetzt. Das Netz ist manchmal reduziert oder fehlt sogar. Das weißliche bis blass zitronengelbe Fleisch (Trama) zeigt bisweilen rote Töne in der Stielbasis und verfärbt sich blau im Anschnitt. Aufgrund des in den Fruchtkörpern enthaltenen Cyclocalopins schmeckt es bitter[2], mit zunehmendem Alter schwächer.[3]
Die Hutdeckschicht (Pileipellis) besteht aus verwobenen fädigen Hyphen. Die glatten, leicht dickwandigen Sporen sind typisch röhrlingsartig, fast spindelig, elliptisch bis etwas länglich geformt. In Kalilauge erscheinen sie annähernd hyalin und in Melzers Reagenz gelblich-braun. Die Hymenophoraltrama ist abweichend bilateral und entspricht dem Boletus-Subtyp. Schnallenverbindungen an den Zwischenwänden (Septen) der Pilzfäden fehlen. Die sterilen Elemente auf der Röhrenfläche (Pleurozystiden) und den Röhrenmündungen (Cheilozystiden) sind flaschenförmig und dünnwandig.[3][1]
Caloboletus-Arten bilden Ektomykorrhiza mit verschiedenen Laub- und Nadelbäumen aus den Familien der Buchengewächse (Fagaceae) und Kieferngewächse (Pinaceae)[1].
Die Vertreter der Gattung sind überwiegend in subtropischen und temperaten Regionen der Holarktis verbreitet.[1]
Die Gattung Caloboletus umfasst weltweit 12 Arten[3][4], von denen 4 in Europa vorkommen bzw. zu erwarten sind[5].
Schönfuß-Röhrling
Caloboletus calopus
Rötender Bitter-Röhrling
Caloboletus kluzakii
Wurzelnder Bitter-Röhrling
Caloboletus radicans
Die Gattung entspricht recht gut der Sektion Calopodes aus der Gattung der Dickröhrlinge (Boletus) in der Auffassung von Lannoy & Estadès. Entsprechend den stammesgeschichtlichen Untersuchungen durch Binder & Hibbett 2006[6], Gelardi et al. 2013[7], Nuhn et al. 2013[8] und Wu et al. 2014[9] bilden die Arten der Sektion Calopodes eine neue Gattung in der Familie der Dickröhrlingsverwandten (Boletaceae).
Der Gattungsname Caloboletus leitet sich von dem griechischen Wort calos „schön, nett“ ab und bezieht sich auf die schönen roten Farbtöne des Stiels, wie sie bei vielen Arten der Gattung vorkommen.[3]
Caloboletus ist eine Pilzgattung aus der Familie der Dickröhrlingsverwandten (Boletaceae). Charakteristisch ist die Merkmalskombination aus gelber Röhrenschicht, oliv-braunem Sporenpulver, glattwandigen Sporen, einer Hutdeckschicht aus verwobenen Pilzfäden sowie einem blauenden und deutlich bitter schmeckenden Fleisch.
Die Typusart ist der Schönfuß-Röhrling (Caloboletus calopus).
Caloboletus is a fungal genus in the family Boletaceae. It was circumscribed by Italian mycologist Alfredo Vizzini with Caloboletus calopus as the type species.[1] The erection of Caloboletus follows recent molecular studies that outlined a new phylogenetic framework for the Boletaceae.[2][3] Boletus peckii was also transferred to this genus by Vizzini, but was subsequently moved to the genus Butyriboletus based on molecular evidence.[4] The generic name Caloboletus, derived from the Greek calos "nice", refers to the attractive red coloring of the stipe.[1]
Caloboletus is a fungal genus in the family Boletaceae. It was circumscribed by Italian mycologist Alfredo Vizzini with Caloboletus calopus as the type species. The erection of Caloboletus follows recent molecular studies that outlined a new phylogenetic framework for the Boletaceae. Boletus peckii was also transferred to this genus by Vizzini, but was subsequently moved to the genus Butyriboletus based on molecular evidence. The generic name Caloboletus, derived from the Greek calos "nice", refers to the attractive red coloring of the stipe.
Caloboletus (Pers.) Vizzini 2014 – rodzaj grzybów należący do rodziny borowikowatych (Boletaceae)[1]
Pozycja w klasyfikacji według Index Fungorum: Caloboletus, Boletaceae, Boletales, Agaricomycetidae, Agaricomycetes, Agaricomycotina, Basidiomycota, Fungi [1].
W latach 2008-2015 przeprowadzono badania filogenetyczne w obrębie rodzaju Boletus. W ich wyniku okazało się, że dotychczas zaliczane do niego gatunki nie są tak blisko z sobą spokrewnione. Rodzaj ten rozbito na wiele nowych rodzajów[2]
Wykaz gatunków (nazwy naukowe) na podstawie Index Fungorum[4]. Nazwy polskie według checklist Władysława Wojewody[5].
Caloboletus (Pers.) Vizzini 2014 – rodzaj grzybów należący do rodziny borowikowatych (Boletaceae)
Caloboletus[1][2] är ett släkte av soppar tillhörande familjen Boletaceae som på molekylärfylogenetisk grund[3][4][5] beskrevs av Alfredo Vizzini 2014 för att inrymma elva arter som tidigare fördes till Boletus.[6] Därefter har några helt nybeskrivna arter tillkommit. Namnet har bildats genom tillägg av prefixet calo-, från grekiska καλός (kalos)[7], "vacker", som syftar på "de vackert röda färgerna på foten som är typisk för många av arterna" och som även återfinns i bittersoppens artnamn calopus ("vacker fot").
Släktets utbredning utgörs huvudsakligen av de tempererade och subtropiska zonerna av Holarktis.[5]
Hatthuden består av sammanvävda hyfer och är hos de flesta arter ljus, ljugrå till ljusockra, mörknar med ålder och blånar ej vid beröring. Porerna är gula (orangeröda hos C. firmus), med tiden olivfärgade och blånar vid beröring. Sporerna är släta och sporavtrycket är olivbrunt. Foten är gul, hos många arter med röda färgtoner, vanligen nätådrig. Köttet är ljust, ofta svagt gult och blånar gradvis i snittytor. Köttets bittra smak (orsakad av calopiner och cyklocalopiner[8]) är ett viktigt kännetecken.[5]
Caloboletus calopus
Bittersopp
Caloboletus firmus
OBS, har röda porer!
Caloboletus inedulis
Caloboletus kluzakii
Caloboletus marshii
Caloboletus radicans
Rotsopp
Caloboletus roseipes
Caloboletus rubripes
Caloboletus är ett släkte av soppar tillhörande familjen Boletaceae som på molekylärfylogenetisk grund beskrevs av Alfredo Vizzini 2014 för att inrymma elva arter som tidigare fördes till Boletus. Därefter har några helt nybeskrivna arter tillkommit. Namnet har bildats genom tillägg av prefixet calo-, från grekiska καλός (kalos), "vacker", som syftar på "de vackert röda färgerna på foten som är typisk för många av arterna" och som även återfinns i bittersoppens artnamn calopus ("vacker fot").
Släktets utbredning utgörs huvudsakligen av de tempererade och subtropiska zonerna av Holarktis.
_Miller_%26_Watling_169678.jpg)
_Vizzini_338362.jpg)
_Vizzini_475833.jpg)
