Crataegus flabellata (lat. Crataegus flabellata) - gülçiçəyikimilər fəsiləsinin yemişan cinsinə aid bitki növü.
Təbiətdə növün arealı Şimali Amerikanın şimal-şərqi rayonlarını - Kvebekdən Pensilvaniyayadək olan əraziləri əhatə edir.
Hündürlüyü 6 m-dək olan, çoxgövdəli ağacdır. Budaqları yuxarı qalxan, qonur, zoğları çılpaq, bozumtuldur, kiçik budaqları isə əyridir. İynələri çoxsaylı, möhkəm, biraz əyilmişdir, uzunluğu 3-10 sm-dir. Yarpaqları enli- yumurtavari və ya rombvari, ucu biz, bünövrəsi enli və ya ensiz, xırda dişli, 4-6 cüt yelpikvari yayılan, dərin olmayan pərli, cüt dişciklidir. Uzunluğu 3-7 sm, eni 2,5-6 sm, bəzi zoğlarda uzunluğu 9 sm, eni 8 sm, üstü yapışıq tükcüklü, sonradan çıxıntılı və ya çılpaq olub, alt tərəfi də çılpaqdır. Saplaqların uzunluğu 1-4 sm, yalançı zoğları xətvari-lansetvari, vəzicikli-tükcüklü, tez töküləndir. Çiçək qrupları 8-12 çiçəkli, oxu zəif tükcüklüdür. Ağ ləçəkli və xətvari-lansetvari çiçəklərin diametri 1,5-2 sm olub, uzun çiçək saplaqlarında yerləşir. Kasayrpaqları vəzicikli-dişli, çılpaqdır, çiçəklədikdən sonra əyilir, erkəkcikləri 5-12, çəhrayı tozluqludur, sütuncuqları 3-5 ədəddir. Meyvələri ellipsvari, parlaq qırmızı, uzunluğu 8-12 mm, sarımtıl unlu şirəli lətlidir. Çəyirdəkləri 3-5, uzunluğu 6-7 mm, arxa tərəfdə 1-3 buğumludur. Mayda çiçəkləyir. Sentyabr-oktyabrda meyvələri yetişir. Yelpikvari yemişan C.macrosperma və C.chrysocarpa növlərinin hibrididir.
Soyuğa davamlıdır. Çay vadilərində bitir.
Gəncədə, Bakıda, Qəbələdə və s. yerlərdə park və bağlarda təsadüf edilir.
1830-cu ildən mədəni şəraitdə becərilir, yaşıllaşdırılmada dekorativ bağçılıqda geniş istifadə olunur.
Yemişan cinsinə aid növlər C. altaica * C. azarolus * C. curvisepala * C. daurica * C. korolkowii * C. kyrtostila * C. monogyna * C. oxyacantha * C. pentagyna * C. pinnatifida * C. sanguinea * C. aestivalis * C. ambigua * C. ambitiosa * C. anamesa * C. ancisa * C. annosa * C. apiifolia * C. apiomorpha * C. aprica * C. arborea * C. arcana * C. × ariifolia * C. arnoldiana * C. ater * C. austromontana * C. berberifolia * C. biltmoreana * C. boyntonii * C. brachyacantha * C. calpodendron * C. canbyi * C. chlorosarca * C. chrysocarpa * C. coccinea * C. coccinioides * C. collina * C. columbiana * C. compta * C. crus-galli * C. cuneata * C. cupulifera * C. dahurica * C. douglasii * C. dsungarica * C. ellwangeriana * C. erythropoda * C. flabellata * C. flava * C. fontanesiana * C. × grignonensis * C. harbisonii * C. heldreichii * C. heterophylla * C. holmesiana * C. hupehensis * C. intricata * C. iracunda * C. jackii * C. jonesae * C. laevigata * C. × lavallei * C. lepida * C. × macrocarpa * C. macrosperma * C. marshallii * C. maximowiczii * C. × media * C. mercerensis * C. mexicana * C. × vailiae * C. mollis * C. × mordenensis * C. nigra * C. okanaganensis * C. orientalis * C. pedicellata * C. peregrina * C. phaenopyrum * C. phippsii * C. pruinosa * C. pubescens * C. pulcherrima * C. punctata * C. putnamiana * C. rhipidophylla * C. rivularis * C. saligna * C. sargentii * C. scabrida * C. scabrifolia * C. × sinaica * C. × smithiana * C. spathulata * C. submollis * C. succulenta * C. tanacetifolia * C. tracyi * C. triflora * C. uniflora * C. viridis * C. visenda * C. vulsa * C. wattiana * C. wilsonii Crataegus flabellata (lat. Crataegus flabellata) - gülçiçəyikimilər fəsiləsinin yemişan cinsinə aid bitki növü.
Crataegus flabellata is a species of hawthorn known by the common name fanleaf hawthorn. It is native to the northeastern United States and adjacent Canada. It is intermediate in appearance between C. macrosperma and C. chrysocarpa.[2] C. macrosperma, which occurs throughout the range of C. flabellata and also in the southeastern U.S., is often misidentified as C. flabellata.[2]
Crataegus crudelis Sarg. is a form of C. flabellata from Quebec that has very long thorns (up to 10 cm).[1] The two varieties C. flabellata var. grayana (Eggl.) E.J. Palmer and C. flabellata, var. flabellata differ in that the first has 20 stamens per flower, and the latter has 10 stamens, but in other features the two varieties are variable and the features overlap.[1]
Hardy and robust, the grayana variety is commonly grown as a hedge in Sweden and Finland, where it was introduced in the 18th Century by the botanist Pehr Kalm and is known as "hedge hawthorn" (Swedish häckhagtorn, Finnish aitaorapihlaja).
Media related to Crataegus flabellata at Wikimedia Commons
Crataegus flabellata is a species of hawthorn known by the common name fanleaf hawthorn. It is native to the northeastern United States and adjacent Canada. It is intermediate in appearance between C. macrosperma and C. chrysocarpa. C. macrosperma, which occurs throughout the range of C. flabellata and also in the southeastern U.S., is often misidentified as C. flabellata.
Aitaorapihlaja (Crataegus grayana) on yleisimpiä Suomessa viljelyssä olevia orapihlajia. Muualla Euroopassa se ei sitten olekaan käytössä juuri ollenkaan. Lajin alkuperä ja luontaiset kasvualueet ovat Kanadan Ontariossa, josta Pietari Kalm toi sen siemeniä Suomeen 1700-luvulla. Nimen laji sai kuitenkin vasta vuonna 1908.
Aitaorapihlajaa käytetään Suomessa pääasiassa vain leikatuissa pensasaidoissa. Se selviää aina Lapissa asti. Yleensä pensaisiin ei tule sienitauteja eikä tuhohyönteisiä, satunnaisesti tosin saattaa esiintyä orapihlajakemppejä (Cacopsylla peregrina).
Lajia ei ole helppo erottaa toisista orapihlajista. Esimerkiksi kanadanorapihlajaan eroa ulkonäössä on oikeastaan vain kukan heteiden määrä. Tosin leikatuissa pensasaidoissa aitaorapihlajaan ei useinkaan tule kukkia eikä marjoja.
Aitaorapihlaja (Crataegus grayana) on yleisimpiä Suomessa viljelyssä olevia orapihlajia. Muualla Euroopassa se ei sitten olekaan käytössä juuri ollenkaan. Lajin alkuperä ja luontaiset kasvualueet ovat Kanadan Ontariossa, josta Pietari Kalm toi sen siemeniä Suomeen 1700-luvulla. Nimen laji sai kuitenkin vasta vuonna 1908.
Aitaorapihlajaa käytetään Suomessa pääasiassa vain leikatuissa pensasaidoissa. Se selviää aina Lapissa asti. Yleensä pensaisiin ei tule sienitauteja eikä tuhohyönteisiä, satunnaisesti tosin saattaa esiintyä orapihlajakemppejä (Cacopsylla peregrina).
Lajia ei ole helppo erottaa toisista orapihlajista. Esimerkiksi kanadanorapihlajaan eroa ulkonäössä on oikeastaan vain kukan heteiden määrä. Tosin leikatuissa pensasaidoissa aitaorapihlajaan ei useinkaan tule kukkia eikä marjoja.
Canadahagtorn (Crataegus flabellata var. flabellata) er en art i hagtornslekta innenfor rosefamilien (også kalt eplefamilien eller kjernefruktfamilien). Det er en 2 - 5 meter høy, løvfellende busk med en svært tettgrenet vekstform. Årsskuddene er lysebrune, men greinene ellers purpur-røde. Den er sjelden i Norden, normalt gjenstående eller forvirret ved hager og kulturmark. Den kommer opprinnelig fra det nordøstre Nord-Amerika.
Bladene er 2-7 cm store, eggformede med mange spisse fingre/lapper og tydelig sagtagget rand langs hele bladet. Tornene er hele 4 - 8 cm lange.
Blomstene er 15-18 mm store og hvite. De har 10 støvbærere med gule knapper på. Fruktene er drøyt 1 cm store, rundeog mørkerøde med fire kjerner (steiner).
Arten er dyrket eller forvillet, og dessuten gjenstående sjelden i Sør-Norge, oftere i Danmark og sørlige Sverige. Den blomstrer i Norge i juni.
Varianten Hekkhagtorn (Crataegus flabellata var. grayana) skilles fra canadahagtorn ved at det er hele 20 støvbærere, med røde knapper ytterst i stedet for gule. Tornene er også noe kortere. Den kommer opprinnelig fra sørlige Nord-Amerika.
Canadahagtorn danner ikke kjente hybrider med andre hagtornarter i Norden.
Canadahagtorn (Crataegus flabellata var. flabellata) er en art i hagtornslekta innenfor rosefamilien (også kalt eplefamilien eller kjernefruktfamilien). Det er en 2 - 5 meter høy, løvfellende busk med en svært tettgrenet vekstform. Årsskuddene er lysebrune, men greinene ellers purpur-røde. Den er sjelden i Norden, normalt gjenstående eller forvirret ved hager og kulturmark. Den kommer opprinnelig fra det nordøstre Nord-Amerika.
Bladene er 2-7 cm store, eggformede med mange spisse fingre/lapper og tydelig sagtagget rand langs hele bladet. Tornene er hele 4 - 8 cm lange.
Blomstene er 15-18 mm store og hvite. De har 10 støvbærere med gule knapper på. Fruktene er drøyt 1 cm store, rundeog mørkerøde med fire kjerner (steiner).
Arten er dyrket eller forvillet, og dessuten gjenstående sjelden i Sør-Norge, oftere i Danmark og sørlige Sverige. Den blomstrer i Norge i juni.
Kanadahagtorn (Crataegus flabellata) är en 3–4 meter hög buske eller träd i släktet hagtornar (Crataegus). Kanadahagtornen känns igen genom att den har särskilt långa tornar; de kan bli över 5 centimeter långa. I maj får arten vita blomkvastar och när frukten kommer så är den mörkröd. Arten härstammar från Nordamerika men förekommer även förvildad i Europa.
Arten förekommer i två varieteter: den vanliga kanadahagtornen (C. f. var. flabellata) samt häckhagtorn (C. f. var. grayana). Varieteterna skiljs åt genom att bladskaften hos den förra är kala medan den senare har lätt ludna bladskaft; hos den förra är bladflikarna något bakåtböjda, medan den senare tvärtom har bladflikar som är riktade framåt. Även ståndarnas antal och färg skiljer sig åt; var. flabellata har runt 10 ståndare med gula knappar, medan var. grayana har det dubbla antalet ståndare vilkas knappar dessutom är rödaktiga.
Kanadahagtorn (Crataegus flabellata) är en 3–4 meter hög buske eller träd i släktet hagtornar (Crataegus). Kanadahagtornen känns igen genom att den har särskilt långa tornar; de kan bli över 5 centimeter långa. I maj får arten vita blomkvastar och när frukten kommer så är den mörkröd. Arten härstammar från Nordamerika men förekommer även förvildad i Europa.
Arten förekommer i två varieteter: den vanliga kanadahagtornen (C. f. var. flabellata) samt häckhagtorn (C. f. var. grayana). Varieteterna skiljs åt genom att bladskaften hos den förra är kala medan den senare har lätt ludna bladskaft; hos den förra är bladflikarna något bakåtböjda, medan den senare tvärtom har bladflikar som är riktade framåt. Även ståndarnas antal och färg skiljer sig åt; var. flabellata har runt 10 ståndare med gula knappar, medan var. grayana har det dubbla antalet ståndare vilkas knappar dessutom är rödaktiga.
Crataegus flabellata là loài thực vật có hoa trong họ Hoa hồng. Loài này được (Bosc ex Spach) Rydb. mô tả khoa học đầu tiên năm 1900.[3]
Crataegus flabellata là loài thực vật có hoa trong họ Hoa hồng. Loài này được (Bosc ex Spach) Rydb. mô tả khoa học đầu tiên năm 1900.
Crataegus flabellata (Bosc ex Spach) K.Koch
Синонимы
Боярышник вееровидный (лат. Crataegus flabellata) — дерево, вид рода Боярышник (Crataegus) семейства Розовые (Rosaceae).
В культуре с 1830 года, распространён довольно широко. В России в культуре указан в Архангельске, Ленинграде, Москве и Орловской области — везде зимостоек и плодоносит.
В природе ареал вида охватывает северо-восточные районы Северной Америки — от Квебека до Пенсильвании[2].
Произрастает в долинах рек.
Деревья высотой до 6 м, часто многоствольные. Ветви восходящие; ветки извилистые, оливково-коричневые; побеги голые, сероватые. Колючки многочисленные, крепкие, несколько изогнутые, длиной 3—10 см.
Листья широкояйцевидные или ромбические, с острой вершиной, ширококлиновидным или, чаще, усечённым, мелкопильчатым основанием и 4—6 парами вееровидно расходящихся неглубоких острых лопастей; двоякопильчатые, с изогнутыми зубцами, длиной 3—7 см, шириной 2,5—6 см; на длинных побегах длиной до 9 см, шириной 8 см, сверху прижато-опушённые, позднее шероховатые или голые, снизу голые. Черешки длиной 1—4 см; прилистники линейно-ланцетные, железисто-ресничатые, быстро опадающие.
Соцветия 8—12-цветковые, со слабо опушёнными осями. Цветки диаметром 1.5—2 см, на длинных цветоножках, с белыми лепестками и линейно-ланцетными, железисто-пильчатыми, голыми, после цветения отогнутыми, чашелистиками; тычинок 5—12, с розовыми пыльниками; столбиков 3—5.
Плоды эллипсоидальные, ярко-красные, длиной 8—12 мм, с желтоватой мучнистой сочной мякотью. Косточки в числе 3—5, длиной 6—7 мм, с 1—3 рёбрами на спинной стороне.
Цветение в мае. Плодоношение в сентябре — октябре.
Вид Боярышник вееровидный входит в род Боярышник (Crataegus) трибы Pyreae подсемейства Спирейные (Spiraeoideae) семейства Розовые (Rosaceae) порядка Розоцветные (Rosales).
Боярышник вееровидный (лат. Crataegus flabellata) — дерево, вид рода Боярышник (Crataegus) семейства Розовые (Rosaceae).
В культуре с 1830 года, распространён довольно широко. В России в культуре указан в Архангельске, Ленинграде, Москве и Орловской области — везде зимостоек и плодоносит.
