Idiurus és un gènere d'anomalúrids molt petits que viuen a la jungla d'Àfrica.[1] Es tracta de versions en miniatura dels seus parents més propers, els membres del gènere Anomalurus, i formen part del conjunt de mamífers planadors de l'Àfrica subsahariana.
Igual que els seus parents més grans del gènere Anomalurus, aquests animals tenen un patagi que s'estén des del cúbit fins al turmell i els permet planar de manera similar a com ho fan els esquirols voladors. Tenen una mena d'escates còrnies a sota de la cua. Es caracteritzen per la seva mida petita: amb una llargada corporal de 7–9 cm i una cua de 8–13 cm, les seves dimensions són entre una cinquena i una tercera part de les dels seus parents del gènere Anomalurus.
Les espècies d'Idiurus són animals nocturns que es passen el dia a dins de forats als troncs d'arbres. Encara no se sap gaire cosa sobre el seu estil de vida. Sembla que s'alimenten principalment de fruita i viuen en colònies d'entre 12 i 100 exemplars, de vegades compartint els forats amb ratpenats. Com que passen tant de temps amagat, no se'ls veu gaire sovint, però no es creu que siguin rars o que estiguin amenaçats.
El gènere conté dues espècies:
Anteriorment se'n reconeixien dues altres espècies, I. langi i I. panga, però actualment se les considera sinònimes de I. macrotis.
Idiurus és un gènere d'anomalúrids molt petits que viuen a la jungla d'Àfrica. Es tracta de versions en miniatura dels seus parents més propers, els membres del gènere Anomalurus, i formen part del conjunt de mamífers planadors de l'Àfrica subsahariana.
Die Gleitbilche (Idiurus) sind eine Gattung sehr kleiner Dornschwanzhörnchen, die in den tropischen Regenwäldern Afrikas leben. Trotz ihres Namens besteht mit den Bilchen keine Verwandtschaft.
Wie ihre größeren Verwandten, die Echten Dornschwanzhörnchen (Anomalurus), haben Gleitbilche eine Flughaut, die sich von der Elle zum Fußgelenk spannt und ein Gleiten nach Art der (nicht verwandten) Gleithörnchen ermöglicht. Ebenso haben Gleitbilche die dornigen Schuppen an der Schwanzunterseite, die der Familie den Namen gegeben hat. Ihre Besonderheit ist die geringe Größe: Mit einer Kopfrumpflänge von 7 bis 9 cm und einem 8 bis 13 cm langen Schwanz erreichen sie nur ein Fünftel bis ein Drittel der Größe ihrer Verwandten der Gattung Anomalurus.
Gleitbilche sind nachtaktiv und verbringen den Tag in Baumhöhlen. Nur wenig ist über ihre Lebensweise bekannt. Sie scheinen sich hauptsächlich von Früchten zu ernähren und in Kolonien von 12 bis 100 Tieren zu leben. Zwar werden Gleitbilche nur äußerst selten gesehen, doch hängt dies wohl mit ihrer verborgenen Lebensweise in den Baumwipfeln zusammen. Es wird nicht angenommen, dass sie selten oder bedroht sind.
Zwei Arten werden unterschieden:
Zwei weitere Arten, die früher manchmal als Idiurus langi und Idiurus panga aufgestellt wurden, werden heute als identisch mit dem Großohr-Gleitbilch angesehen.
Die Gleitbilche (Idiurus) sind eine Gattung sehr kleiner Dornschwanzhörnchen, die in den tropischen Regenwäldern Afrikas leben. Trotz ihres Namens besteht mit den Bilchen keine Verwandtschaft.
Wie ihre größeren Verwandten, die Echten Dornschwanzhörnchen (Anomalurus), haben Gleitbilche eine Flughaut, die sich von der Elle zum Fußgelenk spannt und ein Gleiten nach Art der (nicht verwandten) Gleithörnchen ermöglicht. Ebenso haben Gleitbilche die dornigen Schuppen an der Schwanzunterseite, die der Familie den Namen gegeben hat. Ihre Besonderheit ist die geringe Größe: Mit einer Kopfrumpflänge von 7 bis 9 cm und einem 8 bis 13 cm langen Schwanz erreichen sie nur ein Fünftel bis ein Drittel der Größe ihrer Verwandten der Gattung Anomalurus.
Gleitbilche sind nachtaktiv und verbringen den Tag in Baumhöhlen. Nur wenig ist über ihre Lebensweise bekannt. Sie scheinen sich hauptsächlich von Früchten zu ernähren und in Kolonien von 12 bis 100 Tieren zu leben. Zwar werden Gleitbilche nur äußerst selten gesehen, doch hängt dies wohl mit ihrer verborgenen Lebensweise in den Baumwipfeln zusammen. Es wird nicht angenommen, dass sie selten oder bedroht sind.
Zwei Arten werden unterschieden:
Zenkers Gleitbilch, Idiurus zenkeri, Zentralafrika Großohr-Gleitbilch, Idiurus macrotis, West- und ZentralafrikaZwei weitere Arten, die früher manchmal als Idiurus langi und Idiurus panga aufgestellt wurden, werden heute als identisch mit dem Großohr-Gleitbilch angesehen.
Идиурустар (лат. Idiurus) — дарактарда жашоочу чычкандардын бир уруусу.
The flying mice, also known as the pygmy scaly-tails, pygmy scaly-tailed flying squirrels, or pygmy anomalures are not true mice, not true squirrels, and are not capable of true flight. These unusual rodents are essentially miniaturized versions of anomalures and are part of the same sub-Saharan African radiation of gliding mammal.
These animals resemble mice with gliding membranes and long, sparsely-haired tails. Their appearance is similar to some marsupial gliders. They are less than 10 cm (4 inches) in head and body length and weigh 14-35 grams (1/2 - 1.2 oz).
Flying mice are nocturnal and are found in the poorly explored tropical forests of central (and to a lesser extent western) Africa. Little is known of their habits as a result. It has been suggested that one or both species may live in colonies of dozens of individuals. Bats may also be found sharing these tree-hollow colonies.
The flying mice, also known as the pygmy scaly-tails, pygmy scaly-tailed flying squirrels, or pygmy anomalures are not true mice, not true squirrels, and are not capable of true flight. These unusual rodents are essentially miniaturized versions of anomalures and are part of the same sub-Saharan African radiation of gliding mammal.
Idiurus Anomaluridae animalia familiako generoa da[1], karraskarien barruan sailkatua.
Idiurus Anomaluridae animalia familiako generoa da, karraskarien barruan sailkatua.
Anomalures nains
Les Anomalures nains (Idiurus) sont un genre de mammifères rongeurs de la famille des Anomaluridae[1]. C'est le zoologiste allemand Paul Matschie (1861-1926) qui a créé en 1894 ce genre qui comprend deux espèces d'écureuils volants nains d'Afrique.
Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (11 oct. 2012)[2] et ITIS (11 oct. 2012)[3] :
Selon NCBI (11 oct. 2012)[4] :
Anomalures nains
Les Anomalures nains (Idiurus) sont un genre de mammifères rongeurs de la famille des Anomaluridae. C'est le zoologiste allemand Paul Matschie (1861-1926) qui a créé en 1894 ce genre qui comprend deux espèces d'écureuils volants nains d'Afrique.
Idiurus Matschie, 1894 è un genere di mammiferi roditori della famiglia degli Anomaluridi, comprendente due specie conosciute col nome comune collettivo di idiuri.
Questi animali sono diffusi in Africa centrale (dal Gabon all'Uganda) e lungo la Costa degli Schiavi.
Misurando al massimo una ventina di centimetri e pesando al massimo 40 grammi, gli appartenenti al genere Idiurus possono essere considerati grossomodo una versione miniaturizzata degli anomaluri propriamente detti (genere Anomalurus), rispetto ai quali vengono tuttavia classificati in una sottofamiglia a sé stante, quella degli Zenkerellinae, che condividono con Zenkerella insignis: questa diversa classificazione è stata fatta in base a differenze non solo di taglia, ma anche di ordine morfologico. Gli idiuri, infatti, presentano cranio più arrotondato, coda più lunga del corpo e ricoperta di peli sparsi e rade setole allungate, patagio piccolo e concavo e corpo tozzo e squadrato, tutte differenze piuttosto accentuate rispetto ai loro parenti di maggiori dimensioni[2].
Gli idiuri sono animali prevalentemente notturni che hanno eletto a propria dimora le poco esplorate foreste tropicali: di conseguenza ben poco si conosce circa le loro abitudini.
È stato suggerito che, come i loro "cugini" anomaluri, una o entrambe le specie possano convivere in colonie di dozzine di individui all'interno delle cavità degli alberi, rifugi che talvolta possono essere condivisi con i pipistrelli[3].
Famiglia Anomaluridae
Idiurus Matschie, 1894 è un genere di mammiferi roditori della famiglia degli Anomaluridi, comprendente due specie conosciute col nome comune collettivo di idiuri.
Mazās zvīņastlidvāveres (Idiurus) ir zvīņastlidvāveru dzimtas (Anomaluridae) ģints, kurai pieder divas sugas.[1] Sastopamas Centrālāfrikas tropu mežos.
Dzīvnieka angliskais nosaukums tulkojas kā "lidojošā pundurpele", tomēr šie grauzēju kārtas pārstāvji nepieder ne peļu, ne vāveru dzimtai.
Mazās zvīņastlidvāveres sastopamas plašā areālā Centrālās Āfrikas tropu mežos no Tanzānijas austrumos cauri Kongo Demokrātiskajai Republikai, Kongo Republikai, Kamerūnai, Ekvatoriālajai Gvinejai līdz Libērijai un Kotdivuārai rietumos.
Sīciņš dzīvnieks, ķermeņa garums mazāks par 10 cm, svars 14—35 grami. Mazākā no abām sugām ir mazā zvīņastlidvāvere (Idiurus zenkeri).[2] Ķermeņa sānos starp priekškājām un pakaļkājām ādas kroka. Aste gara, palīdz bremzēt vai izlīdzināt lidojumu. Zvīņastlidvāvere ar to spēj aptvert arī kokus. Astes apmatojums sporādisks. Šādi grāmatā "Bafutas pēddziņi" mazo zvīņastlidvāveri apraksta Džeralds Darels:
"Idiurus bija tik liels kā parasta mājas pele un arī pēc ķermeņa uzbūves šķita tai ļoti līdzīga. Pirmais, kas dūrās acīs, bija šī dzīvnieka aste: tā bija ļoti gara (gandrīz divreiz garāka par ķermeni), no abiem sāniem apaugusi gariem, viļņotiem matiņiem, kas atgādināja bārkstis, tā kā visa aste izskatījā līdzīga samirkušai putna spalvai. Galva bija liela, ieapaļa, ar mazām, nosmailinātām austiņām. Acis — piķa melnumā, maziņas, izspiedušās uz āru. Zobi kā jau īstam grauzējam — divi lieli, spilgti oranži priekšzobi, kas vieglā puslokā liecās ārā no mutes un piešķīra dzīvniekam, no sāniem raugoties, ārkārtīgi augstprātīgu izteiksmi. Pati īpatnējākā Idiurus ķermeņa sastāvdaļa bija lidplēve gar abiem sāniem. Tā bija gara, plāna ādas slosksne, ar vienu galu piestiprināta pie dzīvnieka pakaļkājas potītes, bet ar otru — pie gara, mazliet izliekta, krimšļaina izauguma virs priekškājas elkoņa locītavas".
Mazās zvīņastlidvāveres ir nakts dzīvnieki. Dzīvo kolonijās koku dobumos, parasti grūtāk pieejamos mežu masīvos. Kolonijā var būt līdz 100 īpatņiem.[3] Dobumos var mitināties kopā ar sikspārņiem. Veikli un plūdeni planē no viena koka uz otru, viegli gaisā riņķojot, pagriežoties un vijoties līčuloču. Spēj noplanēt pat līdz 50 metriem. Kad zvīņastlidvāveres neplanē, lidplēves kroka ir savilkta, tādējādi tā netraucē tai kāpelēt pa kokiem. Barojas ar eļļaspalmu stumbru mīkstumu un kukaiņiem. Grauž koku mizu, iespējams, lai sūktu sulu.[3]
Mazās zvīņastlidvāveres (Idiurus) ir zvīņastlidvāveru dzimtas (Anomaluridae) ģints, kurai pieder divas sugas. Sastopamas Centrālāfrikas tropu mežos.
Dzīvnieka angliskais nosaukums tulkojas kā "lidojošā pundurpele", tomēr šie grauzēju kārtas pārstāvji nepieder ne peļu, ne vāveru dzimtai.
Multimedia w Wikimedia Commons Karłolotka[3] (Idiurus) – rodzaj ssaka z podrodziny nielotek (Zenkerellinae) w rodzinie wiewiórolotkowatych (Anomaluridae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Afryce[4][3].
Są to najmniejsi przedstawiciele z rodziny wiewiórolotkowatych osiągający masę ciała 14-35 gramów. Żyją w szczelinach i dziuplach drzew w koloniach sięgających 100 osobników[5].
Idiurus: gr. ιδιος idios – szczególny, specyficzny; ουρα oura – ogon[6].
Do rodzaju należą następujące gatunki[3][4]:
Karłolotka (Idiurus) – rodzaj ssaka z podrodziny nielotek (Zenkerellinae) w rodzinie wiewiórolotkowatych (Anomaluridae).
Idiurus é um gênero de roedor da família Anomaluridae.
Idiurus é um gênero de roedor da família Anomaluridae.
Dvärgtaggsvansekorrar (Idiurus) är ett släkte gnagare med två arter som förekommer i Afrika.
Liksom sina större släktingar, de egentliga taggsvansekorrarna, har dessa djur en flygmembran som sträcker sig mellan armbågen och fotleden. På så sätt kan de liksom flygekorrar glidflyga men de är inte närmare släkt med flygekorrarna. En individ av arten Idiurus macrotis seglade med hjälp av flygmembranen över 790 meter men vanligen är sträckorna kortare.[1] Dessutom finns taggförsedda fjäll vid svansens undersida som är typiska för hela familjen. Med en kroppslängd mellan 5 och 9 cm samt en svanslängd mellan 8 och 13 cm är dvärgtaggsvansekorrar betydlig mindre än egentliga taggsvansekorrar som blir cirka tre till fem gånger större.
Dvärgtaggsvansekorrar är aktiva på natten och vilar på dagens i trädens håligheter. Annars är det inte mycket känt om deras levnadssätt. De vistas i tropiska regnskogar, livnär sig troligen främst av frukter och bildar grupper av 6 till 100 individer. För kommunikationen har de läten som påminner om mössens pip.[1]
I släktet skiljs mellan två arter:[2]
Ytterligare två arter blev beskrivna, Idiurus langi och Idiurus panga, men de anses idag identiska med Idiurus macrotis.[3]
Dvärgtaggsvansekorrar hotas i vissa regioner av skogsavverkningar men allmänt betraktas båda arter av IUCN som livskraftiga (least concern).[4]
Dvärgtaggsvansekorrar (Idiurus) är ett släkte gnagare med två arter som förekommer i Afrika.
Liksom sina större släktingar, de egentliga taggsvansekorrarna, har dessa djur en flygmembran som sträcker sig mellan armbågen och fotleden. På så sätt kan de liksom flygekorrar glidflyga men de är inte närmare släkt med flygekorrarna. En individ av arten Idiurus macrotis seglade med hjälp av flygmembranen över 790 meter men vanligen är sträckorna kortare. Dessutom finns taggförsedda fjäll vid svansens undersida som är typiska för hela familjen. Med en kroppslängd mellan 5 och 9 cm samt en svanslängd mellan 8 och 13 cm är dvärgtaggsvansekorrar betydlig mindre än egentliga taggsvansekorrar som blir cirka tre till fem gånger större.
Dvärgtaggsvansekorrar är aktiva på natten och vilar på dagens i trädens håligheter. Annars är det inte mycket känt om deras levnadssätt. De vistas i tropiska regnskogar, livnär sig troligen främst av frukter och bildar grupper av 6 till 100 individer. För kommunikationen har de läten som påminner om mössens pip.
I släktet skiljs mellan två arter:
Zenkers dvärgtaggsvansekorre (Idiurus zenkeri), förekommer i centrala Afrika. Idiurus macrotis, lever i västra och centrala Afrika.Ytterligare två arter blev beskrivna, Idiurus langi och Idiurus panga, men de anses idag identiska med Idiurus macrotis.
Dvärgtaggsvansekorrar hotas i vissa regioner av skogsavverkningar men allmänt betraktas båda arter av IUCN som livskraftiga (least concern).
Idiurus là một chi động vật có vú trong họ Anomaluridae, bộ Gặm nhấm. Chi này được Matschie miêu tả năm 1894.[1] Loài điển hình của chi này là Idiurus zenkeri Matschie, 1894
Chi này gồm các loài:
Bài viết về một loài thuộc bộ Gặm nhấm này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Idiurus là một chi động vật có vú trong họ Anomaluridae, bộ Gặm nhấm. Chi này được Matschie miêu tả năm 1894. Loài điển hình của chi này là Idiurus zenkeri Matschie, 1894
小鳞尾松鼠属（学名：Idiurus）是啮齿目鳞尾松鼠科的一属，现仅存2种：[1]
这是一篇与啮齿目相关的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
쇠비늘꼬리청서속(Idiurus)은 비늘꼬리청서과에 속하는 설치류 속이다. 현존하는 2속 3종으로 이루어져 있다. "쇠비늘꼬리날다람쥐"로도 불리지만, 쥐도 아니고 다람쥐도 아니며, 날지도 못한다.[1][2][3]
