As insectivores, lesser sheath-tailed bats may regulate insect populations. Because lesser sheath-tailed bats occasionally eat fruit, they may contribute to seed dispersal.
Ecosystem Impact: disperses seeds
Many bats, including lesser sheath-tailed bats, contribute to the control of insect pests on crops.
Positive Impacts: controls pest population
No information known.
Lesser sheath-tailed bats are declining in population but are still considered of Least Concern on the IUCN Red List because of their location. Most members of this species are currently located within protected areas, and populations are decreasing at a rate that ranks them as non-threatened. Increased deforestation from illegal logging and forest fires as well as destruction of caves due to limestone extraction are of increasing concern. Both scientific groups and retailers are promoting educational programs to raise awareness
US Federal List: no special status
CITES: no special status
IUCN Red List of Threatened Species: least concern
Lesser sheath-tailed bats have a very distinct echolocation call lasting 6 to 8 milliseconds. Each call consists of a short sweep up in the frequency range, then a steady constant frequency staying between 48 and 51 kHz. The call finishes with a sweep down through its frequency range. Emballonura monticola studied in Singapore were recorded as having a maximum frequency of 49.3 kHz and a minimum frequency of 46.0 kHz.
Communication Channels: acoustic
Perception Channels: tactile ; acoustic ; ultrasound ; echolocation ; chemical
Because of continued demand for palm oil, which is used in margarine, lipstick, and detergent, deforestation is continuing in prime habitat of lesser sheath-tailed bats. Malaysia and Indonesia together contribute about 88% of the world's palm oil. Large retailers, including Migros, Switzerland's largest retail chain, have expressed their concern for the destruction of these habitats due to palm oil production. Migros has recently ensured all of their products made of palm oil will not contribute to deforestation.
Lesser sheath-tailed bats primarily hunt insects in dense forests. They have also been observed during the day in dense shade foraging for insects. This species has also occasionally been observed eating fruit.
Animal Foods: insects
Plant Foods: fruit
Primary Diet: carnivore (Insectivore )
Lesser sheath-tailed bats can be found in the Malay Peninsula and the surrounding areas, including some offshore islands.
Biogeographic Regions: oriental (Native )
Lesser sheath-tailed bats are often found in areas of lowland forest and subtropical/tropical moist areas, primarily up to 1800 m. This species roosts in caves and cave entrances, rock crevices, large tree holes, and forests. They can be found in smaller numbers hanging under tables and buttresses in lowland forest Malaysia, hanging rock in tropical lowland forests and manmade caves in Thailand.
Range elevation: 1800 (high) m.
Habitat Regions: tropical ; terrestrial
Terrestrial Biomes: forest ; rainforest
Other Habitat Features: caves
Little information is available regarding the lifespan of lesser sheath-tailed bats.
Lesser sheath-tailed bats have very smooth and shiny fur that ranges from dark to reddish brown. Their underside is brown and wings are black. They have triangular shaped ears, large eyes and a pointed, simple nose that has no noseleaf. A short tail protrudes from the membrane between the legs, and, when the legs are stretched, the tail is retracted in a membrane (uropatagium) and unseen. When the wings of lesser sheath-tailed bats are relaxed, they have an extra fold that distinguishes them from other bat families. This species can fly straight and fast due to the shape of their bodies, allowing them to follow gaps formed by streams or paths in the forest. The forearm is generally 43 to 45 mm in length. The dental formula is (i 2/3, c 1/1, pm 2/2, m 3/3) x 2 = 34. g. Emballonura are the only genera in the family to have two pairs of upper incisors. A "W" pattern of cusps and ridges is also found in their molars.
Range mass: 4 to 5 g.
Range length: 40 to 45 mm.
Range wingspan: 26.1 to 26.58 cm.
Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry
Little information is available regarding predators of lesser sheath-tailed bats.
Lesser sheath-tailed bats are believed to be polygynous, though little information is available regarding the mating systems of this species.
Mating System: polygynous
Lesser sheath-tailed bats have two breeding seasons per year, the first in February through March and the second in October through November. During each birth period, females give birth to a single offspring. The pup weighs about a quarter of the mother's weight.
Breeding interval: Lesser sheath-tailed bats have two breeding seasons per year
Breeding season: Mating of lesser sheath-tailed bats occurs in February-March and in October-November
Average number of offspring: 1.
Average time to independence: 1 years.
Average age at sexual or reproductive maturity (female): 1 years.
Average age at sexual or reproductive maturity (male): 1 years.
Key Reproductive Features: seasonal breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual
Female lesser sheath-tailed bats scoop their pups to their body with their wings as soon as a pup is born, preventing it from falling. The pup clings to its mother's body while she forages until the pup becomes too heavy to carry. Soon after weaning, usually within a year, the pup becomes a mature adult.
Parental Investment: female parental care ; pre-hatching/birth (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-independence (Provisioning: Female, Protecting: Female)
El ratpenat de cua de beina petit (Emballonura monticola) és una espècie de ratpenat de la família dels embal·lonúrids, que viu a Indonèsia, Malàisia i Tailàndia.
El ratpenat de cua de beina petit (Emballonura monticola) és una espècie de ratpenat de la família dels embal·lonúrids, que viu a Indonèsia, Malàisia i Tailàndia.
Die Malaiische Freischwanzfledermaus (Emballonura monticola) ist eine Art der Fledermäuse innerhalb der Familie Glattnasen-Freischwänze (Emballonuridae).
Sie wird oft mit der Kleinen Asiatischen Freischwanzfledermaus (Emballonura alecto) verwechselt, da beide Arten nebeneinander auf der Insel Borneo vorkommen.
Die Art erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 40 bis 60 mm und eine Schwanzlänge von 10 mm. Die Flügelspannweite liegt bei 160 bis 180 mm. Das Fell dieser Fledermäuse ist am Rücken braun, auf der Bauchseite heller gefärbt in braun oder grau-braun, bis cremefarben. Oft kommen rötliche Schattierungen vor. Die für die Familie typischen sackartigen Drüsen kommen bei allen Arten vor.
Zusätzlich haben alle Arten der Familie zwischen den Hinterpfoten eine Flughaut. Der Schwanz ragt durch ein kleines Loch in der Flughaut der Hinterpfoten hervor. Die Fledermaus kann durch Bewegungen der Hinterpfoten die bewegliche Schwanzflughaut (Uropatagium) während des Flugs hin und her bewegen. Möglicherweise verbessert dies ihr Flugverhalten.
Die Malaiische Freischwanzfledermaus kommt von Thailand, über Java, Sumatra und Borneo bis nach Malaysia vor. Sie sind in vielen Habitaten, wie Wäldern oder offenen Landschaften zu finden, im Besonderen jedoch in Regenwäldern. Als Ruheplätze werden vorzugsweise Höhlen, Felsspalten und Hohlräume umgefallener Bäume genutzt.
Wie die meisten Fledermäuse sind Malaiische Freischwanzfledermäuse nachtaktiv. Bei Einbruch der Dämmerung machen sich alle Tiere einer Gruppe (ca. zwölf Tiere) gleichzeitig auf die Nahrungssuche und kehren gegen Sonnenaufgang wieder zurück.
Sie jagen in den Baumwipfeln meist kleinere Insekten und verzehren außerdem Früchte und Blüten, wobei sie eine Bestäuberrolle übernehmen. Später in der Nacht fliegen sie niedriger. Die Arten kommunizieren mit schrillen Rufen und stoßen Klicklaute aus.
Das Fortpflanzungsverhalten ist für diese Tiere wenig bekannt und variiert zwischen den Arten. Wahrscheinlich haben Malaiische Freischwanzfledermäuse keine feste Paarungszeit und die Fortpflanzung ist ganzjährig möglich. Das Weibchen wirft jeweils nur ein Junges, was nach etwa vier Monaten Tragzeit geboren wird.
Allgemein kommen Malaiische Freischwanzfledermäuse häufig vor. Die Weltnaturschutzunion (IUCN) listet Emballonura monticola als nicht gefährdet (LC), ein. Jedoch ist durch den Verlust des Lebensraums Regenwald eine abnehmende Tendenz festzustellen (Decreasing).[1]
Die Malaiische Freischwanzfledermaus (Emballonura monticola) ist eine Art der Fledermäuse innerhalb der Familie Glattnasen-Freischwänze (Emballonuridae).
Sie wird oft mit der Kleinen Asiatischen Freischwanzfledermaus (Emballonura alecto) verwechselt, da beide Arten nebeneinander auf der Insel Borneo vorkommen.
The lesser sheath-tailed bat (Emballonura monticola) is a species of sac-winged bat in the family Emballonuridae.[2] It is found in the Malay Peninsula (including Myanmar and Thailand), Borneo, and many other parts of the Indonesian Archipelago including Sulawesi, Java, and Sumatra.[1]
The lesser sheath-tailed bat (Emballonura monticola) is a species of sac-winged bat in the family Emballonuridae. It is found in the Malay Peninsula (including Myanmar and Thailand), Borneo, and many other parts of the Indonesian Archipelago including Sulawesi, Java, and Sumatra.
Emballonura monticola es una especie de murciélago de la familia Emballonuridae.
Se encuentra en Indonesia, Malasia y Tailandia.
Emballonura monticola es una especie de murciélago de la familia Emballonuridae.
Emballonura monticola Emballonura generoko animalia da. Chiropteraren barruko Emballonurinae azpifamilia eta Emballonuridae familian sailkatuta dago
Emballonura monticola Emballonura generoko animalia da. Chiropteraren barruko Emballonurinae azpifamilia eta Emballonuridae familian sailkatuta dago
Emballonura monticola (Temminck, 1838) è un pipistrello della famiglia degli Emballonuridi diffuso nell'Ecozona orientale.[1][2]
Pipistrello di piccole dimensioni, con la lunghezza dell'avambraccio tra 43 e 45 mm, la lunghezza della coda tra 11 e 14 mm, la lunghezza delle orecchie tra 12 e 13 mm e un peso fino a 5,5 g.[3]
La pelliccia è liscia e brillante. Le parti dorsali variano dal bruno-rossastro al marrone scuro, mentre le parti ventrali sono marroni. Il muso è appuntito, con il labbro superiore che si estende leggermente oltre quello inferiore, le narici sono ravvicinate, si aprono frontalmente e sono separate da un piccolo cuscinetto triangolare. Gli occhi sono piccoli. Le orecchie sono corte, separate tra loro, triangolari, rivolte posteriormente e con una concavità sul bordo esterno appena sotto la punta. Il trago è stretto e con l'estremità arrotondata. Le membrane alari sono nerastre e attaccate posteriormente alla base dei piedi. I piedi sono piccoli. La coda è lunga e fuoriesce dall'uropatagio a circa metà della sua lunghezza. Il calcar è molto lungo.
Si rifugia in gruppi fino a 100 individui nelle grotte calcaree, fenditure rocciose e sotto tronchi abbattuti.
Si nutre di insetti catturati nella foresta. Occasionalmente è stata osservata nutrirsi anche di piccoli frutti..
Danno alla luce un piccolo due volte l'anno tra febbraio e marzo e da ottobre a novembre. Alla nascita pesano circa un quarto del peso della madre.
Questa specie è diffusa nel Myanmar meridionale, Thailandia peninsulare, Penisola malese, Sumatra, Isole Riau, Bangka, Belitung, Enggano; isole lungo le coste sud-orientali della penisola malese: Pulau Redang, Pulau Perhentian Besar, Pulau Tioman Babi Besar; Isole Batu, Nias, Giava, Sulawesi, Buton e Borneo.
Vive nelle foreste secondarie fino a 330 metri di altitudine.
La IUCN Red List, considerato il vasto areale, la popolazione presumibilmente numerosa e la presenza in diverse aree protette, classifica E.monticola come specie a rischio minimo (LC).[1]
Emballonura monticola (Temminck, 1838) è un pipistrello della famiglia degli Emballonuridi diffuso nell'Ecozona orientale.
Emballonura monticola is een zoogdier uit de familie van de schedestaartvleermuizen (Emballonuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Temminck in 1838.
Bronnen, noten en/of referentiesUpiór górski[3] (Emballonura monticola) – gatunek ssaka z rodziny upiorowatych (Emballonuridae)[4].
Występuje w wilgotnych lasach równikowych Azji, Tajlandii do Malezji, oraz na wyspach Borneo, Jawa, Sumatra i Celebes.
Upiór górski przysypia dzień w dziuplach lub szczelinach skalnych, zwykle w zwartych grupach liczących około 12 osobników. O zmroku wszystkie jednocześnie wyruszają w poszukiwaniu pokarmu, i mniej więcej wraz ze wschodem słońca powracają na ich obyte miejsce. Polują na owady w koronach drzew, a ponadto zjadają również owoce i kwiaty.
O rozrodzie tych zwierząt wiadomo niewiele, ale prawdopodobnie nie mają żadnego stałego okresu godowego. Samica zawsze rodzi 1 młode.
Upiór górski (Emballonura monticola) – gatunek ssaka z rodziny upiorowatych (Emballonuridae).
Emballonura monticola é uma espécie de morcego da família Emballonuridae. Pode ser encontrada na Indonésia, Malásia e Tailândia.
Emballonura monticola é uma espécie de morcego da família Emballonuridae. Pode ser encontrada na Indonésia, Malásia e Tailândia.
Emballonura monticola[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1838. Emballonura monticola ingår i släktet Emballonura och familjen frisvansade fladdermöss.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Arten är med en längd av 40 till 45 mm och en vikt av 4 till 5 g en av de mindre medlemmarna av sitt släkte. Den når en vingspann av 260 till 265 mm. Fladdermusens päls är på ovansidan rödbrun till mörkbrun och vid buken ljusare brun. Flygmembranen har en svart färg. Huvudet kännetecknas av trekantiga öron, ganska stora ögon samt avsaknaden av en hudflik (blad) vid näsan. Svansen är delvis gömd i den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen. Liksom andra arter av samma släkte har Emballonura monticola fyra övre framtänder och knölarna på molarerna bildar ett W.[6]
Enligt en annan källa blir arten betydlig större med en vikt mellan 30 och 40 g.[7]
Denna fladdermus förekommer i Sydostasien på Malackahalvön, på Sumatra, på Borneo, på Java, på Sulawesi och på flera mindre öar i regionen. Arten lever i låglandet och i kulliga områden. Habitatet utgörs av olika slags skogar.[1]
Individerna vilar i kalkstensgrottor, i bergssprickor under omkullkastade träd och i hålrum som skapades av människor (gruvor, tunnlar). Där bildas kolonier med 50 till 100 medlemmar.[1]
Arten jagar olika insekter under natten eller sällan på dagen (i skuggiga skogsområden). Den hittar sina byten med hjälp av ekolokalisering. I viss mån ingår frukter i födan. Hos de flesta populationer förekommer två parningstider, en i februari och mars och den andra i oktober och november. Honan föder allmänt en unge per kull. Ungen håller sig fast i moderns päls och följer med under flyget. Ungefär efter ett år blir ungen självständig.[6]
Emballonura monticola är en fladdermusart som beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1838. Emballonura monticola ingår i släktet Emballonura och familjen frisvansade fladdermöss. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Arten är med en längd av 40 till 45 mm och en vikt av 4 till 5 g en av de mindre medlemmarna av sitt släkte. Den når en vingspann av 260 till 265 mm. Fladdermusens päls är på ovansidan rödbrun till mörkbrun och vid buken ljusare brun. Flygmembranen har en svart färg. Huvudet kännetecknas av trekantiga öron, ganska stora ögon samt avsaknaden av en hudflik (blad) vid näsan. Svansen är delvis gömd i den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen. Liksom andra arter av samma släkte har Emballonura monticola fyra övre framtänder och knölarna på molarerna bildar ett W.
Enligt en annan källa blir arten betydlig större med en vikt mellan 30 och 40 g.
Denna fladdermus förekommer i Sydostasien på Malackahalvön, på Sumatra, på Borneo, på Java, på Sulawesi och på flera mindre öar i regionen. Arten lever i låglandet och i kulliga områden. Habitatet utgörs av olika slags skogar.
Individerna vilar i kalkstensgrottor, i bergssprickor under omkullkastade träd och i hålrum som skapades av människor (gruvor, tunnlar). Där bildas kolonier med 50 till 100 medlemmar.
Arten jagar olika insekter under natten eller sällan på dagen (i skuggiga skogsområden). Den hittar sina byten med hjälp av ekolokalisering. I viss mån ingår frukter i födan. Hos de flesta populationer förekommer två parningstider, en i februari och mars och den andra i oktober och november. Honan föder allmänt en unge per kull. Ungen håller sig fast i moderns päls och följer med under flyget. Ungefär efter ett år blir ungen självständig.
Emballonura monticola — є одним з видів мішкокрилих кажанів родини Emballonuridae.
Країни поширення: Індонезія, Малайзія, М'янма, Таїланд. Цей вид був записана від рівня моря до 330 м над рівнем моря. Лаштує сідала в вапнякових печерах, невеликих щілинах, під нависаючими скелями й деревами, що впали. Колонії можуть налічувати до 100 осіб.
Немає серйозних загроз для цього виду. Локальними загрозами є руйнування печер через видобуток вапняку й вирубка лісів. Цей вид зустрічається в охоронних районах по всьому ареалу.
Emballonura monticola — є одним з видів мішкокрилих кажанів родини Emballonuridae.
Emballonura monticola là một loài động vật có vú trong họ Dơi bao, bộ Dơi. Loài này được Temminck mô tả năm 1838.[1]
Emballonura monticola là một loài động vật có vú trong họ Dơi bao, bộ Dơi. Loài này được Temminck mô tả năm 1838.
작은대꼬리박쥐 또는 작은칼집꼬리박쥐(Emballonura monticola)는 대꼬리박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 말레이반도(미얀마와 타이 포함)와 보르네오섬(인도네시아와 말레이시아) 그리고 다수의 인도네시아 군도(술라웨시섬과 자와섬, 수마트라섬 등)에서 발견된다.[2][1] 현지에서 서식지 감소로 멸종 위협을 받고 있다.[2]