Glossophaga commissarisi[2][3][4] är en fladdermusart som beskrevs av Gardner 1962. Glossophaga commissarisi ingår i släktet Glossophaga, och familjen bladnäsor.[5][6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]
Utseende
Denna fladdermus når en kroppslängd (huvud och bål) av 43 till 65 mm och väger cirka 9,5 g. Den har mörkbrun, gråbrun eller rödbrun päls. Liksom andra arter av samma släkte har Glossophaga commissarisi en lång tunga med papiller som påminner om en liten borste i utseende. De nedre framtänderna är små och ofta finns en klaff mellan dem.[8]
Utbredning och ekologi
Glossophaga commissarisi är en sydamerikansk art som förekommer från Mexiko i norr, Panama, Guyana, Colombia, Ecuador (ett enda fynd), i östra Peru och i nordvästra Brasilien (Simmons, 2005). Den förekommer upp till 2400 meters höjd över havet (Reid, 1997).[9][10]
Fladdermusen förekommer i barrskog och områden med bananträd. Den lever på nektar och pollen från bananträdet, men också insekter.[1][10]
Arten har troligen samma beteende som nära besläktade fladdermöss. De är aktiva på natten. På dagen sover de eller de faller i ett stelt tillstånd (torpor). Antagligen kan honor para sig hela året. Per kull föds en eller två ungar.[8]
Källor
- Barquez, R. M., “The Bats of Argentina (Special Publications (Texas Tech University Museum))”, Museum of Texas Tech University (1999)
- Howell, D. J. and Burch, D., “Food habits of some Costa Rican bats”, Revista de Biologia Tropical, volym 21, sid 281-294 (1974)
- Nowak, R. M., “Walker's Mammals of the World, 5 edition”, The Johns Hopkins University Press, Baltimore & London (1991)
- Reid, F., “A field guide to the mammals of Central America and southeast Mexico”, Oxford University Press, New York, USA (1997)
- Simmons, N. B., “Order Chiroptera”, i D. E. Wilson och D. M. Reeder (red.) “Mammal Species of the World”, sid 312-529, The Johns Hopkins University Press, Baltimore, MD, USA (2005)
- Webster, D. and Jones Jr., J. K., “Glossophaga commissarisi”, Mammalian Species, nummer 446, sid 1-4 (1993)
Noter
- ^ [a b c] 2008 Glossophaga commissarisi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
-
^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
-
^ (1998) , website, Mammal Species of the World
-
^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/glossophaga+commissarisi/match/1. Läst 24 september 2012.
-
^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
-
^ ”Mamiferos do Mondo”. http://mamiferosdomundo.blogspot.se/2012_01_01_archive.html. Läst 1 december 2013.
- ^ [a b] P. Clemens (5 april 2002). ”Commissaris's long-tongued bat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Glossophaga_commissarisi/. Läst 21 januari 2016.
-
^ Alfred L. Gardner, red (2008). ”Anoura” (på engelska). Mammals of South America. University of Chicago Press. ISBN 0226282422. http://books.google.se/books?id=dbU3d7EUCm8C&pg=PA231&lpg=PA231&dq=Anoura+canishina+Gardner+Mammals+of+South+America&source=bl&ots=WbuuTPmiSk&sig=cc386G19fZtUbTBLyLBNIABFcTk&hl=sv&sa=X&ei=0uOZUoHyC-TI4ATuzoHQBg&ved=0CD8Q6AEwAg#v=onepage&q=Anoura%20peruana%20Gardner%20Mammals%20of%20South%20America&f=false. Läst 1 december 2013
- ^ [a b] ”Species Sheet – Glossophaga commissarisi , Commissaris's Long-tongued Bat, Brown Long tongued Bat”. Mammal’s Planet. Arkiverad från originalet den 5 december 2013. https://web.archive.org/web/20131205075628/http://www.planet-mammiferes.org/drupal/en/node/38?indice=Glossophaga+commissarisi. Läst 1 december 2013.
Externa länkar