There are no known adverse effects of Dorcopsis luctuosa on humans.
There is no information on gray dorcopsis predators. Social groups help to protect each other from danger because many eyes are watching for signs of attack.
The general color of the thick, short fur on the back of Dorcopsis luctuosa is dark smoky gray. The fur color gradually transitions from this color to dull gray on the chest and belly. A conspicuous yellow patch surrounds the cloaca. The fur on the nape projects forward. The tip of the tail is cornified and lacks hair. The fore and hind limbs of gray dorcopsis are similar in size compared to those in other macropodids. They have small, round ears and long, narrow faces. The dentition includes small upper canines and large premolars. The fourth premolar is greater in length than the length of the first and second molars combined. Dimorphism between the sexes is great; males weigh up to 11.6 kg (25 lbs), while females weigh up to just 3.6 kg (8 lbs). Males grow up to 970 mm in head and body length, and the tail is an additional 390 mm. Females have a head and body length of 525 mm, with a 310 mm tail. However, these ranges are based on the measurements of relatively few individuals.
Range mass: 3.6 to 11.6 kg.
Range length: 525 to 970 mm.
Other Physical Features: endothermic ; homoiothermic; bilateral symmetry
Sexual Dimorphism: male larger
Little is known about the lifespan of gray dorcopsis in the wild, but they have lived to nearly 14 years old in captivity.
Range lifespan
Status: captivity: 13.9 (high) years.
Average lifespan
Status: captivity: 13.9 years.
Living only up to an altitude of 500 meters, Dorcopsis luctuosa inhabits dense, lowland tropical rainforests.
Range elevation: 0 to 500 m.
Habitat Regions: tropical ; terrestrial
Terrestrial Biomes: rainforest
Gray dorcopsis are native to eastern and southeastern New Guinea.
Biogeographic Regions: australian (Native )
Other Geographic Terms: island endemic
An herbivore and a browser, gray dorcopsis eat soft vegetation such as leaves, flowers, and fruits.
Plant Foods: leaves; fruit; flowers
Primary Diet: herbivore (Folivore )
Dorcopsis luctuosa are known to host several parasites which are listed below. More research needs to be done, as other parasite species of the gray dorcopsis likely exist. As a fairly large browser, D. luctuosa likely influences the growth of vegetation such as trees and flowers, and it is probably a disperser of the seeds of the fruit it consumes.
Ecosystem Impact: disperses seeds
Commensal/Parasitic Species:
Gray dorcopsis are a food source for the natives of New Guinea. They are sold for meat in the markets of Port Moresby. They may be a tourist attraction in zoos, as gray dorcopsis are raised and held in captivity, and they may attract ecotourist interest in their native habitats.
Positive Impacts: food ; ecotourism
Gray dorcopsis are not vulnerable or endangered currently.
US Federal List: no special status
CITES: no special status
IUCN Red List of Threatened Species: vulnerable
These animals can usually stop a chase or attack by lowering their head and stooping. As in most Macropodidae, stamping of the feet signifies alarm. Another behavior of the gray dorcopsis is to stand against a tree and rub their chest, which contains scent glands, against the tree. They also mark by rubbing their cloaca on the ground.
Communication Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical
Other Communication Modes: pheromones ; scent marks
Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical
Gray dorcopsis are presumed to be promiscuous. A dominance heirarchy, which is established by size and fighting, generally dictates which males are allowed to mate. In captivity, males has been known to chase females and sniff around the cloaca before mating. By checking the cloaca, the male determines if the female is in estrus.
Mating System: polygynandrous (promiscuous)
Female Dorcopsis luctuosa reach maturity at 15 months. Females give birth to one offspring, which travels to the pouch, attaches to a nipple, and suckles to further develop. Total time spent in the pouch is 180-190 days, but the joey continues to nurse after it has left the pouch. In a closely related species, Dorcopsis muelleri, the time until weaning is 270 days. The female gives birth to another offspring soon after the previous one has left the pouch. The gestation period is probably very similar to other Macropodidae, from 30 to 45 days.
Breeding interval: The female may give birth to another offspring once the previous offspring leaves the pouch, so time between births is around 190 days.
Breeding season: Breeding occurs year round.
Range number of offspring: 1 to 1.
Range gestation period: 30 to 45 days.
Average weaning age: 270 days.
Average age at sexual or reproductive maturity (female): 15 months.
Key Reproductive Features: iteroparous ; year-round breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; viviparous ; embryonic diapause ; post-partum estrous
Average number of offspring: 1.
Average age at sexual or reproductive maturity (female)
Sex: female: 450 days.
Female gray dorcopsis are responsible for parental care. A female may support up to three offspring at a time: an embryo, one offspring in the pouch, and another outside of the pouch. As a result, the mother may be nursing two offspring simultaneously. The mother produces different kinds of milk suited to the needs of each offspring. The joey is not independent once it leaves the pouch; the mother provides milk and protection from other gray dorcopsis. The mother may also engage in play fighting with the joey.
Parental Investment: altricial ; pre-fertilization (Provisioning, Protecting: Female); pre-hatching/birth (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-independence (Provisioning: Female, Protecting: Female)
The gray dorcopsis (Dorcopsis luctuosa) is a species of marsupial in the family Macropodidae. It is found in West Papua, Indonesia and Papua New Guinea.
The gray dorcopsis has a long muzzle and small, rounded ears. The forelegs are relatively longer in comparison to the hind legs than they are in most other members of the Macropodidae family. The tail is long and has a bare, cornified tip. The short, dense fur is smokey-grey above and paler grey beneath, with a yellowish patch around the single cloacal orifice. Males are much larger than females, a male weighing up to 11.6 kg (26 lb) while a female reaches 3.6 kg (8 lb). The head and body length is 97 cm (38 in) in males and 39 cm (15 in) in females, with tails reaching 97 cm (38 in) and 31 cm (12 in) respectively (Shemes 2006).
The gray dorcopsis is endemic to the southern and south-eastern part of the island of New Guinea where it occurs at altitudes of up to 400 metres (1,300 ft) (Leary et al. 2008). Its habitat is tropical primary and secondary forest, in particular gallery forests, and it can be found in disturbed areas such as abandoned gardens (Leary et al. 2008).
The major threats experienced by the gray dorcopsis are the loss of its forest habitat through timber extraction and conversion to small scale agriculture and the fact that it is hunted for bushmeat. In the vicinity of Port Moresby it has been hunted intensively and few animals remain. It used to be found in the nearby Varirata National Park but it is unclear whether it is still present there. Because of the hunting pressure on this animal, the IUCN believes the population is in decline and lists it as being "Vulnerable". It advocates ongoing monitoring and assessment (Leary et al. 2008).
El ualabi boscà gris (Dorcopsis luctuosa) és una espècie de marsupial de la família dels macropòdids.[1] Viu a Indonèsia i Papua Nova Guinea.[2]
El ualabi boscà gris (Dorcopsis luctuosa) és una espècie de marsupial de la família dels macropòdids. Viu a Indonèsia i Papua Nova Guinea.
Klokan žlutoskvrnný (Dorcopsis luctuosa) je druh vačnatce z čeledi klokanovitých.
Vyskytuje se v Západní Papui, Indonésii a Papui-Nové Guineji.
Klokan žlutoskvrnný má dlouhý čenich a malé zaoblené uši. Přední končetiny jsou relativně delší, ve srovnání se zadníma nohama.
Ocas je dlouhý a má zbarvený holý konec. Krátká hustá srst je na hřbetu kouřově šedá až bledě šedá, se žlutou skvrnou okolo kloakálního otvoru.
Samec je výrazně větší než samice. Samec má okolo 11,6 kg a samice zhruba 3,6 kg. Délka celého těla je kolem 97 cm.[3]
Klokan žlutoskvrnný žije na jižní a jihovýchodní části ostrova Nová Guinea, kde se vyskytuje v nadmořských výškách až 400 metrů. Jeho stanovištěm je tropický les, zejména lesní galerie. Vyskytuje se také v obydlených oblastech, například v opuštěných zahradách.
Hlavními hrozbami pro klokana žlutoskvrnného jsou ztráty lesního prostředí, těžba dřeva, osvojování lesních ploch zemědělci a skutečnost, že je tento živočich loven pro maso. V okolí Port Moresby byl v minulosti intenzivně loven, přesto se zde stále vyskytuje nevelká populace. Dříve se také nacházel v nedalekém národním parku Varirata, ale není dokázáno, zda je tu ještě stále přítomen. V důsledku intenzivního lovu se IUCN domnívá, že populace klokana žlutoskvrnného je v úpadku a hodnotí ji jako zranitelnou.[4]
V tomto článku byl použit překlad textu z článku Gray dorcopsis na anglické Wikipedii.
Tento článek není dostatečně ozdrojován a může tedy obsahovat informace, které je třeba ověřit.Klokan žlutoskvrnný (Dorcopsis luctuosa) je druh vačnatce z čeledi klokanovitých.
Vyskytuje se v Západní Papui, Indonésii a Papui-Nové Guineji.
Das Graue Buschkänguru (Dorcopsis luctuosa) ist eine Känguruart aus der Gruppe der Buschkängurus. Es lebt im östlichen Tiefland von Neuguinea und im Süden in der Umgebung von Merauke. Die Population auf der südöstlichen Halbinsel wird als Unterart D. luctuosa luctuosa klassifiziert, während die Unterart D. luctuosa phyllis zwischen Fly-River und Merauke vorkommt.[1]
Das Graue Buschkänguru weist einen großen Geschlechtsdimorphismus hinsichtlich der Größe auf. Männchen erreichen eine Kopf-Rumpf-Länge von 72 bis 97 cm und ein Gewicht von 6,7 bis 11,6 kg. Die bisher vermessenen Weibchen hatten ein Gewicht von etwa 3,6 kg. Das Fell ist kurz und dünn. Die Rückenseite ist dunkelgrau, die Bauchseite heller, oft mit einem orangen Schimmer. Die Gliedmaßen haben die gleiche Farbe wie der Körper, Hände und Füße sind aber dunkler. Der Kopf ist dunkel, die Kehle ist hell. Der Schwanz ist gut behaart und hat eine haarlose Spitze, die manchmal heller ist. Die Unterart D. luctuosa phyllis ist kleiner als die Nominatform, hat ein dunkleres Fell, kürzere Ohren, kürzere Füße und einen kürzeren Schwanz. Der Geschlechtsdimorphismus ist bei D. luctuosa phyllis nicht so deutlich ausgeprägt.[1]
Das Graue Buschkänguru lebt in primären und sekundären Tieflandregenwäldern, in Galeriewäldern und in waldnah gelegenen, vom Menschen beeinflussten Biotopen, wie verwilderten Gärten bis in Höhen von 400 Metern. Über die Lebensweise ist nur wenig bekannt. Es ist dämmerungsaktiv und wird nachtaktiv, wenn es stark bejagt wird. Die Hitze des Tages verbringen sie in einer hockenden Position mit durch die Beine nach vorne gelegtem Schwanz. Das Graue Buschkänguru ernährt sich von Blättern, Früchten und Blüten. In Gefangenschaft gehaltene Exemplare bissen ihre Nahrung mit den Schneidezähnen ab, nahmen sie anschließend in die Pfoten und führten die Nahrung damit seitlich ins Maul um sie mit den großen Prämolaren zu zerkauen. Weibchen bekommen ein einzelnes Jungtier pro Jahr, das für einen Zeitraum von 6 Monaten im Beutel bleibt. Weibchen werden mit einem Alter von 15 Monaten geschlechtsreif, Männchen etwas später.[1]
Das Graue Buschkänguru wird von der IUCN als gering gefährdet (Vulnerable) gelistet. Es wird vom Menschen stark bejagt, leidet unter dem Verlust des Lebensraumes und ist in Teilen des ursprünglichen Verbreitungsgebietes inzwischen verschwunden.[2][1]
Das Graue Buschkänguru (Dorcopsis luctuosa) ist eine Känguruart aus der Gruppe der Buschkängurus. Es lebt im östlichen Tiefland von Neuguinea und im Süden in der Umgebung von Merauke. Die Population auf der südöstlichen Halbinsel wird als Unterart D. luctuosa luctuosa klassifiziert, während die Unterart D. luctuosa phyllis zwischen Fly-River und Merauke vorkommt.
The gray dorcopsis or gray forest wallaby[3] (Dorcopsis luctuosa) is a species of marsupial in the family Macropodidae. It is found in West Papua and Papua New Guinea.
The gray dorcopsis has a long muzzle and small, rounded ears. The forelegs are relatively longer in comparison to the hind legs than they are in most other members of the family Macropodidae. The tail is long and has a bare, cornified tip. The short, dense fur is smokey-grey above and paler grey beneath, with a yellowish patch around the single cloacal orifice. Males are much larger than females, a male weighing up to 11.6 kg (26 lb) while a female reaches 3.6 kg (8 lb). The head and body length is 97 cm (38 in) in males and 39 cm (15 in) in females, with tails reaching 97 cm (38 in) and 31 cm (12 in) respectively.[4]
The gray dorcopsis is endemic to the southern and southeastern part of the island of New Guinea where it occurs at altitudes of up to 400 metres (1,300 ft).[1] Its habitat is tropical primary and secondary forest, in particular gallery forest, and it is also found in disturbed areas such as abandoned gardens.[1]
The major threats experienced by the gray dorcopsis are the loss of its forest habitat through timber extraction and conversion to small-scale agriculture and the fact that it is hunted for bushmeat. In the vicinity of Port Moresby it has been hunted intensively and few animals remain. It used to be found in the nearby Varirata National Park but it is unclear whether it is still present there. Because of the hunting pressure on this animal, the IUCN believes the population is in decline and lists it as being "Vulnerable". It advocates ongoing monitoring and assessment.[1]
The gray dorcopsis or gray forest wallaby (Dorcopsis luctuosa) is a species of marsupial in the family Macropodidae. It is found in West Papua and Papua New Guinea.
El dorcopsis gris (Dorcopsis luctuosa) es una especie de marsupial de la familia Macropodidae.[2]
Su hábitat natural son los bosques tropicales primarios y secundarios. Puede encontrarse en Nueva Guinea Occidental (Indonesia) y Papúa Nueva Guinea.[1][3]
El dorcopsis gris (Dorcopsis luctuosa) es una especie de marsupial de la familia Macropodidae.
Dorcopsis luctuosa Dorcopsis generoko animalia da. Martsupialen barruko Diprotodontia ordeneko animalia da. Macropodinae azpifamilia eta Macropodidae familian sailkatuta dago.
Dorcopsis luctuosa Dorcopsis generoko animalia da. Martsupialen barruko Diprotodontia ordeneko animalia da. Macropodinae azpifamilia eta Macropodidae familian sailkatuta dago.
Le wallaby forestier gris ou dorcopsis gris (Dorcopsis luctuosa) est une espèce de marsupiaux de la famille des Macropodidae. Il est endémique en Indonésie et en Papouasie-Nouvelle-Guinée.
Il est menacé par la chasse et par la déforestation de son habitat.
Le wallaby forestier gris ou dorcopsis gris (Dorcopsis luctuosa) est une espèce de marsupiaux de la famille des Macropodidae. Il est endémique en Indonésie et en Papouasie-Nouvelle-Guinée.
Il dorcopside grigio (Dorcopsis luctuosa D'Albertis, 1874) è una specie di marsupiale della famiglia dei Macropodidi. È diffuso nei bassopiani della Nuova Guinea meridionale e sud-orientale (Indonesia e Papua Nuova Guinea), tranne che nelle aree più elevate. Vive nelle foreste pluviali, dal livello del mare fino a 400 m d'altitudine. Purtroppo, il suo areale si va assottigliando sempre più a causa della deforestazione; inoltre viene cacciato per la carne dalle popolazioni locali[2].
Se ne riconoscono due sottospecie:
Il dorcopside grigio (Dorcopsis luctuosa D'Albertis, 1874) è una specie di marsupiale della famiglia dei Macropodidi. È diffuso nei bassopiani della Nuova Guinea meridionale e sud-orientale (Indonesia e Papua Nuova Guinea), tranne che nelle aree più elevate. Vive nelle foreste pluviali, dal livello del mare fino a 400 m d'altitudine. Purtroppo, il suo areale si va assottigliando sempre più a causa della deforestazione; inoltre viene cacciato per la carne dalle popolazioni locali.
Dorcopsis luctuosa is een kangoeroe uit het geslacht Dorcopsis die voorkomt in het zuiden van Nieuw-Guinea. De twee gescheiden populaties in het zuidoosten van Papoea-Nieuw-Guinea en ten zuiden en westen van de rivier Fly in zuidwestelijk Papoea-Nieuw-Guinea en zuidoostelijk Irian Jaya worden gezien als aparte ondersoorten (respectievelijk luctuosa (sensu stricto) en phyllis Groves & Flannery, 1989) en vertegenwoordigen mogelijk aparte soorten. D. luctuosa is zelf lange tijd in de Mullerwallaby (D. muelleri) geplaatst. D. luctuosa is een sociale soort, die in losse groepen leeft, is in de schemering actief en eet allerlei plantaardig materiaal. Vrouwtjes zijn na ongeveer 15 maanden geslachtsrijp. De jongen blijven 180 tot 190 dagen in de buidel na de geboorte en verlaten de buidel een of twee weken later, waarna het vrouwtje een nieuw jong krijgt.
D. luctuosa heeft een vrij korte, grijze vacht. De duidelijke gele vlek om de buidel en de anus is een goed kenmerk voor identificatie, al komt deze vlek niet bij alle exemplaren voor. De kop-romplengte bedraagt 525 tot 970 mm, de staartlengte 310 tot 388 mm, de achtervoetlengte 111 tot 130 mm, de oorlengte 53 tot 63 mm en het gewicht 3576 tot 11555 g.
Dorcopsis luctuosa is een kangoeroe uit het geslacht Dorcopsis die voorkomt in het zuiden van Nieuw-Guinea. De twee gescheiden populaties in het zuidoosten van Papoea-Nieuw-Guinea en ten zuiden en westen van de rivier Fly in zuidwestelijk Papoea-Nieuw-Guinea en zuidoostelijk Irian Jaya worden gezien als aparte ondersoorten (respectievelijk luctuosa (sensu stricto) en phyllis Groves & Flannery, 1989) en vertegenwoordigen mogelijk aparte soorten. D. luctuosa is zelf lange tijd in de Mullerwallaby (D. muelleri) geplaatst. D. luctuosa is een sociale soort, die in losse groepen leeft, is in de schemering actief en eet allerlei plantaardig materiaal. Vrouwtjes zijn na ongeveer 15 maanden geslachtsrijp. De jongen blijven 180 tot 190 dagen in de buidel na de geboorte en verlaten de buidel een of twee weken later, waarna het vrouwtje een nieuw jong krijgt.
D. luctuosa heeft een vrij korte, grijze vacht. De duidelijke gele vlek om de buidel en de anus is een goed kenmerk voor identificatie, al komt deze vlek niet bij alle exemplaren voor. De kop-romplengte bedraagt 525 tot 970 mm, de staartlengte 310 tot 388 mm, de achtervoetlengte 111 tot 130 mm, de oorlengte 53 tot 63 mm en het gewicht 3576 tot 11555 g.
Multimedia w Wikimedia Commons Kangurowiec szary[3] (Dorcopsis luctuosa) – gatunek torbacza z rodziny kangurowatych. Występuje w wilgotnych lasach równikowych na nizinach Nowej Gwinei[4].
Kangurowiec szary (Dorcopsis luctuosa) – gatunek torbacza z rodziny kangurowatych. Występuje w wilgotnych lasach równikowych na nizinach Nowej Gwinei.
Dorcopsis luctuosa é uma espécie de marsupial da família Macropodidae. Endêmica da Nova Guiné.
Dorcopsis luctuosa é uma espécie de marsupial da família Macropodidae. Endêmica da Nova Guiné.
Dorcopsis luctuosa[2][3][4][5] är en pungdjursart som först beskrevs av Luigi Maria D'Albertis 1874. Dorcopsis luctuosa ingår i släktet större skogsvallabyer och familjen kängurudjur.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1]
Honor är med en genomsnittlig kroppslängd (huvud och bål) av 52,5 cm, en svanslängd av cirka 31 cm och en vikt av ungefär 3,6 kg betydlig mindre än hanar. De senare blir cirka 97 cm långa, har en 39 cm lång svans och väger 11,6 kg i genomsnitt. Pälsen har på ovansidan en mörkgrå färg (inte svart som på teckningen till höger). Färgen blir ljusare på kroppssidorna och buken är täckt av ljusgrå päls. Hos Dorcopsis luctuosa är svansens spets naken. Vid kloaköppningen förekommer en gulaktig fläck. Arten har liksom medlemmarna i släktet Macropus stora och kraftiga bakben. De avrundade öronen är små jämförd med hela huvudet.[8]
Pungdjuret förekommer på södra och östra Nya Guinea och vistas där i låglandet och i kulliga områden. Habitatet utgörs av tropiska regnskogar och människans trädgårdar.[1]
Denna skogsvallaby är i fångenskap aktiv under skymningen samt gryningen och i naturen troligen även under natten. Några hanar och honor bildar en flock och inom flocken etableras en hierarki. Ställningen i hierarkin bestäms med hjälp av individens ålder och storlek samt genom strider. Honor biter vanligen under striderna medan hanar föredrar boxning. Dorcopsis luctuosa trummar vid fara med bakfötterna på marken. Dessutom har den en körtel vid buken och sekretet fördelas på träd.[8]
Arten äter främst mjuka växtdelar som blad, blommor och frukter.[8]
När honan är brunstig har hon en speciell lukt som kan kännas av hanarna. Dräktigheten varar antagligen i 30 till 45 dagar och sedan kravlar den enda underutvecklade ungen till pungen (marsupium) och suger sig fast vid en spene. Där stannar ungen 180 till 190 dagar och den diar sin mor ytterligare några dagar efter att den lämnade pungen. Ibland har honan tre ungar samtidig, ett embryo i livmodern, en unge i pungen och en unge utanför pungen. Honor blir ungefär 15 månader efter födelsen könsmogna. Några individer i fångenskap blev 14 år gamla.[8]
Arten delas in i följande underarter:[6]
Wikimedia Commons har media som rör Dorcopsis luctuosa.
Wikispecies har information om Dorcopsis luctuosa.
Dorcopsis luctuosa är en pungdjursart som först beskrevs av Luigi Maria D'Albertis 1874. Dorcopsis luctuosa ingår i släktet större skogsvallabyer och familjen kängurudjur. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.
Dorcopsis luctuosa — вид родини Кенгурових. Вид мешкає на півні й південному сході острова Нова Гвінея на висотах до 400 м над рівнем моря. Зустрічається в первинних і вторинних низовинних тропічних лісах; може також трапитись на території занедбаних садів, часто зустрічається в галерейних лісах. Етимологія: лат. luctuosus — «сяючий».
Його існуванню загрожує полювання на продовольство, перетворення лісів у площі сільськогосподарського використання, лісозаготівлі, будування доріг. Живе у Національному Парку Варірата, хоча можливо останнім часом ця популяція була викорінена.
вид Dendrolagus goodfellowi
Dorcopsis luctuosa — вид родини Кенгурових. Вид мешкає на півні й південному сході острова Нова Гвінея на висотах до 400 м над рівнем моря. Зустрічається в первинних і вторинних низовинних тропічних лісах; може також трапитись на території занедбаних садів, часто зустрічається в галерейних лісах. Етимологія: лат. luctuosus — «сяючий».
Dorcopsis luctuosa là một loài động vật có vú trong họ Macropodidae, bộ Hai răng cửa. Loài này được D'Albertis mô tả năm 1874.[2] Loài này được tìm thấy ở Tây Papua, Indonesia và Papua New Guinea. Đây là loài đặc hữu của khu vực phía nam và phía đông nam của đảo New Guinea, nơi loài này hiện diện ở độ cao lên đến 400 mét (1.300 ft). Môi trường sống của loài này là rừng nguyên sinh và thứ sinh nhiệt đới.. Con đực lớn hơn nhiều so với con cái. Con đực có trọng lượng lên đến 11,6 kg (26 lb) trong khi con cái đạt cân nặng đến 3,6 kg (8 lb). Chiều dài đầu và thân là 97 cm (38 in) ở con đực và 39 cm (15 in) ở con cái.
_-_Museo_Civico_di_Storia_Naturale_Giacomo_Doria_-_Genoa,_Italy_-_DSC02940.JPG)
.png){kind=small}
Bài viết liên quan đến động vật có vú này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Dorcopsis luctuosa là một loài động vật có vú trong họ Macropodidae, bộ Hai răng cửa. Loài này được D'Albertis mô tả năm 1874. Loài này được tìm thấy ở Tây Papua, Indonesia và Papua New Guinea. Đây là loài đặc hữu của khu vực phía nam và phía đông nam của đảo New Guinea, nơi loài này hiện diện ở độ cao lên đến 400 mét (1.300 ft). Môi trường sống của loài này là rừng nguyên sinh và thứ sinh nhiệt đới.. Con đực lớn hơn nhiều so với con cái. Con đực có trọng lượng lên đến 11,6 kg (26 lb) trong khi con cái đạt cân nặng đến 3,6 kg (8 lb). Chiều dài đầu và thân là 97 cm (38 in) ở con đực và 39 cm (15 in) ở con cái.
Латинское название Dorcopsis luctuosa
Dorcopsis luctuosa (лат.) — один из видов кустарниковых кенгуру.
Вид обитает на юге и юго-востоке острова Новая Гвинея на высоте до 400 метров над уровнем моря. Встречается в первичных и вторичных низменных тропических лесах; может также встречаться на территории заброшенных садов, часто встречается в галерейных лесах.
Существованию вида угрожает охота ради мяса, преобразование лесов в сельскохозяйственные площади, лесозаготовки, строительство дорог. Живёт в Национальном Парке Варирата, хотя, возможно, в последнее время эта популяция была искоренена.
Dorcopsis luctuosa (лат.) — один из видов кустарниковых кенгуру.
Вид обитает на юге и юго-востоке острова Новая Гвинея на высоте до 400 метров над уровнем моря. Встречается в первичных и вторичных низменных тропических лесах; может также встречаться на территории заброшенных садов, часто встречается в галерейных лесах.
Существованию вида угрожает охота ради мяса, преобразование лесов в сельскохозяйственные площади, лесозаготовки, строительство дорог. Живёт в Национальном Парке Варирата, хотя, возможно, в последнее время эта популяция была искоренена.
회색도르콥시스(Dorcopsis luctuosa)는 캥거루과에 속하는 유대류의 일종이다. 인도네시아 서파푸아와 파푸아뉴기니에서 발견된다.
회색도르콥시스는 긴 주둥이와 작고 둥근 귀를 갖고 있다. 캥거루과에 속하는 대부분의 다른 종들보다, 앞발은 뒷발과 비교하여 상대적으로 길다. 꼬리는 길며, 끝은 털이 없고 각질화되어 있다. 털은 짧고 무성하며, 바깥쪽은 거무칙칙한 회색빛을 띠고 털 안쪽은 연한 회색이며, 항문 주위에 누르스름한 반점이 나 있다. 수컷이 암컷보다 많이 크고, 수컷 몸무게는 최대 11.6kg인 반면에 암컷은 3.6kg 정도에 불과하다. 몸길이는 수컷이 97cm, 암컷이 39cm 정도이고 꼬리는 각각 97cm와 31cm에 달한다.[3]
회색도르콥시스는 뉴기니 섬의 남부와 남동부 지역의 토착종으로 해발 고도 400m 높이에서 발견된다.[1] 서식지는 열대 일차림과 이차림이고 특히 대상림(帶狀林, gallery forest)에서 서식하고, 버려진 정원과 같은 교란된 지역에서도 발견될 수 있다.[1]
회색도르콥시스가 겪는 가장 큰 위협은 목재 채취와 소규모 경작지 전환 그리고 고기 밀매를 위한 사냥 등으로 인한 숲 서식지의 감소이다. 특히 포트모르즈비 인근 지역에서 사냥이 심하게 이루어졌고, 이제 몇 마리 남지 않았다. 바리라타 국립공원 인근 지역에서 발견된 적이 있지만, 아직도 살고 있는지는 명확치 않다. 회색도르콥시스에 대한 사냥때문에 국제 자연 보전 연맹(IUCN)은 개체수가 감소하고 있다고 추정하고 있고, "멸종취약종"(VU, Vulnerable species)으로 지정하고 있다.[1]
_-_Museo_Civico_di_Storia_Naturale_Giacomo_Doria_-_Genoa,_Italy_-_DSC02940.JPG)
