Exilisciurus whiteheadi[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas 1887. Den ingår i släktet Exilisciurus och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]
En liten men robust byggd ekorre med ovansidans päls lång och finspräcklig i mörkt gråbrunt och svart. Bukpälsen är något ljusare. Svansen är otydligt randig i mörkt orangebrunt och svart. Öronen har tydliga, ljusa tofsar med en längd av minst 2 cm. Kroppslängden är mellan 8 och 9 cm, ej inräknat den 6,5 till 7 cm långa svansen. Vikten är omkring 20 g.[7]
Denna ekorre förekommer på nordvästra till centrala Borneo i den indonesiska provinsen Kalimantan Timur (på centrala Borneo österut), de två malaysiska delstaterna Sabah och Sarawak samt Brunei. Eventuellt kan den även finnas i provinsen Kalimantan Barat (från centrala Borneo västerut).[1]
Arten är dagaktiv, och vistas i bergsskogar upp till 3 000 meter över havet, samt i Dipterocarpus-skogar upp till 1 200 meter. Den föredrar små till medelstora träd, men undviker inte helt större.[7] Arten klättrar gärna på trädstammarna.[8] Den har vid något tillfälle observerats i sumpig skog.[1]
Dieten är osäker; vissa auktoriteter beskriver artens föda som i huvudsak animalisk, med tonvikt på insekter och då främst myror, och endast till mindre del bestående av frukter och andra växtdelar.[8] Andra beskriver den som en växtätare som framför allt lever på mossor och lavar.[1][7]
Exilisciurus whiteheadi är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas 1887. Den ingår i släktet Exilisciurus och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade.