El ratpenat groc gegant (Scotophilus nigrita) viu a Benín, la República Democràtica del Congo, Costa d'Ivori, Ghana, Kenya, Malawi, Moçambic, Nigèria, el Senegal, el Sudan, Tanzània, Togo i Zimbabwe.
El seu hàbitat natural és la sabana.
El ratpenat groc gegant (Scotophilus nigrita) viu a Benín, la República Democràtica del Congo, Costa d'Ivori, Ghana, Kenya, Malawi, Moçambic, Nigèria, el Senegal, el Sudan, Tanzània, Togo i Zimbabwe.
Die Riesen-Hausfledermaus (Scotophilus nigrita) ist ein Säugetier in der Familie der Glattnasen.[1]
Die Art ist mit einer Gesamtlänge von 18,7 bis 19,5 cm, einer Unterarmlänge von 7,8 bis 8,8 cm sowie mit einem Gewicht von etwa 89 g deutlich größer und schwerer als andere Vertreter der Gattung Scotophilus. Der Schwanz ist 6,4 bis 9,2 cm lang und die Flügelspannweite beträgt 57,5 bis 60 cm. Die Riesen-Hausfledermaus besitzt kein Nasenblatt und 20 bis 24 mm lange Ohren, die nicht miteinander verbunden sind. Der Schwanz ist überwiegend oder ganz in die Schwanzflughaut (Uropatagium) eingebettet. Bei dieser Fledermaus kommen auf jeder Seite des Oberkiefers vier sowie in den Unterkieferhälften fünf Backenzähne vor. Die Art hat zwei obere und keine unteren Schneidezähne.[2]
Das Fell der verschiedenen Exemplare ist oberseits schwarzbraun, sepiabraun, olivbraun, rotbraun oder graubraun gefärbt, während die Unterseite mit gelbgrauen, hellgelben oder weißem Fell bedeckt ist. Die Ohren und die Flughaut sind schwarzbraun.[2]
Die Riesen-Hausfledermaus lebt in Afrika südlich der Sahara bis nach Südafrika. Die dokumentierten Fundstellen sind jedoch weit verstreut. Weiterhin konnte eine Vielzahl unterschiedlicher Lebensräume festgestellt werden, von trockenen Savannen und teilweise laubabwerfenden Wäldern bis zu feuchten Savannen und Regenwäldern. In trockenen Gebieten hält sich die Art meist in der Nähe von Wasserstellen auf.[3][2]
Die Individuen ruhen meist einzeln unter Hausdächern oder in ausgehöhlten Bäumen. Manchmal herrschen im Versteck Temperaturen von über 40 °C. Aufgrund der Gebissform und anhand von Kenntnissen über nahe verwandte Arten wird angenommen, dass sich die Riesen-Hausfledermaus von Insekten und kleinen Wirbeltieren ernährt.[2]
Die Art wird von der IUCN aufgrund des großen Verbreitungsgebiets als nicht gefährdet (Least Concern) gelistet.[3]
Die Riesen-Hausfledermaus (Scotophilus nigrita) ist ein Säugetier in der Familie der Glattnasen.
Schreber's yellow bat (Scotophilus nigrita) or the giant house bat,[1] is a species of vesper bat. It is found in Benin, Democratic Republic of the Congo, Ivory Coast, Ghana, Kenya, Malawi, Mozambique, Nigeria, Senegal, Tanzania, Togo, and Zimbabwe. Its natural habitats are subtropical or tropical moist lowland forests, dry savanna, and moist savanna. It is an uncommon species and its biology is poorly known. It was first described in 1774 by the German naturalist Johann Christian Daniel von Schreber, who named it Vespertilio nigrita. It was later transferred to the genus Scotophilus, making it Scotophilus nigrita.[3]
Schreber's yellow bat is a large, robust bat, the largest vesper bat in Africa. It has a head-and-body length of about 190 mm (7 in), a tail length of 80 mm (3 in) and a fore-arm length of about 80 mm (3.1 in), females tending to have slightly longer forearms than males. The canines are well-developed, the upper jaw has a single incisor and four cheek teeth on each side, and the lower jaws have no incisors and five cheek teeth. The ears are medium-sized and widely separated, and there is no nose-leaf. The dorsal pelage is some shade of blackish-brown, dark brown or greyish-brown, tinged with yellow. The ventral pelage is pale yellow or yellowish-grey. The wing membranes are blackish-brown and the tail is almost totally enclosed in the interfemoral membrane.[3]
This is an uncommon species with a wide distribution across Africa. In tropical West Africa it occurs in Senegal, Ivory Coast, Ghana, Togo and Nigeria, in Central Africa in the Democratic Republic of the Congo, Sudan, western Kenya and Tanzania, and in southern Africa it occurs in Mozambique, Malawi and eastern Zimbabwe. Because it flies high off the ground, and is seldom caught in mist nets, it may be under-recorded, also occurring in other countries within this range. Habitats from which it has been caught include tropical rain forest, riverine forest, moist savanna and wooded savanna. It roosts in various locations and has been found under a corrugated iron hut roof, where the temperature was more than 40 °C (104 °F), over a dry river bed, over a pond and in a hollow dead Hyphaene palm tree.[1][3]
Little is known about the behaviour of this bat, its reproductive biology or its diet. There is a hypothesis that it is a carnivore, as suggested by the cusp pattern of the cheek teeth. In captivity, the related white-bellied yellow bat (Scotophilus leucogaster) has eaten geckos and dead bats, however, other aspects of the teeth suggest that Schreber's yellow bat is an insectivore, as the teeth are adapted for crushing rather than slicing.[3]
Schreber's yellow bat (Scotophilus nigrita) or the giant house bat, is a species of vesper bat. It is found in Benin, Democratic Republic of the Congo, Ivory Coast, Ghana, Kenya, Malawi, Mozambique, Nigeria, Senegal, Tanzania, Togo, and Zimbabwe. Its natural habitats are subtropical or tropical moist lowland forests, dry savanna, and moist savanna. It is an uncommon species and its biology is poorly known. It was first described in 1774 by the German naturalist Johann Christian Daniel von Schreber, who named it Vespertilio nigrita. It was later transferred to the genus Scotophilus, making it Scotophilus nigrita.
Scotophilus nigrita es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.
Se encuentra en Senegal Costa de Marfil, Ghana Togo, Nigeria República Democrática del Congo, Sudán, Uganda Kenia Tanzania Malaui Mozambique y Zimbabue.
Scotophilus nigrita es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.
Scotophilus nigrita Scotophilus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Scotophilus nigrita Scotophilus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Scotophilus nigrita (Schreber, 1774) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nell'Africa subsahariana.[1][2]
Pipistrello di medie dimensioni, con la lunghezza totale tra 187 e 195 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 78 e 88 mm, la lunghezza della coda tra 64 e 92.3 mm, la lunghezza del piede tra 17 e 19 mm, la lunghezza delle orecchie tra 20 e 24 mm, l'apertura alare fino a 60 cm e un peso fino a 91 g. È il più grande membro della famiglia dei Vespertilionidi..[3]
Il corpo è robusto. La pelliccia è corta. Le parti dorsali sono bruno-nerastre, bruno seppia, bruno-verdastre, bruno-rossastre o bruno-grigiastre con dei riflessi giallastri, mentre le parti ventrali sono variano dal giallo pallido al grigio-giallastro chiaro. Le orecchie sono relativamente corte, bruno-nerastre, separate e con il margine anteriore fortemente convesso e con una protuberanza alla base, mentre quello posteriore è quasi diritto. Il trago è affusolato, con il margine anteriore concavo e l'estremità arrotondata. L'antitrago è semi-circolare e carnoso. Le membrane alari sono bruno-nerastre. La coda è molto lunga ed è completamente inclusa nell'ampio uropatagio.
Si rifugia sotto i tetti delle case e nelle cavità degli alberi.
Si nutre probabilmente di piccoli vertebrati e di insetti.
Questa specie è diffusa nell'Africa subsahariana
Vive nelle savane alberate, boschi di Miombo, foreste semi-decidue secche , foreste pluviali e foreste ripariali.
Sono state riconosciute 2 sottospecie:
Alcuni esemplari catturati in Etiopia e nel Kenya precedentemente identificati con questa forma sono stati recentemente trasferiti nelle nuove specie S.andrewreborii e S.ejetai[4].
La IUCN Red List, considerato il vasto areale e la popolazione presumibilmente numerosa, classifica S.nigrita come specie a rischio minimo (LC).[1]
Scotophilus nigrita (Schreber, 1774) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nell'Africa subsahariana.
Scotophilus nigrita is een zoogdier uit de familie van de gladneuzen (Vespertilionidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Schreber in 1774.
Bronnen, noten en/of referenties
Scotophilus nigrita é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Pode ser encontrada na Senegal, Costa do Marfim, Gana, Togo, Nigéria, República Democrática do Congo, Sudão, Uganda, Quênia, Tanzânia, Maláui, Moçambique e Zimbábue.
Scotophilus nigrita é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Pode ser encontrada na Senegal, Costa do Marfim, Gana, Togo, Nigéria, República Democrática do Congo, Sudão, Uganda, Quênia, Tanzânia, Maláui, Moçambique e Zimbábue.
Scotophilus nigrita[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Johann Christian Daniel von Schreber 1774. Scotophilus nigrita ingår i släktet Scotophilus och familjen läderlappar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.[2]
Arten förekommer med två från varandra skilda populationer i Afrika. Den första i västra Afrika från Senegal till västra Nigeria och den andra i östra Afrika från Tanzania och sydöstra Kongo-Kinshasa till Moçambique. Habitatet varierar mellan olika slags savanner och fuktiga skogar. Individerna vilar bland annat i trädens håligheter och i byggnader.[1]
Denna fladdermus blir med svans 187 till 195 mm lång och svansen når en längd av 64 till 92 mm. Underarmarna är 78 till 88 mm långa och vikten varierar mellan 88 och 91 g. Scotophilus nigrita är tydlig större än de andra fladdermössen i samma släkte. Svansen är delvis inbäddad i den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen. På ryggen är pälsen brun och undersidan är täckt av gul- till vitaktig päls. Pälsen på ovansidan kan ha en grön, svart eller röd skugga. Öronen är inte sammanlänkade på hjässan. Artens flygmembran har en svartbrun färg.[6]
Vid viloplatsen kan temperaturer upp till 40 °C förekomma. På grund av tändernas konstruktion antas att arten äter insekter. Andra arter av samma släkte jagade även små ödlor.[6]
Wikispecies har information om Scotophilus nigrita.
Scotophilus nigrita är en fladdermusart som först beskrevs av Johann Christian Daniel von Schreber 1774. Scotophilus nigrita ingår i släktet Scotophilus och familjen läderlappar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.
Arten förekommer med två från varandra skilda populationer i Afrika. Den första i västra Afrika från Senegal till västra Nigeria och den andra i östra Afrika från Tanzania och sydöstra Kongo-Kinshasa till Moçambique. Habitatet varierar mellan olika slags savanner och fuktiga skogar. Individerna vilar bland annat i trädens håligheter och i byggnader.
Denna fladdermus blir med svans 187 till 195 mm lång och svansen når en längd av 64 till 92 mm. Underarmarna är 78 till 88 mm långa och vikten varierar mellan 88 och 91 g. Scotophilus nigrita är tydlig större än de andra fladdermössen i samma släkte. Svansen är delvis inbäddad i den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen. På ryggen är pälsen brun och undersidan är täckt av gul- till vitaktig päls. Pälsen på ovansidan kan ha en grön, svart eller röd skugga. Öronen är inte sammanlänkade på hjässan. Artens flygmembran har en svartbrun färg.
Vid viloplatsen kan temperaturer upp till 40 °C förekomma. På grund av tändernas konstruktion antas att arten äter insekter. Andra arter av samma släkte jagade även små ödlor.
Scotophilus nigrita — вид ссавців родини лиликових.
Країни поширення: Демократична Республіка Конго, Кот-д'Івуар, Гана, Кенія, Малаві, Мозамбік, Нігерія, Сенегал, Судан, Танзанія, Того, Уганда, Зімбабве. Цей вид був записаний з різних місць проживання, від низинних вологих тропічних лісів до вологих і сухих саван. Тварини були знайдені сплячими в будинках і в порожнистих мертвих пальмах.
Цей вид знаходиться під загрозою перетворення його місць проживання в землі сільськогосподарського використання в частинах ареалу. Поки не відомо, чи вид присутній в котрійсь з охоронних територій.
Scotophilus nigrita là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Schreber mô tả năm 1774.[1]
Bài viết họ Dơi muỗi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Scotophilus nigrita là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Schreber mô tả năm 1774.
슈레버노랑박쥐(Scotophilus nigrita)는 애기박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 베넹과 콩고민주공화국, 코트디부아르, 가나, 케냐, 말라위, 모잠비크, 나이지리아, 세네갈, 탄자니아, 토고 그리고 짐바브웨에서 발견된다. 자연 서식지는 아열대 또는 열대 기후 지역의 습윤 저지대 숲과 건조 사바나 및 습윤 사바나 지역이다. 서식지 감소로 멸종 위협을 받고 있다.
