Modrásek vikvicový (Polyommatus coridon) je druh denního motýla z čeledi modráskovitých (Lycaenidae). Rozpětí křídel motýla je 32 až 36 mm. Samci mají stříbřitě zelenomodrá křídla s výrazným tmavým lemem. Na zadních křídlech mají tmavé příkrajní skvrny. Samice jsou šedohnědé s černými lemovými skvrnami, které jsou oranžově obroubené.
Motýl je rozšířený od severního Španělska a jižní části Velké Británie přes střední Evropu a jih východní Evropy po jižní Ural. V České republice se vyskytuje především v teplých oblastech. Zahlédnout ho lze na stepnatých loukách, skalnatých slunných svazích, vyprahlých pastvinách, železničních a silničních náspech, nebo v lomech.
Hlavní živnou rostlinou modráska vikvicového je čičorka pestrá (Securigera varia) a dále podkovka chocholatá (Hippocrepis comosa). Samice klade vajíčka jednotlivě na přízemní listy a přízemní části stonků. Housenky, které jsou fakultativně myrmekofilní (přítomnost mravenců není podmínkou jejich úspěšného vývoje), se živí květy a mladými výhony. Motýl je jednogenerační (monovoltinní) a zahlédnout ho lze od července do září. Ve střední Evropě přezimují plně vyvinuté housenky ve vaječném obalu.
V teplejších oblastech České republiky je tento modrásek dosud poměrně hojný a rozšířený. Na řadě míst (především jižní Čechy a severní Morava) však vymírá, nebo téměř vymizel. Tak jako ostatní stepní modrásky ohrožuje jeho populaci především zarůstání vhodných lokalit, izolovanost populací a intenzivní zemědělství.
Obrázky, zvuky či videa k tématu modrásek vikvicový ve Wikimedia Commons
Modrásek vikvicový (Polyommatus coridon) je druh denního motýla z čeledi modráskovitých (Lycaenidae). Rozpětí křídel motýla je 32 až 36 mm. Samci mají stříbřitě zelenomodrá křídla s výrazným tmavým lemem. Na zadních křídlech mají tmavé příkrajní skvrny. Samice jsou šedohnědé s černými lemovými skvrnami, které jsou oranžově obroubené.
Het bleek blauwtje (Polyommatus coridon) is een vlinder uit de familie Lycaenidae, de kleine pages, vuurvlinders en blauwtjes.
Het bleek blauwtje komt algemeen voor in Centraal-Europa, op droge zure graslanden met een kalk- of krijtondergrond. Als zwerver en dwaalgast (meestal mannetjes) kan de vlinder ook weleens aangetroffen worden in Nederland en België en dan meer bepaald in Limburg.
Waardplanten zijn paardenhoefklaver, kroonkruid en wikke.
De vliegtijd is van juni tot en met september.
ei
paring
Papilio corydon Denis & Schiffermüller, 1775, is dezelfde soort. Denis en Schiffermüller verwijzen naar Scopoli (Entomologia Carniolica; 1763), waar de naam op pagina 179 te vinden is als P. coridon, met een verwijzing naar Poda (Insecta Musei Graecensis).[2]
Het bleek blauwtje (Polyommatus coridon) is een vlinder uit de familie Lycaenidae, de kleine pages, vuurvlinders en blauwtjes.
Polyommatus coridon er en av blåvingene, en dagaktiv sommerfugl i gruppen glansvinger.
Kroppen har et ytre skjelett (hudplater) som holder de bløte indre organer på plass. Det ytre hudskjelettet er bygd opp for det meste av kitin. Hodet er smalt foran, palpene er store og fremoverrettet. Sommerfuglene skiller seg fra de fleste andre insektene ved at munnen ikke har kjever og lepper, men en lang sugesnabel (proboscis) mellom palpene. Den er rullet opp i en spiral, mellom palpene, under hodet, når den ikke er i bruk. Antennene sitter over og helt inntil fasettøynene. Antennene er trådformet og består av sylindriske ganske like ledd. Antenneklubben er flat eller skålformet.
Bakkroppens indre organer består av fordøyelsesorganer, forplantningsorganer og åndedrett. Åndedrettet hos sommerfugler foregår ikke ved lunger, men ved at luft hentes inn og ut av kroppen gjennom små hull i hudskjelettet (spirakler). I kroppen er det et svært finmasket system av trakéer som leder oksygenet til kroppens vitale deler. En blodvæske som sirkulerer i kroppen, pumpes rundt av et avlangt rørformet hjerte. Brystpartiet består for det meste av vingenes muskulatur. Sanseorganer, for syn, smak og lukt er stort sett plassert i hodet. Nervesystemet består av en bukmarg med to nervestrenger og én nerveknute (ganglion) i hvert kroppssegment. Den første nerveknuten, som ligger foran munnåpningen, er spesielt stor og omtales som hjerne.
Larven har generelt tykk hud og er ganske hardføre. Bak hodet, på bryststykket, som består av tre ledd, er det tre par bein. Lengre bak har larvene noen bukføtter, som ikke er egentlige bein, men utvekster larven kan bruke til å holde seg fast. Lengst bak har den en analfot.
Larvens hode består av en hard hodekapsel med noen punktøyne. Under øynene er det noen små antenner larven bruker til å finne riktig føde. Larvens bakkropp består nesten bare av fordøyelsessystemet. Dette er ganske kort og mye av maten larven spiser passerer før all næringen er tatt opp. Avføringen kommer ut som små kuler helt bakerst på kroppen. Larvene ånder gjennom åpninger i hudskjelettet (spirakler), langs kroppens sider.
Vingene holdes sammenlagt opp og ut fra kroppen, og vingeundersiden gir sommerfuglen en viss kamuflasje og beskyttelse.
Voksne glansvinger lever av nektar de suger opp fra blomstene på ulike planter (urter). Sugesnabelen, på hodets underside, gir sommerfuglen mulighet til å nå inn i dype blomster for å suge til seg nektar. Sugesnabelen gjør at sommerfugler er avhengig av flytende føde.
Parringen skjer ved sammenkobling mellom de to kjønnene. Eggene legges direkte på næringsplantens blader.
Larven lever som plantespiser på Hippocrepis comosa. Dener radikalt forskjellige fra de voksne, både i levevis og i kroppsbygning. Den lever som plantespiser. Larvens kroppstemperatur er mellom 35 og 38 grader C°. Ved lavere temperatur blir larven inaktiv. Derfor krever larver hos dagsommerfugler gjerne sollys for å være aktive. Om det blir for varmt regulerer larven temperaturen ved å oppsøke skygge.
Polyommatus coridon lever i samspill (symbiose) med maur, fra slektene Lasius, Plagiolepis, Formica, Myrmica og Tetramorium. Blåvingelarven utskiller et sukkerholdig stoff og aminosyrer, kalt honningdugg, fra en kjertel på bakkroppens sjuende ledd. Maur tiltrekkes og spiser dette stoffet, samtidig gir dette sommerfuglen en viss beskyttelse.
Polyommatus coridon tilhører gruppen av insekter med fullstendig forvandling (holometabole insekter), som gjennomgår en metamorfose i løpet av utviklingen. Mellom larvestadiet og det voksne stadiet er et puppestadium, en hvileperiode, der sommerfuglens indre og ytre organer endres. Larvens bøyelige og myke kropp omdannes til en puppe med hardt skall. Når skallet er hardt begynner omdanningen fra larve til den voksne (imago) glansvingen. De indre organer brytes i varierende grad ned til en cellemasse. En omorganisering skjer og dyret bygges opp igjen. Puppeperioden varierer etter temperaturen.
Slektskapet innen gruppen glansvingene er avklart i ulik grad. Derfor kan endringer skje. Det har vært ulike måter å dele gruppen inn i.
Polyommatus coridon er en av blåvingene, en dagaktiv sommerfugl i gruppen glansvinger.
Modraszek korydon (Polyommatus coridon) – gatunek motyla dziennego z rodziny modraszkowatych (Lycaenidae).
Rozpiętość skrzydeł od 33 do 37 mm, dymorfizm płciowy wyraźny: wierzchnia strona skrzydeł samców niebiesko-srebrzysta z czarną obwódką, a u samic – brązowa.
Stepy, lasostepy, skaliste zbocza, piaszczyska, pastwiska, polany w borach sosnowych, przydroża, przytorza, kamieniołomy i żwirownie.
Wykształca jedno pokolenie w roku (lipiec–sierpień). Roślina żywicielska: cieciorka pstra. Jaja barwy białej składane są pojedynczo na łodygach roślin żywicielskich i innych roślinach w sąsiedztwie. Larwy zimują w osłonkach jajowych. Myrmekofilia fakultatywna – mrówki towarzyszące to murawka darniowiec oraz inne gatunki z rodzajów Lasius, Myrmica, Formica i Tapinoma. Stadium poczwarki trwa od 2 do 4 tygodni.
Gatunek europejski, w Polsce rozpowszechniony na niżu; nie występuje w Sudetach i Karpatach (z wyjątkiem Pienin). Na północy kraju spotykany tylko lokalnie.
Modraszek korydon (Polyommatus coridon) – gatunek motyla dziennego z rodziny modraszkowatych (Lycaenidae).
Ljus blåvinge (Lysandra coridon)[1] är en fjärilsart som beskrevs av Nikolaus Poda von Neuhaus 1761. Ljus blåvinge ingår i släktet Lysandra, och familjen juvelvingar.[1][2]
Vingspannet är 40 millimeter. Arten trivs med blomrika kalkgräsmarker och har sin utbredning i södra och centrala Europa. Den har aldrig påträffats i Sverige.[3] Inga underarter finns listade.[1]
Ljus blåvinge (Lysandra coridon) är en fjärilsart som beskrevs av Nikolaus Poda von Neuhaus 1761. Ljus blåvinge ingår i släktet Lysandra, och familjen juvelvingar.
Vingspannet är 40 millimeter. Arten trivs med blomrika kalkgräsmarker och har sin utbredning i södra och centrala Europa. Den har aldrig påträffats i Sverige. Inga underarter finns listade.
Вид поширений на значній частині Європи за винятком Ірландії, Шотландії, Скандинавії, більшої частини Піренейського півострова та півдня Італії.
Довжина переднього крила 15-20 мм.
Населяє степові луки. Метелики літають з кінця червня до середини серпня. Гусінь живиться на бобових, потім паразитує у гніздах мурах.
Голубянка коридон[1], или голубянка серебристая[2] (лат. Polyommatus coridon) — дневная бабочка из семейства голубянок. Видовой эпитет coridon дан в честь условного имени аркадских пастухов из произведений древнеримских поэтов.
Длина переднего крыла — 14—19 мм. Размах крыльев 30—35 мм. Крылья самцов голубовато-серебристые, с довольно широкой темной каймой, самок — тёмно-бурые[3]. На нижней стороне задних крыльев мелкие не соприкасающиеся пятна треугольной формы, окрашенные в красный цвет. Бахромка крыльев с тёмными вставками.
Обитает на цветущих склонах меловых и известковых холмов. Бабочка встречаются на цветках сложноцветных и навозной жиже. Лёт бабочек в июне—августе.
Распространена на большей территории Европы (Австрия, Албания, Бельгия, Болгария, Великобритания, Венгрия, Германия, Греция, Испания, Италия, Литва, Люксембург, Нидерланды, Польша, Румыния, Сардиния, Словакия, Франция, Чехия, Швейцария, Эстония, Югославия), Кавказ, Крым, Турция (европейская часть), в том числе юг Европейской России, включая Калужскую, Московскую, Рязанскую и Тульскую области[4].
Самка откладывает яйца на кормовые растения, где они зимуют. Гусеница волосистая, синевато-зелёной окраски, с спинной и боковой полосками жёлтого цвета и рядами жёлтых точек. Голова гусеницы чёрная. Гусеницы развиваются очень медленно, иногда до четырёх месяцев. Некоторые живут в муравейнике и питаются личинками муравьёв. Кормовые растения — вязель (Coronilla), подковник (Hippocrepis), некоторые другие бобовые. Гусеницы встречаются с мая по июль. Куколка грязно-буро-жёлтого цвета.
Голубянка коридон, или голубянка серебристая (лат. Polyommatus coridon) — дневная бабочка из семейства голубянок. Видовой эпитет coridon дан в честь условного имени аркадских пастухов из произведений древнеримских поэтов.
_mating_2.jpg)
