dcsimg

Pipistrell ( Breton )

provided by wikipedia BR

Ar pipistrelled a zo eskell-kroc'hen eus ar c'herentiad Vespertilionidae. Dont a ra o anv diwar an italianeg Pipistrello a sinifi Askell-groc'hen.

Spesadoù

E-touez ar spesadoù pipistrelled emañ :

...

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Pipistrell: Brief Summary ( Breton )

provided by wikipedia BR

Ar pipistrelled a zo eskell-kroc'hen eus ar c'herentiad Vespertilionidae. Dont a ra o anv diwar an italianeg Pipistrello a sinifi Askell-groc'hen.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Pipistrellus ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA
 src=
Pipistrellus rueppellii (il·lustració del 1826)

Pipistrellus és un gènere de ratpenats de la família dels vespertiliònids, el qual comprèn set subgèneres i una vuitantena d'espècies.

Taxonomia

Referències

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Pipistrellus (subgènere) ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Pipistrellus és un subgènere de ratpenats vespertiliònids format per 32 espècies.[1]

Espècies

Referències

  1. Wilson, Don E. (ed.); Reeder, DeeAnn M. (ed). Mammal Species of the World (en anglès). 3a edició. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2005. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.


 src= Podeu veure l'entrada corresponent a aquest tàxon, clade o naturalista dins el projecte Wikispecies.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Pipistrellus (subgènere): Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Pipistrellus és un subgènere de ratpenats vespertiliònids format per 32 espècies.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Pipistrellus: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA
 src= Pipistrellus kuhlii  src= Pipistrellus nathusii  src= Pipistrellus abramus  src= Pipistrellus pygmaeus  src= Pipistrellus rueppellii (il·lustració del 1826)  src= Pipistrellus subflavus

Pipistrellus és un gènere de ratpenats de la família dels vespertiliònids, el qual comprèn set subgèneres i una vuitantena d'espècies.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Zwergfledermäuse ( German )

provided by wikipedia DE

Die Zwergfledermäuse (Pipistrellus) sind eine Fledermausgattung aus der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae). Sie zählt zu den taxonomisch umstrittensten Gattungen und wird in mehrere Untergattungen aufgeteilt. Weltweit gehören rund 35 Arten dazu, darunter eine ausgestorbene und auch fünf europäische.

Beschreibung

Wie der Name schon andeutet, zählen Zwergfledermäuse zu den kleineren Vertretern der Glattnasen. Sie erreichen eine Kopfrumpflänge von 35 bis 62 Millimetern, eine Schwanzlänge von 25 bis 50 Millimetern und ein Gewicht von 3 bis 20 Gramm. Ihr Fell ist meist dunkelbraun oder schwarz gefärbt, es gibt aber auch rotbraune oder graue Vertreter. Charakteristisch sind die relativ kurzen, breiten Ohren.

Lebensweise

Zwergfledermäuse finden sich in einer Reihe von Habitaten, sie finden sich sowohl in offenem Gelände, in Wäldern und im Gebirge. Als Schlafplätze verwenden sie Häuser, hohle Baumstämme, Felshöhlen und vieles mehr. In der Regel sind sie weniger gesellig als andere Glattnasen, viele Arten sind Einzelgänger oder sind in kleinen Gruppen von bis zu 12 Tieren zu finden. Sie gehen meist früh am Abend auf Nahrungssuche, manchmal noch bei hellem Tageslicht. Die Arten in kühleren Regionen halten Winterschlaf oder migrieren in wärmere Gebiete.

Die Nahrung der Zwergfledermäuse besteht vorwiegend aus Insekten, die sie im Flug erbeuten.

Ein- bis zweimal im Jahr bringt das Weibchen nach 40-bis 60-tägiger Tragzeit ein bis zwei Jungtiere zur Welt, wobei Zwillingsgeburten häufiger sind als bei anderen Fledermäusen. Weibchen vieler Arten bilden Wochenstuben, in welche sie sich zur Geburt und Jungenaufzucht zurückziehen.

Die Arten

Die Systematik der Zwergfledermäuse ist noch weitgehend ungeklärt. Die rund 35 Arten werden in einige Untergattungen eingeteilt. Die frühere Untergattung Hypsugo, zu der auch die heimische Alpenfledermaus gehört, wird heute meist als eigenständige Gattung geführt. Auch die Untergattung Scotozous wird heute als eigene Gattung betrachtet. Die Untergattungen Vespadelus und Neoromicia, die manchmal ebenfalls den Zwergfledermäusen oder den Breitflügelfledermäusen (Eptesicus) zugeordnet wurden, gelten heute als eigenständige Gattungen. Die Untergattung Perimyotis wurde in zwei eigene Gattungen Perimyotis und Parastrellus aufgeteilt.

Untergattung Pipistrellus

Untergattung Falsistrellus

Untergattung Arielulus

Literatur

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Zwergfledermäuse: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Die Zwergfledermäuse (Pipistrellus) sind eine Fledermausgattung aus der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae). Sie zählt zu den taxonomisch umstrittensten Gattungen und wird in mehrere Untergattungen aufgeteilt. Weltweit gehören rund 35 Arten dazu, darunter eine ausgestorbene und auch fünf europäische.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Ваҡ ҡолаҡ ярғанаттар ( Bashkir )

provided by wikipedia emerging languages

Ваҡ ҡолаҡ ярғанаттар (лат. Pipistrellus, рус. Нетопыри) — ярғанаттар ярым отрядының шыма танаулылар ғаиләһенә ҡараған имеҙеүселәр заты.

Ҡылыҡһырлама

Ваҡ ҡолаҡ ярғанатының кәүҙә оҙонлоғо 3,2—5,1 см, ауырлығы 3—8 г, ҡанаттары тар, ҡоласы 18–22 см. Арҡаһының төҫө көрән-ерәндән алып һоро-балауыҙ һарыға тиклем, ҡорһағы асығыраҡ төҫтә. Натузиус ваҡ ҡолаҡ ярғанатының кәүҙә оҙонлоғо 4,6—5,8 см, ауырлығы 5—12 г, ҡанаттарының ҡоласы 23—25 см. Арҡаһының төҫө көрән-балауыҙ һарынан алып ҡыҙғылт төҫмөрлө ерәнһыу-ҡуңырға тиклем, ҡорһағы ҡуңыр-һоро. Йөнө ҡыҫҡа, ҡуйы, төптәре ҡара. Ҡолаҡтары ҙур түгел, осло. Ҡанатының ярыһы артҡы аяғының тышҡы бармағындағы аҫҡы өлөшөнә беркетелгән. Ҡойроғо ҡыҫҡа.

Үрсеүе

Йөклөлөгө 40—60 көн дауам итә. Ғәҙәттә йылына 1 тапҡыр 1—2 бала тыуҙыра. 3—7, ҡайһы берҙә 16 йылға тиклем йәшәй.

Йәшәйеше

Эңерҙә әүҙем. Төҙөлөштәрҙә, ағас ҡыуыштарында, ҡая ярыҡтарында йәшәй; Башҡортостанда ҡышламай, миҙгел һайын күсенеп йөрөй.

Туҡланыуы

Нигеҙҙә бөжәктәр менән туҡлана, табышын һауала тота.

Таралышы

Яҡынса 40 төрө билдәле. Евразияның урта бүлкәтенән алып Көньяҡ Африкаға һәм Австралияға тиклем таралған. Башҡортостанда кәрлә ваҡ ҡолаҡ ярғанаты һәм Натузиус ваҡ ҡолаҡ ярғанаты осрай. Башҡортостандың Урал алды көньяғында осрай. Ике төрө лә Башҡортостан Республикаһының Ҡыҙыл китабына индерелгән.

Иҫкәрмәләр

  1. Систематика и синонимия (инг.). BioLib. 14 ғинуар 2011 тикшерелгән.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Ваҡ ҡолаҡ ярғанаттар: Brief Summary ( Bashkir )

provided by wikipedia emerging languages

Ваҡ ҡолаҡ ярғанаттар (лат. Pipistrellus, рус. Нетопыри) — ярғанаттар ярым отрядының шыма танаулылар ғаиләһенә ҡараған имеҙеүселәр заты.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Pipistrellus

provided by wikipedia EN

Pipistrellus is a genus of bats in the family Vespertilionidae and subfamily Vespertilioninae.[1] The name of the genus is derived from the Italian word pipistrello, meaning "bat" (from Latin vespertilio "bird of evening, bat").

The size of the genus has been considerably reduced as a result of work during the 1990s and 2000s, with genera such as Arielulus, Hypsugo, Falsistrellus, Neoromicia, Parastrellus, Perimyotis, Scotozous, and Vespadelus being split off. Still, molecular evidence suggests the genus is not monophyletic. Several other genera in the subfamily Vespertilioninae have also been merged with Pipistrellus in previous classifications. Species in the genus may be referred to as "pipistrelles" or "pipistrelle bats", though these terms are also used for species now placed in other genera, such as the western pipistrelle (Parastrellus hesperus) and eastern pipistrelle (Perimyotis subflavus) of North America. Species of the Southern Hemisphere separated to genus Falsistrellus are sometimes referred to as false pipistrelle or falsistrelle.[2]

They are somewhat distinguished from their much larger relatives, the noctule bats Nyctalus by their weak, fluttery flight reminiscent of a butterfly, though a few species are more direct in their flight.

Species

References

  1. ^ Simmons, N.B. (2005). "Order Chiroptera". In Wilson, D.E.; Reeder, D.M (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Johns Hopkins University Press. pp. 472–479. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  2. ^ Richards, G.C.; Hall, L.S.; Parish, S. (photography) (2012). A natural history of Australian bats : working the night shift. CSIRO Pub. p. 159. ISBN 9780643103740.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Pipistrellus: Brief Summary

provided by wikipedia EN

Pipistrellus is a genus of bats in the family Vespertilionidae and subfamily Vespertilioninae. The name of the genus is derived from the Italian word pipistrello, meaning "bat" (from Latin vespertilio "bird of evening, bat").

The size of the genus has been considerably reduced as a result of work during the 1990s and 2000s, with genera such as Arielulus, Hypsugo, Falsistrellus, Neoromicia, Parastrellus, Perimyotis, Scotozous, and Vespadelus being split off. Still, molecular evidence suggests the genus is not monophyletic. Several other genera in the subfamily Vespertilioninae have also been merged with Pipistrellus in previous classifications. Species in the genus may be referred to as "pipistrelles" or "pipistrelle bats", though these terms are also used for species now placed in other genera, such as the western pipistrelle (Parastrellus hesperus) and eastern pipistrelle (Perimyotis subflavus) of North America. Species of the Southern Hemisphere separated to genus Falsistrellus are sometimes referred to as false pipistrelle or falsistrelle.

They are somewhat distinguished from their much larger relatives, the noctule bats Nyctalus by their weak, fluttery flight reminiscent of a butterfly, though a few species are more direct in their flight.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Pipistrellus ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Pipistrellus es un género de murciélagos microquirópteros de la familia Vespertilionidae. El nombre de este género, Pipistrellus, procede del italiano y significa murciélago.

Son muy difíciles de diferenciar entre sí, actualmente se considera importante la serie dentaria superior, pero algunas especies solo se han podido reconocer por estudios de ADN en las últimas décadas del siglo XX.

Especies

Referencias

  1. Hulva, P., Benda, P. in Benda, P., Hulva, P. e Gaisler, J. (2004). Systematic status of African populations of Pipistrellus pipistrellus complex (Chiroptera: Vespertilionidae), with a description of a new species from Cyrenaica, Libya. Acta Chiropterologica 6(2), 193-217.
  2. Bates, P. J. J., F. H. Ratrimomanarivo, D. L. Harrison, and S. M. Goodman. 2006. A description of a new species of Pipistrellus (Chiroptera: Vespertilionidae) from Madagascar with a review of related Vespertilioninae from the island. Acta Chiropterologica, 8(2): 299–324.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Pipistrellus: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Pipistrellus es un género de murciélagos microquirópteros de la familia Vespertilionidae. El nombre de este género, Pipistrellus, procede del italiano y significa murciélago.

Son muy difíciles de diferenciar entre sí, actualmente se considera importante la serie dentaria superior, pero algunas especies solo se han podido reconocer por estudios de ADN en las últimas décadas del siglo XX.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Pipistrellus ( French )

provided by wikipedia FR

Pipistrellus est un genre de la famille des Vespertilionidae, qui comprend de nombreuses espèces de chauves-souris appelées pipistrelles.

Si le nombre d'espèces implique des colorations assez variées, les narines sont toujours assez proéminentes, et positionnées à l'avant d'un nez enflé[1]. Ce sont quasiment tout le temps de très petites chauves-souris (longueur du corps de quelques centimètres).

 src=
Peinture à l'huile d'une pipistrelle (2014).

Liste des espèces

Selon Catalogue of Life (20 septembre 2017)[2] :

Voir aussi

Article connexe

Références taxinomiques

Notes et références

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Pipistrellus: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Pipistrellus est un genre de la famille des Vespertilionidae, qui comprend de nombreuses espèces de chauves-souris appelées pipistrelles.

Si le nombre d'espèces implique des colorations assez variées, les narines sont toujours assez proéminentes, et positionnées à l'avant d'un nez enflé. Ce sont quasiment tout le temps de très petites chauves-souris (longueur du corps de quelques centimètres).

 src= Peinture à l'huile d'une pipistrelle (2014).
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Ialtóg fheascrach ( Irish )

provided by wikipedia GA

Saghas ialtóige a fhaightear ar fud an Domhain ach Meiriceá Theas, ina measc na hialtóga is lú dá bhfuil ann. Ar na hialtóga is luaithe a eitlíonn san oíche. Corrach ina heitilt.

 src=
Tá an t-alt seo bunaithe ar ábhar as Fréamh an Eolais, ciclipéid eolaíochta agus teicneolaíochta leis an Ollamh Matthew Hussey, foilsithe ag Coiscéim sa bhliain 2011. Tá comhluadar na Vicipéide go mór faoi chomaoin acu beirt as ucht cead a thabhairt an t-ábhar ón leabhar a roinnt linn go léir.


Ainmhí
Is síol ainmhí é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visit source
partner site
wikipedia GA

Ialtóg fheascrach: Brief Summary ( Irish )

provided by wikipedia GA


Ainmhí Is síol ainmhí é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visit source
partner site
wikipedia GA

Pipistrellus ( Italian )

provided by wikipedia IT

Pipistrellus (Kaup, 1829) è un genere di pipistrelli della famiglia dei Vespertilionidi.

Descrizione

Dimensioni

Al genere Pipistrellus appartengono pipistrelli di piccole dimensioni, con lunghezza della testa e del corpo tra 35 e 62 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 27 e 50 mm, la lunghezza della coda tra 25 e 50 mm e un peso fino a 20 g.[1]

Caratteristiche craniche e dentarie

Il cranio presenta una scatola cranica non appiattita e priva di cresta sagittale. Il primo premolare superiore solitamente è ben sviluppato, più o meno situato lungo la linea alveolare, mentre il secondo premolare superiore è talvolta assente. Gli incisivi superiori esterni non sono eccessivamente ridotti e talvolta più piccoli di quelli più interni, i quali possono avere una o due cuspidi. I molari inferiori presentano una struttura occlusale di tipo nyctalodonte, ovvero l'ultima cuspide posteriore linguale è connessa tramite una cresta con una piccola protuberanza terminale, lasciando l'ultima cuspide posteriore labiale isolata (Fig.1).

Sono caratterizzati dalla seguente formula dentaria:

3 2 1 2 2 1 2 3 3 2 1 3 3 1 2 3 Totale: 34 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;
 src=
Fig.1

Aspetto

Il corpo è delicato. Le parti superiori variano dal marrone chiaro al nerastro, mentre quelle inferiori sono generalmente più chiare, talvolta anche biancastre. Il muso è corto, largo, con due masse ghiandolari sui lati e con dei cuscinetti all'angolo posteriore della bocca, che cambiano dimensione in relazione alle condizioni riproduttive dell'individuo. Le orecchie sono corte, ben separate tra loro, triangolari con l'estremità spesso arrotondata, talvolta appuntita e con un antitrago più o meno sviluppato. Il trago è solitamente di lunghezza moderata, con i bordi paralleli e l'estremità smussata. Le ali sono lunghe e strette, possono essere chiare, scure o bianche e in alcune specie avere il bordo posteriore marcato distintamente di bianco. Il quinto dito è più lungo del metacarpo del terzo e quarto dito. Il calcar presenta un lobo di rinforzo ben sviluppato. L'osso penico è lungo e sottile, curvato in avanti, leggermente più largo alla base e con l'estremità biforcuta.

Distribuzione

Il genere è diffusa in Africa, Madagascar, Europa, Asia ed Oceania fino alle Isole Salomone.

Tassonomia

La classificazione di questo genere risulta alquanto complessa e soggetta a continue variazioni alla luce delle nuove ricerche. Inizialmente la distinzione tra Eptesicus e Pipistrellus si basava sulla presenza di un secondo premolare superiore in quest'ultimo genere, ma successivamente si è dimostrato che tale caratteristica non è discriminante ma può presentarsi indistintamente in diverse forme anche in gruppi molto omogenei all'interno della famiglia dei Vespertilionidi. Soltanto nel 1987, Hill e Harrison hanno proposto una nuova classificazione basandosi sulla morfologia dell'osso penico, carattere ritenuto conservativo, spostando alcune specie da un genere all'altro e creando diversi sottogeneri, che successivamente negli anni, con la conferma di ricerche filogenetiche e molecolari, sono stati elevati al rango di generi a sé stanti.

Il genere comprende attualmente le seguenti specie[2]:

Incertae Sedis

Note

  1. ^ Novak, 1999.
  2. ^ (EN) D.E. Wilson e D.M. Reeder, Pipistrellus, in Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference, 3ª ed., Johns Hopkins University Press, 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
  3. ^ Bates PJJ, Ratrimomanarivo FH, Harrison DL and Goodman SM, A description of a new species of Pipistrellus (Chiroptera: Vespertilionidae) from Madagascar with a review of related Vespertilioninae from the island, in Acta Chiropterologica, vol. 8, n. 2, 2006, pp. 299–324.

Bibliografia

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Pipistrellus: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Pipistrellus (Kaup, 1829) è un genere di pipistrelli della famiglia dei Vespertilionidi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Pipistrellus ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Pipistrellus is een geslacht van vleermuizen uit de familie der gladneuzen (Vespertilionidae). De soorten uit dit geslacht behoren tot de kleinere leden van de familie. Om die reden worden soorten uit het geslacht over het algemeen dwergvleermuizen genoemd. Drie soorten komen ook in de Benelux voor: de gewone dwergvleermuis (Pipistrellus pipistrellus), de ruige dwergvleermuis (P. nathusii) en de kleine dwergvleermuis (P. pygmaeus).

Kenmerken

Vleermuizen van het geslacht Pipistrellus zijn klein, met een kleine kop en een vrij brede, bolle snuit. De kleine, korte, min of meer driehoekige oren zijn niet aan de basis verbonden, en bevatten een vrij korte, stompe tragus. Bij beide geslachten zijn de gelig witte buccale klieren, die zich bevinden in de mondhoeken, vergroot. Deze klieren scheiden geurstoffen af. De schedel is klein, breed en plat, die zich naar de voorzijde versmalt. De profiellijn van het voorhoofd is bol en licht gewelfd.

De vleugels zijn smal. Het spoorbeen heeft een brede spoorlob met een duidelijk zichtbaar spoorbeendwarsuitsteeksel. De laatste staartwervel steekt maximaal 1 mm uit de staartvlieghuid. De snuit, oren en vlieghuid zijn donkerder dan de rest van het lichaam. De dieren hebben twee tepels.

Vleermuizen van dit geslacht hebben 34 tanden. De tandformule is 2.1.2.3/3.1.2.3. Kenmerkend zijn de twee premolaren in de bovenkaak. De molaren zijn breed en nyctalodont. De breedte van de achterste molaar is ongeveer twee derde van de lengte.

De vlucht kan het best worden vergeleken met het fladderen van een vlinder, met regelmatig hoekige bochten en duiken.

Verspreiding

De soorten van het geslacht Pipistrellus komen van nature voor in vrijwel geheel Europa, Afrika en Azië, alsmede op Nieuw-Guinea en in Noord-Australië.

Leefwijze

Soorten uit het geslacht jagen op vliegende insecten, die zij in de vlucht vangen. Als rustplaats gebruiken zij verscheidene plekken, zoals holle bomen, in rotsspleten en in gebouwen.

Zij kennen een bijzondere vorm van verdediging, akinese genaamd. Als het dier bedreigd wordt, drukt het zich plat tegen de ondergrond aan in een schrikhouding. Bij aanraking krimpt het dier ineen, alsof hij dood is.

Systematiek

Binnen de gladneuzen valt het geslacht Pipistrellus binnen de onderfamilie Vespertilioninae, waartoe de meeste gladneuzen behoren, en de tribus Pipistrellini. Pipistrellini omvat naast Pipistrellus ook de geslachten Glischropus, Nyctalus, Parastrellus, Perimyotis en Scotozous.

De systematiek van dit geslacht is de laatste jaren aan grote veranderingen onderhevig. Verscheidene soorten die vroeger tot dit geslacht werden gerekend, zijn de afgelopen twintig jaar afgesplitst in eigen geslachten: Arielulus, Hypsugo (waaronder Savi's dwergvleermuis (Hypsugo savii), Falsistrellus, Neoromicia, Parastrellus, Perimyotis, Scotozous en Vespadelus. Sommige van deze geslachten, zoals Perimyotis, worden soms nog als een ondergeslacht beschouwd.

De volgende 32 soorten worden vooralsnog tot het geslacht gerekend:

Literatuur

  • Schober, W. & R. Grimmberger (2001) Gids van de vleermuizen van Europa (P.H.C. Lina, vert.). Baarn: Tirion Uitgevers. ISBN 90-5210-361-5.
  • Wilson, D.E. & D.M. Reeder (red.) Mammal Species of the World: a taxonomic and geographic reference. 3rd ed. Baltimore: The Johns Hopkins University Press, 2 vols., 2142 pp. ISBN 0-8018-8221-4
  1. Thorn, E., Kock, D. & Cuisin, J. 2007. Status of the African bats Vesperugo grandidieri Dobson, 1876 and Vesperugo flavescens Seabra, 1900 (Chiroptera, Vespertilionidae), with description of a new subgenus. Mammalia 71(1-2):70-79.
  2. Benda, P., Hulva, P. & Gaisler, J. 2004a. Systematic status of African populations of Pipistrellus pipistrellus complex (Chiroptera: Vespertilionidae), with a description of a new species from Cyrenaica, Libya. Acta Chiropterologica 6(2):193-217.
  3. Bates, P.J.J., Ratrimomanarivo, F.H., Harrison, D.L. & Goodman, S.M. 2006. A description of a new species of Pipistrellus (Chiroptera: Vespertilionidae) from Madagascar with a review of related Vespertilioninae from the island. Acta Chiropterologica 8(2):299-324.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Pipistrellus: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Pipistrellus is een geslacht van vleermuizen uit de familie der gladneuzen (Vespertilionidae). De soorten uit dit geslacht behoren tot de kleinere leden van de familie. Om die reden worden soorten uit het geslacht over het algemeen dwergvleermuizen genoemd. Drie soorten komen ook in de Benelux voor: de gewone dwergvleermuis (Pipistrellus pipistrellus), de ruige dwergvleermuis (P. nathusii) en de kleine dwergvleermuis (P. pygmaeus).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Karlik (nietoperze) ( Polish )

provided by wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Karlik[8] (Pipistrellus) – rodzaj ssaka z podrodziny mroczków (Vespertilioninae) w rodzinie mroczkowatych (Vespertilionidae).

Zasięg występowania

Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Afryce, Eurazji, Australii i Oceanii[9].

Systematyka

Etymologia

  • Pipistrellus: wł. pipistrello, vispitrello (zdrobnienie od vespertilio) – nietoperz[10].
  • Romicia (Romicius): autor nie wyjaśnił znaczenia etymologii nazwy rodzajowej, Palmer sugerował że jest to wymyślona nazwa[11]. Gatunek typowy: Romicia calcarata J.E. Gray, 1838 (= Vespertilio kuhlii Kuhl, 1817).
  • Nannugo: gr. ναννος nannos – karzeł; końcówka –ugo[12]. Gatunek typowy: Vesperugo nathusii Keyserling & Blasius, 1839.
  • Alobus: gr. αλοβος alobos – bez płatka[13]. Gatunek typowy: Vespertilio (Alobus) temminckii Cretzschmar, 1826 (= Pipistrellus rueppellii (J. Fischer, 1829)).
  • Euvesperugo: gr. ευ eu – dobry, typowy; rodzaj Vesperugo Keyserling & Blasius 1830; Gatunek typowy: Vespertilio Pipistrellus Schreber, 1774.

Podział systematyczny

Do rodzaju należą następujące gatunki[9][8]:

Przypisy

  1. Pipistrellus, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. J.J. Kaup: Skizzirte Entwickelungs-Geschichte und natürliches System der europäischen Thierwelt: Erster Theil welcher die Vogelsäugethiere und Vögel nebst Andeutung der Entstehung der letzteren aus Amphibien enthält. Cz. 1. Darmstadt: In commission bei Carl Wilhelm Leske, 1829, s. 98. (niem.)
  3. J.E. Gray. A Revision of the Genera of Bats (Vespertilionidæ), and the Description of some new Genera and Species. „Magazine of Zoology and Botany”. 2 (12), s. 495, 1838 (ang.).
  4. E. Blyth: Mammalia. W: G. Cuvier: Cuvier's Animal kingdom: arranged according to its organization, forming the basis for a natural history of animals, and an introduction to comparative anatomy: illustrated by three hundred engravings on wood. London: W.S. Orr and Co., 1840, s. 75. (ang.)
  5. F.A. Kolenati. Europa's Chiropteren. „Allgemeine deutsche naturhistorische Zeitung”. Neue Folge. 2, s. 169, 1856 (niem.).
  6. W. Peters. Über Flederthiere und Amphibien. „Monatsberichte der Königlichen Preussische Akademie des Wissenschaften zu Berlin”. 1867, s. 707, 1867 (niem.).
  7. A.N.Ch. Acloque: Faune de France: contenant la description des espèces indigènes disposées en tableaux analytiques; et illustrée de figures représentant les types caractéristiques des genres. Paris: Librairie J.-B. Baillière et Fils, 19 rue Hautefeuille, près du boulevard Saint-Germain, 1900, s. 35. (fr.)
  8. a b W. Cichocki, A. Ważna, J. Cichocki, E. Rajska-Jurgiel, A. Jasiński & W. Bogdanowicz: Polskie nazewnictwo ssaków świata. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii PAN, 2015, s. 120–121. ISBN 978-83-88147-15-9. (pol.ang.)
  9. a b Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Pipistrellus. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 2017-06-28]
  10. Palmer 1904 ↓, s. 538.
  11. Palmer 1904 ↓, s. 612.
  12. Palmer 1904 ↓, s. 447.
  13. Palmer 1904 ↓, s. 89.

Bibliografia

  1. T.S. Palmer: Index Generum Mammalium: a List of the Genera and Families of Mammals. Waszyngton: Government Printing Office, 1904, s. 71-718, seria: North American Fauna. (ang.)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Karlik (nietoperze): Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Karlik (Pipistrellus) – rodzaj ssaka z podrodziny mroczków (Vespertilioninae) w rodzinie mroczkowatych (Vespertilionidae).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Pipistrellus ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Pipistrellus é um gênero de morcegos da família Vespertilionidae.

Espécies

Agora em gêneros próprios:

Referências

  • SIMMONS, N. B. Order Chiroptera. In: WILSON, D. E.; REEDER, D. M. (Eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference. 3. ed. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2005. v. 1, p. 312-529.
  • BATES, P. J. J., RATRIMOMANARIVO, F. H., HARRISON, D. L., GOODMAN, S. M. (2006). A description of a new species of Pipistrellus (Chiroptera: Vespertilionidae) from Madagascar with a review of related Vespertilioninae from the island. Acta Chiropterologica 8 (2), 299-324.
  • HULVA, P., BENDA, P. in Benda, P., Hulva, P. e Gaisler, J. (2004). Systematic status of African populations of Pipistrellus pipistrellus complex (Chiroptera: Vespertilionidae), with a description of a new species from Cyrenaica, Libya. Acta Chiropterologica 6(2), 193-217, September 2004.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Pipistrellus: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Pipistrellus é um gênero de morcegos da família Vespertilionidae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Pipistrellus ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Pipistrellus[1] är ett släkte av fladdermöss som beskrevs av Johann Jakob Kaup 1829.[2] Pipistrellus ingår i familjen läderlappar.[1][3] Arterna förekommer nästan i hela världen. De saknas i polarregionerna, i Sydamerika och på de flesta öar i Oceanien.

Utseende

Med en kroppslängd (huvud och bål) av 35 till 62 mm och en vikt mellan 3 och 20 g är arterna små till medelstora läderlappar. Svansens längd är 25 till 50 mm och under armarna blir 27 till 50 mm långa. Jämförd med släktet Myotis är öronen hos Pipistrellus kortare och bredare. Den broskiga fliken i örats centrum (tragus) är hos Pipistrellus inte lika spetsig. De flesta arterna har en mörkbrun till svartaktig pälsfärg. Några arter är mera chokladbrun, rödbrun, ljusbrun eller grå.[4] På ovansidan är håren nära roten mörk och sedan ljusare.[5]

Tandformeln är I 2/3 C 1/1 P 2/2 M 3/3. Av de två premolarerna är den första liten och den andra ganska stor.[5]

Ekologi

Valet av habitatet är beroende på art och varierar mycket. Det finns arter som föredrar skogar och andra arter som lever i öppna landskap eller i bergstrakter. Viloplatsen kan vara ett gömställe i växtligheten, grottor och mindre bergssprickor eller byggnader.[4]

Typiskt för släktet är att individerna börjar sin jakt efter flygande insekter tidig under skymningen. Några medlemmar lämnar gömstället vid fullt dagsljus. Arter som lever i tempererade regioner utför ofta vandringar före vintern. Det finns även arter som går i ide. Individerna vilar ensam eller i små flockar. Hos pipistrell (Pipistrellus pipistrellus) och hos vissa andra arter bildar honor före ungarnas födelse kolonier med några hundra medlemmar som är avskilda från hanarna.[4]

Beroende på art finns en eller två parningstider per år. Dräktigheten varar 44 till 55 dagar och sedan föds en eller två ungar.[4]

Dottertaxa till Pipistrellus, i alfabetisk ordning[1][3]

Taxonet Hypsugo listas ibland som undersläkte till Pipistrellus[6] och ibland som självständigt släkte[7]. Arter som ingår i Hypsugo listas även här.

Utbredning enligt IUCN.[6]

Källor

  1. ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pipistrellus/match/1. Läst 24 september 2012.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Pipistrellus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
  3. ^ [a b] Dyntaxa Pipistrellus
  4. ^ [a b c d] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Pipistrelles” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 425-429. ISBN 0-8018-5789-9
  5. ^ [a b] Reid, Fiona (2009). Pipistrellus. A Field Guide to the Mammals of Central America. Oxford University Press. sid. 148
  6. ^ [a b] Pipistrellus på IUCN:s rödlista, läst 27 mars 2015.
  7. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Hypsugo (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Pipistrellus: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Pipistrellus är ett släkte av fladdermöss som beskrevs av Johann Jakob Kaup 1829. Pipistrellus ingår i familjen läderlappar. Arterna förekommer nästan i hela världen. De saknas i polarregionerna, i Sydamerika och på de flesta öar i Oceanien.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Нетопир ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Назва

Назва «нетопир» походить від прасл. *netopyrь, що здебільшого пояснюють як поєднання коренів *neto (з ранішого *nekto, пов'язаного з *nokt- — «ніч») і -pyrь (пов'язаного з *per- — «літати», звідки й «пергач»). Тобто «той, що літає в ночі». Проте, як зауважував Л. А. Булаховський, такому поясненню суперечать деякі факти фонетичного і словотворчого характеру. Інша версія (Х. Шустер-Шевц, А. Брюкнер) виводить *netopyrь від *ne («не»), *to («то») і *pyrь («птах»), припускаючи, що первісно це слово означало «то не птах»[1].

Наукова назва утворена від італ. pipistrello — «кажан».

Характеристики

Зовнішність

Голова і тіло довжиною 35—62 мм, хвіст довжиною 25—50 мм, передпліччя довжиною 27—50 мм, вага дорослих особин: 3—20 гр. Вуха коротші й ширші ніж в Myotis. Забарвлення зазвичай темно-коричневе чи чорне, в деяких видів сіре, шоколадно-коричневе, червонувато-коричневе чи блідо-коричневе.

Поведінка

Мешкає у найрізноманітніших середовищах проживання: відкриті місцевості, ліси, гори. Як спальні місця вони використовують будівлі, порожнисті колоди, печери і багато іншого. Загалом, вони менш товариські, ніж, наприклад, Myotis, багато видів самітники або знаходяться в невеликих групах до 12 тварин. Вони зазвичай вирушають за харчами на початку вечора, а іноді навіть серед білого дня. Види в холодних регіонах зимують або мігрують в більш теплі райони. Раціон складається головним чином з комах, на яких нетопирі полюють у польоті. Один або два рази на рік, самиця народжує після 40—60-денного періоду вагітності усереднено 1-2 нетопирят. Самиці багатьох видів утворюють розплідники, в яких вони готуються до народження й виховують своїх дітей.

Значення і обсяг поняття

«Нетопир» (від давньоруських «ното» — ніч, «пире» — пиряти, літати) — одна з найдавніших назв лиликів і загалом кажанів, присутня у всіх східнослов'янських мовах. Польською «нетопир» (Nietopierze) означає загалом всіх кажанів. Те саме (у деякій видозміні) — у Словаччині, Словенії (netopir) тощо. Тлумачення назви є у Фасмера. В сучасній українській науковій мові назва «нетопир» закріпилася тільки за найдрібнішими кажанами, переважно за родом Pipistrellus, інколи — за Pipistrellus + Hypsugo.

Нетопирі у фауні України

В Україні рід нетопирів представлений 5 видами, у тому числі парою видів-двійників «малих» нетопирів (Pipistrellus pipistrellus = P. pipistrellus + P. pygmaeus):

Перші три види є перелітними і здійснюють сезонні міграції і зимують за межами України, переважно на Балканах, Кавказі і, ймовірно, в Малій Азії. Останній вид (нетопир білосмугий) є інвазійним, чужорідним, який вселився на територію України на початку 1980-х років. До того він був відомий за однією сумнівною давньою знахідкою в Криму, проте протягом 1980—1990 років активно розселився в Криму і Приазов'ї, а протягом 20002010 рр. розселився по всій території Причорномор'я, східної і центральної частин України і досяг Білорусі.

Перші два види види, наведені у переліку, є дендрофілами і характерні для лісів та лісопаркових зон (переважно дупла дерев). Третій вид тяжіє до пагоценозів, і його материнські колонії відомі майже виключно з «легких» будівель (лісництва, дачі, вагончики, церкви). Четвертий вид відомий майже виключно з урбоценозів, де найчастіше оселяється у господарських приміщеннях, технічних поверхах, під підвіконням тощо.

Повір'я про нетопирів

Завдяки широкій синантропізації нетопира карлика (в сільській місцевості) і нетопира білосмугого (у містах) частота їх появи в людських оселях надзвичайно велика. За В. Далем [1], «Нетопыри разыгрываются — к ведру. Нетопырь залетает в дом, к беде.». Такі твердження найімовірніше пов'язані не з самими нетопирами (Pipistrellus), а з кажанам загалом, частина з яких може бути переносниками сказу (зокрема, пергачі й нічниці). По-друге, такі приказки можуть бути образними, пов'язаними не так з самими тваринами, як з докорами недбалим господарям щодо запустіння господарки: нетопирі звичайно утворюють великі колонії, проте в добре обжитих приміщеннях такого не трапляється. Повір'я про те, що заліт кажана у помешкання або у будівлю є нічим не виправданим забобоном. У такому випадку краще подбати про те, щоби тварина могла знайти вихід з пастки, в яку потрапила, ніж переживати щодо нічим не обґрунтованих «прикмет».

Видовий склад світової фауни



Література про нетопирів України

  • Абелєнцев В. I., Попов Б. М. Ряд рукокрилі, або кажани — Chiroptera // Фауна України. — Київ: Вид-во АН УРСР, 1956. — Том 1, випуск 1. — С. 229–446. [2]
  • Волох А. М. Особенности формирования приазовской части ареала средиземноморского нетопыря Pipistrellus kuhlii // Вестник зоологии. — 2002. — Том 36, N 1. — С. 101–104.
  • Загороднюк І., Негода В. Нетопири: Pipistrellus та Hypsugo // Міграційний статус кажанів в Україні. — Київ, 2001. — С. 65-72. — (Novitates Theriologicae, pars 6). [3]
  • Загороднюк І., Годлевська Л., Тищенко В., Петрушенко Я. Кажани України та суміжних країн: керівництво для польових досліджень. — Київ, 2002. — 110 с. — (Серія: Праці Теріологічної школи, випуск 3). [4]
  • Häussler U., Nagel A., Braun M., Arnold A. External characters discriminating sibling species of European pipistrelles, Pipistrellus pipistrellus (Schreber, 1774) and P. pygmaeus (Leach, 1825) // Myotis. — 2000. — Vol. 37. — P. 27-40.
  • Hulva, P., A. Fornůsková, A. Chudárková, A. Evin, B. Allegrini, P. Benda. Mechanisms of radiation in a bat group from the genus Pipistrellus inferred by phylogeography, demography and population genetics // Molecular Ecology. — 2010. — 19. — P. 5417-5431.

Примітки

  1. Етимологічний словник української мови : у 7 т. : т. 4 : Н — П / укл.: Р. В. Болдирєв та ін. ; ред. тому: В. Т. Коломієць, В. Г. Скляренко ; редкол.: О. С. Мельничук (гол. ред.) та ін. — К. : Наукова думка, 1989. — 656 с. — ISBN 966-00-0590-3.

Джерела


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Chi Dơi muỗi ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI
 src= Wikispecies có thông tin sinh học về Chi Dơi muỗi  src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Chi Dơi muỗi

Chi Dơi muỗi (danh pháp khoa học: Pipistrellus) là một chi thuộc Họ Dơi muỗi (Vespertilionidae) Tên gọi chi này lấy từ tiếng Italia Pipistrello, có nghĩa là "dơi". Có 7 phân phái (subgenera) trong chi nà, bao gồm 77 loài.

Địa bàn sinh sống của chi này từ châu Âu, Bắc Mỹ đến tây nam Á và có thể ở Triều Tiên. Ở Bắc Mỹ, có hai loài phân bố phổ biến là Pipistrellus subflavusPipistrellus hesperus.

Các loài

Tham khảo

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Chi Dơi muỗi: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Chi Dơi muỗi (danh pháp khoa học: Pipistrellus) là một chi thuộc Họ Dơi muỗi (Vespertilionidae) Tên gọi chi này lấy từ tiếng Italia Pipistrello, có nghĩa là "dơi". Có 7 phân phái (subgenera) trong chi nà, bao gồm 77 loài.

Địa bàn sinh sống của chi này từ châu Âu, Bắc Mỹ đến tây nam Á và có thể ở Triều Tiên. Ở Bắc Mỹ, có hai loài phân bố phổ biến là Pipistrellus subflavus và Pipistrellus hesperus.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Нетопыри ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
У этого термина существуют и другие значения, см. Нетопыри (значения).
Запрос «Нетопырь» перенаправляется сюда; см. также другие значения.
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Подкласс: Звери
Инфракласс: Плацентарные
Надотряд: Лавразиотерии
Отряд: Рукокрылые
Подотряд: Летучие мыши
Надсемейство: Vespertilionoidea
Подсемейство: Vespertilioninae
Триба: Pipistrellini
Род: Нетопыри
Международное научное название

Pipistrellus Kaup, 1829

Синонимы
  • Nannugo Kolenati, 1856[1]
Типовой вид
Vespertilio pipistrellus Schreber, 1774
Подроды
  • Perimyotis Menu, 1984
  • Pipistrellus Kaup, 1829[2]
Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 180023NCBI 27671EOL 13970FW 40683

Нетопыри́ (лат. Pipistrellus) — род гладконосых летучих мышей, включающий около 40 видов. Их масса обычно составляет 3—20 г, длина тела 35—62 мм, длина хвоста 25—50 мм, длина предплечья 26—50 мм, размах крыльев 20—35 см.

Описание

Морда укорочена, уши короткие. Козелок продолговатый, с закруглённой вершиной, слегка загнут вперёд. Крылья сравнительно узкие и заострённые (более, чем у Hypsugo и Eptesicus, но в значительно меньшей степени, чем у Nyctalus). Эпиблема развита, с хрящевой перегородкой. Малых предкоренных зубов 1/1, резцов 2/3. Малый верхний предкоренной зуб всегда вытеснен из зубного ряда, но редуцирован в разной степени. Нижние коренные зубы никталодонтного типа. Шерсть обычно короткая и густая. Окрас от тёмно-коричневого до песчаного, иногда с рыжеватым оттенком. Хромосомный набор варьирует от 34 до 44.

Распространение

От умеренного пояса Евразии до Южной Африки и Австралии.

Образ жизни и среда обитания

Населяют разнообразные зоны от пустынь до умеренных смешанных и тропических дождевых лесов, в горах до 3000 м; часто живут в поселениях человека. Питаются насекомыми, ловя их на лету. Селятся в постройках человека и в различных естественных полостях, предпочитая щелевидные укрытия. В умеренных широтах совершают сезонные миграции до 1600 км, впадая на зиму в оцепенение. Зимуют в дуплах и постройках человека. Спаривание после окончания лактации или на зимовках, в умеренных областях выражен осенний гон. Беременность 45—60 дней. В выводке 1—3 (обычно 2) детёныша. Лактация около 1—1,5 месяцев. В сезон размножения самки образуют выводковые колонии, обычно до нескольких десятков, реже — сотен особей, самцы держатся обособленно. Размножаются обычно в начале лета или влажного сезона, некоторые тропические виды — круглый год. Живут до 16 (в среднем 3—5) лет.

Виды

На территории России и сопредельных стран — вероятно, пять видов:

Классификация

Названия приведены в соответствии с АИ[3]:

Примечания

  1. Систематика и синонимия (англ.). BioLib. Проверено 14 января 2011.
  2. Wilson D. E. & Reeder D. M. (eds). Mammal Species of the World. — 3rd ed. — Johns Hopkins University Press[en], 2005. — Vol. 1. — P. 743. — ISBN 0-8018-8221-4. OCLC 62265494.
  3. Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 75—77. — 10 000 экз.
  4. Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 68. — 10 000 экз.
  5. 1 2 3 4 5 6 7 Полная иллюстрированная энциклопедия. «Млекопитающие» Кн. 2 = The New Encyclopedia of Mammals / под ред. Д. Макдональда. — М.: Омега, 2007. — С. 465. — 3000 экз.ISBN 978-5-465-01346-8.
Логотип Викисловаря
В Викисловаре есть статья «нетопырь»
Question book-4.svg
В этой статье не хватает ссылок на источники информации.
Информация должна быть проверяема, иначе она может быть поставлена под сомнение и удалена.
Вы можете отредактировать эту статью, добавив ссылки на авторитетные источники.
Эта отметка установлена 14 мая 2011 года.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Нетопыри: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Нетопыри́ (лат. Pipistrellus) — род гладконосых летучих мышей, включающий около 40 видов. Их масса обычно составляет 3—20 г, длина тела 35—62 мм, длина хвоста 25—50 мм, длина предплечья 26—50 мм, размах крыльев 20—35 см.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

집박쥐속 ( Korean )

provided by wikipedia 한국어 위키백과

집박쥐속(Pipistrellus)은 애기박쥐과에 속하는 박쥐 속의 하나이다.[1]

하위 종

계통 분류

다음은 애기박쥐아과의 계통 분류이다.[2]

애기박쥐아과

알렌큰귀박쥐속

       

토끼박쥐속

     

바르바스텔레박쥐속

   

흰세점박이박쥐속

   

사막긴귀박쥐속

     

혹코박쥐속

   

털꼬리박쥐족

             

노랑박쥐속

흰배박쥐족

알렌노랑박쥐속

     

아메리카노랑박쥐속

     

반겔더박쥐속

   

흰배박쥐속

               

동부집박쥐속

   

서부집박쥐속

        문둥이박쥐족  

할리퀸박쥐속

   

문둥이박쥐속

    저녁박쥐족    

저녁박쥐속

   

나비박쥐속

       

은색털박쥐속

   

아리엘룰루스속

                 

아프리카긴귀박쥐속

   

아프리카문둥이박쥐속

       

슐리펜박쥐속

   

아이젠트라우트집박쥐

       

검은집박쥐속

     

숲박쥐속

   

아랫볏박쥐속

         

대나무박쥐속

    애기박쥐족  

애기박쥐속

     

작은집박쥐속

     

집박쥐속

   

멧박쥐속

                   

각주

  1. Simmons, N.B. (2005). 〈Order Chiroptera〉 [박쥐목]. Wilson, D.E.; Reeder, D.M. 《Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference》 (영어) 3판. 존스 홉킨스 대학교 출판사. 472–479쪽. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  2. Roehrs, Z.P.; Lack, J.B.; Van Den Bussche, R.A. (2010). “Tribal phylogenetic relationships within Vespertilioninae (Chiroptera: Vespertilionidae) based on mitochondrial and nuclear sequence data”. 《Journal of Mammalogy》 91 (5): 1073–1092. doi:10.1644/09-MAMM-A-325.1.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia 작가 및 편집자