Aspicilia cinerea (cinder lichen) is a gray to almost white, 1.5 – 15 cm wide, crustose areolate lichen with large apothecia that mostly grows on rock in the mountains.[1][2]: 224 It grows in variable forms, from having a continuous surface to being areolate.[2]: 224 It grows in Eurasia, and North America on siliceous rock, schist or igneous rock in habitats exposed to sunlight, also rarely on calciferous rock.[1] It is common in Arizona, and rare in California and Baja California at elevations of 1,700 to 3,300 metres (5,600 to 10,800 ft).[1]
Flat to almost convex areoles are angular to irregular, and 0.2 – 2 mm in diameter.[1] They are contiguous but clearly separated by well defined cracks.[1] It usually lacks a prothallus.[1] It may be rimose toward the outer edges.[1] Each areole has 1 – 10, round to angular or irregular, 0.1 -1.6 mm apothecia that may be confluent when numerous.[1] Apothecia have usually black concave discs, with exciple margins of thallus tissue.[1] Asci are club shaped (clavate), with 8 ellipsoid ascospores.[1]
Lichen spot tests on the cortex and medulla are K+ red, KC−, P+ yellow[2]: 224 or P+ orange,[1] with the medulla sometimes testing K+ yellow and P+ orange.[2]: 224 Secondary metabolites include norstictic acid and often connorstictic acid in traces, and more rarely hyposalazinic acid.[1]
The photobiont is a chlorococcoid.[1]
Aspicilia cinerea (cinder lichen) is a gray to almost white, 1.5 – 15 cm wide, crustose areolate lichen with large apothecia that mostly grows on rock in the mountains.: 224 It grows in variable forms, from having a continuous surface to being areolate.: 224 It grows in Eurasia, and North America on siliceous rock, schist or igneous rock in habitats exposed to sunlight, also rarely on calciferous rock. It is common in Arizona, and rare in California and Baja California at elevations of 1,700 to 3,300 metres (5,600 to 10,800 ft).
Flat to almost convex areoles are angular to irregular, and 0.2 – 2 mm in diameter. They are contiguous but clearly separated by well defined cracks. It usually lacks a prothallus. It may be rimose toward the outer edges. Each areole has 1 – 10, round to angular or irregular, 0.1 -1.6 mm apothecia that may be confluent when numerous. Apothecia have usually black concave discs, with exciple margins of thallus tissue. Asci are club shaped (clavate), with 8 ellipsoid ascospores.
Lichen spot tests on the cortex and medulla are K+ red, KC−, P+ yellow: 224 or P+ orange, with the medulla sometimes testing K+ yellow and P+ orange.: 224 Secondary metabolites include norstictic acid and often connorstictic acid in traces, and more rarely hyposalazinic acid.
The photobiont is a chlorococcoid.
Hall lehtersamblik (Aspicilia cinerea) on samblikuliik.
Samblik kasvab ka Eestis.[1]
Hall lehtersamblik (Aspicilia cinerea) on samblikuliik.
Samblik kasvab ka Eestis.
Gråstenslav (Aspicilia cinerea) är en grå skorplav som växer på stenar och berghällar. Lavens grå utseende och skorplika bål gör den ganska oansenlig i jämförelse med många andra lavar, men den är trots att den kanske inte alltid uppmärksammas en vanlig lavart och ger ofta karaktär åt stenen den växer på. Dess vetenskapliga artepitet cineria kommer av cinereus som uttytts som "askgrå".
Gråstenslav har ansetts som en bra färglav av Johan Peter Westring i Svenska lafvarnas färghistoria. Men laven är svår att samla in i tillräcklig mängd eftersom den sitter mycket hårt fast vid underlaget.
Gråstenslaven är en skorplav och har en bål som bildar som en skorpa över underlaget. Färgen är grå och bålen är uppsprucken i ett rutigt mönster. Nedsänkta i bålen finns svarta apothecier (fruktkroppar). Ofta växer gråstenslaven kant i kant med andra gråstenslavar och arten kan med tiden komma att dominera underlaget.
Gråstenslaven är en stenlav som trivs på luftiga och ljusa platser, till exempel lite öppnare skogar och hällmarker och den kan återfinnas på resta stenar. Laven undviker kalksten och i kalktrakter är därför dess förekomst sparsam, annars är den allmän.
Gråstenslav (Aspicilia cinerea) är en grå skorplav som växer på stenar och berghällar. Lavens grå utseende och skorplika bål gör den ganska oansenlig i jämförelse med många andra lavar, men den är trots att den kanske inte alltid uppmärksammas en vanlig lavart och ger ofta karaktär åt stenen den växer på. Dess vetenskapliga artepitet cineria kommer av cinereus som uttytts som "askgrå".
Gråstenslav har ansetts som en bra färglav av Johan Peter Westring i Svenska lafvarnas färghistoria. Men laven är svår att samla in i tillräcklig mängd eftersom den sitter mycket hårt fast vid underlaget.