Geranium bohemicum is a species of flowering plant belonging to the family Geraniaceae. It was first described in 1756 by Carl Linnaeus.[1]
Its native range is Europe to Caucasus.[1]
Geranium bohemicum is a species of flowering plant belonging to the family Geraniaceae. It was first described in 1756 by Carl Linnaeus.
Its native range is Europe to Caucasus.
Geranium bohemicum es una especie de plantas de la familia de las geraniáceas.
Muy parecido a G. lanuginosum, se distingue por sus hojas menos profundamente divididas y por sus semillas manchadas y lisas.
Hierba anual algo menor de un metro de altura. Tallo foliado, erecto con pelos, predominantes en toda la planta. Hojas basales (salen desde la base del tallo), hojas alternas, palmipartida, con un pedúnculo más largo que la propia hoja. Flor violeta con diez estambres, todos con anteras amarillas.[1] El fruto es del tipo denominado “seed-ejection”,[2] en el que la semilla es lanzada lejos de la planta por un sistema de catapulta activado por la recurvatura de la arista y en el que el mericarpo queda unido a la arista. Por otra parte el mericarpo carece de callo en la base u otro mecanismo para prevenir la caída de la semilla en el estadio preexplosivo.[3]
Claros de bujedo, robledal, hayedo o pinar, generalmente en zonas que han sido quemadas recientemente. Es una planta pirófila: necesita del fuego para regenerarse provocando reacciones químicas y térmicas que favorecen la germinación de sus semillas tras un incendio.
Altitud de 1000-1780 m.
Geranium bohemicum fue descrita por Carl Linnaeus en Centuria I.-[II.] plantarum en el Vol 1. Edición 1, 2 Jun 1756[9]
Datos: Q164734
Multimedia:
Especies: Geranium bohemicum
Geranium bohemicum es una especie de plantas de la familia de las geraniáceas.
Böömi kurereha (Geranium bohemicum) on kurerehaliste sugukonda kurereha perekonda kuuluv taimeliik.
Teaduslik nimetus bohemicum viitab nii taime kasvamisele Böömimaal kui ka etnograafilisele mõistele, mustlastele. Botaanik Theodor Nenjukov tegi 1934. aastal ettepaneku nimetada taim eesti keeles mustlas-kurerehaks [1], ent senini on jäädud geograafilise tõlgenduse juurde (põhjuseid vt jaotisest "Eluviis").
Ühe- või kaheaastane näärmekarvade tõttu kleepuv, ebameeldiva lõhnaga rohttaim. Lehtede kuju poolest meenutab kõige enam mets-kurereha. Kroonlehed 7–12 mm pikad, sinakaslillad, tumedate soontega, tupplehtedest pikemad. Viljad 2,5–3 cm pikad, karvased. Õitseb juunist augustini või talvekülmadeni (oktoobrini).
Böömi kurereha kasvab tavaliselt aasta või mõne aasta vanustel põlendikel ja tuleasemetel, ka raiesmikel ja sihtidel. Seemned on paksu kestaga ja idanevad hõlpsamalt tule (kuumuse) mõjul. Seemned säilitavad mullas idanemisvõime aastakümneid ja idanevad soodsate tingimuste saabudes. "Nagu ka mustlasil, puudub ka mustlas-kurerehal kindel kodumaa, või õigemini öeldud, see on meile teadmata. Samuti nagu mustlased, hulgub ka mustlas-kurereha, alatasa vahetades asukohti, mitte püsides kauemat aega ühel kohal. Nagu ka mustlased ei asu kunagi üksikult, vaid ikka leeris, nii ka see taim ilmub ikka suurehulgaliselt, et järgneval aastal jäljetult kaduda." [1]
Viimati avastatud leiukohad Eestis olid Viidu külas lõkkeasemetel (1994). Enne seda on leide mitmelt poolt Eestist, näiteks Jussi nõmmedelt, Aegviidu ümbrusest, Põlva- ja Võrumaalt jne. [2] Eesti liikide ohustatuse hindamisel saanud staatuse "kriitilises seisus".
Böömi kurereha (Geranium bohemicum) on kurerehaliste sugukonda kurereha perekonda kuuluv taimeliik.
Huhtakurjenpolvi (Geranium bohemicum) on ruohovartinen yksivuotinen kasvi. Se elää yleensä satunnaisena metsäpalo- ja kaskiaukeilla (huhta tarkoittaa havupuukaskea) sekä nuotiopaikoilla. Huhtakurjenpolven siemenet itävät vasta, kun ne ovat kuumentuneet noin 45 asteeseen.[1]. Kun metsäpalot ovat harvinaistuneet, huhtakurjenpolvikin on taantunut. Suomessa se luokitellaan silmälläpidettäväksi.
Huhtakurjenpolvi kasvaa noin 30 cm korkeaksi. Sen varsi on pysty ja lehdet sormijakoisia, isohampaisia. Kukat ovat sinivioletteja, melkein sinisiä, ja 15-35 mm leveitä, ja niissä on tummemman violetteja suonia.
Huhtakurjenpolvea tavataan Etelä-Suomessa, Keski-Ruotsissa ja paikoin etelämpänä Euroopassa. [2]
Huhtakurjenpolvi (Geranium bohemicum) on ruohovartinen yksivuotinen kasvi. Se elää yleensä satunnaisena metsäpalo- ja kaskiaukeilla (huhta tarkoittaa havupuukaskea) sekä nuotiopaikoilla. Huhtakurjenpolven siemenet itävät vasta, kun ne ovat kuumentuneet noin 45 asteeseen.. Kun metsäpalot ovat harvinaistuneet, huhtakurjenpolvikin on taantunut. Suomessa se luokitellaan silmälläpidettäväksi.
Huhtakurjenpolvi kasvaa noin 30 cm korkeaksi. Sen varsi on pysty ja lehdet sormijakoisia, isohampaisia. Kukat ovat sinivioletteja, melkein sinisiä, ja 15-35 mm leveitä, ja niissä on tummemman violetteja suonia.
Huhtakurjenpolvea tavataan Etelä-Suomessa, Keski-Ruotsissa ja paikoin etelämpänä Euroopassa.
Geranium bohemicum
Le Géranium de Bohème (Geranium bohemicum L ou encore Geranium caelureum Moench), geranio di Boemia en italien, Böhmischer Storchschnabel en allemand et Bohemian Crane's-bill en anglais est une plante de la famille des Géraniacées.
C'est une plante herbacée de 20 à 30 cm de haut à feuilles découpées.
Cette plante annuelle européenne pionnière des haies et des lisières est une plante pyrophyte : elle a besoin du feu pour se régénérer en provoquant des réactions chimiques et thermiques qui favorisent la germination des graines après un incendie. L'inventaire national du patrimoine naturel le montre peu répandu et menacé en France ; il est protégé en région Provence-Alpes-Côte d'Azur (Article 1)[1].
Geranium bohemicum
Le Géranium de Bohème (Geranium bohemicum L ou encore Geranium caelureum Moench), geranio di Boemia en italien, Böhmischer Storchschnabel en allemand et Bohemian Crane's-bill en anglais est une plante de la famille des Géraniacées.
Čěska pyskawa (Geranium bohemicum) je rostlina ze swójby pyskowničkowych rostlinow (Geraniaceae). Dalše serbske mjeno je módre baćonki.
Čěska pyskawa (Geranium bohemicum) je rostlina ze swójby pyskowničkowych rostlinow (Geraniaceae). Dalše serbske mjeno je módre baćonki.
Svedjenäva (Geranium bohemicum) är en pyrofil ört med liknande ekologi som sin nära släkting brandnäva (Geranium lanuginosum). Den är annuell eller vinterannuell beroende när på året fröna gror.[1] Efter brand tidigt på året, innan juli, blommar många plantor samma år. Efter en senare brand övervintrar plantan i stället som en grön bladrosett och börjar blomma i slutet av maj året efter branden och fortsätter in i september tills den dör. En planta som blommat överlever inte kommande vinter. Blommorna är blåvioletta, stjälkarna är raka, gröna med bredflikiga blad (tre till fem större flikar). Hela plantan smakar beskt och är klibbig.
Som pyrofil art är den mer eller mindre beroende av skogsbränder för sin fortlevnad. Dess frön är funna ner till 10 cm djup i mineraljorden, det vill säga under markens humusskikt.[2] Fröna behöver upphettas till 50–100 °C för att ta in vatten och gro.[3] Fast värme är inte ett absolut krav, även mekanisk skada på fröskalet kan göra att fröna tar in vatten och gror. Därför kan man ibland se svedjenävor på omrörd skogsmark, exempelvis på hyggen.[4]
Plantor förekommer vanligen endast under ett par år efter en brand, innan andra mer konkurrenskraftiga växter tar över.[5] Men deras frön kan överleva i markens fröbank under mycket lång tid, okänt hur länge, men grobara frön hittades i marken på en plats i Tyresta, Sverige, där man vet det inte brunnit på 200 år.[2] Efter branden i Tyresta 1999 dök det upp tusentals plantor av både brand- och svedjenäva inom begränsade områden av det 450 hektar stora brandfältet.[6]. Nävorna finns i bördig marktyp, eftersom de kräver mycket näring för att bli stora och producera mycket frön under sin korta livstid. De kan bli över metern stora i diameter och producera över 4500 frön, men det är ovanligt.[5]
I Sverige förekommer svedjenävan huvudsakligen längs östkusten från Småland till Ångermanland,[källa behövs] men är numera sällsynt, främst på grund av minskning av svedjebruk och annan brand i markerna. Idag släcks bränder i marker ofta mycket snabbt att endast en liten areal skogsmark brinner årligen. För att brandberoende arter ska överleva på sikt genomför skogsbolag, länsstyrelser och andra markägare naturvårdsbränningar. Under 2015-2019 pågår EU-projektet Life-Taiga där 14 länsstyrelser fått 100 miljoner till naturvårdsbränningar.[7] Tidigare har säkerligen svedjebruk gynnat förekomsten av arten. I Sverige kategoriseras den idag som nära hotad (NT).[8]
PDF). Länsstyrelsen. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.2e0f9f621636c844027125d8/1527593666979/Taigafolder_Norrbotten_171201.pdf. Läst 12 juli 2018. Wikimedia Commons har media som rör Svedjenäva.
Svedjenäva (Geranium bohemicum) är en pyrofil ört med liknande ekologi som sin nära släkting brandnäva (Geranium lanuginosum). Den är annuell eller vinterannuell beroende när på året fröna gror. Efter brand tidigt på året, innan juli, blommar många plantor samma år. Efter en senare brand övervintrar plantan i stället som en grön bladrosett och börjar blomma i slutet av maj året efter branden och fortsätter in i september tills den dör. En planta som blommat överlever inte kommande vinter. Blommorna är blåvioletta, stjälkarna är raka, gröna med bredflikiga blad (tre till fem större flikar). Hela plantan smakar beskt och är klibbig.
Geranium bohemicum là một loài thực vật có hoa trong họ Mỏ hạc. Loài này được L. mô tả khoa học đầu tiên năm 1756.[1]
Geranium bohemicum là một loài thực vật có hoa trong họ Mỏ hạc. Loài này được L. mô tả khoa học đầu tiên năm 1756.
