El lechuzón encollaráu mozu[3] (Pulsatrix koeniswaldiana), tamién denomináu lechuzón mocho chicu (Arxentina, Paraguái), lechuzón d'antioyos menor, lechuzón chicu de collar (Arxentina) o murucututu-de-barriga-amarela (en portugués, Brasil),[4] ye una especie d'ave estrixiforme perteneciente al xéneru Pulsatrix integráu na familia Strigidae. Ye nativu del centru sudeste de Suramérica.
Mide ente 40 y 42 cm. Esibe “antioyos” canela anteados, güeyos pardos; partes ventrales ante-canelo con escamado aferruñáu variable; cola gris corita con dos fines barres ablancazaes, constrastantes.[5][6] La cabeza y partes cimeros son mayormente pardu escuru, constrastando marcadamente cola amplia marca facial blancu amarellentada.[7] Los xuveniles son mayormente blancuciu-amarellentaos (dependiendo de la edá) cola cara negra y los güeyos escuros.[5]
Distribuyir pol este del Paraguái, estremu nordés d'Arxentina (Misiones), y sureste y sur de Brasil (dende Espírito Santu al sur hasta Santa Catarina).[2] Rexistros tamién al sur de Bahia y centru de Ríu Grande do Sul.[8] Dende'l nivel del mar hasta los 1500 msnm.[7]
Habita en selves tropicales y subtropicales húmedes, montes d'Araucaria, cantos y escamplaes de la selva.[5] Na matu Atlánticu, matos mesófilas, especialmente en rexones serranes.[6]
Usualmente atopada en pareyes y de vezos esencialmente nocherniegos, anque pue ser activa nes tardecitas.[7] Puede ser sintópica en dellos locales col lechuzón d'antioyos (Pulsatrix perspicillata), con quien s'asemeya abondo.[9]
Aliméntase de páxaros y grandes inseutos, tamién de pequeños mamíferos, a quien sospriende nel so reposu nocherniegu.[7]
Ocupa buecos d'árboles pa nidificar, onde asitia hasta dos güevos. El machu encargar de traer alimentu, tantu pa la fema como pa les críes. Les críes permanecen nel nial per cerca de cinco selmanes, cuando empiecen a frecuentar perchas próximes. La dómina de la reproducción asocede cola llegada de la primavera y del branu, cuando les temperatures son más amenes y la comida más abondosa.[9]
Emite un llamáu baxu, descendiente, que s'acelera escontra'l final. Frecuentemente en dúu.[7]
La especie P. koeniswaldiana describióse per primer vegada polos naturalistes suizos Moisés Bertoni y Arnoldo de Winkelried Bertoni en 1901 sol nome científicu Syrnium koeniswaldianum; llocalidá tipo «probablemente cerca de Puertu Bertoni nel Altu Paraná, Paraguái».[2]
Posiblemente forma una superespecie con Pulsatrix melanota con quien ye dacuando tratada como conespecífica, pero difieren en morfoloxía y vocalización. Ye monotípica.[2]
El lechuzón encollaráu mozu (Pulsatrix koeniswaldiana), tamién denomináu lechuzón mocho chicu (Arxentina, Paraguái), lechuzón d'antioyos menor, lechuzón chicu de collar (Arxentina) o murucututu-de-barriga-amarela (en portugués, Brasil), ye una especie d'ave estrixiforme perteneciente al xéneru Pulsatrix integráu na familia Strigidae. Ye nativu del centru sudeste de Suramérica.
El gamarús cellagroc (Pulsatrix koeniswaldiana) és un ocell de la família dels estrígids (Strigidae) que habita la selva humida de l'est de Paraguai, sud-est de Brasil i zona limítrofa del nord-est de l'Argentina.
El gamarús cellagroc (Pulsatrix koeniswaldiana) és un ocell de la família dels estrígids (Strigidae) que habita la selva humida de l'est de Paraguai, sud-est de Brasil i zona limítrofa del nord-est de l'Argentina.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Tylluan aelfelen (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: tylluanod aelfelyn) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pulsatrix koeniswaldiana; yr enw Saesneg arno yw Tawny-browed owl. Mae'n perthyn i deulu'r Tylluanod (Lladin: Strigidae) sydd yn urdd y Strigiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. koeniswaldiana, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r tylluan aelfelen yn perthyn i deulu'r Tylluanod (Lladin: Strigidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Cordylluan Glaucidium passerinum Cordylluan Bolifia Glaucidium bolivianum Cordylluan Brasil Glaucidium brasilianum Cordylluan Ciwba Glaucidium siju Cordylluan dorchog Glaucidium brodiei Cordylluan fannog Glaucidium perlatum Cordylluan frongoch Glaucidium tephronotum Cordylluan Hardy Glaucidium hardyi Cordylluan resog Asia Glaucidium cuculoides Cordylluan y goedwig Glaucidium radiatum Cordylluan y Gogledd Glaucidium gnoma Cordylluan yr Andes Glaucidium jardiniiAderyn a rhywogaeth o adar yw Tylluan aelfelen (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: tylluanod aelfelyn) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pulsatrix koeniswaldiana; yr enw Saesneg arno yw Tawny-browed owl. Mae'n perthyn i deulu'r Tylluanod (Lladin: Strigidae) sydd yn urdd y Strigiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. koeniswaldiana, sef enw'r rhywogaeth.
Der Gelbbrauenkauz (Pulsatrix koeniswaldiana), auch Koeniswald-Kauz oder Weißkehl-Brillenkauz genannt, ist eine Eulenart aus der Familie der Eigentlichen Eulen (Strigidae). Sie kommt ausschließlich in Südamerika vor.
Der Gelbbrauenkauz erreicht eine Körperlänge von 44 Zentimetern und ist ein mittelgroßer Vertreter innerhalb der Gattung der Brillenkäuze.[1] Die Augenbrauen sind gelblich-braun und die Augen kastanienbraun. Am Kinn befindet sich ein großer weißer Fleck. Wie für Brillenkäuze typisch verläuft über die Brust ein breites braunes Band, das bei einzelnen Individuen in der Mitte jedoch unterbrochen sein kann. Die übrige Körperunterseite ist gelblich-zimtfarben. Die Beine sind befiedert, die Zehen sind nackt.
Der Gelbbrauenkauz kann mit mehreren anderen Brillenkäuzen verwechselt werden. Sowohl der Brillenkauz als auch der Kurzbrauen-Brillenkauz sind etwas größer und erreichen Körperlängen von bis zu 52 Zentimetern. Der Brillenkauz hat auffällige weiße Augenbrauen; der Kurzbrauen-Brillenkauz unterscheidet sich vom Gelbbrauenkauz vor allem durch seine deutlich kürzeren Augenbrauen und seine braungelben bis dunkelgelben Augen. Der Bindenkauz hat im Gegensatz zum Gelbbrauenkauz einen weißlichen Bauch. Alle vier Arten unterscheiden sich durch ihr Lautrepertoire.
Das Verbreitungsgebiet des Gelbbrauenkauzes erstreckt sich vom Osten Brasiliens bis in den Nordosten Argentiniens. Er ist vermutlich ein Standvogel und besiedelt tropische und subtropische Wälder mit altem Baumbestand. Häufig sind diese mit Koniferen wie Araucaria angustifolia durchsetzt. Er kommt in Höhenlagen bis zu 1.500 Meter über NN vor.
Der Gelbbrauenkauz ist eine nachtaktive Eulenart. Er übertagt normalerweise einzeln sitzend in Bäumen. Sein Nahrungsspektrum besteht aus kleinen Säugern und Vögeln. Er schlägt aber auch andere kleine Wirbeltiere sowie größere Insekten. Er nutzt Baumhöhlen als Nistplatz. Das Gelege besteht normalerweise aus zwei weißen Eiern, die allein vom Weibchen bebrütet werden. Das Männchen versorgt das Weibchen in dieser Zeit mit Futter. Die Jungvögel werden mit etwa fünf bis sechs Wochen flügge. Sie werden für mehrere Monate von den Elternvögeln versorgt.[2]
Der Gelbbrauenkauz (Pulsatrix koeniswaldiana), auch Koeniswald-Kauz oder Weißkehl-Brillenkauz genannt, ist eine Eulenart aus der Familie der Eigentlichen Eulen (Strigidae). Sie kommt ausschließlich in Südamerika vor.
The tawny-browed owl (Pulsatrix koeniswaldiana) is a species of owl in the family Strigidae. It is found in Argentina, Brazil, and Paraguay.[3]
The tawny-browed owl may form a superspecies with band-bellied owl (Pulsatrix melanota). It has been suggested that they are conspecific but they have different morphology and vocalizations. It is monotypic.[4][3]
The tawny-browed owl is about 44 cm (17 in) long. Males weigh 405 to 562 g (14.3 to 19.8 oz) and females 331 to 670 g (11.7 to 23.6 oz). It has a brown facial disk surrounded by ochre, a white chin patch, and creamy "brows" over chestnut-brown eyes. Its breast, upperparts, and tail are dark chocolate brown, and the tail has white bars. The belly is buff and the rest of the underparts are light ochre. The juvenile is initially almost entirely white and gradually attains adult plumage over several years.[5]
The tawny-browed owl is found in Brazil from Espírito Santo state south to northern Rio Grande do Sul and the immediately adjacent areas of eastern Paraguay and northeastern Argentina. It inhabits humid tropical forest, open woodland, and forest dominated by Araucaria evergreens. In elevation it ranges from sea level to about 1,500 m (4,900 ft).[5]
The tawny-browed owl is nocturnal. It hunts in the canopy from a perch, taking small mammals, birds, large insects, and probably other small vertebrates.[5]
The tawny-browed owl's breeding phenology has been poorly studied. Its nesting season has not been determined. The clutch size is usually two, laid in a tree cavity, and incubated by the female. Both parents care for fledged young.[5]
The male tawny-browed owl makes a "[l]ow, descending sequence of guttural, ventriloquial 'brrr brrr brrr brrr' or 'ut ut ut ut ut' notes, accelerating and weaker at [the] end", to which the female responds with a higher pitched call.[5]
The IUCN has assessed the tawny-browed owl as being of Least Concern.[1] Its population size has not been determined, and it is thought to be "relatively rare, or at best uncommon". It occurs in some protected areas, but its Atlantic Forest habitat has been much reduced and fragmented.[5]
The tawny-browed owl (Pulsatrix koeniswaldiana) is a species of owl in the family Strigidae. It is found in Argentina, Brazil, and Paraguay.
El lechuzón acollarado chico[3] (Pulsatrix koeniswaldiana), también denominado lechuzón mocho chico (Argentina, Paraguay), lechuzón de anteojos menor o lechuzón chico de collar (Argentina),[4] es una especie de ave estrigiforme perteneciente al género Pulsatrix integrado en la familia Strigidae. Es nativo del centro sudeste de Sudamérica.
Mide entre 40 y 42 cm. Exhibe “anteojos” canela anteados, ojos pardos; partes ventrales ante-canela con escamado herrumbroso variable; cola gris negruzca con dos finas barras blanquecinas, constrastantes.[5][6] La cabeza y partes superiores son mayormente pardo oscuro, contrastando marcadamente con la amplia marca facial blanco amarillenta.[7] Los juveniles son mayormente blancuzco-amarillentos (dependiendo de la edad) con la cara negra y los ojos oscuros.[5]
Se distribuye por el este del Paraguay, extremo noreste de Argentina (Misiones), y sureste y sur de Brasil (desde Espírito Santo al sur hasta Santa Catarina).[2] Registros también al sur de Bahía y centro de Río Grande do Sul.[8] Desde el nivel del mar hasta los 1500 msnm.[7]
Habita en selvas tropicales y subtropicales húmedas, bosques de Araucaria, bordes y claros de la selva.[5] En la mata Atlántica, matas mesófilas, especialmente en regiones serranas.[6]
Usualmente encontrada en parejas y de hábitos esencialmente nocturnos, aunque puede ser activa en las tardecitas.[7] Puede ser sintópica en algunos locales con el lechuzón de anteojos (Pulsatrix perspicillata), con quien se asemeja bastante.[9]
Se alimenta de pájaros y grandes insectos, también de pequeños mamíferos, a quienes sorprende en su reposo nocturno.[7]
Ocupa huecos de árboles para nidificar, donde coloca hasta dos huevos. El macho se encarga de traer alimento, tanto para la hembra como para las crías. Las crías permanecen en el nido por cerca de cinco semanas, cuando comienzan a frecuentar perchas próximas. La época de la reproducción ocurre con la llegada de la primavera y del verano, cuando las temperaturas son más amenas y la comida más abundante.[9]
Emite un llamado bajo, descendiente, que se acelera hacia el final. Frecuentemente en dúo.[7]
La especie P. koeniswaldiana fue descrita por primera vez por los naturalistas suizos radicados en Paraguay Moisés Santiago Bertoni y Arnoldo de Winkelried Bertoni en 1901 bajo el nombre científico Syrnium koeniswaldianum; localidad tipo «probablemente cerca de Puerto Bertoni en el Alto Paraná, Paraguay».[2]
Posiblemente forma una superespecie con Pulsatrix melanota con quien es a veces tratada como conespecífica, pero difieren en morfología y vocalización. Es monotípica.[2]
El lechuzón acollarado chico (Pulsatrix koeniswaldiana), también denominado lechuzón mocho chico (Argentina, Paraguay), lechuzón de anteojos menor o lechuzón chico de collar (Argentina), es una especie de ave estrigiforme perteneciente al género Pulsatrix integrado en la familia Strigidae. Es nativo del centro sudeste de Sudamérica.
Pulsatrix koeniswaldiana Pulsatrix generoko animalia da. Hegaztien barruko Strigidae familian sailkatua dago.
Pulsatrix koeniswaldiana Pulsatrix generoko animalia da. Hegaztien barruko Strigidae familian sailkatua dago.
Kultakulmapöllö (Pulsatrix koeniswaldiana) on pöllöihin kuuluva lintu. Sitä tavataan Argentiinassa, Brasiliassa ja Paraguayssa. Se on kotoperäinen itäisen Paraguayn Etelä-Atlantin metsissä, koillisimmassa Argentiinassa (Misiones) ja Etelä-Brasiliassa.[1]
Sen elinpiiriä ovat subtrooppiset ja trooppiset metsät. Lajia tavataan alavissa ja vuoristoisissa kosteissa metsissä 1 500 metrin korkeuteen, mutta sitä on tavattu myös hävitetyistä metsistä ja reunametsistä.[1]
Se painaa keskimäärin 481 grammaa.[3]
Kultakulmapöllö (Pulsatrix koeniswaldiana) on pöllöihin kuuluva lintu. Sitä tavataan Argentiinassa, Brasiliassa ja Paraguayssa. Se on kotoperäinen itäisen Paraguayn Etelä-Atlantin metsissä, koillisimmassa Argentiinassa (Misiones) ja Etelä-Brasiliassa.
Sen elinpiiriä ovat subtrooppiset ja trooppiset metsät. Lajia tavataan alavissa ja vuoristoisissa kosteissa metsissä 1 500 metrin korkeuteen, mutta sitä on tavattu myös hävitetyistä metsistä ja reunametsistä.
Se painaa keskimäärin 481 grammaa.
Pulsatrix koeniswaldiana
La Chouette à sourcils jaunes (Pulsatrix koeniswaldiana) est une espèce d'oiseaux de la famille des strigidés.
L'espèce Pulsatrix koeniswaldiana a été initialement décrite en 1901 par Moisés Santiago Bertoni et Arnoldo de Winkelried Bertoni (d)[3] sous le protonyme de Syrnium koeniswaldianum[2].
Son nom spécifique, koeniswaldiana, lui a été donné en l'honneur de Gustavo Koeniswald[2].
Pulsatrix koeniswaldiana
La Chouette à sourcils jaunes (Pulsatrix koeniswaldiana) est une espèce d'oiseaux de la famille des strigidés.
Il gufo dai sopraccigli fulvi o gufo cigliafulve (Pulsatrix koeniswaldiana Bertoni & Bertoni, 1901) è un uccello rapace della famiglia Strigidae, presente in Argentina, Brasile e Paraguay.[2]
Il gufo dai sopraccigli fulvi o gufo cigliafulve (Pulsatrix koeniswaldiana Bertoni & Bertoni, 1901) è un uccello rapace della famiglia Strigidae, presente in Argentina, Brasile e Paraguay.
O murucututu-de-barriga-amarela (Pulsatriz koeniswaldiana) é uma espécie de ave estrigiforme pertencente à família Strigidae.[1]
Endêmica no sudoeste do Brasil e áreas adjacentes do Paraguai e Argentina, em zonas de floresta atlântica e mata aberta.
Possui um disco facial castanho, sobrancelhas ocre e branco ao redor do bico. Dorso castanho escuro e cauda com faixas transversais brancas. Tem um colar largo da mesma cor e o ventre é de cor ocre clara (dando origem ao seu nome comum).
O murucututu-de-barriga-amarela (Pulsatriz koeniswaldiana) é uma espécie de ave estrigiforme pertencente à família Strigidae.
Endêmica no sudoeste do Brasil e áreas adjacentes do Paraguai e Argentina, em zonas de floresta atlântica e mata aberta.
Possui um disco facial castanho, sobrancelhas ocre e branco ao redor do bico. Dorso castanho escuro e cauda com faixas transversais brancas. Tem um colar largo da mesma cor e o ventre é de cor ocre clara (dando origem ao seu nome comum).
Beigebrynad glasögonuggla[2] (Pulsatrix koeniswaldiana) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]
Den förekommer i Sydamerika i östra Paraguay, sydöstra Brasilien och nordöstra Argentina (Misiones).[3]
IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Gustav Koeniswald, tysk ornitolog boende i Brasilien.[4]
Beigebrynad glasögonuggla (Pulsatrix koeniswaldiana) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.
Pulsatrix koeniswaldiana là một loài chim trong họ Strigidae.[1]
Pulsatrix koeniswaldiana M. Bertoni & W. Bertoni, 1901
Охранный статусБелогорлая неотропическая сова[1] (лат. Pulsatrix koeniswaldiana) — вид птиц семейства совиных, обитающий в Южной Америке.
Белогорлая неотропическая сова достигает длины 44 см[2]. Брови желтовато-коричневые, радужина глаз каштановая. На подбородке имеется большое белое пятно. На груди имеется широкая коричневая полоса, прерывающаяся у отдельных особей по середине. Остальная нижняя сторона тела желтовато-коричневая. Ноги имеют оперение, пальцы ног голые.
Белогорлую неотропическую сову можно спутать с другими видами рода: очковой и рыжеполосой неотропическими совами, которые, тем не менее, немного крупнее и достигают длины до 52 см. У очковой неотропической совы выделяются белые брови, Pulsatrix pulsatrix отличается от белогорлой неотропической совы, прежде всего, значительно более короткими бровями и радужиной глаз от светло-коричневого до тёмно-желтого цвета. У рыжеполосой неотропической совы в отличие от белогорлой неотропической совы брюхо белёсое. Все 4 вида отличаются также своим голосовым репертуаром.
Область распространения вида охватывает территорию с востока Бразилии до северо-востока Аргентины. Вероятно, оседлая птица, населяющая тропические и субтропические леса со старыми деревьями на высоте до 1500 метров над уровнем моря. Предпочитает заросли хвойных вечнозелёных растений, таких как араукария бразильская (Araucaria angustifolia).
Белогорлая неотропическая сова активна ночью, днём птицы обычно сидят по отдельности на деревьях. Рацион питания состоит из мелких млекопитающих и птиц, а также больших насекомых. Для гнездования птицы используют дупла деревьев. В кладке обычно 2 белых яиц, высиживает которые только самка. Самец в это время снабжает самку кормом. Молодые птицы становятся самостоятельными в возрасте примерно от 5 до 6 недель. Несколько месяцев родительские птицы снабжают их кормом[3].
Белогорлая неотропическая сова (лат. Pulsatrix koeniswaldiana) — вид птиц семейства совиных, обитающий в Южной Америке.