High Arctic Bumble Bee

Tundrahumla (Bombus hyperboreus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och den största humlan i Skandinavien.

Utbredning

Tundrahumlan är en extremt nordlig art med cirkumpolär utbredning i nordligaste Skandinavien, norra Ryssland, norra Alaska och Kanada samt Arktis, där den bland annat förekommer på öar som Novaja Zemlja, Wrangels ö, Baffinön, Ellesmereön och på Grönland. I Sverige och Norge finns den endast på högfjället; i Sverige längst i norr i Sarek, Padjelanta, vid Abisko och Treriksröset^[2], i Norge även på Hardangervidda och Dovrefjell i söder, samt ett antal fjäll i Finnmarksvidda i norr. I Finland finns den längst i norr.^[2] Det är en av endast två vildlevande bin som förekommer i Arktis – polarhumlan är det andra. (Dessutom finns kolonier med honungsbin som hålls som husdjur i södra Grönland.)^[3]

Utseende

Både drottning och hane har brunorange mellankropp med ett svart band mittpå; den främre delen av bakkroppen är likaledes brunorange medan bakkroppsspetsen är svart. Hanen är nästan lika stor som drottningen.^[4] Arbetare är små och synnerligen sällsynta.^[5]

Vanor

Man har inte hittat bon av tundrahumlan, och arbetare är extremt sällsynta; sommaren 2014 upptäcktes dock en i Trøndelag i Norge.^[5] Det anses numera allmänt att den lever som snylthumla, det vill säga att drottningen tränger in i andra humlesamhällen, bland andra alphumla och polarhumla, dödar drottningen, och låter arbetarna i det övertagna boet föda upp dess egna ägg och larver.^[4] Till skillnad från de äkta snylthumlorna (undersläktet Psithyrus) har trundrahumledrottningen en pollenkorg för att samla pollen med på bakbenen och kan bidra till polleninsamlandet.^[2]

Tundrahumlan besöker olika fjällväxter som fjällmaskros och mjölkört. Den har även hittats på rödklöver och odlad strandveronika i fjällnära byar.^[4]

Hotbild

Då tundrahumlan är en så extremt nordlig art, är den hotad av temperaturhöjningen; enligt de senaste klimatprognoserna är risken hög att den är utdöd i Skandinavien till år 2050^[2]. Den är dock ännu ej internationellt rödlistad^[6]; däremot är den klassificerad som sårbar (VU) på den europeiska rödlistan 2014 samt som nära hotad (NT) i Sverige^[2] och Finland^[1].

Källor

1. ^ [a b] Juho Paukkunen. ”Tundrahumla — Bombus hyperboreus Schönherr, 1809”. Finlands artdatacenter. http://laji.fi/taksoni/MX.204756?locale=sv#show. Läst 7 januari 2016.
2. ^ [a b c d e] Björn Cederberg (2014, 2015). ”Bombus hyperboreus Tundrahumla”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103268. Läst 24 april 2017.
3. ^ Anne Schoeffler (26 juni 2016). ”26 June 2016 Greenland's Bees” (på engelska). Teachers and Researchers Exploring and Collaborating. PolarTREC (Arctic Research Consortium of the United States). https://www.polartrec.com/expeditions/climate-change-and-pollinators-in-the-arctic-2016/journals/2016-06-26. Läst 24 april 2017.
4. ^ [a b c] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 132-133. ISBN 978-91-7139-776-8
5. ^ [a b] Sigrun Hofstad (7 januari 2016). ”Denne er ikke sett i Nord-Europa på 100 år” (på bokmål). Norsk Rikskringkastning. http://www.nrk.no/trondelag/sensasjonelt-humle-funn-i-norge-1.11910607. Läst 21 oktober 2014.
6. ^ IUCN Red List Search Läst 24 april 2017.