African Scops Owl

Afrikansk dvärguv^[2] (Otus senegalensis) är en nattaktiv liten uggla som förekommer i subsahariska Afrika. Den är en stannfågel och förekommer på höjder upp till 2000 meter.^[3] Tidigare fördes även populationerna av dvärguv på Sokotra och på sydvästra Arabiska halvön till arten men dessa behandlas idag av flera auktoriteter som egna arter.^[4]

Utseende och läte

Den afrikanska dvärguven är till utseendet mycket lik både dvärguv och blek dvärguv. Den är liten och mäter cirka 20 cm. Den har en fjäderdräkt som väl kamouflerar den när den dagtid sitter uppe i ett träd. Den kan då även inta en kamouflageställning likt exempelvis hornugglan då den trycker mot stammen och smalnar av kroppsprofilen. Könen är lika. Den sitter upprätt och när den är lugn ses dess tofsar bara som två hörn som sticker upp på hjässan. I alert tillstånd reses de och syns väl.

Det är framförallt på lätet som man skiljer den ifrån de andra arterna. Den har ett distinkt läte som låter ungefär "prrrp".

Utbredning och systematik

Afrikansk dvärduv placeras i det stora ugglesläktet Otus men dess taxonomiska status i övrigt behandlas olika av olika auktorer. Tidigare har den behandlats som underart av dvärguv (Otus scops), bland annat av Sibley & Monroe 1993, men Sibley behandlade den igen 1996 som en egen art.^[3]

Flera taxa av afrikansk dvärguv har beskrivits men bara tre av dem accepteras idag som underarter av flertalet auktorer.^[3] Två tidigare underarter, socotranus som förekommer på ön Sokotra och pamelae som förekommer på sydvästra Arabiska halvön, behandlas idag av flera auktoriteter som goda arter och har fått namnen sokotradvärguv (O. socotranus) och arabisk dvärguv (O. pamelae).^[5][6][4]

Följande underarter brukar vanligen erkännas:^[7]

• O. s. senegalensis – nominatformen dominerar merparten av artens utbredningsområde.
• O. s. feae (Salvadori, 1903) – är endemisk för ön Annobón i Ekvatorialguinea. Betraktas som egen art av IUCN, Otus feae, och kategoriseras som akut hotad.^[8]
• O. s. nivosus (Keith & Twomey, 1968) – förekommer från södra delen av distriktet Tana River till Lali Hills i östra Kenya.

Underarten nivosus inkluderas ibland i nominatformen.^[9]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor och stabil population.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Noter

1. ^ [a b c] BirdLife International 2014 Otus senegalensis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 2015-01-23.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2014) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-01-01
3. ^ [a b c] Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
4. ^ [a b] BirdLife Sveriges Taxonomikommitté (2014) Förändringar i listan över holarktis fåglar, Vår Fågelvärld, vol.73, nr.2, sid:36-45
5. ^ Pons, J.-M. et al. (2013) Areappraisal of the systematic affinities of Socotran, Arabian and East African scops owl (Otus, Strigidae) using a combination of molecular, biometric and acoustic data. Ibis, vo.155, sid:518-533
6. ^ Mikkola, H. (2012) Owl of the World, Christopher Helm, London.
7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
8. ^ BirdLife International 2014 Otus feae Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2014-12-25.
9. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.