Pectinator spekei és una espècie de rosegador de la família dels ctenodactílids. Viu a Djibuti, Eritrea, Etiòpia i Somàlia. El seu hàbitat natural són les zones rocoses desèrtiques i semidesèrtiques, on busca refugi a les esquerdes i fissures. De vegades s'associa amb damans. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1]
Pectinator spekei és una espècie de rosegador de la família dels ctenodactílids. Viu a Djibuti, Eritrea, Etiòpia i Somàlia. El seu hàbitat natural són les zones rocoses desèrtiques i semidesèrtiques, on busca refugi a les esquerdes i fissures. De vegades s'associa amb damans. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.
Pectinator spekei Pectinator generoko animalia da. Karraskarien barruko Ctenodactylidae familian sailkatuta dago.
Pectinator spekei Pectinator generoko animalia da. Karraskarien barruko Ctenodactylidae familian sailkatuta dago.
De Oost-Afrikaanse goendi (Pectinator spekei) is een zoogdier uit de familie van de goendi's (Ctenodactylidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Blyth in 1856.
Bronnen, noten en/of referenties
Multimedia w Wikimedia Commons Gundianowiec somalijski[4] (Pectinator spekei) – gatunek gryzonia z rodziny gundiowatych (Ctenodactylidae), występujący na Półwyspie Somalijskim w Afryce[5].
Gatunek został po raz pierwszy opisany naukowo w 1856 roku przez E. Blytha. Należy do monotypowego rodzaju gundianowiec (Pectinator). Lokacja typowa znajduje się na północny zachód od Laas Caanood w separatystycznym terytorium Somalilandu (północna Somalia), około 9°N 47°E/9,000000 47,000000[5].
Nazwa rodzajowa pochodzi od łacińskiego słowa Pectinator, oznaczającego zgrzebło (grępel), co jest nawiązaniem do szczeciny na tylnych nogach, podobnej jak u gundii[6]. Epitet gatunkowy spekei został nadany na cześć Johna Hanninga Speke’a, podróżnika i badacza Afryki[7].
Gundianowiec somalijski żyje w Erytrei, Etiopii, Dżibuti i Somalii (w tym na całym terytorium Somalilandu). W Etiopii występuje od poziomu morza do 1200 m n.p.m., a według pracy z 1996 roku nawet do 2200 m n.p.m. Zamieszkuje tereny pustynne i półpustynne, kryje się w szczelinach ścian skalnych; czasami występuje wspólnie z góralkami. W Dżibuti jeden osobnik został schwytany na terenie pokrytym przez piaski i kamienie, porośniętym przez trawy, niskie krzewy i rzadkie drzewa. W niewoli samica rodzi przeważnie jedno młode, rzadko dwa[3].
Gundianowiec somalijski jest rzadko spotykany, ale występuje na dużym obszarze. W Dżibuti miejscami jest dość pospolity, występuje nawet do 76 osobników na hektar. Nie wiadomo, czy występuje w na obszarach chronionych, ale najprawdopodobniej nie istnieją poważne zagrożenia dla gatunku. Jest uznawany za gatunek najmniejszej troski[3].
Gundianowiec somalijski (Pectinator spekei) – gatunek gryzonia z rodziny gundiowatych (Ctenodactylidae), występujący na Półwyspie Somalijskim w Afryce.
Östafrikansk gundi (Pectinator spekei[2][3]) är en däggdjursart som beskrevs av Edward Blyth 1856. Pectinator spekei är ensam i släktet Pectinator[3] som ingår i familjen kamfingerråttor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Denna gnagare förekommer från Eritrea över Etiopien till norra Somalia. Den vistas där i låglandet och i upp till 1200 meter höga bergstrakter. Habitatet utgörs av klippiga områden och halvöknar. Ibland hittas arten i busk- och gräsmarker.[1]
Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 140 till 190 mm och en svanslängd av 40 till 60 mm. En uppvägd hona hade en vikt av 178 g. Pälsen har på ovansidan en askgrå färg med bruna eller svarta skuggor och undersidan är ljusgrå. Östafrikansk gundi har tydliga morrhår och en yvig svans. Vid bakfötterna förekommer styva hår som bildar en borste.[6]
Öronen är inte lika tydlig avplattade som hos andra kamfingerråttor. De är nakna förutom korta vita hår vid kanten. Mörkare hår vid svansens kant bildar en svartaktig krans. Arten har fyra tår vid fram- och bakfötter.[7]
Individerna vilar i bergssprickor eller bakom stenar. De äter bara växtdelar (gräs, örter, blad) och syns ofta när de solbadar. Flera hanar och honor bildar en koloni som har ett 1500 till 2000 kvadratmeter stort revir. Reviren är tydlig avgränsade från varandra. Däremot kan östafrikansk gundi leva i samma område som klipphyrax (Procavia capensis). Honor som hölls i fångenskap hade främst en unge per kull och sällan tvillingar. Ungarna vägde cirka 20 g vid födelsen. De diade sin mor 11 till 12 månader.[6]
Arten blir aktiv kort efter soluppgången men vilar under dagens hetaste timmar.[7]
Wikimedia Commons har media som rör Östafrikansk gundi.
Wikispecies har information om Pectinator spekei.
Östafrikansk gundi (Pectinator spekei) är en däggdjursart som beskrevs av Edward Blyth 1856. Pectinator spekei är ensam i släktet Pectinator som ingår i familjen kamfingerråttor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Denna gnagare förekommer från Eritrea över Etiopien till norra Somalia. Den vistas där i låglandet och i upp till 1200 meter höga bergstrakter. Habitatet utgörs av klippiga områden och halvöknar. Ibland hittas arten i busk- och gräsmarker.
Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 140 till 190 mm och en svanslängd av 40 till 60 mm. En uppvägd hona hade en vikt av 178 g. Pälsen har på ovansidan en askgrå färg med bruna eller svarta skuggor och undersidan är ljusgrå. Östafrikansk gundi har tydliga morrhår och en yvig svans. Vid bakfötterna förekommer styva hår som bildar en borste.
Öronen är inte lika tydlig avplattade som hos andra kamfingerråttor. De är nakna förutom korta vita hår vid kanten. Mörkare hår vid svansens kant bildar en svartaktig krans. Arten har fyra tår vid fram- och bakfötter.
Individerna vilar i bergssprickor eller bakom stenar. De äter bara växtdelar (gräs, örter, blad) och syns ofta när de solbadar. Flera hanar och honor bildar en koloni som har ett 1500 till 2000 kvadratmeter stort revir. Reviren är tydlig avgränsade från varandra. Däremot kan östafrikansk gundi leva i samma område som klipphyrax (Procavia capensis). Honor som hölls i fångenskap hade främst en unge per kull och sällan tvillingar. Ungarna vägde cirka 20 g vid födelsen. De diade sin mor 11 till 12 månader.
Arten blir aktiv kort efter soluppgången men vilar under dagens hetaste timmar.
Вид названий на честь капітана британської індійської армії Джона Геннінга Спіка (англ. John Hanning Speke, 1827-1864).
Країни поширення: Джибуті, Еритрея, Ефіопія, Сомалі, де розподілений нерівномірно. Є записи знаходження цього виду на висоті 1200 м над рівнем моря і непевний запис — на висоті 2200 м. Вид є жителем скелястих стрімчаків (укривається в тріщинах) у пустельних або напівпустельних районах, іноді зустрічається в асоціації з дамановими (hyraxes). У Джибуті живе у місцевостях, вкритих піском і камінням з низьким чагарником і травою. Шість приплодів відбулись у неволі, п'ять з них складались з одного малюка, один з двох.
Кількість хромосом, 2n=40.
Pectinator spekei là một loài động vật có vú trong họ Ctenodactylidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Blyth mô tả năm 1855.[1]
Bài viết về một loài thuộc bộ Gặm nhấm này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Pectinator spekei là một loài động vật có vú trong họ Ctenodactylidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Blyth mô tả năm 1855.
软毛梳趾鼠（学名：Pectinator spekei）是啮齿目梳齿鼠科的一种，分布于东非的吉布提、厄立特里亚、埃塞俄比亚和索马里等地，最早由英国动物学家爱德华·布莱斯描述。[1]
这是一篇与啮齿目相关的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。 
