Almsjuka (Ophiostoma ulmi) är en svamp [5] som först beskrevs av Christine Johanna Buisman, och fick sitt nu gällande namn av John Axel Nannfeldt 1934. Almsjuka ingår i släktet Ophiostoma, och familjen Ophiostomataceae.[6] [7] [8]
Inga underarter finns listade.[6]
Almsjuka är en svampsjukdom som angriper almar och som i första hand sprids av almsplintborren, och i andra hand av överväxt från träd till träd via rotkontakt. Almsjukesvampen växer i trädets näringsbanor, varvid dessa täpps igen, så att almen vissnar. Almsjukan är utbredd över i stort sett alla de länder, där almen har sitt utbredningsområde. Även friska, unga almar drabbas, och tiden från insjuknande till död kan handla om månader eller några år. Almsplintborrarna som sprider almsjukesvampens sporer, bor under barken på vuxna träd, där larverna utvecklas och förpuppas. När de flugit ut som nykläckta skalbaggar, äter de finbark i kvistspetsarna på almar av alla åldrar. Både vid näringsgnag och vid förökningen under bark smittar de ner de träd de finns på.
Almsjuka är reproducerande i Sverige.[8] Den är känd i Sverige sedan 1950-talet. Främst är det de södra delarna av landet som är drabbade, inklusive Gotland. En mer aggressiv art, O.novo-ulmi, som kom under 1970-talet, drabbade framförallt Skåne, Göteborgsregionen och Mälardalen. Den aggressiva arten arten har numera ersatt O. ulmi på de flesta ställen i Sverige.
Almsjuka (Ophiostoma ulmi) är en svamp som först beskrevs av Christine Johanna Buisman, och fick sitt nu gällande namn av John Axel Nannfeldt 1934. Almsjuka ingår i släktet Ophiostoma, och familjen Ophiostomataceae.
Inga underarter finns listade.
Almsjuka är en svampsjukdom som angriper almar och som i första hand sprids av almsplintborren, och i andra hand av överväxt från träd till träd via rotkontakt. Almsjukesvampen växer i trädets näringsbanor, varvid dessa täpps igen, så att almen vissnar. Almsjukan är utbredd över i stort sett alla de länder, där almen har sitt utbredningsområde. Även friska, unga almar drabbas, och tiden från insjuknande till död kan handla om månader eller några år. Almsplintborrarna som sprider almsjukesvampens sporer, bor under barken på vuxna träd, där larverna utvecklas och förpuppas. När de flugit ut som nykläckta skalbaggar, äter de finbark i kvistspetsarna på almar av alla åldrar. Både vid näringsgnag och vid förökningen under bark smittar de ner de träd de finns på.
Almsjuka är reproducerande i Sverige. Den är känd i Sverige sedan 1950-talet. Främst är det de södra delarna av landet som är drabbade, inklusive Gotland. En mer aggressiv art, O.novo-ulmi, som kom under 1970-talet, drabbade framförallt Skåne, Göteborgsregionen och Mälardalen. Den aggressiva arten arten har numera ersatt O. ulmi på de flesta ställen i Sverige.
